Från låndsbygden.

Södra Gotland, 6 Maj.
En literär nyhet.
Från södra landsbygden har på fleres begäran till trycket befordrats en samling dikter, som utkommit i boktorm; Samlingen är författad af en f. d. skollärare, som på lediga stunder sammanskrifvit en hel mässa — nära 200 sidor — af. både allvarligt och skämtsamt innehåll. Den innnehållerfödelse- och namnsdagsverser, jul- och nyårsönskningar, samt bröllops- och begrafningsdagar, välkomst- och afskedshelsningar, allt under titeln »Rimsmideri».

9 Maj.
Åskan
lät höra sig för första gången i år natten till sistlidne söndag. På lördagsaftonen syntes ett åskmoln uppstiga vid vestra horisonten och fram mot midnatt syntes tvänne blixtar följa efter hyäffndra. Kort derefter hördes åskan ett par gånger svagt bullra, hvarefter regn föll i strida skurar. »Åska I Maj bebådar» godt år och ymnigt fiske m, m. säger bondpraktikan.

Ett välgörande regn
föll härstädes i lördags natt och söndagsförmiddag. Den sistförflutna veckans soliga och blida dagar ha åstadkommit att jorden synbarligen har grönskat, De föregående kalla dagarne med nordostlig sträng blåst och kölden om nätterna ha inverkat menligt på rågfälten, som deraf i hög grad lidit och märkbart uttunnats. Då gynnsam väderlek nu åter inträdt, hoppas man att förändring till växtlighet ånyo inträder. Hvetet deremot synes ej hafva lidit så mycket af kylan, utan tyckes på vissa ställen, der jorden varit i god växtkraft, befinna sig ganska frodigt.

Vårsådden
är nu af de flesta jordbrukare härstädes afslutad. De sista dagarnes regn var efterlängtadt och behöfligt, — ty en stor del besådda åkertegar åt hafskusten m. fl. ställen saknade den behöriga fuktigheten för den tidigt utsådda säden och gräsfröets fortkomst.

Hemse, 10 Maj.
Fisket
af strömming var för östra kusten ganska gifvande i början af denna månad. Lördagen 1 Maj syntes ej mindre än 7—8 vaguslass fylda af detta fiskslag färdas fram öfver Hemse åt söder, der den såldes till 25 öre valen, till och med billigare.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 11 Maj 1886
N:r 38.

Väderleken

är fortfarande kall och roskig; under nätterna har termometern sjunkit under fryspunkten. Snön är här i Visby försvunnen, men på landsbygden i skogiga trakter finnas ännu drifvor qvar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Maj 1886
N:r 36.

Från landsbygden.

Sundre, 27 April.
Ett ryskt pansarfartyg
sades det stora örlogsskepp vara, som söndagsmorgonen, 18 dennes, loverade härutanför.
Denna väldiga fregatt, hvars kurs var NNO, anlöpte kusten mycket nära, och väl förbikommen det för skepp:brott så sorglig. ryktbara »flygaregrundet» (flyto-barshageref) möttes det af ångf. Klistehamn, som då var på resa mellan Rouebamn och Burgsvik. Nu hördes väldiga kavonskott ljuda från fregatten, hvilken omedelbart derefter »backade». Kursen ändrades derpå till SO, hvilken kurs ock vibehölls, så länge vi kunde se fartyget. Fregatten förde hela tilen flagg under gaffeln; en signal till Hoburga fyr, hv.rs personal vet berätta att fartyget var ryskt.

Strömmingfisket.
Här på södra Gotland har man nu några dagar varit sysselsatt med strömmingfiske, och det kan i allmänhet icke sägas annat än detta arbete har lönat sig; ty dethar gifvits 40—50 valar på hvarje båt. Denna vara har också nu längre tid mycket efterfrågats, hvarför prisen derå äro ganska höga; det har t. o. m. begärts 80 öre för val, d. v. s. 1 öre för hvarje strömming. — I brist på annat krafvfoder till kreaturen, har all fjorgammal strömming — utfodringssill — å härvarande handelsplatser haft stor åtgång och nu, då äfven denna vara är slut, lära kreaturen tillsvidare få åtnöja sig med bara råghalmen, af hv\’lken senare det äfven lär vara mycket svårt att få köpa, Det finnes personer här, som äro tvungDa att i dagarne föra sina kreatur på betesmark derför att fodertillgången är totalt slut.

Vårsådden
är vidtagen. Landtmannens göromål på åkern har med detta inträdt. Ena stor del af den stora Bonäs-åker är allredan sådd med hafre. Höstsådden repar sig och samtliga rågplantorna sina vissnade hufvuden, De stora höstsådda fälten hafva på senare dagar grönskat betydligt. Allt bär i sig sommarens prägel.

Ett mordmonument
säges det stora och liksom afjättehänder hopkastade stenröse vara, som öiver haf\’såväl som öfver land synes »långa vägar». Detta röse är 19 fot högt, och då dertill kommer den 13 fot höga ås, på hvilken det är beläget, så synes det ifrån närliggande trakter, som ett gammalt och -grått citadell. Detta monument, vid hvars minne rysliga legender äro förknippade, är beläget i den s. k. Nyåkerskog (på gränsen mellan Sundre och Nora i Vamlingbo) och hundratals turister och rerande hafva der gjort besök. Flere gåuger bar man varit betänkt på att rifva-i detta fästningslika stenröse, för att se om några skatter möjligtvis der kunna vara förvarade; men jordägarne hafva ej dertill lemnat sitt bifall. Till legenden härom vill jag en anvan gång återkomma.

Många Dalsländingar
haiva nyss ivflyttat till Sundra, der de äro arbetare på f. d. Hallströmska ägendomarne, De inflyttade Dalsländingsrna\’ äro arbetsförmannen Alfr. Johanssons anhöriga. Inalles äro öfver fjugu fastländingar boende inom derna lilla socken.

Under s. k. varpkastning
tilldrog sig för en tid tillbaka följande sorgliga händelse: En oförsigtig ynglipg råkade med sin varpsten träffa en annan yngling i hufvudet — midt öfver hjernan — med den ödesdigra påföljd, att öfre hufvadskålen krossades, hvarvid blod i myckenhet störtade ut ur det förfärligt gapande såret och följaktligen öfversköljde den olyckliges kläder, som nu liflös bars in till Tomase i Sundre. Det stora såret har så småningom läkts, och nu är patienten utan fara.

Stenvastbygge
har — ifall det kan roa läsaren veta — under denna vinter varit Sundrebornas alldagliga sysselsättning. Huru skönt det vittnar om idoghet att nu kasta en blick öfver de tusentals stenmurar, som under vintern blifvit uppförda.

Hablingbo, 27 April.
Predikningar.
Första dag påsk vid fyratiden samlades en talrik menniskoskara vid Hemmungs i Hablingbo, för att åbhöra en predikant nämligen: den förut omnämde Bergman från Bjerges i Lau. — Flertalet af Hablingbo och Silte församlingars medlemmar och många från närgränsande socknar anlände och inom kort voro rummen fylda och en stor del måste qvarstå utanför. Bergman är i besittning af en stor talförmåga och väl begåfvad med »andans gåfvor» samt »statskyrklig» och nykterhetsifrare.
Följande dag, andra dag påsk efter den sedvanliga högmässogudstjenstens slut härstädes uppträdde enligt tillåtelse nämde Bergman i Hablingbo kyrka vid femtiden och talade enl. text. i 2:ne timmar för en talrik menniskoskara, som samlat sig både från »när och fjerran». Predikanten hade ett lärorikt och till bjertat gående föredrag.

Hemse, 27 April.
En stor värderik gåfva
i penningar förärades af många kyrkobesökande församlingsmedlemmar i söndags efter slutad gudstjenst i Hemse kyrka åt deras Ke dikobiträde kand. T. Pettersson, som derpå i måvga vackra ord frambar åt församlingsmedlemmerna sin bjertliga tacksamhet. Pettersson har under den tid han tjenstgjort inom församlingen tillvunnit sig ett stort förtroende af det stora antalet kyrbobesökande.

Ett digert snöfall
föll i dag tredje dag påsk vid ostlig vind; å torra platser befans snöns djup &å vissa ställen ända till 4—5 tum. År 1867 omkring 20 Maj var ett dylikt snöfall, Aprilsnö är enligt gamla märken välgöraude, och de äro i många fall ej att förkasta, »Grön jul och hvit påska» säger ordspråket, dessa märken synas hålla streck.

En eldsvåda
förmärktes Qvie i Stånga i måndags, då ettermiddagståget till Hemse passerade förbi Stånga malm. Ena bondgård påstås det skall ha blifvit lågornas rof.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1886
N:r 35.

Snö

i ej obetydlig mängd har fallit senaste dagarne. Här i Visby har snön dock till största delen smält, men här och der på landsbygden förefinnas ganska väldiga drifvor. Väderleken har varit kall och ruskig; om nätterna har termometera fallit under fryspunkten, I dag är klart väder; vid middagstiden var här två grader varmt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1886
N:r 35.

En ganska skarp köld

har under de senaste nätterna rådt härstädes. Natten till gårdagen sjönk termometern ända till — 15 grader. Vid middagstiden har den under klart solsken hållit sig omkring nollpunkten och några grader deröfver.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Mars 1886
N:r 23.

Från landsbygden.

Norra Gotland, 14 Mars.
Under förra veckan hafva tvänne lika sällsynta som egendomliga dödsfall inträffat i Lärbro.
Det ena rörde en alldeles obekant gammal man från Visby, hvilken vandrade kring landet för att medels sko- och sellagning söka sin näring. Kom han så till Källstäde i näm da socken och insjuknade der samt dog efter några dagar. Mannen blef emellertid på dens försorg, kos hvilken han dog, i fredags begrafven på Lärbro kyrkogård.
Lika arm på anföryvandter, som han varit i lifvet, lika ensam var han i döden, som sökte honom bland främmande och obekanta.
Det andra, ett mera beklagansvärdt fall var ett af ett fattighusbjon framfödt oäkta gossebarn, om hvilket, då detta skrifves, ännu ej blifvit utrönt, huravida det varit dödfödt eller efter födseln ljutit döden. Man har emellertid enligt hvad det uppgifves anledning misstänka något, på grund deraf att modren i största tysthet framfödt barnet, ehuru flere menniskor funnos i samma hus, och att det blifvit doldt i en byrålåda, der det först elfva dygn efter födseln påträffades af socknens barnmorska, som fått kännedom om förhållandet och på grund af misstankar på stället nndersökte förhållandet. Närmare undersökning kommer af vederbörande att hållas med skyndsammaste.

Medan vi nu rusta i dödsriket, kunna vi göra en liten »afstickare» till Rute och få då veta, att i söndags en åldrig gumma från Tallugs i nämda socken, på väg till kyrkan och i sällskap med sin dotter-dotter, efter yttrandet: »jag kunde gerna gett mig i väg en stund förut, ty jag har så\’n andtäppa», föll framstupa till marken samt var och förblef — stendöd. Ett hjertslag hade ändat hennes lif, då hon var i begrepp att göra sin kyrkfärd, som sålunda blef hennes sista.

Äfven i Lärbro afkördes i söndags ettslädparti. Utgåvgspunokten var Angelbos, hvarifrån vägen togs förbi Pazalds, Wägome och Gisslauser tillbaka till utgångspunkten, der en glad afton tillbragtes med spel och dans. — Men Lärbroborna tycktes ej hysa särdeles stort intresse för detsamma, ty hela skjutslaget bestod blott af 12 par; och det var ganska litet i en så stor socken.

Utom de vanliga vårtecknen med uppsjö på mjölk och kattserenader, samt brist på potatis, hafva vi äfven i förra veckan sett ra svanorna dragit häröfeer till nordligare trakter; och det är ej utan, att äfven det goda väglaget, som på senvintern varit rådande, börjar tävka på våren, ty här och der kan man få erfara, att kälkmedarne och marken dysta på hvarandra litet smått.
Parvus.

Sundre, 13 Mars.
Väderleken
har en tid varit ovanligt vacker. Solen har nästan bränt om dagarne och en stor del snö har försmält. Nätterna deremot ha varit kalla (9 grader om morgnarne). Slädföret är detta oaktadt ännu välbehållet, dock ges vissa ställen der solen verkat så, att bar jord kommit i lagen.

Sjöisen
sträcker sig långt ut i sjön här för södra udden; så långt att knappast öppet vatten kan förmärkas. Långs med stränderna ha hopat sig väldiga isvallar, nästan höga som hus. Vattenfåglarnes område är betydligt inskränkt och i de små vakar, som äro närmast land, lägga sig fåglarne i betydliga flockar. En stor del äro ock så tillvida medtagna af köld och hunger, att de ej förmå flyga vid jägarens ankomst, hvilket gör att jagten derå lönar sig förträffligt. Svanvar ligga i hundratal i de små vakarne längre ut i sjön. En död men ännu varm svan hittades häromdagen.

En jakt
syntes passera igenom isarne härutanför onsd. 3 dennes på e.m. Isen hade då ännu icke hopat sig så vidsträckt, som nu är fallet. Jakten, hvilken man med kikare kunde iakttaga, förde flagg under gaffeln, styrde med den friska S. V. viod, som då blåste, för fulla segel N. O. kurs. Kommen ostvart om Heligholm, möttes han af en stor issträcka och för att undvika påstötning med denzamma måate hon styra fullt syd kurs, hvilken kurs hon ock behöll så länge man kunde se en skymt af henne.

Starar
hördes här i förgår morgse; ytterligare en påminnelse om att sommaren är i antågande.

En olycklig familj
finnes här i Sundre. I ett gammalt kyffe — uppbygdt af kokhuset från ett strandadt fartyg — mätande tio fot i fyrkant och fem fot i höjd, dväljas sju personer. »Herren på täppam> är en båtskeppare, en gammal bepröfvad väderleksspåman, och han rådfrågas gerna af sundreborna, då någon upplysning önskas med afseende på väderleken. Tre minderåriga barn uppfödas här och det är i sanning ett under, att deej under vintern frusit ihjäl. — Det synes verkligen, som om helso- och fattigvårdsnämden härstäd:s slumrar, då den icke vill ngripa och vidtaga anordningar i och för upphjelpandet af dessa förhållanden. En olidlig stank kommer alltid den besökande till mötes, och vid inträdet här måste man minst sagdt hafva kallt blod, för att icke genast rysa och rygga tillbaka. Två qvinnor och en gosse ligga här höljda af trasor. Allt härinom vittnar om fattigdom, nöd och elände.

En gammal gumma
finnes i socknens fattighus; hon är f. o. m. i går 97 år; ty hon är född 12 Mars 1789. I förhållande till den höga åldern kan det sägas att hon år ovanligt frisk. Så till dömes hugger hon ännu dagligen sin ved, lagar sin mat, hämtar sitt vatten och utför förutan ringaste möda alla sina sysslor. Iunan denna qvinna uppnått 63 års ålder, var hon allt emellanåt sjuklig ömsom svag till sinnet; men sedan dess har hon varit som en nötkärna kry och vaknar alltid då dagen börjar gry.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 16 Mars 1886
N:r 22.

Från landsbygden.

Södra Gotland 23 Februari.
Temperaturen
är fortfarande vinterlik härstädes, växlande mellan 2—8 grader. Smärre snöfall hafva tidt och ofta bättrat på det på många ställen utslitna föret, så att detta åter blifvit utmärkt, hvilket haft till följd att en utomordentligt liflig samfärdsel ägt rum på denna tid.

Isarne
på hafsvikar och myrar hafva hela tiden varit körbara, så att mången med tunga lass kunnat färdas deröfver. I Burgsviks bamn är för närvarande nära nog isfritt intill sjelfva hamnbryggan, så att fartyg ledigt kunna passera intill den s. k. redden.

Försåld landtegendom.
Den af byggmästare Hallström i Stockholm för en tid tillbaka inköpta landtegendom under Vestergårda och Hallbjens gårdar i Sundre har nu med inventarier öfvergått till ny ägare, arbetsförmannen Johansson derstädes, som inköpt nämda egendom, för, som det för mig uppgitvits, 10,000 kr. (deri inberäknadten stor del inventarier) med undantag af ett mindre jordetycke i närheten af Hoburg, jämte der befintliga sandstensbrott. På tal om sandstensbrott kan jag nämna, att ej något arbete, hvarken med brytning eller huggning, innevarande vinter der förekommit, till stor sorg för många, som der flere år förut haft jämn och god förtjenst. På törsommaren torde dock arbetet åter komma att upptagas uti brottet.

Vakanssättningen
å båtsmansrotehållen har äfven här på sydligaste delen af ön omfattats med ett bfligt intresse från rotehållarnes sida, Så vidt mig är bekant (och jag tror äfven att så är verkliga förhåliandet) hafva alla rotehåll med nöje ingått på att betala s. k. vakansafgift, i stället för att underhålla båtsman, och detta är ju en god sak. Visserligen fans väl en och annan, som, till följd af att han ej visste huru stor vakansafgiften kunde blitva, för tilifället var i villrådidighet, men denna häfdes tullkomligt, när de fiogo syn på riksdagsmannen P. Larssons meddelande i tidningen.

En brefskrifvare
från Sundre har tid efter annan insändt en del meddelanden till denna tidning, hvilka icke äro med sanna förhållandet örverensstämmande, Detta har ock orsakat åtskilligt, som med rätta kan betraktas som efterspel. Så t. ex, har han i ett bret uppgifvit, att en s. k. »schiffonier», med namnet »Riddarholm» inbrändt uti, skulle ha hittats vid kusten. Vederbörande som tått syn på denna notis tuvno för godt avt efterforska saken, hvilket lär ha uppdragits åt en tulivaktmästare; men detta forskande och frågande blef utan resultat, ty ingen visste hvem som hittat den der kistan.

Lokomobilerna
här ute å södra landsbygden ha i följd af det ypperliga slädföret fullt upp att göra med tummersågning. Vid Bopparive, Tjengdarfve med flere ställen äro massor af stockar framtorslade och mera tillkommer för hvarje dag. Ejsta och Sproge socknar ha i följd arskitter med kraft satt yxan i roten på träden, kan man säga, och arbetet dermed fortsättes utan rast och ro.

Ännu några ord
om Altvs ånsåg som dess ägare tänkt att flytta till det nyinköpta hemmanet vid Vesterby i Ardre. Detta sågverk kommer, om flyttning sker, mycket att saknas af närgränsande skogsägare, emedan vintertiden, då inga vattensågar kunna ställas i gång, den förra fyller behotven. Många skogsagare ba derför uttalat en önskan att Alfva ångsåg måtte få qvarstå på sin nuvarande plats.

Sundre 23 Februari.
I vraket
efter det i höstas härutanför strandade norska barkskeppet Rvalen ha tunnits fyra stycken svenska krongevär af äldre kopstrukvion. Med allt tillbehör såsom läskstänger, bajonetter, m. m., voro de väl inlagda mellan tvänne vid fartygets sida fastspikade bräder, der de troligen en längre tid legat och så (ifall Rivalens besättning hade någon kunskap om att gevären funnos om bord) vid strandningen blitvit glömda.
För någon tid sedan, då ett gammalt ryskt vrak upphöggs här, hittade man under dess fockmast en hästsko och ett kopparmynt, båda af väldiga dimensioner. Det påstås, att sådant medföres på sjön derför att tur och lycka då förmenas medrölja.

Fruktsamhet.
En hustru här i orten har i degarne gifvit lifvet åt tvänne gosse- och ett flickebarn. De voro alla tre vid lifvet, men dogo efter några timmars förlopp. Då samma qvinna för ett år sedan vistades i Amerika, framtfödde hon också trillingar; men äfven de äro döda. Hon har på en tid af endast tre år blifvit välsignad med 7 barn, hvaraf blott ett är i lifvet.

Sjöisen
här för kusten är tämligen hållbar och sträcker sig låvgt ut i sjön. Hela vestkusten så långt man härifrån kan se, är alldeles isfri.
För några dagar sedan styrde en, synbarligen nedisad och illa utsatt skonert in under landet, och enligt hvad man trodde sig iakttaga ville han förankra här, men is mötte honom öfver ailt och han fortsatte derför resan längs ut med ostkusten. Kommen till Faludden i Öja ere han (enligt hvad lotsen derstädes berättat) landet långt inom »prickarne».

En olyckshändelse
tilldrog sig vid Skoga i Sundre 18 Febr. En fem års gammal flicka derstädes skadade sig ganska illa, i det hon från en hög stol föll bufvudstupa emot en jernspis, dervid öfre läppen klöfs och ansigtet erhöll flere djupa skråmor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1886
N:r 17.

Kölden

fortfar härstädes och är om nätterna jämförelsevis ganska stark; igår morgse räknade man elfva köldgrader. Vikarne utefter stränderna äro belagda med gångbar is. Igår lär et: och annat drifisstycke kommande norrirån hafva varit synligt härifrån.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Februari 1886
N:r 17.

En jämn vinter

har under de senaste dagarne varit rådande härstädes. Kölden har en och annin gånog uppgått ända till tio grader.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Februari 1886
N:r 16.

Från landsbygden.

Vintern
innevarande år har, så att säga, på senare tiden varit utmärkt på södra Gotland, ty att ett det förträffligaste slädföre varit rådande, hvilket ej med så litet snö på många år varit förhållandet i denna trakt af länet, Också har landtmannen i körselväg fått uträtta mycket både med hemforsling af bränsle och stängsel m. m. Temperaturen har dock varit ombytlig med lindrig frost och blidväder; största kölden var 28 Januari, då den uppgick till omkr. 6—8 grader Celsius. Någon hafsis har här ej i pämnvärd mån förekommit; deremot äro myrar och smärre vattendrag allestädes isbelagda. Väderleken 25 Januari (Pålsdagen) emotses alltid med ett visst intresse af en del utaf allmogen, ty denna dags väderlek, så påstå de, innebär ett säkert förebådande tecken på den kommande sommarens väderleksförhållanden, Det säges nämligen, att om solen denna dag skiner klart på förmiddagen och det blir mulet eftermiddagen, blifver det torr försommar och våt eftersommar, eller i motsatt fall: är det omväxlande solsken och mulet, ja blott solen skiner fram så länge att man kan sadla en bäst, och dertill behöfs för en i yrket öfvad väl ej mer än omkring 5 minuter, erhåller man ett godt skördeår, och väderleken blir i allo gynsam. Såsom »Pål» i år tedde sig torde vi, om dessa förutsägelser bålla streck, få vänta oss en någorlunda våt sommar, ty solen såg man knapt nog en skymt af sagde dag, utan var det mulet och på e. m. föll regnblandad snö.

Hastigt dödsfall.
En bondson från Fardhem afled häromdagen efter blott några timmars föregående sjukdom. Misstankar lära, om man får tro ryktet, förefinnas at: den aflidne genom egen medverkan ljutit döden.

Höken,
denna rapphönsens värsta fiende, har under snöperioden skördat många offer af dessa ut: märkta fåglar. Jag har sjelf varit i tillfälle att se, hurusom denna roffågel, tvänne särskilda gånger under sistförflutna månad, kilat ned i rapphönsflocken, der den legat på den snöbetäckta marken, och fåvgat ett byte. Under vinterns lopp har här äfven varit särdeles godt om både hök och större roffåglar, och vore det önskvärdt att alla jagtvänner mera beflitade sig om utrotande af dessa roffåglar, än hvad verkligen nu är fallet. På tal om roffåglar och hvad de fånga och bortföra som sitt byte, kan jag meddela en händelse, som blifvit mig berättad af en fullt trovärdig person: En större örn hade för en tid sedan bygt sitt bo i en stor fura i trakten af Hamra socken, och då många af landtmännen blefvo bestulna på dem tillhöriga lamungar, företog man sig en vacker dag att afhugga furav, ty den var af en ansenlig höjd och så fri från grenar att det var omöjligt för någon att uppklättra i densamma. Hvad man nu i örnboet fick se, hade man dock icke väntat sig; der fans utom 2 glupska ungar, tillhöriga boets ägare, äfven nio stycken lamtiska kVära alla inelfver voro uttagna, samt 15 stycken fiskar (Id) fallkomligt uppfläckta och torkade. Huruvida örnen här sjelf varit fiskare, eller han nappat dem från någon fiskare, kan jag ej afgöra!

Vid Gotlands södra häradsrätts
första sammantäde å vårtinget handlades ett från ett föregående sammanträde uppskjutet mål af ganska egendendomlig natur. En person från Lye hade nämligen instämt en hemmansägare från Hafdhem med yrkande att erhålla ersättning med 130 kronor för en käranden tillhörig tjur, hvilken dött på elfte dygnet efter det denne blifvit af svaranden kastrerad. Svaranden bestred krafvet på den grund, att han blifvit af käranden ombedd att verkställa det ifrågavarande uppdraget, dervid han ej på något sätt iklädt sig något ansvar för kreaturet. Käranden företeddeintyg af vederbörande veterinär, att tjuren dött af kastrerandet, och ansåg, att sv. vore dertill vållande. För mera bevisnings förebringande erhölls uppskof, men parterna funno för godt att sedermera träffa förlikning på sådant sätt att svaranden betalade till kär. 63 kr. och fick äfven kär. behålla det döda djuret. Jag har velat offentliggöra detta af den orsak att på många ställen inträffar alldeles likartadt förbållande, och vore det derför bäst att i sådana fall anlita veterinären.

Långsam post.
Alt post från en eller annan mera aflägsen ort understundom behöfver en rundlig tid att komma adressater tillhanda, torde vara många förut bekant; men att post från vår stad, som är belägen 7—8 mil härifrån, behöfver en tid af nitton dygn för att framkomma till bestämmelseorten på södra Gotland låter föga troligt. Så är dock förhållandet, och vore det oss på söder boende särskildt kärkommet, om ej sådant vidare inträffade. Hvems felet är, vill jag ej här påpeka, men skulle detta oftare inträffa, torde en sådan upplysning ej uteblifva, helst då jag med säkerhet vet hvem som bär skulden härtill.
Sudergute.

3 Febr.
Karlsdagen
hade trenne vördige herrar med sina fruar och en hel massa bönder med sina gummor ordnat ett »slädparti» i Hemse, Färden anträddes vid tretiden från »gamla värdshuset» med nära ett tjugutal slädar och raska trafvare. Vägen tozs förbi »nya värdshuset» och förbi Linde kyrka, och sedan Fardhemsvägen åter till Hemse. De glada resenärerna, återkomna till sin utgångspunkt efter exa glad förd, togo in å »värdshuset», der många angenäma timmar tillbragtes med måltid och förfriskningar. Snart började de 3 musikanterna spela upp en »jublande vals» och. sällskapet svängde um med friska tag. Den glada festen slöts ej förr än kl. tre på morgonen, då sällskapet upplöstes åt skilda nåll i den vackra vinternatten.

Vid Alfva ångsåg
råder lif och rörelse. Det goda slädföret har åstadkommit att dervarande sågägare har fått fullt upp ätt göra med att hålla ånga uppe, ty en väldig mängd stockar äro der framtorslade. För några dagar sedan, kunde man under en middagsrast räkna icke mindre än tjugu par dragare derstädes, och fortsättes ännu dagligen med ditforsling. Nämde sågverk kommer fram på våren att flyttas till »Ardre» socken, emedan verkets ägare derstädes köpt ett skogshemman.

Tolf kronor
för ett väl riktadt skott erhöll en jägare vid vestra hafskusten här om dagen. Han begat sig ut för att spana efter en Jösse, men fick från hafvet sigte på en säl på något långt håll från stranden, Vår jägare lade emellertid an och denne hafvets invånare fick dödsstöten hvarefter man lyckades medels båt transportera djuret i land.

Sundre, 2 Febr.
Ett ovanligt naturfenomen
visade sig under några minuter 26 Januari mellan kl. 10—11 e.m. På sydvestra himmelen tätt ofvanför horizonten sågs liksom tvänne blodröda strimmor, der bildande en rät vinkel.
Vinkeln vardt derefter omväxlande trubbig och rät; i hvilken senare ställnirg han varade i flere minuter. Till sist ville det synas, som om vinkeln delade sig vid sin spets och strimmorna frånskildes, hvarefter de allt mer och mer sänkte sig, tills de slutligen försvunno för våra blickar. Himmelen, som för öfrigt var molnhböljd, blef kort derpå klar, och vid midnattstid inträdde en skarp bitande kyla, hvilken senare på morgonen lemnade rum för töväder.

Fynd.
Uader en sten på det ställe i Sundre, som vanligen benämnes »Bassåker», hittade några arbetare nyligen åtskilliga utländska myntsorter, af hvilka några försskrifva sig från fjorton- men de flesta från femton-hundratalet. Do äro alla 9 af koppar eller tenn. På samma ställe och vid samma tillfälle hittades äfven ett rör, liknande munstycket till ett jagthorn eller annat dylikt blåsinstrument. Äfven det är af koppar.

Olyckshändelse.
Man var för några dagar sedan syselsatt med malning i en qvarn, gammal och förfallen. Vädret blåste starkt och qvarnens lopp ökades derigenom betydligt. För att nu förekomma olycka måste man med oxar köra qvarven ur väder, d. v. s. att vingarne kommo i half vind. Denna åtgärd vardt olycksbringande nog (om det var illa kördt eller oxarne sjelfmant gått för nära vingarne vet jag icke), men allt nog en af qvarnvingarne träffade den ene af oxarne i ryggen och dödade honom ögovblickligen. Oxens kropp blef liksom skuren tvärt af.
— Husbondedrängen Lars Larsson Skoga i Sundre råkade förliden vecka att köra omkull med ett stocklass med den påföljd, att ena foten, som kom emellan vagnshjulet och vägen, bokstafligen krossades, Man fruktar för att foten måste aftagas.

Skenande hästar.
Hemmansbrukaren Jakob Petterson, Sallmunds i Hamra, blef för kort tid sedan försatt i en ganska lifsfarlig belägenhet genom skenande hästar. P. skulle nämligen färdas äfver s. k. »skråpis» och af det buller, åkdonet deavid åstadkom, blefvo bästarne förskrämda och började i vild och hejdlös fart ila fram öfver den svaga isen, som bugtade sig under deras fötter. P., som gjorde allt för att hämma och om möjligt återhålla de eldige springarne, blef emot den hårda isen ganska allvarsamt skadad i hufvudet m. fl. ställen. Hästarne blefvo i seldonen snärjda vid en icke långt från stället varande stenmur; men äfven de hade blifvit illa skadade emot den hvassa isen.

Ansenlig »hitta» vid stranden
gjorde en man från Nore i Vamlingbo för en tid sedan. Han uppbergade på en och samma dag trettiofem tolfter eller 420 stycken bräder, hvilka dock voro små och skefkantade och sällan höllo mer än 8 fot i längd. På ett annat ställe har upphittats en alldeles oskadad mansschiffonier eller s. k. dragkista, Dock fianes i den intet spår af hvem hon tillhört. Hon är synbarligen tillverkad i Stockholm, enär »Riddarholm» i stora bokstätver är inbrändt.

Tillbud till eldsvåda.
På ett ställe i Sundre utbröt sent på aftonen 23 Jan. eld i en halmstack, belägen nära intill ett ladugårdshus. Klockan kunde vara vid pass 11 e.m., då man kom i stallet för att fodra kreaturen för natten. Der kände man, att rök strömmade tillmötes och vid öppnandet af en glugg midt emot nämda halmstack instörtade eld och lågor. Skyndsamt öfveröstes balmen med vatten ur en närbelägen brunn. Efter någon stunds arbete lyckades man dämpa elden och slutligen fullkomligt släcka densamma. Hade icke halmstacken varit öfversnöad, hade släckning af elden ej varit möjlig.
Huru elden uppkommit vet man icke; men man antager, att ett oförsigtigt aflossadt skott möjligen dertill varit vållande; ty man hade några ögonblick förut bört smällen från ett gevär. Hvem gernivgsmannen är vet man icke,

Lönande fiske.
Med s. k. torskanglar har man Ian drekusten senaste tiden fångat en rätt ansenlig myckenhet af torsk. Så snart väderleken det tillåtit har man varit ue med sina fiskredszap. Häromdagen lyckades en fiskare fånga 25 tjog stor torsk, hvilket på dena tid måste anses såsom ovanligt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1886
N:r 11.