Etikett: Snöbohm

Snöbohm är ett släktnamn.

Publicerat

Till en enkelt festlighet

samlades i går afton ett 30-tal delägare i ångbåtsbolaget Gotland. Såsom hedersgäster voro till densamma inbjudna kap tenerna Smitterbetg och Snöbohm, Polhems och Klintehamns förste styrmän samt den senares förste maskinist. Konsul Björkavder föreslog skålen för kolaget, under uttalande af förhoppningar om framtida välgång för detsamma, och bolagets verkställande direktör talade värdigt och anslående för bolagets båda »vinterkaptener», dessa prydnader för den svenska sjömanskåren, för deras mediga och energiska underbefäl. Skålen dracks under allmän, hjertlig anslutning. Landskamrer Melin höjde glaset för bolagsstämmans mångårige ordförande landssekreteraren Hambræus, och denne svarade med en skål för bolagets direktion, deri han särskildt betonade den gagnande, fosterländska verksamhet bolaget utöfvat och för hvars tillfredsställande resultat man till så väsentlig del hade att tacka nitet och omtanken hos dem, som närmast handhade bo lagets affärer.
Efter intagen supé åtskildes man med minnet af en angenämt tillbragt afton.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Mars 1893
N:r 39

Publicerat

Ångaren Klintehamn

anlände, såsom våra läsare sedan gårdagen känna, igår middag till redden utanför Klintehamn efter bortemot fyra dygns försök att genomtränga isen för att vid Kåreholm aflemna den härifrån medförda posten.
Det var på tisdags morgon som resan anträddes. Tisdagen och onsdagen arbetade man att komma vestvart öfver, men hade på onsdags middag icke hunnit längre än 2 1/2 sjömil vester om St. Karlsö. Der befanns hafvet så långt man åt alla håll kunde se fyldt af is. Ångaren lade sig derför stillas öfver natten till torsdagen, vände sedan och behöfde hela torsdagen och halfva fredagen att arbeta sig åter tillbaka till Klinte.
Den långvariga resan hade för öfrigt icke erbjudit något tillbud till fara för båten eller dess besättniog. Vädret var mildt och det hela inskränkte sig till ett stilla irrande i de vakar, som här och der öppnade sig i ismassorna.
Tröttsam blir dock alltid en sådan färd. Så mycket mera aktningsbjudande är det derför att erfara, det icke det ringaste missmod spordes, när Ångaren, nyss inkommen, fick order från sitt rederi i Visby att ånyo gifva sig ut för att söka bringa hjelp åt de nödstälda fiskarena.
Redan kl. 6 på e m. hade man på den expeditioen hunnit till Vestergarnsholm, men måste sent på qvällen återvända, när intet spordes af de nödstälda. Okunvig som man var om dessas bergning gaf sig ångaren ånyo ut i morgse i samma syfte och hade på middagen hunnit till Vestergarnsholm, hvarifrån man antager att kapten Snöbohm nu försöker arbeta sig in till Visby.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Mars 1893
N:r 36

Publicerat

Frågan om ett ångmudderverk för landthamnarne

har i dag varit föremål för en öfverläggning mellan delegerade från samtliga landthamnarne inför länsstyrelsen.
Denna fråga är redan en mansålder gammal.
År 1860 hade nämligen handlande och skeppsredare å lere gotländska landthamnar medgifvit att i händelse ett mudder verk för landthamnarnes räkning kunde anskaffas genom andra medel än landthamnsfondens tillgångar, de sjelfva för den tid verket vid de olika hamnarne komme att anlitas, ville bekosta hvad för dess drifvande erfordrades. Genom bref 20 Oktober 1860, 11 Nov. 1861 och 16 Januari 1893 hade k. m:t tillåtit, att under vissa vilkor, hvaribland att muddring skulle bedrifvas under 12 års tid, dels 30 tusen rår för anskaffainde af ett ångmudderverk åt Gotlands landthamnar finge utgå af handels- och sjöfartsfonden och dels att hvad utöfver dessa 30 tusen rdr möjligen erfordrades till fyllnad i kostnaden för verkets anskaffande, utrustning, underhåll och transporterande från en hamn till annan finge bestridas af de utöfver reserverade 50 proc. af brobygnadskostnaderna befiatliga och uppkommande besparingar å gotländska landthamnsfonden.
Detta var, kan man väl säga, ett frikostigt anbud, som dock icke skulle leda till något resultat.
Vid sammanträde inför k. bfhds in kommo i December 1863 possessionaten Wöhler och handl. Snöbohm med anbud om att i öfverensstämmelse med ofvannämda k. bref anskaffa, drifva och underhålla i 12 år ett ångmudderverk i Gotlands landthamnar. Ett verk om 12 hästkrafter «kulle kosta 45 och ett om 10 bästar 42 tusen rår, hvarjämte hrr Wobhler och Snöbobm fordrade respektiva 950 och 900 rdr i månatliga driftkostnader, 1,200 rdr i årliga underhållskostnader och 500—1,000 rdr för verkets transport mellan hamnarne.
Särskildt den beräknade drifikostnadan hads länsstyrelsen faonit för hög och der för velat låta handlande och skeppsredare deröfver yttra sig.
De förklarade sig nu icke alls hugade för något mudderverk, om kostnaden för driften skulle från deras sida utgå. Dessutom anförde de, att fråga vore väckt och ännu på k. m:ts pröfning beroende, om öfverflyttande på handlandena vid landthamnarne af rättigheten att förfoga öfver der inflytande hamninkomster, dels hvad Slite angår; denna hamns brobygnadsarbete vore nödvändigt att fullborda, hvilka förhållanden de ansågo omöjliggöra att landtmannafonden kunde för nu ifrågavarande ändamål tagas i anspråk. Emedan sålunda driftkostnaderna voro för höga, emedan länsstyrelsen fann den allmänanda som förut varit rådande, numera hafva upphört och icke ville utsätta sig att för mudderverkots skull råka i rättegång med hrr handlande, emedan k. m:t icke tillåtit att mer än driftkostnaderna för mudderverket finge tagas af landthamnfonden, emedan denna fond för bestridande af alla utgifterna vore så liten, att mudderverket icke kunde drifvas oafbrutet längre än till 1869 och sedan först med så långa mellantider, att de 12 muddringsåren förat skulle sluta 1895, då verket ej länge vore brukbart och slutligen emedan enligt det gjorda anbudet länsstyrelsen sjelf skulle bli tvungen att ombesörja borttransporten af muddren, sedan den blifvit uppkastad på land, ett bestyr, som hvarken entrepreoörerna eller hrr handlande och skeppsredare ville åtaga sig, fann länsstyrelsen sig förbindrad att antaga de af hrr Wöhler och Snöbom gjorda anbuden.
Länsstyrelsen ville emellertid hålla frågan vid lif såsom ytterst vigtig och hemstälde derför till k. m:t, att k. m:t ville tillåta, antingen att frågan om statsansla gets disponerande för ifrågavarande ändamål måtte få stå öppen till dess landthamnsfonden kunde samla sådan tillgång att den, utan att så medtagas att nödiga bygnadsföretag i hamnarne blefve alldeles förhindrade, kunde inköpa och för hamnarnes räkning begagna och bibehålla ett eget ångmudderverk, eller ock att de 30 tusen rdr måtte genast få på landthamnsfonden öfverflyttas, hvarigenom tiden för mudderverkets anskaffande medels förrän tande af dessa och landthamnsfondens egna tillgångar kunde i betydlig mån förkortas.
K. m:t afslog — och icke att undra härpå— båda dessa framställningar, då k. m:t redan 2 gånger beviljat utsträckning af den tid, inom hvilken mudderverket, för att statsanslaget skulle utgå, borde anskaffats och k. m:t alldeles saknade skäl att bifalla äfven det senare alternacivet, hvadan alltså avslaget indrogs.
Detta var år 1863.
Sedermera hyrdes, som bekant, på 70 talet mudderverket »Baltic», som verkstälde muddring i alla landthamnarne.
Frågan har nu upptagits på den basis, att af landthamnsfondeos reservfond skulle tagas medel att inköpa ett muddierverk, dook af betydligt blygsammare storlek än år 1863 var fråga om. Kostnaderna för dess drift skulle sedan utgå af hvarje hamns medel der muddring verkstäldes.
Ännu då tidningen lägges i press är öfverläggningen i ärendet oafslutad.
I öfverläggningen ha deltagit handl. Snöbohm och Smitterberg från Klintehamn, V. Hansén från Burgsvik, G. Cramér från Rone, F. Nyström från Slite och V. Vestberg från Kappelshamn.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Februari 1893
N:r 28

Publicerat

Klintehamn

hitlände i går afton strax efter kl. 5.
Såsom vi i måndagsaumret omnämde hade ångaren kl. 6 på söndags afton ankommit till Dalarö, der han på grund af snötjocka lade sig stilla. Efter en timme lättade det dock och kl. 7 styrde kapten Snöbohm till sjös.
Men stormen, som redan förut varit ganska svår, tilltog oupphörligt. — Sjön bröt alldeles öfver fartyget, som ej kunde hålla full maskin, och efter att ha sträfvat 5 mil tillajös, måste Klintehamn vända. Kl. 9 på morgonen återkom den till Dalarö.
Orsaken hvarför den gick dit och ej stannade vid Herrhamra var, att under uppehållet aftonen förut vid Dalarö, tre af de qvinliga passagerarne gått i land för att besöka ett bönemöte.
Oaktadt ångarens starka signaler vid afgången infanno de sig ej, hvilket man dock icke märkte, förr än man kommit ut i sjön. Kapten Snöbohm ansåg sig, då han ändå måste in iskärgården, gerna kunna gå och hemta de qvarlemnade. Des sa blefvo naturligtvis glada och förklarade att de varit säkra på, att ångaren skulle komma tillbaka, »ty de hade bedt Gud, att han måtte låta det storma så, att Klintehamn skulle få lof att vända».I sanniog en from och oegennyttig bön!
Hela måndagen qvarlåg Klintehamn vid Dalarö och först i går morgse bedarrade stormen så, att han kunde ge sig i väg. Resan hit gick sedan lyckligt och på vanlig tid.
I natt har ångaren gått till Vestervik och fullgör i afton sin tur till Stockholm.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 December 1892
N:r 197

Publicerat

Födda och Döda i Visby.

Född:
Styrman Karl Axel Emil Törners dotter,

Döda:
Gossen Erik Oskar Svensson 1 mån., 22 dag.; gossen Karl Ernst Valdemar Dyberg 2 mån., 15 dag.; flickan Johanna Maria Nileson 4 år, 7 mån., 1 dag; flickan Emeli Elisabet Lutteman 9 år, 3 mån, och 10 dagar.

Vigda:
Tingskanslisten Per Hjalmar Teodor Snöbohm och Julia Karolina Berggren, båda från Visby domkyrkoförsamling.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 November 1892
N:r 182

Publicerat

Förlofning

har i dagarne ingåtts mellan handlanden Gustaf Cramér å Ronehamn och fröken Hildur Snöbohm, dotter till handl. R. Snöbohm å Klintehamn och hans maka, samt mellan löjtnanten vid flottan O. R. Sylvan och fröken Cecilia Kahl dotter till läroverksadjunkten doktor J. Kahl och hans maka i första giftet, född Söderberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Oktober 1892
N:r 164

Publicerat

Stefaniegillets

sommarmöte i Etelhem i onsdags gynnades af härligt väder. Rätt mycket folk hade samlats såväl från södra Gotland som från staden, hvarifrån extratåg utgick på middagen till festplatsen. Man fördref dagen på sedvanligt rätt med lekar och dans och belåtenheten var allmän.
Till ordförande återvaldes konsul L. Cramér, till vice ordf. handl. Snöbohm, till skattmästare handl. G. Cramér och till sekret. handl. J. N. Broander.
Värdar för västa år blefvo hrr H. Sandelin och N. Broander.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Augusti 1892
N:r 118

Publicerat

Idrottstäflingarna på Visborgs slätt.

Den för i sommar ovanligt vackra perioden hade, när det led mot lördagen, hunnit göra mer ån en betänksam, rörande vädret dagen derpå. Barometern föll och det blåste rätt friskt. Hvad månde vatten skulle bära i sitt sköte?
Det var derför med en oförstäld glädje man i går morgse skådade ut mot den klara, blå himlen och mot den spegelblanka hafsytan som knappast då och då lätt rördes af en krusning.
Nå, 1892 års drottstäflingar skulle sålunda åtminstone i afsesnde på väderleken icke stå sin föregångare efter.
Det var tidigt nog lif och rörelse i staden. Från arla morgonstund rullade den ena skjutsen efter den andra in genom stadsportarne. Man hade kanske åkt hela natten, ty ända upp ifrån Fårö och ned ifrån Fröjel hade folk infunnit sig för täflingarna. Kl. strax efter 9 inkom ett 33 vagnar långt extratåg från Hemse, medförande omkring 1,450 personer. Det var så fullt med passagerare från alla stationer, att när man kom till Barlingbo fans ej rum för flere, utan måste man, ef ter att ha lemnat lasten i Visby, köra tillbaka till Barlingbo efter de qvarlemnade.
Ett par timmar före den utsatta tiden för täflingarnas början begynte folk strömma nt till idrottsplatsen. Den var belägen på samma plats som år 1890 eller söder om den väg, som leder från landsvägen upp till lägret samt sträckte sig ända uppåt skogen med en omkrets af inemot 1,000 steg. Planen var inhägnad med dubbla rader af pålar och utspända ståltrådlinor. Svajande flaggor och väl!diga skyltar betecknade de olika ingångarne för de i täflingen deltagande äfve som för åskådarne. Östur ut på platsen hade sekretariatet och den talrika prisdomarkåren hvor sitt tält, hvarjämte för dess räkving fans i ett tredje en liten restauration.
Vid 10-tiden svepte en kall dimma öfver slätten och höljde den i en tät slöja. Der skingrades dock, och efterlemnade för en stund en välbehöflig svalka, ty solen gassade ganska hett i vindstillan.
Då klockan hunnit den utsatta tiden, samlades så småningom de prisdomare, som efter komiterades anmodan åtagit sig sitt ingalunda lätta uppdrag. De voro:

i Bakpärk:
Handl. R. Snöbohm, Klinte
Handl. J. N. Myrstén, Slite
Handl. Gustar Cramér, Rone
Handl. J. L. Kahlqvist, Visby
Handl. J. Ödin, Visby

Frampärk:
Lektor M. Klintberg, Viby
Handl. L. Cramér, Ronehamn
Bankbokh. Ant. Pettersson, Visby
Länsman M, E. Svallingson, Klinte
Fanj. N. Hägg, Bjerges.

För pärkkarlarne:
Kaptev J. Facht, Fröjel
Doktor Ad. Hauffman
Kamrer J. E. Ihre, Visby.

Varpa:
Riksdagsman P. Larsson, Fole
Handl. J. Johansson, Visby
D:r O. Klintberg, Visby
Stadskassor Chr. Ekelund, Visby
Skoll. P. Nordin, Veskinde
Handl. J. Munthe, Visby
Fabr. J. Stenström, Visby
Handl. R. Va?ér, Visby
Bokh. K, Cedergren, Visby
Löjtnant Axel Broander, Visby
Löjtnant C. Vickatröm, Visby
Styckjunkare O. Johansson, Visby
Handl, J. Broander, Rone
Skoll. P. Mörrby. Boge
Veterinär J. Hederstedt, Visby.

Femkamp:
Öfverstelöjt. Schartau
Öfverstelöjt. von Vegesack
Konsul Björkander
Löjtnant Engström

Stångstörtning:
Notarien V. Engström
Lindtbr. L, J. Ekelund, Dalhem
Bokhandl. V. Nyberg

Höjdsprång:
Löjtnant E. Nordberg
Ing. A. Sylvan

Längdsprång:
Kapt. E. Fanehjelm
Handl. J. Munthe

Höjd- och längdsprång med staf:
Löjtnant Vickström
Bokh, J. P. Eklund.

Kapplöpning:
Löjtnant Broander
Veterinär Hederstedt.

Dessutom hade kapten L. Sellergren utsetts till ordnare af alla täflingar utom boll och varpa.
Det dröjde något, innan alla de täflande bunnit anmäla sig, antecknas och erlägga sina afgifter. De blefvo slutligen ett ganska stort antal i bakpärk 105, i frampärk 42, i varp, 189 samt i öfriga täflingar 57, så att tillsammans ut gjorde de täflande, enligt anmälningarna 393.
De anmälda bollspelarna utgjordes af lag från bär nedan uppräknade socknar, hvilka efter lottkastning spelade mot hvarandra såsom de äro hop-parade och har pärkkar lens namn utsatts för att närmare beteckna laget:

i frampärk:
J. Johansson, Utalskig
P. F. Johansson, Hablingbo
J. Jacobsson, Enggårda Rone
Karl Petterssor, Bölske Eke
O. Lindberg, Gudings Alfra
L. Dahlgren, Stånga

Bakpärk:
J. Hammargren, Östergarn
L. J. Grauberg, Dalhem
Karl Olsson, Sanda
F. Nilsson, Halla
Aug. Pettersson, Follingbo
R. Löfvenberg, Fårösund
V. Ljungberg, Visby
E. A. Borglund, Katthammarsvik
Karl Karlsson, Fröjel
Hj. Hellgren, Östergarn
A. Andersson, Ejsta
K. Jacobsson, Hexarfve Butle
O. Eklund, Ryftes Fole
N. Bronleaus, Stenkyrka
O. Larsson, Lummelunda
E. A. Berglund, Katthammarsvik

Varpan kastades af 63 olika partier mot 8 olika mål.
Snart nog voro täflingarna i full gång och idrottsplatsen företedde då en särdeles liflig tafla. På flere ställen voro pärkarne utlagda. Här gick bakpärkens höga yror, der hade man tilfälle att se de snarfva huggen och det säkra mötandet i frampärken. Det var ett gnoende fram och tillbaka i skjortärmar och strumgsockor. Visst kändes det litet svettigt emellanåt, men det brydde man sig föga om, utan gick på bara.
På ett par andra ställen befanno sig varpkastarnes grupper. I år hade med afseende härpå ett par förändringar vidtagits, Dels hade de hårda, omöjliga målstickorna från 1890 utbytts mot böjliga vidjor, dels skulle lagets alla tre deltagare kasta 20 kast, af hvilka sedan det bästa på hvardera sidan mättes. Afståndet var 20 meter.
Under flere timmar pågivgo nu täflingarne egentligen utom annan omväxling än att de spelande grupperna ombyttes. Så småningom bade skaror af åskådare infunnit sig, deras antal ökades alltjämt och torde nog kunnat uppskattas till inemot 4,000 personer.
I pärken bedömdes, såsom år 1890, efter poäng, hvarvid
0—3 betecknade dåligt spel
4—7 betecknade godt spel
7—8 betecknade mycket godt spel
9 betecknade utmärkt spel
10 betecknade högst berömligt spel

När i bakpärken den första omgången spelats, sågo de täflandes meritlista ut på följande sätt:

Östergarn (Hj. Hellgren) 42 poäng
Sproge (O. Göransson) 41 poäng
Visby (W. Ljungberg) 40 poäng
Follingbo (A. Pettersson) 40 poäng
Butle (Jakobsson) 40 poäng
Halla (Nilsson) 39 poäng
Dalhem (Granberg) 39 poäng
Östergarn (Berglund) 35 poäng
Sanda (K. Olsson) 34 poäng
Fole (Eklund) 33 poäng
Fröjel (K. Karlsson) 31 poäng
Stenkyrka (Brouneus) 31 poäng
Östergarn (Hammergren) 30 poäng
Fårösund (Lefvenberg) 29 poäng
Lummelunda (Larsson) 28 poäng

Häref uttogos nu till förnyad täflan de 6 lag som fått högsta poängen. Deras inbördes förhållande bestämdes genom lottkastning. Åter gingo de underlägsna ut och slutligen qvarstodo till sluttäflan lagen från Dalhem och Halla, at hvilka det sistnämda efter en hård och vacker strid blef segraren. De båda ! gen hade då varit i oafbruten kamp från kl. 1/2 1 på dagen och när segern var vunnes närmade sig klocka. 7. Det är vackra prof på uthållighet, och huggen föllo icke mindre skarpa mot slutet än i början.
I frampärk hade prisdomarnes protokoll efter första dusten detta utseende:

Hablingbo (P. F. Johansson) 35 poäng
Alfva (O. Lindberg) 34 poäng
Alskog (J. Johansson) 29 poäng
Rone (J. Jacobsson) 25 poäng
SiåLga (L. Dahlgren) 23 poäng
Eke (K. Pettersson) 15 poäng

Vid omspel täflade sedan Rone och Hablingbo, Alskog och Alfva. Alskog och Hablingbo gingo ut och striden stod mellan de båda qvarvarande, dervid Alfva blef den vinnande i 2 pärkar.
Vid en jämförelse med poängtalet för de spelande år 1890 fina vi att detta då i allmänhet var högre än i år. Detta får emellertid icke förklaras som skulle de spelande icke varit lika duktiga i år, utan beror alldeles säkert derpå att prisdomarena — och detta med fullt fog — i år varit mera s’rärga och njugga på utdelandet af höga poängsiffror. Derom torde ej råda mer än en mening, att särskildt gårdagens bolltäfli gar voro, med ett eller annat undantag, goda och jämna, atvisande, att det gamla spelet börjar komma till heders igen i bygderna.
Uoder det att de sista pärkarne pågingo på norra delen af fältet, hade man på den del, som låg åt skogen, arordnat hvad vid »vågen» plägar kallas

frispel,
d. v. s. språng i höjd och på längd, med eller utan staf, kapplöpning och stångstörtning. Dessa täflingar följdes med stort intresse, och flere af de deltagande visade dervid prof på en styrka och en vighet, som voro förvånansvärda. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig bröderna G. och Hj. Nilsson från Mästerby, hvilka båda blefvo fyrfaldiga pristagare, d. v. s. i allt hvad hopp och språng hette.
Det tycktes också, som om den gamla kämpaleken »störta stång» ånyo började komma till heders, ity att icke mindre än 13 personer deltogo i densamma. Och itt icke kraftigt folk saknas på Gotland, derom har denna täfling nogsamt vittnesbörd. Stången var en riktig liten telefonstolpe, men den bröts upp af alla de anmälda om än i ett par fall med möda samt kastades i allmänhet mycket väl. Särsklidt de båda pristagarne skötte stången som en leksak.

Femkampen
kom till slut. Intresset för densamma var synnerligen fligt öfver allt, både bland täflare och åskådare. Till den samma hade anmält sig 8 personer, men 4 afstodo genast, så att sålunda endast lika många återstodo. Och dessa gingo oförtrutet till leken.
Första profvet var längdkastning med varpa af 1,7 kgs. tyngd. Dervid kastade sergeant Ahlfvengren 26,30 meter, Hj. Hellgren, Östergsrn, 24,35 m., A. Hellgren, Östergarn, 23,75 meter., E. Herliz, Visby, 20 m.
Då täflarne icke voro flere än fyra, kunde ingen utgå, utan fortsatte alla 4 med stångstörtnisg. Dorvid kastade Hj. Hellgren 8,18 meter, serg. Ahfvengren 7,76 meter, A. Hellgren, 7,17 meter och E. Herliz, 4,64 m.
Nä ta prof var längdspråvg och nådde serg. Alhfvengren i medeltal 3, 49 meter, A. Hellgren 4, 13 m. och Hj. Hellgren 4, 60 m.
Dessa tre sprungo nu i kapp, hvarvid A. Hellgren sprang 100 meters bana på 13, 1 sek. och Hj. Hellgren på 13, 2 sek.
De båda bröderna skulle nu slutligen brettas med liftag, i hvilken idrott de icke voro alls hemma. De togo dock några kraftiga tag efter anv: ning och efter att åtskilliga gånger ha taumlat om med hvarandra, öfvervann den 18-årige A. Hellgren sia broder och blef alltså segraren i den första gotländska femkampen.
Innan man hunnit till denna slutpunkt för täflingarna, hade klockan blifvit nära 1/2 8. Sedan alla de täflande uppstälts på två led med front åt skogen, framro pades dagens pristagare och

Prisutdelningen
ägde rum samt förrättades af landshöfding Poignant,som dervid yttrade några varma ord om betydelsen icke blott för Gotland utan för fosterlandet af de nationell gotländska idrotternas öfvande, hvarpå prisen efter den uppgjorda prislistan tillstäldes de vinnande.

Bakpärk:
Första pris. (Vi by bollklnbbs vandringspokal och mosskulturföreningens pris om 100 kronor) tillföll Halla bollspelare: F. Nilsson, Dalbo (pärkkarl), J. Petrersson Broa, E. Sundell Tule, Karl Hagström Hallgårds, Lars Larsson, J Hellgren och O:ot Nilsson Dalbo.
Andra priset (en silfvertumlare och 30 kronor) erhöll Dalhems bollspelare: Lars Granberg Granskogs (pärkkarl), O. Hallin Dune, A. Vickman, Herman Björklund Granskogs, P. Pettersson Hallstäde, A. Nilsson och R. Nilsson Granskogs.
Två extra pris om hvartdera 10 kronor tilldelades a bollspelar: (C. Andersson Ejsta O. Göranson Sproge G. Engström Ejsta, N. Siltberg, A. Cedergren, J. Jacobson och J. Larsson Sproge) samt Follingbo bollspelare (Aug. Pettersson Lillvede, O. Jacobsson Väte, J. Johansson Klintehamn, J. Henriksson, H. Johansson Väte, G. Norrby Klintehamn och N. Pettersson Mästerby).

Frampärk:
Första pris (en silfvertumlare och konsul E. Lijewalchs pris om 100 kr.) tillföll Alfva bo!lspelare: O. Lundberg Gudings i Alva (pärkkarl) V. Eneman, V. Lange, Valtr. Pettersson, Karl Siltberg J. Kristofferson och Lars Siggelin, Alfva.
Andra pris (en tumlare af silfver och 30 kronor Ronebornas pris) tillföl Rone bollspelare: J. Jakobsson Enggårda (pärkkar!), T. Hagvall, H. Hallbom, J. Hansson, Hans Hansson, O. Broander, Ronehamn, och Nils Broander Eke.

Pärkkarlar:
Första pris (en silfverkanna): J. Johansson., Utalskog i Alskog för frampärk och samma pris (en större poka.) åt Hj. Hellgren, Skaks i Östergarn för bakpärk.
Dessutom tilldelades extra pris åt F. Johansson, Burge i Hablingbo, Karl Jacobsson, Hexarfve i Butle, Anders Andersson, Burge i Ejsta (hvar och ex 10 kr.) samt K. Olsson, Nystugu i Sanda och A. Pettersson, Lillvede i Follingbo (hvardera 5 kronor.)

Varpa:
1:a pris 40 kr.: smed. Hesselgren, skom. Österberg, skom. Vesterberg, Visby för 331 centimeter.
2:a pris 20 kr.: Fanj. Petterson, G. Fagerlund och A. Jupiter, Stenkumla för 365 c. m.
3:e pris 15 kr.: A. Larsson, Bolin och V. Vesterlund, Alfva för 383 c.m.
4:e pris 10 kr.: H. Johansson, Eke, J. Johansson och J. Häglund, Hemse, för 390 c.m.
5:e pris 5 kr.: N. Elgstrand, K. Veström, K. Bergström, Burgsvik, för 401 c. m.
6:a pris 5 kr.: K. Johansson, O. Verkander, O. Nygren, Fårö, för 402 c. m.
7:e pris 5 kr.: J. P. Johansson, O. Johansson, A. Nilsson, Bäl, för 402 c. m.

Stångstörtning:
1:a pris (en silfvertumlare och 25 kronor) åt volontär Francke vid Gotlands infanterireg:te för 7,87 meter.
2:a pris 10 kr. sergeant Ahlfvengren, Hejde, för 7,68 m.

Längdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 4,52 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 4,51 m.

Längdsprång med staf:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 6,05 m.
2:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 6,02 m.

Höjdsprång:
1:a pris G. Nilsson, Mästerby för 127 c. m.
2:a pris volontär Francke för 120 c. m.

Höjdsprång med staf:
1:a pris Hj. Nilsson, Mästerby för 2 m. 28 c. m.
2:a pris G. Nilsson, Mästerby för 2 m. 16 c. m.

Kapplöpning
1:a pris: Reinhold Nilsson, Endre 100 meters bana på 13,1 sek.
2:a pris: Rudolf Eneman, Alfva 109 meters bana på 13,2 sek.
(I alla dessa täflingar utgjordes första priset af en silfvertumlare och 5 kr. samt andra priset af endast en silfvertumlare.)

Femkamp.
De gotländska damernas hederspris (en silfverpokal och 50 kr.) tilldelades A. Hellgren, Skaks i Östergarn.
Ett extra pris på 20 kronor erhöll Hj. Hellgren Östergarn.
Sergeant Ahlfvengren tilldelades ett extra, på täflingsplatsen insamladt pris af 25 kronor.
Pristagarne helsades med ljudliga bifalls och hurrarop.
Snart nog efter prisutdelningen var hela den stora idrottsplanen tom. Här och der gingo några arbetare rifvande upp pålar och tagande ned tälten. Den andra stora idrottstäflingen på Gotland var nu snart ett minne blott.
Men ävnna en stund ville man åväljas vid detsamma och derför tågade man ner till paviljongen, der, efter intagen supé, en stor del af dagens prisdomare, arrangörer och taåflande samlades och fördretvo några angenäma timmar under tal och sång. Så utbragtes skålar för Gotland, den gotländska idrotten, pristagarne för dagen, prisdomarena, bestyrelsen, konsul E. Liljewalch och brukspatron G. Benedicks, som med frikostiga bidrag främjat täflingarne, för öfriga som lemnat tillskott tl priskassan, för gotlär dska qvinnorna m, fl. På hvarje tal följde en sång och det hela var en särdeles anslående afslutning på den i allt lyckade dagen.
Under festen ingick ett varmhjertadt telegram från gotländingar i Stockholm, hvilka, samlade till fäderneärfda lekar, sände broder] ga helsningar. »Länge lefve fosterön och dess idrotter.» Och med ett instämmande i denna önskan torde denna lilla redogörelse kunna afslutas.
Såsom bevis på det intresso teflingarna öfverallt väckt, må nämnas att följande tidningar låtit sig vid de samma representera: Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Tidning för Idrott, Göteborgs Handeletidning, Nya Pressen i Helsingfors och en finskspråklig tidning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1892
N:r 116

Publicerat

En liten kulter,

inköpt från Stockholm af handlanden R. Snöbohm å Klintehamn, inlopp hit tidigt i morgse.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Juli 1892
N:r 113

Publicerat

Till ledamöter i pröfningskomiten,

som sammanträder i Visby 19 September har länsstyrelsen utsett: vagnmakare K. Lindell, fabrikör P. A. Hellgren och konsul Björkander i Visby, kyrkoh. Eneqvist i Roma, nämdeman J. Arvidsson, Glammungs i Akebäck, skollärarne G. A. V. Ljungberg, Fole och L. Mörrby i Boge, hemmansägare M. P. Broström, Broa å Fårö, kyrkoherde G. H. Tilén i Gothem; hemmansäg. O. Larsson, Norrbys i Hörsne och J. V. Smedberg, Möllbos i Halla, orgelbyggaren A. Cedergren, Bringes i Vänge, handl. H. Rondahl, Katthammarsvik, bankdirektör V. Åkerman i Stånga, hemmansägare O. Pettersson, Hallute i När, handl. J. T. Jacobsson i Öja, hemmansäg. L. Hansson, Snefvede i Hafdhem och O. Pettersson, Lerdarfve i Ejsta, handl. G. Cramér, Ronehamn och R. Snöbohm, Klinte, hemmansäg. J. Johansson, Gardarfve i Fardhem och O. Gahnberg, Kroks i Tofta samt skoll. J. R. Lindahl i Atlingbo.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1892
N:r 109

Om Oss Drivs med WordPress