Jernvägsfrågorna

hafva varit föremål för behandling af hushållningssällskapets förvaltningsutskott vid dess sammanträde häromdagen. Ordföranden, landsh. Poignant sade sig äga anledning antaga, att regeringen, på derom af länsstyrelsen sistlidne November gjord framställning, möjligen ämnade till nästa riksdag aflåta proposition om anslag af en million kronor till jernvägens på Gotland utsträckning, åt norr till Fårösund och Slite, åt söder till Burgsvik, på grund af den pytta häraf kunde väntas härflyta i militära hänsyn. Han förklarade sig hafva kallat utskottet till öfverläggning om hvad af detsamma kunde göras till denna angelägenhets främjande, enär frågan, såsom på det närmaste berörande utvecklingen af länets ekonomi, ovedersägligen låge inom området för hushållningssällskapets verksamhet. För sin del föreslog han, att ut skottet måtte söka bereda den för frågans framgång nödiga utredningen af de med jernvägens ifrågavarande utsträckning förenade omständigheter, bland annat af utsigterna till trafikinkomst af de nya bandelarne; och för att åstadkomma en fullt tillförlitlig utredning i detta syfte föreslogs att härför utse tvänne komitéer, den ena för norra, den andra för södra delen af Gotland, hvar komité bestående af fem personer, bland hvilka för vinnande af nödigt sammanbang i arbetena en ordförande och en sakkunnig jernvägsman bordo utses gemensamma för båda komitéerna.
Med gillande häraf, och sedan det bestämts att komitéerna när så erfordrades skulle äga komplettera sig sjelfva, utsåg utskottet till ordförande i komitéerna lands höfding Poignant och till den andre för båda komitéerna gemensamma ledamoten kaptenen vid väg- och vattenbygnads-kåren G. N. Morsing och till öfrige ledamöter i komitéa för norra delen af Gotland: riksdagsmannen P. Larsson, Lilla Fole, handlanden F. Nyström å Slite och kyrkoherden A. H. Nyberg i Rute, samt i komitéa för den södra: hemmansägaren Tomas Mattsson, Qvinnegårda i Hafdhem, handlanden J. F: Jacobsson å Burgsvik och skolläraren P. Svallingson i Vamlingbo.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 25 Maj 1886
N:r 42.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 15 Maj.
En olyckshändelse
timade häromdagen hos en hemmansägare i Vamlingbo, då dennes dotter, en 1 års gammal flicka, med en käpp kullstjelpte en kokande kaffepanna, med den påföljd att belainnehållet öfverspolade den lilla och skållade både ansigtet och en stor del af kroppen. En gumma, flickans farmoder, som vid tillfället var ensam hemma, hade på ett ögonblick någon syeselsättning vid bordet, hvadan hon ej observerade flickan, förrän olyckan inträffat. Någon fara för lifvet lär dock, såvidt mig är bekant, dock icke för närvarande förefinnas.
Sens moral: Se noga efter barnen!

Ur djurens lif.
En landtbrukare hade tvänne får, som hel nyligen på en och samma tid framfödde hvar sitt lam, dervid det egendomliga inträffade, att. den ena tackan, utom sitt eget, äfven öfvertog den andra tackans unge, och delade moderskärleken mellan dem bägge, der de nu trifvas förträtfligt. På ett annat ställe inträffade äfven ett ganska säreget fall. En tacka, som en natt ibland de öfriga gårdens lam framfödde en unge, vardt af en annan, som ävnpu icke fått någon sådan, beröfvad densamma, och detta utan att man ens anade rätta förhållandet. Ungen diade den orätta modren, men fick dock icke den näring han behöfde, hvadan han dog omkring 14 dagar efter födseln. En vecka derefter framfödde denna tacka sitt eget lam, som trifdes och erhöll den välbehöfliga modersmjölken.

Ett helt tjog »tumlare»
eller s. k. Marsvin iakttogs i förgår af ett par fiskare, som voro sysselsatta med utläggning af torskanglar på vestra kusten i trakten af Hoburg. De syntes i omedelbar närhet af båten lustigt tumla om med hvarandra. Gamla fiskare påstå, att en sådan företeelse bådar storm, och det slog också verkligen in, ty igår hade vi skarp nordostlig blåst. Att de visat sig i så stort sällskap, lär dock, så vidt någon kan minnas, ej förut varit fallet.

Från sjön.
För motvind inkommo igår tvänne fartyg, som lagt sig till ankar på vestra kusten utanför Vamlingbo; de qvarligga ännu när detta skrifves. — En monitor syntes långt till sjös för några dagar sedan på väg norrut. — En ångare, bogserande en mudderpråm, passerade härförbi Hoburg i måndags, styrande kurs söderut. Bergvingsångaren Neptuu bar nu utbogserat den i Burgsviks hamn förankrade haveristen »Martha Birnie» till trakten af Sundre, hvarefter skeppet sedan ensamt fortsatte resan till destinationsorten, Sundsvall.

Vårsådden
är nu till större delen afslutad å söder. Mångenstädes är kornet redan uppkommet ur jorden för åtta dagar sedan. Btebrodden har denna vår till följd af den kyliga väderleken blifvit mycket illa åtgången, men repar sig nog, om vi blott få varmt. Nattkylan har dock numera försvunnit; och i dag råder stark tjocka härstädes.

Dyra lån.
För lån af spanmål i Vamlingbo kyrko- och sockenmagasin erlägges icke mindre än 10 säger tio procents ränta. En och annan af kommunens medlemmar lär vara betänkt på att vid en blifvande stämma framlägga förslag om nedsättning af denna ränta, såsom man af tidningarna sett att man ne i flere andra socknar, der likväl räntan blott varit 8 proc, Nu i dessa skrala tider skulle sådant af många emottagas med glädje.

Lärbro, 14 Maj.
Eldsvåda.
I måndags nedbrann för arbetskarlen Nordahl, Vägome i Lärbro, hans bostad jämte hela deri befintliga lösegendomen. Blott några skjortor och litet mjöl hann man rädda. Elden, som under husfolkets trånvaro på arbete, utbröt vid 2-tiden på e.m., märktes först af en åkande, då dörrarne måste sprängas upp, ehuru för sent för att kuona släckas. Orsaken till eldens uppkomst är okänd.
Ingenting var brandföreäkradt.
En lista är utsänd för insamlande af bidrag åt dem, som så hastigt blefvo husvilla.

Ejsta, 13 Maj.
En tröst
i sorgen bereddes oss i onsdags 12 dennes då vid Kronvalls fiskläge liket efter den vid återfärd från L:a Karl ö 4 Mars vådligen om komne hemmansägaren Olof Jacob Edvard Jakobsson, Hägur i Ejsta, hittades flytande på hafsytan af Jakob Jakobsson, Bjerges, ungefir på det ställe der kantringen skedde. Den sorgligt omkomne har i nära 10 veckor legat i hafvet, men var ännu vid påträffandet lätt att igenkänna. Kläderna befannos oskadade, men deremot var det ena ögat skadadt och försvunnet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 Maj 1886
N:r 40.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För jagt af rapp höns under Ft tid var ynglingen Öskar Nilsson, Tipsarfve i Hejde, åtalad aflävsman Ekelund. — Svaranden nekade till brottet. Tvänna vittnen hördes och intygade samstämmande, att de sctt svaranden skjuta ett rappböns, sysselsatt med att krafsa undan snön på en åker, och derpå upptaga den döda fågeln. Svaranden dömdes att böta fyrtio kronor samt ålades ersätta vittnena med sammanlagdt 16 kronor 30 öre.

För oloflig försäljning af maltdrycker till förtäring på stället dömdes bandlanden Ch.
Malkan i Grötlingbo, åtalad af länsman bindström, till sextiofem kronors böter. Malkan bar förut varit dömd för samma förseelse.
— Garfvaren Karl Bökelund i Stenkumla och dennes hustru dömdes att hvardera böta tio kronor för oloflig försäljning af maltdrycker.

För våld på allmän landsväg i Vamlingbo å f. stenhuggaren K. J. Lindström var båtsmannen Sakarias Kopparemed åtalad. Han dömdes till tjugufem kronors böter, och ålades godtgöra målsägaren för inställelse med tretton kronor.

Norra häradsrätten.
För oloflig jagt af rapphöns var sjömannen Petter Johan Gustafsson vid Broväg instämd af länsman Håkansson. Svaranden nekade till förseelsen.
Målet uppsköts till tingets senaste sammanträde, då svaranden vid femton kronors vite skulle infinna sig.

Angående återvinning af egendom till hemmansägare August Thonells, Tomase i Ganthem, konkursbo hade sysslomannen i rämda konkursbo instämt hemmansägaren Olof Bingström, Hartvide i Ganthem. Kärvmålet ogillades och ålades käranden ersätta svaranden för hans kostnader i målet med åtta kronor.

För misshandel af drängen Oskar Anselius dömdes hemmansägare Mårten Persson, Öfverreise i Veskinde, att böta fem kronor samt att utgifva tio kronor i vittnesersättningar.

För försummad hundskatt dömdes hemmansägarne M. P. Pettersson, Kaungs, och Hugo Liljegren, Gellungs, arbetare Petter Pettersson vid Skälsö och fiskaren A. Nyström, Bläsnuovgs, alla i Veskinde, att hvard«ra böta fem kronor och att hvardera utgifva dubbel bundskatt med sex kronor.

För underlåtenhet att vårda hemdjur dömdes hemmansägaren Hans Anderssop, Uppegårds i Vallstena, att böta tio kronor. Svarandeps får-till ett antal af 31 stycken bade nämligen inkommit i hemmarsägare T. Blombergs, Kyrkebjers i Gothem, hage. Svaranden ålades derjämte ersätta Blomberg med nitton kronor för hans kostnader i målet.
— Ofvannämde kärande hade likaledes instämt hemmansägare Hans Thomsson, Rå i Vallstena, för samma förseelse. Thomsson fick böta tio kronor och ersätta käranden med nitton.

Ansvar för olofligt tillgrepp har, såsom förut nämts, hemmansägaren Lars Östman, Karlbjerga å Fårön, yrkat å Anna Bodilla Erasmidotter. Käromålet ogillades och ålades Östman att betala 75 kronor till svaranden för hennes kostnader i målet.

För åverkan å Hörsne kyrkoherdeboställes och Bara annexhemmans skog var arrendatorn af bostället hemmansägare Nils Hemmin, Stora Mörrby i Hörsne, instämd af allmänna åklagarev, på angifvelse at Elof Gabnström och Petter Kel!\’ström, Smiss i Hörsne. Euär det, som afverkats, ägt rum med kyrkoherdens medgifvanden och användts till boställets nytta, frikändes svaranden från ansvar.

Till edgång dömdes sjömannen Fredrik Olofsson, Graute i Hejnum, instämd af pigan Selma Gahnström, Ryskebys i Hejnum, i ett barnuppfostringsmål.

Att genast afträda från arrendet af kaplansbostället Liffride i Anga dömdes Fredrik Alfvegren, Botvatte i Ala, enär han bru tit i en af konutraktets föreskrifter.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Maj 1886
N:r 39.

Såsom tillägg

till notisen om landstingsvalet för södra häradet må meddelas, att till ersättare omvaldes fanjunkare Lars Jacobsson, Hallvans i Garda (14 röster), hemmansägare Olof Hallbom; Hägdarfve i Silte (13), efter lottning med konsul L. Cramér, hemmansägare Jakob Olsson, Kyrkeby i Etelhem (13), samt pyvaldes nämdeman Jakob Ferdinand Sahlsten i Mästerby (12 röster) efter till ordinarie landstingsman valde hemmansägare J. Uddin i Stånga.
Valmännen uteblefvo från följande socknar: Visby södra landsförsamli.g, Vesterhejde, Träkumla, Vall, Hogrän, Atlingbo, Eskelbom, Tofta, Vestergarn, Sproge, Hamra, Vamlingbo, Sundre, Grötlingbo, Fide, Linde, Alskog och Lye.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Maj 1886
N:r 39.

Den medalj,

som k. m:t tilldelat häradsdomaren Berggren i Vamlingbo, för medborgerlig förtjenst är en silfvermedalj af Åttonde storleken.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Maj 1886
N:r 39.

Från landsbygden.

Sundre, 27 April.
Ett ryskt pansarfartyg
sades det stora örlogsskepp vara, som söndagsmorgonen, 18 dennes, loverade härutanför.
Denna väldiga fregatt, hvars kurs var NNO, anlöpte kusten mycket nära, och väl förbikommen det för skepp:brott så sorglig. ryktbara »flygaregrundet» (flyto-barshageref) möttes det af ångf. Klistehamn, som då var på resa mellan Rouebamn och Burgsvik. Nu hördes väldiga kavonskott ljuda från fregatten, hvilken omedelbart derefter »backade». Kursen ändrades derpå till SO, hvilken kurs ock vibehölls, så länge vi kunde se fartyget. Fregatten förde hela tilen flagg under gaffeln; en signal till Hoburga fyr, hv.rs personal vet berätta att fartyget var ryskt.

Strömmingfisket.
Här på södra Gotland har man nu några dagar varit sysselsatt med strömmingfiske, och det kan i allmänhet icke sägas annat än detta arbete har lönat sig; ty dethar gifvits 40—50 valar på hvarje båt. Denna vara har också nu längre tid mycket efterfrågats, hvarför prisen derå äro ganska höga; det har t. o. m. begärts 80 öre för val, d. v. s. 1 öre för hvarje strömming. — I brist på annat krafvfoder till kreaturen, har all fjorgammal strömming — utfodringssill — å härvarande handelsplatser haft stor åtgång och nu, då äfven denna vara är slut, lära kreaturen tillsvidare få åtnöja sig med bara råghalmen, af hv\’lken senare det äfven lär vara mycket svårt att få köpa, Det finnes personer här, som äro tvungDa att i dagarne föra sina kreatur på betesmark derför att fodertillgången är totalt slut.

Vårsådden
är vidtagen. Landtmannens göromål på åkern har med detta inträdt. Ena stor del af den stora Bonäs-åker är allredan sådd med hafre. Höstsådden repar sig och samtliga rågplantorna sina vissnade hufvuden, De stora höstsådda fälten hafva på senare dagar grönskat betydligt. Allt bär i sig sommarens prägel.

Ett mordmonument
säges det stora och liksom afjättehänder hopkastade stenröse vara, som öiver haf\’såväl som öfver land synes »långa vägar». Detta röse är 19 fot högt, och då dertill kommer den 13 fot höga ås, på hvilken det är beläget, så synes det ifrån närliggande trakter, som ett gammalt och -grått citadell. Detta monument, vid hvars minne rysliga legender äro förknippade, är beläget i den s. k. Nyåkerskog (på gränsen mellan Sundre och Nora i Vamlingbo) och hundratals turister och rerande hafva der gjort besök. Flere gåuger bar man varit betänkt på att rifva-i detta fästningslika stenröse, för att se om några skatter möjligtvis der kunna vara förvarade; men jordägarne hafva ej dertill lemnat sitt bifall. Till legenden härom vill jag en anvan gång återkomma.

Många Dalsländingar
haiva nyss ivflyttat till Sundra, der de äro arbetare på f. d. Hallströmska ägendomarne, De inflyttade Dalsländingsrna\’ äro arbetsförmannen Alfr. Johanssons anhöriga. Inalles äro öfver fjugu fastländingar boende inom derna lilla socken.

Under s. k. varpkastning
tilldrog sig för en tid tillbaka följande sorgliga händelse: En oförsigtig ynglipg råkade med sin varpsten träffa en annan yngling i hufvudet — midt öfver hjernan — med den ödesdigra påföljd, att öfre hufvadskålen krossades, hvarvid blod i myckenhet störtade ut ur det förfärligt gapande såret och följaktligen öfversköljde den olyckliges kläder, som nu liflös bars in till Tomase i Sundre. Det stora såret har så småningom läkts, och nu är patienten utan fara.

Stenvastbygge
har — ifall det kan roa läsaren veta — under denna vinter varit Sundrebornas alldagliga sysselsättning. Huru skönt det vittnar om idoghet att nu kasta en blick öfver de tusentals stenmurar, som under vintern blifvit uppförda.

Hablingbo, 27 April.
Predikningar.
Första dag påsk vid fyratiden samlades en talrik menniskoskara vid Hemmungs i Hablingbo, för att åbhöra en predikant nämligen: den förut omnämde Bergman från Bjerges i Lau. — Flertalet af Hablingbo och Silte församlingars medlemmar och många från närgränsande socknar anlände och inom kort voro rummen fylda och en stor del måste qvarstå utanför. Bergman är i besittning af en stor talförmåga och väl begåfvad med »andans gåfvor» samt »statskyrklig» och nykterhetsifrare.
Följande dag, andra dag påsk efter den sedvanliga högmässogudstjenstens slut härstädes uppträdde enligt tillåtelse nämde Bergman i Hablingbo kyrka vid femtiden och talade enl. text. i 2:ne timmar för en talrik menniskoskara, som samlat sig både från »när och fjerran». Predikanten hade ett lärorikt och till bjertat gående föredrag.

Hemse, 27 April.
En stor värderik gåfva
i penningar förärades af många kyrkobesökande församlingsmedlemmar i söndags efter slutad gudstjenst i Hemse kyrka åt deras Ke dikobiträde kand. T. Pettersson, som derpå i måvga vackra ord frambar åt församlingsmedlemmerna sin bjertliga tacksamhet. Pettersson har under den tid han tjenstgjort inom församlingen tillvunnit sig ett stort förtroende af det stora antalet kyrbobesökande.

Ett digert snöfall
föll i dag tredje dag påsk vid ostlig vind; å torra platser befans snöns djup &å vissa ställen ända till 4—5 tum. År 1867 omkring 20 Maj var ett dylikt snöfall, Aprilsnö är enligt gamla märken välgöraude, och de äro i många fall ej att förkasta, »Grön jul och hvit påska» säger ordspråket, dessa märken synas hålla streck.

En eldsvåda
förmärktes Qvie i Stånga i måndags, då ettermiddagståget till Hemse passerade förbi Stånga malm. Ena bondgård påstås det skall ha blifvit lågornas rof.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1886
N:r 35.

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
För oloflig rapphönsjagt voro åtalade f. sjömannen Lars Jakobsson, Tammung i Gotbem, sjömannen Gustaf Gustafsson i Bro socken samt Karl Bäckström, Östergårda i Stenkyrka. Alla svarandena nekade, hvarför målen uppskötos för bevisnings förebringande.

Till edgång dömdes husbondesonen Oskar Lundberg, Klints i Othem, instämd af Emma Palmgren från Othem om barnuppfostringsidrag.

För misshandel å Kristina Maria Pettersson, Ala i Rute, var husbonden Petter Hallberg dersammastädes instämd. Enär Hallberg nekade, erhöll käranden uppskof för vittnens inkallande.

Södra häradsrätten.
Ansvars- och ersättningsyrkanden hade K. H. Eskelund i Sanda framstält mot O. H. Nyman i Vestergarn, emedan Nymans hästar skulle hafva insläpts på kärandens högård och der hafva uppätit två lispund hö. Nyman ålades ersätta häranden med en krona för höet; ansvarsyrkandet ogillades. Rättegångskostnaderna qvittades parterna emellan.

För olofligt tillgrepp af sex troder från N. P. Lingström i Leifves och 1 1/2 kast ved från kyrkoherde Bolin i Levide var Petter Jakobsson, Alskute i Levide, åtalad; det tillgripna värderades till 10 kronor 10 öre. Jakobsson dömdes att för snatteri böta trettio kronor.

För oloflig försäljning af vin- och maltdrycker dömdes handlande J. Malkan i Stånga till tjugu kronors böter.

Äktenskapsskilnad höft Jakob Jakobsson å Sutarfvegrund från sin hustru Margareta Gertrud Larsdotter. Hustrun hade vägrat att fortsätta äktenskapet och förklarat sig ej hafva något att erinra mot käromålet, hvilket emellertid såsom ej grundadt på laga skäl ogillades.

Ansvar för skadegörelse hade kyrkoherde Kullin i Vamlingbo yrkat å hemmansägaren Karl Andersson, Sandqvie i Öja, hvilken hade afbrutit ett ungt träd & en plantering. Andersson dömdes att härför böta tjugufem kronor samt att ersätta trädet med en krona.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 April 1886
N:r 31.

Ett vigtigt prejudikat

för skiftesverket på Gotland är nyligen gifvet genom högsta domstolers beslut.
Vid verkstälda laga skiften i Sundre och Vamlingbo socknar hade åtskilliga till dessa socknar hörande, inom Hamra socken belägna, större eller mindre ägostycken, i följd af jordmånens beskaffenhet samt lokala förhållanden, ej kunnat genom ägoutbyten flyttas hem, utan fått förblifva inom Hamra socken.
Af dessa ägor hade åtskilliga kunnat sammandragas på ett ställe, men de öfriga lemnats qvarliggande på fjorton särskilda ställen inom socknen. Dessa sålunda kriogströlda jordar ägdes dels af delägare inom Hamra, dels af hemmansägarne i Vamlingbo och Sundre socknar.
Vid sammanträde i Hamra rörande laga skifte derstädes blef det för såväl förrättningsmän som delägare klart, att något redigt skifte ej vore möjligt med mindre dessa kringströdda ägostycken inginge i skiftet.
Åtskilliga af vederbörande medgåfvo, att så flage ske; andra deremot bestredo det på den grund, att de redan undergått laga skifte och ej ville vidkännas några ytterligare skifteskostnader. Bland desse senare befunno sig alla de, som ej tillika hade hemmansdel i Hamra; och då för dem antagligen ej något gagn kunde genom nu ifrågavarande skifte komma att beredas, beslöts, på förslag af förrättningsmannen, att all på dem belöpande skifteskostnad skulle af Hamra skifteslag gäldas, dock med det vilkor, att de godvilligt inginge i skiftet. Detta oaktadt fortforo såväl dessa som ock tvänne andra hvilka tillika voro skiftesdelägare — i sitt bestridande.
De jordar, hvarom sålunda nu var fråga, utgjordes af en till Vamlingbo socken hörande, bebygd och helt och hållet inom Hamra socken belägen hemmansdel med alla sina ägor i ett skifte, inom räta rågångar; en, likaledes till Vamlingbo hörande, hemmansdel, som hade alla sina inägor inom Hamra, samt i öfrigt af större och mindre åker- och ängstycken.
Då någon godvillig öfverenskommelse ej kunnat träffas, meddelade förrättningsmännen utlåtande, deri, på anförda skäl, föreskrefs, att vederbörande skulle med sina ägor ingå i laga skiftet i Hamra socken. Detta utlåtande understäldes ägodelningsrätten, som i utslag förklarade att ifrågavarande ägor skulle i skiftet ingå med så stor del som oundgängligen erfordrades för beredande af redig och lämplig skiftesläggning. Häröfver klagades hos högsta domstolen, som faststälde ägodelningsrättens utslag.
Högsta domstolens utslag lyder sålunda:
Kungl.: Maj:ts utslag uppå de besvär, Nils Hansson Majstre, H. L. Hansson Vestergårda, Lars Hansson Mickels, Hans Larsson Sippmanna och L. P. Hallbom Austre i underdånighet anfört deröfver att, sedan under laga skifte, som kommissionslandtmätaren Oskar Varfvinge efter vederbörliga förordnanden med viträde af godemän företagit inom skifteslagen nr 1 och 2 i Hamra socken af Gotlands län, yrkande framstälts derom, att åtskilliga till hemman i Sundre och Vamlingbo socknar hörande, inom Hamra sockens skifteslag belägna jordar, som ägdes af klagandena, skulle ingå uti ifrågavarande laga skifte, men detta yrkande blifvit af klagandensa bestridt på den grund, att jordarne tillsammans med de hemman, till hvilka de hörde, redan undergått laga skiften, som vunnit behörig fastställelse;
samt landtmätaren med godemännen i häröfver afgifvet utlåtande yttrat: att hvarje skifteslag på Gotland i regel haft eller hade ägor på flere eller färre ställen inom annat skifteslags område; att dessa ägor visserligen mången gång kuunat mot hvarandra bytas, men att ganska ofta inträffat, att i brist af lämpligt vederlag i gränsen emellan skifteslagen, en del fått qvarligga antingen med reglerade gränser eller helt och hållet oförändrade; att då, såsom förhållandet vore med Suudre och Hamra, ett tredje skifteslag låge emellan, måste en del ägor till det ena skiftesiåget komma att ligga qvar inom det andra, så vida ej de inblandade ägorna till sitt uppskattningsvärde voro alldeles lika; att, under dessa för Gotland egendomliga förhållanden, tillämpning af stadgandet i 3 paragr. skiftesstadgan i frågor af föreliggande att komme att leda derhän, att skifteslag, som senare läte skifta sina ägor, skulle, i fråga om erhållande af redigt och formligt skifte, komma i vida sämre ställning än skifteslag, som tidigare fått sina ägor skiftade; samt att vid dessa förhållanden förrättningsmännen vore af den åsigt, att meddelad fastställelse. å laga skifte ej kunde i någon mån inverka på frågor af förevarande beskaffenhet; och enär ostridigt vore, att redig och formlig skiftesläggning förhindrades af nu ifrågavarande lägenheter, hvilka ej efter stadgandet. i 56 paragr. skiftesstadgan kunde utbytas, pröfvade förättningsmännen, under åberopande af 83 paragr. i samma stadga, skäligt föreskrifya, att klagandenas inom Hamra socken beläma, till andra socknar hörande ägor skulle gå i skifte tillsammans med ägorna till Hama socken;
så har Gotlands såra härads ägodelningsrätt, hvars pröfning erörda utlåtande blifvit understäldt, efter sy på stället i utslag 30 Juni 1885 yttrat: att som det vid synegången befunnits, att ifrågavarande ägor hindrade formlig och redig skiftesläggning för delägarne i Hamra skifteslag, funne ägodelningsrätten på de af skiftesberedningen anförda grunder skäligt på det sätt fastställa det understälda utlåtandet, att samma ägor skulle ilaga skiftet i Hamra ingå till så stor del, som oundgängligen erfordrades för beredande af redig och lämplig skiftesläggning;
deruti fklagandena i underdånighet yrkat ändring ; hvaröfver Petter Jakobsson Linhatte jimte andra delägare i Hamra sockens skifteslag äfvensom kyrkoherden P. Kullin, som konsistorieombud, i underdånighet sig förklarat.
Kungl. maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär och finner ej skäl att göra ändring i ägodelningsrättens utslag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Mars 1886
N:r 22.

Från landsbygden.

Vestra Gotland, 2 Mars.
Slädpartier,
förekomma nu tidt och ofta härute på landsbygden. Så hade i om Vestergarns socken alla husbönder med:sina gummor en dag i förra veckan förenat sig om en sådan utflykt, som, gynnad af ett angenämt väder och godt före, vardt. särdeles angenäm. Vägen togs genom Sanda till kyrkovärden Karlsson, Mafrids, der qvällen tillbragtes under gladt och trefligt samspråk.
Tre dagar senare var det ungdomen som på dylikt sätt roade sig.

Ohyggligt att se
var det dop, som vid Valbyters fiskstrand förrättades sistlidne söndag. Från en vid pass 400 fot från stranden belägen bostad ses en liten flock, mest qvinnor och barn, vandra ned till sjöstranden. I spetsen synes mellan tvänne predikanter en 18 års flicka i en så lätt drägt och så föga passande för årstiden, att mången åskådare ryste för den dystra anblicken. Nedkommen till stranden aftager hon ytterligare några klädesplagg och den arma flickan står der utsatt för den skarpa vinterkylan i en drägt, som nära nog anständigheten en; iron mig närmare beskrifva. Så börjas vandringen mellan isbitarne ut i det kalla vattnet; flickan leddes nu af den ene af predikanterna — den andre stannade qvar på stranden — tills vattnet steg nära nog till midjan, och nu måste det arma offret der i vattnet stå stilla en lång stund, medan en bön lästes. Derefter fattar prediganten flickan om midjan och doppar henne under vattenytan hel och hållen. Efter den betan börjades återtåget; men i den kalla vinterdagen dröjde det ej länge förrän de tunna klädesplaggen, som hon hade på sig, voro styffrusna och de nakna lemmarne skälfde af kölden, fastän några tjocka klädesplagg efter uppstigandet kringsveptes henne. Efter -öfversköljningen i det kalla vattnet och den öfverväldigande smärtan deraf föreföll det, som hon kom i ett slags förlamningstillstånd och måste mera bäras än ledas af tvänne personer till närmaste bostad.
Huruvida flickans helsa efter den behandlingen kommer att lida något men, får väl framtiden utvisa; dock lär hon ännu samma afton gått till sitt i närgränsande socken belägna hem.
Temperaturen visade den dagen 4 köldgrader.

Lågt vattenstånd
har det nu varit en längre tid och är ännn, då detta skrifves, så lågt, att några personer knapt minnas att något dylikt förekommit på 80 år. Säkert är emellertid, att det en dag var mer än 3 1/2 fot under vanliga vattenståndet.

Norra Gotland, 3 Mars.
Rutekretsen,
som sedan norra tredingen 1884 itudelades, omfattar Fårö, Rute, Hangvar, Lärbro, Othems och Hejnums pastorat, hade sistlidne lördag i Lärbro folkskola, under skollärare O. N. Ljungbergs ordförandeskap, sitt första möte för året. Mötet öppnades med bön, i samband med hvilken hölls den sedvanliga bibelkatekisationen — denna gång öfver Luk. 10: 25—87. Omedelbart derefter behandlades den förelagda uppgiften: satsanalys ur >läseboken>, allt af läraren på stället. Efter att hafva genom på »svarta taflan> uppskrifna enklare satser visat, af hvilka delar en sats består, öfvergick läraren till läseboken, hvarvid särskildt afseende fästes vid satsens hufvuddelar. Vid den härefter företagna granskningen af den sistnämda lektionen leddes samtalet in på frågan, till huru stor omfattning den enkla utbi\’dade satsens behandling bör förekomma i folkskolan, och uttalades härunder något skilda åsigter, i det man å ena sidan ville i folkskolan lemna så mycken tid till detta läroämne, att barnen lärde sig ur enkel text särskilja såväl satsens hufvud- som dess underordnade delar med begagnande af deras latinska bevämningar. En af mötesdeltagarne ansåg sig deremot nödsakad begränsa läroämnet derhän, att man finge nöja sig med, om barnen kunde något så när nöjaktigt särskilja hufvuddelarne från deras bestämningar. Undantagandesnamnen subjekt och predikat kunde hvarje annan benämning saklöst förkastas såsom varande här alldeles obehöfliga.
De på föredragningslistan från föregående möte uppstälda öfverläggningsämnena kommo härefter under diskussion. Första frågan: »Huru kan läraren bäst bevaras från sleatrian?» inleddes af skoll. Mörrby med en kort historik öfver folkskolans utveckling. Genom det ringa intresse, hvarmed folkskolan i början omfattades, och bristande kontro 1 öfver hennes arbete låge frestelserna till hennes lärares förfall i slentrian nära till bands. Med inspektionen och tillgodogörandet af de viskar och råd, som intpektörerna lemna, bar en friskare verksamhet i skolans arbete inträdt. Aficke mindre betydelse för läraren i här ifrågavarande fall vore läraremötena, särskildt kretsför sningarnes möten, der undervisningsprof vore anordnade. Under öfverläggningen frambölls vidare nödvändigheten af lärarens fortsatta studier på egen hand. Önskligt vore derför att hans ekonomiska ställning vore sådan, att han till sitt förfogande ägde härför lämpliga böcker och tidskrifter samt att hans tid och intressen ej behöfde delas på flere för skolan främmande sysslor. En uppriktig föresats att efter bästa förmåga följa den apostoliska uppmaningen: »haf akt uppå dig sjelf!» framhölls slutligen såsom ett bepröfvadt medel mot bevarandet från äfven detta onda. Olver den andra frågan: Huru böra de särskildt rikt begåfvade barnen behandlas? uppstod en kort öfverläggning. Erfarenheten hade visat, att behandlingen af sådana barn vore svår och derför icke alltid lyckats. Genom att forcera ett dylikt barns kunskepsförmåga, i det att läraren läte det ohejdadt tilltredsställa sitt begär efter det kunskapens träd, som stode planteradt på folkskolans mark, hade inom kort ett slags öfvermättnad uppstått; de lofvande förmågor, han mottagit, hade han lemnat från sig såsom vanliga »medelmåttor»; af det uppmärksamma, flitiga barnet hade, genom lärarens frestelse att särskildt framhålla det, snart nog blifvit en utpräglad egoist, den der ej tålde klander eller motsägelse, ej ens af den, som nyss favoriserat honom. pill all den visliga behandling, som här vore af nöden, hörde, att man skänkte barnet ett rättmätigt erkänvande såsom en uppmuntran till fortsatt flitigt bruk af sina gåfvor och anlag, under det att man, så snart en osökt anledning dertill gåfves, påvisade dess ofullkomlighet och brister i såväl den teoretiska förmågan som viljeriktningen, för att bevara det från sjelfbehag och bibehålla det i ödmjäkheten.
Nästa möte beslöt man hålla i Helivi folkskola lördagen 22 Maj, hvarvid till undervisningsämne föreslogs: sol- och månförmörkelser samt ny och nedan. Öfverläggningsämnet skulle blifva: Huru bör uppfostraren behandla barnens hederskänsla (ambition)?

Ett slädparti
var anordnadt bland Hangvarsborna, söndagen 28 sistlidne Februari på e.m., då samtlige slädarne, 18 stycken, samlades vid Qvie och fortsatte körningen landsvägen till Ihre och vidare förbi Onsters-till Sigsarfve, der deltagarae togo in och tillbragte en högst angenäm afton med dans.

Södra Gotland, 3 Mars.
Om fartygs-strandningar.
Sundre och Vamlingbo socknars kustbor hafva ingått på Neptunbolagets ackord — eller rättare kustbornas begäran af Neptunbolaget har af detsamma antagits.
Detsamma är deremot icke fallet med kustborna i Hamra och Öja socknar.

Olycksfall.
Vid en gård i Hamra, har ett kokreatur ljutit döden derigenom att kon hade invecklat och insnärjt sig uti sitt bindsel på så sätt, att framfötterna kommit i bindslet, hvilket gjorde att kreaturet i hängande ställning ljöt en långsam död.

En brefskrifvare
från södra Gotland ville veta, att den kista, om hvilken jag i nr 11 af Gotlands Allehanda talat, ingalunda är upphittad, derför att man ej vet hvem, som varit upphittaren. Här kan upplysningsvis sägas att tullvaktmästaren på Burgsvik verkligen kommit denna kista på allt för tydliga spår, för att kunna säga att fs ej funnits, hvilket man nu med säkeret vet.

Oförutsedt.
Vid Drakarfve i Näs socken skulle man för eh tid sedan slagta ett litet griskreatur. En äldre qvinna och en pojke skulle förrätta slagten. Men grisen hade annorlunda beslutit; han lyckades undkomma sina »bödlar», dermed att han helt lugnt började trafva utåt den då svaga isen på Burgsviks hamn. Gumman och pojken vågade icke följa grisen i spåren och det enda de tyckte sig. kunna uträtta, var att så mildt och kärleksfullt, som möjligt ropa sitt: gysa…gysa…gysa… Grisen, lydande sin sjelfbevarelseinstinkt, lyssnade icke på sina skarprättares formler, utan skyndade allt mer och mer mot gränsen af sitt korta lif och . . . plums! — der låg han | den öppna vaken, der han i stället fick sin bane.

Mejeriet på Burgsvik
drifver nu oafbruten verksamhet. Den stora tillförseln at mjölk och grädde har gjort att både arbetspersonal och materiel måst tillökas. Ända från Hamra och Vamlingbo afyttrar man sin mjölk till Burgsviks mejeri, hvars föreståndare är hr Mertz.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Mars 1886
N:r 19.

Höjdt utflyttningsunderstöd

har k. m:t medgitvit för Näs sockens första skifteslag af 2,850 kronor, samma sockens andra skifteslag af 3,225 kronor, Vamlingbo sockens första skifteslag af 3,000 kronor och samma sockens andra skiftes lag af 1,875 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Mars 1886
N:r 18.