höll i lördags e. m. sitt årsmöte i domkyrkans sakristia, och var mötet talrikt besökt.
Af den därvid föredragna revisonsberättelsen framgick, att föreningen under det gångna året i inkomster haft kr. 10,492:82 och i utgifter kr. 9,658:02. Kassabehållningen, som från år 1896 uppgick till kr. 663: 43, utgör till innevarande år kr. 634: 79. Tillgångarne öfver skulderna utgöra kr. 21,522: 91.
Ansvarsfrihet beviljades styrelsen.
Ett af revisorerna framstäldt förslag om nedbringande af bokföringsvärdet å föreningens fastighet från kr. 18,242:46 till kr. 15,000 bifölls utan diskussion.
Till ledamöter af styrelsen efter i de i tur afgående, hvilka alla undanbådo sig återval, utsågos: apotekaren Lindström och kamrer Kullberger, fruarna Torpadie och Dellgren samt fröknarna Engbom och I. Fåhræus. Till ordförande valdes hr Lindström och till vice ordf. kamrer Kullberger.
Till revisorer nyvaldes — sedan de hittills fungerande afsagt sig uppdraget — kamrer J. E. Ihre och kronofogde W. Cramér med pastor J. A. Ronqvist som suppleant.
Sedan härpå ps. 137:3 gemensamt afsjungits och biskopen ledt i bön, öfvergick man till diskussion af den på programmet först uppsatta frågan: »Hvad kan och bör göras till stäfjande af den förvildning, som hotar intränga hos ungdomen i vårt land?»
Diskussionen inleddes af folkskollärarinnan fröken Jenny Hallin med ett sakrikt anförande, De sanningar och synpunkter som i detta anförande uttalades voro väl värda att höras och begrundas af långt flera än de, hvilka vid diskussionen närvoro, ja, af alla, som nitälska för det uppväxande släktets sedliga fostran och såväl andliga som timliga väl. Inledarionan sammanfattade sitt föredrag i följande punkter såsom ett direkt svar på frågan:
Det behöfves 1) en strängare och allvarligare barnuppfostran i hem och skola, så att det tanklösa öfvermodet och de råa utbrotten däraf i id motarbetas;
2) att allmänheten får syn på den fara, som hotar samhället och hvarje samhällsmedlem genom ungdomens själfsvåld, och kraftigt ingriper däremot, dels genom lagar och dels genom de vuxna samhållsmedlemmarnas personliga inverkan;
3) att man bör försöka att sprida frisk och annars lämplig barn- och ungdomslitteratur för att motverka hågen för rafflande och sinnesupphetsande läsning;
4: att man troget bör hafva ungdomens uppfostran till arbetsamhet och sparsamhet i sikte.
I den på inledningsföredraget följande diskussionen yttrade sig
lektor H. Levin, hvilken bad att ytterligare få understryka inledarinnans uttalande om vikten af att lära do unga arbeta. Tal, utvecklade äfven arbetsstugornas stora betydelse i detta syfte och uttalade den förhoppningen,, att en dylik institution i en snar framtid måtte komma till stånd äfven i Visby.
Biskopen betonade särskildt frågan om läsning och vikten af, att denna blefve sund och ädel för ungdomen.
Borgmästare Een betonade med skärpa, att fattigdomen ofta har stor skuld till ungdomens förvildning. Vidare framhöll han, hurusom bostadsförhållandena härvidlag spela en stor roll. Om man ger akt på, hur fler talet af arbetarebefolkningen bor — i trånga osunda rum — inser man lätt, att i deras hem ett familjelif af sedligt fostrande karaktär näppeligen kan föras. Så länge samhället tillåter sådana osunda och trånga arbetareboställens användande, så länge arbetar sedlighetsvännen utan rätt att vänta framgång. Dessa eländiga bostäder borde rifvas och på samhällets bekostnad ersättas med nya, ljusa och glada arbetarehem — det vore ett företag, som förvisso skulle ränta sig både ekonomiskt och moraliskt. Vidare ??? tal. att den långa skoltiden icke vore Alldeles. främmande för den verkan, att ungdomen förvildas. Ju flera läseterminer, dess flera ferieterminer — och på ferieterminorna hade den sysslolösa ungdomen många tillfällen att förvildas.
Biskopen framhöll, att lagstiftning och lagskipning äfven ha afsevärd betydelse såsom tyglande och tillbakahållaude krafter. Han önskade att än i dag dessa ord af en forntida skriftställare kunde ha sin tillämpning hos oss: »I södern ha vi goda lagar — i norden ha de goda seder.> Framhöll, hurusom lagarna blifvit alt för milda och förordade kroppsagans återinförande i våra straffbestämmelser.
Skoltörest. Ljungberg betonade äfven behof: vet afen arbetsstugas inrättande i vår stad, samt uttalade önskvärdheten af att en institotion, närmast liknande de nuvarande skolråden, inrättades med uppdrag att taga sig an barnen efter skoltidens slut.
Härmed var diskussionon öfver denna fråga slut, och man öfvergick till programmets andra fråga: »Hvilket värde har sedlighet utan religiös grund?»
Frågan inleddes af biskop von Schéele, hvars anförande, i anseende till den långt framskridna tiden, blef helt kort.
Tal. påvisade, hurusom det icke gifves någon sann religiositet utan sedlighet och ingen sann sedlighet, som ej bar religiös grund. Där man är af bjärtat religiös, där vill man äfven öfva sina plikter, där finnes äfven den sanna sedligheten. Man skall ej stanna vid allmänna sedliga grunder, utan vid sidan af den sedliga fostran jämväl åstadkomma en religiös fostran, så att människan får lära sig, att hon icke är sig själf nog. Försummas den religiösa utveeklingen jämte den sedliga, då förloras allt. Sedligheten Ja religionens grund åstadkommer, att människan i sitt eget medvetande får sin egen uppgift klar, och därigenom framammas en längtan efter Gud, som kan fylla alla behof och önskingar.
Sammanträdet i sakristian afelöts härpå med afsjungandet af ps. 210: 4, 11.
Omedelbart därpå höll lektor H. Levin i domkyrkan ett sakrikt och tankeväckande föredrag, hvari han med ledning af Ordspr. 23: 26 utvecklade ämnet: »Den sedliga uppfostran i hemmet på religiös grund».
Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 Februari 1898
N:r 33
