Etikett: Väte

Väte socken ligger på södra Gotland.
Gårdsnamn: Ambos, Annexen, Binge, Botarve, Bäcks, Folkes, Gräne, Gullarve, Haltarve, Hassle, Isome, Juves, Kakhuse, Kvie, Lunde, Magnuse, Mölner, Norrbys, Rovalds, Skradarve, Smide, Sorby, Stenarve, Timans, Tunde Stora, Västerväte, Örter.

Publicerat

Södra häradsrätten

(10, 11 och 12 Maj.)
För oloflig bränvinsförsäljning yrkade allmänna åklagaren ansvår å husbonden Lars Bolin, Stenhuse i Sanda, Ett förut hördt vittne har intygat, att Bolin 1879 tvänne gånger sålt bränvin. Tvänne vittnen berättade nu, att Bolin i April 1878 för 25 öre i sitt hem anskaffat ett qvarter bränvin och att Bolin bortskänkt ett halfstop bränvin. Utslag 15 Juli.

Återvinning åt konkursbo. Sysslomannen i Viktor Cedergrens konkurs yrkade, att 5/64:dels mantal Lefvide, som Cedergren kort före sin konkurs sålt till Jakob Vijkman för en summa, betydligt understigande egendomens värde, måtte återgå till C:s konkursbo. Sysslomannen ansåg, att denna transaktion hade mer egenskap af gåfva än af köp. Ett vittne upplyste, att Cedergren varit bjuden en högre summa för egendomen men då vägrat att silja. Hemmansdelen var taxerad till 2,750 kronor och såldes till Vijkman för 2,250 kronor.
Utslag 15 Juli.

Olofligt fiske. Allmänna åklagaren hade instämt drängen Auton Glans, Lau, J. Viberg och arbetaren Anders Pettersson, Rosarfve, för olofligt fiske i Närsån. De hafva nu erkänt förseelsen och få sin dom 15 Juli.
— Hemmansegarne Joan Niklas Danielson, Lindarfve, Lars Hanssn, Hummels, Lars Larsson, Vanges, och Aniers Anderssom, Hummels, samtlige från Bus, yrkade ansvar å båtsmannen Lars Karlson samt fiskarena Karl Setterqvist, Herman Olson och Lars Larsson Stenberg, emedan desse kulle olofligen hafva fiskat i deras fiskvatten Vittnen intygade förhållandet, som svarancena ej heller helt och hållet kunde förneka.

Svår misshandel. Ynglingen Jakob Olof Reinhold Jakobson i Väte hade vid Januarisammanträdet instämt husbondesonen Jakob Johanson och den i rättegångsafdelningen af dagens nummer för inbrottsstöld omnämde Vilhelm Johanson, hvilka 14 sistl. December vid Väte\” skolhus öfverfallit och svårt misshandlat honom. Vilhelm Johanson har erkänt, att han omkullslagit och knuffat Jakobson. Hvad Jakob Johanson beträffar, har det märkliga inträffat, att ett vittne först berättade, att vittnet ej sett Jakob J. begagna sten vid utdelandet af ett slag mot Jakobsons mun, men vid följande sammanträde påstod samma vittne, att han sett, att Jakob Johanson tilldelat Jakobson ett slag för munnen med en sten.
Emellertid lär det tvetalande vittnet, som nu försvunnit från Gotland, hafya sagt, att han sista gången vittnat falskt.
Jakob J. påstod, att han ej begagnat något tillhygge, och trodde, att Vilhelm J. slagit ut tänderna på Jakobson. Målet öfverlemnades af båda parterna, Utslag faller 15 Juli.

För ärekränkning hade hemmansegaren Johan Johanson, Tjengdarfve i Träkumla, instämt husbonden Lars Petterson dersammastides, enär P. skulle hafva sagt, att J. stulit treaf P:s bästa skjortor. Ett vittne styrkte kärandens påstående. Käranden fordrade edgång at P. Uppskof erhölls med målet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Maj 1880
N:r 41

Publicerat

Södra häradsrätten.

(Af Allehandas referent.)
10, 11 och 12 Maj.
Femte sammanträdet vid södra häradsrätten tog i måndags sin början och afslöts i förgår vid middagstiden. Sexton utslag afkunnades, hvarjämte 45 uppskjutna och omkring 15 nyinstämda mål före kommo till behandling. Landstingsmannavalet, hvarom vi medels telegram meddelade i förra numret, egde rum i måndags på e. m.

För oloflig försäljning af eldfarliga oljor fäldes köpmannen —skräddaren Karl Bergvall i När till 50 kronors böter.

För störande af allmän gudstjenst fäldes hemmansegaren Olof Öman, Pete i Öja, till 50 kronors böter samt ålades utgifva rättegångskostnader med 20 kronor.

Arfstvist. I målet mellan Jakob Niklas Stefanson, Mickels i Vall, kärande, samt A. P.
Björkander, Björksarfve i Björke, svarande, m. fl. angående arfstvist afsades utslag, hvarigenom arfskiftet såsom olagligt förklarades ogildt; och förpliktades Björkander, som haft Johan Petter Adolf Olofssons qvarlåtenskap om händer, att densamma oförminskad till Stefanson genast aflemna; samt ålades svarandena, hvilkendera bäst gälda gitte, ersätta Stefanson rättegångskostnader med kr. 50,50.

Åtskilliga Fröjelbor, hvilkas talan fördes af skolläraren J. N. Bovberg, hade instämt kommissionslandtmätaren J. R. Cedergren angående klander af en haus arvodesräkning. Käromålet ogillades.

Fordringsanspråken af Olof Paulson, Smiss i Gerum, mot Jakob Smitterberg, Hulda i Garda, ogillades, enär Smitterberg emot sitt bestridande ej kunde åläggas att till Paulson öfverlemåa den omtvistade skuldsedeln eller gälda en del af dess bolopp.

För ärekränkning hade arbetaren Nils Nilsson, Butarfve i Lye, yrkat ansvar å hemmansegaren Lars Larsson i Lye, som skulle hafva sagt, att Nilsson stulit trästommen till en spetsglog. Larsson blef emellertid frikänd.

Drängen Per Jakobson i Väte, som ålagts att med edgång fria sig från ett faderskap, uteblef och brast sålunda i edgången.

Skogsåverkan. Per Valgren, Tomsarfve i Hogrän, hade instämt Olof Stenberg, Tsums i Atlingbo, emedan Stenberg, som af Valgren inköpt skog till afverkning, skulle hafva brutit mot kontraktet och afverkat omkring 130 undermåliga träd, hvarför V. begärde 350 kronor i ersättning. Kärandens talan ogillades.

För kontraktsbrott hade godsegaren Julius Zarneckov yrkat ansvar å torparen Jonas Vilhelm Vestmark, hvilken ej skulle hafva fallgjort sina skyldigheter såsom torpare under Suderbys. Genom utslag förpliktades Vestmark att genast afflytta från torpet vid vräknings äfventyr samt att ersätta Zarneckov för underlåtna dagsverken med 1 krona i hvarje vecka från 2 sistl. Februari, tills torpet frånflyttes, och att utgifva rättegångsersättningen med 10 kronor.

Inbrottsstöld. Tjenstedrängen Vilhelm Johanson, Qvie i Väte, var ar allmänna åklagagaren instämd, emedan-han 28 sistl. Mars ur ett skåp hos Olof Tomson, Qvie, stulit en portmonnä med inneliggande 3 Kronor 50 öre samt 1/4 kanna bränvin och ett äpple. Han erkände, att han begått stölden men påstod, att han ej uppbrutit skåpdörren, hvilken dock bar tydliga märken af ett inbrott. Åklagaren yrkade hans inmanande i häkte, hvilket äfven rätten resolverade.
Igår, torsdagen, hölls å länsfängelset fornyad ransakning med Johansson, som då slutligen erkände, att han med en spik uppbrutit låset till skåpet. Johansson, som är helt ung, är född i Madesjö i Kalmar län, hvarifrån han öfverflyttat till Öland samt efter några år derefter hit till Gotland. För J:s prestbetygs anskaffande uppsköts målet till 19 dennes.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Maj 1880
N:r 39

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Häktad. Drängen Vilhelm Jonsson, Qvie i Väte, bördig från Öland, häktades enl. beslut af södra häradsrätten igår såsom misstänkt för inbrottsstöld hos en hans granne och för öfrigt såsom försvarslös.

Öfvervåld. Åkaren Qviberg här i staden, som en söndag nere vid Skeppsbron misshandlat ynglingen A. Öllander, dömdes och härför böta 15 kronor.

För uraktlåten anmälan hos magistraten om torsdagens representation å teatern dömdes teaterdirektören och husegarens ombud vid teaterns uthyrning att hvar för sig böta 5 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 11 Maj 1880
N:r 38

Publicerat

Genom auktion.

Med stöd af vederbörligt tillstånd låter förmyndaren för landtbrukaren Henrik Olofssons, Isome i Väte, 3:ne omyndiga barn, genom auktion som lörlagen den 8:de Maj kl. 2 e. m. förrättas å stället försälja dessa myndlingars efter deras aflidna moder i arf tillfallne hvardera om 1/32:dels mantal Isome och 5/128:dels mantal Haltarf: ve i Väte socken; hemmansdelarna hafva förträffliga jordar så i åker som äng, samt skog vida öfver husbehof. Köparen bör vara beredd att ställa den säkerhet för köpeskillingen, som af förmyndaren äskas, och tillkännagifvas öfrige vilkoren före utropet.
Stånga & Liffride 24 April 1880.
Efter anmodan,
O. R. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Maj 1880
N:r 36

Publicerat

Södra häradsrätten.

(12 och 13 April.)
Hör kontraktsbrott hade kapten Sommar instämt rättaren A. Karlson, Klintebys i Klinte, som arrenderar mtl Koparfve af käranden. Svaranden skulle nämligen hafva trausporterat kontraktet på sin son, ej betalt arrendesumman i rätt tid och olofligen afverkat ekvirke. Svaranden bestred stämhingen. Vittnen intygade, att sonen sköter arrendegården och är der boende, men att Karlson sjelf dock då och då ditkommer och ötverser det hela, Karlson sade sig hafva betalt arrendet på så när som 40 kronor, som käranden ej velat mottaga, och att han lemnat käranden 150 kr., hvarpå han ej fått qvitto, samt hade fordringar, hvilkas belopp käranden ej ville godkänna. Uppskof till sjette sammanträdet.

Angående ersättningsmålet mellan enkan Maria Kristina Lindgren och styrelsen för Gotlands jernväg anmäldes, att svaranden i hofrätten öfverklagat häradsrättens utslag, hvadan målet förklarades bero på anmälan.

Å arbetaren Sandgren, Malmunde i Eskelhem, yrkades ansvar af f. hemmansegaren Johan Hinrikson, Mafrids i Vestergarn, emedan Sandgrer nu lagsökt Hinrikson på en revers, som H. betalt men ej återfått. Ett vittne intygade, att H. betalat reverseni vittnets närvaro utan att återfå den; ett annat vittne berättade, avt S. och H. inför vittnet förklarat, att de nu voro qvitt med hvarandra; samt ett tredje vittne, att Sandgren för vittnet erkänt betaluingen.

Sandgren var vid målets ropande ej närvarande och hade förut till kärandeombudet, handl. Björkegren, yttrat, att han ej ämnar bry sig om häradsrätten. Af uppvaktande kronolänsman blef han emellertid enligt rättens beslut inhämtad, då han bestred käromålet.
Käranden yrkade inhibition på utslaget (H:s egendom är redan utmätt för Sandgrens räkning) samt på grund af hvad genom vittnesmålen styrkts Sandgrens inmanande i häkte.
Etter öfverläggning dömde rätten Sandgren att vid Septembersammanträdet med edgång fria sig från åtalet, om han det gitte, samt att 4 veckor före edgångsdagen hos själasörjaren undervisas om edens vigt och betydelse, så ofta Sandgren derull afsjälasörjaren ålades, vid 15 kronors vite, om någon af dessa föreskrifter försammades.
Kärandeombudet berättade, att Sandgren sålt sin lösegendom och ämnar med första resa till Amerika, samt att 5. skulle hafva sagt till en person, att han lagsökt H. för att få respengar till Amerika,

Barnuppfostringsmål. Drängen Jakobson, Bandeluuda, som instämtsaf pigan Anna Lindströmi Burs, med yrkande om barnupptostringsbidrag, anmäldes hafva rest till Amerika.
— Karolina Börjesson, Kakuse i Väte, fordrade af drängen Anton Öman, Garda i Vänge, antingen äktenskap eller 50 kronor årligen såsom uppfostringbidrag till ect barn, till hvilket Öman skulle vara fader, Förut hörda vittnen hafva framkallat minst halt bevisning mot Öman, som dock fortfarade nekade och förklarade sig vilja gå ed. Tvänne nu hörda vittnen kunde ingenting upplysa, För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till Junisammanträdet, då Öman vid vite skulle finna sig.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 April 1880
N:r 33

Publicerat

Södra häradsrätten.

Svår misshandel. Ynglingen Jakob Olof Reinhold Jakobson i Väte hade till Januarisammanträdet instämt husbondesönerna Jakob och Vilhelm Johanson, hvilka 14 sistlidne December vid Väte skolhus öfverfallit och svårt misshandlat honom. Jakob Johanson hade gifvit honom ett så kraftigt slag på munnen, att tvänne tänder nästan krossats och genombrutit läppen. Käranden påstod, att Johanson vid slaget begagnat en sten såsom tillhygge, hvilket dock denne förnekat. Läkarobetyg intygade att vid det ofvannämda slaget antingen ett tillhygge begagnats eller att den hand, som utdelade slaget, svårt sårats. På domarens fråga, om Johansons hand sårats af slaget, förnekade han detta men ville ej ererkänna, att han begagnat något tillhygge.
Ett förut i målet hördt vittne, en 16 eller 17 årig pojke, framträdde derpå och anhöll att få till sitt förra vittnesmål tillägga åtskilligt, som han förat förtegat, dertill lockad och tubbad af Jakob Johanson. Vittnet berättade nu, att han sett att Johanson tagit upp en sten, hvilken föll ur J:s hand just då han utdelat slaget. Under vittnesmålet stod Johanson helt lugn och hånlog liksom han varit stolt öfver den lumpna handlingen. Med kraft och allvar näpstes han af domaren. För att få full bevisning, att Johanson vid slaget begagnat ett tillhygge, begärdes och erhölls uppskof till femte sammanträdet, då Jakob Johanson vid 25 kronars vite skulle vara tillstädes.

I lammålet mellan hemmansegarne Gabriel Johanson, Broa i Halla, och Lars Norrby, Norrgårda samt f. nämdeman Lars Fredrik Nilson, Rikvide, af hvilken sistnämde Johanson och Norrby fordrade ersättning för å Närsholmar bortkomna får, har nu fallit utslag, hvarigenom Nilson färklarades ej pliktig att betala någon ersättning, hvarjämte rättegångskostnaderna på grund af målets beskaffenhet qvittades parterna emellan.

I ersättningsmålet angående af herr Anker Lund till byggmästare P. Nyborg, Klinte, levereradt timmer föll dom, hvarigenom Nyborg ålades att genast utbetala den äskade summan samt att betala rättegångskostnader m. m.

Återvinning åt konkursbo. Borgenärerua i rymde husbonden Johan Vimans, Ekeby i Eskelhem, konkursmassa hade instämt handlanden Björkegren i Vestergarn samt hemmansegarne Andersson, Unghanse, Bolin och Johan Söderdal, hvilka uppburit penningar såsom betalning för sina fordringar hos Viman som influtit å en af Björkegren två dagar före Vimans försaåttande i konkurs hållen auktion å Vimans lösörebo. Då dom faller, skola vi närmare redogöra för målet.
— Borgenärerna i samma konkursmassa fodrade ersättning af husbonden Johan Gardell, Örvide i Eskelhem, derför att denne efter konkursens början af Viman mottagit såsom betalning för fordran åtskilligt med säd. Svaranden sade sig hafva handlat på god tro.
— Mot hemmansegaresonen Karl Andersson, Unghanse, hade likaledes samma massas borgenärer yrkat ersättning, enär denne för Vimans räkning strax före konkursen skulle hafva i staden försålt spanmål, för hvilken han ifven hade uppburit penningar, Svarauden sade sig väl hafva sålt spanmålen men lemnat penningarne åt Viman. För bevisnings föreringande begärde och erhöll kärandeparten uppskof.
— Borgenärerna i Viktor Cedergrens konkursbo yrkade, att hnsbonden Jakob Vijkmaa, Lefvide i Eskelhem, måtte dömas skyldig till massan återlemna 5/64 mnt Lefvide och Tomsarfve i Hogrän, hvilka han inköpt af Cedergren tvänne veckor före konkursen och för ett pris, som betydligt understiger taxeringsvärdet. Svaranden bestred återgången af köpet.
Uppskof för vidare bevisning.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Mars 1880
N:r 25

Publicerat

Södra häradsrätten.

(15 Mars).
Innehallande af arf. Hemmansegaren Niklas Justinus Petterson i Linde hade vägrat att till sin broder Olof Gotthard utbetala hans arf, hvarför han instämts att stånda till ansvar. Niklas Justinus dömdes nu att genast utgifva till brodern 1,333 kronor 33 öre samt betala vittnesersättningar m.m. med 41 kronor 50 öre. Om de godseffekter, som N. J. P. äfven vägrat att utelemna till brodern, kommer förnyad rättegång att väckas.

Larsarfvestångens öde afgjordt. I målet angående den s. k. Larsarfvestången föll nu utslag, hvarigenom stenhnggaren Kristian Larsson Svärd ålades att ersätta Jakob Jakobson, Larsarfyve i Alskog, med 12 kronor, hvaremot Svärd egde att förfoga öfver lemningarna af jernstången. Yrkandet om ansvar å Jakobson, derför att denne hämtat stången från en smed, hos hvilken Svärd inlemnat den, underkändes. Svärd dömdes dessutom att för missfirmelse böta 15 kronor och utgifva rättegångskostnader med 85 kronor. (Emellertid har Svärd skuddat stoftet af sina fötter och begifvit sig till Amerika.)

I barnuppfostringsmålen mellan pigan Johanna Söderqvist och bondesonen Johan Häggvall, båda från Stånga, ogifta Anna Olivia Albertina Frendelin och båtsmannen Sellin samt ogifta Amanda Liljegren och drängen Lars Mattson i Silte socken meddelades utslag, hvarigenom de tre männen ålades att med ed fria sig från anklagelsen samt att dessförinnan hos sina själasörjare undervisas om edens vigt och betydelse.
— Att årligen utgifva 10 kronor till ogifta Ingrid Petterson i Fardhem dömdes Axel Hallgren, som erkänt sig vara fader till ett af Ingrid P. framtödt barn.

I ersättningsmålet mellan enkan Maria Lindgren och jernvägsstyrelsen, som bestred häradsrättens befogenhet att detsamma upptaga, meddelade domstolen det beslut, att den anser sig berättigad att pröfva målet, som uppsköts till nästkommande sammanträde.

Husbonden Olof Bolin, Eskelhem, som af häradsrätten förelagts att vid 150 kronors vite edfästa bouppteckningen i fadrens konkursbo, har hos Svea hofrätt öfverklagat nämde beslut, hvadan målet skulle anstå, tills hofrättens dom fallit.

I bränvinsmålet mellan trädgårdsmästaren Johan Hofström och hemmansegaren Viktor Petterson, Väte, som af den förre anklagats för olaga försäljving af bränvin, föll nu dom, hvarigenom Petterson frikändes. Hofström, som ej kunnat styrka sin angifvelse, ålades att ersätta P. med 54 kronor och betala hörda vittnen med 20 kronor.

För olaga bränvinsförsäljning hade vederbörande kronolänsman yrkat ansvar å hemmansegaren Lars Bolin, Stenhuse i Sanda. Ett vittne intygade, att det tre särskilda gånger köpt bränvin af Bolin, ett half stop hvarje gång, för hvilket betalts 58 öre. Bolin bestred vittnesmålet, men sadé strax derefter: Han har köpt men aldrig betalt. För vidare bevisnings förebringande begärde och erhöll åklagaren uppskof.

För olaga handel med eldfarliga oljor och maltdrycker var köpmannen Krokstedt i När af vederbörande åklagare stämd. Svaranden, som ej hade infannit sig, fäldes att böta för sin frånvaro och ålades att vid 15 kronors vite vara tillstädes vid målets nästkommande behandling.
— För olaga handel med eldfarliga oljor yrkades af allmän åklagare ansvar Adda köpmannen Karl Bergvall i När, från hvilken inlemnades ett skriftligt erkännande. Utslag på 5 sammanträdet.

För olaga fiske i Närs-ån hade allmänna åklagaren instämt bondesönerna Jakob och Hans Johansson, Koparfve i Lau, Jakob Petter Danielsson, Fie i Lau, drängen Anton Glans och arbetaren Per Söderlund, båda i Lau, samt arbetarne Jakob Viberg i När och Anders Petterson, Busarfve i När. Åklagaren grundade sin ansvarstalan på ett k. m:ts befallningshafvandens utslag för 1877, hvarigenom allt fiske i en viss del af ån förbjöds. Alla svarandena med undantag af den sistnämde voro närvarande och erkände, att de fiskat i den ofvannämda delen af ån, men sade sig ej haft reda på den länsstyrelsens kungörelse, som åberopats. För förebringande af det nämda utslaget erhöll åklagaren uppskof.

Mot arbetaren Sandgren, Malmunde i Eskelhem, hade f. hemmansegaren Johan Hinrikson, Mafrids i Vestergarn, uttagit stämning, derför att S. lagsökt H. på en af H. redan inlöst förbindelse, som H. dock ej fått åter. Tre vittnen berättade, att de jämte H. besökt S. i hans bostad, då S. funnit för goåt att gömma sig i en halmhög istallet, der de slutligen upptäckte honom. Svaranden yrkande inhibition af utslaget, hvilket domstolen dock för närvarande ej kunde bifalla. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

För tillgrepp af en tun hade Jakob Jakobson, Bjerges, och Nils Nilsson, Fie i Lau, instämt sin båtsman Lars Glans, som svarade, att hans hustru under hans frånvaro i Karlskrona tagit tunen till bränsle, enär rotemiinnen mot sin skyldighet ej hade lemnat henne någon ved. Nilsson och Glans utslungade åtskilliga mustiga beskyllningar mot hvarandra. Emellertid lofvade de båda kärandena att åtnöjas med att Glans till 15 nästkommande Maj återuppsatte tunen, hvarjämte Glans af domstolen tillerkändes såsom ersättning för sin inställelse 4 kronor, som kärandena ålades utgifva.

Om en lada tvistade hemmansegarne Gabriel Nilsson, Norrgårda i Sanda, och Lars Bolin, Stenhuse i Sanda. Nilsson visade genom köpebref, att han inköpt fastigheten, med hvilken ladan följde. Bolin, som ansåg sig vara egare af ladan, hade emellertid låtit rifva densamma, för hvilket Nilsson fordrade ersättning.
Utslag vid femte sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Mars 1880
N:r 23

Publicerat

Södra häradsrätten.

16 Februari.
Konkurser. På begäran af Nils Kristofferson, Båtels i Löjsta, försattas från orten afvikne Olof Kolmodin, Qviei Löjsta, i konkurs.
— Smeden Olof Karlsson, Hallute i När, försattes på begäran af fordringsegare i konkurs, enär Karlson försålt all sin lösegendom till sin dotter och således athändt sig tillgångar till sina borgenärers förfång.
— I konkurtillstånd försattes likaledes hemmansegaren G. V. Stenström, Smiss i Eke.

För svekligt förfarande hade hemmansegaren Olof Berggren, Hexarfve i Fardhem, såsom förmyndare för husbondesonen Olof Niklas Vislander, född 1856, instämt hemmansegaren Fredrik Jonasson, Bjers i Löjsta. Såsom kärandens rättegängsbiträde tjenstgjorde befallningsman G. L. Lindström. Vislander hade nyligen satts under förmyndare. Stämningen yrkade upphäfvande af ett köp mellan Jonasson och Vislander, emedan J. skulle svekligen hafva lockat V., som ansågs hafva synnerligen klena förståndsgåfvor, till att för ett oskäligt högt pris af J. hafva köpt en hemmansdel, som dertull var betungad med gravationer till nästan samma belopp som köpeskillingen, 1,500 kronor. Dessutom innehöll köpebrefvet den märkliga bestämmelsen, att hemmansdelen försåldes »till min påtänkta måg och hans påtänkta hustru, min dotter», med lika andelar åt hvarje, ehuru V. fick betala hela summan, änskönt J:s dotter blef egarinna af halfva hemmansdelen. Jonasson nekade att hafva på något sätt tvingat V. till köpet. Af flere vittnens berättelser framgick, att J. först tillskrifvit V. och sedan tvänne gånger besökt honom, hvarefter V. begifvit sig till J:s hem, der köpeafhandlingen uppsatts och underskrifvits af V. och J:s dotter utan att något egentligt tvång mot V. utöfvats. V. hade dock ingenting yttrat vid detta tillfälle utan hade J. fört ordet och bestämt priset m. m. Till ett vittne hade V. yttrat, »att J. hade ränt efter mig oupphörligt för detta». Efter köpeafhandlingens uppsättande ingicks trolotnirgen mellan V. och J:s dotter, 16 år gammal, hvilka aldrig förut sett hvarandra. V., som förut af J:s hustra mottagit en ring för ändamålet, förhöll sig först helt passiv, då J. sade påminnande och uppmuntrande: »Jag såg du hade något ilumman. Ska du inte sätta på ringen.» V. tbg då upp ringen och satte den på dotterns figer, då hon sade: »Den är för liten», Härpå svarade fästmannen: »Å, strunt», hvilk voro de enda ord, som vexlades mellan de nyförlofvade, hvilka sedan gingo och satte sigi hvar sitt hörn. Sedan yttrade J.: »Här skall man smida medan jernet är varmt. Gå nu ej och ränn efter andra.» Efter tre dagars vistande hos Jonasson blef V. ångerköpt både med afseende på hemmansköpet och trolofningen samt begaf sig derifrån till sin husbonde, der han gret och var förtviflad i flere dagar.
Derjämte berättade ett vittne, att J:s hustru kommit till vittnet och sagt, att de behöfde penningar och att det vore bra, om de kunde få Vislander till sig.
Rättens ordförande framhöll i varnande ord det omenskliga i Jonassons beteende att behandla dottern som en handelsvara m, m. samt föreslog Jonasson, att han skulle frivilligt låta köpet och trolofningen gå tillbaka, hvartill J. dock enständigt vägrade. Under förhöret invecklade sig J. under sitt försvar i motsägande uppgifter. Utslag afkunnas vid femte sammanträdet.

Trolofningsmålet å mellan ofvannämda Vislander och Jonassons dotter förekom derefter till behandling. Käranden yrkade upphäfvande af trolofningen, hvartill svaranden Jonasson såsom målsman för sin dotter vägrade. För att få dottern hörd i målet anhöll käranden om uppskof, hvilket beviljades.

Barnuppfostringshjelp. Pigan Karolina Börjeson yrkade bidrag till ett af henne sistl. Juni framfödt barn af drängen Anton Öman från Gandarfve i Väte, som Karolina B. påstod hafva gifvit äktenskapslöfte, hvilket löftes uppfyllande hon äfven yrkade. Öman vägrade att ingå på dessa fordringar samt hade” uttagit genstämning å Karolina B., för ärekränkande beskyllningar. Tvänne vittnen hördes, som mot svaranden hade ett och annat att berätta. Målet uppsköts och ålades Öman inställelse vid vite.
— Af drängen J. A. Jakobsson, Bandelnunda i Burs, fordrade pigan A. A. Lindström, Luxe i Burs, uppfyllande af ett henne af J. gifvet äktenskapslöfte; skulle J. vägra härtill, så yrkade hon, att en af henne framfödd dotter, hvartill J. skulle vara fader, förklarades såsom äkta, och att hon sjelf skulle få åtnjuta en hustrus rättigheter. Jakobson hade ej infunnit sig, hvarför han på åklagarens ansvarsyrkande fäldes till böter. Ett par vittnen mälde åtskilligt mot J. bevisande. Målet uppsköts för flere vittnens hörande till annat sammanträde, då J. ålades att vid vite komma tillstädes.
— Ett mål at samma beskaffenhet som de ofvannämda ropades derefter, i hvilket pigan Elisabeth Malin var kärande och artilleristen Johan Patrik Fredin svaranden. Ingen af parterna hördes af.
— Slutligen var bondesonen Johan Häggvall från Stånga instämd af pigan Johanna Söderqvist, boende i Stånga fattighus, som fordrade af honom 50 kronor om året till uppfostringsbidrag at ett sitt barn, till hvilket Häggvall skuile vara fader. Svaranden nekade till allt, hvadan sex vittnen hördes och intygade åtskilligt, som nästan till fullo bestyrkte käromålet. Häggvall yrkade ändock ansvar å Johanna S. för vanhedrande ryktens utspridande och påstod dessutom, att hon under flere Ag Sa ett Re lefnadssätt, för hvilken be; skyllning käranden yrkade ansvar å Häggvall. Utslag afkunnas vid ett följande sammanträde.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Februari 1880
N:r 15

Publicerat

Södra häradsrätten.

Åverkan af skog. Mot garfvaren Lars Adolf Hård i Linde hade kronolänsman J. Smedberg uttagit stämning, dertör att Hård från ett ar honom arrenderadt annexhemman fört omkring 50 stycken träd till sin egen gård. H. erkände, att han användt 2 kastar ved. Åklagarens begäran om uppskof för att styrka sin talan bifölls och ålades Härd vid vite af 15 kronor att vara till städes vid målets nästkowmande behandling.

Svår misshandel. Ynglingen Jakob Olof Reiuhold Jakobson i Väte hade instämt husbondesönerna Jakob och Vilhelm Johanson, hvilka 14 gistl. December vid Väte skolhus ötvertallit och svårt misshandlat honom. Han berättade, att Vilhelm J. tre gånger ikullslagit honom och gitvit honom 8 »snytingar», samt att Jakob J., som hatt en sten i handen, slagit henom för munnen, så att fyra framtänder blitvit invikna och en tand helt och hållet genomträngt läppen, hvilket äfven Jakobsons vanstälda ansigve intygade. Jakobson hade på intet sätt törfördelat dem. Vilbelm J. erkände sin förseelse; Jakob J, kunde ej förneka misshandeln, men påstod sig ej hafva haft någon sten i handen, då han utdelade slaget. Vittnen, som sevt tilldragelsen, kunde ej bestämdt säga, om Jakob J. haft något tillhygge i handeu. Rättens ordförande faste Jakob J:s uppmärksamhet på det otroliga i att med blotta handen kunna gifva ett så kraftigt verkande slag, men denne vidhöll ändock sin uppgift. Foretedt läkarebe tyg intygade, att 1yra af tänderna böjts tillbaka at ett slag och att en tand genomskurit läppen. För att af läkare få intyg, om ett slag med blotta handen kunnat verka så kraftigt, uppsköts målet till ett följande sammanträde, då Jakob J. vid 25 kronors vite ålades att komma till städes.

Ärekränkning. Arbetskarlen Nils Nilsson, Bnutarfve i Lye, yrkade ansvar å hemmansegaren Lars Larsson i Lye, derför att denne skulle hafva beskylt N. för stöld af en spetsplogsstomme. Tvänne vittnen hade endast hört Larsson säga, att spetsplogsstommen, som stod på Nilssons gård, tillhörde en annan person. Svaranden sade sig ej hafva beskylt N. för stöld. Käranden begärde uppskof för nya vittnens inkallande, hvilket af rätten beviljades.
— Hemmansegaren Petter Klint i Stånga ville hafva hustrun Katarina Jakobsdotter (gift med Nils Jakobson) ådömd straff, emedan hon sagt, att hans hustru olofligen klipt J. tillhöriga får. Vittnen, som hört de båda hustrurna samtala om fårklippningen, sade sig hafva hört Katarina J. yttra till Klints hustru: »Förgyll er inte, ty det är sanning», »Lammet är klipt, men jag kan ej bevisa.
Du kan ej frikänva dig m. m. Till ett vittne hade Katarina J. sagt: »Jag misstänker, att lammet blifvit klipt af den andra mora; men kommer di igen med ullen, så ska vi ingenting säga». Katarina J. utförde sin talan med en ymnigt flödande vältalighet. Emellertid hann saken ej utredas vid detta sammanträde.

För olaga bränvinsförsäljning hade allmänna åklagaren efter angifvelse af trädgårdsmästaren Johan Hofström instämdt hemmansegaren Viktor Petterson, Visum i Väte. Detta mål har flere gånger förevarit ; det väcktes redan i April måuad 1878. Ett vittne berättade nn, att två personer 1878 på vintern inkommit en qväll till vittnet och att den ena af dessa sagt, att han flere gånger köpt bränvin af Petterson och en gång af P. fått bränvin i utbyte mot en stege samt att han kunde göra P. olycklig. Ett annat vittne sade sig hafva för 4 år sedan sett P. sälja bränvin.
Åklagaren nedlade för sin del talan mot Petterson. — Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet,

För olaga utskänkning af vin och maltdrycker var köpmannen Olof Petterson i Hejde af af kronolänsman J. Smedberg instämd. För bevisnings erhållande uppsköts målet.

Misshandel. Sjömannen August Niklas Gutafson från Burs yrkade ansvar å snickaren Oskar Björkman från Garda för svår misshandel. Björkman, som uppförde sig opassande inför domstolen, fick af rättens ordförando skarp tillrättavisning. B. nekade helt och hållet samt påstop, att han i stället blifvit slagen af Gustafson. De båda parternas berättelser om tilldragelsen voro ingalunda till fördel för Björkman, hvars egen berättelse föreföll högst osannolik, Käranden begärde pch erhöll uppskof för vittnens inkallande.
— I det från förra sammanträdet uppskjutna målet mellan kronolänsmannen J. Smedberg och arbetaren Ferdinand Larsson i Sanda, hvilken anklagats för att hafva svårt slagit enkan Sofia Alberg, Runne i Sanda, fortsattes nu ransakningen. Ett vittne berättade, att enkan Alberg i vittnets närvaro förebrått Larsson, att han misshandlat henne, hvartill Larsson då nekade. Vittnet såg, att enkan A. var blodig, men kunde ej bestämdt intyga, att Larsson slagit henne. Ett annat vittnesmål vid förra sammanträdet var, som bekant, af för Larsson mer graverande art. Svarande ville emellertid ingenting erkänna utan nekade til! allt. Åklagaren yrkade, att Larsson skulle åläggas edgång samt ådömas att före edens afläggande undervisas hos sin själasörjare om edens vigt och betydelse.

Innehållande af arf. Hemmansegaren Niklas Justinus Petterson i Linde, som ej velat åt sin broder Olof Gotthard utbetala hans föräldraarf, var härför af brodern instägid att stånda ansvar. Af en af föräldrarne uppsatt handling upplystes, att dessa redan under sin lifstid afstått all fast och lös egendom åt sonen Niklas Justinus med undantag af 1,500 kronor åt en dotter och 1,300 kronor åt sonen Oskar Edvard, hvilka båda sistnämda äfven skulle erhålla åtskilligt annat enligt eu uppsatt godslista. Sonen Olof Gotthard, kärande i detta mål, skulle enligt föräldrarnes föreskrifter endast hafva sin anständiga bergning på hemmanet; men om hemmanet kommer i andra händer, såsom nu skett, skulle Olof Gotthard hafva lika med hvad Oskar Edvard fått, nämligen . 1,300 kronor och åtskilligt gods.
Detta vägrade nu brodern Niklas Justinns att utlemna och påstod, att han ej bade någon godslista. När svaranden tredskades i fråga om godslistan och då det var omöjligt att utan lång tidsutdrägt utreda hvad listan innehållit, begärde käranden att för närvarande få nedlägga sin talan angående godslistan med öppen rätt att derom sedan få angöra samt anhöll om utslag rörande penningefordran. Svaranden ville deremot, med god beräkning, att båda sakerna skulle i sammanhang behandlas. Domstolen biföll kärandens yrkande och afkunnar dvm på tredje sammanträdet.

Ersättningsmål. Hemmansegarne Gabriel Johansson, Broa i Halla, och Lars Norrby, Norrgårda, yrkade ersättning af f. nämdeman Lars Fredrik Nilsson, Riqvide, för 3 bortkomna får, som varit på bete å Närsholmar, enär N. af sina medintressenter i det bolag, som arrenderar holmarne, skulle hafva uppbnorit 22 kronor för att betala de bortkomna fåren, Nilsson svarade, att fåren ej mottagits med ansvarsskyldighet samt yrkade ansvar å kärandena för rättegångsmissbrok, men medgal tillika, att han i ett bref erkändt sig hafva mottagit 16 kronor af sina bolagsmän för att betala Johanssons får. Tre vittnen berättade, att Nilsson sagt till dem, att han mottagit 16 kronor för att betala Johansson, hvilken han ville gitva penningarne, om denne sjelf afhämtade dem och ej vidare hade lamm på holmarne. Till vittnena hade emellertid några bolagsmän sagt, att 22 kronor sammanskjutits i och för sagda ändamål. En vid tinget närvarande bolagsman upplyste, att Nilsson uppmanat bolagsmännen att sammanskjuta 22 kronor i och för ändamålet, hvilket också blifvit gjordt; äfven N. hade efter sin andel i bolaget tillskjutit penningar; hela summan öfverlemnades till N.
Hvad återigen Norrbys får beträffade, påstod N., att han härför ej mottagit några penningar. Samma vittnen intygade dock, att några bolagsmän sagt, att. de 22 kronorna voro hoplagda både för Johanssons och Norrbys \’räkuing. Slutligen upplyste Nilsson, att fåren, enligt hvad han hört, blifvit fanna och slagtade. Dom faller på tredje sammanträdet.
— Byggmästaren K. P. Lindström i Alfva fordrade 275 kronor af Lars Hansson i Othes, för hvars räkning L. ombedts att uppbygga ett brygghus, hvilket arbete L. dock ej fått fullborda. Hansson ansåg, att Lindström slarfvat i arbetet, hvarför han låtit en annan person färdigbygga brygghuset. Kärandens we vittnen ansågo, att L:s arbete på brygghuset var i alimänhet godt och att den del at bygnaden, som sedan bygts, var sämre.
Svarandens två vittnen ansågo deremot, att hvad L. bygt af huset var skeft och dåligt, hvarjämte de påstodo, att L. mot H:s tillsägelse bygt huset för lågt. 1 afseende på detta sistmämda påstående yttrade kärandens vittnen, atww H. tvärtom sagt, att huset blir för högt. Intet skriftligt aftal fans mellan parterna. Utslag på tredje sammanträdet.
— Handlanden August Nyberg i Klintehamn hade instämt hemmansegaren Oskar Hägg m. fl. från Fröjel socken med yrkande af ersättning för en i prestgården uppförd kakelugn, för hvars uppsättande äfven ombudfrån Fröjel röstat i bygnadskomiten. Af tre inkallade vittnen, hvilken alla voro bygnadskomiterade, sade två, att intet dylikt beslut fattats, hvaremot det ke vittnet påstod, att komitén beslutit, att kakelugnen skulle uppsättas, i hvilket beslut äfven Fröjelkomiterade formligen deltagit. Käranden företedde derjämte ett skriftligt vittnesmål från kapten Hauffman, hvilket i allo öfverensstämde med det sistnämda vittnet. Svaranden bestred Nybergs befogenhet att uppträda i målet. Uppskof begärdes af käranden för kapten Hauffmans inkallande, hvilket af domstolen beviljades.
— Af byggmästaren P. Nyborg, Klinte, m. fl. yrkade herr Anker Luad betalning för levereradt timmer. Svaranden erkände, att han mottagit och användt virket samt medgaf betalningen.
— Slutligen förekom ett inkrångladt, förut behandladt mål om ingenting mer eller mindre än — en jernstång, den så kallade Larsarfvestången. Egaren af denna jernstång, Jakob Jakobsson, Larsafve i Alskog, hade uttagit stämning å stenhuggaren Kristian Tarsson Svärd, för att denne skulle hafva förstört stången, som J. 1868 hade mottagit af en köpman i Ljugarn antingen såsom lån eller för att köpa den för 15 kronor, såsom J. yttrade. Svärd svarade härå, att han egde en jernstång, som han inlemnat hos en smed, från hvilken Jakobson helt enkelt tagit stången. Jakobson påstod att just denna stång var hans Larsarfvestång och att han derför återtagit den.
Käranlen inlemnade en diger skrift, hvari »qvickheter», mot Svärd sådana som att »stenhuggaren huggit i sten», och latinska fraser »Qvod erat demonstrandum», »Lex in casw» förekommo. Äfven Svärd hade haft en skrifvare, som yrkade ansvar å Jakobson derför att denne, genom att hos smeden tillegna sig stången, som inlemnats af annan person, gripit offentlig myndighet i embetet, samt grundade detta yrkande på 29 kapitlet i strafflagen, som annars endast innehåller 25 kapitel. En mängd vittnen åhördes men hade nu, liksom förra gången, föga i sak att upplysa, hvarför målet ännu torde komma satt utdragas, så nog blir den jernstången dyr för någon af parterna.

Baptistmål. Sistlidne Maj månad inkom till domkapitlet en anmälan från komminister Kahlström i Löjsta, då v. pastor i När, att bondeenkan Elisabet Danielsdotter vid Bönda i Lan (stamhållet för baptisterna i pastoratet) låtit i samråd med bonden Lars Petterson begrafva Pettersons fader utan att härför anlita någon luthersk prest. Märkas bör, att gubben tillhörde den lutherska kyrkan och före sin död uttalat önskan att blifva jordad af luthersk prest. Domkapitlet remitterade pastorns anmälan om förhållandet till k. m:ts befallningshafvande, som förordnade vederbörande allmänna åklagare att väcka åtal mot Elisabet Danielsdotter och Lars Pettersson. Målet förekom nu vid södra häradsrätten till behandling, då emellertid svarandena ej voro näryvarande. Rättens ordförande nämde, att i ett dylikt mål svarandena frikänts hos k. m:t. Såsom referenten uppfattade, uppsköts emeltid målet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Januari 1880
N:r 9

Publicerat

Södra häradsrätten.

(Från Got). Allehandas referent.)
Vårtingets första sammanträde egde rum i måndags 19:de dennes, då tingspredikan hölls af kyrkoherden i Garda, J. N. Svensson. Tingsförhandlingarna åhördes af en, isynnerhet under den första dagen, ovanligt talrik menighet, som helt och hållet fylde den rymliga, samt beqvämt och prydligt inredda salen.
På första rättegångsdagen gaf domaren middag för tingspredikanten, kronolänsmännen och nämden. Ett ovanligt stort antal mål handlades vid detta sammanträde, som räckte i nära tre dagar; det var enligt domarens utsago det längsta, som på de senare åren förekommit. Vi göra idag början med referaten. Hvad dagens tidning hinner att af dessa upptaga, utgör ungefär en fjerdedel af hela antalet upptecknade mål.

Störande af allmän gudstjenst. Kronolänsman J. A. Lindström hade uttagit stämning å hemmansegaren Olof Öman, Peters i Öja, för det denne i berusadt tillstånd annandag jul utanför kyrkan fört oljud och med våld flere gånger velat intränga i kyrkan, hvaritrån han hindrades af länsman L. Äfven yrkades ansvar å honom för djurplågeri. Vittnen intygade i hufvudsak åklagarens stämningspåstående. Öman var frånvarande, hvarför målet uppsköts, och ålades han att vid hämtnings äfventyr infinna sig vid domstolen vid tredje sammanträdet af vårtinget.

Misstänkt för barnamord. Undersökning med pigan Brita Nilsson i Burgsvik, som 12 sistl. November framfödt tvänne oäkta barn, hvaraf det ena afled följande dag och det andra 17 dagar gammal, företogs derefter till behandling. Vittnen mälde, att Brita N. varit hård mot barnet ; då hon derför tillrättavisats, hade hon yttrat, att det, barnet, >ändå skulle dö i vinter»; att hon lagt armbågen öfver barnets ansigte liksom för att qväfva det samt att barnet då jämrat sig; att barnet, som aflidit 29 sistl. November kl. 9 på f.m., föregående qväll varit friskt och haft god matlust. Vidare berättade vittnena,att vid niotiden på f.m. ofvannämda dag Brita N. kommit in till dem, som bo några få steg från hennes bostad, och sade, att barnet nyss dött; de hade då följt henne och funno barnet svartblått i halfva ansigtet samt med ögon och mun öppna; Brita N. hade sedan bedt ett af vittnena att gå till presten och anmäla, att barnet dött kl. 7 f. m., men då vittnet frågade, hvarför det oriktigt skulle uppgifva dödstimmen kl. 7, hade Brita N. sagt: »Nå, ta\’ det då till kl. 8».
Brita N. förnekade bestämdt, att hon varit vållande till barnets död och sade sig ej hafva varit hård mot sitt barn. Under ransakningen skrattade och gret hon ömsom, hvarför hon af rättens ordförande erhöll väl förtjent tillrättavisning.
Hon fick derefter aflägga en berättelse om sina lefnadsöden, af hvilken framgick, att hon år född 1850 på Öland; föräldrarne voro arbetsfolk ; faderns namn Nils Petter Nilsson.
Till Gotland flyttade hon 1872 och hade hon tjenat som piga i När, Burs m. fl. st. Sistl. 24 Oktober tog hon ingen tjenst utan fick bo hos en gammal gumma i Burgsvik.
Intyg öfver läkarebesigtning af det döda barnet innehöll, att barnet dött af lungslag; med full visshet kunde ej utrönas, om barnet aflidit af naturliga orsaker eller till följd af en långsam qväfning genom hopklämning af luftstrupen.
Åklagaren, kronolänsman J. A. Lindström, yrkade ansvar å Brita Nilsson såsom varande genom vårdslöshet vållande till barnets död.

Barnuppfostringshjelp. Drängen Per Jakobson, Haltarfve i Väte, åtalades af ogifta Paulina Löfqvist, Isume i Väte, med yrkande om barnuppfostringshjelp. Genom tre vittnens berättelser blef tämligen tydligt ådagalagt, att mannen gjort sig skyldig till förseelsen. Ett fjerde vittne, Johan Almström från Atlingbo, afgaf ett osammanhängande och motsägande vittnesmål, som ord för ord måste af domaren frampressas, Han sade sig först ingenting kunna upplysa och fick sedan för sina mot hvarandra stridande uppgifter af rättens ordförande skarpa tillrättavisningar. Jakobson ville ingenting erkänna. Vid afträdandet från domstolen yttrade han, att vittnesmålen varit falska, hvarför vid tinget vakthafvande kronolänsman Svallingson yrkade ansvar å honom. Dom i målet afkunnas vid tredje sammanträdet.
— Ogifta Anna Olivia Albertina Frendelin yrkade af båtsmannen Sellin uppfostringsbidrag för ett i Augusti 1878 af henne framfödt barn, till hvilket Sellin skulle vara fader. Tre vittnen berättade åtskilliga omständigheter, som talade för Sellins faderskap. Ett af vittnena, en båtsman, fick tvänne gånger aflägga eden, som första gången ofullständigt uttalades af honom och åtföljdes af opassande grimaser. Sellin nekade helt och hållet för taderskapet. Dom faller vid ett följande sammanträde.
— Drängen Lars Mattson i Silte socken hade också att svara i ett barnuppfostringsmål, som ogifta Amanda Liljegren väckt mot honom. Ett vittne styrkte angifvelsen i tämli gen oförtäckta ordalag. Mattson nekade dock liksom de ofvannämda »Don Juanerne». Utslag vid ett nästkommande sammanträde.
— Ogifta Ingrid Petterson i Fardhem fordrade af Axel Hallgren enligt en af Hallgren utfärdad skriftlig förbindelse, hvari H. förklarat sig villig att årligen bidraga med 10 kronor till uppfostran af ett dem emellan sammanafladt barn, H.,\’som sedan 1876 ej uppfyllt sin skyldighet häratinnan, emedan skrifvelsen uppbrannit, skulle nu till henne fallgöra sitt löfte. Hallgren erkände hennes fordran och lofvade betala.

Ersättningsmål. Enakan Maria Lindgren, hade uttagit stämning å jernvägsstyrelsen med yrkande om ersättring för jord och skog, som användts till jernvägens behor. Käranden förestäldes af sakföraren Stemmark och jernvägsstyrelsen af kronolänsman Eneman, som bestred käromålet på den grund, att åtalet såsom behandlande ett rent skuldtordringsmål, kunde enligt jernvägens bolagsordning endast väckas vid Visby rådhusrätt, hvadan han ansåg häradsrätten ej vara behörig handlägga detsamma. (Ect annat dylikt mål har jernvägsstyrelsen låtit gå till högre rätt för att få ett prejudikat på rätta stämningsplatsen.) Kärandeombudet bestred denna uppfattning af målet, Utslag afkunnas vid ett kommande sammanträde.
Att edfästa bouppteckning efter sin aflidne fader vägrade husbonden Olof Bolin i Eskelhem, Fadren, som var skrifven hos sonen, hade 1876 sålt egendomen till sonen, som påstod, att han ej hade reda på fadrens affärer. Den aflidnes hustru är ännu i litvet, och oaktadt sonen af henne, som aflade eden, enträget ombads att ej vidare vägra samt åf domaren förestäldes hvilka svåra följder hans vägran kunde medföra, vidhöll han sin mening. Dom faller vid nästa sammanträde.
Åverkan och tillgrepp. Båtsmannen Lars Glans i Lau hade af kronolänsman Svallingson åtalats för åverkan å skog och tillgrepp
af gärdsel. Glans, som ej vid tinget infunnit sig, fäldes för uteblifvande till böter och ålades vid 10 kronors vite att nästa gång målet kommer före vara tillstädes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Januari 1880
N:r 7

Om Oss Drivs med WordPress