Vår första maltkornsutställning

har i dag öppnats här i Visby och glädjande att omtala har tillslutningen från kornodlarnes sida visat sig vara ganska stor. Ej mindre än 76 utställare äro representerade.
På grund af de kända ogynsamma väderleksförhållandena har det gotländska kornet, liksom föröfrigt fallet varit i de flesta provinser, ej i &r blifvit fullt så vackert till utseendet som det visat sig att vi under andra omständigheter kunna frambringa. Det oaktadt torde denna vår maltkornsutställning öfver Nufvud taget kunna anses vara ganska god och några prof fionas, som kunna sägas vara af ganska vacker beskaffenhet. Anmärkningsvärdt är att koroprofven från Lärbro socken visa en i ögonen fallande ljusare färg än de öfriga.
Önskligt hade varit om flare af utställarne gifvit tillkänna huru stora partier af den utstälda varan fiavas till salu. Detta har iakttagits af högst få, men är nvaturligtvis af ganska stor vigt för blifvande affärer.
Någon prisutdelning kommer, som bekant, ej nu att ske här, utan skola de prof, som af utställningens pröfningsnämd godtagas, undergå kemisk analys, hvarpå de blifva föremål för prisbedömande vid förnyad utställning. Slutligen sändas profven genom hushållningssällskapets försorg till Svenska Bryggareföreningen i Stockholm, som sedan i Januari månad utställer dem tillsammans med andra svenska kornprof.
Såsom extra utställgingsföremål vid den nu öppnade utställningen må nämnas npågra väldiga exemplar af foder- och sockerbetor från Vellarfve i Roma samt rofvor från Suderbys i Vesterhejde, äfvensom torfströ från Skäggs i Veskinde.
De i utställningen deltagande kornodlarne äro:

Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 Oktober 1889
N:r 113

För Sveriges sparbanker

och i syfte att så vidt på lagstiftningens väg kan ske i möjligaste måtto trygga de sparpengar, som landets relativt mindre bemedlade invånare af en karg arbetsförtjenst kunna samla för att möta ålderdomens eller nödens dagar, ha på de senaste årtiondena regering och riksdag gemensamt samverkat. En frukt af detta arbete var 1875 års sparbankslag, visserligen bristfällig i mycket, men dock ett afgjordt framsteg i kontrollväg. Emellertid ha dessvärre här och der i landet beträffande skötseln af dessa sparinrättningar missförhållanden yppats, ledande till en önskan att utöfver den sedvanliga årliga granskningen af bankens egne revisorer åstadkomma en mera skärpt kontroll. Det var i sådant syfte, som fjorårets riksdag beslöt åt länsstyrelserna uppdraga att föranstalta om särskilda inspektioner genom utsedda ombud, som kunde anses förtrogna med sparbanksverksamhet i allmänhet och i besittning af den kännedom om lokala och personliga förhållanden, att de kunde bedöma värdet och halten af de förbindelser, i hvilka sparbankernas medel placerats. Till inspektörer för Gotlands län i detta syfte utsåg länsstyrelsen för södra häradet kronofogden Bokström och för det norra häradsskrifvare Nordahl. Särskildt erhöllo dessa ombud i uppdrag att undersöka, huruvida grundad anledning förekomme till befarande af det i sparbankslagen paragr. 5 omförmälda missförhållande mellan tillgåogar och insatta medel eller att de förra icke uppsinge till 95 procent af de senare, i hvilket fall lagen bestämmer, att banken skall ställas under utredning.
Rosultatet af södra häradets inspektörs verksamhet föreligger nu i form af särskildt afgifna berättelser öfver inspektion uti hvarje af häradets sparbanker nämligen Vamlingbo, Stenkumla och Träkumla, Mästerby, När, Garda, Fardhem, Burs, Eskelhem, Atlingbo, Hogrän, Sanda, Klinte, Alskog samt Lau.
Åt alla dessa sparbanker anser sig inspektören kunna gifva det vitsord, att grundad anledning till befarande af ofvan omförmälda missförhållande icke förefinnes,
Så långt är ju allt godt och väl. Men då man tager närmare kännedom om de ställningar och förhållanden, som under denna inspektion på ett och annat ställe yppats, må man väl säga, att den qvast, som härigenom satts i gång, redan vid sitt första framträdande sopat bort en hel del oegentligheter och verkat både positivt för tillfället och preventivt för framtiden.
Så befans exempelvis på ett par ställen, att för vissa förbindelser gravations: bevis alldeles saknades eller voro föråldrade. Detta har under inspektionens lopp rättats. På ett annat ställe låg som säkerhet för ett jämförelsevis större belopp endast en lifförsäkring, som nu ut: bytts mot antaglig säkerhet. Å ett tredje ställe saknades förbindelse & ett enligt anteckning utlemnadt lånebelopp o. s. v.
Rörande förhållandet i Stenkumla och Träkumla sparbank säger inspektören:
Reverserna utgjordes till största delen af förbindelser med säkerhet af borgen och till någon del af inteckningar i jordbruksfastighet. Jag har icke anledning antaga att dessa förbindelser, såvida icke en skyndsam indrifning skulle blifva af nöden, skola komma att orsaka insättarne någon afsevärd förlust, men då endast en mycket ringa del af dessa förbindelser äro så beskaffade, att de i härvarande bankinrättningar kunna belånas, och då flere insättare hafva jämförelsevis höga fordringsbelopp, det högsta utgör 2,361 kr., kan banken af denna anledning råka i förlägenhet, hvarför missförhållandet borde af styrelsen i tid uppmärksammas.
Huruvida det gagn, denna sparbank bereder, verkligen uppväger olägenheterna af ett borgensskrifveri, som banken synes hafva inom nämda socknar uppdrifvit, besväret med den obetydliga bankens förvaltning och riskerna för såväl förtroendemännen som insättarne, torde, anser inspektören, vara en sak förtjent af det allvarligaste öfvervägande.
Om Mästerby sparbank göres ungefär liknande anmärkning angående rätt stora tillgodohafvanden på vissa händer bland insättarne, hvilka medel skola efter fyra månaders uppsägning tillhandahållas, hvarigenom förlägenhet för bankei skulle kunna uppstå. Att om reversutgifvaren reser till Amerika eller gjort konkurs, skulden bör indrifvas eller ny revers anskaffas, har den bankens styrelse icke ansett nödigt.
I Atlingbo, der protokoll öfver styrelsens sammanträden icke föres, göras åtskilliga anmärkningar mot bokföringen, i hvilken önskas större reda och kontroll.
I Burs, den största bland landtsparbankerna, med en ansvarighetssumma af 193 tusen kronor, påpekas de stora insättningarne på enstaka händer — 39 personer hade att fordra tillsammans 82 tusen kr. — ett missförhållande som af styrelsen bör i tid uppmärksammas. Ty sparbanken är ju icke de stora kapitalisternas bank, utan de smås. När en insättniog i sparbank nått ett eller annat tusental, bör den göras fruktbärande på annat sätt.
En annan omständighet, som Gotlands Allehanda för sin del skulle vilja påpeka, är den onaturligt stora skilnaden mellan lån mot endast namnsäkerhet och mot inteckningar eller annan realsäkerhet. Att en sparbank har utlånat 32 tusen kr. mot säkerhet af förstnämda slag och endast 9 tusen mot inteckning, en annan 25 tusen af förra slaget mot 9 tusen af det senare, en tredje 33 tusen mot 8 o. s. v. kap, om en skyndsam realisering skulle påkallas, vålla en betydande eko nomisk omstörtning bland de »ringar» af borgensmän, som bildat sig omkring en del sparbanker såsom medelpunkt.
Emellertid är denna inspektion för södra häradet nu afslutad. Man må hoppas, att den skall leda till önskade ändrin gar i anmärkta afseenden och till ökad trygghet för de många tuseutal, som icke hafva någon annan än sparbanken att anförtro sina under svett och möda förvärfvade små besparingar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 September 1889
N:r 111

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För olaga betning å staden tillhörig mark hade drätselkammaren till i dag instämt åtskilliga åkare, hvilka, på ett par undantag när, erkände för-rtvva vuk pliktfälaes. ÅKaren Hjalmar Höglund fick sålunda böta 10 kronor, Johan Svensson 10, Karl Svensson 5 och Karl Gardelius 5 kronor. Bagare J. E. Löfgren, tilltalad för samma förseelse, frikändes och ett mål rörande åkaren Oskar Pettersson uppsköts för bevisnings förebringande.

För djurplågeri, användande till vedkörsel i staden af en halt häst, dömdes husbonden Viktor Arvidsson, Tjeogdarfvei Träkumla, att böta 10 kronor.
— För liknande förseelse var landtbrukaren O, V. Åhlander på Rosendal i Follingbo instämd. En hans statkarl Dablström skulle vid körning i staden ha användt en med öppet sår i iokstaden behäftad häst. Genom drängen Johan Andersson nekade svaranden.
Uppskof för vittnens hörande.
— Ett förut refereradt mål mot hökaren K. J. Ohlsson, likaledes för djurplågeri, blef i dag å nyo uppskjutet.

För fylleri och våld dömdes i dag tf. artilleristen Johannes Henriksson att böta samman: lagdt 30 kronor. Han hade en afton vid Skeppsbron uppträdt rusig, betett sig förargelseväckande samt tilldelat en person ett slag.
Denne förde dock ingen ansvarstalan. Henrikeson erkände skriftligen hvad som lades honom till last.

Befriad från förmyndare- och godemanskap för aflidne rättare J. Nilssons barn blef i dag K. A. Zackrisson. I hans ställe förordnade rådhusrätten sjömannen Nils Nilsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 September 1889
N:r 109

Stortorgdagen i onsdags

torde surt komma efter för mer än en af de marknadsbesökande.
Det är en gammal regel att man aldrig skall prisa dagen förrän solen gått ned.
Sanningen af detta ordspråk fick man erfara i onsdags. Ty lika fredliga som folkhoparnes tendenser voro under förmiddagen, lika vildsinta blefvo de när det började lida till marknadens slut.
Utanför spritbolaget stod kö af folk hela morgonen, som skulle förskaffa sig den svenska nektarn i krus och kaggar. Man ville passa på innan det stängdes, hvilket skulle ske tidigare än vanligt.
Och när man så fått fluidum, halkade det ned genom strupen fortare än lämpligt var.
Följderna uteblefvo ej. Det började inemot kl. 4 e. m. bli oroligt ute på byrummet, på vägen till Söderport och Adelsgatan framåt. Grupper af rusiga, skrålande personer blefvo allt mindre sällsynta och ordningsmakten hade fullt upp att göra med att något så när hålla reda på hoparne.
Vid detta tillfälle, likasom vid alla andra stortorgdagar, var det vissa personer som framför andra utmärkte sig för vildsiot framfart.
Bland dessa var plåtslagaren Gustat Adolf Viderström från Visby, hvilken ute på byrummet råkade i slagsmål med hemmansägaresonen Albert Engström, Auglarfve i Träkumla, Den senare skulle som anfallsvapen använda en väldig blydagg, men hindrades derifrån och blef an: hållen samt förd till vaktkontoret. Naturligtvis voro deltagarne i slagsmålet flere, men de voro mera passiva.
Drängen Per Karlsson, Anglarfve i Träkumla uppträdde mer än lofligt rusig, hoppande och dansande Adelsgatan framåt under skrik och skrål. Tillsagd af polisen att förhålla sig anständigt lydde han ej, hvarför han blef anhållen. Karlssons tjenstekamrat Olof Hjalmar Larsson, äfven berusad, kom dk till för att befria kamraten, men blef också tagen. Han stälde sig då till motvärn och betedde sig ytterst vildsint, hvarpå flere andra kommo till för att hjelpa bägge kamraterna. Bland dessa voro drängarne Edvin Jakob Niklas Jakobsson, Kysings i Vall samt Per August Johansson från prestgården i Vall.
Det blet nu en väldig kalabalik under vildt allarm. Poliserna blefvo dock slutligen öfvermäktiga och släpade de vilda sällarne till vaktkontoret. Att de dervid följdes af skränande massor torde ej behöfva sägas. De anhållne utsläptes samma qväll, sedan de nyktrat till.
Postföraren Sigurd Bergman, Unghanse i Eskelhem, var äfven en oregerlig sälle som roade sig med att på gatan sparka förbigående samt uppföra sig på ett i högsta grad oanständigt sätt.
Af den för lösdrifveri varnade Karl Hemström från Visby blef arbetskarlen Johan Anton Dahlgren från Roma öfverfallen och med hårdt tillbygge tilldelad ett krossår i pannan.
Snickaren Johan August Jönsson klöf med något hvasst tillhygge underläppen på Lars Alfred Olsson från Oleifs i Alskog. Jönsson påstod sig först ha blifvit ofredad af Olsson.
Utom dessa mera svårhandterliga bråkmakare anhöllos 4 personer för fylleri.
Smärre slagsmål och uppträden afhvarjehanda slag förekommo naturligtvis också bär och der utan att polisen kunde angripa öfverallt. Autalet rusiga personer var under aftonens lopp ovanligt stort.
Sorgligt nog tyckas slagsmål och fylleri vara stortorgdagarnas oundvikliga onda.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 September 1889
N:r 108

Fattigvården inom Gotlands län.

Under år 1887 — de senaste uppgifter som i detta fall föreligga — utgjorde antalet fattigvårdssam hällen inom länet 94, deraf 93 på landsbygden. Af dessa senare voro 2 fördelade i rotar. Antalet fattighus eller dylika inrättningar uppgick till 90 med utrymme för 958 personer, deraf 88 med utrymme för 798 personer & landsorten och 2 i Visby med utrymme för 160 personer.
Hela antalet personer, som under 1887 åtnjöto kommunalt understöd inom länet utgjorde 1,432 personer, af hvilka 1,180 tillhörde landsbygden och 252 Visby. Antalet understödstagare inom länets landsbygd hade härigenom sedan näst föregående år minskats med 72 personer eller 5,8 procent. Med hänsyn till proportionen mellan antalet understödstagare och folkmängden visar sig att fattigvårdsprocenten för länets landsbygd utgjorde 2,60 procent, hvilket betydligt understiger medeltalet för landsbygden inom hela riket, hvilket var 4,33. Högst i fråga om fattigvårdsprocenten kommer fortfarande Värmlands län med 6,08 procent af folkmängden och lägst Jämtlands län med 1,79 procent. I en del af länets fattigvårds samhällen, Guldrupe, Träkumla, Atlingbo, Vestergarn, Öja och Hablingbo utgöra understödstagarne endast 1 procent eller derunder af folkmängden.
Antalet direkta understödstagare, såväl barn som äldre, uppgick inom länet till 376 män och 771 qvinnor, deraf å landsbygden 292 män och 648 qvinnor samt i Visby 84 män och 123 qvinnor. De indirekta understödstagarne, d. v. s. barn tillhörande understödstagare, utgjorde inalles 285, deraf 240 å landsbygden och 45 i Visby. De direkt understödda barnen fördelade sig på följande vis: föräldralösa äkta 23, föräldralösa oäkta 31 och andra barn 119. Hela antalet barn, såväl direkt som indirekt understödda, uppgick alltså till 458.
De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt:
ogifta: 317, deraf 61 qvinnor med 95 tillhörande barn;
gifta: 256, deraf 67 med 100 tillhörande barn samt
enklingar, enkor och frånskilda: 401, derat 45 med tillhörande barn.

I afseende på kön fördelade sig de direkta understödstagarne i 376 män och 771 qvinnor. Härvid gör sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre understödstagare i det att de förra räknade 87 mankön mot 86 qvinkön, hvaremot af de senare 289 voro män och ej mindre än 685 qvinnor. Denna qvionokönets öfvertalighet tydliggjordes deraf att i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 179 af qvinkön eller 182 på landsbygden och 170 i städerna.
Ser man till proportionen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o. 8. V., så finner map, att & länets landsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 11,1 procent; af äldre personer voro 21,3 procent ogifta med 7,5 procent tillhörande barn, 18,9 procent gifta med 6,9 procent barn samt 28,4 procent enklingar, enkor och frånskilde med 5,9 procent barn. Således inalles 79,7 procent direkta och 20,3 procent indirekta understödstagare.
Antalet fullt försörjda understödstagare uppgick till 135 män och 196 qvinnor med 17 tillbörande barn, deraf å landsbygden 81 män och 134 qvinnor med 17 barn och i Visby 54 män och 62 qvinnor. I fattighus eller dylik inrättning vårdades 95 män och 204 qvinnor med 3 barn, deraf å landsbygden 46 män och 149 qvinnor med 68 barn samt i Visby 49 män och 55 qvinnor. Utackorderade voro 131 män och 183 qvinnor med 7 barn, deraf å landsbygden 107 män och 168 qviunor med 7 barn samt i Visby 24 män och 15 qvinnor. I sjukvårdsanstalt vårdades 16 män och 29 qvinnor med 1 barn, deraf å landsbygden 13 män och 22 qvinnor med 1 barn samt i Visby 3 män och 7 qvinnor. Under fret aflidna understödstagare uppgingo till 23 män och 46 qvinnor med 3 barn, deraf å landsbygden 17 män och 41 qvinnor med 3 barn samt i Visby 6 män och 5 qvinnor.
Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet år 1887 utgjorde 62,535 kronor, deraf å landsbygden 40,556 kronor (2,023 kronor för hus och inventarier, 36,584 kr. för munderstödstagares vård och underhåll samt 1,949 kr. (öfriga utgifter) samt i Visby 21,979 kr. (1,867 kr. för hus och inventarier, 15,295 kr. för vård och underhåll, 924 kr. för arbetsmateriel, 3,045 kr. till aflöning samt 848 kr. till öfriga utgifter). Medelkostnaden för hvarje understödstagare inom länets landsbygd utgjorde 34 kronor 37 öre och uppgick högsta värdet af en understödstagares fulla försörjning till 202 kronor och lägsta samma värde till 50 kronor eller i medeltal 109 kronor.
Fördelade på länets olika härader och på Visby ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnader sålunda:
Gotlands norra härad 583 10,499
Gotlands södra härad 597 18.857
Visby 252 21,979

Uti hela riket åtojöto 230,380 personer kommunalt understöd och tillhörde af den 168,025 landsbygden samt 62,355 städerna och köpiogarne. Sammanlagda beloppet af utgifterna för kommunernas fattigvård uppgick till 8,960,197 kronor, deraf 5,526,397 kr. på lands- och 3,433,802 kr. på stadskommunerna, alltså en minsknivg från föregående år af 325,829 kr., deraf 108,456 kr. på lands- och 217,373 kr. på stadskommunerna.

Gotlands Allehanda
Fredagen 26 Juli 1889
N:r 84

Gotlands kreatursbolag

hade i lördags bolagsstämma. Bolaget har på det senaste året gått något framåt. Delägarne ha ökats med 143 till 622 och försäkringsvärdet med 51 tusen kr. till 372,550. Deraf voro 14 Mars 1,308 hästar försäkrade för 279 tusen kr. och 1,117 nöt för 93 tusen kr. Hästarnes antal har ökats med 262, men nötens endast med 56. Medelvärdet af hästarne var 214 kr. och af nöten 83 kr.
Till följd af skada har bolaget utbetalt:

för hästar:
till Karl Engström, Visby, Lenna kr, 294: —; J. Pettersson, Hallgårds i Östergarn 74: —; P. Häglund, Mickels i När 192: —; A. M. Elgstrand, Mickelgård 184: —; Vestöö, Storugns 45: —; W. Wöbhler, Klintebyg 295: —; J. Odin, Dalbems prestgård 369: —; J. Nordin, Heftings i Hangvar 195: —; J. Häglund, Hallbjenne i När 192: —; J. P. CK denberg, Visby 130: —; Hägbom, Sudergårda i Helvi 192: —; Hans Hansson, Hexarfve Hablingbo 294: —; J. Pettersson, Kallings, Follingbo 244: —; K. Degerman, Visby 294: —; Vestöö, Storugns 198: 50; E!. Hedström, Visby 244: —; M. A,. Karlsson, Diskarfve, Roma 90: —; Lyberg, Slite 100: —; B.
Tomson, Snosarfve i Slite 194: —; J. Guthenberg, Othemars, Othem 129: 50; A. Hoffman, Norrgårda, Vestkinde 290: —; J. Johansson, Larsarfve i Roma 2834: —; Karl Stenberg, Visby 70: —; J. Johansson, Hallbjens, Guldrupe 104: — Ad. Nordström, Fride, Gammalgarn 179: —; Anna Eriksson, Uggårds i Eksta 189: —; Summa 5,016.

för nöt:
till L. T. Jacobsson, Bolex, Eskelhem kr. 74: —; Gotlands Enskilda Bank, Tjuls 74: —; Suno Engström, Visby 94: —; Ad. Hoffman, Norrgårda 67: —; Joh. Larsson, Endregårda 70: —; P. Hartman, Tjengdarfve, Träkumla 39: 50; Ad. Hoffman Norrgåida 62: —; Gotlands Enskilda Bauk, Tjuls 78: —; d:o 73: —; J. May, Visby 94: —; Ad. Hoffman, Norrgårda 67: —; S. Schenholm, Hästnäs 74: —; Hushålluingssällskapet, Stenstu 126: —; Gotlands Enskilda Bank, Tjuls 74: —; O. R. Petterszon, Liffeide, Stånga 64: —; J. Johansson, Hallbjens, Guldrups 30: —; Aug. Larssov, Altheime, Burttle 48: —; J. Larsson, Endregårda 60: —; Karl Eogström, Lenna 84: 65; P. Pettersson, Gustafsi Fröjel 386: 50; Oskar Ericsson, Visby, Annelund 58: —; John Enequist, Kube, Stenkumla 75: —; J. Smedberg Ochem 40: — Summa kr. 1,557: 65.
Bolagets utgifter under året hafva utgjort 8,449, deraf utbetalts för skadade hästar 5,245 kr. och för skadade nöt 1,557 kr.
Utdebiteringen på hvarje 100-krona af försäkringsvärdet har utgjort 2:50 för hästar och 2:10 för nöt.
Stämman, som leddes af hr Alfr. Palm, beviljade ansvarsfrihet och biföll förslaget om en mindre afskrifning. I styrelsen invaldes för 3 år hrr M. Larsson och N. Jacobsson; för 2 handl. S. Schenholm och för 1 år handl. A. Palm med hrr R. Wallér, J. V. Smedberg, Mötlbos i Halla, och A. Hellgrev, Hanes i Endro till ersättare.
Revisorer blefvo hrr G. Cedergren, D. A. Malmros och A. Hägg, med hrr Karl Degerman, J. Munthe och N. Herlitz till ersättare.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 Juni 1889
N:r 68

Genom auktion,

som torsdagen den 13 d:s kl. 5 e.m. hålles i Träkumla skolhus, kommer att å entreprenad utbjudas uppförandet under innevarande sommar at en klockstapel af trä på stenfot å Träkumla kyrkogård. Materialier tillbandahållas. Alla nödiga bestämmelser meddelas: före auktionen. Skeende anbud prötvas.
Träkumla 6 Juni 1889.
KOMITERADE.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Juni 1889
N:r 65

I ränte- och kapitalförsäkringsanstalten

i Stockholm finnas medel att lyfta för M. M. Johansdotter, född 1855 i Träkumla, 3 kr. 5 öre, förfallna 1880; K. A. Hedström, född i Bro 1859, 26 kr. 82 öre, förfallna 1885; E. M. Ryffel, född i Tingstäde 1864, 1 kr. 36 öre, förfallna 1885; K. V. Johansson född 1861 i Näs 7 kr. 87 öre, förfallna 1886, samt B. R. Rosling född 1862, samma församling, 2 kr. 65 öre, förfallna 1888.
Medlen skola lyftas inom 10 år efter förfallotiden.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Maj 1889
N:r 56

Auktion i Träkumla.

Fredagen den 13:de Januari från kl. 11 f.m. låta arfvingarne efter aflidne evkan Brita Nilsson vid Ingvards i Träkumla genom auktion försälja: 1 manbygnad af trä under brädtak 32 fot lång 16 fot bred, äfvensom ett ladugårdshus allt till afflyttning, något möbler och husgeråd m. m, Vid samma tillfälle försäljas gvarlåtenskapen efter aflidne arbetaren Per Ljunggren bestående af sängar, soffor, skänkskåp, något linne, den aflidnes gångkläder; 1 qviga och 1 svinkreatur m. m. Ånstånd med betalningen för dem som äro godkände lemnas till den 1 Juli detta år.
Karlslund i Vesterhejde den 3 Januari 1888.
O. A. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 5 Januari 1888
N:r 2

Kommunal fattigvård

har under år 1885 ej varit påkallad i fyra samhällen i riket, deribland Träkumla.
Gotlands län hade nämda år näst läg sta relativa antalet understödstagare eller 2,9 procent understödstagare af folkmängden; högsta antalet hade Värmland med nära sex procent.

Gotlands Allehanda
Måndagen 18 Juni 1887
N:r 57.