Fyrväsendet.

Fyrbiträdet J. E. Mattsson, Stora Karlsö fyrplats, har anmält sig som sökande till fyrmästarebefattningen vid Draghällans fyrplats. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 21 juni 1932.
N:r 141

Stora Carlsö.

Trafiken mellan Klintehamn och Stora Carlsö uppehålles under sommaren 1932 medelst den för denna trafik av fartygsinspektionen godkända
Motorkuttern Carisö,
vilken f. o. m. Söndagen den 19 Juni uppehåller turerna sålunda:
Söndagar och Onsdagar
från Klintehamn kl. 10,15 f. m. och från Carlsö kl. 5 e. m. (kl. 17).

Ångfartygsaktlebolaget Gotland.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 juni 1932
N:r 136

Jagten på Karlsö.

På en af styrelsen för Karlsö jagt- o. djurskyddsförenings aktiebolag gjord framställning, att den utanför Gotland belägna ön Karlsö, till hvilken bolaget förvärfvat äganderätt, måtte förklaras för inhägnad jagtpark, har k. m:t såsom telegrafiskt i onsdags meddelades, förklarat, att bemälda bolag tills vidare, och intill dess k. m:t kan finna godt annorlunda förordna, äger å Stora Karlsö alla tider af året idka all slags jagt. Det lär vara bolagets mening att å ön, omkring hvilken hafvet i följd af det stora djupet och ovanligt starka strömdraget ytterst sällan tillfryser, fortsätta inplanteringen af hare eller annat ädlare villebråd.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Februari 1889
N:r 17

Lediga fyrmästarebefattningen vid Fårö fyr

söktes vid ansökningstidens utgång i lördags af fyrvaktarne vid Fårö fyr, A. K. Ribbing, och vid Gotlands södra uddes fyr K. T. Engeström, fyrmästaren vid Stora Karlsö fyr O. V. Du Rietz, fyrvaktaren å Kopparstenarnas fyrskepp K. O. G. Malmberg, sjökaptenen frih. G. A. Mannerheim och kronolotsen vid Sundsvalls lotsplats H. T. Nyberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Januari 1889
N:r 12

Från forskningen om Gotlands forntid.

Karlsöfynden.
I Gotlands Allehanda lästes i somras en uppseendeväckande artikel rörande grottfynden på St. Karlsön, hvilkas stora betydelse på ett synnerligen kraftigt sätt betonades.
Artikeln väckte uppseende äfven utom Gotland, den gick genom hela Svenska pressen och förmodligen äfven en stor del af den utländska. Nu får man emellanåt höra folk uttala några dunkla förmodanden, att den äldste Svensken blifvit hittad på Karlsön, efter hvad de tycka sig ha läst någonstädes. En italienare, som jag nyligen samtalat med, hade på något obegripligt sätt fått för sig, att hela Nordens befolkning härstammade från Bornholm, men då jag upplyste honom om, att troglodyter nyligen funnits på en holme utanför Gotland, häpnade han, ty grottmenniskor — ja det är ja de allra äldsta menniskor vi känna, och de lefde ju, som hvar man vet tillsammans med grottlejon, grottbjörnar och andra längesedan försvunna kreatur!
Strax efter det de danska kjökkenmöddingarna blif vit undersökta och deras verk liga betydelse påvisad, svärmade alla för dylika minnesmärken, och hittade man en mödding, skulle den naturligtvis med nödvändighet vara från samma tid som de danska. En smala eftertanke bör dock säga oss, att en afskrädeshög i och för sig ej är något så karaktäristiskt, att den måste tillhöra on viss period, liksom ej håller en pålbygnad stan vidare får antagas vara samtidig med de bekanta Schweiziska, eller ett grottfynd nödvändigt sidoordna med de fynd från en oerhördt aflägsen tid, hvilka vi isynnerhet från vissa ryktbara grottor i Frankrike och Belgien lärt känna. I några grottor i vårt land finner man smidesslagg i mängd, men icke får man deraf draga den slutsatsen att jernet var kändt under qvartärtiden!
Men, kan man invända, i Karlsöfynden förekommer arbetad flinta, och de tillhöra således stenåldern. Ja visst, men vi måste komma ihåg, att stenåldern omfattar oerhördt långa tidrymder med olika grader af odling, alltifrån de ytterst lågt stående vildar, som nödtorftigt tillknackade de äldsta flintorna, ända till de åkerbrukande menniskor som isynnerhet i värt land vid stenålderns slut hunno en så förvånande skicklighet att tillgodose lifvets behof utan kännedom om metaller. Redan vår vanliga neolitiska stenålder måste hafva omfattat flere årtusenden.
Rörande Karlsöfyndens ställning och betydelse är det naturligtvis ännu för tidigt att med bestämdhet yttra sig. Men med den ganska omfattande kännedom om förhållandena under stenålderns olika perioder i större delen af Europa, som numera stå forskningen tillbuds, kan dock redan nu åtskilligt sägas, åtminstone med stor grad af sannolikhet.
Stenåldern, och med den vårt lands äldsta befolkning, har tydligen inkommit öfver Danmark; den har först kommit till Skåne och Sveriges vestkust samt derifrån så småningom utbredt sig inåt landet och uppåt Östersjökusten. Flintverktyg af de för Norden tidigaste formerna samt de efter hvarandra följande olika slagen af grafvar visa på ett afgörande sätt på hvilka vägar stenålderskulturen utbredt sig. Östersjötrakterna spela hvarvid en underordnad roll. På Gotland förekommer ingen enda af de i södra och vestra Sverige så talrika äldre grafformerna från stenåldern; deremot känner man der några graffynd af det yngsta slaget. Allt talar således för att Gotland först mot slutet af stenåldern erhållit sin första befolkning.
Är det nu troligt, att fynden i Karlsögrottorna skulle tillhöra den qvartära, paleolitiska tiden, hvilken är ännu äldre än de danska kjökkenmöddingarna? Det är helt enkelt orimligt. Inga fynd från den tiden äro gjorda i det öfriga Sverige, inga i Danmark. Och hvad säga de ifrågavarande fynden sjelfva? Man har i de gamla lagren hittat ben af husdjur, — under qvartärtiden voro alla sådana okända. Man har hittat fragment af lerkärl, —
qvartärtidens folk kände ej krukmakarkonsten. De anträffade djurbenen tillhöra (såvidt hittills är bekant) vår moderna fauna, som visar stora olikheter gentemot qvartärtidens.*)
Det torde således ej vara mycket tvifvel underkastadt, att Karlsöfynden äro minnen efter an befolkning från den neolitiska (yngre stenåldern) tiden och snarast från dess slut.
Oaktadt det som nu blifvit saga, är det klart, att Karlsöfyndens betydelse är mycket stor. Hvarje spår af stenålder är isynnerhet i de fattigare Östersjötrakterna af stort intresse, och så mäktiga lager, som de på Karlsö funna böra innehålla mycket som kan bidraga att öka vår kännedom om denna aflägsna tid. Härtill kommer att vi ännu känna så få fynd af dylik art från vårt land, att hvarje nytt bidrag är ytterst välkommet Utom de mera torftiga kust och verkstadsfynden hafva vi egentligen blott en betydande boplats från stegåldern nämligen stränderna af Ringsjön i Skåne, som på de senare åren blitvit ifrigt andersökta af grefvarne Reventlow.
Alla vänner af vår förhistoriska forsksing äro derför mycken tack skyldiga åt de personer som upptäckt Karlsöns betydelse för kännedomen om vår urtid, nämligen godsägaren W. Wöhler, professor G. Lindström och doktor L. Kolmodin, och det är att hoppas att de påbörjade under sökningarna till fromma för kännedomen om vår tidigaste forntid med snaraste må med all kraft fortsättas.
G. A. Gn.

*) Att någon trott de på Karlsön gjorda fynden vara hänförliga till qvartärtiden och sidoordnade med dem i Frankrikes grottor, hvilkas invånare till tiden sammanfalla med nu utdöda djurarter, har icke kommit till vår kännedom. Men de gjorda fynden af klufna ben, flintskärfvor i tusental, mängden af genom eld och vatten sprängda stenar, tyda på ett så lågt kulturstadium, att det helt visst torde kunna hänföras till det äldsta hittills upptäckta i vår nord, hvarom vittna bland annat fynden af oslipade stenredskap.
kommer, att husdjursbenen i de gjorda försöksgrafningarna aftaga på djupet och slutligen alldeles försvinna för att lemna rum för ben endast af säd.
Gotl. Alleh.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 December 1888
N:r 98

Åtskilliga värdepapper

såldes i fredags på konkursauktion. Dervid betingade: en aktie i Karlsö jagtbolag (inbetaldt belopp 100 kr.) 16 kr.; en aktie i Visby h. flickskola (inbet. 100 kr.) 70 kr.; två aktier i Gotlands mejeriaktiebolag (inbet. 30 kr.) 4,50 och 5 kr.; en aktie i spritbolaget (inbet. 100 kr.) 100 kr.; 92 aktier i Gotlands jernväg (inbet, 100 kr.) 2 till 2 kr. 15 öro samt två aktier i tidn. Gotlänningen (inbetaldt 50 kr.) 21 kr. 50 öre.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 Oktober 1888
N:r 79.

Riksantiqvarien H. Hildebrand,

hvilken nyligen besökt Berlin i och för studier i Museum für Völkerkunde, erhöll i månfags från Stockholm underrättelse om de af oss omtalade fynden på Stora Karlsö och afreste omedelbart derefter till Gotland, enligt meddelande i Vossische Zeitung.
Ännu har dock ej riksantiqvarien anländt hit.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 September 1888
N:r 72.

Gräfningarna på Stora Karlsön

komma under veckans lopp att skyddas genom ett högt stängsel för att hindra obehöriga personer att i grottan anställa fornforskningar, som ej ha annat än nyfikenheten till sporre.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 September 1888
N:r 71.

En utfärd till Stora Karlsön

företogs i går med ångfartyget Visby af ett slutet sällskap på omkring 40 personer, nästan uteslutande tillhörande militären och skolstaten.
Affärden skedde strax efter kl. 9 f. m. under det härligaste väder med angenäm sydlig bris och föga sjögång. Vid Vestergarnsholm upptogos ännu ett par passagerare, hvarefter kursen sattes på Storön som nåddes vid 12-tiden på middagen. Landstigningen skedde i Norderhamn.
Sällskapet spred sig nu i grupper öfver den egendomliga ön, hvars sevärdheter äro så många. Att man ej försummade att taga i betraktande de af doktor Lars Kolmodin nyligen verkstälda gräfningarna, säger sig sjelft. Besök gjordes långt inne i den märkvärdiga grottan, som troligen en gång i tiden varit ett hemvist för förhistoriska varelser.
För öfrigt erbjöd hela Karlsön i går en särdeles anslående tafla: de bisarra formationerna, den för jordmånen tämligen rika vegetationen, det sakta sjungande blåa hafvet, den höga, klara himlen, och alla dessa leende behag förde hos en och annan tanken ofrivilligt öfver till det fruktansvärda skådespel här bjudes, då naturen släpper sina rasande krafter lösa.
Klockan 3 e. m. var man åter ombord der gemensam middag intogs neder den angenämaste stämning, som än ytterligare förhöjdes vid kaffet och avec’en. Sångare hade man lyckats få med sig och under hela hemfärden aflöste den ene sången den andra, då och det interfolierad af de fylda glasens klang Utflykten gjorde de båda arrangörerna all heder.
Hemkometen till Visby skedde vid 3/4 7-tiden.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 September 1888
N:r 71.

De äldsta lemningar

af menniskor i våra trakter, som hittills påträffats, ha i dagarna bragts i ljuset uti en grotta på Stora Karlsön, belägen en half mil vester om Gotland, under der företagna gräfningar. Genom de fynd, som der gjorts, är ett högeligen intresseväckande uppslag gifvet för forskningen om jordens urinvånare, så mycket mera som gvarlefvor efter »grottinvånare» hittills icke påfunnits i Norden utan föret i sydligare länder.
Redan ifjor upptäcktes af godsäg. Wöhler vid gräfning efter mylla att användas vid då pågående plantering på ön uti en grotta växlande lager af aska och kol, blandade med ben. Dessa senare sändes till riksmuseum der de befunnos utgöra benlemningar efter häst, oxe, får, svin, fågel och fisk. Detta gaf professor G. Lindström anledning att åt dr L. Kolmodin uppdraga att fortsätta gräfningarne mera systematiskt. Detta arbete har i sommar utförts och gifvit resultat, som icke lemna något tvifvel att vi här hafva funnit lemingar efter menniskor på vår ö under en tidrymd, som väl får räknas tiotusentals år tillbaka i tiden.
På en höjd af omkr. 20 meter öfver hafvet ligger mot nordvest en grotta, som af gammalt benämts Stora Förvar. Grottan är delad i tvänne afdelningar, en yttre af omkring 12 meters längd och 7 meters bredd vid mynningen samt en inre af omkr. 9 meters längd och 1 1/2 meters bredd, den senare ledande intill ett i syd-vest och nordost gående tvärgalleri. På grund af nyssnämda uppdrag har dr K. hufvudsakligen vid grottans mynning verkstält sina gräfningar. Der har ungefär på platsen för den forna eldstaden tagits upp en graf af 4-5 meters längd, 2 1/2 meters bredd och 3,2 meters djup. Profilen har visat omväxlande lager af kol och aska, alla inmängda med ben af ofvan nämda djurslag. Dervid har iakttagits, att mängden af ben af de s. k. husdjuren minskas i lagret nedåt, under det att å andra sidan i de djupare lagren tillgången på ben af säl ökas.
På ungefär 24 decm. djup påträffades skärfvor af krukmakaregods af groft material och mycket primitiv beskaffenhet. Dessutom hittades på samma djup och nedåt flintspån och på 28 decm. djup redskap af flinta samt i nedersta lagret på 32 decm. djup tvänne sylar af ben, Flere af de bitar af lergods, som träffades i lagren under 24 decm. djup, voro försedda med enkla rätliniga sirater. Öfverallt i lagren träffades såväl af granit som kalk stenar, som tydligen visade att de blifvit sprängda genom upphettning. De flesta rörformiga ben, som påträffats, halva befunnits klarna eller slagna i bitar såsom förhållandet är med de benlemningar, man på andra platser funnit efter grottornas invånare, för hvilka djurbenens märg utgjorde den mest eftersökta spis. Bland benen har äfven påträffats ett mindre stycke af en menniskoskalle.
Det är, såsom vi antydt, ett vigtigt uppslag för etnografien, som dr K. genom sina gräfningar gifvit, och af beskaffenhet att rikta den vetenskapliga verldens uppmärksamhet på denna lilla kala ö om några hundra tunnland, der tills ifjor, då fyrbygnaden uppfördes, de lefvande varelserna sedan urminnes tid endast utgjorts af ett par hundratal skygga, halfvilda får, men der en gång i tiden, årtusenden före civilisationens dagar, ett sikte släpat fram ett lif af brist och elände, om hvars torftighet och ursprunglighet vittna de qvarlefvor från deras hvardagslif, deras kök och husslöjd, deras strider och jagter, som nu är 1888 bragts i dagen.
Det återstår blott att önska, det dr Kolmodin måtte få tillfälle att fortsätta och fullfölja till slut det arbete, han med så vackra resultat inledt.
Till den allmänhet, som någon gång besöker ön, ställa vi en vänlig uppmaning att lemna grottan i djupaste fred, så mycket hellre som icke några fynd der kunna göras af »metallisk valuta», under det åter genom oförståndig gräfning stor skada kan tillskyndas den kommande vetenskapliga närmare undersökningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Augusti 1888
N:r 69.