Etikett: Visby

å Bibel- och Missionsvännen för år 1897 kan ske å närmaste postanstalt samt i Visby äfven Gernboden, Södertorg 6. Prenumerationspris 1 krona; afbämtas tidningen i Garnboden är priset blott 80 öre. Tidningen utkommer en gång i månaden.
För bestämmande af upplagans storlek torde prenumeration ske snarast möjligt.
Visby den 21 December 1896.
J. F. Ronqvist.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 December 1896
N:r 198

— Till Santos ankom 10 dennes »Cito» från Visby.
— I Newcastle klarerade 12 denhes »Thor» till Visby. Från Shields afgick 13 dennes samma fartyg hit, enligt St. Db.
— Natten till 18 dennes grundstötte i Gefle yttre skärgård under resa från Skutskär till Rotterdam med ast af trä och järn den i Helsingborg hemmahörande ångaren »Carola», kapten A. Görransson. »Carolas» förrum är fyldt med vatten. Bergninga- och dykeriaktiebolaget Ndptuns ångare »Poseidon» anlände på fredagen till strandningsstället och ligger för nörvarande destädes sysselsatt med arbeten för bergning af haveristen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 December 1896
N:r 197

hitkom i går middag från Norrköping för att lägga upp för året. Ångaren medförde en del post från södra och mellersta Sverige.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 December 1896
N:r 197

— Till Traveminde ankom 13 dennes briggen Azela från Visby.
— Ångaren Nore afgick i onsdags morse, assisterad af Neptun, till Oskarshamn för att reparera.
— Helsingborgsskonertskeppet Aurora, kapten E. Jönsson, har på resa från L’Orient till S:t Ybes i tisdags e. m. strandat i närheten af Sarzeau. Fartyget har förlorat båda ankarne; stor- och fockrigg äro kapade. Skeppet blir antagligen vrak. Besättningen är räddad.
Fartyget är bygdt i England år 1866, mäter 336,76 reg. ton och är försäkradt i Kullens enskilda assuransförening.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 December 1896
N:r 196

Ur C. J. Bergmans efterlemnade papper
Utdrag och bearbetningar
af
A. S—g.
4.

(Forts, fr. föreg, måndagsnumret.)
Dubbe fortsätter sin redogörelse för sitt och Chasseurs mellanhafvande sålunda: Jag adresserade mig vänligen till Chasseur, såsom rätter man, att för sin förvaltning aflägga redogörelse, men han svarade mig i sin vanliga stil med grofva ohöfligheter. Då blef jag nödsakad att vända mig till Konungens Befallningshafvande med ansökving om Chasseurs åläggande till redogörelse för och restitution af det förskingrade strandgodset och i denna skrift, ingifven den 24 Maji, understälde jag blott, om icke Chasseur skulle sättas i fängsligt förvar och hans egendom seqvestreras, dock endast N. B till dess han rätt för sig gjort eller afgifvit redo för den förskingrade egendomen. Men som Chasseur uti gin förklariog deröfver undskyllade sig med Bodiscos befallningar och obevista trugsmål och för öfrigt öfverbopade mig med de mest ohyfsade okväden samt inblandade deruti åtskilliga främmande ämnen, så att hela gkriftväxlingen förvandlades i en ivjurise process, så förklarade omsider Konungens Befallningshafvande genom resolution den 16 påföljande Juni i denna redogörelsefråga vara af tvistig beskaffenhet och förviste dörsemina till utförande vid vederbörlig domstol. Sålunda gjordes icke något afseende uppå, utan förföll af sig själf den af mig hemstälde säkerhet å Chasseurs person och seqvester å dess egendom, och den husarrest, som den tillförordnade Justitie-Cantzleren sedermera emot Chasseur den 16 Julii beslöt och lät verkställa, i särskilte frågan om Crimen lese Majestatis, hade icke den minsta gemevskap med redogörelsetvisten hos Herr Landshöfdingen, hvilken jag blef föranlåten fortsätta derigenom, att jag i brist af erhållen handräckning af Landshöfdinge-Embetet till undfående redogörelse af Chasseur, måste å Botvide gästgifvaregård sammankalla strandfogdarne och öfrige dykeribetjäningen för att af dem få veta och vinna uppgift å hvad som af strandgodset kunde vara förskingradt, men alldeles icke för att samla angifvelser mot Chasseur, såsom han mig velat påbörda. Icke heller har jag i fråga om pejlingsanstalten emot honom yrkat någon slags arrest. Men hvad jag emot honom direkte angifvit, är redan till öfverflöd utredt och bevist, nämligen att han under en fientlig invasion och utländsk befälhafvare antagit dubbel tjänst både som tolk och enskild domestik och såsom embetsman och rysk öfverkommissarie: att han i flere af honom utfärdade ordres och publikationer kallat sig själf för rysk befullmäktigad öfverkommissarie: att han i sådan egenskap föranstaltat om och medverkat till högst olaglige och förhastade auktioner: att privat och publik egendom, till en del äfven mig själf tillhörig, som till underpris bifvit försåld, derigenom är vorden förskingrad och försåld till ett värde af minst 60,000 rdr.; och ändtligen, att då han hvarken betalt till auktionisten, kronobefattningsmannen Dahm sina egna inrop på auktionen i Öja socken till 2,167 rdr. och icke heller genom något annat trovärdigt och autentiskt betalningsbevis kunnat styrka, att amiral Bodisco själf dessa penningar infordrat och uppburit,desto mindre sannolikt och rimligt, som han själf sådant bestridit och dessutom den påföljande dagen i kapitulationen sig utfäste att återbetala och ersätta all den skada, som han Svsriges krona och undersåtare tillfogat; i följd hvaraf det Chasseur ålegat, om han varit ärlig svensk och öfvertygad, det han och Dahm dagen förut auktionsmedlen inbetalt, hos svenske befälhafvaren herr amiralen Cederström sådant anmäla och till återbetalning och ersättning för godsägarne, dykeriet och kronan infordra, innan Badisco och dess trupp fick aftåga».
»Detta oaktadt och ehuru alla dessa Chasseurs misshandlingar och egennyttiga öfverträdelser af svenska lagar och författningar ligga för öppen dag och fastän kongl. hofrätten äfven slutligen måst medgifva, att Chasseurs förhållande under ryska truppernas uppehåll i landet icke varit så alldeles klanderfritt och hans åtgärder icke så skilda från alla anlednivgar till misstankar om en mera beredvillighet för efterkommande af ryske amiralen Bodiscos befallningar än hvartill Chasseur kunde anses hafva varit tvungen; har hofrätten likväl sakfällt mig till böter, afbön och en så ansenlig rekonventionsersättning, som skulle kunna utgöra den enas ruin och den andras fortune, samt en ytterligare belöning för Chasseurs dubbla tjänstberedvillighet mot en fientlig befälhafvare. Men för att dertill få anledving har hofrätten äfven korteligen sammandragit bägge de senare frågorna både om pejl ngen och tjänsteförrättningen och under en generel benämning och oy rubrik fört mig till last, att jag skall hafva angifvit Chasseur för att hafva på ett förrädiskt sätt gått fienden tillhanda. Men en sådan af mig Chasseur gjord tillvitelse kan jag ingalunda vidkännas. Ty hvad pejlingen angår, så har jag endast anmält hvad som till min kännedom kommit, att pejling skett genom Chasseurs medverkan och med de under hans vård aflemnade instrumenter, hvilket, om han varit dertill trugad, icke innefattade något förräderi samt på hans förklaring och bevisning ankom attsig derifrån urskulda. Och hvad åter beträffar hans innehafda tjänstebefattning som rysk tolk och i mitt ställe dykeriöfverkommissarie, så har jag icke heller i den delen beskyllt honom för förräderi, men väl för egennyttige afsigter och åtgärder och för det att han under denna sin tjänstebefattnivg missbrukat det förtroende han hos en fientlig befälhafvare sig förskaffat, öfverträdt svenska lagar och författningar, med stränghet och brådska infordrat uppgifter och förteckningar å allt på Gotland befintligt strandadt gods och dykeriets kassa samt genom af honom föranstaltade olagliga auktioner låtit plötsligen och skändligen förstöra och förskingra både förut olycklige sjönödlidandes och äfven dykeriets och dess betjänings egendom tillika med den tullafgift, som TullArrende-Societeten deraf tillkomma borde, och af hvilket gods han själf slagit under sig och sina vänner större delen. Detta allt är redan både af vittnen och äfven genom flere skriftlige bevis af hans egna ordres, förklaringar och kvittenser och öfriga företedde räkningar fulleligen uppdagadt och bestyrkt, enär de efter tidens ordning med oväldighet granskas, utan att Chasseur deremot kunnat bevisa, mindre sannolikt göra, att han antingen till det ena eller andra blifvit trugad. Jag bön faller för den skull underdånigst, att Kongl. Hofrättens utslag i dessa delar måtte i nåder ogillas och upphäfvas och jag nådigst befrias både från mig ådömde plikt, afbön och äfven den mig ålagde, så högt tillskarne ersättningssumma för Chasseurs så kallade lidanden och omkostnader, som han genom sin egen oför siktiga tjänstfärdighet under en fientlig befälhafvare sig själf ådragit; men han deremot fällas till ansvar efter omständigheterna för sin missbrukade tjänstebefattning och åläggas att ersätta och återbära värdet af allt det strandgods, som genom hans medverkan och töranstaltande blifvit förskingradt, till hvilken ända och för att vinna närmare upplysning jag lidaledes i underdånighet anhåller, att landssekreteraren Sturtzenbecker och länsbokhållaren Kahl, som under ryska öfverväldet utgjorde landshöfdingeembetet, samt kronobefallningsmannen Dahm, som förrättade auktionerne i Öja socken, stadsfiskalen Cramér, som utgifvit räkning och debetsedlar öfver auktionerne i Visby stad, tillika med dykerikommissarien — Sahlsten och strandridaren Lindberg, som dervid voro närvarande och under Chasseurs befäl gjorde biträde vid auktionerna samt framlemnade och åter mottogo de försålde partierna, till dess de af köparne afhämtades, måtte såsom vittnen på ed i desse omständigheter få afhöras.»
I en särskild bilaga till sina besvär hos konungen tillfogar Dubbe ytterligare till sin justification:
Sedan rapport till f. d. konungen den 28 April 1808 ankom derom, att Gotland var af en rysk trypp inkräktad, så blef jag, såsom då vistande i Stockholm, i nåder antydd att genast till Gotland öfverresa, försedd med hemlig in truktion, huru jag mig förhålla skulle. och med skriftlige ordres från då tjänstgörande generaladjutanten för flottorne till landshöfdingen herr grefve Ankarsvärd i Kalmar, att meddela mig handräckning i allt hvad som jag till Gotlands frälsning uppgifva och projektera kunde. Efter ankomsten till Kalmar och skedd öfverläggning med herr grefve Ankarsvärd uppgjorde jag äfven planen och uppgaf det tjänligaste stället till landstigningen på Gotland, med mera, som till Karlskrona öfversändes, samt utfärdade dessutom ordres till en min skeppare i Vestervik att derifrån med sitt fartyg afsegla för att i sjön möta och såsom lots biträda den svenska flottan i gotländska farvattnet, hvilket allt herr grefve Ankarsvärd sedermera med utmärkt beröm, mot min vilja, hos f. d. konungen i underdånighet anmärkt. Derefter satte jag mig själf öfver från Öland till Gotland i en liten båt i storm och med mycken lifsfara samt framkom till Eksta socken den 14 maj bittida om morgonen, under det svenska flottan seglade åt andra sidan landet till det ställe, som jag hade projekterat. Denna glada nyhet kungjorde jag så snart jag satt foten i land, hvilken ock genast som en löpande eld öfver Lela ön utbreddes, och då jag kort derefter gjorde min uppvaktring hos amiral Bodisco själf, som efter min bortgång genast skickade efter mig igen, emedan han fått rapporter från sina utposter, att en flotta hade nalkats öns östra kust, förvillade jag slutligen med flit och skrämde honom dermed, att en svensk landtarmé på 5—6,000 man var på flottan ombord, biträdd af en engelsk eskader, hvadan jag sålunda för min ringa del bidrog till den hastiga kapitulationen. Jag hemställer underdånigst om jag för allt detta mitt trogna nit kan hafva förtjänt att göra offentlig afbön för en inom landet bosatt utländing, som gjort dubbel tjänst hos en fientlig anförare».
Dubbe var endast delvis lycklig med sina inlagor å högsta ort. K. m:t upphäfde hofrättens dom beträffande afbönen och skadeersättningen, men i öfrigt stadfästes utslaget.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 December 1896
N:r 195