Meddelande från allmänheten.

Till redaktionen af Gotlands Allehanda.
Med anledning af en i eder tidning för den 21 dennes under rubrik »det går för långt» intagen notis, får jag härmed, på det allmänheten icke måtte allt för mycket vilseledas af edra oriktiga uppgifter, anhålla, att bilagda polisprotokoll tillika med denna skrifvelse måtte i eder tidning in extenso intagas, och får jag tillika till allmänhetens lugnande meddela, att intet öfverfall här i staden, hvilket blifvit i polisvaktkontoret anmäldt, lämnats utan beifran.
Visby 22 Februari 1898.
Wilh. Remén.

Protokoll hållet vid polisförhör å stadsfiskalskontoret i Visby 29 Februari 1298.
För: utrönande af huruvida en person, med hvilken löjtnanten, grefve Karl Cronstedt åsyftas, nästliden fredag blifvit, såsom i en af stadens tidningar deu 21 dennes meddelas, här i Visby utan anledning af några för honom okända personer okvädad, hotad och misshandlad, så hafva, sedan det befunnits, att cementarbetarne Rudolf Sandgren, Adolf Bäckström och Oskar Ekvall varit de personer, med hvilka bemälde Cronstedt kommit. i delo, dessa arbetare till förhör inkallats, hvarvid de, hvar för sig hörde, berättat:
Rudolf Sandgren: att han, Ekvall och Bäckström i fredags ettermiddag vid 4 tiden stodo samspråkande å gångbanan utanför Söderport i närheten af ölgrogen, då grefve Cronstedt kom vägen fram, hvarvid Bäckström sträckte ut ena foten, hvilket kom Cronstedt att snafva utan att denne likväl föll omkull; att Cronstedt med anledning häraf knuffade till Bäckström för bröstet, hvarpå Sandgren gick fram och ville afstyra vidare våld, tillsägande Bäckström att icke bråka; att Cronstedt omedelbart därpå med knuten hand tilldelade Sandgren ett slag i ansigtet samt sedan fortsatte åt järnvägsstationen till, då Sandgren och Bäckström, sålunda förfördelada, tillsammans med Ekvall på något afstånd följde efter Cronstedt, hvilken de först upphunno, sedan denne inkommit å järnvägsperrongen; att Cronstedt, nu tillfrågad, hvarför han förgripit sig mot dem, svarade, att han först blifvit förolämpad; att Cronstedt efter ömsesidig ordväxliog gick in i en kupé af ett tåg, som stod färdigt attafgå till Hemse; att Sandgren, Bäckström och Ekvall stälde sig utanför kupédörren, men att de därifrån på inspektorens tillsägelse aflägsnade sig; tilläggande Sandgren, att de icke i Adelsgatan förut sammanträffat med än mindre förfördelat Cronstedt.
Adolf Bäckström och Oskar Ekvall berätta i likhet med Sandgren, med tillägg af den förre, att han icke i ond afsikt sträckte fram foten för Cronstedt, den senare att han icke vare sig förolämpat eller blifvit förolämpad af Cronstedt, utan endast varit kamraterna följaktig.
Följande vittnen hafva blifvit hörda och afgifvit dessa berättelser:
Cementarbetaren Lars Niklas Kristiansson: att han nästliden fredag strax före klockan 4 e. m. från cementfabriken begaf sig till staden; att han, kommen till Söderport, i sällskap med här nedan omnämda vittnet och en broder till ofvannämde Bäckström vid namin Axel gick in på ölkrogen, då han märkte, att Adolf Bäckström, Sandgren och Ekvall uppehöllo sig å vägen utanför och där kvarstannade, under det han med sällskap vistades å krogen; att han efter 1/4 timme lämnade denna, då han fick se en lång herreman, som, efter hvad sedan upplysts, var grefve OCronstedt, slå till Sandgren med knuten hand, hvilket slag träffade denne i ansiktet eller å halsen, så att han ryggade ett par steg tillbaka; att Cronstedt därpå fortsatte mot järnvägsstationen samt Sandgren, Bäckström och Ekvall följde denne efter på ungefär 8 famnars afstånd, utan att vittnet från någondera sidan hörde något oväsen eller närmare gaf akt på. huru långt de följde efter.
Cementarbetaren Jakob Edvard Hedin: att han och Axel Bäckström vid ofvannämda tid kom till mötes med Kristiansson, hvarpå dessa tre omedelbart gingo in på krogen; att Hedin vid ingåendet icke gaf akt på. om Sandgren, Adolf Bäckström och Ekvall befunno sig i närheten eller ej; att Hedin lämnade krogen något före Kristiansson och vid utträdet såg de nämda 3 personerna stående å gångbanan; att en lång person, som uppgifvits vara grefve Cronstedt, nu passerade platsen och, kommen midt för Bäckström, knuffade till denne för bröstet under yttrande är det ni, som ofredar folk; att Sandgren nu närmade sig Bäckström, hvarpå Cronstedt åt honom måttade ett slag med knuten hand, hvilket antagligen, enär han förmärkte, att Sandgren vacklade ett par steg baklänges, träffade denne i hufvudet; att Hedin icke såg någon sätta krokben för Cronstedt ej heller såg denne snafva; att Cronstedt omedelbart etter slaget å Sandgren fortsatte vägen åt järnvägsstationen, följd af Sandgren, Bäckström och Ekvall, den förre på ungefär 5, de senare på ungefär 8 famnars afstånd; att vittnet, som en stund stod kvar å vägen utanför krogen. ibland följde dem med blicken, till dess de kommit midt för järnvägsstationen; tilläggande Hedin, att de under aflägsnandet förhöllo sig fullkomligt tysta.
Statronsinspektoren Lundahl: att personerna i fråga inkommo å platformen kort före tågets afgång; att ordväxling där uppstått dem emellan; att Cronstedt sedan gått in i en 1:a klassens kupé, då Sandgren, Bäckström och Ekvall följt efter honom och öppnat kupédörren, men genast på tillsägelse af vittnet begifvit sig från stationsområdet.
Som ofvan. In fidem
Wilh. Remén.

Den första regel man har att iakttaga, då man vill beriktiga andras uppgifter, bör gifvetvis vara att själf se till, det man icke kommer med oriktiga uppgifter, och så mycket mera hör man naturligtvis akta sig därför, då beriktigandet tager formen af en officiel handling. Det är därför ägnadt att väcka en viss förvåning, när stadsfiskal Remén vid refererandet af den omskrifna notisen antyder, att . den vid tillfället i fråga ofredade personen enligt vår uppgift äfven skulle blifvit »misshandlad»; hvar står det att läsa i notisen?
Efter att hafva förutskickat denna anmärkning, vilja vi till vederbörande framföra vår och allmänhetens tack, för att den undersökning, hvartill vår notis borde gifva osökt anledning, så snart blef verkstäld; men på samma gång kunna vi icke underlåta att uttala vår förvåning — och vi äro förvissade, att den kommer att delas af de allra flesta — öfver den riktning, hvaruti sagda undersökning blifvit ledd.
I stället för att begagna det uppslag, som här blifvit gifvet, som en ledtråd för att om möjligt komma de slynglar på spåren, som nu en tid gjort våra gator och vägar osäkra — om någon ansats i denna riktning lämnar åtminstone icke protokollet öfver polisförhöret den minsta antydan — i stället härför synes det anstälda förhöret hafva blott och bart gått ut på att få konstateradt, att den af oss åsyftade fredlige vandraren visst icke blifvit af sina vederdelomän ofredad, utan att han tvärtom varit den som ofredat dem, allt naturligtvis i syfte, medvetet eller omedvetet, att bibringa allmänheten den – uppfattningen, att tack vare polisens trägna tillsyn och fostran gossarne här i staden i regel blifvit så exemplariska, att man omöjligen kan tilltro dem något slyngelstreck. Ett rent af rörande uttryck tager sig denna polisens goda tanke om våra unge män, då stadsfiskal Remén i protokollet härofvan låter Adolf Bäckström förklara, »att han icke i ond afsigt sträckte fram foten för Cronstedt». Ty hvad fans väl för anledning att låta ett sådant nonsens inflyta i protokollet, om icke stadsfiskalen själf tagit förklaringen för god?
För att nu icke allmänheten skall få en alltför ensidig uppfattning af hvad som vid tillfället tilldragit sig, vilja vi till sist meddela hvad den af o0ss åsyftade personen, som riktigt antagits hafva varit löjtnanten grefve Karl Cronstedt, haft att därom berätta, och äro vi förvissade att åt depna berättelse skall af allmänheten tillmätas fullt ut lika stor tilltro, som åt hrr Sandgrens, Bäckströms, Ekvalls, Kristianssons och Hedins berättelser tillsammantagna.
Löjtnant Cronstedt var på väg till järnvägsstationen och hade mycket brådtom, enär tåget om några ögonblick skulle afgå och han dessförinnan hade ännu ett och annat att uträtta, såsom att köpa biljett m. m. Strax utanför Söderport hade han att passera tätt förbi en grupp af tre personer, af hvilka en, just som löjtnant C. gick förbi, sträckte fram ena foten, så att löjtnant C. snafvade och höll på att falla omkull. Han föll dock icke, utan vände sig om och fattade den person, som sträckt fram foten, i armen och sporde: »Hvad är ni för ena, som inte låter folk gå i fred?» Då löjtnant C. märkte, att i det samma en annan afde tre steg fram och måttade en spark åt honom — en spark som dock endast träffade löjtnant C:s öfverrock, som nedsmutsades, — släppte löjtnant C. genast sitt tag i armen på n:r 1 och måttade åt nr 2 ett slag, som äfven träffade. Han vände därpå om och fortsatte vägen till stationen, dit alla tre personerna följde honom på något afstånd, utan att vare sig under vägen eller efter framkomsten till stationen bära hand på grefve C.
Man är, när man hör löjtnant C. berätta om detta lilla intermezzo, nästan frestad att beklaga, att tiden icke tillät honom att gifva de personer, som sålunda ofredade honom och som enligt eget erkännande befunnits vara ofvannämde Adolf Bäckström och Rudolf Sandgren, en välförtjänt läxa, som bättre skulle lärt dem att för framtiden låta folk gå oantastade, än den, som vi misstänka, skäligen ringa respekten för vår tyvärr alltför fåtaliga och mindre yrkesmässigt utbildade poliskår.
Redakltionen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Februari 1898
N:r 31

Visby fabriks- och handtverksförening

slutbehandlade på i går afton hållet extra sammanträde centralstyrelsens för Sveriges fabriks- och handtverksföreningar organisationsförslag, i hvilken fråga jämväl oett förslag inkommit från Lunds fabriks- och handtverksförening.
Föreningens uttalande i frågan resulterar däri, att föreningen i hufvudsak förklarade sig föredraga centralstyrelsens förslag, eburu föreningen ansåg, att själfva formuleriogen i ett par punkter vore lyckligare i Lundaförslaget än i centralstvrelsens förslag.
Särskildt uttalade sig föreningen mot Lundaförslagets distriktsindelning, hvilken ansågs vara olämplig. Visby har så t. ex. i detta förslag förenats med Jönköping och Grennva m. fl. städer till ett distrikt.
Med afseende på frågan om skiljelomstols tillsättande vid tvister mellan arbetare och arbetsgifvare, uttalade föreningen som sin åsikt, att denna domstol — i likhet med hvad i centralstyrelsens förslag påyrkats — bör vara permanent för att, innan arbetsinställelse eller annan konflikt hunnit utbryta, kunna fungera och förekomma dylika misshälligheter. I motsats härtill hade Lundaföreningen föreslagit, att skiljedomstol skulle nedsättas för hvarje särskildt tillfälle och först sedan tvisten eller arbetsinställelsen uppstått.
Vidare uttalade föreningen som sin åsikt, att det vore högst lämligt, att centralstyrelsen hade sitt säte i Stockholm samt att så många af denna styrelses medlemmar voro bosatta i hufvudstaden, att de löpande ärendena kunde handläggas utan att ledamöter från landsorten behöfde till styrelsens sammanträde inkallas.
Brandmästare A. Lundh väckte förslag om, att de yrken, som hafva ett sådant fåtal utöfvare, att de lämpligen kunde bilda en yrkesförening för hela landet, skulle vara berättigade därtill och direkt få sortera under centralstyrelsen utan att tillhöra de olika distriktens föreningar. Föreningen, som fann förslaget värdt uppmärksambhet, beslöt att låta det åtfölja sin skrifvelse i organisationsfrågan till centralstyrelsen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Februari 1898
N:r 31

Födde i Visby.

Järnarb. Johan Herman Nilssons son, t. f. regementsläkare Karl Niklas Bolins son, Karl Niklas Vickbergs son, skräddare Gustaf Elias Kjells dotter, rådman Klas Gustaf Tibergs son, målare N:klas Emil Bergs dotter, arb. Otto Alfred Kristianssons dotter.

Lysning till äktenskap afkunnades i söndags i Visby domkyrka emellan artilleristen vid Kongl. Karlskrona artillerikår Johan Fredrik Johansson från Karlskrona Kongl. Amiralitetsförsamling och Anna Julia Albertiva Karlsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Februari 1898
N:r 31

Genom exekutiv auktion,

som förrättas härstädes onsdagen den 16 nästkommande Mars kl. 12 på dagen, kommer snickaren J. N. Hejdenbergs konkursbo tillhöriga fastighet, tomterna N:ris 12, 13, 14 och 15 i 163 bygnadskvarteret af ägofiguren N:o 1543 söder för staden, att försäljas. Å tomterna, som hafva en sammanlagd areal af 3,250:80 kv.-meter, finnas uppförda följande bygnader: 1:o) boningshus af trävirke, kalkslaget under tak af plåt i två våningar, innehållande förstuga, 8 boningsrum, 2 kök, vind, källare och tvättstuga; 2:o) en fabriksbygnad af kalkslaget trävirke i två våningar med 2 vidbygda flyglar under tak af asfaltpapp, inredd till kontor, lagerrum, mekanisk snickerifabrik med såg och hyfleri, torkrum med ugn, målare: och tapetserareverkstad, upplags- och förrådsrum; 3:o) ångpanne- och maskinhus af tegel under tak, som är invändigt klädt med järnplåt och utvändigt med asfaltpapp; 4:o) uthusbygnad af trävirke under tak af asfaltpapp, inredd till 2 stall, vagnbod, vedbodar och hemlighus; och 5:o) ett öppet skjul af bräder för virkesupplag. Följande maskiner och inrättningar tillhöra fastigheten nämligen: a) en 15 hästkrafters ångmaskin med inmurad ångpanna: b) en hyfvelmaskin med transmission; c) pumpinrättning och vattenuppfordringsverk med drifkraft från ångmaskinen; d) två axelledningar från hufvudledningen; och e) värmeledning från ångpannan för alla lokaler i fabriksbygnaden samt till torkugnen. Hela fastigheten med allt hvad därtill hörer är saluvärderad till 28,875 kronor. De, hvilka äga fordran, som: bör ur fastigheten utgå, eller annan rätt, som skall vid auktionen iakttagas, äga att därvid sin rätt bevaka.
Visby Rådhus den 10 Februari 1898.
Öfverexekutorsämbetet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Februari 1898
N:r 31

Auktion å Auktionskammaren.

Fredagen 4 Mars från kl. 10 f. m. låta sterbhusdelägarne efter framlidne sadelmakare F. Tolf och mamsell Christina Norberg genom offentlig auktion å Auktionskammaren försälja diverse Möbler såsom: sängar, soffor, 1 chiffonnier, 2 byråar, bord, stolar, speglar, 1 äldre’ piano, väggur, taflor, m, m. 1 dragkärra, en mängd sadelmakareverktyg, mattor, gardiner, mans- & fruntimmersgångkläder, linnevaror, sängkläder, 2 fickur samt hvarjehanda husgeråd. Samtidigt försäljes äfven en del afllekoftor, västar, sjalar, filtar, borddukar m. m.
Kände, vederhäftige inropare erhålla 2 månaders betalningsanstånd.
Visby i Februari 1898.
AUKTIONSKAMMAREN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Februari 1898
N:r 31

Nationalgoodtemplarordens Visbyloger

sammanträdde i måndags afton till gemensamt årsmöte. Härvid företogs val af den styrelse, som har logernas gemensamma ekonomiska förvaltning om hand, och utsågos till ledamöter af densamma tunnbindare N. Hansson, timmerman A. Lönnberg, skomakare J. P. Pettersson, maskinist J. P. Ljungqvist, stenh. P. A. Karlsson, urmakare C. Andersson, murare Fr. Hammarström och stenh. H. P. Björkqvist.
Bland de ur styrelsen afgångna märkas byggm. C. G. Kihlberg och slöjdlärare Å. Pettersson, hvilka allt från början af logernas arbete setat i styrelsen, den förre som ordförande och den senare som kassör.
Af revisionsberättelsen framgår, att den 8, k. ekonomikassan, under året i inkomster haft kr. 1,581: 84. Dessutom har under året ett lån å 600 kr. upptagits. Bland inkomsterna märkas en nettobehållning från ordens höstbasar å kr. 415:08 samt kr. 253: 92 i hyror för ordenssalen. Utgifterna under året ha uppgått till kr. 2,062: 90, däraf för inköp af nya mässingsinstrument och en orgel kr. 863: 07. Som afbetalning å skulden få ordenshuset samt i räntor bar utgifvits kr. 426: 69. Behållningen till år 1898 uppgår till kr. 122: 41. Tillgångarne utöfver skulderna uppgå f. n. till kr. 10,355.
Ansvarsfrihet beviljades den afgående styrelsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Februari 1898
N:r 30

Visby assuransforening

hade i går afton årsmöte å rådbuset. Därvid omvaldes till ordf. för innevarande år vaktm. O. Olsson och till vice ordf. handl. A. A. Johansson. De afgående styrelseledamöterna, hrr O. Hallin och J. A. Nyström, återvaldes likaledes såväl som de afgående styrelsesuppleanterna, vaktmästarena O Larsson och A. Henriksson. Revisorer blefvo handl. K. J. Berggren, omvald, och red.-sekr. G. Rydelius, nyvald, med skräddaremästare G. A. Hultgren och handl. A. Qviberg som suppleanter. Till rotmästare omvaldes hrr J. P. Stenberg, J. N. Norgren, O. Svensson; K., Norberg, V. Lindgren, P. Wessman och J. Axén, Klinte, med vaktin. Johansson och J. P. Andersson, slöjdlärare O. Hemström, guldsmed Hedström, arbetsförman J. L. Törnqvist och brefbärare Hj. Eklund som suppleanter.
Af den vid mötet afgifna årsberättelsen framgår, att medlemsantalet under året ökats med 28 och utgör f. m. 440. Under året hafva 7 medlemmar aflidit och 6 ur föreningen af annan orsak afgått.
Revisionsberättelsen utvisar, att föreningens tillgångar vid årets början utgjorde kr. 4,181: 27 och vid årets slut kr. 4,636: 83. Inkomsterna under året uppgingo till kr. 1,556: 61 och utgifterna till kr. 1,101: 05, hvadan alltså tillgångarne under året ökats med kr. 455:56.
Ansvarsfrihet beviljades styrelsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Februari 1898
N:r 30

Utmätningsvis

har i dag härstädes försålts O. F. Gahnes 42/256 mtl. Norrvange i Lärbro. Fastigheten, som var saluvärderad till 3 tusen kr., inropades för 1,500 kr. af hemmansägaren Anton Larsson vid Glästäde i samma socken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Februari 1898
N:r 30

Domkyrkans restauration.

På hemställan af kyrkorådet beslöt kyrkostämman förgår afton (som vanligt fåtaligt besökt) afstyrka bifall till arkitekten G. Petterssons ändringsförslag samt beslöt, i fråga om de modifikationer i artisten Häggs urtsprungliga förslag, som han själf funnit sig föranlåten att nu senast föreslå, att lämna dessa förslag, för så vidt de afsåge ändringar i de för domkyrkans kor faststälda ritningarpa, utan afseende men däremot rörande kapellet, hvars ritningar icke ännu faststälts af k. m:t, att godkänna artistens förslag att upptill pryda det med kroppåstak försedda kapellets framsida med en nisch med däri placerad Kristusbild samt tvenne lukaner (ljusöppningar) å taket och att vidare förse jämväl östra och västra sidorna af taket med hvar sin mindre lukan samt slutligen att midt på taket uppföra en takryttare, allt detta under förutsättning att de för restaurationens genomförande tillgängliga medlen försloge till utförandet af dessa tilläggsarbeten, hvarför kostnaden af byggmästare N. Pettersson beräknats till 10 tusen kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Februari 1898
N:r 30