Visby rådhusrätt.
För våld mot polis voro i dag instämda hvar för sig drängen Johan Pettersson och landtbrukaren H. K. Sundell från Katthammarsvik.
Båda hade de sökt att från polisman fritaga en för fylleri anhållen dräng vid namn Pettersson från Veskinde. Pettersson nekade för att hafva handgripligen sökt fritaga den anhållne; han hade endast bedt polisen låta honom få taga hand om den anhållne. Sundell nekade likaledes för alla handgripligheter, och allt hvad han gjort var att han hemställt till polismannen att låta den anhållne få söka reda sig själf. Svar. Sundell utbredde sig vidt och bredt om polisens oförsynthet och yrkade 40 kr. i ersättning för sin inställelse. Sedan emellertid rättens ordf. uppmanat honom att vänta med sina anspråk tills målet afgjorts, uppsköts detsamma till 15 Februari för vittnens inkallande. Till samma dag och för samma orsak uppsköts äfven målet mot Pettersson.
Våld mot person hade kanalarbetaren Ernst Sandberg låtit komma sig till last. Han uteblef dock från rätten, Målet uppsköts till 5 Februari.
När båda parterna ha samma namn kan lätt förväxling vid rätten uppstå. Så hände ock i dag, då arbetarne Axel Norberg och Ludvig Johansson stodo tilltalade för att hafva misshandlat och slagit sjömannen Edvard Johansson. När målet ropades, var endast målsäg. Johansson närvarande, under det hans »tuktomästare» båda uteblefvo. Johansson stälde sig, obekant som han tycktes vara med hvad »höger» och »venster» betyda inför domstol, på svarandesidan, och ordf. började att fråga om han erkände hvad som stod i stämningen.
— Jo då, visst erkänaer ’jag, sade Johansson. Jag fick flera slag både inne på krogen (österkrog) och ute på gatan samt blef sparkad i hufvudet.
— Jaså, fick ni, också stryk, sade ordf. Men här är nu fråga om, huruvida ni erkänt ner att ni slagit Johansson?
— Hvem jag? Jag har inte slagit någon, utan de’ ä’ jag som fått smörj själf.
Sedan nu misstaget upptäckts, fick målsägaren byta plats. Och då ingen af svar. voro närvarande, yrkade allm. åkl. ansvar å dem för utevaro, hvarför de fingo böta 10 kr. Må let förekommer ånyo 15 Februari.
Rutten strömming hade fiskaren Mårten Pettersson från Tomta i Rone torgfört å stora torget. Personer som köpt af densamma hade måst kasta bort den, då den var omöjlig att förtär. Af vederbörande hade dessutom en del af den skämda varan beslagtagits och oskadliggjorts Pettersson erkände men sade sig icke själf hafva haft vetskap om att strömmingen var skämd. För brott mot helsovårdsstadgan dömdes han att böta 10 kr.
För skottlossning ute å hafvet på mindre afstånd från staden än det lagstadgade (600 fot) voro vaktmästare H. Alyhr och bagaren J. Lindbohm instämda.
Lindbohm erkände genom ombud att han mot en förut skadeskjuten fogel aflossat ett skott, hvilket dock skett på behörigt afståud från land. Alyhr nekade för hvad som Irdes honom till last. Uppskof till 15 Febr. för förebringande af bevisning.
På förbjuden tid bade landtbrukare Niklas Pettersson-Sundberg från Endre skjutit och torghandlaren Jakobsson af honom köpt ett par orrhönor. Båda parterna erkände sina förseelser men anförde, att de icke vetat att skyttet och handeln skett på förbjuden tid. De fingo böta 10 kr. hvar.
För fylleri voro tre personer och der-, ibland en kvinna instämda Kvinnan fick böta 10 kr. De andra uteblefvo från rätten.
Köpets återgång yrkar hotellägaren Arvid Smedman, hvilken för 6 månader sedan till handl. Axel Sjöström försålt sin egendom det s. k. Smedmanska hotellet. Målsägaren anser, att Sjöström ej fullgjort de åligganden han i kontraktet förbundit sig till. Sjöström deremot påstår, att han dels med revers och dels med kontanter betalt lösöreboet i den köpta fastigheten samt 700 kr. dessutom å köpesumman för huset. Målet upsköts till 15 Febr. då utredning i målet skall förebringas.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Febuari 1897
N:r 17


