Till profdagar

för den lediga kyrkoherdebeställningen i Hörsne pastorat har domkapitlet utsatt: för kyrkoherde Kullin Vamlingbo 14 Januari, för pastoratsadjunkten S. Jacobson i Stockholm 21 Jan. och för komminister Havrén i Östergarn 28 Januari.
— Till profdagar för kyrkoherdetjensten i Atlingbo äro utsatta söndagarne 21 och, 28 Januari samt 4 Februari för komminister Lindfors i Fardhem, domkyrkovicekomminister Ronqvist i Visby och komminister Hedgren i Dalhem i nämd ordning.
Frågodagar bli alltså i Hörsne söndagen 4 Februari och i Atlingbo söndagen 11 Februari samt valdagar söndagen 18 Febr. i Hörsne och söndagen 25 Febr. i Atlingbo.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 December 1893
N:r 201

Från landsbygden.

Nordöstra Gotland, 20 Dec.
Har ni hört berättas om den skämtsamms drängen, som i dag åtta dagar skjutsade från Angelbos i Lärbro till Fårösund och på hemresan tog vägen öfver Kyllej, Viflings och S:t Olofsholm? Nej! tycker jag mig höra, Om vägen valdes för att blifva genväg eller för nöjes skull eller om annan orsak får läsaren sjelf bedöma.
Se här marechrutan, Från Fårösund togs vägen förbi Rute—Malms till Kyllej, bvarest nog pokulerats åtskilligt — att döma af det mo:iga tillstånd, hvari vår resenär befann sig, detta tidigt på e. m. Dorifrån mot hemmet, med en liten rast vid Malms, förbi Viflings till en ägare af en mindre del af samma hemman, der ett kortare pppshåll gjordes, och frågades efter gårdens namn. Viflings blet svaret. Då blef vår resande en smula vimmelkantig och säger »Viflings här och Vitlings der», och med samma väudes skjutsen om, med tillägg »man skojar litet», och i starkaste traf bar det i väg, antagligt i ett kör till S:t Olofsholm, dit vår resande anlände vid pass kl. 3,30 e. m, Här gjordes åtskilliga volter på kyrkbacken bland råkar, enobuskar och stenbrott, ömsom etrejkade hästarne, ömsom körsvännen, två gånger var den senare på väg att köra ut och pejla djupet i hamnen, ena gången nekade hästarne att utöffa manövern, andra gången kom gårdens piga och tog hand om såväl djur som köraven och ledde dem ned på gården, der hästarne undfägnades med bröd och körsvennen med en smörgås hvilken dock ej föll vår hjelte i smaken, emedan den ej var »nog salt», I förbigående må nämnas, att hästarna mer liknade under än öfverjordiska djur, emedan de lika med körsven och vaga sågo ut som om de varit dragna af en dypöl, samt voro fullkomligt utsvettade och darrade i alla leder. Nu skulle vår hjelte fortsätta vidare och tog på nytt vägen åt kyrkbacken, men blef hindrad af pigan samt ledd på rätt väg. Efter omkr. 20 minuter hade vi vår man igen och då efter att hafva varit ute i skogen på en biväg och der träffat en väte, hvilken han inbillade sig vara sjö och blef deraf skrämd. För andra gången leddes han på rätt väg och kom så efter ea mängd slingerbaltar och välvilliga menniskors hjelp på väg mot hemmet, men hade ändå en gåag under tiden vändt om skjutsen vid gränsen af S:t Olofsholms ägor och skulle gästat nämde ställe för 3:dje gången, om ej en närboende hindrat honom.

Othem, 19 Dec.
Från kyrko- och kommunalstämman idag må antecknas, att summan af socknens fyrktal uppgår till 10,400. Till täckande af utgifterna för skolväsendet och fattigvården beslöts en utdebitering af 36 öre på fyrken. Utgifterna till skolväsendet gå till 3,000 kr och för fattigvården till 1,000 kr.

Vamlingbo 20 Dec.
Fiske af såväl strömming med fastsättning som torsk med s. k. anglar eller långret har under början af veckan bedrifvits här med rätt lönande resnoltat. Men så kom blåsten och klippte af fiskrarnes förhoppning om vidare fångst. Å det som försålts har varit liflig efterfrågan och betalas bra, Det är undantagsvis något år, som dylikt fiske kunnat bedrifvas härstädes så sent på året som nu.
Fjällfisket efter gäddor och dylikt idkas nu här mycket för att få färskt till helgen, Men resultaten blifva ytterst klena, Samma klagomål höras äfven från angränsande socknar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 December 1893
N:r 199

Mönstring

med beväringsmännen inom Hafdhems kompaniområde nr 188 förrättas för innevarande år:
Fredagen den 15 dennes kl. 10 f. m. vid Sandesrum i Grötlingbo socken med alla inom Hablingbo, Silte, Hafdhem, Näs, Grötlingbo och Fide socknar samt
Lördagen den 16 dennes kl. 10 f. m. med dem inom Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre socknar.
Fullständiga underrättelser om mönstringsskyldigheten m. m. finnas införda i länskungörelsen nr 203 för detta år.
Burgsvik & Fide den 1 December 1893.
Hugo Wennemo,
Kompaniområdesbefälhafvare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 December 1893
N:r 190

Från landsbygden.

Fide, 1 Dec.
Olyckshändelse. Då en här bosatt snickare för några dagar sedan hemkom från hamnen sprungo hans tvenne gossar, respektive 2 och 4 år gamla, emot honom vid inträdet i bostaden dervid den äldre, som hade en ullsax i handen på något vis törnade emot sin yngre broder, med den påföljd att saxena ena spets inträgde i ena ögonvrån på den lille och skadade honom så mycket, att man genast måste resa till läkare. Som vid hemkomsten ifrån läkaren det farliga såret alltmer förvärrades och värk och plågor tillstötte, måste föräldrarne dagen derpå begifva sig till Visby med det skadade barnet, der det fick nödig vård och skötsel, så att förmodad fara att sjelfva ögat skulle lida men af den olyckliga händelsen, anses vara öfverstånden.

Vamlingbo, 2 Dec.
Såsom förut i denna tidning meddelats, har Vamlingbo kommunalstämma i sistl. November fattat beslut att pastoratets sparbank skulle upplösas. Ärendet var nu i dag förelagdt sparbankens styrelse till afgörande, Efter en ganska intressant diskussion framställdes proposition i frågan, dervid omröstning begärdes, som utföll sålunda att 3 ledamöter röstade för bifall till stämmans beslut och 7 ledamöter för fortsättandet af sparbankens verksamhet.

Sydligaste Gotland, 2 Dec.
Fisktjufvar grassera härute. Fyrmästaren på Hoburgs fyr, jämte flere, idka rätt starkt ryssjefiske och nu någon tid har man haft rätt goda fångster, Somliga morgnar, då man vittjar sina fiskdon, finner man dessa dock alldeles tomma — ehuru personer finnas, som sett ryssjorna vara nära nog fulla med fisk två eller tre timmar före rätte ägarens vittjande. Man har haft svaga aningar om att fisktjofvar här existera och för att med ens vinna vissbet, lade man sig en natt i försåt, med resultat att man tydligt och klart fick se hvem tjufven var. Emellertid gat man sig ej tillkänna, utan, för att visa »töjven» ettstort tillmötesgående, låter man ej lagföra honom ne; utan väntar tills han nästa gång skattar andras ryssjor. Är han, trots denna efterlåtenhet, dum eller rättare djerf nog att fortsätta sitt »nattliga yrke» må han skylla sig sjelf för sina »mörka gerningars» påföljd.

Sundre går framåt. Utom det att man nu, tack vare fabrikör Herm, Lindström i Visby (hvilken vi, inom parentes sagdt, ha mycket annat godt att tacka för) fått direkt teletonförbindelse med köpingen Hemse, ha vi nyligen fått en stor, ståtlig väderqvarn efter »nutidens fordringar». Qvarnen tillhör hemmansägare Anton Larsson på Vännäs och säges vara den största och mest inventiöse i sitt slag i södra häradet.

Konservator ha vi också fått, så att nu kan man få fåglar, sälar och råttor, ja t. o. m, kattor och hundrackor uppstoppade — ja, så säger åtminstone konservatorn sjelf. Men det tyckes i det hela taget ej bli mycket at med honom — han konverserar nämligen bra mycket mer än han konserverar. Då detta, på stående fot, nedskrifves, förmäles att »uppstopparen» i sitt logi »stoppat» på gig allt hvad han ägde, beståsnde af, utom nödigt emballage af sin kroppshydda, ett får- och ett fågelkranium, och spårlöst försvunnit.

Ryssjefiske nämdes nyss och i sammanhang dermed må nämnas det fyrmästaren på Hoburg häromsistens vid tillseendet af sina ryssjor i en af dem fann en större säl, hvilken under jagt efter gäddor sjelf råkat i fällan. Sälen säges varit ganska stor samt inbringade ryssjeägaren en god dagspenning.

Bergsbruk. Jämte det vi förut ha Lindströmska marmorbrottet der nere vid Hoburgen, är det nu en »offentlig hemlighet» att det i vår hitkommer ett »batteri på 100 man» stenarbetare för att spränga sandsten i des.k. Hallströmska brotten. När socknen alltså blir, så att säga, full af »stajopikkåhuggare» bli allt lifsförnödenheterna dyra härute.

Handelsbod ha vi nu här, inrymmande för sockenboarne mest behöfliga varor.

Hösten är här ute mild och vacker, eburu litet blåsig, och synas dufflockar från Hoburgs fyr muntert tumla om i bondgårdarne, liksom glada för den blida senhösten.

Signalstation på Hoburgs fyr »glunkas» det om. Skuile detta bli en verklighet, kommer staten sannolikt att sträcka en särskild telefonlinie från fyren till Visby.

Roma, 2 Dec.
Roma nya folkskolehus, som är förlagdt på nytt ställe at skoljorden, är uppfördt af sten och rymmer i första våningen tvänne lärosalar med gemensam rymlig och ljus tambur, förstuga samt 3 bostadsrum och kök för läraren. På vindsvåningen finnas 2 rum för lärarinnan, kommunalrum och slöjdsal. Tvättstuga och källare äro förlagda i jordvåningen.
Arbetet är gjordt med omsorg. Ytterväggarna äro öfverallt genomdragna at luftrör, ett isoleringsskikt är anbragt för att utestänga fuktigheten från jordvåningen, och alla de offentliga rummen målade med olja i fina, för ögat behagliga färger. Roma lilla församling med omkring 5 1/2 hundratal invånare har icke skytt någon uppoffring, utan med sällspord enighet här gitvit 14,000 kronor till det uppväxande slägtets undervisning och uppfostran.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 December 1893
N:r 189

Från landsbygden.

Rone, 25 Nov.
Ur hr Möllers föredrag i folkskolan vilja vi relatera följande angående betodlingen. Talaren började sitt anförande med att påvisa den låga kultur jordbruksnäringen (vår modernäring för öfrigt) innehar för närvarande här på vår ö. Men att den bäfstång, som alldeles otvifvelaktigt kommer att höja den är det stora företag som numera kommit till stånd, päml. Roma socke bruk. Men för att detta må kuona drifva sin verksamhet, så måste vi nu alla med förenade krafter gripa oss an med betodling. I Skåne underhålles ett sådant företag af en sju eller åtta socknar. Ja exempel funnos på att man der måst afvisa betodlare för omkring ett par hundra tunnland som velat men ej kunnat få vara med om betoling. Här på Gotland åter är det omkring 40—50 socknar, som skola underhålla ett enda sockerbruk och det må väl gå. Det är äfven detta som gör att så många på fastlandet tecknat aktier och nedlagt penningar här. Och när vår landshöfding så energiskt arbetat för detta företag, fullt öfvertygad om dess stora betydelse för landtbruket, så må vi väljeke längre stå med händerna i kors, som man säger, ty det vore den största skam för Gotlands landtbrukare. Hufvudsaken är nu i början att reda till en mindre areal, plöja minst 8 tum djupt och göda väl. Ty utan fullständig gödning går det ej. Ladugårdsspillningen, om sådan användes, bör utföras nu på hösten; det borde redan vara gjordt. På mulljord, der ej ladugårdsspillning användes, får man nu före jul utså koncentreradt kalisalt, minst 4 säckar på tunlandet. Jorden borde egentligen vara dränerad, men det låter sig ej göra, utan med väl afdikad jord med öppna diken går det nog bra. Sedan på våren utsås guano 20 procentig, minst 2—3 säckar efter jordens beskaffenhet och qväfvehalt hvarefter den genomköres till fullt djup med vanlig klös, Närmast före sådden, som helst bör ske så fort jorden väl reder sig i början eller midten af Maj efter vårens beskaffenhet, uteås chilisalpstern på det att de små plantorna må af den draga den största möjliga nytta. Sådden bör ej eke för tätt, 20 tum ungefär mellan raderna och 7—10 tum mellan hvarje planta. Talaren förevisade en betsåningsmaskin, som tycktes utföra sitt arbete särdeles fort och väl och betingade ett pris af omkr. 180 kr. Härefter beskrefs en mängd redskap, hästhackor, handbackor, upptagningsgrep och lastningsgaffsl, hvilken sistnämda var försedd med små kulor på ändarne, på det ej betorna må såras eller skadas under lossningen. En del förfrågningar besvarades och mötet upplöstes sedan talaren lofvat återkomma något efter jul för att upprätta kontrakt med betodlare, då fabriken lemnar de nödvändiga artificiella gödningsämnena.
Det omtalades, att här hade i sommar foderbetsodlingen lyckats alldeles förträffliga; sålinda funnos foderbetor exempelvis som vägde 3 1/2 kg. och voro 8 tum tjocka, hvaraf hr Möller drog den slutsats, att der foderbetan går till, der lyckas också sockerstan.

Södra Gotland, 30 Nov.
Olyckshändelse. Vid hofbeslagning af en häst häromdagen erböll ägaren, en hemmansägare från Vamlingbo, en så våldsam spark af hästen under magen, att han tumlade baklänges. Som en följd deraf har mannen sedan dess varit oförmögen till arbete.

Ett fall från höjden. Under pågående rothuggningsarbete å en nyodling, skulle en yngling härstädes fästa en tåglina i toppen af tall för att draga omkull densamma med.
Uppklättrandet gick lyckligt och ynglingen hade äfven fästat tåget och beredde sig till nedstigandet då den qvist han böll sig fast uti vid ett häftigt ryck brast af och den stackars klättraren störtade från den ansenliga böjden med en svindlande fart mot jorden med ryggen vänd nedåt, Genom en lycklig omständighet kom han dock i närhet n af linan, så att, då han var på omkring tio fot från marken hån lyckades fatta tag i linan. Af den stora farten mäktade han dock ej hålla sig fast, men det hade dock det goda med sig att det hindrade farten och ändrade den fallandens läge. En half timme efter fallet låg ynglingen bedöfvad, men sedan man badat hufvudet med vatten qvicknade han till och utbrast då: »de’ had’ när gått gale’», samt gick då utan hjelp till hemmet. Någon yttre skada hade han ej bekommit utan kände sig blott litet yr i hufvudet, men följande dag var han i arbetet igen.

Litet vinter fingo vi helt hastigt i söndagsnatt. Men lika hastigt som den kom, lika fort gick den sin väg igen. På måndagsnatten for den bistra kölden sin väg och en hastigt upptändande sydvestlig vind, hade till tisdagsmorgonen, sopat bort det hvita täcket igen så att bjellerklang fingo vi ej höra i November månad i år och lika godt var det. Bottenlösa vägar och vattendränkta fält, var hvad som blef i stället.
Ett godt hade denna snö med sig och det var att den nödgade djurplågare, som ännu hade sina hästar och något enda nöt med gående på bete dygnet om, att stalla dem.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 December 1893
N:r 187

Från landsbygden.

Vamlingbo, 8 Nov.
Frågan om Vamlingbo pastorats sparbanks vara eller icke vara behandlades sistlidne gårdag härstädes i extra kommunalstämma. Beslutet föregicks af en längre diskussion, hvaraf det framgick att större delen af de närvarande voro med om bankens upplösning. Såsom skäl för sitt yrkande framhöllo åtskilliga talare särskildt att, till följd af den nya lagens bestämmelser, det blefve en mera skärpt kontroll, hvilket föranledde att flera tjenstemän behöfdes, och då äfven styrelsen hade mycket arbete och tidspillan, vore det ju klart att alla dessa skulle hafva lön för sin möda; men då kunde banken icke bära en sådan utgift. Derför vore bäst att sluta upp medan man hade sina resurser »klara» så ginge man ej i förlust. Det beslöts utan omröstning att banken skulle upplösas och afvecklas på en sid af 5 år. För att af sakkunnig person inhemta råd och upplysningar i fråga om bankens afveckling på ett tillfredsställande sätt, både för låntagare och insättare, utsåg stämman kyrkoherde Kallin, stämmoordf. N. L. Olsson, Nora och sparbanksdeputerades ordf. Joh. Pettersson Stenstu, hvilka finge i uppdrag att framlägga förslag i ämnet.
Då Suadre kommunalstämma icke varit I tillfälle att bli hörd öfver den föreslagna »upplösniogsfrågan» uppdrog kom.-stämman åt sin ordförande att meddela stämmans ordförande i Sundre om dagens beslut, för att den äfven skulle få uttala sig i frågan.

Ur djurlifvet förtjerar att antecknas följande. En på söder bosatt jordägare hade nyligen en broder ifrån fastlandet på besök. Denne senare hade en särdeles klok hund, då de begge bröderna en dag voro ute tillsammans på jagt cirka 3/4 mil från hemmet, kastade hundens ägare, oförmärkt för djuret, bort en af sina handskar, hvarefter färden fortsattes åt hemmet. Kommen dit visar han sin hund den bara handen med tillsägelse att söka rätt på den förlorade handsken. Genast bar det i väg och se, efter en kort stund återkom det trogna djuret, bärande den bortkastade handsken i munnen. Ett ganska ovanigt prof på detta djurs klokhet.

Burgsvik, 9 November.
En mängd straffvärda ofog ha nu under ett årstid föröfvats hos en hemmansägare här i socknen. Början gjordes en natt med att en vagn skildes åt och delar af densamma sönderslogos eller bortburo. En natt kort efteråt söndersloges ett par nya värdefulla grindar jämte några mindra andra ofog. Sedan dess har blott med några dagars mellanrum större eller mindre skador gjorts, såsom nedtagning af gärdesgårdar eller förstörandet af landtbruksredskap och dylikt. En ny fotsack å en resvagn kom också en natt i nidingarnes händer och sönderskars i remsor. Kronan på verket gjordes dock häromnatten, då en person ljudlöst smög sig in i sofrummet genom de olåsta dörrarna och obemärkt lyckades tända eld å ett på bordet stående ljus. Vid utgåendet förorsakade han dock något buller så att de i rummet sofvande personerna vaknade och skyndade efter den nattlige fridstöraren, men denne hade för långt försprång, så att man ej lyckades fasttaga honom ehuru man tyckte sig i den flyende personen igenkänna en yngling i närheten. Allt tyder ock på att det måtte varit någon närboende, som var väl lokaliserad och som genom fönstret iakttagit hvarest ljuset hade sin plats då det släcktes. Flere dylika ofog kunna nämnas, men kan det sagda vara nog.
Att söka motivet till de föröfvade illbragderna i yttring af hämd, är föga troligt, utan är det väl blott illasinnade nidingar, som drabbats af en kronisk förstörelselusta.
Sista akten kommer väl att utspelas vid vederbörande domstol.

Ett ovanligt högt hafsvattenstånd, har varit och är ännu i höst, såsom det ej varit på flere år.

Hafstång eller släke har i höst flutit i land och till följd af det höga vattenståndet långt upp på land och detta i ymnighet. Klagade strandägarne i fjor öfver missväxt å hafstången, så ha de i år ej skäl dertill, ty då det allaredan kommit så mycket till lands är det bevis på att det är godt om detta ypperliga gödningsämne i hafvet.

Fisket har i år ntfallit ganska ringa i allmänhet. Visserligen händer det någon natt att en och annan kan få sig några valar strömming eller tjog torsk, men detta är nästan undantagsvis, så att t. o. m. fiskeriidkande parsoner måste köpa fisk till eget behot. Den stormiga och ogynsamma väderleken gör ock sitt att lägga hinder i vägen för ett jämt sökande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175

Från landsbygden.

Vamlingbo 6 Nov.
Stöld föröfvades natten till sistlidne söndag hos hemmansägaren M. P, Frödal, Rems i Vamlingbo, då ett parti fårkött bortstals. Köttet förvarades i en obebodd manbygnad hvartill dörren ej var läst. Till följd häraf kunde tjufvarne också föröfva sitt dåd utan att förorska något buller, som kunnat väcka de, i den tätt intill stående manbygnaden, sofvande husbondefolket. Hvem eller hvilka tjufvarne varit äger man ej kännedom om, men skäl finnes för antagandet att det varit någon person med kännedom om förhållandena.

Torskfisket som idkatsa härutanför har gifvit medelmåttigt resultat, omkr. 7—8 tjog pr man hvarje morgon.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 November 1893
N:r 174

På förslag

har domkapitlet i dag uppfört till kyrkoherdebefattningarna:
i Hörsne pastorat: i första rummet kyrkoherde R. P. Kullin i Vamlingbo, i andra rummet pastoratsadj. Sigge Jacobsson i Stockholm och i tredje rummet komminister Havrén i Ardre;
i Atlingbo pastorat: i första rummet komminister M. A, Lindfors i Lojsta, i andra rummet domk. vice komminister Ronqvist i Visby och i tredje rummet komminister G. Hedgren i Dalhem.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 November 1893
N:r 174

Ansökningstiden till två pastorat,

nämligen Atlingbo och Hörsne har i dag kl. 12 utgått.
Atlingbo pastorat sökes af komministrarne M. A. Lindfors i Lojsta och G. A. Hedgren i Dalhem samt v. pastor J. A. Timander i Hejde och domkyrkovicekomminister J. F. Ronqvist i Visby.
Hörsne pastorat sökes af pastoratsadjunkten i Katarina församling i Stockholm Sigge Jacobson, kyrkoherde P. R. Kullin i Vamlingbo, komminister K. Havrén i Ardre och vice pastor Karl Husander.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Oktober 1893
N:r 169

Från landsbygden.

Vamlingbo, 25 Okt.
Kyrkostämma hölls härstädes i dag. Uttaxering af 10 öre på allmän fyrk och 5 öre (10 hade föreslagits) på byggnadsfyrk beslöts.
Skolrådets förslag till stat slutade på 2,000 kronor. Utom mantalspenningar skulle här nttaxeras 35 öre pr fyrk, hvilket godkändes, Af de särskilda posterna & utgiftssidan må nämnas: anskaffandet af en s. k. varmluftskamin för folkskolan, som skulle inköpas (så vida den i småkolan nu begagnade varmluftskaminen befannes lämplig för sitt ändamål) till nästkommande vinter; vidare inrättandet af en slöjdskola inom kommunen, hvilket förslag dock bifölls först efter en längre diskussion. — Till prestgårdsbygnadskassan skulle utdebiteras 2 öre på fyrk.
Derefter började kommunalstämman, som beslöt en uttaxering af 9 öre på fyrken. Kom så dagens — jag må säga — brännande fråga före till behandling, nämligen hundskattefrågan. I denna fråga blef diskussionen ganska långvarig. Ordet begärdes först af kyrkoherde Kullin, som ansåg att en sådan skatt vore af behofvet påkallad, alldenstund mycken skada å får föröfvats i dessa trakter innevarande sommar. Yrkade en skatt af 5 kronor för hvarje hund pr år, och att dessa medel skulle anslås till förbättrande af sockenbiblioteket, O. Nilsson, Bjerges, instämde med föreg. tal. men ville ha skatten höjd till 10 kronor. G. Pettersson, Stenstu, ansåg att, i fråga om skadegörelsea på fåren, lagen måtte tillämpas så att de som lidit förlusterna erhölle ersättning Cerför i första rummet. Hansson, Bonsarfve: Skatt af 10 kr. för huad och medlen till biblioteket, Nilssgn, Simunde, instämde. Andersson, Augstens, samma skattebelopp, men att användas till premier för rofdjurs dödande, Kyrkob, Kullin: Svenska lagen ifråga om ersättning för skada å kreatur genom hund vore nog bra, men att anskaffa bevis för att kunna använda densamma vore det svåraste. Blefve det skatt komme nog en del löst ströfvande hundar bort, ty den som betalade skatt toge nog vara på sin hund. Det vore en nödfallsutväg. Nilsson, Bjerges, avsåg att hundskatt i princip vore orättvis, men såge ingen anvan utväg för att uppnå ett tillfredsställande resultat, Nilsson, Simunde, medgaf orättvisan af skatt, men å andra sidan vora det äfven orättvist att tå sina får uppätna af bundar. Hr Kullin instämde med föregående tal. men vore med om skatt derför att det blefve det minsta orättvisa. Jakobsson, Bilds, yrkade 15 kronors hundskatt. Kristiansson, Gervalds, instämde. Omröstningen utföll så att 1,391 röster afgåfvos för hundskatt och 456 röster emot. Om skattens storlek voterades: 996 röster afgåfvos för en skatt af 10 kr, och 630 för 5 kronor. Nu skulle sista akten i detta drama utspelas nämligen hvartill hundskattemedlen skulle användas. Två förslag förelågo, till bibliotek och till rofdjurs dödande. Sin vana trogna, begärde en del stämmoledamöter åter omröstnivg och r.u blefvo bibliotekets vänner de segrande.

Till brandstodsvärderingsmän utsågos O. Kristiansson och Th. Berggren i Gervalds, Hans Olsson i Sigreips och Z, Olsson i Sigfride.

Från Sundre mäles, att vid gårdagens kommunalstämma derstädes beslut fattades att för nästa år bestämma en hundskatt af 5 kronor för hvarje djur.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Oktober 1893
N:r 167