i ordenshuset vid Mellangatan i går afton hade, som var att vänta, lockat alldeles fullsatt hus. Och hr H. sjöng sina visor samt och synnerligen med synbar con amore under publikens ohejdade bifall. Då man hör denne nu gamle natursångare med nästan ungdomlig kraft och med ovanligt vacker timbre sjunga sina småbitar, tycker man nästan, att det är synd, att han ej en gång i sin ungdom fått sin röst skolad; ty då hade han säkert kommit att »gå långt», lika visst som han ännu har förmåga att »gå högt» i registret — han har nämligen ännu en rätt vacker om än ej stark första tenor. Men om han fått utbildning och blifvit konstsångare så hade Visbyborna icke haft att glädja sig åt en natursångare, hvars smittande och lifvande humor i föredraget aldrig förfelar sin verkan.
De vid festen dessutom medverkande förmågorna skötte sig äfven bra, och allt var trefligt och gladt. Därtill bidrog äfven i ej ringa grad, att det tidsödande och störande kaffeserverandet förståndigt nog bannlysts från denna fest.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Februari 1898
N:r 29