Från landsbygden.

Nordöstra Gotland, 23 Okt.
Gubben och höken. Då en gammal man häromdagen sysslade hemma i gården med vedhuggningsarbete, fick han syn på en väldigt stor hök, som utan uppgörelse styrde kosan rakt in i hönshuset. Gubben skyndade med lika stor fart efter och stängde dörren för att förpassa höken till de sälla jagtmarkerna, men den gången hade gubben uppgjort räkningen utan hr hök, ty då denne fick syn på den gamle jägaren, satte han kurs på hans ansigte och började på det väldigaste sätt bearbeta gubben, som så fort sig göra lät måste söka sin räddning ute i det fria, men så fort dörren kom upp var ej heller höken sen att begagna sig af tillfället. Fara är att den gamle mannen mister synförmågan på venstra ögat och hans ansigte är för öfrigt helt sönderrifvet. Han försöker troligen ej mer att döda hökar.

Olyckshändelse. Då en bondgumma för ett par dagar sedan var sysselsatt med att sönderstycka en sockertopp, var dervid ett hugg icke bättre måttadt, än ett finger blef bokstafligen afstympadt.

En lustig jagthistoria skall jag också berätta medan jag är i tagen. I söndags hade några ynglingar varit ute för att jaga hare; hela dagen hade de ströfvat omkring i skogen utan att få upp en enda at de eftersökta fyrfotingarne. Strax före skymningen lyckades dock hundarne få upp en hare. Till följd af mörkrets inbrott måste skyttarne ställa kosan åt hemmet; men hunderna fortsatte att drifva. En bonddräng som om qvällen vid niotiden skulle ut i ladugården för att ge kreaturen nattfoder hörde att hunderna ännu drefvo, men strax uppe vid gården, Sedan han gifvit kreaturen foder, skulle han efter vatten och låter deronder dörren till stallet stå öppen, när han kom tillbaka, finner han ena hästen vara mycket orolig och skrämd. Han sökte få reda på orsaken men utan resultat. Hästen började allt mer och mer göra alarm och höll på att slita sig lös. Just som drängen står der och tittar helt förfärad, fick han ögonen på en jösse som helt förskrämd tycktos vilja hafva nattlogi inne i dets. k. »båset».
Sedan dörren tillstängts och drängen som stridsklubba anlitat en sopqvast, fick jössen med lifvet plikta för sin närgångenhet.

Boge, 23 Okt.
Skarlakansfeber grasserar för närvarande härstädes.

Högt pris å potatis är det i år. För ätpotatis betalas från 5—6 kr. för gammal tunna; knapt finnas några goda sådana att erhålla.

Knapp tillgång på villebråd är här; hare och rapphöns fins nästan ej att få se, oaktadt ifrigt sökande. I den s. k. Bogevik härstädes är dock god tillgång på sjöfågel. Fisket vid »Sju strömmar» har från och med 20 dennes som vanligt tagit sin början.

Södra Gotland, 24 Okt.
Från Vamlingbo meddelas att vid en derstädes förliden gårdag hållen pastoratskommunvalstämma nya stadgar i enlighet med nu gällsnde lag antogos för Vamlingbo pastorats sparbark. Efter förhandlingarnes slut begärda en stämmomedlem att ny stämma måtte utlyses för att besluta om sparbankens upplösning.

Enstaka sjöfynd, bestående af läkt och bräder, lära i degarne påträffats vid öns sydligaste kuster. På en hittad plankstump lästes namnet »Henriette», troligen namnet på det fartyg hvarifrån det härrör.

Rågbrådden ser nästan öfverallt frodig och bra ut. På de flesta fält ser mau fåren beta i allsköns ro och trefnad. Potatisupptagningen har nu afslutats för året här ute isödret och kan skörderesultatet betraktas såsom medelmåttigt i jämförelse med förlidet års afkastning af samma vara.

De saknade Hamrafiskarenas öde anses nu afgjordt, ty en person från Öja påstår sig från stranden ha varit ögonvittne till när en fiskbåt af den saknades storlek ander seglation plötsligt sjunkit i djupet med man och allt. Att kunna komma de förolyckade till hjelp en undsättning var för mannen en omöjlighet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Oktober 1893
N:r 166

Från landsbygden.

Fårslagt. Från Vamlingbo meddelas, ehuru med reservation, att ej mindre än sju stycken får, som gingo ute i en hage på bete, natten till förliden gårdag blifvit delvis uppätna och förstörda af kringströfvande hundar. Flera enstaka fall af samma slag har ock kort förut förekommit, och det tillägges att man nu — åtminstone till en del — har bevis på hvems hundar som föröfvar skadegörelsen.
Apropå hundar, så kan antecknas, att några af nämda kommuns medlemmar till kom, st. ordföranden skriftligen lära ha ingått med anhällan att vid ordinarie stämman i Oktober få ärende föredraget om hundskatt inom socknen. Det vore väl om sådan blefva besluten.

Ett olyckstillbud yppade sig häromdagen då en tjenstepojke skulle hämta hem hästarne från en närbelägen äng, der just vid samma tillfälle några rapphönsjägare idkade jagt, ty då pojken fått tatt i hästarne och fortsatte åt hemmet ridande, small ett skott och de skrämda djuren satte i väg gå pass att den lille ryttaren flög af och släppte båda djuren, samt blef rätt illa tilltygad af hästarnes hofvar.

Han blef botad. En dräng ifrån trakten, som just icke var känd som någon driftig jordbruksarbetare begaf sig sistl. vår längre uppåt landet för att skaffa sig arbete, alldenstund ingen ville lega honom härhemma. Nog af, han erhöll äfven arbete i en sydostlig socken bog en större driftig landtbrukare emot lön på stat. Efter en liten tids förlopp tyckte den nye statkarlen att arbetet — som här vanligtvis gick raskt undan — blef honom för ansträngande och påkostande, hvarföre han beslöt att »bli sjuk» i hopp att under någon liten tid få ha sin lekamen i ro och stillhet. Beslutet hos den unge mannen följdes snart af handling, och en dag ingick till husbonden — som för tillfället vistades på en annan egendom — telefonisk underrättelse att den nys »stataren» låg sjuk. »Hämta doktorn till honom» lydde husbondens bestämda svar, och doktorn kom samt företog en noggrann och grundlig undersökning, trots »sjuklingens» protester, alldenstund ej något spår af sjukdom kande upptäckas. Läkarens förklaring på sjukdomen löd: Mannen är bara — lat; men jag skall dock g:fva honom en dosis »tjenlig» medicin, hvarpå han aflägsnade sig. Snart erhöll »patienten», som naturligtvis icke visste läkarens utslag i saken, utan fullt och fast trodde att han öfverlistat läkaren, enär denne skickade honom »medikamenter», en hel flaska »medicin» med beskrifning om användandet. Nu blef det för vår hjelte en tvungen nödvändighet att förtära medicinen, för att ej väcka misstankar bland omgifningen, hvilken, härom underrättad, särskildt fått order att så efter att läkarens föreskrifter bokstafligen uppfylde; men se! verkan deraf förspordes snart, ty »medicinen» var ett starkt diarrégifvande medel. Omsider blef mannen dock »återstäld» från sin sjukdom och nu började han arbeta med mera lif och lust, troligen emedan han på något vis fått en aning om det spratt, hr doktorn till stor nytta spelat honom, och äfven derför att läkarens visit, tillika med »medicinen» måste af honom sjelf ersättas, hvilket han förut, d. v. s. före »sjukdomen» icke tagit i beräkning.

Södra Gotland 23 Sept.
»Hoburgskretsens» höstmöte hölls i Vamlingbo i går och var ganska talrikt besökt. Mötet hade denna gång en mera familjär karaktär och diskuterades lifligt åtskilliga frågor på skolans och kyrkans område, hvarefter ett med uppmärksamhet åhördt intressant föredrag hölls af skollärare Dahlqvist om mekanisk undervisning i skolan förr och nu. Skollärare Laurin omvaldes till ordförande, likaså skoll. Stenqvist till sekreterare. Ett par nya medlemmar inskrefvos i kretsen, hvarpå mötet afelöts på öfligt sätt, sedan ötverenskommits om nästa mötes hållande i Hamra.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 September 1893
N:r 149

Från landsbygden.

Södra Gotland 19 Sept.
Strandfynd Vid vestra kusten, utanför Vamlingbo upphittades i söndags en mast med vidhängande storsegel och fock jämte något tågvirke. Att döma af såväl mastens som de söndertrasade seglens storlek, torde de tillhört någon mindre kutter eller laxbåt, som ej haft fast mast; några tågstumpar, som tycktes tjenstgjort som vant, funnos dock.
Att denna rigg förlorats vid någon hemsk katastrof på hafvet torde tyvärr kunna antagas, alldenslund å masttoppen, som var ett par alnar högre än storseglet —, var fästad en näsduk, hvit med bred röd bård, hvilken troligen tjenstgjort som signal eller nödflagg efter hjelp, från någon nödstäld, som under förra veckana svåra stormar kanhända funnit en graf i det upprörda våta elemontet.

Misslyckadt skojeriförsök. I en salubod på söder inkom häromdagen en gumma och utbjöd till salu en klump smör å en fyra kilogram, Köparen, som kände gummens husliga ställning, uttryckte sin förundran öfver huru hon som blott ägde ett kokreatur, kunde sälja så mycket och vackert smör på en gång; men dertill hade gumman en antaglig förklaring till hands, hvarefter köpet uppgjordes utan någon undersökning af varan och gumman stultade i väg hemåt sedan några uppköp blifvit gjorda. Om en stund inkom i saluboden en kund och köpte bland annat äfven smör, då den af ofvanskrifna gumma inköpta smörklumpen utbjöds. Men som den nye köparen blott ville hafva ett kilogram måste den vackra smörstacken skäras sönder och nu blottade för köparens blickar ett blandadt innandöme, Potatie, talg och smuts utgjordt kärnan, och af smör var blott ett skal som omslöt den rara anrättningen. Bud sändes genast efter den bedrägliga gamman, men hon var naturligtvis förhindrad att infinna sig, tills ett bref ankom från köpmannen, hållet i sträng och hotande ton, då hon måste beqväma sig till inställelse. Till att börja med spelte hon den förorättade oskulden med vreda ord och åthäfvor, men då handlanden förargad utbrast: Nå, så skall jag också öfverlemna saken åt länsmannen, fann hon för godt att stiga ned af sina höga hästar, krypa till korset och begära nåd samt lemna tillbaka de bedrägligt vunna penningarne då hon återfick sin blandning. Hårdt ansatt bekände hon äfven att hon förut ett par gånger, med bättre framgång, gjort sig skyldig till dylikt bedrägeri.

En arbetare inköpte för några dagar sedan en tunna råg af en bonde, men som bonden ej bade tid att forsla säden till arbetarens hem samma dag blefvo de fyllda säckarne liggande qvar i ladan. I slutet af förra veckan hemtade arbetaren hem sin säd, men skulle dock förut ännu en gång titta på den vackra fjortonpundiga varan, då han till sin häpnad rann den uppblandad med en mängd slökorn och småsäd. Uppbragt öfver detta usla beteende, som han trodde från bondens sida, tillvitade han honom förseelsen men denne beklagade det skedda, till hvilket han vore oskyldig, samt lemnade annan säd. Vid af bonden företagen razzia efter gerningmannen måste tjenstedrängen på stället till sist bekänna att han för att hämnas en förment oförrätt velat spela arbetaren ett spratt derigenom att han borttog en fjerdedels tunna ren råg och blandade till fulla måttet af sämre vara.

Storkar, i en flock af tio stycken, syntes hörstädes i lördags, kretsande i sakta fart fram och åter, ibland sänkande sig ned å fälten, der de med halsarne sträckta i vädret se ståtliga ut. Det är högst sällar, som dessa praktfulla fåglar varsnas härstädes, hvarför ock mången stod undrande och spörjande hvad det var för främlingar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 September 1893
N:r 146

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Förmyndareredovisning. Ernst Norrby, Vall, begärde att af Maria Magdelnsa Lindal, Möllbjers i Roma, utkomna 8,713 kronor dels oredovisade medel, dels resterande arrendemedel, som bort tillkomma Norrbys hustru, för hvilken Maria Lindals numera aflidne mac varit förmyndare. Svaranden invände att redovisning lemnpats redan 3 Mars 1892 och godkändts samt qvitterats af myndingen; derpå hade kär, stämt till 1892 års höstting om ytterligare redovisning, hvilken lemnats; då lagen stadgar att ett åtal som detta skall anhängiggöras inom ett år från stämningen om redovisning, eå ansåg svaranden sig befogad neka ingå i svaromål.
Beslut afkunnas på första dagen af tredjesammanträdet.

Krafmålet mellan f. nämdemannen Joh. Engström och Gabriel Bolin, både från Mafrids i Vestergarn, företogs till behandling. Engström hade idag medhaft de vid förra rättegångstillfället frånvarande vittnena hemmansägaren Karl Karlsson, bangs hustru och dotter. Dessa vittnen jäfvades emellertid af svarandepv, som förmenade att Karlsson kunde anses hafva i saken del, då han från början varit den som haft de båda halffärdiga reverserna å hvardera 50 kr. i sin hand. Jäfsanmärkningen gillades at rätten, hvarefter käranden begärde och erhöll uppskof till tradje Farräengäder för att få andra vittnen inkallada.

Qvarnreparation. I målet mellan Anders Larsson och Johan Hägg å ena sidan samt Kristian Engström, Vamlingbo, å andra sidan, angående deltagande i reparationen af en qvarn, som parterna gemensamt ägde, hördes idag fyra vittnen på kärandesidan. Doe gåfvo en del upplysningar om det nyauskaffade virkets dimensioner; dessutom intygade de att på våren 1886 kärandena uppmanat Engström att deltaga i reparationen; denne hade nekat dertill under förmenande att den som kört sönder qvarnen också borde laga den; likaledes hade hade Engström nakat både att ber 2 sin andel och att köpa de andras. — Uppskof på svarandens begäran till andra dagen af tredje sammanträdet.

Förlikt anmäldes målet mellan sterbhusdelägarne efter afl. Johan Klasson, Hafdhem, och Jakob Lagergren, Rosarfve i samma 80cken, angående kraf af resteraude arrende för en åker, den käranden påstod att svar. inropat 2 arrendeauktion, vilket svaranden bestred.

Skogsåverkan. Vi ha förut omnämt att att Lars Munthe, Gardrungs i Stenkumla, instämt Nils Johansson, Homa i samma socken, med yrkande om ansvar för att svar, skulle huggit skog på en utmark under Gardruogs och hurn Johansson invändt att den mark, å hvilket hygget skett, tillhörde J. och ingen annan. — Som vittnen hördes landtmätare Fegreus, hvilken lemnade det intyg, att vid 1865 års skifte denna mark icke ingått i delningen; likaledes visade en kopia af 1816 års storskifteskarta att marken tillhörde käranden. Svaranden godkände icke kopian, utan begärde uppskof för att anskaffa originalkartan. Två vittnen värderade det tagna till 25 kronor. — Utslag faller vid tredje sammanträdet.

Norra häradsrätten.
1:sta sammanträdet 4—6 Sept. ordf. e. o. notarie V. S. Engström.
Fordringsanspråk. Målet emellan H. H. Kristensson i Göteborg, kär. och Johanna Höök, ang. liqvid för reqvirerade sillparti, öfverlemnades till rättens pröfning. Utslag afkunnas å 3:dje sammanträdet.

Misshandelsmålet emellan drängen K. J. Hammarström och kronolänsman G. Boberg handlades pu ånyo. Uti en ingifven skrifvelse bestred svaranden fortfarande, att parterna slagis på allmänna vägen, hvilket kär. emellertid genom 3 nu afbörda vittnen, drängarne Oskar Johansson, Aron Svensson samt Niklas E’ander, fulltygade. Målet öfverlemnades å ömse sidor.
Utslag å 3:dje sammanträdet.

Barnuppfostriogsmål. — Pigan Johanna Hallin i Ganthem hade till tinget instämt husbondesonen J. H. Henriksson med yrkande om bidrag till uppfostran af ett kär:s barn, till hvilket svar. vore fader. Svar. bestred genom ombud faderskapat. Målet uppsköts för bevisning till nästa sammanträde.
— Målet emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem och maskinisten Magnus Johansson, Tule i Gaathem, förevar nu åter. Sedan på kär, sidan afhörts 4 vittnen, hvilka ej hade något synnerligen vigtigt att omtala, öfverlemnades målet. Utslag på 3:dje sammanträdet.
— Med yrkande om barnuppfostringshjelp hade pigan Lovisa Jakobsson i Tingstäde uttagit stämning å husbonden Oskar Stenström, Träskvälder i samma sockei, Emellan parterna hade under flere år rådt ett intimare förhållanden. Svar, medgaf allenast, att han och kär, bott i samma rum, men bestred faderskapet. — Uppskof till 2:dra sammanträdet.
— Uti målet emellan Emma Lundberg i Stockholm och f. löjtnanten E. Björkman ang. barnaföda lyste sviranden ånyo genom på frånvaro.
Målet uppsköts till 3:dje sammanträdet, då svar. vid 50 kronors vite skall inställa sig personligen.

Herrn eller drängen? För djurplågeri hade kronolänsman Smedberg instämt bandlanden Mikael Ekström å Fårö. Enligt avgifvelse af Edv. Jakobsson å Fårö skulle svar:s dräng med svar:s begifvande hafva kört en selbruten häst. Ekström angaf emellertid för att freda sig sjelf drängen Alfred Bolin.
Vid handläggning af dessa mål uppgaf Ekström, att han förbjudit Bolin att använda hästen i arbete, hvaremot Bolin påstod, att Ekström icke förbjudit hästens begagnande utan tvärtom tillsagt Bolin att köra den men att för lindring af möjlig plåga för hästen lägga något under selen.
Båda målen uppskötos till 3:dje sammanträdet.

Skadeersättning. För utbekommande häraf hade Joh. Bergström i Vänge instämt Johan Smedberg och J. Pettersson i Halla, Två svar:s tillhöriga hundar skulle en morgonstund hafva roat sig med jagt på kär:s får, hvilka gingo på bete i kär:s hage, samt dervid ibjelbitit 4 samt så illa skadat 6 af djuren att dessa sedermera måst nedslagtas. Svar:na bestredo käromålet.
På kär.-sidan hörda vittnen intygade emellertid, att de hört dref i skogen samma morgon samt sett svar:nas hundar uttröttade komma ut ur skogen. Ett vittne hade till och med åsett jagten.
Målet uppsköts för vidare bevisning till 3:dje sammanträdet.
— Med yrkande om ersättning hade arrendatorn af Lummelunds bruksqvarnar uttagit stämning å Martebomyrs utdikningsbolag för det skada genom vattenuppdämning tillfogats kär. För svar. uppträdde v. häradshöfding V. Cramér såsom syssloman enligt k. bfhdes förordnanden.
Svar, bestred att någon skada genom den för utdikningsarbetet nödvändiga vattendämningen uppkommit för kär. samt åberopade en emellan ett tidigare utdikningsbolag samt dåvarande arrendatorn af nämnda qvarnar ingången öfverenskommelse i nu tvistiga afseende. Kär, bestred, att den åberopade öfverenskommelsen vore bindande för de nuvarande parterna samt anhöll om uppskof till 2:dra sammanträdet, hvilket beviljades.

Olofligt fiskafänge. För idkande af olofligt fiske hade Mikael Ekström å Fårö uttagit stämning å Kristoffer Godman och dennes son Mikael. Svar. voro ej nu närvarande vid rätten.
Målet uppsköts till 2:dra sammanträdet.

Tvist om utmätt gods. Målet emellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn, kär., samt Joh. Herlitz och lotsförmannen Lars Olsson i samma socken, svar., förevar nu åter.
Fyra å kärandesidan afhörda vittnen bestyrkte till någon del käromålet. Målet uppsköts ytterligare till 3:dje sammanträdet.

Ärekränkning. Uti målet emellan hemmansägaren Olof Johansson, Butreifs i Norrlanda och Johan Larsson, Burs i samma socken, ingafs slutpåstående af kär. — Utslag å 3:dje sammanträdet.

Falskt åtal. Uti ett till vårtinget instämdt mål hade Olof Johansson i Norrlanda yrkat ansvar å skolläraren Östman i nämda socken för det denne ärekränkt Johansson uti en skritvelse, som genom kronobetjening delgifvita Johansson, Till detta ting bade nu Östman instämt Joharsson med yrkande om ansvar för falskt åtal. Genom afhörda vittnen sökte kär, styrka ofvannämda skrifvelses berättigande. Målet öfverlemnades. — Utslag på 3:dje sammanträdet.

Misshandel. Drängen Otto Gahnström, Säggeby i Källunge, hade af t. f. kronolänsman A. Jakobsson instämts för det han julaftonen nästlidet år misshandlat drängen Kristian Jakobsson, Ardags i Ekeby, så att blodvite uppkommit.
Svaranden erkände, att han först med några slag i hufvudet kullslagit målstganden och derpå sparkat honom å hufvudet med sina jernbeskodda skodon.
Målet öfverlemnades.
Utslag å 3:dje sammanträdet.

Misshandel och oljud. T. f. kronolänsmannen A. Jakobsson hade på angifvelse af drängen Herman Östermark instämt drängen Ernst Stenberg Duss i Bro socken. Våldet hade egt rum å allmänna landsvägen 27 nästlidne Augusti. Åklag. yrkade jämväl ansvar för oljud å allmän väg.
Svar erkände.
Utslag å 3:dje sammanträdet.

Ersättning för skada, förorsakad derigenom att 38 st. får inkommit i en kornåker, yrkade hemmansägaren Jakob Jakobsson i Endre att utbekomma af hemmansägaren Lars Johansson, Buters i Hörsne. Svar. bestred käromålet. Svar. hade ej så många får som det uppgifna antalet och hade dessutom hört berättas att kär. tagit fåren å allmänna landsvägen och derifrån drifvit in dem i en kär. tillhörig hage, hvarifrån de sedermera afhemtats af svar:s folk. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

Olofligt tillgrepp. Till tinget hade hem.ägaren Lars Nordström i Hejdeby uttagit stämning å hem.-ägaren Oskar Nyström vid St:a Helvigs i Fole och yrkat ansvar emedan Nyström å kär:s hemman 1/4 mtl Lilla Helvigs i Fole olofligen tillegnat sig och bortfört en gärdesgård.
Svar. hade förut varit egare af nämda hemman som försålts å exekutiv auktion; han hade efter egendomens värdering ditfört och uppsatt nämda gärdesgård, hvilken före auktionen åter nedtagits och vid auktionen förbehållits kär.; bestred derför åtalet samt yrkade ansvar å kär. för «befogad rättegång.
Uppskof till nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 September 1893
N:r 139

Från landsbygden.

Vamlingbo 5 Sept.
Olycktillbud. Landtbrukaren Jakob Pettersson Sibbjens var häromdagen utsatt för ett ganska allvarsamt olyckstillbud. Då han nämligen, åtföljd af sin son, var stadd på resa ned till stranden, skyggade hästarne och föllo i sken, dervid P. under sitt försök att hejda de skrämda djuren råkade få en ivagnen befintlig högaffel att intränga genom ena vaden, så svårt att han omedelbart efter hemkomsten måste resa till Hemse för att erhålla nödigt förband och ändamålsenlig vård å den skadade foten. Hästarne, som sluppo lösa, blefvo dock snart åter fasttagna, utan att ha ramponerat körredskap och seltyg något anmärkningsvärdt.

Vattenbrist råder ännu på många ställen, så pass att det måste forslas till behof åt folk och kreatur, ett bevis på att det erhållna regnet icke förmått att genomtränga den torra jorden till önskvärd grad.

Fisket af alla slag är f. n. klent på våra kuster, undantagandes på ett par platser på östra kusten der, tätt vid land, strömming lär ha erhållits omkr. 15—20 valar för man pr natt.

Stor skada å får ha vissa lamägare itrakten lidit genom kringströfvande hundar. En bonde har på detta vis förlorat 5 stycken, enligt hvad mig berättats, och flera, deribland en arbetare ha funnit 3, ja flera af sina fårkreatur liggande döda ute på betet, delvis uppätna af hundar! Hundägare! Koppla edra hundar, ty eljest torde det blifva Sv efterräkningar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 September 1893
N:r 138

Från landsbygden.

Vamlingbo, 31 Aug.
Våra fruktträd dela i år all annan växt lighets öden att lemna ringa eller nästan ingen skörd. Det hör nästan till sällsyntheterna art få se något fruktbärande träd, Ett bättre resultat ha dock buskväxterna gifvit de, som ej varit förstörda af mask — ty de har varit nästan öfversållade af bär, af bästa boskaffevhet.

Ett ganska starkt åskväder från sydvost åtföljdt af en strid regnskur, har i dag på morgonen under ett par timmars tid dragit fram öfver våra bygder. Apropå regn och åska, ha vi nu i snart fjorton dagars tid, haft litet och ibland mycket deraf hvarje dag. För vårsädesbergningen — der den förut ej varit undangjord och det var väl ej för många — har denna väderlek varit till stort obehag, i det arbetet aldrig kunnat fortgå någon hel dag utan blott stundtals, ty i skördetiden är det ju brådt om minuterna. De små korta sädesstråna, förut svåråtkomliga såväl för lisa, som räfsa, blifva det än nu värre af regnet, då de nedtryckas mot jordytan, som är upplöst, belst å lerjord.

Rågsåningen är nu undanstökad kan man väl nästan säga för alla och på månget ställe är den allaredan uppspirad och grön. I år har ej sandbacksägarne, som bruka vilja så under regnväder, baft svårt att få denna sin önskan uppfylld. Besådda lerjordar torde dock ej må så alldeles bra af denna nästan, för dem, för stora »grundmyr» emedan skorpa brukar bilda sig å ytan och förqväfva den uppigande svaga brodden. Man får väl dock hoppas det bästa, att sådant i år ej sker.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 September 1893
N:r 135

Riksdagsmannavalet i södra häradet.

1) L. Norrby, Brogårds Fardhem erhöll 1 röst.
2) 1 sedel kasserades.
3) 2 röster tillföllo J. Johansson, Gardarfve Fardhem och 1 röst Jakob Jakobsson Spenarfve.
4) 2 sedlar kasserades.
5) J. Uddin, Ungbåtels Stånga, 1 röst.
6) W. Wöhler 1 röst.
7) W. Äkerman 1 röst.
8) T. Sätervall 1 röst.
9) Rosenlund, Rikvide, 4 röster och K. Pettersson, Vestergarn 1 röst; 1 sedel kasserad.
10) O. Pettersson, Odvalls, 1 röst.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Juli 1893
N:r 117

Rikesdagsmannavalet

i södra häradet förrättades igår. Såsom vi i måndags antogo har stor rösteplittring ägt rum: Af det hittills kända resultatet från 29 af valkretsens 45 socknar ha 346 röster afgifvite för och 216 röster mot den nuvarande representantens omval. Rösterna ha dervid fallit sålunda: hemmasnsäg. Ludv. Norrby 346
hemmasnsäg. J. Johansson, Gardarfve 118
hemmasnsäg. J. P. Jakobsson, Spenarfve, 52
kyrkoherde Sundblad 41
Rösterna från de kterstående socknarne
torde icke ändra resnltatet.
Här följer en värmare belysande statistik öfver valet, som vi framdeles skola fullständiga, då alla sockoveuppgifter ingått:

1) L. Norrby, Brogårds Fardhem erhöll 1 öst.
2) 1 sedel kasserades.
3) röster tillföllo J. Johansson, Gardarfve Fardhem och 1 röst Jakob Jakobsson Spenarfve.
4) 2 sedlar kasserades.
5) J. Uddin, Ungbåtels Stånga, 1 röst.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Juli 1893
N:r 115

Från landsbygden.

Södra Gotland, 16 Juli.
Olyckshändelse. I sken råkade igår qväll ett par hästar i Vamlingbo, dervid körsvennen föll af vagnen och släpande efter densamma sökte hålla hästarne men utan resultat, då han släppte sitt tag och djuren fortsatte sin väg tills de af mötande personer fasttogos.
Körsvennen som sedan anträffades var då betydligt skadad. Å ena benet var ett två tum bredt och fyra tum långt gapande sår, troligen Se af någon hvass sten i vägen samt högra handen — förut vid olyckshändelse i ett tröskverk lemlistad — förvandlad till en oformlig blodig massa, förutom en mängd smärre sår och blåuader. Nedbäddad ien mjuk vagn, forslades mannen till sitt bem, hvarefter läkekunnig person anskaffades, som hopsydde såren och gaf annan lämplig behandling.

Hur han hämnades. På en gård på söder äro i tjenst en dräng och en piga, hvilka under tidernas lopp kommit att »tycka om hvarandra», så att de beslutit att framdeles dela ljuft och ledt. De unga tu lefde som ett par turturdafvor, tills ormen kom i paradiset i skepnaden af en snickaregesäll, som gjorde den lefnadsglade jäntan sin kur med sådan framgång att hon glömde sitt första »tycke», Fästmannen nummer ett, som med ängslan såg att hans kära flamma vändt sina blickar ifrån honom, beslöt att hämnas. En qvällbegaf sig den sköna, nu riktigt grannt utpyntad; ut att möta den hurtige gesällen, men följdes dervid af en spejande argus, fästmannen nummer ett, som såg hur hans vackra flicka med ej nya bekantskap försvann i ladugårdsbygnaden.
Väl bekant med byghadens smyggångar skaffade han sig plats att obemärkt blifva vittne till de bägges kurtis, hvilken måtte varit riktigt förtrolig, alldenstund den af svartsjukans demon gripne drängen beslöt att hämnas på stället. Tyst och försigtigt, smög han sig in i stallet och hämtade ett ämbar fyldt med vatten. När de båda älskande hviskade kärlekens ord och ömt smekte hvarandra, tog den grymme hämnaren det i vattnet dränkta täcket och kastade det jämte resten af ämbarets innehåll öfver de bägge kurtiserande, Denna kalldusch verkade som en svalkande balsam på deras glödheta känslor, så att gesällen, som trodde något sattyg vore med i spelet, sprang att söka detsamma, men möttes dervid af sin rivals hånekratt. Med ett litet nappatag i den stilla qvällen afgjordes, hvem som skulle blifva herre på täppan och slutade detta med gesällens nederlag, som ock drog sig tillbaka, hvarefter jäntan nu aftvådd alla siva tankar på gesällen, fick kärlek och tycken till sin gamle älskare att återvända.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juli 1893
N:r 109

Från landsbygden.

Missionsmöte hölls på Klintetehamn af Gotlands Missionsförening lördagen och söndagen 8 och 9 Juli. Mötet öppnades på lördags e. m, af läraren V. Nyberg med ett missionusföredrag öfver A.-G. 11:18. Tal, erinrade bland annat om att icke blott judar utan äfven hedningar hafva delaktighet at andl. och evigt lif i Kristus Jeses, emedan han af Gud var sänd till allas frälsniog, Således behöfva icke hedningarna, såsom några judekristna trodde, öfvergå till judendomen för att få delaktighet af Kristu:, utan de kunnas, sådana de äro, gå direkt till honom, På många af de närvarande torde ock denna sanning blifvit praktisk tillämpad.
Men då nu Herren i sin stora nåd låtit ett så dyrbart evangelium tränga till vårt fordom i hedendom stadda fosterland, borde ock vi göra något för samma sannings spridsnde till sådana länder, som ännu äro omtöcknade af hedendomens mörker, Att få deltaga i arbetet dermed borde af oss betraktas som en stor nåd. Tal. uttryckte äfven sin glädje öfver, att en arbsatsförening kommit till stånd på platsen, hvilken verkade för missionens sak.
Efter föredragets slut bölls auktion på af arbetsföreningen förfärdigade saker.
På söndagsmorgonen samlades några vänner till morgonbön i missionshuset, dervid tal höllos af predikanten L. Pedersen och lär. Nyberg. Den förstnämde talade med anl, at Joh, 9:35 om den andliga blindheten, hvaruti den består, och huru den botas, samt huru de, som försumma gå till den store )äkaren för att få sina andliga ögon öppnade, ådraga sig stor dom.
Lär. Nyberg talade med ledning af första versen af dagens evangelium (Matt. 5: 20) om den rättfärdigbet, som gäller inför Gud, till skillnad från den, som gäller endast inför menniskor.
På eftermiddagen kl. 3 fortsattes missiousmötet i skolhuset på hamnen. Skol. Pettersson från Vestergarn uppträdde då och talade med unoledning af Jer, 7:4, 5 om falskhet i anden och uppriktighet i anden. Falska i anden äro alla de, som grunda sitt salighetshopp allt annat än Kristus och således på en falsk grund, samt alla andra, som säga sig vara på Herren troende, men icke stå i ett uppriktigt barnaförhållande till Gud, hylla skötesynder o. d. Uppriktiga i anden äro de, som i en rätt sorg ötver synden flytt till Kristua och, sedan de mottagit förlåtelse för sina synder, lefva i uppriktighet inför Herren, icke sökande dölja något.
Derpå talade lär. Nyberg öfver A.-G. 12: 1—11. Sedan förloppet af Petri befrielse ur fängelset något närmare skildrats, tillämpades texten på det andliga området. Alla oomvända – menniskor befiona sig i en syndasömn, fjättrade med gröfre eller finare syndabojor. Många drömma om, att de äro fria. Herren söker väcka dem genom att sända den Helige ande att verka på deras DEE Do, som låta sig väckas, och liksom Petrus stå upp, blifva befriade från sina bojor. För att kunna lemna syndens fängelse måste de vara skodde om fötterna med fridens evangelii färdighet, omgjorda sig med sanningens bälte och ikläda sig Kristi rättfärdighetsklädnad. Sedan hafva de att genomgå flera vaktafdelningar, som den andliga Herodes, djäfvulen, utsatt till deras bevakning. Följa de blott ängeln, den H. A., skola de lyckligt komma fram till jernportev, döden, hvilken skall öppna sig för dem at sig själf. Lyckligt utkomna i staden, det nya Jerusalem, skola de i fullkomlighet inge vidden af den fara, i hvilken de sväfvat, och prisa Gud för räddningen.
Sedan en sång sjungite, företogs diskussion öfver frågan: Hvilken lärdom hafva vi att hämta af A. G. 20: 21?
Ordförandev, predikant P. A. Björkdahl, inledde frågan och påpekade dervid vigten at att komma till klarhet om bättringens väsen, på det en bvar måtte kunna pröfva sig sjelf, huravida han genomgått densamma eller ej.
Under den derpå fejma diskussionen uppträdde lär. Nyberg, skoll. Pettersson, kyrkoberde Hulteman, Bergström och ordföranden.
Derunder framdrogs skillnaden mellan bättriog till Gud eller hjertats och sinnets förändring och yttre bättring eller blott lefveroets förändring. Vidare yttrades, att all tro icke är en tro till Kristus, t. ex. kunskapstron och den undergörande tron. En tro till Kristus är ett bjertats förlitande på honom.
Med afseende på, buru menniskorna skola föras till bättring, framhölls, att man i ordets talande borde lämpa sig efter deras sinnesbeskaffenhet. De i synden betryckta och förtviflade fiage man söka komma till hjelp genom talet om Guds nåd och förbarmande med syndare. Da lättsinniga finge man deremot bufvudsakligen förehålla det Guds rättvisa straff, som ovilkorligen blefve deras syndersa lön.
Bättringen sades vara ett Guds verk, åstadkommet genom den helige ande, För att komma till den bättring, som leder till tro på Kristus, måste människan först komma till syndakävnedom. Denna verkas af den helige ande, så vida menbdiskan icke motsätter sig dennes verkningar. Den, som sålunda vill bli frälst, kan blifva det, om icke anden redan upphört att verka på hjertat.
Med afseende på den tid som åtgår för omvändeleen voro meningarna något delade.
Somliga menade, att dertill måste åtgå en Iäogre tid, andra trodde, att denna kunde tförsiggå i ett ögonblick.
Mötet afslutades med ett kort tal och bön af predikanten P. A. Björkdahl.
Det hela lemnade ett godt och, som vi boppas, våraktigt intryck på de många deltagarne.

Södra Gotland, 18 Juli.
En liten bit familjelif härifrån kan förtjena att antecknas. För kort tid sedan ingick Kalle Petterqvist i det äkta ståndet. Till ein ledsigarinna genom lifvet hade han valt den rika »moster Agata», hvilken älskade sin lilla Kalle så outsägligt. Eno dag då hr Petterqvist gjort åtskilliga uppköp af några rökartiklar märkte ban till sin förvåning att börsen var — tom.
Hemkommen sade han så här: »Älskade Agata, kan jag ej nu få resa till N. för att få de pengar som du äger der ivsatta i förvar för din räkning, att fylla min böra med? Stolt svsrade den »söta» gummar: »Herre Gud, Kalle, dom vill jag hafva för eget behof, förstår dw». Petterqvist blef sorgsea i hågen, gaf sig” till »sjeltmordskandidat» och så en qväll i skymnirgen qvistade hav ned tillstranden för att i det väta elementet fiana ro för sin feberheta lekamen. Men just som han skulle »plumsa» fick han höra Agatas ljufliga stämma: »Söta Kalle, förlåt mig, kom hem med mig så skall du i morgon förrän göken gal ha mitt tillståndsbevis att ör teleaS på fickan» och naturligtvis kröp Kalle upp igen, och som ett par noga turturdufyor kuttrade det såta paret derefter om evig, trofast och oföränderlig kärlek, under det de arm i arm vandrade hem på den smala strandstigen. Så gick allt åter sin gilla gång, promenader i den stiliga landån togos nästan hvarje dag, och hr Petterqvist hade fått en späckad plänbok, En dag kom en fin kammarjungfru från staden, hvilken svart blef som medlem at familjev. Men ödet ville att >moster Agata» en gåvg fick se när hennes kära Petterqvist kastade trånande blickar på den »>täcka Rosa» och nu var all kärlek putz weg och svartsjukavs demon började rasa i fru Petterqvists bröst. Nog af, det blef ofta husliga uppträden af ganska obehoglig art emellan de tn som »voro ett», och en ljuflig midoattsstund klappade fra Agata Petterqvist på kronobetjentens dörr med anhållan att erhålla biträde att lagligen tukta den oregerliga Petterqvist. Men vederbörande, som noga kände de minsta detaljer i denna aak, förblefvo obevekliga och rördes ej af »en svartsjuk qvinnas» tårar. Nu lär vår »söta Agata» starkt fund ra på att antingen köpa svafvelsyra ellör ock i »saltejöns vågor» söka bot! för det ouda, under der hr Petterqvist helt förnöjd med flata handen tidt och klappar på sin välförsedda, innersta rockficka.
Häromdagen gat Kalle ett glänsande prof på sin stora förmåga att vara artig emot »truntimmer», ty då skomakarens hustru kom hem med Kalles oyhalfsu!ade stöflar, svängde han fram en »femhundralapp», bvyarpå den förvånade handtverharebustrun skulle lemna tillbaka fyrahundranittionio kronor och femtio öre, Då denna sevare naturligtvis icke kunde villfara Peotterkviste »vänliga» anhållan, förkl rade vår »Kalle» att hon såsulle få liqvid när halfsulearbetet för bans räkuvivg stigit till denna summa, d. v. s. när han fått ett tusen par stöflar halfsulade.

Vamlingbo, 12 Juli.
Sjukdomsfall. Skepparen Odman från Fide förande .galeasen »Petrine», hemma i Burgesvik, har i Malmö, dit fartyget var destineradt med slipstenslast, insjukuat och måst intagas på sjukhus. Härifrån har i dagarne afrest hr Theodor Hansson för att föra fartyget till dess hemort.

Vattenbrist råder här öfverallt. Såväl till husbehof som till kreaturen ute på betet måste flertalet af landtmännen bärstädes forsla denna nödvändigbetsartikel, ofta långa vägar.
Bristen på regn har förorsakat mycken skada på kornet, som jast nu skulle gå i ax, hvilket äfven är fallet med rotfrukterna, som ätven — så berättas det från en grannsocken — delvis skadats af frost förliden vecka.

Strömmingsfisket på s. k. vrakning har på vestkusten gifvit rätt jämna och vackra resultat, då fiskarena kommit långt ut till hafs — på cirka 40 å 45 famnars djup — och röner denna vara liflig efterfrågan till ett pris af 38—42 öre pr val.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juli 1893
N:r 107