Ligapojkarnes framfart i staden fortfar ännu obehindradt, och deras fräckhet tilltager med hvarje dag. I dag hafva vi åter att omtala ett öfverfall på öppen gata från dessa fängelsekandidaters sida, denna gång ett öfverfall som i fräckhet går ännu ett steg längre än de förut omtalade händelserna.
Den händelse vi nu ha att berätta inträffade i fredags e. m. å Adelsgatan. En person, som f. n. har sin verksamhet förlagd till Klintehamn, kom nämligen sagda dag vid tiden strax före eftermiddagstågets till Hemse afgång gående ofvannämda gata framåt. »Då omringades han plötsligt af en skara halfstora pojkar, hvilka började att okväda honom samt med hotfulla åtbörder gå honom in på lifvet. Rätt hvad det var, satte en af slynglarne krokben för honom, så att han for framstupa i gatsmutsen och ramponerade sina kläder rätt betydligt. Han reste sig dock åter upp och bad höfligt att få vara i fred, men de hänsynslösa lymlarne fortforo att förfölja honom under hot om misshandel ända in på perrongen vid järnvägastationen. Här tog den förföljde sin tillflykt till en första klassens kupé på tåget, men ej ens där fick han fred för förföljarne. Då tåget skulle sättas i gång, rusade nämligen ett par af dem fram för att rycka upp kupédörren och sade, att de »skulle slå lif och bjärta ur den satans långskånken.» Stationsinspektor Lundahl och tågbetjäningen lyckades dock att afvisa fridsstörarne från stationens område, och den anfallne fick i ingen och ro fortsätta sin resa.
Inför en händelse sådan som denna och flera liknande kan man med fog säga, att det går för långt. Och hvarje fredlig individ inom samhället frågar sig: Kan verkligen intet mer göras från polisens sida till stäckandet af dessa upprepade öfverfall och gatuuppträden? Allmänheten fordrar att utan risk förlif och lem få trafikera stadens gator, och den fordrar dessutom, att polisen skall, sin plikt likmätigt, sörja för att så blir förhållandet. — Dessa ligor af halfstora pojkar, som nu störa säkerheten på gatorna, hafva redan satt en sådan skräck i stadens invånare, att de snart sagdt ej våga sig ut efter skymningen. Och om de oförskämda lymlarne se, att det nu rådande beskedlighets systemet från polisens sida fortfar, så blifva de än värre.
Vi tala därför i hela samhällets namn, då vi uppmana polisen att göra hvad som är dess plikt, nämligen att med allvar och kraft anställa ordentliga razzior efter ligapojkarne och att befordra dem till laga näpst.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Februari 1898
N:r 29
