Etikett: Träkumla

Träkumla socken ligger söder om Visby på västra Gotland.
Gårdsnamn: Anglearve, Annexen, Gottskalk, Ingvards (Ängvards), Kue, Tjängdarve, Traume.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För stöld af en yxa — två sades det till och med — hölls i dag ransakning med häktade Karl Niklas Grönström från Hundlund i Vesterhejde.
Det var en gammal, till ytterlighet skröplig man, klädd i sin gråa fängelsedrägt, som stödd på en käpp, vacklande och med hjelp af en fångknekt, träddein i domsalen. Han fick sätta sig, stå orkade han inte. Ansigtet var utmärgladt och gulblekt, ögonen, stora och blodsprängda, lågo djupt inne i hufvudet. Men det var ej att undra på, att han var skröplig.
Dagen före senaste julafton fylde han 75 år.
Och så började förhöret, som gick trögt på grund af fångens döfhet.
— När var han född?
— Ja, det visste han ej riktigt, men i December var det.
— Hvilka voro föräldrarne?
— Jo, kunglig lagman, de voro ärligt och hederligt folk.
— När gick dun till nattvarden första gången?
— Jo, det var samma år jag exercerade, i Stenkumla för en pastor som hette Fåhraeus.
— När blef du första gången straffad för stöld ?
— Jag var väl så der 21 eller 22 år.
— Hur mycket fick du då?
— Tjugofyra dygns vatten och bröd; jag satt uppe i tornet vid muren då, det ärlänge sedan.
— När blef du straffad nästa gåuvg?
— Ja, det vet kunglig lagman nog; jag mins det inte, men sex gånger har det varit.
— Och du har varit straffad på lifstid också?
— Ja, jag har varit inne på tre lifstider.
— Ånej!
— Ja, kanske det var fyra, jag har så dåligt minne nu, men första gången, det var för kronstöld på varfvet i Karlskrona.
— Du har varit straffad två gånger på lifstiden.
— Jaså, då blir det den tredje nu då, jaha,
— Hur länge var du fri mellan straflen, mins du det?
— Nej, jag har varit lös tre gånger på tio år i mitt lif.
— Och du är utfattig?
— Ja, det vet väl kunglig lagman förut det.
Anklagelsen lydde, att Grönström stulit 2 yxor, en från bvardera af arbetarne Jakob Engdahl och P. E. Larsson, Träkumla.
— Nå, har Grönström tagit de här yxorna?
(De förevisades)
— Nej, kunglig lagman; jag gick en dag förbi hos Engdahls syster, som varit gift med min svåger som döder är, och der bor Engdabl, och då såg jag hans yxa stå i vedboden, och då han bedt mig om ett yxskaft som han också fått, tyckte jag att det var pjåkigt att han inte satt på det och då tänkte jag ta yxan och sätta på ett skaft i stället för det gamba, som var trasigt. Nej, det var inte min mening att stjäla den.
Det der om yxskaftet, som E. fått, befans vid förhör med Engdahl vara öfverensstämmande med sanningen.
— Nå, men den andra yxan?
— Den har jag inte tagit. Den låg på vedbacken; jag tog och såg på den och, då kom folket ut och skrek; då släppte jag den.
— Men vid polisförhöret har ju Grönström sagt åt länsmannen, att han tagit yxan för att komma tillbaka till Landskrona och få det lugnt de återstående dagarne?
— Nej, kunglig lagman, det har jag aldrig sagt.
— Inte det?
— Nej, jag mins inte hvad jag svarade, men jag tror att kommisearien frågade om jag tagit den för nöd, men jag brydde mig inte om att jag svarade honom huru som helst, för jag tänkte, att det får ändå rättegången reda ut.
— Men Grönström har ju sagt, att han tagit yxan för att ge den åt sin systerdotter, som han bor hos?
— Nej, det har jag aldrig sagt. Åt Lovisa?
Jag skulle inte ha vågat komma hem till henne med något sådant; hon ville nog äta upp och kasta ut mig ändå.
Åklagaren yrkade också ansvar på Grönström för stöld af furuved, en qvarts kast, och grenved till ett värde af 2 kronor från Kungsladugårdens ägor.
— Nå, hur är det med detta?
— Jag har aldrig tagit någon ved, kunglig lagman, bara plockat litet ris. Och en gång då jag repade litet en kom sonen på Ladugården till mig och så’: »Hör du, Grönström, du stjäl ved, dut» »Nej, sv jag. Det der är ett oppspunnet råd af en vid södra häradsrätten som vill mig ondt.
Häradsrätten uppsköt härefter både det gamla och det nya målet. Grönström hålles fortfarande häktad.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Februari 1890
N:r 25

Publicerat

Auktion Tjengdarfve i Träkumla.

Fredagen den 21 Februari från kl. 11 f.m. kommer genom frivillig auktion, vid Olof Larsson, Tjengdarfve i Träkumla, att till den högstbjudande försäljas omkring 100 tunnor sill af samma goda sort som såldes vid Gardrungs i Stenkumla den 27 sistl. December och torde priset deova gång ställas mera till ioroparens fördel. Vid samma tillfälle försäljas 1 bäst i 4:de året, 1 ko, 1 vagno-, 1 krok- och en slätpionharf, 1 vändplog; 1 nästan ny väfstol, gångkläder efter en afliden mansperson m. m, Anstånd med betalningen lemnas för godkände inropare till den 1 Augusti; andra betale kontant eller vid anfordran.
Vesterhejde den 11 Februari 1890.
O. A. PETTERSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Till ordförande

ha utsetts: i Hejde soekens fattigvårdsstyrelse Johan Thomsson, Skogs; i Visby norra landsförsamlings kommunalnämd lendtbrukaren M. F. Gahne, i Hörsne med Bara sockens kommunalnämd och fattigvårdsstyrelse P. Andersson, Bunna, i Stenkumla sockens kommunalnämd hemmansägaren Job. Gardell, Martille, samt i Träkumla sockens kommunalnämd och fattigvårdsstyrelse hemmansägaren Olof Ansin, Kue.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Januari 1890
N:r 8

Publicerat

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 1 Januari 1890:
Hangvar socken: födda 16, döda 15, vigde 5 par, inflyttade 49, utflyttade 56; minskning 6; folkmängd 925.
Hall: födda 0, döda 7, vigda 0 par, inflyttade 7, utflyttade 19; minskning 19;|folkmängd 258.
Lärbro: födda 28, döda 24, vigda 9 par, inflyttade 75, utflyttade 96; minskning 17; folkmängd 1,93.
Helvi: föda 7, döda 9, vigda 1 par, inflyttade 22, uflyttade 33; minskning 13; folks ängd 465.
Hejnum: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), vigda 6 par, inflyttade 19 (10 m.
9 qv.) utflyttade 34 (20 m. 14 qv.); minskning 12; folkmängd 306 (143 m. 163 qv.).
Bäl: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 1 m., vigda 2 par, inflyttade 25 (13 m. 12 qv.), utflyttade 26 (14 m. 12 qv.), ökning 3; folkmängd 203 (93 m. 110 qv.).
Fole: födda 10 (8 m. 2 qv.) död 1 m., vigda 4 par, inflyttade 63 (27 m. 86 qv.), utflyttade 68 (26 m. 42 qv).; ökning 4; folkmängd 464 (218 m. 246 qv.) Lokrume: födda 12 (3 m. 9 qv.) döda 6 (3 m. 3 qv.), vigda 1 par, inflyttade 29 (14 m. 15 qv), utflyttade 35 (19 m, 16 qv.); ökning 0; folkmängd 398 (192 m. 206 qv.) Stenkumla: födda 10, döda 10, vigda 5 par, inflyttade 81, utflyttads 65; ökning 16; folkmängd 484.
Träkumla: födda 2, döda 6, vigda I par, inflyttade, 39, utflyttade 16; ökning 19; folkmängd 225.
Vesterhejde: födda 12, döda 13, vigda 2 par, inflyttade 50, utflyttade 59; minskning 10; folkmängd 466.
Dalhem: födda 5, döda 6, vigda 1 par, inflyttade 45, utflyttade 38; ökning 6; folkmängd 503.
Ganthem: födda 2, döda 3, vigda 0 par, inflyttade 14, utflyttade 22; minskning 9; folkmängd 286.
Halla: födda 4, döda 4, vigda 1 par, inflyttade 18, utflyttade 17; ökning 1; folkmängd 214.
Levide: födda, 9 (4 m. 5 qv.), döda 6 (8 m. 3 qv.), inflyttade 29 (13 m. 16 qv.), utflyttade 30 (14 m. 16 qv.); ökning 2; folkmängd 578 (267 m. 311 qv.) Gerum: födda 5 (4 m, I qv.), döda 7 (8 m. 4 qv.), inflyttade 15 (6 m. 9 qv.), utflyttade 24 (12 m. 12 qv.), minskning 11; folkmängd 182 (96 m. 86 qv.).
Roma: födda 9, döda 8, vigda 5 par, inflyttade 53, utflyttade 91; minskning 32; folkmängd 551.
Björke: födda 3, döda 0, vigda 2 par och 1 borgerligt äktenskap, inflyttade 29, utflyttade 44 minskning 12; folkmängd 194.
Barlingbo. födda 4 qv. döda 6 (3 m. 3 qv.), inflyttade 56 (26 m. 30 qv.) utflyttade 71 (38 m. 33 qv.); minskning 13; folkmängd 321.
Ekeby: födda 6 (4 m. 2 qv.), död 1 qv., inflyttade 32 (15 m. 17 qv.), utflyttade 22 (11 m. 11 qv.); ökning 15; folkmängd 285.
Follingbo: födda 13 (9 m. 4 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), vigda 1 par, inflyttade 77 (40 m. 37 qv.), utflyttade 95 (40 m. 55 qv.), minskning 11; folgmängd 474 (232 m, 242 qv.).
Akebäck: född 1, döda 2, vigda 2 par, inflyttade 10 (5 m. 5 qv.), utflyttade 14 (9 m.
5 qv.); minskning 5; folkmängd 159 (78 m. 81 qv.).
Gothem: födda 9 (4 m. 5 q7.), döda 12 (6 m. 6 qv.), inflyttade 17 (10 m. 7 qv), utflyttade 12 (5 m. 7 qv.); ökning 2; folkmängd 638 (304 m. 338 qv.).
Norrlanda: födda 10 [6 m. 4 qv.] döda 9 [4 m. 5 qv.], inflyttade 5 (4 m. I qv.), utflyttade 17 (10 m. 7 qv.); minskning 11; folkmängd 282 (135 m. 147 qv.).
Hörsne med Bara: födda 3 döda 6, vigda 1 par, inflyttade 18, utflyttade 29; minskning 14; folkmängd 365.
Fårö: födda 25 (14 m, 11 qv.), döda 13 [6 m. 7 qv.] vigda 3 par, inflyctada 40 [21 m. 19 qv.), utflyttade 49 [20 m. 29 qv.] ökning 3; folkmängd 1,174 [567 m. 607 qv.], Eskelhem: födda 12 [4 m, 8 qv.], döda 10 [7 m. 3 qv.] vigda 1 par, inflyttade 58 [31 m. 27 qv.] uflyttade 80 [48 m. 32 qv.]; ökning 20; folkmängd 763 [380 m. 383 qv.].
Tofta: födla 9 [2 m. 7 qv.], döda 11 [8 m. 3 qv.], vigda 2 par, inflyttade 23 [12 m.
11 qv.], utflyttade 40 [23 m. 17 qv.]; minskning 19; folkmängd 744 [376 m. 868 qv.).
Östergarn: födda 16, döda 8, vigda 4 par, inflyttade 29, utflyttada 19; minskning 2; folkmängd 691 [339 m. 352 qv.].
Gammalgarn: födda 10, döda 4, vigda 3 par, inflyttads 20; utflyttade 27; minskning 1; folkmängd 462 [223 m. 239 qv.].
Ardre: födda 10, döda 9, vigda 0 par, inflyttade 16, utflyttade 27; minskning 10; folkmängd 506 [223 m. 278 qv.]
Kräklingbo: födda 4 [3 m. 1 qv.], döda 9 [4 m. 5 qv.], vigda 8 par, inflyttade 18 [7 m. 11 qv.], utflyttade 82 [14 m, 18 qv.] minskning 19; folkmängd 407 [192 m. 215 qv.].
Ala: födda 5 [1 m, 4 qv.], döda 3 [1 m. 2 qv.], vigda 3 par, inflyttade 21 [9 m. 12 qv.], utflyttade 22 [10 m. 12 qv]; ökning 1; folkmängd 302 [138 m. 164 qv.].
Anga: födda 6 [3 m. 3 qv.], döda 4 [3 m. 1 qv.], vigda 1 par, inflyttade 10 [3 m. 7 qv.], utflyttade 12 [8 m. 4 qv.]; miskning 0; folkmängd 308 (158 m. 155 qv.).

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Januari 1890
N:r 1

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag ånyo före. Olof Hjalmar Larsson, Anglarfve i Träkumla, hade inkallat Olof Hagvall och Johan Hallgren som vitten, hvilka intygade att Larsson ej varit öfverlastad, hvilket deremot extra kon staplarne Enogström och Andersson ansågo att han varit. Larsson dömdes för fylleri och oljud samt motstånd mot polis att böta 50 kr. samt hans kamrat Per Karlsson 25 kronor.
— I målet mot plåtslagaren G. A. Viderström och hemmansägaresonen Albert Enogström, Anglarfve i Träkumla, rörande slagsmål, hördes två vittnen, som intygade att Engström ej varit berusad och ej heller gått anfallsvis tillväga mot någon, utan endast försvarat eig mot Viderström. Konstaplarne, som tagit dem i försvar, ansågo att de båda varit berusade. Viderström fick böta 15 och Engström 10 kronor.
— Rörande uppträdet mellan husbonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Alskog, och snickaren Adolf Jönsson Lönnroth, intygade vittnet Adolf Vestman, att Lönnroth varit den af Olsson förfördelade, såsom Lönnroth vid föregående rättegångstillfälle uppgifvit, hvadan åklagaren återtog sitt yrkande om ansvar mot Lönnroth och vände det mot Olsson, som dömdes att böta 30 kronor.

För våld mot arbetaren Dahlgren från Roma dömdes Karl Hemström att böta 20 kronor samt att ersätta målsägaren med 10 kronor.

Byggmästare Kihlberg var i dag afallmänna åklagaren instämd för det han utan vederbörligt tillstånd vid Mellangatan anlagt en bygnadssnickerifabrik med ångmaskin, hvilken inrättniog vore eldfarlig och menlig för grannarne. Aklagaren yrkade att Kihlberg måtte vid vite åläggas att borttaga åvgmaskinen. Svaranden bestred genom ombud att fabriken vore sådan eldfarlig inrättning, som omförmäles i § 54 bygnadsordningen. Bygnadsnämden, dit svaranden gjort anmälan, hade ej haft något emot ångmaskinens insättande i särskildt maskinhus samt hade för sjelfva fabrikens ordnande hänvisat svaranden till helsovårdsnämden, som emellertid ej ansett sig ha med saken att göra. Ångmaskinhuset låg föröfrigt genom gata skildt från andra bygnader, och svarandens mening hade varit att så fort sig göra låter flytta fabriken. Åklagaren begärde och erhöll 8 dagars uppskof för att styrka att fabriken i eldfarlighet vore likstäld med tändsticksfabrik.

Frikänd blef i dag på grund af bristande bevisning ogifta Johanna Rosengren från beskyllvingen för skörlefnad.

I bergningsmålet rörande finska förolyckade skonerten Kuopio afkunnades i dag utslag, hvarigenom kärandena N. Olsson, Nore i Vamlingbo m. fl. såsom bergare tilldömdes i ersättning en tredjedel utaf värdet å fartyg och last, den senare uppskattad efter besigtning till kr. 2,526: 50, hvarjämte svarandena ådömdes att utbetala rättegångskostnaderna.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset).
På rusdryckernas konto. Såsom vi för någon tid sedan omtalade införpassades till härvarande fängelse arbetskarlen Johan Olof Karlsson, hvilken 7 Oktober på aftonen med knif huggit brunnssprängaren Johan August Pettersson å Klintehamn. Rörande detta våld hölls i lördags ransakning.
Sedan polisprotokollet, som endast innehöll ett par vittnesberättelser, blifvit uppläst fick den häktade berätta, huru vid våldstillfället tillgått. Han gjorde det klart och redigt och gaf intryck af att tala fullkomlig sanning.
Den 7 Oktober hade Karlsson, hvilken en tid bortåt haft arbete med kanalgräfning vid Lilla Norrgårda i Sproge, begifvit sig derifrån till Klintehamn, bland annat för att hos en träskomakare Larsson beställa sig ett par träskor. Han hade vid tillfället en kassa af 25 kronor samt en ksppsäck, hvari låg en tredjedelsliterbutelj med bränvin, hvilket han ett par månader baft liggande orördt.
Utanför Krokstedts försäljningslokal hade Karlsson mött tvänne personer, målsägaren Pettersson samt en dräng Karlsson, hvarvid denne sistnämde till sin följeslagare yttrat, att »der går en fastländing». Tilltalade Karlsson och Pettersson hade då stanvat och börjat samtala om något känalarbete i Alfva, då Karlsson bjudit Pettersson en sup ur den medförda buteljen, hvilken tömts. Derpå hade de skilts. Karlsson hade hämtat sina träskor, köpt en fällknif och en rakknif, hvarpå han vid 1/2 4-tiden gått upp till bagare Johanssons gård, der Pettersson varit sysselsatt med något tillfälligt arbete. När P. fått betalt för detta, bjöd han den tilltalade på en flaska öl samt bad honom så följa med hem, Då de inkommit i Petterssons rum, hade Karlsson sedan det öfverenskommits att han skulle logera hos Pettereson, framtagit enliter bränvin han köpt samt Pettersson mjölk och ett bar kaffekoppar, hvarpå de båda druckit bränvin och mjölk tillsammans, till dess Karlson ej mera visste till sig. Det begångna våldet kunde han hvarken erkänna eller neka till, han mindes ingenting; han hade ej haft medvetande om att han blifvit häktad af länsmannen förrän han redan var nära staden. Så länge Karlsson var vid sina sinnens bruk, hade dock han och Pettersson varit vänner. Hur osämjan uppkommit kunde han, som sagdt, ej göra någon reda för, Han antog att det möjligen kunde haft sammanhang med att Pettersson sagt sig vara ovän med en karl, hvilken vid tillfället bjelpt ett folk flytta från ett rum i samma hus, der Pettersson bodde. Något ondt ord dem emellan hade dock ej fälts.
Petterssons uppgifter voro väsentligen olika. Han nekade för att på f.m. ha talat vid Karlsson, sade att Karlsson kommit upp till bagare Johanssons, frågat efter målsägaren samt begärt logis, hvilket han blifvit lofvad. Vidare sade han, att han under hela tiden ej varit berusad, ingen ordväxling hade heller ägt rum. mellan honom och Karlsson, utan hade denne, när Pettersson kommit in, efter att ha varit ute för att köpa kött, utan vidare huggit honom under högra ögat med ett hvasst tillbygge, då han genast förlorat sansen. Vittnena vid polisförhöret hade sedan sett Karlsson sparka Pettersson i förstugan.
T. f. domaren, v. häradshöfding Bergström, gjorde Pettersson uppmärksam på det osannolika i denna berättelse, som dessutom var mycket sväfvande och stundom motsägande. Karlsson bedyrade att han sagt sanningen. Åklagaren framstälde till Karlsson frågan, huru mycket penningar han haft med sig till Klintehamn. Karlson sade det varit något mera än 25 kronor; 6 kronor hade han köpt upp; vid häktningen innehade han blott något öfver 16 kronor. Hvart det öfriga tagit vägen kunde han ej erinra sig, och Pettersson förnekade att K. inne hos honom haft penningar framme.
Rörande sina lefnadsomständigheter berättade Karlsson att han var född 9 Januari 1866 i Ljungby församling af Kalmar län, der fadreo, som ännu lefver, är torpare under herregården Kranklösa. Vid 2 års ålder hade han intagits på socknens fattiggård, der han vistats till konfirmationen 1880. Uader fem år tjenade han sedan på flere ställen å Öland.
Ett par vintrar hade han sedan arbetat med grundläggning i Stockholm, kom våren 1888 till Gotland, der han arbetat vid Botvide i Öja, Mickels i Hablingbo och från slutet af Mars till Juli vid cementfabriken härstädes samt sist ute på vågbrytaren, innan han fick arbete hos husbonden Per Mattson, Lilla Norrgårda i Sproge. Der hade han, enligt Mattsons uppgift, uppfört sig väl, arbetsamt och nyktert.
För vidare utredning uppsköts målet till andra rättegångsdagen af rättens tredje sammanträde vid Skogs, d. v. s. till i morgon. Karlsson försattes emellertid på fri fot, enär rätten ansåg hans brott ej vara af den art att han längre derför kunda hållas häktad.

Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Oktober 1889
N:r 124

Publicerat

Vår-premiärer för orienterarna

I det härliga söndagsvädret passade en stor del av våra gotländska orienterare nå att skaka av sig vinterstielheten. Två träningsorienteringar var anordnade, en i Träkumla och en nere i Havdhem.

Stig Carlsson tog med sig sin Asta i ??? första orientering ute i Träkumla på söndagen. Kommna i mål kotrollerade banläggaren Tore Karlkvist att de besökt samtliga kontroller.

Ut till Davids hage i Träkumla hade hela 60-talet orienterare sökt sig för att pröva på någon av de tre banor som AIK-arna Tore Karlkvist och Einar Svensson hade strängat. För att våra elitmän skulle få sig en ordentlig genomkörare mätte den ena banan hela 11 km, medan de två andra var 7 resp. 4 km långa.
På den långa banan, som bjöd på en hel del knivigheter, visade Sune Andersson, AIK att han repat sig från sin skada han ådrog sig i höstas och vann klart före Evert Hellgren, Roma och klubbkompisen Hasse Lawergren.
Hela VOK-eliten ställde upp på mellanbanan, där de inte hade någon som helst svårighet att lägga beslag på de fyra första platserna, méd VOK-Pelle som triumfator. Bäste »utlänning» var Romas Gillis Bladh.

Resultat: Långa banan: 1) S. Andersson, AIK 1.25,19; 2). E. Hellgren, Roma, 128,15; 3) H. Lawergren, Roma, 1.31,20; 4) S.-E. Andersson, Bro, 138,54; 5) B. Larsson, Roma 1.39,18; 6) Bjuvhammar, AIK 1.41,17.
Mellanbanan: 1) E. Pettersson, VOK, 54.23; 2) B. Hörnell, VOK, 1.00,35; 3) B. Söderlund, VOK, :1.03,30; 4): B. Ohlsson, VOK, 1.04,37; 5) G. Bladh, Roma 1:06,45, 6) F. Magnusson, VOK, 1.07,45. Av damerna lyckades här Evy Hörnell, VOK, bäst. Hon hade tiden 1.49,30, medan Ingrid. Bjuvhammar, AIK, fick 1.50,40 och Elin Karlsson, VOK, 1.57,00.
Korta banan: 1) A, Olofsson, Tofta, 29,42; 2) S. Johansson, Tofta, 31.28; 3) B. Stenberg, Bro 38,45; 4) L.-O. Stenberg/B. Anderssen, 39,15; 5) B. Karlsson, Tofta 41,27.

Fin Havdhem-bana
Här i Visby ligger det ännu en del snö kvar i skogarna, men nere på sudret har orienterarna möjlighet att springa på torra och snöfria banor. Dock. är det inte så idealiskt som det låter, då markerna fullkomligt vrålar efter vatten.
Havdhem, Lasse Olsson, hade lagt två träningsbanor på söndagen — 7 och 4 km.

Gotlänningen
Måndagen den 28 mars 1960
Nr: 73

Publicerat

Välbesökt SLU-stämma på Borgen

Uttalande om sysselsättningen
Det låg något av klang- och jubelstämning över Borgen i Visby på söndagen när c:a 600 gotländska SLU-are samlades till års- och jubileumsstämma. Nationalkädda ungdomar paraderade med gröna SLU-fanor, förbundsordföranden, Olof Jonsson, talade och de övriga centerorganisationerna gratulerade.

Distriktsordföranden, Carl Erik Nilsson, överlämnar Gust. Jakobssons
vandringspris till Mats Hermansson, vilken mottar priset i egenskap
av ordförande i Havdhemsavdelningen, som vann verksamhetstävlingen
för andra året i rad.

Stämman inleddes med ett specialkomponerat jubileumsprogram som fick en ståtlig upptakt genom att 8 nationalklädda ungdomar tågade in med fanor. Därefter läste lantbrukare Per Andersson, Stenkyrka, Justus Elgeskogs vackra dikt ”Ungdom”.
Stämmobesökarna hälsade välkomna av distriktsordföranden, Carl-Erik Nilsson, som erinrade om vad SLU betytt under de 30 år rörelsen varit versam på Gotland. Med SLU har en mycket stor uppgift även i framtiden, rörelsen måste ta som sin främsta uppgift att tillvarata ungdomens intressen, det mest angelägna i detta sammanhang är ungdomens sysselsättningsmöjligheter. Dessa blev f. ö. Föremål för särskild behandling på stämman vilken gjorde ett uttalande i detta avseende.

Några gotländska SLU-pionjärer i samtal med förbundsordföranden.
Fr. v. Erik Forslund, Väskinde, Bertil Ericsson, Barlingbo, Olof Jonsson
och Nils Franzén, Träkumla.

Men vi har även problem utanför vårt eget lands gränser som påkallar vår uppmärksamhet, sade Carl-Erik Nilsson, med bestörtning och avsky har vi de senaste dagarna sett hur de vita i Sydafrika går fram mot den färgade befolkningen. Med denna politik kommer hela västerlandet i uppenbar fara. Olika raser och olika folk måste kunna leva sida vid sida.
Hr Nilsson hälsade ?????? välkomna till stämman. Särskilt vände han sig därvid till de f. d. Distriktsordförande som kommit tillstädes. Henric Levander, Havdhem, hade lovat att närvara, men tyvärr blivit förhindrad av sjukdom, han är den äldste nu levande som suttit i distriktets ledning. Men hans efterföljare Nils Franzén, Erik Forslund och Eric Carlsson fanns med.

SLU jämngammalt med den svenska demokratien
SLU har kommit till och utvecklats i ungefär samma takt som den svenska demokratien, sade förbundsordförande Olof Jonsson i sitt högtadstal. SLU har varit i verksamhet i 40 år, och dess tillkomst härleder sig följaktligen till samma tidsperiod som det demokratiska genombrottet. SLU:s fortbestånd är även beroende av vår demokratis fortbestånd.
Vår rörelse har gamla principer att arbeta för, men arbetsmetoderna måste anpassas efter utvecklingen, fortsatte Olof Jonsson. Vi måste ändra verksamhetsformerna i vår kamp om ungdomen.
SLU inför 60-talet har stora saker att kämpa för på det politiska området. Det är kampen mellan den enskilde och kollektivet som kommer att hårdna mer och mer. Vi måste vidare slå vakt om näringspolitiken så att den anpassas efter utvecklingen. Näringslivet i glesbygderna måste stimuleras på olika sätt. Bl. A. Genom skattepolitiken.
Jubileumsprogrammet omramades av sång av distriktskören som för dagen hade rekordartad anslutning. Dess ordinarie dirigent, kamrer Bengt Ekedahl, hade insjuknat och i hans ställe dirigerades kören av Bertil Engquist.

Stämmoförhandlingar
Efter en kort paus vidtog stämmans förhandlinar med Carl-Erik Nilsson som ordförande, Bengt Söderdahl som vice ordf och med ombudsman Arvid Andersson. Av den årsberättelse som förelades stämman framgick det som vid tidigare omnämnt att distriktet under 1959 nått den högsta medlemssiffran i sin historia, eller 3.375.
Till ordförande i distriktet omvaldes med acklamation Carl-Erik Nisson. Till övriga ledamöter i distriktsstyrelsen utsågs (suppleanter inom parentes) Nils-Torsten Falk, Hellvi (Karl-Gustav Henriksson, Stenkyrka), Berndt Norström, Ganthem (Lars-Ulle Gadefors, Norrlanda), Bengt Söderdahl, Stenkumla (Bertil Pettersson, Hejde), Folke Wedin, Etelhem (Arne Österberg, Burs), Folke Larsson, Levide (Nils Kotz, Fardhem), Börje Smitterberg, Hablingbo (Berndt Söderlund, Näs), Carin Häglund, När (Maj-Britt Mattiasson, Bara), Karl Pettersson, Klinte (Thure Larsson, Väskinde), Mats Hermansson, Havdhem (G. A. Gandå, Endre).
Ledamöter i förbundets förtroenderåd blev Carl-Erik Nilsson och Bengt Söderdahl och till ombud vid årets reksstämma valdes Barbro Johansson, Ekeby, Robert Brunsberg, Fårö, Marianne Bendelin, Väte, Arnold Melander, Etelhem, Nils Kotz, Fardhem, Birger Andersson, Fide, och Gideon Thomasson, Rone.
Till representation i cp:s distriktsstyrelse valdes Carl-Erik Nilsson och Carin Häglund fick samma funktion i SLKF-styrelsen.
Innan stämmoförhandlingarna avslutades pasade ordföranden på att framföra ett tack till de som efter dagens stämma lämnar distriktsledningen. Det var Evert Jacobsson, Linde, och Berit Williamsson, Norrlanda, vilka båda på egen begäran nu lämnade distriktsstyrelsen. Ett tack uttalades vidare till Thure Ström, Bunge, som under året lämnat posten som distriktstävlingslesare.

Uppvaktningar
Före det inledande jubileumsprogrammet avslutades blev det jubilerande SLU-distriktet föremål för en hel del uppvaktningar och lyckönskningar inför framtiden. Centerpartidistriktet gratulerade genom Erik Forslund SLKF genom Matilda Olofsson och slutligen SLS genom Ingvar Johansson. En blomsterkorg hade även kommit från Gotlandsdistrikt av Bygdegårdarnas Riksförbund.
Några telegrafiska lyckönskningar anlände även under dagens lopp, bl a från distriktets förste sekreterare Eric Larsson.

Kåseri och undrhållning
Vid 18-tiden hade man hunnit med en kaffepaus och kunde åter bänka sig i teatersalongen för att avnjuta stämmans underhållningsprogram. Dessförinnan kåserade Erik Forslund lätt och trevligt som vanligt om några minnen från distriktets tidigare år. Underhållningsprogrammet hade sammanställts av distriktets programråd, och det upptog bl a några avsnitt ur När-revyn. Livligt applåder vittnade om publikens uppskattning.
Carl-Erik Nilsson tackade de medverkande programkrafterna och meddelade samtidigt att SLU-arna i framtiden kommer att möta en av de medverkande i mera allvarliga sammanhang. Distriktsstyrelsen har nämligen beslutat utse Allan Nilsson, När till distriktets ombudsman fr o m 1 juli.

Gotlänningen
Måndagen 28 Mars 1960
N:r 73

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag föremål för rättens behandling. Så var drängen Per Karlsson, Anglarfve i Träkumle, instämd för fylleri och oljud samt hans kamrat Olof Hjalmar Larsson för fylleri samt försök att befria Karlsson från polisen, Uppskof för vittnen.
— Likaledes voro instämda plåtslagaren Gust. Ad. Viderström från Visby och hemmansägaresonen Albert Engström, Anglarfve i Träkumla, hvilka skulle ha slagits på byrummet. Viderström sade sig blott ha klappat Engström på axeln, då denne knuffat omkull honom. Engström sade sig ej heller ha gjort något vidare. Uppskof för vittnens hörande.
— Snickaren Adolf Jönsson Lönnroth skulle med något tillbygge ha klufvit läppen på huibonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Ålskog, sedan han förut blifvit ofredad af Olsson.
Lönnroth sade sig ej ha begått något våld mot Olsson, som vid en hästhandel förolämpat honom, spottat honom i ansigtet samt slitit sönder västen för honom. Olsson återtog angiivelsen att Lönnroth i det han knvffat undan honom användt något tillhygge. För öfrigt erkände han hvad som lades honom till last utom spottningen. Uppskof.
— Att han varit berusad samt fört oljud erkände drängen P. A. Pettersson, Folkedarfve i Akebäck. Böter 20 kronor.
— Likaledes erkände Karl Hemström att han med tillbygge tiildelat Anton Dablgren från Roma ett krossår i pannan. Uppskof.

För djurplågeri, begagnande af utmagradt selbrutet kreatur dömdes jordbrukaren Johan Hellgren, Ekeby i Ganthem, att böta 5 kronor.

Om äktenskapsskilnad under 1 år från sin man f. arrendatorn J. P. Pettersson anhöll hans hustru Anna Stina Pettersson på gsund af oenighet i äktenskapet, dervid yrkavde att få qvarsitta i boet, uppfostra makarnes son samt bekomma månatligt underhåll. Svaranden bestred yrkandet, enär han ej varit orsaken till oenigheten. Uppskof.

För våld hade skräddaren J. A. Malmborg instämt muraren P. A. Johansson, hvilken en dag i somras sku!le ha knuffat käranden samt beskylt honom för brott, gående på heder och ära, Käranden fick uppskot för att videre utföra käromålet.

För olaga betning var åvyoi det uppskjutna målet instämd åkaren Oskar Pettersson. Två vittnen intygade utt de sett svarandens höstar beta å byrummet nedanför Bingersqvarn. Böter 10 kronor samt 8 kr. i rättegångskostnader.

För i djurplågeri, var instämd landtbrukaren O. V. Åhlander, som antog att stämningen berodde på missförstånd, enär aldrig af hans statkarl Erik Dablström körts någon sådan häst som i stämningen omförmäldes. Ett brunt sto som Dahlström kört hade nedanför lokstaden en bar fläck, antagligen märke efter någon giftig salva, som en gång, innan han blef ägare af djuret, användts på detsamma, men som aldrig var öppet sår. Två vittnen intygade emellertid att den omstämda bästen varit behäftad med sår ilokstaden. Åhlender anhöll få bli skild från målet, som i stället borde anhängiggöras mot körsvennen, enär hen ej kunde öfvervaka alla sina hästar, hyilket åklagaren dock ansåg vara hans plikt som husbonde. Åhlender frikändes.

För uppförande af bygnadsställning utan tillstånd dömdes mutaren J. V. Nilsson att böta 5 kronor.

Att han begått våld mot Johan Nikles Garrdell erkände i dag åkaren Karl Gardelius.
Han hade i dörren till jernhandlare Lindsströms bod slagit i kull målsägaren, hvartill han förut nekat. Böter 10 kronor.

Till femtio kronors böter dömdes i dag artilleristen nr 57 A. E Holmberg för sitt uppförande under artilleristuppträdet utanför söderport och å Södertorg 14 sistlidne Juli. Öfriga deltagare frikändes på grund af bristande bevisning.

Efterskänkt straff. Ynglingen Lars Pettersson Holm, hvilken 5 Nov. 1887 af södra häradsrätten dömdes till 21/2 års straffarbete för det han lagt en sten å jernvägsspåret, i närheten af Etelhems station hvarigenom fara kunnat uppkomma, har af k. m:t fått återstoden af strafftiden efterskänkt, sedan en förut gjord nådeansökan afslagits.

En norsk femma hade hamnarbetaren K. P. Söderberg, iämte några silfvermynt, i onsdags qväl! erhållit för arbete med lastning å ångeren Lybeck, som då låg ihemn. Denna 5-krona hade Söderberg i lördags morgse växlat nere hos hembryggeren Sjöberg, dervid sedeln mottagits som en tiokrona. Då misstaget märktes gjordes anmälan hos polisen, sedan man förgätves sökt rätta misstaget hos Söderberg, som påstod att det varit en tia. Så påstod han också för stadsfiskalen. Han hade trott så. Sedan Sjöberg fått tillbaka sin femma, lät hau dervid bero. Då Söderberg fört ett oordentligt lefnadssätt fördes han inför länsstyrelsen, som likväl ej ansåg sig kunna döma honom som lösdrifvare.

Gotlands Allehanda
Måndagen 14 Oktober 1889
N:r 118

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt. I målet rörande skonaren Kuopio hördes i dag å svarande sidan två nya vittnen, skepparen L. P. Veström, Stora Sindartve, Hamra, och undantagsmannen Jakob Jakobsson, L:a Sindarfve, hvilka ej hade något i hufvudsak nytt att omförmäla.
Utslag 28 Oktober.

För brott mot bygnadsstadgan, uppförandet af ett foderskjul å stadens mark, var instämd jordbrukaren J. Uppenberg, som förklarade att han af bygnadsnämden rörande detta blifvit hänvisad till länsstyrelsen, som hade saken under behandling, hvarför han ej kunde ingå i svaromål, Rätten lät tillsvidare dervid bero.

För djurplågeri var instämd husbonden Olof Engström Anglarfve, Träkumla, hvilken vid körsel 29 Aug. här i staden skulle begagnat ett par hästar som voro så ytterst utmärglade, att det väckte allmän ovilja. Intyg från länsveterinären styrkte att synnerligen den ena hästen varit ytterst mager och dålig. Han dömdes att böta 10 kronor.
För samma förseelse, begagnande af häst med öppst sår i lokstaden, stort som en 2krona, dömdes statkarlen Oskar Lundgren från Furubjers att böta 10 kronor.

För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes hustru Augnsta Classon att böta 10 kronor.

För fylleri och oljud dömdes arbetskarlen Daniel Svensson att böta 5 kronor.
För samma förseelser var instämd gelbgjutaregesällen A. R. Gullin. Han erkände fylleriet, men nekade för oljudet. Han dömdes att böta 5 kronor,

Artilleristuppträdet å söder söndagen 14 gistlidne Juli, då efter lusttågets ankomst från Etelhem, några artillerister med våld fråntogo poliskonstaplarne Boström och Nilsson en häktad kamrat, var ånyo i dag, efter ett längre uppskof, föremål för handläggniovg. Närvarande vid rätten voro artilleristen Borg, Holmberg och Strömborg, med styckjunkare Johansson som batteriombud.
Såsom vittnen hördes skräddar A. H. Enquist, handl. N. P. Tornström, vinhandl, O. G. Hellgren och guldsmeden K. A. Hammarberg. Dessa berättade, i hufvudsak samstämmigt, att de qvällen i fråga varit dels ute vid stationen, dels tillstött under gåendet till staden; att de derunder iakttagit att konstaplarne mellan sig förde en artillerist, hvilken sökte slita sig lös, dervid han fick understöd af en mängd civila kamrater som slogo och sparkade efter konstaplarne samt att i Söderport tumultet blef så stort, att först Nilsson, sedan Boström måste släppa sitt tag hvarpå kon staplarne följde etter till kasernen.

Poliskonstaplarne som efter enskild öfverläggning, förklarades oförhindrade att aflägga vittnesmål, berättade, utom hvad föregående vittnen meddelat, att det i synnerhet var artilleristen Ekström, som verit upphofvet till bråket; att de fingo slag och sparkar från alla håll, att Nilsson redt sig någorlunda, men Boström blifvit värre åtgången, I öfrigt meddelade de detsamma som öfriga vittnen.
Svarandena sade sig ha bedt konstaplarne att få taga hand om den häktade kamraten, hvarför polisen släpt honom, Föröfrigt voro de alla oskyldiga. Målet öfverlemnades till rättens pröfning. Utslag 14 Okt.

Artilleristuppträdet utanför Anderssonska gården vid Skeppsbron lördagen 13 Juli var äfven föremål för handläggnivg i dag. Här gälde det artilleristerna K. G. Pettersson, Asp och Holmberg.
Härvid bördes som vittnen studeranden Elgstrand, handl. Tornström, gelbejutaren Eklund och ölutköraren K. A. Lindblom.
Vittnet Elgstrand hade kommit gående skeppsbron framåt, då han märkt folksamling utanför Anderssons gård. Då han gått ditåt, såg han två artillerister, eom brottades med hvarandra, hvarpå poliskonstapeln Alhqvist skulle skilja dem åt. Genast hade han då omringats af flere artillerister, hvilka slogo efter honom, dervid mössan föll af och de fingo omkull honom öfver en brädstapel. Vittnet iakttog att Ahlqvist var blodig i ansigtet, när han reste sig upp. Då A. sedan skulle skynda till kasernen för att hämta hjelp, smög sig artilleristen Asp lömskt efter honom och tilldelade honom bakifrån ett slag, som antagligen träffade i hufvudet; Sedan hade: befäl kommit, Jå artilleristerna skingrats samt gömt sig bakom cellfängelset. Vidare hade vittnet sett huru artilleristerna kastat ölbuteljer efter poliserna. Öfriga vittnen hade sett delvis detsamma som Elgstrand.
Målet uppsköts för vidare bevisning till 4 November.

Vådaed aflades i dag af hemmansägaren Oskar Jacobsson, Ausarfve i Tofta rörande en derstädes 20 sistlidne Aug. timad mindre eldsolycka.
Rättens ordförande uttalade i sammanhang härmed sin förvåning öfver att södra häradets brandstodsförenings styrelse i sådana fall, der intet finnes att misstänka och då det gäller blott obetydliga ersättningsbelopp, fordrade vådaeds afläggande. Han betecknade denna gång på gång upprepade vådaedgång såsom ett missbruk af eden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 7 Oktober 1889
N:r 115

Publicerat

Vår första maltkornsutställning

har i dag öppnats här i Visby och glädjande att omtala har tillslutningen från kornodlarnes sida visat sig vara ganska stor. Ej mindre än 76 utställare äro representerade.
På grund af de kända ogynsamma väderleksförhållandena har det gotländska kornet, liksom föröfrigt fallet varit i de flesta provinser, ej i &r blifvit fullt så vackert till utseendet som det visat sig att vi under andra omständigheter kunna frambringa. Det oaktadt torde denna vår maltkornsutställning öfver Nufvud taget kunna anses vara ganska god och några prof fionas, som kunna sägas vara af ganska vacker beskaffenhet. Anmärkningsvärdt är att koroprofven från Lärbro socken visa en i ögonen fallande ljusare färg än de öfriga.
Önskligt hade varit om flare af utställarne gifvit tillkänna huru stora partier af den utstälda varan fiavas till salu. Detta har iakttagits af högst få, men är nvaturligtvis af ganska stor vigt för blifvande affärer.
Någon prisutdelning kommer, som bekant, ej nu att ske här, utan skola de prof, som af utställningens pröfningsnämd godtagas, undergå kemisk analys, hvarpå de blifva föremål för prisbedömande vid förnyad utställning. Slutligen sändas profven genom hushållningssällskapets försorg till Svenska Bryggareföreningen i Stockholm, som sedan i Januari månad utställer dem tillsammans med andra svenska kornprof.
Såsom extra utställgingsföremål vid den nu öppnade utställningen må nämnas npågra väldiga exemplar af foder- och sockerbetor från Vellarfve i Roma samt rofvor från Suderbys i Vesterhejde, äfvensom torfströ från Skäggs i Veskinde.
De i utställningen deltagande kornodlarne äro:

Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 Oktober 1889
N:r 113