Från landsbygden.

Vamlingbo, 16 Maj.
En eldsvåda, som lätt kunnat blifva ödesdiger och förhärjande nog utbröt i fredagsmiddag i Gudängsmyr i Vamlingbo. En hemmansägare hade under förmiddagen sysslat med torfförbränning i myren, men vid middagstiden, då arbetet var uträttadt aflägsnat sig för intagande af måltid. Elden var då i det närmaste släckt, blott här och der glimmande under askan gen, diken isoleradt från Myren, Snart sågs dock rök ånyo uppstiga derifråv, men så hög och intensiv att det var omöjligt urskilja dess härd, förr än hemmansägaren som varsnade röken ankom till stället, då han till sin förfäran fann att elden öfverförts öfver diket in i den torra myren och der med oroande hastighet utbredde sig i riktning såväl mot som med vinden. Iuseende det omöjliga i att ensam kunna uträtta något för eldens dämpande, började han upphäfva nödrop, så höga hans lungor förmådde, hvilket väl som röken kallade folk till stället. Genom rådighet och energi lyckades man dock omsider blifva herre öfver elden. Förhärjadt var då en sex till sju tunnland myrjord jämte en mängd gärdlesgård.

Rågax, fullt utbildade iakttogos härstädes i söndags.

Regn, ej några droppar, utun en riktig »grundmyr» fingo vi härstädes i går på morgonen. Vinden saktade af och det föll så stilla och vackert, under det åskan på afstånd galuterade med sitt mullrande dån.

Sundre, 16 Maj.
En bemärkelsedag är det, på sitt vis, idag för Gotland. — Det är nämligen den första dagen man är i tillfälle kommunicera på telefon från Gotlands nordligaste spats (Nors vid Ekevikén å Fårö) till dess sydligaste, Hoburgen, — Telefonledning har nämligen sträckts färdig idag — från kyrkoherde Kullins i Vamlingbo ledning till Amalienborg å Hoburgen till dervarande marmorbrott. Detta är är för oss härute på »verldens slut» mycket välkommet.

Ledet glesnar! Vår lilla annexsocken har endast omkring 200 invånare men icka3 dess mindre kan man god: kalla den — fria religionens land. Här finnas nämligen utom alla andra sekter t. ex. frikyräliga, s. k. helgeaner, baptister, metodister och hvad det allt är för -tister och -ister. Till luterdomen kunde man för blott 6 till 8 år sen räkna omkring 75 medlemmar, men nu har redan denna minoritet sjunkit till omkring — 20. (Åtminstone besökes kyrkan aldrig, nånon tid af året, af större maximum än, som sagdt, 20). Denna minimiflock sjönk emellertid häromdagen än ytterligare i det en af våra flitigaste kyrkobesökare, hemmansägaren M. Vestergren, Ljufves, »gick till sina fäder».
Den nu återstående lilla, så att säga obetydliga kyrkoförsamlingen består hufvudsakligast af ålderstigna medlemmar af bägge könen och tillhörande den gamla goda stammen och då de en gång gått »all verldens väg», behöfver man ej vara »clairvoyant» för att säga att det snart tusenåriga templet sanuolikt kommer att få stänga sina portar, hvars trösklar i den gamla goda tiden passerats af tusenden och åter tusenden.

»Huru kan vuttnet en sådan verkan åstadkomma?» Från en at grannsocknarna berättas: för en vecka eller något sedan hemkom från Burgsvik en dag en ung odalman. I den lilla »köpingen» (som Burgsviksborna älska att kalla det lilla samhället) hade han låtit sig väl smeka af potatis, nota bene — i fly tande form! men i sådant qvantum att den våningen, som hade en gammal blagarnsmössa till tak, började slingra å la sjögång. Väl hemkommen på eftermiddagen, gaf vår man sig ej ro, utan skulle ovilkorligen »äut å skåjta um säjna ränsår». Utkommen till ryssjorna, tumlade mannen än hit och än dit i den lilla båten och till slut tog vår fiskare öfverbalansen och kom, som man säger, på hufvud i sjön. Stället, der han kullbytterade var ganska djupt och då han såg det vara omöjligt rädda sig sjelf, uppgaf han några gälla nödrop. — Af en ren händelse funnos personer närvarande och mannen bragtes utan vidare men af sitt ofrivilliga kalla bad på terra firma nu spik nykter. I glädjen att se sig räddad, från en nära nog oundviklig död, lär han yttrat: »aldrä ja ska’ säupä majr!» Och egendomligt och sällsynt nog! Mannen, hvilken på senare tiden öfverlemnat sig nära nog åt dagliga ru — är och tyckes fortfarande förbli nykter!

Fossilt fynd. Vid bortskottning af öfre jordlagret å marmorbrotten på Hoborgen bittades i en djup bergsklyfta en mängd menniskoben. En del andra upphittade föremål vittnade äfven om att deruppe på den höga »borgen» sen århundraden, för att ej säga årtusenden, varit menniskor begrafna.
Kanske är det eu verklighet, hvad folksägnen vet berätta, nämligen att större delen af grottorna dernere i Hoberget »ain gang för flajrä Herrans ar säjne» varit bebodda samt att grottinvånarne efter sin sortie ur lifvet, blifvit begrafna ofvanpå berget. Det ärjua ej omöjligt att man framdeles kan få bekräftelse härå under den rastlösa marmorsprängningen i så fall och vore skäl att vederbörande vetenskapsmän toge fyndplatsen i närmare beskådande.

Efterfölj ansvärdt. Kyrkoherde Kullin, Vamlingbo, har låtit plantera bort emot 150 st. granar jämte löfträd såsom: lönn, ask och andra sorter å Sundre kyrkogård och komma dessa planteringar högst sannolikt att inom några år göra en tacksam effekt å den annars kala och ödsliga kyrkogården.
Kyrkoherde K. har äfvenledes gjort stora trädplanteriogar å Vamlingbo prest- och kyrkogård.

Bort med »Visby»! Gif oss »Klintehamn»!
Som man vet, har ångf. »Visby» en tid tid trafikerat linien Stockholm—Gotlands vestra landthamnvar och ångf. »Klintehamn» Stockholm—Gotlands östra landthamnar. — Den förra mad vändningspunkt i Ronehamn, den senare i Burgsvik.
Till mångas förfång och ledsnad, har en följd deraf blifvit att liniea Burgsvik—Ronehamn och vice versa blifvit otrafikerad.
Nu se vi emellertid, till vår stora glädje, att »Visby i slutet af månaden skall insättas å annan trade; att vi få tillbaka vår kära »Klintehamn» samt att den na nedlagda linien blir besatt. — Rätt så!

Hablingbo, 16 Maj.
En sorglig händelse timade härstädes förliden natt, då svagsinta bondhustrun vid Smiss gård beröfvade sig ejelf lifvet genom att, i nattens tysta timma då de öfriga af husfolket voro fösänkta i sömn, kasta sig i brunnen, der hennes anhöriga vid eftersökandet funno henne död i morse vid 8-tiden. — Qvinnan i fråga har varit rubbad till sitt förstånd en lång följd at år och var nu omkring 70 år gammal, Polisundersökning lär i eftermiddag genom kronolänsman Lindström vidtagas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Maj 1893
N:r 76

Kungörelse rörande tiderna för posters afgång

från och ankomst till Visby.
(Gäller från och med den 13 Maj under sommaren 1893.)

Post afgår:
till Sveriges fastland och utlandet: alla dagar utom måndagar och med Juni månads början alla dagar kl. 8 e. m.;
till stationer å jernvägslinien Visby—Hemse: alla dagar kl. 7,30 f. m.-och 4,15 e. m. (Med aftontåget befordras värdepost endast till Hemse);
till Katthammarsvik och Kräklingbo: måndagar och onsdagar kl. 4,15 e. m. samt lördagar kl. 7,30 f. m.;
till Ljugarn, När, Hablingbo och Vamlingbo: tisdagar, torsdagar och lördagar kl. 7,30 f. m;
till Burgsvik, Hafdhem och Ronehamn: söndsgar, tisdagar, torsdagar och lördagar kl. 7,30 f m;
till Burge: onsdagar och lördagar kl. 7,30 f. m.;
till orter å linien Visby—Klintehammn: tisdagar, torsdagar och lördagar kl. 8 f. m.; till Klintehamn dessutom onsdagar kl. 7,30 f m.
via Hemse samt med diligens måndagar och torsdagar kl. 4 e. m;
till orter å linien Visby—Fårösund—Fårö (norra Gotland i allmänhet): tisdagar och lördagar kl. 8,80 f. m.; dessutom med diligens till Duss, Fårösund, Lärbro, Slite och Tingstäde måndagar och torsdagar samt till Othem och Rute torsdagar kl. 4 e. m.;
till Gotländska landthamnar: fredagsmorgnar med ångaren Klintehamn, som med Jani månads början hvarannan vecka afgår till Kappelshamn, Fårösund och Slite och hvarannan till Klintehamn och Burgsvik.

Obs.! Värdeförsändelser
af alla slag skola inlemnas senast 2 timmar och vanliga bref, kortbref, brefkort och korebandsförsändelser senast 1 timme före posts afgång.

Post ankommer:
från Sveriges fastland och utlandet: på morgonen alla dagar utom måndagar; från stationer å jernvägslinien Visby— Hemse: slla dagar kl.
9,5 f. m. och 6,15 e m. (Med morgontåget ankommer vVärdepost endast från Hemse);
från Katthammarsvik och Kvräktingbo: måndagar, onsdagar och lördagar kl. 9,5 f. m.;
från När: tisdagar, torsdagar och lördagar kl. 6,15 e. m.; från Ljugarn, Hablingbo och Vamlingbo: söndsgar, onsdagar och fredagar kl. 9,5 f. m.; från Ronehamn: söndagar, tisdagar, torsdagar och lördagar kl. 6,15 e. m.; från Burgsvik och Hafdhem: söndagar, måndagar, onsdagar och fredagar kl. 9,5 f. m.;
från Burge: söndagar och torsdagar kl. 9,5 f. m.; från orter å linien Visby— Klintehamn: söndagar, onsdagar och fredagar kl. 6,80 f. m.; från Klintehamn dessutom torsdagar kl. 9,5 f. m.
via Hemse samt med diligens måndagar och torsdagar kl. 10,15 f. m.; från orter å linien Visby—Fårösund— Fårö (norra Gotland i allmänhet): söndagar och onsdagar kl. 6,15 f. m.; dessutom med diligens från Slite måndagar och torsdagar kl. 10 f. m., från Duss, Fårösund, Lärbro och Tingstäde samma dagar kl. 11,30 f. m. samt från Othem och Rute torsdagar kl. 11,80 f. m.;
från Gotländska landthamnar: måndagsmiddagar med ångaren Klintehamn, som med Juni månads början hvarannan vecka ankommer från Slite, Fårösund och Kappelshamn och hvarannan vecka från Burgsvik och Klintehamn.

Postförsändelser utdelas
i allmänhet I timme efter ankomsten till kontoret.

Postkontoret hålles öppet:
söckendagar från kl. 8 f. m. till 3 e. m, och 5 till 7 e. m.
sön- och helgdagar från kl. 8 f. m. till 10 f. m. och 5 till 7 e. m.

Breflådorna tömmas:
kl. 6 f. m., 3 och 6 e. m.; den vid postkontoret 6,30 f. m, 3,30 och 7,15 e. m.
Postmästaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Maj 1893
N:r 75

Från landsbygden.

Sydöstra Gotland, 7 Maj.
Skarlakansfebern grasserar mycket här i trakterna; i flera socknar äro skolorna stängda till följd af den rasande epidemien. Flera fall af denna sjukdom med dödlig utgång ha äfven inträffat. I Närs socken afled en ung ogift sömmerska helt hastigt trots läkarens öfriga bemödanden att rädda henne. Från Hafdhem mäles att ett arbetsfolk, som ägde tre barn, under loppet af omkring 14 dagar haft den djupa sorgen att se dem alla falla som offer för den mycket smittosamma barnsjukdomen. Det sista dödsfallet inträffade derstädes i dag.
I stelkramp, en här ganska sällsynt skjukdom, som ej enligt läkarens utsago, förekommit i distriktet på 7 år, afled äfven för några dagar sedan en ogift medelsålders qvinna, efter blott ett par dygns förfärliga plågor.

Sundre, 9 Maj.
För den påtänkta telefonledningen från Vamlingbo till Hoburgen ha stolparne i dessa dagar blifvit resta, så att snart torde denna Gotlands sydligaste punkt äfven vara satt i snabb förbindelse med det öfriga Gotland.
Här pågår vårsådden energiskt!

Tingstäde, 8 Maj.
Under tyning häromdagen vid Austers råkade en piga, som var sysselsatt med att »bända bander» komma för nära elden så att hennes kläder fattade eld och hon sjelf blet ganska duktigt bränd på flere delar af kroppen, dock ej så, att någon fara är å färde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72

Dödsfall Josefina Pettersson

Att den Högste i sitt allvisa råd och beslut behagat hemförlofva min älskade tvillingsyster Josefina Pettersson, som efter 2 1/2 dygns svårt lidande stilla afled i tron på sin Frälsare, vid Kulla i När, lördagen den 29 sistl. April, efter en lefnad af 36 år, 3 mån., och 20 dagar, sörjd och saknad af syskon och öfriga slägtingar samt en talrik vänkrets, har jag den smärtsamma plikten härmed tillkännagifva.
Stenstu i Vamlingbo 8 Maj 1893.
Joban Pettersson.

Hon har kämpat, hon har vunnit
Och behållit tro och hopp,
Nu har hon sin krona funnit,
Efter väl fullbordat lopp.
Efter mödor qval och strid
Väntar oss en evig frid,
Hos vår Gud i evig tid.
Sv. Ps. 491, v. 3.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72

Trettiosju nykterhetsföredrag!

Styrelsen för Södra Gotlands nykterhetsförbund anordnar från och med den 15 Maj t. o. m. den 22 Juni nykterhetsföredrag, hvilka alla hållas af ev. Intherska predikanten Claes G. Danielsson trån Ekeby å följande ställen och dagar:

Herrar skolrådsordförande anmodas vördsamt att kungöra föredragen inom resp.
socknar och upplåta skollokalerna för talarep! Skolans lärare och öfriga vänner till nykterhet ombedas vänligen att underrätta sina sockenbor om föredragen! En kollekt upptages vid föredragen.
Linde den 4 Maj 1893.
Å styrelsens vägnar:
Aug. Fredin.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Maj 1893
N:r 71

Från landsbygden.

Vamlingbo, 29 April.
Extra kommunalstämma har i dag hållits härstädes. Till ledamöter i årets taxeringsnämd valdes hemmansägarne Nils Olsson å Nora och Gabriel Jacobsson & Bilds samt skolläraren Patr. Svallingson, hvilka förut äro valda ledamöter i beredningsbevillningen för året. Deras suppleanter blefvo skepparen Jakob Pettersson å Bjerges och hemmansägaren Jakob Sakrisson, Vestlands.

Burgsvik, 29 April.
Lönande fångst. En person härstädes har på våren försökt ett nytt slags »fiske» nämligen fångandet af säl, med nät eller s. k. kutgarn. Då han härom morgonen nedkom till sina redskap för att vittja dem fann han en hel armé vrålande kutar, som slagit läger å stenarne vid sjöstranden och nu gassade sig i arla morgonstund. Ur det medhafda jagtgeväret aflossades ett skott för att skrämma de tjutande besterae i rörelse, hvilket hade till följd att de störtade sig rätt på nätev. Vår »fiskare» var ej sen att följa efter och fann till sin glädje fyra stycken stora exemplar sprattlande i näten: »Nå jär di in i ågen (bagen), gi dum nå bål ägg (hugg)» lyder en paragraf i en gammal »kutstadga» för en viss socken och samma tänkte nog äfven mannen, ty beväpnad med en för dylika exekutioner särskildt törfärdigad stridsklubba gaf han dem snart dråpslagen. Om sälarnes storlek kan man görasig en föreställning, då tre stycken blefvo full last för båten. Den fjerde var aå stor att mannen måste taga karlar med sig och draga honom i land och på stället afdraga huden och tillvarataga späcket.

Norra Gotland, 1 Maj.
»Insocknesbolag», som duger är kreatursförsäkringsbolaget i Stenkyrka socken, stödt på ömsesidig ansvarighet. Det har nyss börjat, och har en försäkringssumma af ej mindre än i rundt tal 62,000 kr. ett vackert resultat få omkr. 15 mantal.

Vatlingsmyr, emellan Lanhage ägor och Skogs, håller nu på att utdikas. Entrepenören af arbetet, hr Klintberg, inropade detsamma för 1,840 kr.

Vårsådden har mestadels tagit sin början, men när kornet skall gro, ligger i gudarnas knän, så torr och kall som väderleken varit och är. Höstsäden har lidit förfärligt, dels af den myckna snön i vintras dels ef kölden och den långa torken nu i vår.
Igår föll ett välgörande fastän otillräckligt snöslagg, men med deu nattköld, som råder, beror på, om ej detta skadade mera än gjorde gagn!

Potatisen har landtbon hållit på kanske för länge, i hopp att få öfverbetaldt. Detta har dock misslyckats. I ett par norra socknar kan man t. o. m. lå köpa denna rotfrukt för 4 kr. pr 165 liter nu, fastän för en 6 veckor sedan begärdes 6 till 7 kr. för samma mått.

En storartad gudstjenst hölls i går i härv. kyrka, då med anledning af påbud, förutom all annan särskild högtidlighet sångförening och skolbarnekör afsjöngo ett par vackra koraler.

Stulet och återfunnet. Då vid en handelsbod härstädes i lördags en ung flicka skulle inbära kläder från trädgården, der de hängde för vädring, hände sig, att hon tappade en yllekofta utanför grinden. Hon märkte dock ej missödet förrän om en liten stund, men någon kofta kunde hon ej få tag i. En främmande ogift qvinna hade nyss förut sutit på trappan till bodlokalen, men i att nu försvunnit. Iugen annan kunde ba varit »rättsinnige upphittaren», hvarför vår handlande tog sin häst och gat sig af samma väg, den främmande förmodades ha tagit. Han tog ett fruntimmer med sig. Den eftersökte upphanns, men nekade för tillgreppet. Visitation af medförda saker, medförde intet resultat. Denna gång öfverträffade dock ej qvinnana list mannens förstånd. Hon visiterades i kläderna och mellan 5 och 6 (!) kjolen fanns den sökta koftan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Maj 1893
N:r 68

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
4:de sammanträdet.
Utslag afkunnades: emellan kronolänsman J. Smedberg och drängen Emil Vessman från Stenkyrka socken, angående ansvar för oloflig jagt på rapphöns. Svar. dömdes att böta 30 kronor samt att till åklagaren utgifva ersättving för de skjutna rapphönsen med sammanlagdt 1 kr. 50 öre.
— Emellan hemmansägarne Johan Källgren, Lilla Klintegårda i Veskinde, och Ludvig Högberg, Vies i samma socken, angående auktionsredovisning. Käromålet ogillades.
— Emellan kronolänsman G. Boberg, åklag., och hemmansägaren Oskar Nilsson, Oleips i Ala socken, svar, ang. ansvar för det evar., oaktadt k. befallningshafvandes utfärdade förbud sålt afverkningsrätten till en större del svar. tillhörig skog, hvilken ioginge i det nu inom Ala socken pågående skiftet. Svar dömdes enligt 24 kap. 6 § straffiagen till 100 kronors böter.

Målet emellan Emma Lundberg i Stockholm och f. löjtnanten Edvard Björkman ang. utbekommande af barnuppfostringsbidrag på grund af skriftlig förbindelse förevar nu ånyo.
Svar. som företräddes af bagaren Alfred Svensson från Visby, bestred fortfarande, att svar. underskrifvit förbindelsen i fråga.
Till motbevisning ingaf kär. en skrift samt en del bref, hvilka kär, fått från svar. För vittnesförhör vid Stockholms rådhusrätt med advokaten V. F. Vinroth uppsköts målet till tingets 6:e allmänna sammanträde.

Målet emellan t. f. Kr. länsman Arvid Jacobsson, åklag., och hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, svar., ang. ansvar för misshandel, föröfvad emot skomakaren O. Sjögren från Klintegårda i samma socken, handlades nu åter.
Såsom vittne åberopade åklagaren drängen Fredrik Klintberg från Nors, hvilken emellertid icke hade något för svar. graverande att berätta. Målet öfverlemnades.
Utslag å nästa sammanträde,

Till tinget hade Adolf Larsson, Gisslauser i Lärbro, uttagit stämning å landtbrukaren A. F. Nyberg, Pavalds i samma socken och yrkat ansvar för det svar. hemma i sin bostad missband’at kär. och ärekränkt honom, dervid svar. kallat kär. för tjuf, rackare, knöl m. fl. mindre väl valda tillmälen.
Svar. erkände att han, förargad öfver, att kär. olofligen jagat hare på svar:s mark, kallat honom tjufstryker samt tagit honom i nacken och kastat ut honom. Målet öfverlemnades. Utslag å slutsammanträdet.
A. F. Nyberg, Pavalds i Lärbro hade till tinget instämt Adolf Larsson, Gisslauser i samma socken, och yrkat ansvar för oloflig harjagt.
Kär. styrkte medels kontrakt, att kär. hade jagträtten å den mark, der svar. enligt uppgift skulle ha just Svar. bestred att han jagat på kär:s mark men medgaf möjligheten af att svar:s hund varit inne å kär:s mark.
Käranden lät såsom vittnen höra kyrkovärden Johan Klintbom från Kännuvgs i Helvi och styrmannen Vilhelm Karlberg, Hammars i Lärbro.
Klintbom hade vid ett tillfälle mött svar. försedd med jagtredskap ute å kär:s mark och äfven kort efter hört att skott lossats, men ej med. säkerhet kunnat bedöms, om svar. vid skottets afskjutande varit å kär:s mark. Karlberg heda likaledes mött svar. ute på jagt, men ej å kär:s mark; strax efter hade vittnet hört skott lossas och då tyckt att det varit inöm kär:s jagtområde.
Målet öfverlemnades. Utslag å slutsammanträdet.

Hemmansägaren Johan Hammarberg från Seigs i Hellvi socken, hvilken i ett instämdt mål uppträdde såsom ombud å kärandesidan, blef på yrkande af åklagaren dömd för oskickligt beteende inför rätta att böta 25 kronor.

Södra häradsrätten.
(Vårtingera fjerde sammanträde å tingsstället Skogs i Levide 10—11 April).
Skiftestvist. August Dahlqvist jämte 12 andra icke-hemmansägare från När hade instämt tillsaammans bortåt 150 hemmansägare inom samma socken, af hvilka ett tjogtal var personligen närvarande, de andra genom fullmakter, red yrkande att erhålla lika rätt som dessa till en del allmänningar inom socknen, som vid pågående skifte blifvit hemmansägarne tillskiftade. Kärendena anförde, att vid en tvist mellan kronan och Närs och Lau socknars sockenmän rörande bättre rätt till en del allmänningjordar hade genom dom 27 Maj 1875 rätten till nämde jordar bli’vit kronan afhänd. Sedan derefter å kommunalstämma i Närs socken 21 Mars 1876 närvarande hemmansägare beslutit, att inom socknen boende icke-hemmansägare för begagnande af betesrätt å allmänningarne skulle betala skatt, hade länsstyrelsen, hvarest en del ickehemmansägare anfört besvär, genom utslag 14 Nov. 1876 förklarat att, enär icke ostridigt vore, att allmäningarne tillhörde allenast hemmanen, kommunalstämman icke ägt ålägga en viss klass skatt för allmänningarnes begagnande. — Svarandena förnekade, att aug. Dahlqvist och medparter varit berättigade att kära i detta mål, då genom den af kär. åberopade hofrättens dom allmänvingarne i fråga frånhändts kronan endast på den grund, att k. instr. 22 Maj 1643 ang. skattläggningen på Gotland uttryckligen föreskrifver, att deri jämväl borde ingå »allmänningar» och dessa allmäningar sålunda vore detta i hemmanevs skatt ivbegripna, alltså vore en kommunens angelägenbet och tillhörde det kärandena att visa fullmakt från kommunen att tala å dess vägnar, hvilket de ej gjort; dessutom borde rättsanspråk af dylik beskaffenhet hafva framstälts vid skiftets början till förrättningsmannen och kärandena anmält sig såsom delägare senast då justering af häfden företogs, hvarom offentlig kungörelse utfärdats — enligt 8 34 skiftesstadgan har den härutinnan försumlige sin rätt försutit och måste de frånvarande nöja sig med de närvarandes beslut; slutligen hade vid sammanträde 27 Sept. 1892 med första skifteslaget, till hvilket sammanträde arbetarne inom Närs socken genom kungörelse blifvit kallade, på skiftesförrättarens fråga, huruvida rättsanspråk i afseende på allmänningarne vore att framställa, inga sådana blifvit armälda.
Kärandenas ombud bestred svaromålet och yrkade uppskof i målet till nästa vårtings andra sammanträde, för att få tillfälle meddela stämning åt en del i Amerika vistande personer, som äfven borde svara i målet. Häradsrätten afger yttrande å första rättegångsdagen af nästa sammanträde.
De omstämda allmänningarne äro: kronoskogen vid Davids och Hammaren; en utmark mellan Rikvide och Hammaren; en utmark mellan Smiss och Frides; Vidåkra och en gatumark vid Alfvan och Leran.

Qvarngräl. Anders Larsson, Sigrefs i Vamlingbo, m. fl. instämde Kristian Kogström i samma socken med yrkande att denne måtte åläggas med en tredjedel af kostnaden 226 kr. 10 öre, bidraga til betalningen af reparationen å en qvarn, som parterna ägde gemensamt. — Svaranden invände att kärandena malt sönder qvarnen, derpå utan svarandens hörande beslutit om reparationen och likaledes utan sv:s hörande utlyst entreprenadauktion å ararbetets fullgörande. Skulle reparation verkställas, så borde svaranden ha gjort den med eget virke, då den skulle blifvit ofantligt mycket billigare, Målet uppsköts till första dagen af sjette sammanträdet.

Ärekränkning. O. P. Edman, Väte, stämde husbondesonen Henrik Johansson Gullarfve i samma gocken, med yrkande att han måtte stånda ansvar för ärekränkande beskyllning, i det han 28 Febr. i kär:s hem skulle påbördat Edman att vintern 1892 och 1893 ha från Henrik Olofssons, Isume i Väte, skog, den s. k. Heden, afverkat och bortfört timmer.
— Svaranden medgaf i inlemnad skrift att han så sagt, men yrkade att målet skulle hvila tills ett annat mål blifvit afgjordt, der han ämnar väcka åtal mot E. om ansvar och ersättning för afverkniog af växande skog å omstämda mark, som icke tillhörde Henrik Olofsson utan Johanssons hustru och hennes medarfvingar. — Käranden bestred invändningen. Han hade betyg på att han köpt ekogen af H. Olofsson. Begärde »fallt för beskyllnipgen» med 25 kronor. Beslut afkunnas vid nästa sammanträde.

Johanna Jakobsson, Hemse, hade å kyrkoherden i Alfva, Karl Lange uttagit stämning af följande lydelse:
»Sedan 10 år tillbaka har jag varit boende, mantals- och kyrkskrifven i en bygnad å Hemse annex grund, icke inneboende hos min äfvenledes der bosatta moder, utan för mig sjelf med eget hushåll för mig och mina 2 minderåriga barn, intill dess kyrkoh. Karl Lange i Altva, som för kort tid sedan blifvit ägare af stugan, den 4 d:s instälde sig i min bostad, från hvilken jag icke blifvit lagligen uppsagd, och biträdd af en sin arbetare bortbröt fönster och dörrar, hvarpå han 2 dagar derefter, sedan barmhertiga menniskor skaffat nya, kompletterade sitt hemgångsarbete genom att med yxa och hammare utbryta icke allenast de nyinsatta fönsterna och dörrarna, utan ock en del af hussts vägg, så att jag med mina 2 små barn måste fly och herbergeras af andra personer.
I anledning häraf får jag å bemälde hrr kyrkoherde utverka mig kallelse och stämning till fjorde sammanträdet af pågående ting, med påstående att svaranden för hvad honom till last ligger, måtte ådömas laga ansvar, dervid lagens hela stränghet måtte tilllämpas, då svaranden till följd af sin embetsställning icke kan hafva handlat af oförstånd utan tvärtom med full vetskap om det brottsliga i sin bandling, Dessutom yrkas att svaranden skall gälda de honom icke tillhöriga fönster och dörrar, samt betala 150 kr. för den skada han genom sin våldsgernipg mig ålragit».
Svaranden medgaf att han någon dag i Mars eller början af April tagit ut fönstren ur det nämda huset, men det hade varit i afsigt stt verkställa en reparation, icke för att köra bort någon der boende, När sedan »välviljan var framme för att stoppa till öppningarne», hade han varsamt tagit bort det ditsatta. Johanna Jakobssons moder hade förut bebott stugan, men blifvit lagligen vräkt. Sv. visste icke, om någonsin Johanna bodde i huset — hade aldrig med henne att skaffs, Ville likväl till ett kommande rättegångstillfälle bevisa, att Johanna ej haft eget hushåll, utan hushållat ihop med modren. — Käranden anhöll om uppskof till första rättegångsdigen af sjette sammanträdet, då svaranden skall inställa sig vid 25 kronors vite.

Ärekränkningsmålet mellan Petter Lydahl, Mannegårda i Lye, och hustru Tina Vestdal, behandlades ånyo. Ett vittne, arbetarehustrun Sjösten, Dals i Lye, intygade att svaranden vid ett tillfälle berättat henve, att hon hört, det kär:s hustru på en toredag i Hemse skulle stulit ett par kardor. VWVittnesmålet bestreds af svaranden, som förklarade sig kunna med ed betyga, att hon aldrig fält ett dylikt yttrande. — Käranden yrkade att svaranden måtte åläggas fria sig med ed, om hon gitte. Rätten afgifver yttrande vid nästa sammanträde.

För stöld tilltalade Oskar Lingvall var i dag hämtad till rätten, hvaremot hans medhjelparinna Anna Hjertstedt anmäldes sjuk, Af denna anledning uppsköts målet ytterligare till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 April 1893
N:r 56

Från landsbygden.

Vamlingbo 11 April.
Akta finnarna. En dräng härstädes fick för en kort tid sedan en blodfinne å ena armen. Genom varsamhet och lämplig behandling började den dock snart torka och ynglingen trodde sig blifva befriad från den besvärliga utväxten, då en natt under sömnen finnen refs af och armen under häftiga plågor svullnade betydligt. Men ej nog dermed, utan på samma arm har nu sedermera uppgått åtta dylika plågoris hindrande ynglingen att deltaga i något arbete.

Somma tecken. Göken har ankommit till våra bygder och låter nu dessa sköna vårmorgnar höra sitt vackra läte.

Spanmålsprisen i år tyckas ej som vanligt andra ir stegras på våren. Vid auktion i lördags i härvarande sockenmagasin, var efterfrågan efter säd ej stor, betingande såväl råg som korn 7 kronor 50 öre pr hektoliter hvilket var ungefär samma pris som i höstas.

Fisket af såväl strömming, som torsk har med lyckligt resultat bedrifvits i förra veckan i Hamra. Till följd af den stora efterfrågan fisken röner, hållas prisen höga, hvadan fiskrarne fått sig en god inkomst.

Fjällfisket med ryssjor efter gädda och dylikt har ej varit något lönande.

Id har fiskats nu en åtta dagars tid i Hongännamyrs kanaler med s. k. handredskap, dock ej i någon större mängd såsom för en 5 år sedan, då flere vagnslass fångades på några dagar och fisken uppgick i sådan mängd att han med räfsor kunde kastas upp på kanalbanken, af hvilken metod en del fruntim mer då ock visste begagna och skaffa sig hela bördor af den smakliga fisken. Det är blott i lektiden, som fisken söker sig upp i sådana trängre vattenställen. Blidvädret mträffade mer än fjorton dagar för tidigt i år, så att vattnet, vid fiskens uppgång, var för mycket utrunuet; i annat fall hade nog tillströmningen af fisk varit ännu större.

Laxfiskare, en hel flotta, synas i bland med sina smäckra och snällseglande båtar, segla i kapp med hvarandra härutanför våra kuster.

Vårarbetet för landtminnen är börjadt härnte nu. I förra veckan sågos Hamrebor syssla med vårsådden med ifver. Tjenliga till sådd har en del åkrar varit man kan gerna säga länge, men till följd af den torra väderleken med de starka nattfrosterna nästan rädas landtmännen för att utså sin säd. De vänta på regu eller annan nederbörd, som nu ej kommit på en månads tid. En följd deraf är ock att marken är hvitmenad, som den vore öfverströdd med kalk; någon den allra minsta grönska kan ej upptäckas. På rågåkrar der snödrifvor nu ändtligen tinat af syns ej minsta tecken till brodd; blott ett litet gulaktigt täcke.

Potatissättning har äfven börjats å höga marker af en del personer.

Kraetursprisen vid en auktion härstädes dagarne var för hästär 95—240 kr. st., oxar 179 kr. st. och kor 75 kr. stycket.

Alskog, 11 April.
Som barnmorskan Augusta Engström från Dalarö, genom skrifvelse till kommunalordf. härstädes afsagt sig befattningen, som barnmorska inom Alskog och Ardre församlingar, till hvilken befattning hon törliden höst kallades, valdes vid i går hållen kommunalstämma, vikarieraude baromorskan på platsen, fröken Iogrid Sandin från Vesternorrlands län. Den sökande företedde vackra betyg. Som hon under sin vikarietid skött befattningen med nit och skicklighet och på gruud deraf vunnit allmänhetens fulla förtroende, tillmötesgick församlingarne hennes önskan vid valet, att utom fri bostad med tillhörande planvteriogsland, höja den årliga löven till 300 kr. jämte 4 kastar ved.
Af en ringa ting, kan det blifva gauska svårt. Hemmansägaren Johan Hansson, Aningåkra, skulle i förra veckan under pågående arbete vid sin hästsåg, borra en skruf i långiänken, dervid han belt obetydligt råkade rifva skinnet å ena tummen å ett dervid befintligt rostigt jern. Följden blef, att blodförgiftning uppstått. Under svåra plågor, infördes han i lördags på Visby lasarett, der han nu vårdas.

Hablingbo, 11 April.
Äfven här i församlingen har insamling gjorts till de nödlidande i Norrland. Uppmaning härtill gjordes af skolläraren härstädes vid en bibelförklaring i skolsalen, då de närvarande kyrkovärdarne med beredvillighet åtogo sig att gå omkring hvar och en i sin rote med af pastor utfärdade listor, då hvar och en efter råd oci lägenhet tecknade sina bidrag. Uppmaningen och kyrkovärdarnes nit tycks ha tilltalat samtlige. Ett glädjande resultat visade sig tillfö!jd häraf, då beloppet vid sammanräkningen uppgick till 263 kr.
I Silte annex har genom läraren derstädes likaledes -för samma ändamål insamlats 92 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 April 1893
N:r 56

Från landsbygden.

Vamlingbo, 1 April.
Vamlingbo pastorats sparbank är en inrättning som riskt och lyckosamt utvecklar sig. Af den för kort tid sedan af revisorerna för år 1892 afgifna berättelsen inhemtas:
Behållning från 1891 utgjurde 68,027 kr. (417 insättares tillgodohafvande) och under året har ytterligare insatts ett belopp af 17,196 kr. samt insättarne tillgodoförd ränta med 2,722 kr. eller tillhopa 87,946 kronor. Under år 1892 har uttagits ett belopp af 10,587 kr., hvadan behållningen vid samma års slut utgör 77,358 kr, (449 insättares tillgodohafvande) eller tillsammans 87,946 kronor. Vid förenämda års början utgjorde sparbarkens reservfond 5,045 kr. Årets räntevinst utgjorde 983 kr. Härifrån afgår förvaltningskostnaden för året med 179 kr. och blir alltså bankens egen fond vid årets slut 5.849 kr.
Vid ordinarie årssammanträde si:tlidne 30 Mars med deputerade bankstyrelsen, beviljades af revisorerna tillstyrkt ansvarsfrihet för sparbankens räkenskaper och förvaltning år 1892, Bankens förvaltande styrelse hade äfven inkommit med försleg i syfte att borttaga utlåningsräntornas erläggande hvarje halfår. Härom uppstod en stunds öfverläggning, hvaraf framgick genom framstäld proposition att flertalet af deputerade gillade detta förslag, men omröstning begärdes, som utföll så att 7 röster :fsåfvos för och 4 afgå vos mot förslaget, hvadan sålunda beslut fattades, i öfverens tämmelse med styrelsens förslag, att uppbära räntorna blott en gång hvarje år.

Ordinarie marskommunalstämma gick äfven samma dag (30 Mars) af stapel. Från densamma kan antecknas att fir såväl räkenskaper som förvaltning under sistlidet år, full ansvarsfrihet meddelades. Ingen anmärkning från revisorernas sida förefans. Ett af skillärare P. Svallingsson framstäldt förslag, att fattigvådsstyrelsen efter godtfinnande skulle äga rättighet, att till fattige, i form af julgåfvor eller dylikt, utdela de medel som inflöte i den sg. k. »fattigstocken», hvilka medel förut lagts tiil kommunal- och fattigvårdskassav, vann stämmans fullkomliga bifall. — Till elektor vid instundande landstingsmannaval för södra häradet utsågs kapten H. L. Hanson i Bonsarfve med Nils Olsson i Nora som suppleant. Till ombud för kommunen vid nästblifvande bo’agsstämma med södra häradets brandstodsförening, valdes landtbrukare O. P. Jakobsson i Bjerges.

Burgsvik, 4 April.
Hemkommen amerikaresande. För några dagar ankom hit frin det stora landet i Vester en i Öja bosatt arbetare, om hvilken det berättas: Han afreste för omkring 5 år sedan till Amerika. Vid sin ankomst dit fick han anställning hos ett bolag med något grnfarbete på vilkor att under sin vistelse der i landet qvarblifva på samma plats. Fördelarne voro ganska stora i det att hvarje arbetare blef olycksfallförsäkrad, och åtnjöto, i händelse af skade, pre under arbetet, lika fullt den bestämda dagspenningen. Efter någon tid råkade vår man falla ned i grutvan och skada sig i ena axeln, så att kan blef oförmögen till arbete, Då han efter en längre tid såg sig urståndsatt att åter upptaga arbetet, beslöt han att återvända till fädernejorden. Nu gälde det att få ut olycksfallsförsäkringssumman. Fir detta ändamål vände han sig till bolaget med sin begäran och erhöll till svar att fri resa hem och en jämförelsevis liten summa i kontanter stode honom till buds. Men dermed var dock den skadade mannen icke nöjd, utan uttog stämning på arbetegifvarne för att utfå ett högre ersättningsbelopp. Under rättegången biträddes vår landsman af en advokat som bragte saken derbän att domsutslaget löd på fjortontusen kronor i svenskt mynt som ersättning. Dock erhöll han icke hela summan ty den kloke advokaten hade betiogat sig 50 proc. af hela beloppet för sitt besvär.
Om man får tro ryktet, lär mannen i fråga numera icke hafva något nämnvärdt men af sitt fall i grufvan.

Vamlingbo, 4 April.
En festlig tillställning, för insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland var i går eftermiddag anordnad i härvarande skollokaler som högtiden till ära voro festligt smyckade. Det bjöds på kaffe och kyrkoherde Kullin höll ett varmbjertadt och anslående föredrag. Efter och före föredraget lät sångföreningen höra flere vackra sånger. Kollekt, inbragte 70 kronor och med insamlade medel utgjorde behållningen 112 kronor.
Dessutom, ha friförsamlingemedlemmar i missionshuset sammanskjutit 17 kronor och 71 öre.

Ej aprilnarri. I lördags, den 1 April hade eid utbrutit i en smedja, tillhörig en landtbrukare härstädes, medan smeden och hans medhjelpare aflägsnat sig för att spisa middag. En person, som varsnade elder, skyndade att underrätta smeden m.fl, derom, men dessa togo saken som ett aprilnarri och kunde ej förmås att förvissa sig om hur durmed förhöll sig. Då de efter slutad måltid ändtigen fingo se elden, hada den allredan spridt sig så vida omkring, att riorna voro afbrunna och elden flammade högt i taket, Tack vare riklig vattentillgång och assuranssprutor blef man omsider herre öfver elden. Den hade troligen uppkommit derigenom att smeden för att hålla härden vid makt under middagen pålagt ved i för riklig mängd.

Östergarn 4 April.
Sin första öfning i pärkspel för året, hade östergänningarne i söndags, i det att de bägge pristagarne vid fjorårets täflingar i Visby, jämte ett tiotal andra, samlats på gården vid Fackla, för att åter börja pröfva sina krafter i den gamla, allmänt omtyckta gotländska leken, gynnade, som de voro af en för denna årstid ovanligt blid väderlek.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 April 1893
N:r 52

Från landsbygden.

Vamlingbo, 28 Mars.
För ett olyckstillbud var predikanten Henriksson på färd till Hamra häromdagen utsatt, i det att de ystra hästarne, som skulle draga honom dit, så snart skjutsen kom i rörelse, satte af i vildaste sken. Skjutsbonden, satte genast sin dyrbara person i säkerhet genom att hoppa af skjutsen, men hr Henriksson lät sig ej deraf bekomma utan fattade tömmarna och lyckades genom sin rådighet omsider hålla in deskrämda djuren, dock först sedan skjutsen kantrat i landsvägsdiket, der vagn och seldon betydlig: rampanerades. Lyckligtvis skadade sig ingen af de åkande, Skjutsbonden tordes nu ej vidare fortsätta färden, utan ledde hem sina skengalna hästar och en annan skjuts måste anskaffas för att köra predikanten till hans bestämmelseort.

Marsgajsten har äfven i år gjort allt annat än godt. Ser man t. ex. på den eller den rågåkern, som, då den afklädde sig sin vinterskrud, såg så grönskande och lefnadsfrisk ut fröjdande ägarens sinne, så har den nu undergått stor förändrng ej angenämt att omtala. Hvitnade, såsom de voro öfverströdda ned kalk, förinta de sig mer och mer dagligen. Der som då dritvorna legat höga öfver — kring gärdesgårdarne m. fl. ställen — och nu långsamt tina upp af solen, ser sorgligt ut, helst om der på hösten varit rikligt med brodd, ty då ligger der ett nytt täcke öfver, som såsom vanligt vid dylika väderleksförhållanden qväfver hvarje brodd under. De ihållande starka nattfrosterna göra allt att sänka förhoppningarne för årets höstsådda sädeslag, ty den is, som vid middagtid upptinar vid åkrarne börjar redan vid fyra- eller femtiden på eftermiddagarne antaga fast form igen och stannar med sitt aflopp; dervid hjelper det ej hur väl åkerjorden än är afdikad.

Södra Gotland, 27 Mars.
En egendomlig vidskepelsehistoria och dess följder omtalas från en socken på sydöstra Gotland. Der tjenade nämligen tör kort tid sedan på en förmögen bondgård en dräng och en piga, som fattat en intim böjelse för hvarandra hvilket ej föll husbondefolket i smaken, alldenstund de trodde, att de »kärlekskranke» hjonen i samråd lurpassade något ifrån gården. Alltnog, pigan i närheten boende moder, som ej visste af förhållandet, blef en dag af matmodren underrättad härom, med det tillägg att något »trolleri» från drängens sida till skada för flickan vore med i spelet, hvadan de båda fruntimren i förening beaslöto att på något vis söka bot för detta »onda». För sådant ändamål begaf sig pigans moder hemligen i väg till en s, k. klok gumma i orten känd som ett riktigt »orakel» i sitt slag, för att erhålla hjelp. Vägen till fots var både besvärlig och lång för den enfaldiga gamman, men hon var i lofvad riklig ersättning för besväret, och dessutom skulle hon ju afvärja en stor fara för sn egen dotter, hvadan mödorna med lätthet öfvervunnos. Anländ till »doktorn» erhöll hon, sedan ärendet var utfördt, besked om att flickan var »förtrollad» och bot derför fans äfven enligt följande kostliga »recept». En del af drängens fotbeklädnadskulle brännas, honom ovetande till pulfver, hvilket skulle ingifvas pigan (i all hemlighet förstås) i någon mat eller dryck; hvarefter kärleksgrillerna skulle upphöra. Med tillbjelp af bondhustrun företogs nu efter hemkomsten »experimentet» dervid »ingredienserna» till botemedlet förskaffades obemärkt af hjonens matmoder, hvarefter detsamma snart i egenskap af pankaka och kaffe var i ordning. Genom någon förevändning lockades nu den intet ondt anande flickan till sitt hemvist, till modren som näturligtvia bjöd på de »rara» anrättningarne, men till stor förtret lyckades det ej att få pigan »patienten» att förtära något af den illasmakande »medicinen» trots moderns böner och hot. Så fortgick en liten tid, och då bondhustran en vacker dag erhöll afslag på sin anhållan om fortsatt tjenst af pigan och hon tillika ej lyckats i sina »operationer» för hjonens räkning, blef hon rasande både på pigan och drängen och äfven på sin »kompanjom (flickans moder), hvilken senare misstänkes hafva del i afslaget från flickans sida, samt utbasunade hela den intrigfulla affären med »doktorn», kaffet och pannkakan såsom ett verk af sin medhjelparinna, som dock i verkligheten varit hennes redskap i saken. Då nu grannarne således fingo nys om alla detaljer i denna hemlighetsfulla sak (med undantag af hennes egen andel deri), föll det en spjufver in att roa sig på gummans bekostnad, hvadan han samlade ihop en massa persedlar af samma slag, som det för »botemedlet» afsedda, som en natt hängdes utanför gummans (flickans moders) dörr, försedt med en lång skrifvels af tämligen »randigt» innehåll. Då gumman på morgonen derefter varseblef det egendomliga paketet utanför) dörren, misstänkte hon genast sin f.d. »medarbetarinna» bondhustrun (hvilket nog äfven hade sin riktighet) för att ha sin hand med i spelet, hvarföre hon genast vid nästa skymnings inbrott i all tysthet kilade i väg till bondgården der hon nedvräkte alltsammans i gårdens— vattenbruon. Påföljande dag varseblefs innehållet i brunnen af husbonden, som efter flera misslyckade försök omsider lyckades uppfiska smörjan, hvarefter han omtalade detsamma för sin kära hälft, hvilken på grund af sitt vidskepliga sinves inbillning, ansåg det medföra en — stor olycka i huset såvida det ej blef »vederbörligen» brändt i föreskrifven ordning, som bestod deruti att af en vise sorts trä, tillhörigt annan person, skulle eld på gården uppgöras, vid hvilken eld hela »kramaschet» skulle sakta förbrännas. Med tillbjelp af sin gubbe företogs äfven detta experiment, dervid en gammal qvarnstolpe tillhörig en af grannarne fick tjena som brännmaterial.
— Min sagesman — på hvars utsago jag ej tviflar — tillägger, att drängen och pigan efter det så totalt misslyckade »boteförsöket» fattat en allt mera öm och kärleksfull böjelse för hvarandra, hvadan de snart nog torde bli ett lyckligt äkta par, trots allt hvad »trollbränneri» heter.

Rone, 28 Mars.
Kommunalstämma har idag hållits härstädes, då kommunens räkenskaper granskades och godkändes. Till valmän för landtingsmäns väljande valdes handl. Gustaf Cramér och hemmansägaren Karl Lindberg med V. Hansson och C. J. Grönström som ersättare.
Af Alfva kommun väckt förslag att gemensamt med Rone och Eke aflöna barnmorska afslogs på den grund, att nuvarande distrikt ansågs stort nog som det är. Ett likaledes väckt föeslag att inköpa ett par tunnland myrjord för upptagande af torf till bränsle åt fattigbjonen afslogs hufvudsakligen på den grund, att arbets- och transportkostnaden blefve lika dyr som ved.
Stämman hördes äfven huruvida bildandet af ett kreatorförsäkringsbolag inom socknen skulle hafva framtid för sig, men nästan alla ansågo denna socken vara för liten krets för ett sådaut bolag, utan beslöto sig de närvarande för att om så kunde ske förena sig med Burs och Stånga eller Hafdhem och Eke, hvilket .som bäst derför kunde lämpa sig.
Förslag skulle till hösten derom inkomma, emedan man ansåg att ett sådant bolag borde vara så vidsträckt som sig göra låter.
Mantalslängden granskades och åtskilliga ändringar gjordes, ja ända derhän att qvinnor förvandlades till män och män till qvinnor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1893
N:r 49