Etikett: Tingstäde

Årets första ting på Allekvia.
Fjärdingsman straffad för försumlighet. – Tågfyllerist fick fängelse.
På torsdagen höll norra häradsrätten sitt första sammanträde för året och i enlighet med lagens föreskrifter hölls vid inledningen av verksamhetsåret tingspredikan i tingssalen. Det var detta år kontraktsprosten Axel Klint i Källunge som förrättade denna gudstjänst och han uppehöll sig vid Romarbrevets ord om kärleken som en världsfrälsande makt.
Sedan tingshusbyggnadsskyldige hållit ett kort sammanträde inleddes handläggningen av målen, som denna gång voro 70 till antalet, varav 46 åklagarmål. Ett par av sakerna krävde ganska långa vittnesförhör och inte förrän sent på eftermiddagen var allt undanstökat. Ordförande var som vanligt häradshövding K. F. Pfeiffer, vilken biträddes av notarie Stig Ralfe och jur. stud. Göran Pfelffer.

Norra häradets tingslag betalar 60 proc. av kanslihållningen.
Sammanslagningen av de båda gotländska domsagorna från och med nyåret har medfört vissa förändringar i administrationen, bl. a. har kansliet blivit gemensamt, och tingshusbyggnadsskyldige hade därför kallats för att behandla de frågor som uppkommit i detta sammanhang. Huvudfrågan gällde att bestämma fördelningen av kostnaderna för kanslihållningen, ty enligt lagen skola dessa kostnader, om domsagan består av två eller flera tingslag betalas gemensamt efter särskild överenskommelse.
Kommittén för tingshusbyggnadsskyldige hade föreslagit att antalet skattekronor i tingslagen skulle få utgöra norm för betalningen och enligt denna grund skulle norra tingslaget få 60 procent av kostnaderna på grund av det starkare skatteun-rlaget där. Proportionen 60-40 hade man återfunnit i fjolårets siffror och förhållandet hade varit detsamma även under den tidigare femårsperioden. Hemmansägare 0skar Thomasson, Kräklingbo, fann det vara en naturlig sak att man utgått efter en viss inkomstberäkning. I detta fall blir norra tingslaget mera belastat men ser man till vad som uträttas på rättsskipningens område så finner man att norr också bör bidra med en större del, ty här har man mest att göra.
Bifall till förslaget. Landsfiskal B. Bonde hade ingenting emot att norra tingslaget fick en större andel i kostnaden men att krisförhållandena på kort tid kan orsaka en annan proportion. Om ändring behövs bör frågan kunna tas upp på nytt.
Landsfiskal F. Stengård meddelade att styrelsen tänkt sig fastställelse av kostnadsfördelningen för fem år i taget.
På grund av den nuvarande risken för snabba fluktuationer samt därför att det nu var första gången åtgärden prövades önskade ombuden en kortare tidrymd och man enades om en giltighetstid på två år till att börja med. Det meddelades också att kostnaderna för kanslihållningen inom kort komma att minskas för de lokala organen i och med att statsverket fr. o. m. den 1 juli kommer att bestrida kostnaderna för telefon samt inbindningen av böcker.
Till sist bestämdes att tingslagen skulle äga hälften var i kansliets inventarier, vilket medför att södra tingslaget får prestera en viss inlösen, då det är norra tingslaget som äger huvudparten av det nuvarande möblemanget på kansliet.

Försumlig fjärdingsman Inför rätta. En fjärdingsman på norra Gotland hade av landsfogden instämts för att han inte skött sin syssla med den omsorg och det nit som erfordrades. Vid en inventering hade nämligen vissa felaktigheter kommit i dagen, som dels orsakats av okunnighet om förordningarna och dels av bristande ordning och reda; sålunda hade insättningar på postgirokontoret verkställts trots att det inneliggande beloppet flera gånger överstigit 100 kr., vilket var gränsen uppåt i detta fall.
Svar. hade haft den uppfattningen att man fick ha upp till 200 kr. inne, förrän insättning måste ske. Vidare hade kassaböckerna inte avslutats på föreskrivet sätt och beträffande indrivningen låg han ganska mycket efter.
Fjärdingsmannen, som numera frånträtt sitt uppdrag, erkände försummelserna, men påpekade, att han inte hunnit ägna nödig omsorg om sina uppgifter, då han haft annat arbete att tänka på. Fjärdingsmannaarvodet räckte förvisso inte till för livets uppehälle, yttrade svar. till sist. Svar. dömdes till 20 dagsböter å 1,50 kr.

Elektricitetsstölden i Fårösund. Verkstadsägaren John Nilsson i Fårösund, mera känd från andra sammanhang, är jämte sin broder också åtalad för stöld av elektrisk ström och målet om denna sak var uppe redan i höstas, då det emellertid inte gick att få någon klarhet i fallet.
Till detta ting hade en av Kraftverkets montörer instämts som vittne och även verkchefen, ingenjör Dehnberg, hördes upplysningsvis. Montören berättade att verket fått meddelande från avläsaren i Fårösund om att Nilssons mätare inte fungerade, varför vittnet fått i uppdrag att se om mätaren vid tillfälle. Man hade trott att den var trasig, men en första undersökning gav vid handen att den blivit felkopplad. Mätarplattan med vidhängande sladdar hade förts med till sammanträdet och kopplingen demonstrerades inför rätten, varvid det konstaterades att såväl mätaren som strömbrytaren och säkringen förbikopplats. Vidare saknade mätaren föreskriven plombering. Montören berättade att det sprakat om sladdarna när han lossat på tavlan för att se bakom den och det förelåg tydlig risk för eldfara genom den koppling som gjorts. När strömbrytaren på plattan vridits om hade lamporna likväl brunnit.
Nils Nilsson medgav att han utfört kopplingen ifråga och den hade tillkommit på så sätt att lyset slocknat en kväll, vilket föranlett klagomål från hyresgästernas sida. Han hade då försökt med olika kopplingar vid mätaren och när han till sist fann på förbikopplingen fick han åter ljus i bostaden. Detta skulle ha inträffat i maj och hade meddelats till verket någon dag efter men ingen kom för att se om mätaren.
Åkl. framhöll att man handlat självrådigt genom att utföra den otillåtna kopplingen och vidare höll han för troligt att någon anmälan till verket icke gjorts, då sådana saker alltid antecknas och vidarebefordras till linjemästaren för åtgärd. Det ålåg även svarandena att göra ny anmälan om ingen kom.
Härvid meddelade John Nilsson att han ringt en andra gång om den stillastående mätaren och då hade det upplysts på verket att saken var antecknad men att den blivit bortglömd.
Åkl. påpekade att svarandena också haft en ledning mellan bostaden och verkstaden, vilken obehörligen installerats, men denna ledning hade tagits bort när mätaren stod stilla. Han fann först båda bröderna skadeståndsskyldiga, men återtog sedan yrkandet mot John Nilsson, som ej medverkat vid kopplingen.
För den andre broderns del hemställde åkl. om uppskov för att höra hyresgästen angående omständigheterna kring det tillfälle då den förbjudna kopplingen verkställdes. Från Kraftverkets sida har yrkats ersättning med 300 kr. för strömförlusten under den tid mätaren stått stilla.
Svarandebiträdet, advokat Almqvist, bestred ansvar för tjuvnadsbrott, ty om något vinningssyfte förelegat skulle man väl ordnat det så att mätaren givit något utslag och inte stått fullständigt stilla. Ansvar för olaga installation medgavs.

Rätten frikände John Nilsson från ansvar.
Delade meningar i bilhistorien vid Slite hotell. En trafikbilägare från Fårö har som bekant åtalats för att ha kört bil i onyktert tillstånd, vilket skulle ha skett i samband med ett besök på Slite hotell i höstas. Det rådde emellertid osäkerhet om huruvida svar. suttit vid ratten eller inte och för att om möjligt få klarhet på den punkten hördes fyra vittnen i går. Något närmare lösningen kom man väl knappast genom vittnesförhören, ty där framfördes med största bestämdhet rakt motsatta saker.
Först hördes ordningsvakten på hotellet, som nekat hela sällskapet tillträde på grund av att tre av männen varit berusade medan den fjärde ej varit synbart berusad. Bilägaren hade genast lämnat lokalen medan do övriga varit påstridiga och velat bli insläppta. Resonemanget hade fortsatts på verandan och under tiden hade bilen körts fram till trappan. Vakten hade sett ägarens namn på bildörren och fick även den uppfattningen att denne kört fram bilen. Han hade dock ej sett vem det var som satt i bilen.
Även hotellvaktmästaren hördes, ty han hade delvis följt händelserna utanför. Han hade sett ägaren uppehålla sig vid bilen medan de övriga stodo på trappan, men han hade ej sett själva framkörningen.
En av restauranggästerna, som samtalat med en i sällskapet, hördes om sina iakttagelser och han berättade att han sett när bilen kördes fram till trappan. Längst till vänster i förarsätet satt bilägaren, vilken han kände igen på mössan. Alla fyra hade suttit i förarsätet vid avfärden, som han också bevittnat, men vem som satt vid ratten hade han inte kunnat uppfatta.
Slutligen hördes den kustartillerist, som bilägaren tillfälligt engagerat i Fårösund för bilfärden till Slite. Om ärendet i Slite hade det aldrig varit tal, framhöll han bl. a., och färden hade gått direkt till hotellet. Sedan de nekats tillträde hade bilägaren gått’ ut och satt i gång fläkten på bilen, varefter också vittnet kommit ut och kört fram den. Bilägaren hade då suttit längst till vänster. i förarsätet medan vittnet körde, vilket f. ö. varit fallet under hela resan till Slite, och detta hade inte verkat hindrande på manövreringen, ty sätet var rymligt och ratten var placerad ganska långt från vänstra sidan. Vittnet t nändes ej när de andra kommit upp i bilen.
På återfärden till Fårösund bar det sig inte bättre än att bilen körde i diket i den svåra kurvan vid Långome, vilket föraren förklarade med att han inte kände till vägen. Av de åkande i en droskbil, som följt efter lastbilen en stund, hade emellertid förklarats, att lastbilen vinglat över vägen från den ena sidan till den andra, vilket tydde på att vederbörande inte kunde behärska bilen riktigt.
Åkl. överlämnade målet och yrkade ansvar enligt stämningspåståendet samt åläggande för svar, att utbetala ersättningar åt läkare och vittnen.
Samme svar, ställdes vid detta ting också till ansvar för falskdeklaration. Svar. hade för 1940 uppgivit 894 kr. att taxeras till kommunal inkomstskatt medan taxeringsnämnden kommit till den något annorlunda summan 6,130 kr. Svar, medgav att en del skogsaffärer bortglömts vid deklarationen, men han kunde dock inte på långa vägar komma upp till denna summa. Svarandebiträdet hemställde om uppskov för att närmare hämta kännedom om denna affär.
Svar. frikändes från ansvar för rattfylleri men dömdes till 25 dagsböter å 5 kr. för att han missbrukat sin oljetilldelning samt för att fyra man suttit i förarsätet.

Bilist på avvägar – kollision med hus. En bilförare var instämd för att han den 25 nov. framfört bil genom Tingstäde samhälle i spritpåverkat tillstånd och därvid efter en sladdning på vägen kört genom ett staket samt kolliderat med ett hus. Svar, fann åklagarens skildring av saken något överdriven, ty ”kollisionen” inskränkte sig till en rispa i en fönsterbåge och staketet hade han inte kört igenom utan endast sladdat emot så att det tryckts omkull. Han ansåg sig ej påverkad av spritdrycker, då det var över fyra timmar mellan spritförtäringen och händelsen i Tingstäde. Han och en kamrat hade kört in från Fårösund på kvällen och hade besökt en restaurang vid 8-tiden och svar. hade fått 20 cl. sprit. Efteråt hade han bjudit tre flickor på en rundtur i bilen, men den gången gick färden lyckligt. Missödet på hemvägen ville svar. tillskriva det dåliga väglaget, ty vägbanan var såphal och då svar. vid ett tillfälle släppte på gasen blev vagnen svår att hålla i balans och med ens var olyckan skedd.
Åkl. påpekade att svar, till en början förnekat all spritförtäring och detta förklarade svar. bero på att han ansåg restaurangbesöket ligga så långt tillbaka i tiden att han ansåg spritförtäringen ej kunna vara vållande till olyckan.

Rätten dömde svar. till 20 dagsböter å 3 kronor.
Nytt Intermezzo under tågresa. De s. k. tågfyllerierna utgöra ständigt återkommande tingsangelägenheter trots att straffen i regel bli så pass kraftiga att de borde avskräcka i högsta grad. Nu senast är det tre herrar från norra Gotland, som på en tågresa från Visby till Lärbro kort före jul uppträtt synnerligen oskickligt, emedan de åtalats för fylleri och förargelseväckande beteende, för spritförtäring i tågkupen samt för våldsamt motstånd, då de avfördes från bussen i Lärbro.

En av de bråkiga herrarna hade tagit sig en så grundlig krogsväng i stan, att han inte mindes något vidare av hemfärden utan medgav ansvar enligt stämningen. Han har tidigare varit åtalad för fylleri samt framförande av lättviktare i berusat tillstånd.
Den som hade varit aggressiv av de tre uppgav att han varit klar, men han hade ett hetsigt humör när han fick sprit i sig och detta hade varit orsaken till hans obalanserade uppträdande. Övriga passagerare i kupén hade haft ganska mycket otrevligheter att utstå och deras vägran att åka med bussen från Lärbro, om inte de tre bråkmakarna fördes undan, hade säkerligen fullt fog för sig. Stationspersonalen tog då hand om de tre herrarna, som satte sig till motvärn i det längsta, och mannen utan minne fick nu veta att’, han slagit till en stationskarl, varmed givetvis följer åtal för misshandel av yrkesman i tjänsteutövning.
Den tredje åtalade hade varit ganska lugn från början men allteftersom brännvinet vinet sjönk i buteljen så steg humöret hos’ svar. och han hade känt sig så stark att’ han lovat lyfta ut tågbetjäningen.
Åkl. krävde strängast möjliga straff för att få bukt med dessa otrevligheter, som medföra sådant obehag för övriga passagerare.
Den värste bråkmakaren var byggnadsarbetaren Sture Lundberg, som dömdes till en månads fängelse. Mannen med det klena minnet dömdes till 30 dagsböter å 4 kr. och den tredje i sällskapet slapp undan med 25 db. á 2 kr.

En tilltrasslad bildäcksaffär har förekommit mellan en handlande och en bilägare på mellersta Gotland. Målet var före i november och till gårdagens sammanträde hade båda parter personligen inställt sig. Transaktionen hade som bekant tillgått så att bilägaren kört ned två däck utanför handlarens och denne hade då tyckt synd om bilägaren, som fått låna två däck från handlandens bil. Han skulle få ha däcken några dagar var det meningen, men i fortsättningen kom bilägaren och ville köpa däcken; han hade lagt in om licens, som han sedan skulle överlämna till handlanden. Nu komplicerades fallet därigenom att det aldrig kom någon licens till bilägaren på grund av att han slarvat med redovisningar tidigare, medan handlanden däremot fått order att leverera sina däck till myndigheterna.
Det hade också växlats en penningsumma mellan de båda parterna, men handlanden bestred att något köp ägt rum. Saken låg så till, förklarade han, att bilägaren en dag kommit in i affären och lagt 450 kr. på disken men sedan gått igen utan att säga något, då han inte givit sig tid att vänta tills handlanden blev klar med en kund. Penningsumman hade handlanden tagit vara på men han påpekade att den uppgjorda summan varit 500 kr. och något köp skulle inte ske förrän det fanns någon licens.
Handlanden fick böta 25 db. å b kr. och bilägaren 20 å 1: 50 kr. Godset och köpeskillingen förklarades förverkade till kronan.

Körrapporterna till ordercentralen har man slarvat åtskilligt med på norr, ty det förekom ett flertal sådana fall vid gårdagens ting. Vid behandlingen av målen fick man ytterligare inpräntat att rapportering skall ske varje månad även om ingen körning förekommit och vidare äro alla bilägare skyldiga att lämna rapport vare sig de anse sig som anslutna till centralen eller ej.
En av svarandena ansåg att han inte behövde rapportera, då han ”inte var med” och inte fått några order från centralen. Svar. fick upplysning om att han var skyldig att anmäla sig till centralen samt att sända rapporter dit.
Att han kört så litet att det inte skulle behövas någon rapport om saken och dessutom hade han haft så bråttom med potatisupptagningen att han inte haft tid med skriverierna. Han hade dock kommit att tillfråga landsfogden i saken och denne hade svarat att det räckte om rapporten kom in till 1 dec. Landsfogden fick emellertid inte reda på att det saknades rapporter för flera månader tillbaka och det var det som åklagaren nu hängde upp sig på. Det blev 10 dagsböter å 1: 50 i båda fallen.

Villkorliga domar. Två av de inblandade i den förut omtalade fårslakten på Furillen dömdes till villkorliga straff, i båda fallen 3 mån. straffarbete.

En sergeant som köpt en stulen cykel fick en månads fängelse villkorligt samt dömdes att utge 60 kr. i ersättning.

Oro i zigenarlägret. En grupp zigenare hade i höstas tältat ute i Slite och en ortsbo hade en kväll varit på besök där, varvid han snavat på en tältpinne och rivit upp tältduken. Zigenarfamiljen var över honom som ett skott och en av de mörkhyade drämde till fridstöraren i ansiktet med en stör så att ett fult sår uppstod. Då övergick också den andre till handgripligheter och det blev sålunda böter för båda. Zigenaren fick ge ut 20 dagsböter å 2:50 medan den andre mannen fick 10 dagsböter å 1: 50.

Fortkörning hade föranlett åtal i flera fall, bl. a. för en busschaufför som antogs ha kört med 60-70 km. på vägen till Fårösund. Orsaken till den höga farten hade varit att han beordrats med en extra buss till Fårösund för att hämta passagerare och han måste skynda på för att dessa skulle hinna med tåget till Visby. Omtanken om passagerarna var emellertid inte förenlig med nuvarande restriktioner och förordningar för att spara materielen från förslitningar och chauffören fick betala 10 dagsböter å 1:50.

En del andra bilförseelser förutom de nämnda körrapporterna förekom som vanligt, bl. a, dömdes två chaufförer för att de haft för tunga betlass. Det blev 15 dagsböter för vardera. En bilförare, som saknat vattentank på bilen dömdes till 10 dagsböter å 1: 50.

Radiolicensrazzia har företagits ute i bygderna på mellersta Gotland och resultatet blev synnerligen givande ur ordningsmaktens synpunkt sett, ty ett 15-tal personer ertappades och fingo erlägga 10 dagsböter. I ett fall, där omständigheterna varit försvårande, blev det 15 dagsböter.

För snatteri dömdes en person till 20 dagsböter å 1: 50. Han hade tillgripit en reservoarpenna på ett kontor.

För olaga pilsnerutskänkning dömdes två personer, en till 25 och en till 15 kronors böter.

Inköp av ”kupongfritt” fårkött kostade två personer 10 dagsböter å 2 kr.

Brödtransporter utöver tillåten rayon kostade en bagare 10 dagsböter å 2: 50.

En handlande hade överträtt förordningen om mått och vikt och fick böta 20 kr.

Fyra handlande hade inte haft sin ammunitionsförvaring ordnad på föreskrivet sätt och det blev 10 dagsböter för samtliga.

Gotlands Allehanda.
Fredagen den 8 januari 1943.
N:r 5