Under år 1887 — de senaste uppgifter som i detta fall föreligga — utgjorde antalet fattigvårdssam hällen inom länet 94, deraf 93 på landsbygden. Af dessa senare voro 2 fördelade i rotar. Antalet fattighus eller dylika inrättningar uppgick till 90 med utrymme för 958 personer, deraf 88 med utrymme för 798 personer & landsorten och 2 i Visby med utrymme för 160 personer.
Hela antalet personer, som under 1887 åtnjöto kommunalt understöd inom länet utgjorde 1,432 personer, af hvilka 1,180 tillhörde landsbygden och 252 Visby. Antalet understödstagare inom länets landsbygd hade härigenom sedan näst föregående år minskats med 72 personer eller 5,8 procent. Med hänsyn till proportionen mellan antalet understödstagare och folkmängden visar sig att fattigvårdsprocenten för länets landsbygd utgjorde 2,60 procent, hvilket betydligt understiger medeltalet för landsbygden inom hela riket, hvilket var 4,33. Högst i fråga om fattigvårdsprocenten kommer fortfarande Värmlands län med 6,08 procent af folkmängden och lägst Jämtlands län med 1,79 procent. I en del af länets fattigvårds samhällen, Guldrupe, Träkumla, Atlingbo, Vestergarn, Öja och Hablingbo utgöra understödstagarne endast 1 procent eller derunder af folkmängden.
Antalet direkta understödstagare, såväl barn som äldre, uppgick inom länet till 376 män och 771 qvinnor, deraf å landsbygden 292 män och 648 qvinnor samt i Visby 84 män och 123 qvinnor. De indirekta understödstagarne, d. v. s. barn tillhörande understödstagare, utgjorde inalles 285, deraf 240 å landsbygden och 45 i Visby. De direkt understödda barnen fördelade sig på följande vis: föräldralösa äkta 23, föräldralösa oäkta 31 och andra barn 119. Hela antalet barn, såväl direkt som indirekt understödda, uppgick alltså till 458.
De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt:
ogifta: 317, deraf 61 qvinnor med 95 tillhörande barn;
gifta: 256, deraf 67 med 100 tillhörande barn samt
enklingar, enkor och frånskilda: 401, derat 45 med tillhörande barn.
I afseende på kön fördelade sig de direkta understödstagarne i 376 män och 771 qvinnor. Härvid gör sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre understödstagare i det att de förra räknade 87 mankön mot 86 qvinkön, hvaremot af de senare 289 voro män och ej mindre än 685 qvinnor. Denna qvionokönets öfvertalighet tydliggjordes deraf att i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 179 af qvinkön eller 182 på landsbygden och 170 i städerna.
Ser man till proportionen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o. 8. V., så finner map, att & länets landsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 11,1 procent; af äldre personer voro 21,3 procent ogifta med 7,5 procent tillhörande barn, 18,9 procent gifta med 6,9 procent barn samt 28,4 procent enklingar, enkor och frånskilde med 5,9 procent barn. Således inalles 79,7 procent direkta och 20,3 procent indirekta understödstagare.
Antalet fullt försörjda understödstagare uppgick till 135 män och 196 qvinnor med 17 tillbörande barn, deraf å landsbygden 81 män och 134 qvinnor med 17 barn och i Visby 54 män och 62 qvinnor. I fattighus eller dylik inrättning vårdades 95 män och 204 qvinnor med 3 barn, deraf å landsbygden 46 män och 149 qvinnor med 68 barn samt i Visby 49 män och 55 qvinnor. Utackorderade voro 131 män och 183 qvinnor med 7 barn, deraf å landsbygden 107 män och 168 qviunor med 7 barn samt i Visby 24 män och 15 qvinnor. I sjukvårdsanstalt vårdades 16 män och 29 qvinnor med 1 barn, deraf å landsbygden 13 män och 22 qvinnor med 1 barn samt i Visby 3 män och 7 qvinnor. Under fret aflidna understödstagare uppgingo till 23 män och 46 qvinnor med 3 barn, deraf å landsbygden 17 män och 41 qvinnor med 3 barn samt i Visby 6 män och 5 qvinnor.
Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet år 1887 utgjorde 62,535 kronor, deraf å landsbygden 40,556 kronor (2,023 kronor för hus och inventarier, 36,584 kr. för munderstödstagares vård och underhåll samt 1,949 kr. (öfriga utgifter) samt i Visby 21,979 kr. (1,867 kr. för hus och inventarier, 15,295 kr. för vård och underhåll, 924 kr. för arbetsmateriel, 3,045 kr. till aflöning samt 848 kr. till öfriga utgifter). Medelkostnaden för hvarje understödstagare inom länets landsbygd utgjorde 34 kronor 37 öre och uppgick högsta värdet af en understödstagares fulla försörjning till 202 kronor och lägsta samma värde till 50 kronor eller i medeltal 109 kronor.
Fördelade på länets olika härader och på Visby ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnader sålunda:
Gotlands norra härad 583 10,499
Gotlands södra härad 597 18.857
Visby 252 21,979
Uti hela riket åtojöto 230,380 personer kommunalt understöd och tillhörde af den 168,025 landsbygden samt 62,355 städerna och köpiogarne. Sammanlagda beloppet af utgifterna för kommunernas fattigvård uppgick till 8,960,197 kronor, deraf 5,526,397 kr. på lands- och 3,433,802 kr. på stadskommunerna, alltså en minsknivg från föregående år af 325,829 kr., deraf 108,456 kr. på lands- och 217,373 kr. på stadskommunerna.
Gotlands Allehanda
Fredagen 26 Juli 1889
N:r 84