(Från Got). Allehandas referent.)
Vårtingets första sammanträde egde rum i måndags 19:de dennes, då tingspredikan hölls af kyrkoherden i Garda, J. N. Svensson. Tingsförhandlingarna åhördes af en, isynnerhet under den första dagen, ovanligt talrik menighet, som helt och hållet fylde den rymliga, samt beqvämt och prydligt inredda salen.
På första rättegångsdagen gaf domaren middag för tingspredikanten, kronolänsmännen och nämden. Ett ovanligt stort antal mål handlades vid detta sammanträde, som räckte i nära tre dagar; det var enligt domarens utsago det längsta, som på de senare åren förekommit. Vi göra idag början med referaten. Hvad dagens tidning hinner att af dessa upptaga, utgör ungefär en fjerdedel af hela antalet upptecknade mål.
Störande af allmän gudstjenst. Kronolänsman J. A. Lindström hade uttagit stämning å hemmansegaren Olof Öman, Peters i Öja, för det denne i berusadt tillstånd annandag jul utanför kyrkan fört oljud och med våld flere gånger velat intränga i kyrkan, hvaritrån han hindrades af länsman L. Äfven yrkades ansvar å honom för djurplågeri. Vittnen intygade i hufvudsak åklagarens stämningspåstående. Öman var frånvarande, hvarför målet uppsköts, och ålades han att vid hämtnings äfventyr infinna sig vid domstolen vid tredje sammanträdet af vårtinget.
Misstänkt för barnamord. Undersökning med pigan Brita Nilsson i Burgsvik, som 12 sistl. November framfödt tvänne oäkta barn, hvaraf det ena afled följande dag och det andra 17 dagar gammal, företogs derefter till behandling. Vittnen mälde, att Brita N. varit hård mot barnet ; då hon derför tillrättavisats, hade hon yttrat, att det, barnet, >ändå skulle dö i vinter»; att hon lagt armbågen öfver barnets ansigte liksom för att qväfva det samt att barnet då jämrat sig; att barnet, som aflidit 29 sistl. November kl. 9 på f.m., föregående qväll varit friskt och haft god matlust. Vidare berättade vittnena,att vid niotiden på f.m. ofvannämda dag Brita N. kommit in till dem, som bo några få steg från hennes bostad, och sade, att barnet nyss dött; de hade då följt henne och funno barnet svartblått i halfva ansigtet samt med ögon och mun öppna; Brita N. hade sedan bedt ett af vittnena att gå till presten och anmäla, att barnet dött kl. 7 f. m., men då vittnet frågade, hvarför det oriktigt skulle uppgifva dödstimmen kl. 7, hade Brita N. sagt: »Nå, ta\’ det då till kl. 8».
Brita N. förnekade bestämdt, att hon varit vållande till barnets död och sade sig ej hafva varit hård mot sitt barn. Under ransakningen skrattade och gret hon ömsom, hvarför hon af rättens ordförande erhöll väl förtjent tillrättavisning.
Hon fick derefter aflägga en berättelse om sina lefnadsöden, af hvilken framgick, att hon år född 1850 på Öland; föräldrarne voro arbetsfolk ; faderns namn Nils Petter Nilsson.
Till Gotland flyttade hon 1872 och hade hon tjenat som piga i När, Burs m. fl. st. Sistl. 24 Oktober tog hon ingen tjenst utan fick bo hos en gammal gumma i Burgsvik.
Intyg öfver läkarebesigtning af det döda barnet innehöll, att barnet dött af lungslag; med full visshet kunde ej utrönas, om barnet aflidit af naturliga orsaker eller till följd af en långsam qväfning genom hopklämning af luftstrupen.
Åklagaren, kronolänsman J. A. Lindström, yrkade ansvar å Brita Nilsson såsom varande genom vårdslöshet vållande till barnets död.
Barnuppfostringshjelp. Drängen Per Jakobson, Haltarfve i Väte, åtalades af ogifta Paulina Löfqvist, Isume i Väte, med yrkande om barnuppfostringshjelp. Genom tre vittnens berättelser blef tämligen tydligt ådagalagt, att mannen gjort sig skyldig till förseelsen. Ett fjerde vittne, Johan Almström från Atlingbo, afgaf ett osammanhängande och motsägande vittnesmål, som ord för ord måste af domaren frampressas, Han sade sig först ingenting kunna upplysa och fick sedan för sina mot hvarandra stridande uppgifter af rättens ordförande skarpa tillrättavisningar. Jakobson ville ingenting erkänna. Vid afträdandet från domstolen yttrade han, att vittnesmålen varit falska, hvarför vid tinget vakthafvande kronolänsman Svallingson yrkade ansvar å honom. Dom i målet afkunnas vid tredje sammanträdet.
— Ogifta Anna Olivia Albertina Frendelin yrkade af båtsmannen Sellin uppfostringsbidrag för ett i Augusti 1878 af henne framfödt barn, till hvilket Sellin skulle vara fader. Tre vittnen berättade åtskilliga omständigheter, som talade för Sellins faderskap. Ett af vittnena, en båtsman, fick tvänne gånger aflägga eden, som första gången ofullständigt uttalades af honom och åtföljdes af opassande grimaser. Sellin nekade helt och hållet för taderskapet. Dom faller vid ett följande sammanträde.
— Drängen Lars Mattson i Silte socken hade också att svara i ett barnuppfostringsmål, som ogifta Amanda Liljegren väckt mot honom. Ett vittne styrkte angifvelsen i tämli gen oförtäckta ordalag. Mattson nekade dock liksom de ofvannämda »Don Juanerne». Utslag vid ett nästkommande sammanträde.
— Ogifta Ingrid Petterson i Fardhem fordrade af Axel Hallgren enligt en af Hallgren utfärdad skriftlig förbindelse, hvari H. förklarat sig villig att årligen bidraga med 10 kronor till uppfostran af ett dem emellan sammanafladt barn, H.,\’som sedan 1876 ej uppfyllt sin skyldighet häratinnan, emedan skrifvelsen uppbrannit, skulle nu till henne fallgöra sitt löfte. Hallgren erkände hennes fordran och lofvade betala.
Ersättningsmål. Enakan Maria Lindgren, hade uttagit stämning å jernvägsstyrelsen med yrkande om ersättring för jord och skog, som användts till jernvägens behor. Käranden förestäldes af sakföraren Stemmark och jernvägsstyrelsen af kronolänsman Eneman, som bestred käromålet på den grund, att åtalet såsom behandlande ett rent skuldtordringsmål, kunde enligt jernvägens bolagsordning endast väckas vid Visby rådhusrätt, hvadan han ansåg häradsrätten ej vara behörig handlägga detsamma. (Ect annat dylikt mål har jernvägsstyrelsen låtit gå till högre rätt för att få ett prejudikat på rätta stämningsplatsen.) Kärandeombudet bestred denna uppfattning af målet, Utslag afkunnas vid ett kommande sammanträde.
Att edfästa bouppteckning efter sin aflidne fader vägrade husbonden Olof Bolin i Eskelhem, Fadren, som var skrifven hos sonen, hade 1876 sålt egendomen till sonen, som påstod, att han ej hade reda på fadrens affärer. Den aflidnes hustru är ännu i litvet, och oaktadt sonen af henne, som aflade eden, enträget ombads att ej vidare vägra samt åf domaren förestäldes hvilka svåra följder hans vägran kunde medföra, vidhöll han sin mening. Dom faller vid nästa sammanträde.
Åverkan och tillgrepp. Båtsmannen Lars Glans i Lau hade af kronolänsman Svallingson åtalats för åverkan å skog och tillgrepp
af gärdsel. Glans, som ej vid tinget infunnit sig, fäldes för uteblifvande till böter och ålades vid 10 kronors vite att nästa gång målet kommer före vara tillstädes.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Januari 1880
N:r 7