Ett vigtigt prejudikat

för skiftesverket på Gotland är nyligen gifvet genom högsta domstolers beslut.
Vid verkstälda laga skiften i Sundre och Vamlingbo socknar hade åtskilliga till dessa socknar hörande, inom Hamra socken belägna, större eller mindre ägostycken, i följd af jordmånens beskaffenhet samt lokala förhållanden, ej kunnat genom ägoutbyten flyttas hem, utan fått förblifva inom Hamra socken.
Af dessa ägor hade åtskilliga kunnat sammandragas på ett ställe, men de öfriga lemnats qvarliggande på fjorton särskilda ställen inom socknen. Dessa sålunda kriogströlda jordar ägdes dels af delägare inom Hamra, dels af hemmansägarne i Vamlingbo och Sundre socknar.
Vid sammanträde i Hamra rörande laga skifte derstädes blef det för såväl förrättningsmän som delägare klart, att något redigt skifte ej vore möjligt med mindre dessa kringströdda ägostycken inginge i skiftet.
Åtskilliga af vederbörande medgåfvo, att så flage ske; andra deremot bestredo det på den grund, att de redan undergått laga skifte och ej ville vidkännas några ytterligare skifteskostnader. Bland desse senare befunno sig alla de, som ej tillika hade hemmansdel i Hamra; och då för dem antagligen ej något gagn kunde genom nu ifrågavarande skifte komma att beredas, beslöts, på förslag af förrättningsmannen, att all på dem belöpande skifteskostnad skulle af Hamra skifteslag gäldas, dock med det vilkor, att de godvilligt inginge i skiftet. Detta oaktadt fortforo såväl dessa som ock tvänne andra hvilka tillika voro skiftesdelägare — i sitt bestridande.
De jordar, hvarom sålunda nu var fråga, utgjordes af en till Vamlingbo socken hörande, bebygd och helt och hållet inom Hamra socken belägen hemmansdel med alla sina ägor i ett skifte, inom räta rågångar; en, likaledes till Vamlingbo hörande, hemmansdel, som hade alla sina inägor inom Hamra, samt i öfrigt af större och mindre åker- och ängstycken.
Då någon godvillig öfverenskommelse ej kunnat träffas, meddelade förrättningsmännen utlåtande, deri, på anförda skäl, föreskrefs, att vederbörande skulle med sina ägor ingå i laga skiftet i Hamra socken. Detta utlåtande understäldes ägodelningsrätten, som i utslag förklarade att ifrågavarande ägor skulle i skiftet ingå med så stor del som oundgängligen erfordrades för beredande af redig och lämplig skiftesläggning. Häröfver klagades hos högsta domstolen, som faststälde ägodelningsrättens utslag.
Högsta domstolens utslag lyder sålunda:
Kungl.: Maj:ts utslag uppå de besvär, Nils Hansson Majstre, H. L. Hansson Vestergårda, Lars Hansson Mickels, Hans Larsson Sippmanna och L. P. Hallbom Austre i underdånighet anfört deröfver att, sedan under laga skifte, som kommissionslandtmätaren Oskar Varfvinge efter vederbörliga förordnanden med viträde af godemän företagit inom skifteslagen nr 1 och 2 i Hamra socken af Gotlands län, yrkande framstälts derom, att åtskilliga till hemman i Sundre och Vamlingbo socknar hörande, inom Hamra sockens skifteslag belägna jordar, som ägdes af klagandena, skulle ingå uti ifrågavarande laga skifte, men detta yrkande blifvit af klagandensa bestridt på den grund, att jordarne tillsammans med de hemman, till hvilka de hörde, redan undergått laga skiften, som vunnit behörig fastställelse;
samt landtmätaren med godemännen i häröfver afgifvet utlåtande yttrat: att hvarje skifteslag på Gotland i regel haft eller hade ägor på flere eller färre ställen inom annat skifteslags område; att dessa ägor visserligen mången gång kuunat mot hvarandra bytas, men att ganska ofta inträffat, att i brist af lämpligt vederlag i gränsen emellan skifteslagen, en del fått qvarligga antingen med reglerade gränser eller helt och hållet oförändrade; att då, såsom förhållandet vore med Suudre och Hamra, ett tredje skifteslag låge emellan, måste en del ägor till det ena skiftesiåget komma att ligga qvar inom det andra, så vida ej de inblandade ägorna till sitt uppskattningsvärde voro alldeles lika; att, under dessa för Gotland egendomliga förhållanden, tillämpning af stadgandet i 3 paragr. skiftesstadgan i frågor af föreliggande att komme att leda derhän, att skifteslag, som senare läte skifta sina ägor, skulle, i fråga om erhållande af redigt och formligt skifte, komma i vida sämre ställning än skifteslag, som tidigare fått sina ägor skiftade; samt att vid dessa förhållanden förrättningsmännen vore af den åsigt, att meddelad fastställelse. å laga skifte ej kunde i någon mån inverka på frågor af förevarande beskaffenhet; och enär ostridigt vore, att redig och formlig skiftesläggning förhindrades af nu ifrågavarande lägenheter, hvilka ej efter stadgandet. i 56 paragr. skiftesstadgan kunde utbytas, pröfvade förättningsmännen, under åberopande af 83 paragr. i samma stadga, skäligt föreskrifya, att klagandenas inom Hamra socken beläma, till andra socknar hörande ägor skulle gå i skifte tillsammans med ägorna till Hama socken;
så har Gotlands såra härads ägodelningsrätt, hvars pröfning erörda utlåtande blifvit understäldt, efter sy på stället i utslag 30 Juni 1885 yttrat: att som det vid synegången befunnits, att ifrågavarande ägor hindrade formlig och redig skiftesläggning för delägarne i Hamra skifteslag, funne ägodelningsrätten på de af skiftesberedningen anförda grunder skäligt på det sätt fastställa det understälda utlåtandet, att samma ägor skulle ilaga skiftet i Hamra ingå till så stor del, som oundgängligen erfordrades för beredande af redig och lämplig skiftesläggning;
deruti fklagandena i underdånighet yrkat ändring ; hvaröfver Petter Jakobsson Linhatte jimte andra delägare i Hamra sockens skifteslag äfvensom kyrkoherden P. Kullin, som konsistorieombud, i underdånighet sig förklarat.
Kungl. maj:t har i nåder låtit sig föredragas ofvanberörda underdåniga besvär och finner ej skäl att göra ändring i ägodelningsrättens utslag.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Mars 1886
N:r 22.

Från landsbygden.

Vestra Gotland, 2 Mars.
Slädpartier,
förekomma nu tidt och ofta härute på landsbygden. Så hade i om Vestergarns socken alla husbönder med:sina gummor en dag i förra veckan förenat sig om en sådan utflykt, som, gynnad af ett angenämt väder och godt före, vardt. särdeles angenäm. Vägen togs genom Sanda till kyrkovärden Karlsson, Mafrids, der qvällen tillbragtes under gladt och trefligt samspråk.
Tre dagar senare var det ungdomen som på dylikt sätt roade sig.

Ohyggligt att se
var det dop, som vid Valbyters fiskstrand förrättades sistlidne söndag. Från en vid pass 400 fot från stranden belägen bostad ses en liten flock, mest qvinnor och barn, vandra ned till sjöstranden. I spetsen synes mellan tvänne predikanter en 18 års flicka i en så lätt drägt och så föga passande för årstiden, att mången åskådare ryste för den dystra anblicken. Nedkommen till stranden aftager hon ytterligare några klädesplagg och den arma flickan står der utsatt för den skarpa vinterkylan i en drägt, som nära nog anständigheten en; iron mig närmare beskrifva. Så börjas vandringen mellan isbitarne ut i det kalla vattnet; flickan leddes nu af den ene af predikanterna — den andre stannade qvar på stranden — tills vattnet steg nära nog till midjan, och nu måste det arma offret der i vattnet stå stilla en lång stund, medan en bön lästes. Derefter fattar prediganten flickan om midjan och doppar henne under vattenytan hel och hållen. Efter den betan börjades återtåget; men i den kalla vinterdagen dröjde det ej länge förrän de tunna klädesplaggen, som hon hade på sig, voro styffrusna och de nakna lemmarne skälfde af kölden, fastän några tjocka klädesplagg efter uppstigandet kringsveptes henne. Efter -öfversköljningen i det kalla vattnet och den öfverväldigande smärtan deraf föreföll det, som hon kom i ett slags förlamningstillstånd och måste mera bäras än ledas af tvänne personer till närmaste bostad.
Huruvida flickans helsa efter den behandlingen kommer att lida något men, får väl framtiden utvisa; dock lär hon ännu samma afton gått till sitt i närgränsande socken belägna hem.
Temperaturen visade den dagen 4 köldgrader.

Lågt vattenstånd
har det nu varit en längre tid och är ännn, då detta skrifves, så lågt, att några personer knapt minnas att något dylikt förekommit på 80 år. Säkert är emellertid, att det en dag var mer än 3 1/2 fot under vanliga vattenståndet.

Norra Gotland, 3 Mars.
Rutekretsen,
som sedan norra tredingen 1884 itudelades, omfattar Fårö, Rute, Hangvar, Lärbro, Othems och Hejnums pastorat, hade sistlidne lördag i Lärbro folkskola, under skollärare O. N. Ljungbergs ordförandeskap, sitt första möte för året. Mötet öppnades med bön, i samband med hvilken hölls den sedvanliga bibelkatekisationen — denna gång öfver Luk. 10: 25—87. Omedelbart derefter behandlades den förelagda uppgiften: satsanalys ur >läseboken>, allt af läraren på stället. Efter att hafva genom på »svarta taflan> uppskrifna enklare satser visat, af hvilka delar en sats består, öfvergick läraren till läseboken, hvarvid särskildt afseende fästes vid satsens hufvuddelar. Vid den härefter företagna granskningen af den sistnämda lektionen leddes samtalet in på frågan, till huru stor omfattning den enkla utbi\’dade satsens behandling bör förekomma i folkskolan, och uttalades härunder något skilda åsigter, i det man å ena sidan ville i folkskolan lemna så mycken tid till detta läroämne, att barnen lärde sig ur enkel text särskilja såväl satsens hufvud- som dess underordnade delar med begagnande af deras latinska bevämningar. En af mötesdeltagarne ansåg sig deremot nödsakad begränsa läroämnet derhän, att man finge nöja sig med, om barnen kunde något så när nöjaktigt särskilja hufvuddelarne från deras bestämningar. Undantagandesnamnen subjekt och predikat kunde hvarje annan benämning saklöst förkastas såsom varande här alldeles obehöfliga.
De på föredragningslistan från föregående möte uppstälda öfverläggningsämnena kommo härefter under diskussion. Första frågan: »Huru kan läraren bäst bevaras från sleatrian?» inleddes af skoll. Mörrby med en kort historik öfver folkskolans utveckling. Genom det ringa intresse, hvarmed folkskolan i början omfattades, och bristande kontro 1 öfver hennes arbete låge frestelserna till hennes lärares förfall i slentrian nära till bands. Med inspektionen och tillgodogörandet af de viskar och råd, som intpektörerna lemna, bar en friskare verksamhet i skolans arbete inträdt. Aficke mindre betydelse för läraren i här ifrågavarande fall vore läraremötena, särskildt kretsför sningarnes möten, der undervisningsprof vore anordnade. Under öfverläggningen frambölls vidare nödvändigheten af lärarens fortsatta studier på egen hand. Önskligt vore derför att hans ekonomiska ställning vore sådan, att han till sitt förfogande ägde härför lämpliga böcker och tidskrifter samt att hans tid och intressen ej behöfde delas på flere för skolan främmande sysslor. En uppriktig föresats att efter bästa förmåga följa den apostoliska uppmaningen: »haf akt uppå dig sjelf!» framhölls slutligen såsom ett bepröfvadt medel mot bevarandet från äfven detta onda. Olver den andra frågan: Huru böra de särskildt rikt begåfvade barnen behandlas? uppstod en kort öfverläggning. Erfarenheten hade visat, att behandlingen af sådana barn vore svår och derför icke alltid lyckats. Genom att forcera ett dylikt barns kunskepsförmåga, i det att läraren läte det ohejdadt tilltredsställa sitt begär efter det kunskapens träd, som stode planteradt på folkskolans mark, hade inom kort ett slags öfvermättnad uppstått; de lofvande förmågor, han mottagit, hade han lemnat från sig såsom vanliga »medelmåttor»; af det uppmärksamma, flitiga barnet hade, genom lärarens frestelse att särskildt framhålla det, snart nog blifvit en utpräglad egoist, den der ej tålde klander eller motsägelse, ej ens af den, som nyss favoriserat honom. pill all den visliga behandling, som här vore af nöden, hörde, att man skänkte barnet ett rättmätigt erkänvande såsom en uppmuntran till fortsatt flitigt bruk af sina gåfvor och anlag, under det att man, så snart en osökt anledning dertill gåfves, påvisade dess ofullkomlighet och brister i såväl den teoretiska förmågan som viljeriktningen, för att bevara det från sjelfbehag och bibehålla det i ödmjäkheten.
Nästa möte beslöt man hålla i Helivi folkskola lördagen 22 Maj, hvarvid till undervisningsämne föreslogs: sol- och månförmörkelser samt ny och nedan. Öfverläggningsämnet skulle blifva: Huru bör uppfostraren behandla barnens hederskänsla (ambition)?

Ett slädparti
var anordnadt bland Hangvarsborna, söndagen 28 sistlidne Februari på e.m., då samtlige slädarne, 18 stycken, samlades vid Qvie och fortsatte körningen landsvägen till Ihre och vidare förbi Onsters-till Sigsarfve, der deltagarae togo in och tillbragte en högst angenäm afton med dans.

Södra Gotland, 3 Mars.
Om fartygs-strandningar.
Sundre och Vamlingbo socknars kustbor hafva ingått på Neptunbolagets ackord — eller rättare kustbornas begäran af Neptunbolaget har af detsamma antagits.
Detsamma är deremot icke fallet med kustborna i Hamra och Öja socknar.

Olycksfall.
Vid en gård i Hamra, har ett kokreatur ljutit döden derigenom att kon hade invecklat och insnärjt sig uti sitt bindsel på så sätt, att framfötterna kommit i bindslet, hvilket gjorde att kreaturet i hängande ställning ljöt en långsam död.

En brefskrifvare
från södra Gotland ville veta, att den kista, om hvilken jag i nr 11 af Gotlands Allehanda talat, ingalunda är upphittad, derför att man ej vet hvem, som varit upphittaren. Här kan upplysningsvis sägas att tullvaktmästaren på Burgsvik verkligen kommit denna kista på allt för tydliga spår, för att kunna säga att fs ej funnits, hvilket man nu med säkeret vet.

Oförutsedt.
Vid Drakarfve i Näs socken skulle man för eh tid sedan slagta ett litet griskreatur. En äldre qvinna och en pojke skulle förrätta slagten. Men grisen hade annorlunda beslutit; han lyckades undkomma sina »bödlar», dermed att han helt lugnt började trafva utåt den då svaga isen på Burgsviks hamn. Gumman och pojken vågade icke följa grisen i spåren och det enda de tyckte sig. kunna uträtta, var att så mildt och kärleksfullt, som möjligt ropa sitt: gysa…gysa…gysa… Grisen, lydande sin sjelfbevarelseinstinkt, lyssnade icke på sina skarprättares formler, utan skyndade allt mer och mer mot gränsen af sitt korta lif och . . . plums! — der låg han | den öppna vaken, der han i stället fick sin bane.

Mejeriet på Burgsvik
drifver nu oafbruten verksamhet. Den stora tillförseln at mjölk och grädde har gjort att både arbetspersonal och materiel måst tillökas. Ända från Hamra och Vamlingbo afyttrar man sin mjölk till Burgsviks mejeri, hvars föreståndare är hr Mertz.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Mars 1886
N:r 19.

Höjdt utflyttningsunderstöd

har k. m:t medgitvit för Näs sockens första skifteslag af 2,850 kronor, samma sockens andra skifteslag af 3,225 kronor, Vamlingbo sockens första skifteslag af 3,000 kronor och samma sockens andra skiftes lag af 1,875 kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Mars 1886
N:r 18.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Till sammanlagdt sjuhundrafemtio kronors böter dömdes igår ledarne af den s. k. frälsningsarmén härstädes förre studeranden »kaptenen» Emanuel Hellberg samt »kadetterna» f. skomakeriarbetaren Rosenberg och f. snickeriarbetaren Aesk, emedan de 12, 13, 16, 17 och 18 dennes trots magistratens förbud hållit allmänna sammankomster.
Svarandena, som sade sig ej vilja bryta mot förbudet, anförde att sammankomsterna, derigenom att biljetter till dessa utdelades, ej vidare nu kunde kallas allmänna; några oordningar hade nu ej heller inträffat.
Åklagaren ansåg denna anordning ingalunda hafva förändrat sammankomsternas karaktär af att vara allmänna; den hade tvärtom väckt ovilja bland folket.
Den nye »kaptenen» Hellberg uppgaf sig vara född i Stockholm 1864 samt skattskrifven å egendomen Dyvik, som ägdes af hans fader, i Öster Åkers i Stockholms län.

För försummad sprutmönstring fäldes några personer att böta 1 krona 50 öreoch andra en krona. En del instämda frikändes af rätten och mot en del afstod åklagaren från sin talan, enär de företedde bevis på godkända förhinder.

Till två kronors böter fäldes ölutköraren P. Lindgren, emedan han å rådhustorget lemnat en obunden häst utan tillsyn.
Det vidriga målet mellan makarne Ölander handlades igår ånyo. Svaranden, mannen Ölander, hade instämt fyra vittnen, af hvilkas berättelser framgick, att f. artilleristen Per Flygare skulle hafva mutats af hustru Ölander för att vittna mot hennes man. Målet uppsköts.

Södra häradsrätten.
För handel med apoteksvaror, nämligen slagvatten och Hoffmans droppar, dömdes Klas Oskar Nilsson, åtalad af kronolänsman Lindström, att enligt k. förordningen af år 1688 böta trettio daler silfvermynt (12 kronor 50 öre).

För olaga rapphönsjagt dömdes Lar Lyberg i Vamlingbo till tjugufem kronors böter.

För våld, begånget under sabbat på allmän landsväg å Karl Nilsson, Roes, dömdes Oskar Dahling i Burgsvik att böta trettio kronor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Att Gotlands Södra Häradsrätt

genom beslut den 12 Maj 1885 förklarat bvilande Karl Jakobssons och hans fästeqvinna Maria Kristina Larssons den 6 Maj 1884 framstälda ansökning om lagfart 1/16 mantal Storms i Vamlingbo socken, som, jämte ytterligare 1/32 mantal i samma hemman de köpt af Thomas Ronander och hans hustru Kristina Margreta Ronander för trehundra kronor och undantagsförmåner, sådant varder härigenom kungjordt.
På Häradsrättens vägnvar:
C. B. LINDROTH.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Februari 1886
N:r 13.

Från landsbygden.

Vintern
innevarande år har, så att säga, på senare tiden varit utmärkt på södra Gotland, ty att ett det förträffligaste slädföre varit rådande, hvilket ej med så litet snö på många år varit förhållandet i denna trakt af länet, Också har landtmannen i körselväg fått uträtta mycket både med hemforsling af bränsle och stängsel m. m. Temperaturen har dock varit ombytlig med lindrig frost och blidväder; största kölden var 28 Januari, då den uppgick till omkr. 6—8 grader Celsius. Någon hafsis har här ej i pämnvärd mån förekommit; deremot äro myrar och smärre vattendrag allestädes isbelagda. Väderleken 25 Januari (Pålsdagen) emotses alltid med ett visst intresse af en del utaf allmogen, ty denna dags väderlek, så påstå de, innebär ett säkert förebådande tecken på den kommande sommarens väderleksförhållanden, Det säges nämligen, att om solen denna dag skiner klart på förmiddagen och det blir mulet eftermiddagen, blifver det torr försommar och våt eftersommar, eller i motsatt fall: är det omväxlande solsken och mulet, ja blott solen skiner fram så länge att man kan sadla en bäst, och dertill behöfs för en i yrket öfvad väl ej mer än omkring 5 minuter, erhåller man ett godt skördeår, och väderleken blir i allo gynsam. Såsom »Pål» i år tedde sig torde vi, om dessa förutsägelser bålla streck, få vänta oss en någorlunda våt sommar, ty solen såg man knapt nog en skymt af sagde dag, utan var det mulet och på e. m. föll regnblandad snö.

Hastigt dödsfall.
En bondson från Fardhem afled häromdagen efter blott några timmars föregående sjukdom. Misstankar lära, om man får tro ryktet, förefinnas at: den aflidne genom egen medverkan ljutit döden.

Höken,
denna rapphönsens värsta fiende, har under snöperioden skördat många offer af dessa ut: märkta fåglar. Jag har sjelf varit i tillfälle att se, hurusom denna roffågel, tvänne särskilda gånger under sistförflutna månad, kilat ned i rapphönsflocken, der den legat på den snöbetäckta marken, och fåvgat ett byte. Under vinterns lopp har här äfven varit särdeles godt om både hök och större roffåglar, och vore det önskvärdt att alla jagtvänner mera beflitade sig om utrotande af dessa roffåglar, än hvad verkligen nu är fallet. På tal om roffåglar och hvad de fånga och bortföra som sitt byte, kan jag meddela en händelse, som blifvit mig berättad af en fullt trovärdig person: En större örn hade för en tid sedan bygt sitt bo i en stor fura i trakten af Hamra socken, och då många af landtmännen blefvo bestulna på dem tillhöriga lamungar, företog man sig en vacker dag att afhugga furav, ty den var af en ansenlig höjd och så fri från grenar att det var omöjligt för någon att uppklättra i densamma. Hvad man nu i örnboet fick se, hade man dock icke väntat sig; der fans utom 2 glupska ungar, tillhöriga boets ägare, äfven nio stycken lamtiska kVära alla inelfver voro uttagna, samt 15 stycken fiskar (Id) fallkomligt uppfläckta och torkade. Huruvida örnen här sjelf varit fiskare, eller han nappat dem från någon fiskare, kan jag ej afgöra!

Vid Gotlands södra häradsrätts
första sammantäde å vårtinget handlades ett från ett föregående sammanträde uppskjutet mål af ganska egendendomlig natur. En person från Lye hade nämligen instämt en hemmansägare från Hafdhem med yrkande att erhålla ersättning med 130 kronor för en käranden tillhörig tjur, hvilken dött på elfte dygnet efter det denne blifvit af svaranden kastrerad. Svaranden bestred krafvet på den grund, att han blifvit af käranden ombedd att verkställa det ifrågavarande uppdraget, dervid han ej på något sätt iklädt sig något ansvar för kreaturet. Käranden företeddeintyg af vederbörande veterinär, att tjuren dött af kastrerandet, och ansåg, att sv. vore dertill vållande. För mera bevisnings förebringande erhölls uppskof, men parterna funno för godt att sedermera träffa förlikning på sådant sätt att svaranden betalade till kär. 63 kr. och fick äfven kär. behålla det döda djuret. Jag har velat offentliggöra detta af den orsak att på många ställen inträffar alldeles likartadt förbållande, och vore det derför bäst att i sådana fall anlita veterinären.

Långsam post.
Alt post från en eller annan mera aflägsen ort understundom behöfver en rundlig tid att komma adressater tillhanda, torde vara många förut bekant; men att post från vår stad, som är belägen 7—8 mil härifrån, behöfver en tid af nitton dygn för att framkomma till bestämmelseorten på södra Gotland låter föga troligt. Så är dock förhållandet, och vore det oss på söder boende särskildt kärkommet, om ej sådant vidare inträffade. Hvems felet är, vill jag ej här påpeka, men skulle detta oftare inträffa, torde en sådan upplysning ej uteblifva, helst då jag med säkerhet vet hvem som bär skulden härtill.
Sudergute.

3 Febr.
Karlsdagen
hade trenne vördige herrar med sina fruar och en hel massa bönder med sina gummor ordnat ett »slädparti» i Hemse, Färden anträddes vid tretiden från »gamla värdshuset» med nära ett tjugutal slädar och raska trafvare. Vägen tozs förbi »nya värdshuset» och förbi Linde kyrka, och sedan Fardhemsvägen åter till Hemse. De glada resenärerna, återkomna till sin utgångspunkt efter exa glad förd, togo in å »värdshuset», der många angenäma timmar tillbragtes med måltid och förfriskningar. Snart började de 3 musikanterna spela upp en »jublande vals» och. sällskapet svängde um med friska tag. Den glada festen slöts ej förr än kl. tre på morgonen, då sällskapet upplöstes åt skilda nåll i den vackra vinternatten.

Vid Alfva ångsåg
råder lif och rörelse. Det goda slädföret har åstadkommit att dervarande sågägare har fått fullt upp ätt göra med att hålla ånga uppe, ty en väldig mängd stockar äro der framtorslade. För några dagar sedan, kunde man under en middagsrast räkna icke mindre än tjugu par dragare derstädes, och fortsättes ännu dagligen med ditforsling. Nämde sågverk kommer fram på våren att flyttas till »Ardre» socken, emedan verkets ägare derstädes köpt ett skogshemman.

Tolf kronor
för ett väl riktadt skott erhöll en jägare vid vestra hafskusten här om dagen. Han begat sig ut för att spana efter en Jösse, men fick från hafvet sigte på en säl på något långt håll från stranden, Vår jägare lade emellertid an och denne hafvets invånare fick dödsstöten hvarefter man lyckades medels båt transportera djuret i land.

Sundre, 2 Febr.
Ett ovanligt naturfenomen
visade sig under några minuter 26 Januari mellan kl. 10—11 e.m. På sydvestra himmelen tätt ofvanför horizonten sågs liksom tvänne blodröda strimmor, der bildande en rät vinkel.
Vinkeln vardt derefter omväxlande trubbig och rät; i hvilken senare ställnirg han varade i flere minuter. Till sist ville det synas, som om vinkeln delade sig vid sin spets och strimmorna frånskildes, hvarefter de allt mer och mer sänkte sig, tills de slutligen försvunno för våra blickar. Himmelen, som för öfrigt var molnhböljd, blef kort derpå klar, och vid midnattstid inträdde en skarp bitande kyla, hvilken senare på morgonen lemnade rum för töväder.

Fynd.
Uader en sten på det ställe i Sundre, som vanligen benämnes »Bassåker», hittade några arbetare nyligen åtskilliga utländska myntsorter, af hvilka några försskrifva sig från fjorton- men de flesta från femton-hundratalet. Do äro alla 9 af koppar eller tenn. På samma ställe och vid samma tillfälle hittades äfven ett rör, liknande munstycket till ett jagthorn eller annat dylikt blåsinstrument. Äfven det är af koppar.

Olyckshändelse.
Man var för några dagar sedan syselsatt med malning i en qvarn, gammal och förfallen. Vädret blåste starkt och qvarnens lopp ökades derigenom betydligt. För att nu förekomma olycka måste man med oxar köra qvarven ur väder, d. v. s. att vingarne kommo i half vind. Denna åtgärd vardt olycksbringande nog (om det var illa kördt eller oxarne sjelfmant gått för nära vingarne vet jag icke), men allt nog en af qvarnvingarne träffade den ene af oxarne i ryggen och dödade honom ögovblickligen. Oxens kropp blef liksom skuren tvärt af.
— Husbondedrängen Lars Larsson Skoga i Sundre råkade förliden vecka att köra omkull med ett stocklass med den påföljd, att ena foten, som kom emellan vagnshjulet och vägen, bokstafligen krossades, Man fruktar för att foten måste aftagas.

Skenande hästar.
Hemmansbrukaren Jakob Petterson, Sallmunds i Hamra, blef för kort tid sedan försatt i en ganska lifsfarlig belägenhet genom skenande hästar. P. skulle nämligen färdas äfver s. k. »skråpis» och af det buller, åkdonet deavid åstadkom, blefvo bästarne förskrämda och började i vild och hejdlös fart ila fram öfver den svaga isen, som bugtade sig under deras fötter. P., som gjorde allt för att hämma och om möjligt återhålla de eldige springarne, blef emot den hårda isen ganska allvarsamt skadad i hufvudet m. fl. ställen. Hästarne blefvo i seldonen snärjda vid en icke långt från stället varande stenmur; men äfven de hade blifvit illa skadade emot den hvassa isen.

Ansenlig »hitta» vid stranden
gjorde en man från Nore i Vamlingbo för en tid sedan. Han uppbergade på en och samma dag trettiofem tolfter eller 420 stycken bräder, hvilka dock voro små och skefkantade och sällan höllo mer än 8 fot i längd. På ett annat ställe har upphittats en alldeles oskadad mansschiffonier eller s. k. dragkista, Dock fianes i den intet spår af hvem hon tillhört. Hon är synbarligen tillverkad i Stockholm, enär »Riddarholm» i stora bokstätver är inbrändt.

Tillbud till eldsvåda.
På ett ställe i Sundre utbröt sent på aftonen 23 Jan. eld i en halmstack, belägen nära intill ett ladugårdshus. Klockan kunde vara vid pass 11 e.m., då man kom i stallet för att fodra kreaturen för natten. Der kände man, att rök strömmade tillmötes och vid öppnandet af en glugg midt emot nämda halmstack instörtade eld och lågor. Skyndsamt öfveröstes balmen med vatten ur en närbelägen brunn. Efter någon stunds arbete lyckades man dämpa elden och slutligen fullkomligt släcka densamma. Hade icke halmstacken varit öfversnöad, hade släckning af elden ej varit möjlig.
Huru elden uppkommit vet man icke; men man antager, att ett oförsigtigt aflossadt skott möjligen dertill varit vållande; ty man hade några ögonblick förut bört smällen från ett gevär. Hvem gernivgsmannen är vet man icke,

Lönande fiske.
Med s. k. torskanglar har man Ian drekusten senaste tiden fångat en rätt ansenlig myckenhet af torsk. Så snart väderleken det tillåtit har man varit ue med sina fiskredszap. Häromdagen lyckades en fiskare fånga 25 tjog stor torsk, hvilket på dena tid måste anses såsom ovanligt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd:
Fårö socken: födde 17; döde 17; inflyttade 31; utflyttade 52; folkmängd 31 sistl. December 1,195; minskning 21.
Hangvar och Hall socknar: födde 32; döde 18; inflyttade 82; utflyttade 96; — i Hangvar var folkmängden 31 December 952 (ökning 1) och i Hall 274 (minskning 1).
Vamlingbo socken: födde 14; döde 7; inflyttade 29; utflyttade 11; folkmängd 31 December 778; ökning 25.
Sundre socken: födde 8; döde 2; inflyttade 4; utflyttade 21; folkmängd 31 December 219; minskning 11.
Källunge socken: födde 6; döde 5; inflyttade 28; utflyttade 26; folkmängd 31 December 260; ökning 8.
Vallstena socken: födde 6; döde 4; inflyttade 16; utflyttade 20; folkmängd 31 December 841; minskning 2.
Gothems socken: födde 11; döde 9; inflyttade 84; utflyttade 27; folkmängd 31 December 647; ökning 9.
Norrlanda socken: födde 5; döde 7; inflyttade 23; utflyttade 23; folkmängd 31 December 293; minskning 2.
Stenkyrka socken: födde 17; döde 21; inflyttade 34; utflyttade 49; folkmängd 31 December 841; minskning 19.
Tingstäde socken: födde 18; döde 18; inflyttade 44; utflyttade 32; folkmängd 31 December 542; ökning 17.
Östergarns socken: födde 11; döde 18; inflyttade 21; utflyttade 25; folkmängd 31 December 708; minskning 6.
Gammalgarns socken: födde 12; döde 12; inflyttade 21; utflyttade 15; folkmängd 31 December 476; ökning 6.
Ardre socken: födde 8; döde 6; inflyttade 25; utflyttade 47; folkmängd 31 December 483; minskning 20.
Ejsta socken: födde 10; döde 7; inflyttade 25; utflyttade 27; folkmängd 31 December 644; ökning 1.
Sproge socken: födde 7; döde 4; ivflyttade 17; rap 80; folkmängd 31 December 846; ingen ökning eller minskning.
Garda socken: födde 9; döde 6; ivflyttade 24; utflyttade 86; folkmängd 31 December 456; minskning 9.
Etelhems socken: födde 7; döde 8; ivflyttade 49; utflyttade 46; folkmängd 31 December 495; ökning 2.
Alskog socken: födde 7; döde 8; inflyttade 16; utflyttade 23; folkmängd 81 December 520; minskning 8.
Lye socken: födde 2; döde 7; inflyttade 19; utflyttade 33; folkmängd 31 December 3801; minskning 19,
Fole socken: födde 7; döde 6; inflyttade 86; utflyttade 65; folkmängd 31 December 460; minskning 28. s
Lokrume socken: födde 7; döde 7; inflyttade 386; utflyttade 40; folkmängd 31 December 402; minskning 4.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Januari 1886
N:r 3.

Från landsbygden.

Klinte, 16 Dec.
På denna jämförelsevis folkrika trakt, har man länge känt

behofvet af en läkare,
boende på platsen. Afståndet till Visby, hvarest ortens provinsialläkare har sin bostad, är ej mindre än 31/4 mil. Oafsedt den dryga kostnad, som är förenad med anskaffandet af en läkare, isynnerhet ganska känbar för den mindre bemedlade, kan det ofta inträffi, art personer få sakna nödig vård och skötsel, ja rent af dö, innan läkare hinner auskaffas. För något mera än ett år sedan såg det dock ut, som om detta behof skulle blifva til!feedsatäldt, i det förre provinsialläkaren i Hemse, doktor Bergh ej visade sig obenägen att sätta sig ned som praktiserande läkare härstädes, men som någon lämplig lokal tj då genast kunde anskaffas, förföll saken. Eftersom behofvet alltmera griper omkring sig, har frågan just i dagarne åter vakvat till lif. På senaste kommunal:timma, den. k. decemberstämman, afhandlades bland anvat äfven detta ämne. Som frågan var af så stor vigt och alltför litet förberedd, kunde något baslut icke fattas på denna stämumna, utan tillsaties en komité, bestående af herrar Dablbäck och Wöhler, som skulle uvudersöka, buruvida det vore möjligt och under hvilka vilkor Klinte och augränsande socknar kunde bilda ett eget läkaredistrikt med station för läkaren på Klintebamn. Skulle något hinder möta för förverk ligandet at detta önskningsmål, ville stämman avhålla, ait Klinte församling finge höra till Hemse läkaredistrikt i stället för till Visby, enär afståndet till Hemse enda.t är omkring 2 mil, Önskligt vore, att saken snart finge en lycklig lösning, helst så att vi finge en egen läkare, Det största hindret att öfvervinna är väl anskaffindet af medel för läkarens aflöning, ty staten lär väl icke vilja bekosta detta eller ens bidraga dertill. Låtom oss derför göra allt hvad vi kunna för denna sak, som för vår ort är af sådan vigt.
Frågan om att få till stånd

en telefonledning
från Visby till Klinte jämte några flere betydande platser på södra Gotland, hvilken, som af tidningen syntes, förlidet år lifligt afbandlades, tyckes nu, efter att hafva legat i dvala en längre tid, ånyo hafva dykt upp igm. Då frågan förlidet år var för, beslöt Klinte kommun att teckna sig för 500 kronor, om någon telefonledning komme till stånd. Ryktesvis har försports att något slags möte bållits i dagarne i och för ordnandet af denna vngelägenhet. Kostnadsförslaget för denna linie skulle hafva beräknats till något öfver 2,000 kronor. När man då frånvräknar de 500 kronor, för hvilka Klinte kommun tecknat sig, skulle således återstå något öfver 1,500 kronor. Denna summa tänkte man sig anskaffa på så sätt, att de personer, som äro ivtresserade för företaget, bilda ett bolag cch gemensamt taga eit amorteringslån, hvilk:t af intressenterna, i mån af den nytta, hvar och en kunde an-es hafva af företaget, så småningom inbetaltes. Detta är också ensträfvan, åt hvilken önskas all möjlig framgåvg. Nu är den tid kommen, då det åter visar sig litet lif och rörlighet bland folket härstädes, Alla skola ju handla till jul, förse sig med sitt julbehof, hvaribland hos många

julbränvinet
intager ett vigtigt rum. Till följd derat fick man förliden måndag bevittna en sorglig syn, vittnande om stor råhet. En ung båtsman hade, åtföljd af sin minderåige bror, ev 12 års pojke, äfven kommit hit. Att nu afprofva julbrävinet var ju eunaturlig sak, huru så ulle man annars veta om, att man varit på hamnen? Båtsmannen tycktes älska sin nästa åtminstove sin bror som sig sjalf, ty han de\’1de med sig åt sin lille bror så mycket af den svenska nektarn, att gossen vard! a!ldeles redlös. . Denne försökte sjelf flere gånger att resa sig upp, men förgäfves. Brodren, som då var resfärdig, ville kasta den stackars gossen som ett oskäligt djur bak i vagnen, då tilldragelsen kom till kronolänsmannens kännedom. Denne tog hand om pojken och lyckades slutligen få honom från brodren in till en person i grannskapet, der han fick sofva ruset af sig.

Vamlingbo, 16 Dec.
Den våldsamma storm,
som rasade härstädes 5 dennes, har lemnat många spår efter sin vilda framfart. Som hvar och en väl vet är under sådana förhållanden, då stormen tjuter i hvarje vrå, hafvet våldsamt upprördt, hvadan det ser ut som ett haf af skum, — när det brusar emot stranden och stänker sina vågor högt upp på land; ej underligt då att äfven hafvets fiskar få göra bekantskap med torra landet, hvilket härstädes förut nämda dag inträffade, ty mycket fisk såsom gädda, torsk och strömming kasta des långt upp på torra landbacken, der de sedan hittats lifslefvande, såsom förhållandet var med en gädda, som vägde omkr. 5 skålp. hvilken ännu sprattlande följande dags morgon påträffades af en person å vestra kusten, En s.k.storbåt, hvilken var högt uppdragen på torra landet, slungades af stormen ut i sjön och vardt, sedan han passerat tvärs öfver en liten vik, ilandslagen och totalt ramponerad.

Väderleksförhållandena
ha på sista tiden varit vinterlika. Under sist förflutna vecka har en sträng köld varit rådande, som ib!and uppgått till 10—12 grader; äfven har snö fallit dock i ringa mängd på sydligaste delen af Gotland.

Billigt bränsle.
Nära nog hela hösten har stenkol efter engelska ångaren »Iuverleiths» list ilandslagits af vågorna på kusten utanför Sundre. Att detta lockaten mängd personer till platsen, är ju helt naturligt; också ha både qvinnor och män, fattiga och rika, i den närmast belägna trakten ti!l mer eller mindre grad plockat och hemforslat deraf. Somliga hafva nu kommit på den idén att begagna detta till bränsle, ty det ter sig ju alls icke dyrt, då stenkol sålts vid plockningsstället för det låga priset af 1—1:25 för gammal tunna. Annat pris är det nu för tiden på ett lass ved, ty på auktioner, som nyligen hållits, ha betalts ända till 4—5 kronor för ett litet lass björk- och furuved.

Villebrådstillgången
är, särskildt bvad rapphöns och hare beträffar, fortfarande god i våra trakter. Under den lilla snöturen vi nu haft, ha äfven många »jössar» fått bita i gräset. Ripphönsen daremot ha, tack vare den knappa tillgången på snö, säkerligen undgått tjufskyttens spaningar och ej heller lidit brist på föda.

Sundre, 14 Dec.
Olyckstillbud.
En arbetare på Hallströms gård härstädes sköt en afton kort förrän ban gick till sängs, kakelngusspjellet för tidigt. I kakelugnen voro stenkoleu (här brännas öfverallt steckol) knappast halfbrända, hvilket gjorde att gas utströmmade i rummet. Hans sömn blef ej lång; ty af rök och gas fyldes snart rummet och han höll på att qväfvas. Hans försök att resa sig upp ur bädden misslyckade»; icke heller ropa förmådde han. Då man vid middagstiden händelsevis tittade in i den olyckliges rum, befans han bjelplös liggande vid dörren (han hade likväl sent omsider förmått komma ur sängen) till utseendet liflös, – Man utbar honom genast i friska luften, hvilket verkade att han inom några timmar visade tecken till lif. Nu är ban fullkomligt återstäld.

Den storm,
som fredagen 4 Decamber rasade så häftigt, hade illa tilltygat skonerten »Venus» från Hel: singborg. Månd, 7 Dec. sågo vi att en liten segelsliten farkost (den ofvannämde helsingborgare:) kröp in i Noreviken, der han lade sig för ankar. På måndags qvällen, oaktadt stormen, gick folk ifrån land ut med båtar och blefv) då underrättade att fartyget var i ett högst betänkligt tillstånd. Fyld med vatten, rodrat frånslitet och saglen m. m, blå ste öfverbord var det för den nödställda skonerten ingeluada tänkbart att kuana hålla öppan sjö. Fartyget hade trävarulast, hvilket gjorda att hela skrofvet flöt på lasten, Besättningen, som bestod af sex man, var utarbetad vid pumparne och illa medfaren isynnerhet en minderårig gosse, som härmed gjorde sin första seglats. I tisdags vid 11-tiden ankom Neptunbolagets ångare Hero, som för tillfället låg i Burgsviks hamn, och bogserade »Venus» till Slitebamn, der han skall undergå en fullständig reparation.

Hablingbo, 14 Dec.
Kyrktaket å Hablingbo kyrka
pröfvades också af den senaste starka stormen. Å takets norra sida afblåste många tegel, hvilka med kraft slungades till marken. Nämde tak blef för några år sedan utdömdt af en viss kyrkoherde härstädes att aftagas och omläggas, men de vördige bondgubbarne satte sig mot förslaget, då de trodde det vara hållbart, emedan det icke mera än en enda gång förut i mannvaminne rubbats af storm, och detta var den 15 Februari 1882.

Småskollärarinneval
förrättades i Hablingbo för kort tid sedan, då vederbörande kyrko- och skolråd valde bland de nio qvinliga sökandna lärarinnan Ebba Nordvall, från Atlingbo. — Läslokal kommer för tillfället att inredas å den befintliga sockenstugan till vårterminen. En ny skollokal kommer stundande sommar att uppföras; ett nytt folkskolhus kommer säkerligen att byggas och det gamla kommer att inredas till småbarnsskola och bostadsrum för lärarinnan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 December 1885
N:r 101.

Öfver den stormiga resa

skonerten Venus hade att utstå från 23 sistl. Nevember till 7 dennes från Helsingfors aflade dess befälbafvare kapten N. M. Johansson sjöförk!aring igår inför rådhusrätten. Fartyget, hemmahörande i Helsingborg, afgick 23 November från Helsingfors med last af plankor och bräder på Köbenhavn samt öfverfölls 27 November utanför Östergarn af en svår storm, hvarvid fartyget började att läcka. Resan fortsattes under ständig pumpning; under de närmast påföljande dagarne sönderblåste segel, hvarjämte kajutan fyldes med vatten af instörtande stormsjöar och rodret bräcktes. För att rädda last, fartyg och lif beslöts att söka land. Den 7 dennes avkrade fartyget i Noreviken vid Vamlingbo, hvarifrån bergnivgsångaren Hero följande dag inbogserade det till Slite. Sjöförklaringen beedigades af tvänne matroser.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 December 1885
N:r 100.

Från sjön.

Skonerten Tjelvar, kapten Sandström, afseglade i förgår från Kagliari till Känsö för order.
— Helsingborgsskonerten Venus, som svårt läck ankrat i Norevik vid Vamlingbo, inbogserades i förgår till Slite af bergningsångaren Hero för att der undersökas.
— Bergningsångaren Poseidon. har inkommit till Burgsvik.
— Gamlebyviken isbelades i förgår.
— En vestlig storm, stundtals öfvergående till orkan, rasade i lördags natt vid Skånes kuster,. hvarvid flere sjöolyckor inträffade.
Barkskeppet »Nanni» från Bergqvsara, kapten Larsson, stadt på resa från Grimsby till Karlshamn med kollast och tillfälligtvis förankradt å Helsingörs redd, dref ner på Knuts haken, der det nu står strandadt, fullt af vatten. Besättningen, åtta man, räddades af lifräddningsbåt från Helsingborg. Ångaren »Framåt» har utgått till undsättning.
Skeppet »Betzy», liggande i Helsingborgs hamn, lösslet sina förtöjningar, dref in på kajen och ramponerades i förstäfven. Fartyget skulle försäljas.
Ett barkskepp, som lär heta »Keyaton» och höra bemma i North Shieldlis, har i natt från Helsingörs redd drifvit in i lägervall strax utanför Helsingborgs hamn, der det stoppat upp för ankarne.
— Halmstadsångaren Neptum, kapten Tulin, strandade i lördags under myckst hårdt väder i närheten af Halmstad. Sedan lasten lossats, kom ångaren flott följande dag.
— Helsingborgsskeppet Kärnar, kapten Nordfelt, har under resa fråa Newcastle till Aspinvall med kollast förlist i närheten af Colon i Centralamerika. Fartyget är vrak men besättoingen räddad.
— Från Helsingborg skrifves: Det vid Grafverna strandade manlösa fartyget har befannit vara skonerten Teodor från Riga, destinerad från Libau med kol\’ast till Shields.
Teodor hade blifvit påseglad afettryskt barkskepp, & hvilket Teodors besättning räddat sig. Fartyg och besättnivg äro hitförda.
— Från Varbergs lotsstation iakttogs i söndags ett okändt afmastadt fartyg drifva omkring två mil vester om Varberg. En norrifrån kommande ångare tog vraket i släp: tåg med sig söderut.
— Enligt meddelande från danska marinministeriet skall ett ångfartyg, lastadt med trävaror — antagligen »Walkire» från Bremen — ligga sjunket på 80 m. djup i föl jande pejlingar: Kullens yttersta spets i: 8., Morupstånges fyr i NNO., Tylöns fyr i 0S0: 1/2 O. Masttopparne äro under vattnet. En del timmer af däckslasten flyter, fasthållen vid fartyget med en ketting.
— Om Verbergsbriggen »Solid», som för: en vecka sedan sjönk i Nördsjön, hafva nu ingått närmare underrättelser. Solid påseglades nattetid af ett franskt fartyg. Kocken på Solid sökte springa om bord på fransmånnen, men föll mellan fartygen och krossades; Det öfriga manskapet klargjorde egen båt och upptogs sedan af engelska fiskareslupar samt fördes till Grimsby.
— Den starka stormen i förra veckan åstadkom flere mindre sjöolyckor i Kalmarsund.
I Kalmar hamna lösrycktes tre fartyg, som blefvo mer eller mindre skadade.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 December 1885
N:r 99.