Etikett: Vamlingbo

Vamlingbo socken ligger på västra sidan av ön.
Gårdsnamn: Anderse, Augstens, Austre, Bilds, Bjärges, Bosarve, Bottarve, Fridarve, Frides, Gervalds, Hallvards, Hägvier, Kastelle, Kvarne, Kyrker, Lingsarve, Mickels, Nore, Petsarve, Prästgården, Rembs, Rofinds, Sibbjäns, Sigfride, Sigrajvs, Sigmunde, Sippmanne, Stenstugu, Storms, Svalstäde, Tume, Västlands, Ängvards.

Publicerat

Från landsbygden.

Eldskenet från Vestergarn i lördags afton gaf en obeskriflig anblick, Det härrörde sig från en å Vestergarns Kronbolme brinnande ladugårdslänga, hvilken i grund nedbrann.
Elden utbröt strax efter kl, 8 på aftonen och varsnades först af egendomens arrendator K. O. H. Carlson, hvilken just stod i begrepp att gå till sängs. Halfklädd skyndade han ut, fick i hast folk tillsammans. Att söka släcka elden var ej mycket lönt, då den fick riklig näring af det i ladugården befintliga fodret. Genom rådighet lyckades man dock rädda kreatursbesättningen, 11 kor och 2 kalfvar, samt hästarna.
Kl. half 11-tiden var ladugården totalt nedbrunnen. Förhör bar af länsman Svallingson hållits ang. eldsolyckan och af hvad dervid kommit i dagen kan elden med säkerhet anses hafva uppkommit genom den i ladugården befintliga lyktan.
Bygnaden var försäkrad i södra häradets brandstodsförsning för 6,000 kronor och inveatarierna för 4,000 kronor.
Skenet af eldsvådan var synligt ända ned till Vamlingbo.

Mellersta Gotland, 21 Mars.
En ny, mindre orgel, bygd af hr A. Cedergren i Vänge, invigdea i söndags i Fröjel kyrka. Verket, som kostat åttabundra kr., afprofvades då på församlingens begäran af skolläraren Aug. Fredin. Utom koraler och messan sjöng hr Fredin ätven före predikan Davids 8 psalm med ackompanjemang på orgelv, hvilket tog sig särdeles högtidligt ut.
Sedan den allmänna gudstjensten var slutad, framträdde kyrkoherden Hulteman på korgolfvet och höll tal, lyckönskande församlingen att hafva hunnit målet: kyrkosångens ledning, hvarefter han tackade såväl hr Cedergren för ospard möda, som ock afgåends, utslitne kantorn Ahlberg, som i många och långa år ledt kyrksången.
Till slut uppläste kyrkoherden verser, författade af en församlingsbo, sjelf musikalisk.

Sjön utanför Fröjelskusten ser melankoliskot. Tills mot slutet af förra veckan hade den qvar, så långt ögat kunde se, sitt hvita täcke. Men så begat isen sig i väg vesterut (söder om St. Karlsö), lemnande en ganska bred remna mellan den qvarliggande vid land och den aftågande, hvilken senare knospt var synlig vid horisonten. I går morse var åter klyftan mindre, och med detsamma hoppet mindre att tiå en breflapp från den öfriga verlden.

Vid Stjernarfve i Ejsta, som äges aflandtbr. L. Sundahl, uppkom också eldsvåda för några dagar sedan. Der fick man i god tid släcka förrän elden bröt ut. En fruntimmersgarderob, värd omkring 300 kr., blef förstörd.

Vamlingbo, 21 Mars.
Slutadt menskligt elände. I förra veckan afled härstädes tjugoårige bondsonen Lorens Olsson, Lingsarfve. Allt ifrån spädaste barnaåren tycktes han vara ej fullt normal, mena var dock ej värre än han vid föreskrifven ålder började och fortsatta sin skolgång.
Men för omkring tio år sedan drabbades han samtidigt af två de hemskaste sjukdomar, man gerna kan tänka sig, han blef, som man säger, stenblind, så att han ej kunde skilja mellan dag och natt, samt det värsta af allt, förståndets ljus slocknade för alltid, han blef vansinning, De förtviflade föräldrarne anlitade, så godt i «deras förmåga stod, den läkarebjelp som kunde fås, men förgäfves. Gossen var och förblef obotlig. Under hela sin sjukdomstid har han vårdats i hemmet, då ibland vansinnet tagit sådan fart, att medan de vilda utbrotten varat, tvångsåtgärder med bindning och dylikt måst anlitas till de stackars föräldrarnes grämelse,. Man kan derför lättare tänka sig än beskrifva den glädje de måste känna, då den store befriaren döden frigjorde deras son från hans förfärliga ställning i lifvet samt för dem borttog ett tungt och sorgligt huskors.

Otur vid jagt. Häromdagen var en person i trakten nere vid sjöatranden idkande fågeljagt. I en remna i isen der öppet vatten fans, låg några slöa och utsvultna fåglar, hvaraf tre stycken, för ett välriktadt skott ur jägarens stora muskedunder fingo sluta sin ömkliga tillvaro, Att döda fåglarne gick lätt nog, men ej så att få dem iland, alldenstund jägaren ej hade någon båt och till iskanten tordes han ej. Rådvill sprang han till en bondgård i närheten och fick en karl med sig att hämta i land jagtbytet. Men de hade uppgjort räkningen utan den hungrande — höken, som så snart han sett den hotande bössän aflägsna gripit an med de döda fåglarne och i frosseri kalasade derpå uppvaktad af en hel armé skrikande kråkor som försökte snylta sig till någon bit af den läckra anrättningen. Jägaren och hans biträde, funno vid sin ankomst till stranden de tre döda fåglarne uppdragna på iskanten och alldeles massakrerade, omöjliga att begagvas till menniskoföda,

Skarlakansfebern, denna mordengel bland de små, rasar ännu i Hamra, der den under vintern kräft flere offer. Till följd af den stora sjukligheten, måste skolan ännu tillsvidare hållas stängd, efter hvad berättas.

Näs 21 Mars.
Åtgärder för småskolans borttagande härstädes ha vidtagita af skolrådet. Framställning kommer att göras till folkskoleinspektören om hans bifall till saken, hvarefter frågan framlägges å en blifvande kyrkostämma, Det torde förefalla besynnerligt att församlingen vill ba bort en sådan nyttig inrättning, men då de skolpliktige barnens antal ej vuxit till 29 stycken och då pastor upplyst att detta antal kommer ännu ytterligare att minskas, anser sig skolrådet i sin fulla rätt att på denna väg försöka minska församlingens utgifter till skolväsendet.

Insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland pågår nu i denna socken. På föranstaltande af Näs nykterhetsförening har er lista kringsändts, hvilken, då detta skrifves, är påtecknad till ett femtiotal kronor.

Redskap till slöjdskola har nu erhållits från hushållningssällskapet. Uppsättningen är afsedd för 12 lärjungar och upptages till ett värde af 125 kronor.

Öppet vatten i sjön ha vi ej sett på länge utan är hafvet här utanför fyldt med is så långt ögat kan nå.

Hemse, 21 Mars.
Återigen har här företagits en insamling till förmån för norrländingarne, hvilket visar att vårt lilla samhälle ej saknar individer med varmt klappande bjertan för andras nöd. I söndags afton arrangerades nämligen på härvarande missionshus musik och föredrag om Norrland af predikant Nord, hvilken i flera år haft sin verksamhet deruppe. Festen, som inleddes med en god predikan af Jacobsson, Spenarfve i Hafdhem, var särdeles lyckad och inbragte 90 kr. Från tre särskilda håll ha således penningar influtit till de nödlidande. Till ombud att närvara vid ordinarie bolagastämman i Maj månad med delägarne i Gotlands Södra Härads brandstodsförening utsågs vid idag hållen kommnnalstämma dr Sätervall, och till elektor vid kommande landstingsmannaval landtbrukaren A. Pettersson, Hulte.
Källarmästar L. Mibrers och hans hustrus ansökan om rättighet till utskänkning af öl och vin afslogs af stämman.
Intresset för kursen vid den qrvinliga folkhögskolan är i tilltagande, I år hafva anmält vig ett så stort antal att näppeligen alla kunna beredas plats.

Södra Gotland, 21 Mars.
För ett obehagligt möte var en i ett mindre lofligt ärenda stadd person utsatt härom natten, Som hans visthus nu på våren var något uttömdt skulle han skaffa sig någon fyllnad derpå, men som kassan var skral tänkte han taga hvad han tyckte sig ej ha råd att köpa, dervid hans tankar föllo på en förmögen bonde i närheten, hvilken ej brukade vara så noga med att säkert stänga sin kälI re och der han ägde fullkomlig lokalkännedom. En natt i veckan då det var alldeles becksvart mörker instälde han sig på ort och ställe med en tomsäck med sig, men fann mot förmodan till förargelse dörren stängd. Så tyst som möjligt och som han trodde obemärkt, började han arbeta med dörrens öppnande och hanms bemödanden kröntes med framgång, då ill hans förskräckelse ett par armar famnade honom bakifrån såsom i ett skrufstäd och en stentorsstämma röt i hans öra: »hvem är du, och hvad vill du tjufstrykare», Af det oförmodade häftiga angreppet blef mannen i början så slagen af höpoad att han blott stönade fram ett »kors i Herrans namn», men sjelfbevarelseinstinkten segrade öfver forskräckelsen och nu började i den mörka natten en förtviflad kamp för friheten.
Väl var angrparen kraftfoll, men den angripne var homom dock öfverlägsen såväl i styrka som vighet, hvarför han ock efter många unsträngningar lyckades frigöra sig. Lika hastigt fattades han deck återigen, denna gång blott i tröjkragen, då tjufven för att blifva fri lät tröjan fara och tog till flykten allt hvad tygen höllo. Att förfölja honom ansåg angriparen ej lönvärdt utan hopsamlade han de saker tjufven vid brottningen lemnat, nämligen tröjan, mössan och tomsäcken, Det hela hade försiggått så tyst och obemärkt att i haset sofvande personer ej väckts. Hj ett ord, undantagandes de första utropen, bade växlats under brottningen. Angriparen var bonden sjelf på stället, kom i något ärende varit borta på qvällen och dervid dröjt till öfver midnatt samt vid hemgåendet begagnat en genväg och framkommit till sin bostad strax före tjufven, som han hörde komma traskande landsvägen fram samt sedan smygande närma sig byggnaden. Nyfiken att se hvem den nattlige smyggästen kunde vara och hans uppsåt, hade han sjelf dold, så godt som i det intensiva mörkret lät sig göra, bevakat den andres rörelser och då ban ansåg tiden vara inne, med handling ingripit. Sedan bonden inlåst sina segertruléer, mössan m. m., lade han sig med väkta bondlugn att sofva utan att väcka andra personer. Påföljande morgon tog han sitt byte och visade husets folk, förfrågande dem, om de kände ägaren till dessa, som de allesammans gjorde, hvilket ock var ganska lätt helst å säcken stod ägarens namn, en arbetare i närheten som derifrån hade sin största arbetsförtjenst. Genast afsändes några rader till honom med uppmaning att skyndsamt infinna sig i bondgården, men arbetaren svarade med budet att han ej hade tid, förståg. Vid ett andra bref från bonden, hållet i sträng och hotande ton, blef arbetaren förskräckt och instälde sig snopen och förlägen. Väl sökte han i början förneka alltsammans, men då bonden visade honom säcken med namnet på och gaf honom en vink om att i nödfall genom kronobetjeningens försorg skaffs honom fritt husrum, föll han till föga, bekände sitt brottsliga uppsåt och bad om förlåtelse samt om förskoning från lagens inskridande, hvilket ock beviljades, Men i stället tog bonden fram sin knölpåk och lät denna under en kraftig moralpredikan göra en allt annan än angenäm bekantskap med den del af kroppen man har högst, när man plockar smultron.

Hangvar, 21 Mars.
Liflig rörelse kan man säga ha ägt rum i vinter vid Suderbys. Hvarhelst man passerat genom den stora och vidlyftiga skogen ha massor, jag hade nära sagt huodratals menniskor varit sysselsatta, en del med att fälla, en del med tir merkörning till de två sågar, som gått dagligen alltsedan i fjor höst, då arbetet tog sin början. Mången fattig har derigenom kunnat förtjena sitt uppehälle, hvaraf de annars kunnat varit i saknad under en sådan sträng vinter, då arbetena i allmänhet äro koappa. En del utaf virket såsom slipers har körts till Kappelshamn för att derifrån utskeppas, och plankorna ha forslats till Slite, Bönderna som i allmänhet ej kupnat uträtta något af sina egna körslor för den myckna snön, hafva varit flitigt sysselsatta med vir: keskörningen från sågen till Slite. Man har kunnat räkna ända till 100 skjutsar om dagen allt eftersom väderleken varit. Priset för körningen har varit från 1:70 till 1: 80 tolften. Förändringen i väderleken har dock nu afbrutit körslorna för en tid på grund af det dåliga slädföret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1893
N:r 46

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Till fortsatt handläggning förekom målet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren i Vestergarn angående redovisning för en kö, som B. på en auktion 1883 skulle ha sålt för kärandens räkning och fått 95 kronor för. Käranden företedde ett protokoll från auktionen, hvari en ko stod upptegen såsom såld för »annans räkning» för 95 kronor. Svaranden förnekade att detta vore samma ko, hvarom åtalet rör sig, hvilket dock intygades af två vittnen, f. skollärare Gottberg och hemmansägare Csdergrep. Skollärare Gottberg hade vid tillfället fört det ena auktionsprotokollet. Att Björkegren aldrig mottagit några 95 kr. för kon var han säker på, så mycket vissare som han var i stånd att förete en uppbördslista för medel från auktionen, indrifna af skoll. Gottberg, hvilka medel voro vederbörligen qvitterade af Jakobsson, och hvarest bland andra poster funnos 95 kronor för en ko. Utslag vid femte sammanträdet.

Redovisningsmålet mellan Anna Maria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, behandlades åter. Käranden medgaf att hon fått varor af Jakobsson, men påstod de åsctta prisen vara alldeles för låga, isynnerhet för vissa partier 4ed. Å båda sidor hade inkallats vittnen för att få utrönt berkaffenheten af det arbste (uppränsning af en hage), som Siggelin skulle utföra för rättigheten att få den mycket omtalade veden. Målet uppsköts ytterligare till femte sammanträdet.

Förnyad ransakning för inbrott skulle idag f. båtemannen Oskar Lindvall och Anna Hjertstedt undergå. De voro ålagde ivfiana sig vid hämtningsäfventyr, men uteblefvo likväl, Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde, då de åtalade skola genom åklagarens försorg på egen bekostnad till rätten hämtas.

Ansvar för rån yrkade kronolänsman Svante Lindström å drängen Nils Pettersson från Kattunds i Grötlingbo, för delaktighet i rån ansvar å drängen Arvid Lindqvist, Roses i samma socken, och för öfverdådig framfart å allmän väg å arb. Johan Lindqvist, Domerarfve, och hemmansägaren J. Vestberg, Slees. — Anmälan hade nämligen inkommit från drängen Karl Lanrin, i tjenst hos kyrkoherden P. R. Kullin i Vamlingbo, att hav 17 Januari på aftonen under färd trån Hemse med troderlass blifvit uppbunnen af ett åkande sällskap om sju personer, af hvilka en, sedan de i förbifarten kört omkull i diket, sprungit fram och hållit in hans häst, hvarefter andra under hotelser aftvungit honom penningar. — Polisförhör hade. hållits med nu åtalade personer samt husbondesonen Johan Rondahl, Ravaldg, skräddaren Job, Hallgren, Norrqvie, och skomakarelärlingen Lars Olsson, Lunds, samtlige från Grötlingbo. Dervid hade Rondahl berättat: Det nämda sällskapet hade omstämda dag vid åttatiden på aftonen kommit åkande från Hemse, hvarvid ungefär vid Korsby i Hafdhem upphunnits ett större lass med trävaror, hvilket de utan att sakta farten gjorde försök att köra om, hvarvid deras åkdon for i diket. Sedan de kommit upp hade Jakob och Arvid Lindqvist, Nils Pettersson och Lars Olsson gensst sprungit fram till det på andra sidan hållande trod:rlasset, der Nils Pettersson och Jakob Lindqvist sport körsvennen om hans namn och hemvist hvarefter Pettersson i hotande ton uppmanat honom att genast utgifva 1:50 i ersättning för en butelj konjak, som han påstod hafva förlorats vid kullkörningen. Laurin sade sig ej hafva penningar för sådana ändamål, men hade sedan på upprepade hotelser gifvit P. en krona. P. var likväl ej nöjd utan hade prejat om ytterligare 50 öre. Laurin hade då svarat att ville han ha mera, så finge han vända sig till L:s kamrat, som kört i förväg. Nils Pettersson hade då gått afsides, tagit af sig rocken och kastat den i diket, hvarefter han återvändt till L. och fordrat betalning för rocken, som han ssde sig förlorat vid kullkörningen. Lanurin hade då ej svarat, men tydligen varit mycket förskräckt. Rondabl, Vesiberg, Hallgren och Olsson hade derpå fortsatt till Korsby, der de upphunno Lauring kamrat Adolf Andersson. Laurin med sitt lass kom efter och derpå det öfriga sällskapet. Laurin hade här ytterligare blifvit af Pettersson affordrad penningar, hvarvid Rondahl sett P. få en krona, den han sedan gifvit Arvid Lindqvist. Någon af sällskapet hade begärt 50 öre af Adolf Andersson. Kunde ej säga hvem det var, men Jakob Lindqvist och Nils Pettersson hade då stått närmast Andersson, Jaaob Lindqvist hade utfarit i grofva skällsord mot Andersson. Johan Vestberg hade vid kullkörningen sagt: »Slå ihjäl rackaren, sorkar». — Pettersson hade vid färden från Korsby sagt sig vara den, som hållit in hästarne. P. hade efter närmare undersökning i vagnen funnit den saknades buteljen. Vestberg och Petterssonivoro något druckna. — De öfriges berättelser voro af hufvudsakligen samma innehåll som Rondehls, Pettersson sade sig hafva fordrat ersättning för en liten flaska, värd 75 öre, och en knif, värd 1 krona. Han hade fått först en krona och derpå ytterligare en, som han gaf Arvid Lindqvist, emedan denne förlorat en konjaksbutelj. Han tillade, att han; ej fullt säkert kunde erinra sig huru allt tillgick.
Sedan protokollet öfver polisförhöret blifvit uppläst, framropades först Nils Pettersson. Han påstod nu, att han blott en enda gång begärde penningar och att de då gåfvos honom utan dröjsmål. Han hade aldrig hotat Laurin. Kom icke ihåg någonting angående rocken, som han skulle ha kastat i diket. Visste inte af att man hade hittat buteljen, Han hade betalat tillbaka penningarne åt Lanrin eå snart ban såg tilldragelsen omoämd i tidningarne, Han medgaf, att han varit drucken vid tillfället, hvarför länsman Lindström yrkade ansvar å honom äfven för fylleri å allmän väg. — Arvid Lindqvists berättelse öfverensstämde med hvad han sagt vid polisförhöret ; han hade funnit koojaksbuteljen i slädan och talat om det för alla, äfven för Pettersson. — Sedan de tre som vittnen nstämda deltagarne i äfventyret äfven fått bekräfta sina uppgifter, uppsköts målet till audra rättegångsdagep af femte sammanträdet, då slutpåståenden skola afgifvas. Nils Pettersson skall inställa sig vid äfventyr att hämtas på egen bekostnad, de öfriga vid vite af 25 kronor.

Norra häradsrätten.
Tredje sammanträdet.
13—15 Mars.
Auktionsredovisning. Målet emellan hemmansägaren Johan Källgren från Lilla Klintegårda i Veskinde och Ludvig Högberg från Vies i samma socken, ang. auktionsredovisning, hade uppskjutits till detta sammanträde för bevisning å svar:-sidan. Någon bevisning hade svar. ej att förebringa, men bestred käromålet såsom helt och hållet obestyrkt äfvensom de i målet afgifna vittnesberättelserna, för så vidt genom dem skulle anses bevisadt, att svar, å auktionen två gånger utropat det ifrågakomna hästkreaturet.
Kär. uppgaf, att den revers, som köparen af hästen lemnat kär. i liqvid för densamma, af kär. sedan lemnats till svar. såsom afbetalning å en skuld, som kär. haft till svar. samt ansåg, att svar. vore skyldig redovisa för hvad han å densamma uppburit.
Svar. medgaf, att han emottagit reversen.
Parterna öfverlemnade målet, svar. med yrkande om ansvar å kär. för obefogad rättegång.
Utslag å 4:de sammanträdet.

Kraf å skifteskostnad. Målet emellan landtbrukaren H. Landergren, Lunds i Martebo, och landtbrukaren Per S:are, Burge i samma socken, ang. ogulden utflyttningskostnad vid skifto, förevar nu ånyo. Svar. hade vid förra rättegångstillfället medgifvit krafvet) men yrkat qvittning för tomtbyra, som kär. vore skyldig svar.
Genom bandlingarne öfver ägoutbyte emel lan Martebo sockens 1:sta skifteslag och Lummelunda sockens 3:dje skifteslag skulle svar, kunna styrka sin rätt, men dessa handlingar innehades af kär. hvilken vägrat utlemna dem. Till bevis härom åberopade svar.
såsom vittne Otto Wallin från Lundbjers, hvilken berättade att vittnet tillsamman med en annen person besökt kär. för att för svarandens räkving söka utfå handlingarne;, Kär. hade då hänvisat vittnet till pastor Gutenberg, hvilken äfven skulle inneha nämda handlingar, och dervid yttrat: »ha ni lust att gurgla, så kan ni gurgla med pastor Gutenberg». Kär. hade visserligen framtagit handlingarne och låtit vittnet se dem, men vägrat att utlemna dem, ej ens mot borgen och qvitto.
Svar. begärde uppskof, hvilket kär. bestred.
Målet uppsköts till 5:e sammanträdet.

Åverkan. Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda, och Oskar Nyström, Helvigs i Fole, ang. åverkan, uppsköts på kärandens begäran, i och för skogsvärdering, till 5:e sammanträdet.
Oloflig rapphövsjagt. Kronolänsman Johan Smedberg hade till tinget instämt drängen Emil Vessman från Lilla Bjers i Stenkyrka för oloflig jagt på rapphöns.
Srfar. erkände att hav under våren nästlidet år skjutit en reppböna och 2 Jan.
innevarande år likaledes en.
Åklag. hade emellertid hört uppgifvas, att svar. under förra året skulle ha skjutit flere stycken, hvilken genom annan persons försorg skickats till Stockholm. Detta bestred dock svar.; han hade endast skjutit två, hvilka han uppätit sjelf. Åklag. öfverlemnade målet och yrkade ansvar samt att svar. skulle ersätta de skjutna rapphönsen med 75 öre stycket.
Svar. medgaf ersättnipgen och öfverlemnade målet.
Utslag å nästa sammanträde.

Missbruk af rätt till samfäld skog. Efter angifvelse af hemmansägaren O. Arvidsson, Olsips i Ala, hade k. bfhde i länet förordvat kronolänsmannen G. Boberg, att anställa åtal emot hemmansägaren Oskar Nilsson, Oleips, för det denne under pågående skifte inom Ala sockens 1:sta skifteslag till afverkning försålt skog, oaktadt k. behde före skifteta början meddelat förbud i nämda hänseende.
I nämda skog hade angifvaren vid skiftesläggningen blifvit tilldelad ett skifte, hvarför han ansett sig bafva lidit skada genom afverkningev, hvilken redan till en del verkstälts.
Åklagaren upplyste, att angifvaren och svar. ingått förlikning, men när kongl. m:t och kronan för Ala annexhemman ingin e såsom delägare i skifteslaget, fullföljde åklag. å tjenstens vägnar åtalet, Svar. medgaf, att han för 3,000 kr. sålt afverksningarätten till en skog, hvilken före skiftet varit hans enskilda egendom, han visste nämligen icke, att de i skiftet ingående ägorna från och med skiftets början ansåges sisom gemensamma för alla skiftesdelägarne, hvarför han ej trott, att han genom sitt förfarande gjort något orätt. Försäljningen hade han måst göra för att skaffa pengar tlll skifteskostnaden, och mycket skog funnes ännu qvar å svar:s hemman.
Målet öfverlemnades, Utelag å nästa sammanträde.

Stämningsmannen aflades af hemmansägaren Otto Vallin från Lundbjers i Lummelunda, hvilken af häradsrätten förordnats till stämningsman inom nämnda socken.

Barnaföda. Uti målet emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Magnas Johansson, Tule i Ganthem, angående barnuppfostringebidrag, hördes såsom vittnen förut afhörda arbetaren Olof Bingström och tågaren Fredrik Jacobsson, hvilka båda intygade att svar. 8 Maj 1891 kl. 9—10 på aftonen, i vittnens sällskap befunnit sig vid Ljungby i Ala, omkring 1 mil ifrån den af kär. uppgifna platsen, Målet öfverlemnades af parterna. Yttrande meddedelas å femte sammanträdet.

Ärekränkning. Målet emellan hemmansägarea Johan Pettersson, Medebys i Hall, samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Carlsson, derstädes ang. ärekränkning, hvilket hvilat alltsedan 8 Sept. 1891 i afbidan på utgången af ett emellan Lundberg och Pettersson anhängigt mål om ansvar för olofligt tillgrepp, hade på anmälan af kär, utstälts till detta sammanträdet.
Kär. företedde nu Svea Hofrätts utslag, hvarigenom Lundbergs kärandetalan ogillats, äfvensom bevis, att besvär ej anförts emot utslaget, samt öfverlemnade målet.
Svarandena vidhöllo beskyllningen emot kär, men öfverlemnade målet. Utslag å femte sammanträdet.

Oloflligt afvikande ur tjenst. I O. V. Ålanders mål emot statdrängen K. F. Eriksson ang. ansvar för afvikande ur tjenst kunde icke någon handläggning företagas. Kär: handlingar hade för vittnesförhörs anställande vid Stockholms R. Rätt afsändts till Stockholm, derifrån de till följd af binder i postgången ännu ej återkommit.
Uppskof beviljades till tingets femte sammanträde.

Oloflig jagt. Uti målet mellan Ludvig Högberg, Vies i Veskinde socken, och Johan Källgren Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig jagt på kär:s arrenderade jagtmark förekom intet väsentligt, Två vittnen, som hördes, hade visserligen en dag hört, att skott aflossats å kär:s mark, och äfven på afstånd sett en karl, som de tyckte likna svar., bära en hare, men kunde ej taga på eden, att denne person varit svar.
Svar. bestred, att det varit han. Utslag å femte sammanträdet.

Olofligt borttagande af stängsel. Uti målet emellan Per Stare vid Burge kär., och Herman Landergren vid Lunds, svar. båda i Martebo, ang. ersättning och ansvar å svar.
för det denne olofligen borttagit två kär. tillhöriga grindar och en del af en gärdesgård, instälde sig parterna genom ombud, kär, genom kronolänsman Smedberg och svar. genom sakföraren Stenmark.
Efter något ordande af båda ombuden, afstod kär. ombudet från all talan ang. grindarne samt en del af gärdesgården, och fordrade för den del af gärdesgården, hvarom talan ännu fördes, ersättning med 10 kr.
Svarandeombudet medgaf ersättningen.
Ansvarsyrkandet vidbölls deremot af kärandeombudet, som härpå öfverlemnade målet.
Svarandeombudet bestred ansvarsyrkandet.
Utslag å femte sammanträdet.

KKKK och SSSS. Det under denna rubrik förnt refererade målet emellan grosshandlaren H. H. Kristensen i Göteborg och Johanna Hök vid Kappelshamn handlades nu åter.
Två af kär. åberopade vittnen, tunnbindaren Hansson och poliskonstapeln Larsson, båda från Visby, berättade att de för kär:s räkning besigtigat sillpartiet vid Kappelshamn och hade de dervid funnit sillen i alla 15 faten fullt duglig med undantag af de öfre lagren, der sillen förstörts dels till följd af luftens inverkan och dels emedan kärlen voro sönderbrutna, så att laken utrunnit. Vittnena ansågo, att sillen behandlats oriktigt efter framkomsten och i följd deraf förderfvats.
På svar: sidan intygade två vittnen sjökaptenerna O. Gottberg och A. P. Öman från Kappelshamn, att sillen redan vid framkomsten varit mobränd, d. v. s. oduglig.
Kär. erhöll härpå för vidare bevisning uppskof till tingets femte sammanträde.

Misshandelsmålet emellan t. f. kronoläneman A. Jacobson, åklag., samt kanalarbetarne Björklund och Johansson från Martebo myr afskrefs, emedan förlikning ingåtts emellan målsäganden Svensson och svarandena.

Uti ärekränkningsmålet emellan August Björklund och Isak Svensson meddelas yttrande å fjerde sammanträdet.

Ansvar för olofligt tillgrepp Målet emot pigan Karolina Eriksson från Lilla Hulte i Endre, förevar nu ånyo.

Hustru Auna Oihberg från Stenstu, hvilken af svar. åberopades såsom vittne, berättade, att svar. och Maria Othberg, som samtidigt med svar. tjenat hos målsäganden Englund, en dag i Jan. år 1891 kommit in till vittnet, medhafvande 1/2 lisp. hvetemjöl, samt bedt vittnet att i och för en danstillställning baka af mjölet, hvilket vittnet äfven gjort. Vittnet kände ej till, om mjölet ver ärligt åtkommet eller ej. Åklagaren, t. f. kronolärsman Jacobsson yrkade härefter ansvar å svar. för stöld från husbonde samt för snatteri och öfverlemnade målet.
Svar. bestred ansvarsyrkandet. Utslag femte sammanträdet.

Förskingring af anförtrodt gods. Till tinget hade hem.-ägaren Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, instämt enkan Johanna Carlsson vid Kappelshamn. Nordström hade under mannen Carlssons lifstid gjort lösöreköp med makarna Carlsson rörande en del af deras lösörebo, hvarom afhandling äfven upprättats.
Efter mannens död hade hustru Carlsson emellertid föreålt nämda lösören, hvarför Nordström nu fordrade ersättning och yrkade ansvar.
Svar. erkände. Utslag å tingets femte sammanträde.

Bättre rätt till utmätt gods. Efter hänvisning af länsstyrelsen hade Anders Herlitz i Östergarn instämt sin son Johan Herlitz och Lars Olsson, enär vid utmätniog hos Johan Herlitz för Lars Olssons fordran en del kär, tillbörig lösegendom blifvit tagen i mät. Nämda egendom skulle utgjorts at en ko, en dragkärra och en arbetsvagn. För att styrka sin rätt ingaf kär. åtskilliga intyg och lät såsom vittne afböra fjerdinsmannen Johan Södergren i Östergarn.
Svar. Herlitz vitsordade riktigheten af intygen och medgaf vittnesmålet, hvaremot Olssons ombud bestred såväl käromålet som den åberopade bevisningen.
Uppskof till femte sammanträdet.

Ärekränkning. Hemmansägaren Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, hade till tinget stämt Johan Larsson i Norrlanda för det denne beskylt kär. att ha stått i brottsligt förhållande till en annans hustru. Svar. bestred.
Uppskof för bevisning till femte sammanträdet.

Fordringsanspråk. Slagtaren J. Vahlbäck i Visby hade till detta sammanträde uttagit stämning på P. A. Persson i Bara med yrkande, att enär ett af svar. till kär. försåldt kokreatur vid slagtningen befonnits vara sjukt samt köttet derför måst nedgräfvas, svar.
skulle återbetala kär. hvad han vid försäljningen erhållit för kon.
Svar. bestred, att kon varit sjuk, då svar.
sålt den eller någonsin derförat. Uppskof till femte sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Mars 1893
N:r 43

Publicerat

Från landsbygden.

Alfva, 11 Mars.
I går afton hade i Alfva af en välgörenhetssyförening, bildad af unga qvinnor — der verka dessutom sedan flere år tre andra — anordnats en förut kungjord auktion till förmån för de nödlidande i Lappland. Folkskolesalen, för tillfället nätt smyckad med granar, blommor och god belysning, blef snart fyld af både äldre och yngre. Efter ett af pastor — Kellström, af psalmsång vid orgel föregånget, anslående varmt föredrag om Guds oförskylda godhet mot oss och vår tröghet och otacksamhet att erkänna densamma, började auktionen, som snart gick med lust och välvilja, så att de många nätta, af flitiga händer under vintern samarbetade och äfven till en del af annan förening m. fl. skänkta, nyttiga och goda sakarna ströko åt. Glädjande var, att många saker, som i och för sig voro af mindre värde, flera gånger återskänktes och ånyo utropades, så att de stego till ganska högt värde.
Det hela afslutades med en af pastor sjelf spelad med värme afsjungen psalm. Vid en hastig hopsummering af de många inropen, steg summan bortåt 140 kr.
Äfven skolbarnen lära skramlat ihop några kronor och ofter i kyrkan upptagits för samma ändamål.

Vamlingbo, 11 Mars.
Obehagligt hinder. Då ett par af ägarne häromdagen utkommo i sin gemensamma väderqvarn för att mala, funno de till sin förvåning dörren tillbommad och ett större hänglås satt derför, utanför det vanliga låset, hindrande dem att inkomma, bur trängande deras mäldbehof än var. Att bryta upp dörren ansågo de ej rådligt på grund af vissa misstankar, utan efterhörde hvem som ditsatt låset m. m. och funno att den tredje delägaren tagit vittnen med sig och på ofvanskrifna sätt velat hindra de bägge meddelägarne fritt inträde.
Förhållandet är, att för några år sedan vid malning åt en af delägarne under en häftig höststorm qvarnen blef så illa ramponerad, att en större reparation måste företagas. När nu betalning derför skulle erläggas, vägrade den tredje delägaren att betala, förklarande att den som malt sönder qvarnen äfven fingo betala reparationskostnaden, hvarför han i sin ordning af de bägge andra delägarne förvägrades att mala på qvarnen. Hos kronobetjeningen, lära efter hvad det förljudes, de bägge andra delägarne anhållit om handräckning för att få qvarnen öppnad.

Som vårens förebud ha vi för flere dagar sedan fått några af våra vanligaste flyttfåglar, staren och lärkan, men de se litet afsigkomna ut. När vädret är någorlunda mildt låta de höra sina drillar, men dess värre tystna de snart, när kölden åtorkommer. I deg hittades af en person ett par starar, som ljutit döden troligen af köld, och det är att befara att flere gå samma väg, om kölden håller i. För sjöfåglarne är det ej bättre stäldt, nu sedan hafvet tillfrusit så att någon remna eller vak i isen ej står att finna. De arma fåglarne äro ock så utmärglade, att på dem som skjutes knappast finnes något matnyttigt.

Messfall inträffade i går i Sundre kyrka, der passionsgudstjenst var utlyst. Det var snöyran i torsdagsnatt, som gjort vägen så ofarbar att pastorn ej kunde framkomma till annexförsamlingen.

Rone, 10 Mars.
Nykterhetsföredrag höll nykterhetstalaren Nord i folkskolesalen, hvars alla sittplatser voro upptagna, i onsdsgs qväll. Talaren hade valt till text 1:sta Petri 4: 3—4: Det är nog att I under den förlidna tiden hafven handlat efter hedningarnes filja o. s. v., ur hvilken text ett godt, till bjertat gående föredrag framgick, som gjorde starkt intryck på åhörarne, så vidt man får döma att ögat är själens spegel.
I går qväll höll samme talare föredrag i samma ämne i Ronehamns skolsal. Texten var då hemtad ur Ebr. brefvets 12 kap. och 15 vers: sen till att ingen försummar Guds nåd o. s. v. Det var att mycket godt föredrag äfven det och en god uppmuntran att icke förtröttas i det godas tjenst. Härvarande vice pastor var talaren följaktig och han erbjöds välvilligt logis i prestgården, för hvilket allt nykterhetsvännerna här äro mycket tacksamma.

Etelhem, 12 Mars.
Slädparti hade i går e. m. af öfver ett 50-tal personer härstädes anordnats, Med 15 slädar och under bjöllerklang togs färden genom Garda, Lye och Stånga, hvarefter man vid 6-tiden återkom till utgångspunkten hos landtbr. L. Larsson Kyrkeby, i hvars stora och rymliga sal snart en flitig dans tråddes, omväxlande med mat och dryckjom, hvarvid flera skålar föreslogos och munterheten fortgick långt in på natten. Vädret, som under utfärden var det utmärktaste, kastade emellertid på natten om till full snöyra, så att hvar och en var nöjd att stanna under tak i det längsta.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 21 Febr.
Husfrid eller lifvet! (Antingen, eller!) Ja, husfrid eller ett lod hemmagjord hagel i ryggen, serveradt medelst en gammal rostig lod-bössa — se, det var just hvad som var frågan om vid nedannämde tillfälle.
Här om qvällen då ett par af det unga Sundre, tillhörande det otäcka könet, skulle gå till vår sockens provisoriska poststation för att hämta sina tidningar, företogo de sig ett dumt, men kanske ej så illa ment skämt, men hvilket skämt dock kunnat hafva vanskliga och ödesdigra följder med sig.
Alla vägar voro, vid tiden för detta tillfälle, tillyrade, hvarför man tagit s. k. bivägar litet hvarstädes. Så har nu vägen förbi en odalmans ensliga och fridfalla tjäll. De två posthämtarne visste på förhand det samtliga af familjen voro borta med undantag dock af en af sönerna, hvilken, inom parentes sagdt, säges vara litet egen. Nu togo de sig före, att först bomma igea dörren till stora ingåogen medelst träklossar, störar och annat dylikt. Sedan detta var gjordt, gå de til ett fönster, der de gifva sig tillkänna genom klubbslaglika dunkningar samt allehanda kasperliknande grimascher derutanför rutan i mörkret och väcker såmedelst den unge mannen derinne, hvilken slumrat in framför hemmets varma bränntorshärd. Uppskrämd af de mindre vanligt levererade »knackniogarna» samt de fula vanskapliga grinen och anletsdragen från de pelsmösseklädde nattstörarena, hvilka i den innevarande ynglingens ögon sågo ut, som minst sagdt, eskimåer, rusade han först fram till fönstret, hvarest han riktigt öfvertygade sig om att det verkligen var »spöken» eller andra odjur, och sedan — va’ hart den, va girt den — till dörren för att komma ut, men — stängd var den och hans krampaktiga ryckningar och slitningar i densamma förblefvo fruktlösa. Nu siger hans vrede till raseri — sannolikt mest af skrämsel. Han kommer in i rommet igen och gömmer sig, som de derute trodde, i köket. — Men, o fasa! Döm om deras förskräckelse då de fingo se den unge förtviflade och uppskrämde mannen komma ut bakvägen (hvilket de ej beräknat) med en gammal lodbössa, höjd till affyrning och mad spänd hane riktad mot fridstorarne, hvilka mera förskrämda än någonsin deras för skämt utsatta föremål varit — ty de sågo ju döden för ögonen, — togo till harvärjan. — Men — pang — och ett skott med en förskräcklig smäll brann af. Det var den sekelgamla lodbössans väl tilltagna, åt rapphöns sannolikt ämnade, ammunitiorsförråd som exploderade.
Vare sig ou skytten »sköt i vädret eller skottet var s, k. »löst», förmäler ej historien, men nog af är att de nattliga fridstörarae den gången sluppo undan med lifvet.
Lyckligt emellertid att allt så väl aflöpte, men det kunde, som sagts, haft allvarliga och sorgliga följder detta, för öfrigt, dåliga skämt!
Att bössan var skarpladdad, är högst antagligt, ty sällan hänger väl ett lösladdadt gevär å den jagtidkande bondens vägg?
Att också de tvänne bondsönerna ej så snart gifva sig ut för att förströ sig med sådana landsvägsriddarlika upptåg, är äfven ganska antagligt.
Jaha! Så här var berättelsen i hela sin längd och ärade läsaren tänker kanske: »ja, jaugar sagesmannen så jaugar brefskrifvaren!» Men nej värderade läsare häraf, tyvärr, höll jag på säga, är det en liten egendomlighet med detta meddelande, Den nämligen: att vara alldeles sannfärdigt. — Jag är så mycket mer öfvertygad derom som den förfördelade ifråga är — »intervjuad».
Sundrebo. — Älskare af frid och lugn och i all synnerhet — hemfriden.

Vamlingbo, 21 Febr.
Religiöst föredrag hölls i härvarande folkskolesal i går qväll af kyrkoherde Kullin och predikant Brun. Kyrkoherde Kullin besteg först katedern och höll ett sakrikt föredrag öfver ämnet: Kristus frestas af djefvulen, med anslutning till frälsarens förnedring. Derefter predikade Brun öfver Ebreerbrefvets 12 kap.
Den ganska stora salen var till trängsel fyld af en appmärksam åhörareskara. Efter föredragens slut lät sångförenirgen under god samsjungning höra några vackra nummer.

En för årstiden ovanlig naturföreteelse iakttogs i söndags natt från nordost af några personer, nämligen ett par blixtar, åtföljda ganska hårde åskknallar. Det plägar ju efter gamla märken vara förebud till stark och långvarig köld fast det snart kunde vara tid att tänka på motsatsen, ty köld ba vi haft och ha tillräckligt af.

Hötjufvar börja sina operationer härute. En natt i förra veckan bortstals från tre hemmansägare i en gård foder i mängd. Kölden ger väl god aptit hos fyrfotingarne. — På tal om tjufvar kan nämnas, att för kort tid sedan gjordes inbrott i en källare härstädes en natt, dervid tillgreps diverse födovaror. Någon spaning på tjufvarne lär man ej ha.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Februari 1893
N:r 30

Publicerat

Från landsbygden.

Sundre, 14 Febr.
Drifis, jämte annan is, hvilken senare bildats genom några dagars stiltje, har någon tid legat härutanför i sådan mängd att ögat ej på något håll kuvnat nå öppet vatten, med undantag af i riktning till ost och ost nordost. — En ångare syntes bärutanför i går f.m. ungefär mellan Karlsö och fasta landet, arbeta i isen — sannolikt var det Klintehamn på hitgående från Idö med post. — På e.m, försvann ångaren ur sigte.

Marmorbrytningen till de fria konsternas akademi i Stockholm som, i bref härifrån, för någon tid sedan nämdes skola börja först i sommar, har allaredan nu tagit sin början, i det en större arbetsstyrka, för fabrikör Lindströms i Visby räkning, för några dagar sedan hitkom och nu är i full gång med att spränga och hugga.

Rapphönsen härute lida nu stor brist på föda till följd af den isskare som de senare dagarne bildats af dels tö- och frysväder. All åker och mark är, som sagdt täckt af skare för att ej säga is. — Derpå ligger ett hårdt snölager, hvilket allt omöjliggör all åtkomst af föda — Iogen bryr sig om att här, som på andra ställen, på något vis omhulda och vårda de stackars huagrande djuren genom att utströ någon mat eller utsättandet af något som helst skydd mot deras fisnder och oväder. Tvärt om! Ty de förföljas rätt ofta af »tjufskyttar»!

Plank hittades för någon tid sedan, som man påstår af en af tjenstemännen å Hoburgs fyr, till ett antal af samma summarum en.
Haru härmed sig rätteligen förhåller vet man ej med säkerhet. — Nog af att den stora rätt vackra plankan ligger uppdragen å refsudden och väntar med första vårdag att få be. öx af »Tullrar» för att vederbörligen bl. behandlad — så framt ej någon dessförinnan »behandlar» henne genom att köras hem, uppläggas på något »lukt» och strö halm öfver, hvilket förfaringssätt förut lär ha’ praktiserats.
Några andra händelser eller nyhater ha vi ej härute på »verldens ände». Alla ha god helsa; godt om mat och snö fins här också — kanske mest af allt annar.
När söndagsmorgonen inträder, taga vi på oss vår bästa »söndagseftermiddagsgåborsrock», gå till kyrkvallen, hvarest vi ställa oss i en skock och invänta der vår omtyckte och vänlige kyrkoherde, hvilken är hygglig nog att i kölden fara bit ut för att predika Guds ord för en åbhörareskara af ibland ej fler än 6 å 7 personer, »ham self», klockaren och orgelnist-skan inberäknade, hvilket är det enda afbrottet i vår dystra ensamhet.

Södra Gotland, 14 Febr.
Helsotillståndet på södra landsbygden är allt annat än godt. Halssjukdomar, hosta och snufva, sviter efter den starkä kölden, ha hemsökt de flesta familjer. Skarlakansfeber har äfven utbrutit i en familj från en sydlig socken, der flera barn lära vara angripna, och der läkare måste ingripa.
Högt stå prisen härute, i denna skogfattiga delen af ön, på ved. Så t. ex. betaltes härdagen å en auktion ända till tretton kronor för en kast furuved, och å de fåtaliga skogseuktionerna springer stundom priset upp en tredjedel kögre, så att nog kan man säga att »vedpinnarne» äro dyra så det förslår, och kölden, ja den blir allt värre och värre.
Från Vamlingbo der entrepenadauktien sistl. lördag bölls å uppförandet at ett nytt magasinshus jämte materialer dertill, meddelas, att uppförandet betingade ett pris at 230 kronor, och att kalk osh trävirket (å hvilket ett skriftligt anbud från Buttle afgifvits, som antogs) betaltes med omkring 450 kronor. Hela kostnaden för bygget beräkna; till cirka 1,000 kronor.

Burgsvik, 14 Febr.
En egendomlig historia omtalas från en socken på söder. Der tjenade nämligen på en bondgård en tjuguårig dräng, välväxt och groflemmad, samt en något äldre flicka, äfven hon af herkulisk kroppsbygnad. En dag för kort tid sedan var husbondefolket borta i något ärende, då de hemmavarande hjonen af en liten anledning kommo i gräl, hvilket kort derpå öfvergick till fullkomligt slagsmål. Under det vilda handgemänget erhöll drängen flera skråmor å ensigte och händer af sin qvinliga motståndsre, hvilken till slut i sitt upphetsade tillstånd bokstafligen tog ungersvennen i sin famn och bar honom bort till en soffa, der hon tämligen hårdhändt nedlade den sprattlande bördan, hvarefter en grundlig kringklappning följde för den stackars drängen. När detta väl var öfverståndet föll det hjeltinnan in att fösa ut kamraten på gården, men han höll sig fast så godt han kunde i soffan. När nu den raska tösen märkte detta, gör hon ett väldigt ryck och se, den splitternya soffan springer sönder så att spillrorna yta omkring, och inom mindre tid än 2 minuter befinner sig drängen, barhufvad och sönderrifven, utanför förstugudörren, hvilken slås i lås bakom honom. Huruvida den utkagtade lyckades eller ens tordes komma in, förrän husbonden kom hem, förmäler historien ej.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Februari 1893
N:r 27

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 11 Febr.
Mannen, hustrun, grisen och kärestan.
En här bosatt gift f. d. yankee hvilken i det stora landet i vestern troligen hyllat »de sista dagars heliges» äktenskapsteori, inledde för en tid sedan en kärlekshandel med en gift qvinna härstädes, hvars man länge legat dödssjuk och nu i vinter skattat åt förgängelsen, Häromdagen skulle vår yankee slagta en gris, men tyckte då att hans kära famma äfven kunde behöfva en bit, hvarför ban oaktadt sin hustrus kraftiga protester knogade i väg med halfva grisen till sin kära. Efter välförrättadt arbete återvände han hem, men möttes der af sin hustru, som lik en furie, gripen af svartsjukans demon, rasade och öfveröste honom med de kraftigaste tillmälen och för att göra mera eftertryck åt sina moralpredikningar fattade hon sopqvasten och började dermed bearbeta sin otrogne man på de ömmaste ställen på hans fattiga lekamen. Högt skrikande retirerade han till brygghuset hvars dörrar han lyckades rigla. Seende sig nu i säkerhet, hopsamlade han der liggande inelfvor efter grisen och stoppade alltsammans i en säck samt under det hans vredgade hustru sökte spränga ena dörren smög han sig tyst och obemärkt ut genom den andra med säcken på ryggen och så i väg mot sin tillbeddas bostad. Hustrun, som omsider lyckades bända upp dörren, fann buren tom och fågeln flugen åt skogen samt såg hvad som medföljt. Anande allt för väl hvart flykten stälts, skyndade hon efter och kom just lagom att få se sin man jämte börda försvinna genom dörren, som efter honom slogs i lås. Från ett öppnadt vindsfönster såg hon mannen jämte sin rival, hvilken senare öfveröste henne med ovett, hvarefter de bägge kuttrande dufvorna lät höra en segersång förmodligen yankeedoodle.

Vamlingbo, 11 Febr.
Religiösa föredrag ha under nu gångna veckan kållits fyra gånger i härvarande missionskapell af predikant Roos från Småland. Talaren visade sig som framstående andlig predikant. I torsdagsqväll upptogs kollekt till bestridande af predikantens resekostnader, hvilken kollekt uppgick till 10 kronor samt en stor och vacker — guldring, förmodligen skänkt af någon af det täcka könet, kom på detta sätt velat frambringa sin hyllning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Februari 1893
N:r 25

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 8 Februari.
Vid i dag härstädes hållen extra kommunalstämma, ha till ledamöter i årets bevillningsberedning utsetts hemmansägarne Nils Olsson Nora och G. Jakobsson Bilds, den senare genom omröstning med 530 fyrk. Närmast i röstetal kom Olof Nilsson Bjerges med 489 fyrk, som blef utsedd till suppleant.

Rapphönsen ha haft en särdeles svår tid att genomgå för att kunna lifnära sig på den frasna marken. Många exemplar ha hittats döda, ibland delvis uppätva af roffåglar. Senast i dag var Eder meddelare m. fl. åsyna vittne till hurusom en rapphöna ifrigt förföljdes af en hök ute på en sädesåker. Många gånger var höken så nära sitt offer, att han nära nog fått borra sina klor i den förskrämda flyktingen men denna senare slant dock lyckligt undan, Plötsligt flyger hönan i sitt snabba lopp direkte i en — gärdesgård med den påföljd att hon ögonblickligen uppgaf andan. Men der som blef lurad på konfekten, det var herr hök som gick förlustig sitt byte denna gång.

Mycket främmande har vår lilla grannsocken Sundra nu erhållit, Från Visby anlände nämligen dit i förgår omkr. 25 st. stenarbetare, hvilka för br H. Lindströms räkning skola börja med marmorbrytningen å Hoburgen. Sedermera lär ytterligare ett sextiotal arbetare hitförväntas, så att nog blir det lif och rörelse i denna tysta »landsända» nu en tid så att det törslår. Flera storartade företag, enligt nutidens fordringar, lära äfven vara i görningen, enligt hvad mig berättats, såsom att en rälsbana skall anläggas från sterbrottsplatsen till Refvikena lilla hamn och landningeplats för nedforslande af stenen, samt att telefonlinien skall utsträckas från Vamlingbo prestgård till öns sydligaste plats Hoburgen, hvilket allt ej ens den m-st fantasirike Sundrebo vågat drömma om för ett par tiotal år tillbaka, Att denna »stenaffär» i ej så liten mån blifver inkomstbringande äfven för de der bosatte skattdragande innevånarne är sjelfklart.

Slädparti var af de unga anordnadt härstädes i söndags eftermiddag. Vid tretiden samlades man vid skolhuset, men till följd af det ruskiga vädret, — som vapnligt snöyra — var deltagarnes antal ringa i förhållande till de anmälda. Var dagen ruskig så blef qvällen så mycket trefligare. Ej en vindfläkt rördes och någon kyla kändes knappt till.
Färden stäldes till Burgsvik, der uppehåll gjordes en stund, hvarefter hemfärden företogs och inträffade i Vamlingbo vid något öfver ejutiden. Man samlades nu kring glasen der skålar druckos och besvarades under angenämt fraterniserande, hvarefter ännu muntration varade till sent på qvällen, då uppbrott skedde och man skildes åt storligen belåtna med sin qväll och tacksamma mot arrangörerna, som tillstält deona välkomna förströelse på den på nöjen så fattiga södra udden.

Källunge, 8 Febr.
Difteri, den hemska gästen, har grymt hemsökt en hemmansägarefamilj härstädes. Inom mindre än 8 dagar ha nämligen i denna sjukdom aflidit famiIjens alla tre barn, en gosse och två flickor, 7, 10 och 12 år gamla.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Februari 1893
N:r 23

Publicerat

Styrelsen

för Gotlands södra härads brandstodsförening har tillerkänt brandskadesrsättning åt landtbrukaren Lars Hansson, Jogenäs i Burs kr. 13:37; fattigvårdsstyrelsen i Vamlingbo 50: — enkan Johanna Bolia, Forsa i Hejde 76: 84: dottern Maria Bolin 85: — hemmansägaren Johan Vahlgren, Bogs i Stånga 54: 75 och kyrkoherden K. Lange i Alfva 24: 50.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Februari 1893
N:r 19

Publicerat

Entreprenadanbud.

För uppförande af ett skolhus i Akebäck af sten under sommaren 1894 kunna af hugade spekulanter anbud ingifvas före den 8 nästkommande Mars till skoll. E. Dahlström i Follingbo, der ritning, åtgångstörslag och kontrakt finnas tillgängliga, med förbehållen rätt för kyrkostämman att antaga eller förkasta blifvande anbud.
Bygnadskomitén.

Genom auktion till den minstbjudande, som förrättas i Vamlingbo skolhus lördagen den 11 nästk. Februari kl. 10 f. m., upplåtes för pastoratets räkning följande reparationsarbete och materialier i prestgårdsbygoaden: diverse snickeri-, murnings- och en mängd måleriarbeten, som verkställes under innevarande sommar; 15 tolffer goltbräder samt 1 tolft 7 alns 10 tums dito.
Vidare meddelag vid auktionen. Pröfningsrätt å afgifna anbuden förbehålles.
Vamlingbo den 31 Januari 1893.
Bygnadskomitén.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Februari 1893
N:r 19

Publicerat

Genom auktion

till den minstbjudande låter Vamlingbo kommun lördagen den 11 västkommande Februari kl. 12 på dagen i skolhuset försälja leveransen af materielier till ett nytt spannmålsmagasin af sten jämte upp förande af detsamma, 40 fot långt, 20 fot bredt och 13 fot bögt under brädtak. Materialier: 14 läster kalk, 17 rior, 4 rifodriogar, 6 -bund, 20. sparrträ och handbjälkar, 8 laktar, 3 tolfter plank och 40 tolfter bräder.
Närmare upplysningar vid auktionen.
Förbehålles pröfningsrätt af gifna anbuden.
Vamlingbo den 24 Januari 1893.
Bygnadskomitén.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Januari 1893
N:r 15

Om Oss Drivs med WordPress