Härom läses i N. D. A; för i torsdags följande insända uppsats från Visby undertecknad med C:
Redan år 1859 ansågs telegrafisk förbindelse mellan Gotland och moderlandet nödvändig och motsvarande det gotländska näringslifvets kraf. Sedan den första då nedlagda kabeln tjänstgjort i tolf år, hade de ofta påkommande lagningarna öfvertygat vederbörande om att en ny sådan vore erforderlig, och så nedlades 1871 den telegrafkabel, som äntiu 1 dag, efter 25 år, är afsedd att förmedla snabba meddelanden mellan Gotland och den öfriga verlden. Och att sådana i våra dagar äto ännu meta af behofvet påkallade än 1859, torde med hätsyn till de jettesteg all utveckling sedan dess tagit ej tarfva bevis.
Emellertid har den gotländska telegtafkabeln under den långa tid den tjänetgjort blifvit skröpligare och skröpligare. Otaliga hafva de afbrott varit, gom de senaste åren vållats på landtlinien öfver Öland. De hafva synnerligen under vintermånaderna, då de öländska vägarne besvärats af gnö, kunnat vara både långvariga och menliga. 1893 i Februari inträffade ett fem dagars svårare kabelafbrott vid Ölandskusten, som sammanföll med afbrott i postförbindelsen. Efter ett snart afhjälpt fel i denna månads början brast kabeln plötsligt 7 September midt mellan Gotland och Öland, Efter flere fåfänga försök till lagning lyckades det slutligen 22 att få kabeln återstäld i brukbart skick, något som på Gotland hälsades med allmän glädje.
Att allt i denna verld är förgängligt och i synnerhet vår telegrafkabel och den glädje den skänker oss öboar, det fingo vi imellertid i dag (26 d:s) erfara, ty efter blott fyra dygns tjänstgöring är kabeln nu åter sönder och telegrafering omöjlig! Med det senaste långa kabelafbrottet i friskt minne käns det ganska kusligt för Gotlands folk att åter veta sig vara i viss mån isoleradt denna sena årstid, då det mestadels upprörda hafvet i hög grad försvårar reparationer.
Som telegrafisk förbindelse i dessa tider är en nödvändig betingelse för handelns, sjöfartens och näringarnas i allmänhet trefnad och utveckling på Gotland, tillåter sig insändaren att vördsamt uttala den önskan, att vederbörande denna gång genast måtte vidtaga energiska återgärder för att få kabeln lagad. Förra gången tillgrep man sådana först sedan det visat sig, att man ingen vart kom med halfmesyrer; nu har man erfarenhet från förra gången och häri en maning att genast taga i med kraft.
Och vidare tillåter sig insändaren att fästa vederbörandes allvarliga uppmärksamhet på den fråga, som Gotlands länstyrelse tidigare svält till deras ompröfning, den nämligen, att en ny telegrafkabel snarast möjligt måtte nedläggas mellan Gotland och moderlandet. Att den gamla tjänat ut, torde väl de många felen på den samma till fullo ådagalagt. Då en ostörd telegrafisk förbindelse är af utomordentlig betydelse för det nu raskt uppblomstrande gotländska näringslitvet, då rikets försvar i kritiska tider oafvisligen torde påkalla en säker elektrisk förbindelse med vår ö och då slutligen Gotlands folk genom sina kontributioner till statsverket direkt eller indirekt Jemnat bidrag till andra landsändars telegrafoch telefonförbindelser, så är det att hoppas, att vederbörande med välvilja och med den hast, som sakens vigt kräfver, måtte taga frågan om en ny telegrafkabel till Gotland i öfvervägande!
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1896
N:r 152