Etikett: Vamlingbo

Vamlingbo socken ligger på västra sidan av ön.
Gårdsnamn: Anderse, Augstens, Austre, Bilds, Bjärges, Bosarve, Bottarve, Fridarve, Frides, Gervalds, Hallvards, Hägvier, Kastelle, Kvarne, Kyrker, Lingsarve, Mickels, Nore, Petsarve, Prästgården, Rembs, Rofinds, Sibbjäns, Sigfride, Sigrajvs, Sigmunde, Sippmanne, Stenstugu, Storms, Svalstäde, Tume, Västlands, Ängvards.

Publicerat

Rikesdagsmannavalet

i södra häradet förrättades igår. Såsom vi i måndags antogo har stor rösteplittring ägt rum: Af det hittills kända resultatet från 29 af valkretsens 45 socknar ha 346 röster afgifvite för och 216 röster mot den nuvarande representantens omval. Rösterna ha dervid fallit sålunda: hemmasnsäg. Ludv. Norrby 346
hemmasnsäg. J. Johansson, Gardarfve 118
hemmasnsäg. J. P. Jakobsson, Spenarfve, 52
kyrkoherde Sundblad 41
Rösterna från de kterstående socknarne
torde icke ändra resnltatet.
Här följer en värmare belysande statistik öfver valet, som vi framdeles skola fullständiga, då alla sockoveuppgifter ingått:

1) L. Norrby, Brogårds Fardhem erhöll 1 öst.
2) 1 sedel kasserades.
3) röster tillföllo J. Johansson, Gardarfve Fardhem och 1 röst Jakob Jakobsson Spenarfve.
4) 2 sedlar kasserades.
5) J. Uddin, Ungbåtels Stånga, 1 röst.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Juli 1893
N:r 115

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 16 Juli.
Olyckshändelse. I sken råkade igår qväll ett par hästar i Vamlingbo, dervid körsvennen föll af vagnen och släpande efter densamma sökte hålla hästarne men utan resultat, då han släppte sitt tag och djuren fortsatte sin väg tills de af mötande personer fasttogos.
Körsvennen som sedan anträffades var då betydligt skadad. Å ena benet var ett två tum bredt och fyra tum långt gapande sår, troligen Se af någon hvass sten i vägen samt högra handen — förut vid olyckshändelse i ett tröskverk lemlistad — förvandlad till en oformlig blodig massa, förutom en mängd smärre sår och blåuader. Nedbäddad ien mjuk vagn, forslades mannen till sitt bem, hvarefter läkekunnig person anskaffades, som hopsydde såren och gaf annan lämplig behandling.

Hur han hämnades. På en gård på söder äro i tjenst en dräng och en piga, hvilka under tidernas lopp kommit att »tycka om hvarandra», så att de beslutit att framdeles dela ljuft och ledt. De unga tu lefde som ett par turturdafvor, tills ormen kom i paradiset i skepnaden af en snickaregesäll, som gjorde den lefnadsglade jäntan sin kur med sådan framgång att hon glömde sitt första »tycke», Fästmannen nummer ett, som med ängslan såg att hans kära flamma vändt sina blickar ifrån honom, beslöt att hämnas. En qvällbegaf sig den sköna, nu riktigt grannt utpyntad; ut att möta den hurtige gesällen, men följdes dervid af en spejande argus, fästmannen nummer ett, som såg hur hans vackra flicka med ej nya bekantskap försvann i ladugårdsbygnaden.
Väl bekant med byghadens smyggångar skaffade han sig plats att obemärkt blifva vittne till de bägges kurtis, hvilken måtte varit riktigt förtrolig, alldenstund den af svartsjukans demon gripne drängen beslöt att hämnas på stället. Tyst och försigtigt, smög han sig in i stallet och hämtade ett ämbar fyldt med vatten. När de båda älskande hviskade kärlekens ord och ömt smekte hvarandra, tog den grymme hämnaren det i vattnet dränkta täcket och kastade det jämte resten af ämbarets innehåll öfver de bägge kurtiserande, Denna kalldusch verkade som en svalkande balsam på deras glödheta känslor, så att gesällen, som trodde något sattyg vore med i spelet, sprang att söka detsamma, men möttes dervid af sin rivals hånekratt. Med ett litet nappatag i den stilla qvällen afgjordes, hvem som skulle blifva herre på täppan och slutade detta med gesällens nederlag, som ock drog sig tillbaka, hvarefter jäntan nu aftvådd alla siva tankar på gesällen, fick kärlek och tycken till sin gamle älskare att återvända.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juli 1893
N:r 109

Publicerat

Från landsbygden.

Missionsmöte hölls på Klintetehamn af Gotlands Missionsförening lördagen och söndagen 8 och 9 Juli. Mötet öppnades på lördags e. m, af läraren V. Nyberg med ett missionusföredrag öfver A.-G. 11:18. Tal, erinrade bland annat om att icke blott judar utan äfven hedningar hafva delaktighet at andl. och evigt lif i Kristus Jeses, emedan han af Gud var sänd till allas frälsniog, Således behöfva icke hedningarna, såsom några judekristna trodde, öfvergå till judendomen för att få delaktighet af Kristu:, utan de kunnas, sådana de äro, gå direkt till honom, På många af de närvarande torde ock denna sanning blifvit praktisk tillämpad.
Men då nu Herren i sin stora nåd låtit ett så dyrbart evangelium tränga till vårt fordom i hedendom stadda fosterland, borde ock vi göra något för samma sannings spridsnde till sådana länder, som ännu äro omtöcknade af hedendomens mörker, Att få deltaga i arbetet dermed borde af oss betraktas som en stor nåd. Tal. uttryckte äfven sin glädje öfver, att en arbsatsförening kommit till stånd på platsen, hvilken verkade för missionens sak.
Efter föredragets slut bölls auktion på af arbetsföreningen förfärdigade saker.
På söndagsmorgonen samlades några vänner till morgonbön i missionshuset, dervid tal höllos af predikanten L. Pedersen och lär. Nyberg. Den förstnämde talade med anl, at Joh, 9:35 om den andliga blindheten, hvaruti den består, och huru den botas, samt huru de, som försumma gå till den store )äkaren för att få sina andliga ögon öppnade, ådraga sig stor dom.
Lär. Nyberg talade med ledning af första versen af dagens evangelium (Matt. 5: 20) om den rättfärdigbet, som gäller inför Gud, till skillnad från den, som gäller endast inför menniskor.
På eftermiddagen kl. 3 fortsattes missiousmötet i skolhuset på hamnen. Skol. Pettersson från Vestergarn uppträdde då och talade med unoledning af Jer, 7:4, 5 om falskhet i anden och uppriktighet i anden. Falska i anden äro alla de, som grunda sitt salighetshopp allt annat än Kristus och således på en falsk grund, samt alla andra, som säga sig vara på Herren troende, men icke stå i ett uppriktigt barnaförhållande till Gud, hylla skötesynder o. d. Uppriktiga i anden äro de, som i en rätt sorg ötver synden flytt till Kristua och, sedan de mottagit förlåtelse för sina synder, lefva i uppriktighet inför Herren, icke sökande dölja något.
Derpå talade lär. Nyberg öfver A.-G. 12: 1—11. Sedan förloppet af Petri befrielse ur fängelset något närmare skildrats, tillämpades texten på det andliga området. Alla oomvända – menniskor befiona sig i en syndasömn, fjättrade med gröfre eller finare syndabojor. Många drömma om, att de äro fria. Herren söker väcka dem genom att sända den Helige ande att verka på deras DEE Do, som låta sig väckas, och liksom Petrus stå upp, blifva befriade från sina bojor. För att kunna lemna syndens fängelse måste de vara skodde om fötterna med fridens evangelii färdighet, omgjorda sig med sanningens bälte och ikläda sig Kristi rättfärdighetsklädnad. Sedan hafva de att genomgå flera vaktafdelningar, som den andliga Herodes, djäfvulen, utsatt till deras bevakning. Följa de blott ängeln, den H. A., skola de lyckligt komma fram till jernportev, döden, hvilken skall öppna sig för dem at sig själf. Lyckligt utkomna i staden, det nya Jerusalem, skola de i fullkomlighet inge vidden af den fara, i hvilken de sväfvat, och prisa Gud för räddningen.
Sedan en sång sjungite, företogs diskussion öfver frågan: Hvilken lärdom hafva vi att hämta af A. G. 20: 21?
Ordförandev, predikant P. A. Björkdahl, inledde frågan och påpekade dervid vigten at att komma till klarhet om bättringens väsen, på det en bvar måtte kunna pröfva sig sjelf, huravida han genomgått densamma eller ej.
Under den derpå fejma diskussionen uppträdde lär. Nyberg, skoll. Pettersson, kyrkoberde Hulteman, Bergström och ordföranden.
Derunder framdrogs skillnaden mellan bättriog till Gud eller hjertats och sinnets förändring och yttre bättring eller blott lefveroets förändring. Vidare yttrades, att all tro icke är en tro till Kristus, t. ex. kunskapstron och den undergörande tron. En tro till Kristus är ett bjertats förlitande på honom.
Med afseende på, buru menniskorna skola föras till bättring, framhölls, att man i ordets talande borde lämpa sig efter deras sinnesbeskaffenhet. De i synden betryckta och förtviflade fiage man söka komma till hjelp genom talet om Guds nåd och förbarmande med syndare. Da lättsinniga finge man deremot bufvudsakligen förehålla det Guds rättvisa straff, som ovilkorligen blefve deras syndersa lön.
Bättringen sades vara ett Guds verk, åstadkommet genom den helige ande, För att komma till den bättring, som leder till tro på Kristus, måste människan först komma till syndakävnedom. Denna verkas af den helige ande, så vida menbdiskan icke motsätter sig dennes verkningar. Den, som sålunda vill bli frälst, kan blifva det, om icke anden redan upphört att verka på hjertat.
Med afseende på den tid som åtgår för omvändeleen voro meningarna något delade.
Somliga menade, att dertill måste åtgå en Iäogre tid, andra trodde, att denna kunde tförsiggå i ett ögonblick.
Mötet afslutades med ett kort tal och bön af predikanten P. A. Björkdahl.
Det hela lemnade ett godt och, som vi boppas, våraktigt intryck på de många deltagarne.

Södra Gotland, 18 Juli.
En liten bit familjelif härifrån kan förtjena att antecknas. För kort tid sedan ingick Kalle Petterqvist i det äkta ståndet. Till ein ledsigarinna genom lifvet hade han valt den rika »moster Agata», hvilken älskade sin lilla Kalle så outsägligt. Eno dag då hr Petterqvist gjort åtskilliga uppköp af några rökartiklar märkte ban till sin förvåning att börsen var — tom.
Hemkommen sade han så här: »Älskade Agata, kan jag ej nu få resa till N. för att få de pengar som du äger der ivsatta i förvar för din räkning, att fylla min böra med? Stolt svsrade den »söta» gummar: »Herre Gud, Kalle, dom vill jag hafva för eget behof, förstår dw». Petterqvist blef sorgsea i hågen, gaf sig” till »sjeltmordskandidat» och så en qväll i skymnirgen qvistade hav ned tillstranden för att i det väta elementet fiana ro för sin feberheta lekamen. Men just som han skulle »plumsa» fick han höra Agatas ljufliga stämma: »Söta Kalle, förlåt mig, kom hem med mig så skall du i morgon förrän göken gal ha mitt tillståndsbevis att ör teleaS på fickan» och naturligtvis kröp Kalle upp igen, och som ett par noga turturdufyor kuttrade det såta paret derefter om evig, trofast och oföränderlig kärlek, under det de arm i arm vandrade hem på den smala strandstigen. Så gick allt åter sin gilla gång, promenader i den stiliga landån togos nästan hvarje dag, och hr Petterqvist hade fått en späckad plänbok, En dag kom en fin kammarjungfru från staden, hvilken svart blef som medlem at familjev. Men ödet ville att >moster Agata» en gåvg fick se när hennes kära Petterqvist kastade trånande blickar på den »>täcka Rosa» och nu var all kärlek putz weg och svartsjukavs demon började rasa i fru Petterqvists bröst. Nog af, det blef ofta husliga uppträden af ganska obehoglig art emellan de tn som »voro ett», och en ljuflig midoattsstund klappade fra Agata Petterqvist på kronobetjentens dörr med anhållan att erhålla biträde att lagligen tukta den oregerliga Petterqvist. Men vederbörande, som noga kände de minsta detaljer i denna aak, förblefvo obevekliga och rördes ej af »en svartsjuk qvinnas» tårar. Nu lär vår »söta Agata» starkt fund ra på att antingen köpa svafvelsyra ellör ock i »saltejöns vågor» söka bot! för det ouda, under der hr Petterqvist helt förnöjd med flata handen tidt och klappar på sin välförsedda, innersta rockficka.
Häromdagen gat Kalle ett glänsande prof på sin stora förmåga att vara artig emot »truntimmer», ty då skomakarens hustru kom hem med Kalles oyhalfsu!ade stöflar, svängde han fram en »femhundralapp», bvyarpå den förvånade handtverharebustrun skulle lemna tillbaka fyrahundranittionio kronor och femtio öre, Då denna sevare naturligtvis icke kunde villfara Peotterkviste »vänliga» anhållan, förkl rade vår »Kalle» att hon såsulle få liqvid när halfsulearbetet för bans räkuvivg stigit till denna summa, d. v. s. när han fått ett tusen par stöflar halfsulade.

Vamlingbo, 12 Juli.
Sjukdomsfall. Skepparen Odman från Fide förande .galeasen »Petrine», hemma i Burgesvik, har i Malmö, dit fartyget var destineradt med slipstenslast, insjukuat och måst intagas på sjukhus. Härifrån har i dagarne afrest hr Theodor Hansson för att föra fartyget till dess hemort.

Vattenbrist råder här öfverallt. Såväl till husbehof som till kreaturen ute på betet måste flertalet af landtmännen bärstädes forsla denna nödvändigbetsartikel, ofta långa vägar.
Bristen på regn har förorsakat mycken skada på kornet, som jast nu skulle gå i ax, hvilket äfven är fallet med rotfrukterna, som ätven — så berättas det från en grannsocken — delvis skadats af frost förliden vecka.

Strömmingsfisket på s. k. vrakning har på vestkusten gifvit rätt jämna och vackra resultat, då fiskarena kommit långt ut till hafs — på cirka 40 å 45 famnars djup — och röner denna vara liflig efterfrågan till ett pris af 38—42 öre pr val.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juli 1893
N:r 107

Publicerat

Från landsbygden.

Fole, 3 Juli.
Olyckshändelse med efterspel. Midsommaraftonen, då man här höll på att tråda dansen kring majstången, inträffade den olyckshändelsen, att en sexårig gosse under lek föll omkull, dervid han råkade slå sig så illa, att döden för några dagar sedan följde, Goanast efter olycksbändelsen spred sig det ryktet att en dräng skalle ba varit vållande dertill genom att med sin käpp ha bragt gossen att snafva.
Med anledning häraf hölls polisförhör, men tycktes deraf klart fra gå, att drängen ifråga varit oskyldig, evär hav, såsom ANgoner intygat, ej ens sett när gossen fallit omkull.
Olyckan hade tillgått så, att den aflidnes broder under leken råkat törna tillsammans med den lille, dervid ban körde hufvudet i sexåringens mage. Sannoligt till följd häraf instälde sig den meginflammation, hvari gossen sedan afled.
Drängen lär ämva åtala gossens moder, som spridt ut det först omnämda ryktet.

Norra Gotland, 4 Juli.
Osäkra ha landsvägarne häruppe varit på senastsa tiden, helst Broväg, som man nu ej gerna kör, om man kan slippa. En del kanalarbetare och annat löst folk ha nämligen tagit sitt tillhåll på ölkrogarna vid Duss i Bro och Hangvars i Lokrume. Derifrån anfalla de sedan fredliga vägfarare. Exempel finnas på att de tagit ifrån dem hästarne, och en husbondeson särskildt har blifvit så illa slagen, att han måst införas till lasarettet.
De vilda sällarne ha satt stor skräck i befolkningen, som väntar på ordningsmaktens skarpa ingripande.

Också en sjelfmordsorsak. På en gård i en af öns nordöstra socknar bor ett ungt par, som på sedvanligt sätt tagit »gamlefar» till sig, sedan denne sålt sin gårdslott. Emellertid varade sämjan ej synnerligen länge, ty gubben har ej det bästa humör. Far och son bade tillsammans huggit slipers, och häromdagen skulle de ner till Slite med hvar sin fora. Gubben råkade emellertid få en slipar af dem han huggit kasserad. Detta gick honom synnerligen hårdt till sinnes. Vid hemkomsten lefde han rakt vild och förklarade att nu kunde han ej längre lefva, utan skulle taga lifvet af sig. Han skaffade sig också mycket riktigt ett rep och linkade iväg nedåt skogen för att fallborda sitt uppsåt. Hans sonhustru anade emellertid oråd och skyndade jämte sin man efter honom. Man fann gubben sysselsatt med att binda upp snaran i en tall. Han blef ursinnig öfver att man ville bindra honom, och man måste med våld föra hem honom till gården.
Då man ej trodde, att gubben var riktigt slag, som kunde bete sig på detta sätt, hade man honom till läkaren, som dock förklarade att sjelfmordskandidaten bara led af ilska.
Det var ingen fara med förståndet.

Vamlingbo, 4 Juli.
En ganska hotande eldsvåda uppstod igår e.m. under den då rådande starka NNO blåsten uti den s.k. »Långmyren» belägen mellan Hamra och Vamlingbo socknar. Om de närmare detaljerna dervid berättar ett ögonvittne: följande: Eno 70-årig uudavtagsman, Båtel Olsson från Bertelsmessa i Hamra hade vid half-två-tiden gått ut för att bränna »rofland» i omedelbar närhet af myren, då elden af vinden fördes ut och antände agen derstädes med den följd att enart alltsammans stol i ljusan låga. At den påliggande vinden fördes elden med blixtsnaba hastighet vidare söderut, dels åt Vamlingbohållet, och dels åt Långmyra och Bertelsmessa gårdar, hvilka starkt hotades. Genom klämtning i kyrkklockan, och genoni underrättelse med skolbarnen, som genast, så snart man märkte olyckan, hemförlofvades, spred sig underrättelsen om att elden var lös, ganska fort, så att folk tillskyndade för att släcka och begränsa dess vidare framfart, hvilket omsider äfven lyckades, tack vare de i myren befintliga kanaler, der elden stannade i den uppkastade kanalbankep, som snart var en glödande massa. Då allt mera folk blifvit samladt under tiden lyckades man äfven genom rådighet och påpasslighet att dels hämma elden vid gårdarne och dels efter hand 3 de eldzflokor som af vinden fördes öfver kanalen och antände på andra sidan, i fodret. Nu inskränkte sig hela skadan till omkr. 200—150 tunnlands vidd, hvarå allt växande foder gick förloradt.
Såsom ett appendix till ofvanstående kan antecknas att ena flicka från Bertelsmess af ötveransträngning vid släckningen och äfven at skrämsel blef sängliggande sjuk.
Under nattens lopp och äfven i dag har vaktmanskap varit utsatt för att förebygga eldens vidare uppblos:ande, helst som det på flera ställen ännu ryker i jord och rötter.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Juli 1893
N:r 102

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 1 Juli.
Afslutning med härvarande folk- och småskoleelever, samt examen med de till ett tiotal från folkskolan afgående baraen, förrättades i närvaro af skolrådst jämte en större d 1 af barnens föräldrar och målsmän samt andra för saken intresserade personer, härstädes förliden gårdag. Såväl den nya, särdeles vackra och stilfullt af målare hr J. A. Andersson nu iordninggjorda småskolesalen, som ock folkskolans lokal, voro, dagen till ära, festligt smyckade i en riklig löf- och blomsterskrud. – Sedan de sedvanliga lektionerna med barnen växelvis hållits i båda lärosalarne, samlades alla i småskolesalen, der skolrådets ordförande, särskildt till de nu från skolan afgående barnen, stälde många lärorika och allvarliga förmaningar, med en innerlig önskan att de icke hädanefter måtte bortslösa den lärdom och det kunskapsmått de under skoltiden inhämtat, utan, så vidt möjligt vore, dagligen vidmskthålla det goda som de lärt, för att blifva aktade och nyttiga medborgare i samhället. Särdeles glädjande vore det, sade talaren, att skolgången under denna termin, öfver hufvud taget, varit jämn och ordentlig, hvilket hedrade såväl barnen som deras föräldrar och målsmän, Till lärarepersonalen framförde tal. ett hjertligt tack tör ospard möda och nit i deras, både tålamodspröfvande och ansvarsfulla kall.
Häretter ötvergick talaren till invigandet af det nya skolhuset. Talaren skildrade i lifliga färger Upsala mötes beslut för 800 år sedan och hyste det hopp att våra värderika läroanstalter allt framgent, till fromma och välsignelse, måtte bibehållas för våra och kommande slägters uppfostran och bildning både i kristligt och borgerligt hänseende, Det hela atslöts derefter med nedkallande af Guds välsignelse utver detta hus, dess framtida bestånd till sitt ändamål och dess lärare, hvsrefter man g:mensamt uppstimde en psalmvers, — Till förhöjande at dagens högud och betydelse svajade svenska uniongflaggan för första gången ute på skolplanen, I«uwtiativet härtill hade utgått från skolrådets ordförande som tillsammans med en af skolrådets aktade ledamöter och en af skolans iutresserade vänner anskaftat och förärat Vamliogbo skolor densamma, för att hugfästa såväl det vackra minnet af denna dag som ock fosterlandskärleken.
Såsom ett prof på tillgifvenhet och kärlek emellan lärare och lärjungar, kan förtjena antecknas att småskolans elever åt sin afhålina lärarinna fröken Laura Qviström genom sammanskott inköpt och förärat ett prydligt skrifställ.

Ormbiten blef i dag en gosse från Lingsarfve gård i Vamlingbo. Gossen, som tog sig en middagslur ute på gårdsplanen vaknade af en häftigt stickande smärta i ena knävecket och grep instinktmessigt derom med handen, då han fann något mjukt och glatt, hvilket kändes kallt på komme Anande det värsta började gossen upphäfva nödrop, gom kallade folk till stället, dervid ormen med lifvet fick plikta för sin närgångenhet.
Vid närmare efterseende befanns, att ena skon under sömnen fallit af gossen och ett litet hål fans å strumphälen. Genom detta hade ormen trängt sig in på kroppen och upp till knävecket. Behandling med sugning och utvidgning af såret har företagits, men recultatet deraf är då detta skritves för tidigt att kunna seg, då blott en kort stund förflutit sedan dess.
Det anförda kan tjena som en varning att nu ej under detsmyckna arbetet ute å fälten tanklöst lägga sig att sofva derstädes.

Fole, 1 Juli.
En svensk flagga, 10 fots, har riksdagsman Per Larsson skänkt till Fole skola. Den hissades för första gången i dag vid examen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Juli 1893
N:r 101

Publicerat

Medelst auktion

som tisdagen den 27 innevarande Juni kl. 10 f. m. tager sin början vid Qvarna gård i Vamlingbo, låta intressenterna i Valkmyrs utdiknipgsområde till den minstbjudande upplåta en större del grätninga och sprängningsarbeten i kanalen, att utföras denna sommar. För arbetets ordentliga fullgörande ställes godkänd säkerhet, om så påfordras, Vidare upplysningar meddelas före utropet eller ock dessförinnan af undertecknad.
Vamlingbo & Stenstu, den 15 Juni 1893.
Efter uppdrag,
JOHAN PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juni 1893
N:r 96

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 18 juni.
Extra kyrkostämma hölls här förliden gårdag under ordförandeskap af kyrkoherde N. P. Gadd i Öja, enär kyrkoherden härstädes för tillfället var förhindrad, på begäran af eocknens folkskollärare herr Patrik Svallingsson med anledning at följande:
Vid kyrkostämma sistl. 25 maj beslöt sockenmännnen att skollärarens årliga vedbrand hädavefter skulle utgå med 10 kastar furuved. Skolläraren, som föregående år begagnat omkr. 13 kastar för sitt behof, ansåg att det bestämda vedbeloppet vore allt för lågt beräknadt hvarföre han hos kyrkostämmans ordförande begärde ny stämma för att till ömsesidig belåtenhet raugera affiren, — Vid skolrådets sammanträde sistl, 80 Maj, till hvilket ekolläraren jemväl med anledning häraf blitvit kallad, begärde denne såsom till »nödig vedbrand» 12 kastar furuved eller ock en bestämd penniogerumma at 150 kr. årligen i ersättning härfor. Skolrådeta ledamöter förklarade sig dock icke kunna bifalla denna begäran eller densamma hos stämman förorda, enär 10 kastar ancågs vara tillräckligt för lärarens behof, hvilket skolrådets protokoll vid stämman upplästes, Hr Svallingsson framställde nu vid stämman ånyo sina anspråk i en till ordföranden i stämman ingitven skriftlig handling, att han ej ämnade öfverklaga stämmans åtgöranden och beslut i saken, huru de än måtte uttalla, utan, ifall ved komme att saknas för hans behof, derom göra anmälan till folkskoleinspektören, för att genom hans försorg tå saken frambragt för vederbörande myndighet och utredd. Stämman, häröfver hörd, förklarade sig enhälligt icke kunna bifalla den äskade förhöjningen i vedqvantiteten, helst som läraren under loppet at år 1881 genom öfverenskommelse med skolrådet, förklarat sig belåten med blott 9 kastar ved årligen till eget bshof, utan vidhöll beslutet at sistl, 25 Maj (10 kastar årligen) och förklarade derjämte att detta vedqvantum borde vara full: tillräckligt. Ordtöranden för dagen ville dock söka att åstadkomma en vänlig öfverenskommelse i frågan och framställde flera förslag i detta syfte, Omsider faun sig dock stämmans ledamöter beredvilliga att lemna ett årligt belopp af 125 kronor till skolläraren i ersättning för vedbrand, samt dessutom efter tillsägelse fri hemforsling från Burgsvik, hvilket förslag dock ej af skolläraren kunde antas, såsom varande allt för lågt beräknadt i förhållande till vedbehofvet och ortens vedpriser. — Efter en lång öfverläggning blef härefter stämmans beslut att bestämma skollärarens årliga vedbrand till 10 kastar furuved, och finge läraren, om han dermed ej kunde åtnöjas, hos högre myndighet härutinnan söka ändring.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Juni 1893
N:r 91

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets sjette sammanträde; ordf. e. o. hofrättsnotarien Vedberg).
Med ed betyga skulle i dag Arvid Lindqvist, Roes i Grötlingbo, att han ej tilldelat en person ett knifhugg och på annat sätt våldfört sig mot en annan; likaledes skulle, som -vi förut nämt, K. J. V. Karlsson edfästa sin utsago att han ej vore far till Johanna Lindgrens barn. Båda uteblefvo.

Målet mot kyrkoherden i Alfva Karl Lange ang. olaga vräkning m. m, behandlades åter.
Svaranden företedde bevis att kär, var mantalsskrifven hos sin moder. Kär, stödde gin fordran att få bo qvar på ett tioårigt löfte af ikyrkoherden. Fem vittnen hördes. Kronolänsman J. A. Lindström vittnade, att han i slutet af Mars verkstält k. befhdes utslag, hvarigenom enkan Jakobsson förpliktades att afflytta från ifrågavarande hus. (Käranden, då närvarande, nekade att afflytta. Vittnet gaf då fjerdingsmannen order att underrätta kyrkh. Lange det han icke lagligen kunde vilka äfven dottern. (Kyrkoherden nekade att hafva mottagit någon sådan underrättelse; fjerdingsmannen gicx emellertid ed på att han två särskilda gånger sagt till kyrkoh. Lange om saken), — Vittnena handl. Melin och hemmansäg. Cedergren, Hemse, hade ingentiog att omtala, Isak Svensson och Job. Häglund värderade kärandens saker till, den förre 40, den senare 50 kronor och den skada sagda egendom lidit till resp. 10 kronor och 1 krona. Kär, fäst uppmärksimbeten på, att hevnes ersättningsanspråk ej så mycket gälde skada å möblerna som fastmera det obehag, hon genom trasslet fått utstå. Hon begärde derjämte 50 kr. till arvode åt sitt ombud, fSvaranden å sin sida yrkade ansvar å Johanna Jakobsson för de smädliga yttranden, hon skulle hafva användt i stämningen.
— Konsistorieombudet kontraktsprosten Alfvegren anhöll få klart och tydligt svar om svar, i sin vräkningsansökan pämt blott enkan eller hennes hushåll också, Svaranden genmälte att han blott nämt enkan, men trott det falla af sig sjelft att hennes hushåll då vore inbegripet. Konsistorieombudet frågade då, om svar. vid tillfället verkligen ansett dottern Johanna tillhöra hushållet. Kyrkoherde Lange nekade svara på frågan.
Målet öfverlemnades och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

I qvarnreparationstvisten mellan Anders Larsson och Johan Hägg å ena samt Kristian Engström å andra sidan, samtlige från Vamlingbo, hördes å svarandesidan 3 vittnen, som intygade, dels att kärnnden Hägg och dennes far genom oförståndig malning i hårdt väder kört sönder qvarnen, dels att vid derpå följande reparation ej så mycket virke gått åt, som i reparationsräkningen var upptaget. Käranden erhöll för anskaffande af motbevisning uppskof till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.

Skogsåvärkan. Lars Munthe, Gardrunga i Stenkumla, instämde Vilh. Johansson, Homa i samma socken, med yrkande om ansvar å J. för att han under de senaste åren skulle olofligt huggit skog från en utmark under 8/16 mantal Gardrungs. Han fordrade ersättning för den afverkade skogen med 100 kronor samt att svaranden skulle ådömas ansvar enligt 20 kap. 2 å strafff. eller, om detta lagrum ej är tillämpligt, enl, 24 kap. samma lag. Svaranden genmälde att marken vore bangs, och att han derför finge hugga efter behag; till stöd härför framhade han ett köpokontrakt, hvarigenom »Mallrörs åker jämte tillhörande utmark» öfverläts åt svarande till år 1908. Käranden påstod, att den i kontraktet nämda utmarken vore en annan än den, å hvilken sv. huggit, och ville stödja detta med framhafda skifteskartor. — Beslut afkunnas å slutsammanträdet.

Lorentina Vestberg, Lye, emot hustrun Tilda Sjösten, Dals i samma socken, Svaranden hade 11 April afgifvit ett vittnesmål, i hvilket intygades, att Tina Vestberg fält vissa yttranden ang. förlusten af ett kardor. Nu sade käranden sig hört, att hustru Sjösten både här och der sagt, att hon aldrig skulle aflagt ett dylikt vittnesmål, om ej Vestberg och hon varit ovänner. Derför skulle bon nu straffar, Parterna förliktes emellertid inför rätten, sedan käranden bedt hustru Sjösten om ursäkt för sitt tilltag att stämma.

Stölden i Ejsta. Till rätten hemtad var i dag Anna Hjertstedt, åtalad såsom medveten om f. båtsmannen Lindvalls stöld af matvaror vid Grymlings i Ejsta i vintras. För ransakningen med Lindvall ha vi förut redogjort. — Hjertstedt sade sig hafva afrådt Lindvall fråna att stjäla köttet, men hade, då han likväl tagit det, hjelpt honom att dölja det stulna och kokat ett stycke åt honom, Hon hade på L:s begäran gifvit hustru Lindvall en bit kött och dervid omtalat på hvad sätt det åtkommits. Hustru L. hade behållit köttbiten och gömt den vid visitationen, Hjertstedt nekade till att hafva användt någon del af det stulna, Hon är född 8 Febr. 1859 i Tofta och har ej förut varit tilltalad för brott, — Åklagaren anhöll om uppskot för anställande af förhör med L:a hustru. Utlåtande afgifves vid slutsammanträdet.

Tvistigt köp. Lars Malmström, Kruse, yrkade att af Robert Lindberg, Gudings i Alfva, återfå en revers å 225 kronor, Käranden berättade, att han den 17 Februari 1884 till utfodring mottagit ett par oxar af svaranden, med vilkor att få köpa dem sedan, om hans vilkor tilläto honom. I säkerhet för oxarna lemnade Malmström en revera å 800 kronor, hvaremot han fick ett intyg af Lindberg att han mottagit oxarne blott till utfodring mot villkor att få under tiden begagna dem. Påföljande år 1885 dogo emellertid oxarne i mjältbrand, Barmhertiga menniskor hopsköto då 105 kr., af hvilka kär. öfverlemnade 70 kr. såsom ersättning för den tid han haft oxarne. År 1891 hade kär, blifvit fordrad å resten af reversen, hvarvid han låtit förmå sig att utbyta den gamla reversen å 800 kronor mot en ny å 225 kr. Denna sista revers yrkade nu käranden återfå, då han aldrig fått valuta för densamma, — Svaranden berättade deremot: Han hade sålt oxarne för 800 kr., som betalades med en förbindelse, hvilken skrefs af länsman A. M. Eneman å dennes kontor. Sedan köpet var afslutadt frågade E. om M. kunde ställa någon säkerhet för beloppet. På nekande svar föreslog då kommissarien E., för att skydda oxarne från utmätning för annans fordran, att säljaren skulle gifva köparen ett intyg, att han blott fått oxarne på utfodring.
Sedermera skulle skulden amorteras med 100 krovor årligen. När oxarne dött, fick säljaren 70 kronor och sedermera genom arbete ytterligare 5. År 1891 verketäldes vidräkning, då M. fick tillbaka den £amla reversen och utstälde den nya å 225 kronor, Men svaranden glömde dervid att fordra åter det intyg han utgifvit rörande oxarnes utfodring. Som vittnen hördes f. kronolänsman A. M. Eneman, landtbrukare Valter Eneman och klockare Laugren, Deras vittnesmål stödde svarandens berättelse.
Utslag faller vid slutsammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 5 och 6 juni.
— Till ett föregående sammanträde hade t. f. kronolänsman Ä. Jacobson instämt hustru Avna Högberg, Vies i Veskinde, och yrkat ansvar för oloflig utminutering af bränvin. Svar. bestred då genom ombud åtalet, men, då målet nu till förnyad behandling åter påropades, medgaf svar. förseelsen. Försäljningen skulle hafva ägt rum såväl helgdagar som hvardagar. Målet öfverlemnades.
Utslag å sluttinget.

— Uti målet emellan Visby stads fattigvårdsstyrelse, kär., och Othem sockens fattigvårdsstyrelse, ang. ersättning för vård och underhåll åt f. fältmusikanten, målaren K. G. Lundgren hördes såsom vittne inspektoren J. F. Krysell från Vesterhaninge, Stockholms län, hvilken berättade, att L. under den tid vittnet bott vid Närs hemman i Othem, under några månader bott i den förut omnämnda, s. k. kasernen, hvarifrån L. dock inom kort blifvit uppsagd, enär han ej varit skrifven inom socknen. L. hade sedan gått omkring i de närliggande socknarne på tillfälligt arbete, men icke, så vidt vittnet visste, någonstädes haft stadigt hemvist.

— Uti målet emellan t. f. kronolänsman A. Jacobson, åklag. och Karolina Eriksson i Endre, svar., ang. ansvar för olofligt tillgrepp, fingo målsegande Englund och Karlsson nu med ed uppgifva värdena på de ifrån dem olofligen tillgripna effekterna.
Utslag å sluttinget.

— Målet emellan Klas Andersson i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan, förevar nu åter. Hemmanseg. Lars Nordström, Råby i Hejdeby, vittnade att under den tid svar. varit ägare af nämnda hemman, mycken skog huggits i den hage, hvartill kär. haft afverkningsrätten, men att det ej varit kär. som verkstält hygget. Handl.
J. T. Lundin från Visby, hvilken äfven hördes som vittne hade, då svar. af E. H. Fagerlund ämnade köpa ofvannämnda hemman, haft besök af svar., Fagerlund samt kär. Något köp hade då emellertid ej afslutats men bland vilkoren för detsamma hade af parterna öfverenskommits, att då svar. öfvertoge gården skulle kär:s rätt till omnämnda hage upphöra. Målet öfverlemnades.

Utslag å sluttinget.

— Till detta sammanträde hade Olof Johansson i Norrlanda uttagit stämning å skolläraren Erik Östman i samma socken och yrkat ansvar för ärekränkning, enär svar. i en skrift beskyllt kär. för att å sistlidne Julafton hafva uppfört sig oskickligt i svar:s bostad och emot svar:s hustru utfarit med allehanda skymfliga tillmälen.
Svar, erkände, men anhöll att få målet hvilande för att för kär:s uppgifna beteende åtal emot kär. anställa.
Målet förklarades hvilande och dess åter upptagande beroende på anmälan.

— Målet emellan f£. löjtnanten E. Björkman och inspektoren H. Nyberg å Viflings i Hellvisocken, ang. redovisning och ansvar, handlades nu åter. Vidräkning mellan parterna hade af dertill utsedde personer nu ägt rum och målet öfverlemnades.
Utslag å slutsammanträdet.

— Till sammanträdet hade drängen J. Hammarström i Kräklingbo instämt kr. länsmannen G. Boberg och yrkat ansvar för misshandel. Svar. erkände, att han under slagsmål med kär. tilldelat denne flere slag men uppgaf om sjelfva förloppet, att svar. på aftonen sistlidue annandag påsk funnit kär. jämte åtskilliga andra sitta inne i svar.:s drängstuga och spela kort; att, då svar. vid flera tillfällen förut förbjudit sådant, svar. då kört ut dem och, då kär dervid varit något långsam knuffat honom något. Då svar.:s tillsägelser, att de skulle aflägsna sig från gården, ej efterkommits, hade svar. ånyo upprepat sin tillsägelse, hvarvid parterna kommit i slagsmål utanför gårdsgrinden.
Kär, uppgaf, att slagsmålet ägt rum ute på vägen, hvilket svar. bestred.
Målet uppsköts för bevisning.

— F. Landtbrukaren Tn. Heitman i Lummelunda, som till tinget instämts för olaga försäljning af maltdrycker, erkände genom ombud förseelsen.
Utslag å sluttinget.

Till länsfängelset införpassades i går af kronolänsman Lindström ogifta Anna Maria Helena Ahlqvist från Enge i Bunge socken för barnamord. Hon är född i Bunge och 20 år gammal.

När förståndet är omtöcknadt. Med ångaren Hörningsholm forslades i lördags afton till Sundsvall en gotländsk matros, Karl Gilbert Johansson, född i Visby 1868, från norska barken Souvenir. Mannen hade under eftermiddagen inne i staden starkt berusat sig och sedan ombord kommit i delo med kaptenen, hvarvid han gripit till knif. Kaptenen sökte skydd genom att äntra upp i riggen. Knifhugget träftade kapten i ryggen och utmed ena benet, men sönderskar lyckligtvis blott kläderna ända ned till fötterna. Den vildsinte vände sig nu med sina hugg mot kajuttaket, men knifven slant och genomskar hans högra hand. Kaptenen begaf sig då ögonblickligt ned och kastade mordvapnet öfver bord samt lyckades med hjelp af några andra öfvermanna matrosen, den man måste binda till händer och fötter innan den sårade handen kunde få förbindas. I detta ömkliga tillstånd upptogs mannen af den nämde ångaren och återfördes till Sundsvallshamnen och vidare till polisvaktkontoret, der han att börja med lemnades i ro att vakna till redigare tankar.
Johansson dömdes i måndags af Sundsvalls rådhusrätt till en månads 6 dygns straffarbete för uppstudsighet mot befäl.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juni 1893
N:r 87

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 26 Maj.
Årets första ordinarie kyrkokstämma hölls bärstädeg förliden gårdag. Från densamma anteckna vi: Föredrogs revisionsberättelsen öfver förra årets räkenskaper och förvaltning, hvarur inhämtades att utgifternr för kyrkokassan varit kronor 461: 78 och behållningen til det löpande året var kr. 281: 40 = 698 kr. 13 öre. Under året har uttaxerats ett belopp af kr. 444:88 på fyrk. Derefter upplästes berättelsen öfver skolans räkenskaper och förvaltning. Af denna framgick att utdebiteringen för fjoråret till denna kassa utgjorde kronor 2,261: 75 och att skulden vid årets slut var kr. 2,475. Utgifterna under året voro kr. 5,291: 60 och kontanta behållningen i kassan vid årets slut kr. 624: 59. Några smärre anmärkningar voro af revisorerna gjorda, hvilka dock förföllo sedan de inför stämman blifvit nöjdaktigt förklarade, hvarefter ansvarsfrihet beviljades, Vidare säga revisorerna i sin berästelse att det förliden sommar uppförda småskolehuset synes vara ändamålsenligt och omsorgsfullt uppsatt, och i öfverensstämmelse med nutidens fordringar i berärde hänseende, Kostnaden i sin helhet för det nya huset beräknas till omkring 8,500 kronor. I lärosalen är anbringad en s k. Freidländers kamin med luftrör. På den korta tid densamma varit begagnad, har den visat sig vara utmärkt för sitt ändamål och särskildt bränslebesparande, hvadan man snart äfven torde anskaffa en dylik till den stora folkskolan, helst som vedprisen äro utomordentligt höga här i orten, och kol med fördel kan användas i desea kaminer.
Till uppbördsmän af pastors tionden utsågos hemmansägarne O’of Kristiansson i Gervalds och Johan Pettersson i Stenstu. Som i lönevilkoren för småskollärarinnnan icke ingår vedbrand, beslöt stämma att hädanefter årligen för sagde ändamål inköpa 3 kastar furuved.
Härefter hölls extra kommunalstämms, dervid förekom från socknens magasinsstyrelse inkommen fråga burn med inneliggande kornfonden skulle förfaras och enades stämman om att utdela nämda spanmålsparti såsom lån åt socknens hemmansägare, utan någon ränta för innevarande år.
Vid sammanträde med pastoratets lekmän för val af elektor att utse ombud vid instundande kyrkomöte utsågs hr N. L. Olsson i Nora.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Maj 1893
N:r 82

Publicerat

Från landsbygden.

Sjonhem, 24 Maj.
Nidingsdåd föröfvades natten till i går vid Smiss i Sjonhem, då medelst afskjutande af en dynamitpatron 12 fönsterrutor samt delar af fönstren krossades. På morgonen, då närmare undersökning gjordes, kunde man märka bitar utaf stubintråden, Lyckligtvis blef dock ingen af de innevarande, som lågo i samma rum, skadad.
Orsaken eller hvem gerningsmannen är, vet man ännu icke, men man misatänker att attentatet föröfvats af hämdlystnad.

Bjerges, 19 Maj.
»Dem renom är allting rent», tänkte troligtvis den kristligt sinnade herre, som häromdagen sände 1 tunna säd till en qvarn här i närheten att förmalas. Allt hade nog gått bra, om han inte varit nog försigtig att å säckarne fastsätta ett adresskort med följande text: »Härmed 2 balftunnor säd till malnivg; var god och mala det omsorgsfullt fint och väl. N. N.» Han hade emellertid uppgjort räkningen utan värden, som denna gång var mjölnaren sjelf i egen person; och som denne troligen inte var road af att blifva stämd för oredighet mot hufvudmav, så var han nog djerf att på audra sidan af kortet skrifva: »N. N. mäter för stora halftunnor; är 2 1/2 lop i hvardera säck», Hvad herr N. N. nu tycker om sitt, för denna gång misslyckade experiment, veta vi ej, men troligt är att han nog någon gång beder eo kort bön för den ogudaktige mjölnaren.

Södra Gotland, 28 Maj.
Stöld. En natt i slutet af förra veckan bortstals trån logen hos en landtbrukare i Vamlingbo en säck korn. Tjufven eller rjufvarne hade beredt sig inträde genom den åt gården vettande laddörren, samt derefter stängt denna och aflägsnat sig den bakre utvägen, der de lemnat en mindre dörr öppena. Antagligtvis har kornpartiet delats i flera poster vid bortforslandet, ty en tomsäck, som låg bredvid, var äfven borta, och korn hada spillts på logen, Man har ej ännu fått någon spaning på tjufvarne, hvilka tros varit lokaliserade i trakten.

Fisket. Två båtlag från Faludd i Öja ha den senare tiden varit sysselsatta med fångst af lax på vestra kusten. Resultaten ha utfallit mycket klent, dock fångades en natt af K. Veström och hans kamrat en lax på omkr, 12 kilograms vigt, som inbragte fångstmännen närmare ett tjugotal kronor. — Fisket af strömming har äfven varit mindre gifvande bär längs kusterna. Deremot har torskfångst medels långref (torskanglar), understundom varit rätt lönande.

Vårbetena för kreaturen äro mycket klena till följd af den ihållande torra väderleken och stränga »gajsten». Likväl har en och annan jordbrukare redan nödgats utsläppa sina storkreatur på marken, der de med knapp nöd kunna finna något att lifnära sig af.

Anmäld hos ortens kronobetjening har en hundägare här i trakten blitvit, emedan hans huod afdagatagit åtskilliga lamungar och skadat äldre får för en annan landtman. Kommer ej uppgörelse på fredlig väg emellan, lär nog mannen, som i dagarne har förpassat sin hund till »de sälla jagtmarkerna» att få sig ett åtal je ha!sen. Bäst är att koppla dylika bestar denna tid på året!

Ombytta roller. För 4—5 år tillbaka lefde i en af socknarne härstädes två personer — arbetare till yrket — hvilka voro hvad man kallar riktiga »vildar» i sitt slag, till ytterlighet begifoa på spirituosa som de voro. Flera »bataljer» utkämpades äfven mången gång med andra mera stillsamma och fredliga medborgare, hvilka blefvo förorättade af de båda männen. Nu har genom en ödets skickelse, om man så får säga, personerna i fråga blifvit, ej blott verkliga absolutister, utan äfven — relksnten i den frikyrkliga riktningens anda och tjenst. Den ena af dessa höll härom dagen för proppfullt hus föredrag i en socken på sydöstra Gotland, dervid han äfven på ett särdeles gripande sätt skildrade sina forntida »bragder» och vilda lif.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Maj 1893
N:r 79

Om Oss Drivs med WordPress