Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Snöbohm är ett släktnamn.
hade i lördags årsstämma, hvarvid meddelades, att föregående sommars verksamhet lemnat ett öfverskott af 140 kronor, hvilken summa skulle reserveras för kommande behof. Ansvarsfrihet beviljades.
I styrelsen omvaldes hrr VWöhler, R. Snöbobm, V. Nilsson, K. Smitterberg och nyvaldes E. von Holten. Verkställande direktör är tullinspektör Nilsson.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 April 1895
N:r 51
hade i onsdags afton sitt årsmöte i domkyrkan. Man samlades först i sakristian, der ordföranden, öfverste Carlstedt, föredrog års- och revisionsberättelserna.
Den förstnämda meddelade, att fru Georgine Schartau gått ur styrelsen till följd af att hon afflyttat från orten. I likhet med föregående år har ordf. äfven under 1894 varit kassaförvaltare och v. ordföranden sekreterare, hvarjämte fra Hambræus varit ordf. och fru Een sekreterare i den kvinliga afdelningen, hvilken sammmanträder en gång i månaden.
Föreningens fastighet, upplåten till den af föreningen stiftade och underhållna hushållsskolan, representerar ett bokfördt värde af 18,242 kr. Af egna medel har föreningen nedlagt i fastigheten 3,942 kr., resten utgöres af grundfonden. Fastigheten är brandförsäkrad för 20 tusen kr.
Under året har inköpts en orgel m. m. så att värdet af lösöret nu ökats med 212 kr. till 2,511 kr.
Föreningens offentliga verksamhet har under 1894 liksom föregående år varit egnad upprätthållandet af hushållssolan härstädes, hvilken föreståtts af fröken Else Fougstedt med biträde.
Elvernas antal har varit liksom förut 8; 1 November afgingo 4 efter 2 års vistelse vid skolan och antogos då i stället tre nya, så att antalet vid årets slut var 7. Ännu en elev intages emllertid 1 Mars. Under olika tider af året har skolan haft betalande elever, en eller flera, hvilka i regel erlagt afgift efter 20 kr. i månaden.
De direkta utgifterna för skolan ha uppgått till 7,968 kr. hvartill komma diverse smärre utgifter. — I afgifter af hyres och spisgäster m. m. ha influtit 7,361 kr. Kostnaden för hvarje elev har uppgått till 1235 kr.
Utom årsafgifter, 292 kr., och prinsessan Engenies anslag & 600 kr., har föreningen ihågkommits med gåfvor af tillsammans 380 kr.
Det skolan genom prinsessan Eugenies testamente tilldelade anslag å 609 kr. årligen skall utgå under 12 år räknadt från och med år 1889, hvadan föreningen under ännu 6 år äger att uppbära detta belopp.
Revisionsberättelsen utvisade i behållning från 1893 24 kr. Inkomsterna ha varit 8,749 kr. och utgifterna 8,613 kr., hvadan behållningen till detta år utgjorde 136 kr.
Föreningens ekonomiska ställning vid årsslutet var: — Tillgångar: Fastigheten, värderad till 18,242 kr och med inventarier och den nämda behållningen af 136 kr. 20,889 kr.
Skulder: till Vesterhejde skyddförening 400 kr.
Tillgångar öfver skulderna 20,489 kr.
Dessa sistnämnda tillgångar utgöres af
grundfonden: prinsessan Eugenies donation å 14,000 kr. och biskopen och biskopinnan v. Schéeles å 1,000 kr. Härtill föreningens egna medel! 5,489 kr. Då dessa 1893 utgjorde 5,165 kr. ha de nu således ökats med 324 kr.
Ansvarsfrihet beviljades.
Till ledamöter ha kallats doktorinnan Sörensson, fruarna Lina Fornell, Nyström Hilma Johansson, Sahlin, Hansén, Löfving, Lindell, Runebrrg, Sandström, Vallér, Klintberg, Tiberg, Bachér, Ödin, Dahlgren, Lundmark, Bachér, Dömle, Snöbohm, Cramér samt hrr dr Sörensson, lektor Fagerholm och verkmästare Ekvall.
Vid årets början var ledamotsantalet 141 och utgör nu 163.
Vid härefter företaget styrelseval återvaldes samtliga afgående. Sålunda blef öfverste Carlstedt ånyo ordförande och landssekreterare Hambræus v. ordförande samt jägmästare Sylvan och länsbokhållare Bachér revisorer. Deras suppleant blef fortfarande kamrer Ihre. I styrelsen för den kvinliga afdelningen skedde heller ingen förändring, i det de afgående fruarna Hambreus, Een och Berggren återvaldes. — Efter förhandlingarnas slut sjöngs psalm 137, vers 6, 7 hvarpå biskopen inledde frågan:
»I hvad mån är förefintlig osedlighets framdragande i ljuset ett godt och icke snarare ett ondt?» Talaren utgick från första Mose bok, der mensklighetens barndomstid framställes som en vacker tafla och der det talas om de två träden i lustgården, lifvets träd, och kunskapens träd på godt och ondt.
Vidrörde så lifvets åldrar, barndomsåldern, den mognade åldern och ålderdomen.
Allt är relativt — yttrade biskopen — framför allt oskulden, och den bör aktas och lemnas i fred, Å andra sidan bör man fästa stor vigt vidden tid, då lockelsen väckes hos de små, och den som har uppdraget att fostra dem måste ge akt på deras utveckling.
De förberedande inflytelserna äro af stor betydelse. Allt efter som barnet växer upp får emellertid icke naturen hos detsamma hämmas; följderna skola då ej uteblifva, ty förr eller senare tar den i alla händelser ut sin rätt.
Lekfullheten under de första åren är derför ett moment, som på intet sätt får förbises.
Hemmet framhöll tal. som den viktigaste stiftelse på jorden, hemmet är den verkstad, der Gud begynner sitt arbete. Och i hemmet tillkommer det föräldrarne först af allt att öfva ett godt inflytande på barnen — en ren andlig atmosfär måste omge dem, ingå i själfva uppfostringen. Den ofta sorgliga själfviskhet, som kallas föräldrakärlek, får dervid icke taga öfverhand. Man måste inplanta hos barnet den heliga känslan af rätt och plikt. Till sist bör man framhålla verkligheten, men icke på ett sätt som går öfver barnens fattningsförmåga.
Detta är »förberedelsen».
Sedan kommer »försvaret», då barnet blir stort.
Erinrande om en stor tänkares ord: »köttet låter icke tiga ihjäl sig», sade biskopen att man sedan måste vara beredd möta barnet med korta, förklarande ord, men barnet måste finna sig i, att föräldrarne ibland icke kunna säga allt, De ungas sällskap måste noga väljas och öfvervakas, och böcker med okyska bilder få icke finnas i barnets närhet; det som omger det skall vara rent, icke blott i negativt utan också i positivt hänseende; är samvetet svagt och får det inga råd, då sådana behöfvas, tystnar det Man får härvid icke glömma att en viss grad af uppriktighet mot barnen måste finnas.
I afseende på böcker för de unga finge, som nämdt, icke sådana med okyska bilder och dermed annat jämförligt väljas.
— Dermed afsåg tal. all s. k. realistisk litteratur, hvilken kallas ren, men är i hög grad förvänd och enligt tal:s åsigt skadlig, derför att: den hos ungdomen uppväcker den sinliga lustan — »man får icka tända en låga, som kan sätta hela menniskan i brand.» Den inledda frågan ansåg sig biskopen ej kunna direkt besvara med ja, men kunde ej heller säga obetingadt nej.
Han ville emellertid framhålla, att osedlighet liksom dryckenskap, oftast förenliga, äro laster, som icke kunna döljas — de måste blottas om det skall bli bättre.
Tal. mindes från ungdomen den kända strofen:
»Der sittter en kung på tronen och nickar och nickar
och rundt omkring står hans försupna folk och hickar och hickar»…
Ett glas någon gång ansåg tal. icke vara farligt, men det är den ständiga begifvenheten som är så skadlig och leder in på osedlighetens väg.
Med afseende härpå hade man mycket att lära af nykterhetsföreningarna.
I alla fall, måste menniskan ha aktning för sig själf och lefva i ett naturligt lifsförhållande, då hon ju icke kan vara omedveten om att hon haren ande, en själ. Tal. vidrörde äfven äktenskapsplikterna makar emellan och nämde till sist att kyskheten är en förenande länk i kedjan af dygder.
Den andra fragån: »Månne något religiöst framsteg hos menige man i vår tid kan uppväga minskningen af forna tiders vördnad för det heliga, säskildt ur sedlighetssynpunkt?» inleddes af pastor Söderberg.
Sjöngs härefter psalm 53, hvarpå pastor Hanner afslöt mötet i domkyrkan med predikan öfver Efes. 4 kap. 29,30 vers.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Mars 1895
N:r 34
Tisdagen den 26 innev. Februari från kl. 10 f. m., låter herr R. Snöbohm genom auktion, som förrättas vid ångsågen i närheten af Tomsarfve i Ejsta, till den högstbjudande försälja ett: större parti bräder, takspån, kantribbor, 400 kastar flo- och tvetved, ett parti stör samt troder, skog pärkvis.
Med betalningsanstånd för vederhäftige inropare till den 1 September, andre betala vid anfordran.
Fröjel i Februari 1895.
P. ENEQVIST.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Februari 1895
N:r 30
kvarligger här ännu, då detta kl. 1 på middagen skrifves.
Såsom vi i onsdags omnämde, var meningen att ångaren som i morgse skulle ha afgått för att söka sig fram till någon punkt på Öland, men ingångna telegram hafva varit sådana, att kapten Snöbohm icke ansett någon utsigt finnas för en postfärd dit med något resultat. Visserligen meddelas från Borgholm, att man möjligen tror, det Klintehamn skulle kunna angöra Kårehamn, men kapten S. har haft för stor erfarenhet af dylika meddelanden för att riskera resan dit. Från Mörbylånga telegraferas, att oöfverskådlig drifis ligger i Kalmarsund från södra fyren. Gissningsvis angifver man Gräsgård på östra kusten af Öland som angöringsbar.
Karlskrona lotskontor, der man ock hört sig för, mäler, att angörande der är omöjligt.
Gynsammare låter det från Ystad. Derifrån telegraferas, att hafvet är isfritt så långt man kan se. Den dagliga Bornholmsposten ankommer utan afbrott. Hamnen är klar för angöring.
Med anledning af dessa meddelanden sammanträdde ångbåtsstyrelsen i går afton. Då det måste antagas som ett faktum af ishinder omöjliggöra all förbindelse med de punkter på fasta landet och Öland, som ångbåtsbolaget enligt sitt kontrakt med poststyrelsen är skyldigt att vid ishinder söka, har direktionen telegrafiskt hos generalpoststyrelsen förklarat sig villig att låta Klintehamn afgå till Ystad mot en ersättning af 1500 kronor för resa fram och åter.
Detta erbjudande gjordes i går afton, men ännu har intet svar ingått derpå.
Vi äro sålunda tillsvidare afstängda. Vädret fortfar att vara vinterlikt, ehuru kylan något gifvit med sig. I dag ha vi haft blott — 2 grader. Stark nordostlig storm blåser, Från Polhem har intet afhörts. Den ligger der den ligger.
Vesterviks Veckoalad har naturligtvis ej underlåtit att komma fram med spydigheter mot vårt sätt att sköta vintertrafiken. På tal om några resenärers äfventyr under afvaktan på Klintehamn vid Horn, säges i tidningen:
»Den mening gjorde sig allmänt gällande, att Gotlandsbolaget handlat lättvindigt, då det åtagit sig ombesörja vintertrafiken utan att äga för sådan trafik erforderlig materiel».
Det sorgliga är, att vi denna gång stå ganska svarslösa gent emot detta yttrande. Icke så att förstå, som skulle tidningen hafva rätt i att Gotlandsbolaget icke äger erforderlig trafikmateriel. Det är just hvad som finnes, Men det kan lätt synas så för utomstående, då bolagets starkaste, med stor kostnad för vintertrafik särskildt anskaffade ångare nu åter låtit stänga in sig i Stockholms skärgård för att der ligga overksam under de i postalt afseende mest bekymmersamma tiderna. Man kan icke fordra att den lilla svaga Klintehamn skall forceras mera än som varit fallet. Det är ur allmänhetens synpunkt beklagligt med Polhem. Visserligen är vintern i år så svår, att det nog tör hända att Polhem till sist blifvit urståndsatt att uppehålla postförbindelsen, men så i ett slag hade väl ej detta blifvit förhållandet, och — framför allt — vi hade då kunnat med skärpa tillbakavisa alla sådana beskyllningar, som Vesterviks Veckoblad nu behagat utslunga mot oss.
Generalpoststyrelsen har afslagit franställningen att gå till Ystad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Februari 1895
N:r 26
En Son.
Visby den 14 Februari 1895.
Julia Snöbohm. Hjalmar Snöbohm.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Februari 1895
N:r 26
för vaccinationens befrämjande ha vaccinatörerna P. Vahlby i Lojsta, G. A. Ljungberg i Fole och vaccinatrisen Lovisa Snöbohm i Hablingbo tilldelats hvardera ett vaccinationsinstrumment samt vaccinatören P. S. Kahlstöm i Rute 20 kronor.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Februari 1895
N:r 18
Södra häradsrätten.
Följande utslag ha vid andra sammanträdet i dag afkunnats.
— I födorådstvisten mellan enkan Anna Ahlström och Olof Båtelsson, Boxartva i Levide, gillades käromålet till största delen.
Kostnaderna kvittades.
— I barnuppfostringsmålet mellan pigan Maria Olsson och smeden Frans August Larsson i När ådömdes den senare edgång.
— För tjenstefel och våld hade, som nämte, bröderna Jakob och Gustaf Pettersson från Öja och Vamlingbo åtalat t, f. länsmannen Sv. Lindström samt för våld kapten A. Snöbohm och besättningskarlarne Törnqvist och Bäckström å ångaren Klintehamn. Åtalet mot Lindström och Snöbohm ogillades, men Törnqvist och Bäckström dömdes för våld att böta 15 kr. hvardera samt att hvar och en utgifva 20 kr. i rättegångskostnader.
— För oskickligt beteende inför rätta dömdes Josefina Österberg i Klinte att böta 25 kronor.
— F. handlanden K. L. Krokstedt i Visby ålades att inom en månad utlemna till Johanna Vilkén å Klintnhamn nödiga åtkomsthandlingar till 1/8 mantal Valla i Klinte.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Oktober 1894
N:r 153
År 1894 den 7 Sept. intogs i här förda handelsregister följande anmälan:
Den 14 April 1894 antogs af bolagsmännen och den 1 derpå följande Juni faststäldes af Kongl. Maj:t bolagsordning för Klintehamns Badhus aktiebolag, som har till ändamål att i badavstalt å Klintehamn betjena allmänheten med varma och kalla bad. Bolagets. styrelse bar sitt säte i Klintehamn socken. Aktiekapitalet är minst 5,000 kronor och högst 20,000 kronor, fördeladt å aktier, hvarje å 10 kronor, stälda på viss person. Hittills tecknads aktiekapitalet utgör 6,380 kronor, deraf 6,100 kronor äro inbetalda, och återstoden 280 kronor skall betalas vid anfordran. Tillkännagifvanden för aktieägarne skola införas i Gotlands Allehanda och Gotlänningen. Styrelsen utgöres af Medicine Doktora Karl Niklas Bolin, Godsägaren Georg Heinrich, Willy Wöbler, Tullinspektoren Vilhelm Nilsson samt Handlandena Carl Johan David Smitterberg och Johan Reinhold Snöbohm, alla å Klintehamn. Karl Niklas Bolin och Georg Heinrich Willy Wöhler teckna i bredd med hvarandra bolagets firma.
Visby i Landskansliet den 7 September 1894.
E. POIGNANT.
Wilh. Cramér.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 September 1894
N:r 140
Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde 3—4 Sept. Ordf. häradsh. Lindroth.)
Vägmålet i Burs emellan fanjunkaren Oskar Höglund m. fl. och kyrkoh. Åsberg m. fl. Käromålet ogillades, sedan det vid syneförrättning visats att kär. af de omtvistade vägarne haft sådana fördelar, att de ansågos skyldiga äfven underhålla dem. Såväl rättegångs- som synekostnader skulle gäldas af de tappande, hvilka erlade vad i målet.
Statkarlen Alfred Engström, Uggårds i Rone, gick honom ådömd värjemålsed för djurplågeri.
En mot fyra stäldes. Åklagaren, länsman Svallingsson, hade under vårtinget tilltalat handelsidkerskan Josefina Österberg från Klintehamn, för oloflig utskänkning af maltdrycker. Åkl. hade dervid inkallat fyra vittnen, hvilka hvar för sig vid skilda tillfällen at svar. köpt öl, som förtärts på stället. Det oaktadt gick nu Österberg ed på att hon icke på sätt dessa vittaen berättat sålt maltdrycker.
Våld och okvädande mot länsman. Det sedan vårtingets sista sammanträde uppskjutne målet emellan kronofogden Aug. Bokström och Jakob samt Gustaf Pettersson från Vamlingbo, förekom ånyo till behandling, Vid målets sista handläggning medgafs uppskof till detta sammanträde för att ångf. Klintehamns befälhafvare och besättning skulle som vittnen höras i målet vid rådsturätten i Visby, Vid sådant förhör hade åklagarens påståenden blifvit fullkomligt styrkta, hvarför nu svar. anhöll att iå förebringa motbevisning; för hvilken orsak fyra vittnen voro inkallade, hvilka icke hört eller sett detsamma som Klintehamns befälhafvare och besättning. Utslag vid nästa sammanträde.
Målet emellan Per Gardberg och Georg Bergman, Autsarfve i Garda, angående våld m. m. anmäldes nu återtaget af kär, likaså det af förenämda Bergman mot Gardberg anhängiggjorda mål om oljud, dervid Gardberg vid sluttinget ådömdes edgång.
Ålander—Rudebeck. I detta mål förekom ingenting nytt utan uppsköts ånyo till det tredje sammanträdet, emedan ett par vittnen från Stockholm, som voro kallade, icke kommit tillstädes.
I målet emellan Anna Katarina Alström och Olof Båtelson, Bolarfve i Levide om födoråd förekom ingenting nytt, utan öfverlemnades målet å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.
I barnuppfostringsmålet emellan Maria Olsson och smeden Aug. Larsson, Maldes i När, förekom heller ingen bättre bevisning.
Utslag samtidigt som förra målet.
Ersättningsyrkande. I det uppskjutna målet emellan Laura Nilsson och Lars Pettersson, Enges i Burs, om olofl. bortförande af stängselvirke vidhöll sv. satt han uppfört stängsel för kär. med samma virke, hvilket äfven styrktes af inkellade vittnen. Utslag meddelas vid tredje sammanträdet.
Tyist om kvicktionde. Kronolänsman M. E. Svallingsson fordrade såsom ombud för afl. prosten Gahnes i Hejda sterbhus, att afl. hemmansögaren Norrbys, Jufves i Väte, sterbhusdelägare, enkan Greta Norrby m. fl., måtte förklaras skyldiga utgifva hvad som för de senaste 8 åren är oguldet af kvicktionde till prosten Gahne, hvilket skulle bestå af 1/4 lam om året, smör och ved, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 65 kr. Svar., som var närvarande genom mågen Albrekt Johansson, bestred krafvet, emedan det fans flera sterbhusdelägare efter aflidne Norrby än dem som voro stämda. Invändningen ogillades af rätten, emedan boet ej var urarfva. Efter öfverenskommelse medgaf slutl. svar, att i ett för allt (inbegripet rättegångskostnader) utgifva 55 kr., hvilken öfverenskommelse af rätten faststäldes.
För tjenstefel och våld voro af agenten K. V. F. Engström från Garda instämda t. f. länsmannen Svante Lindström, samt maskinisten K. L. Vesterlund och besättningskarlen K. Stenberg, båda anstälda å ångf. Klintehamn. Länsman Lindströms tjenstefel skulle enl. Engströms påstående ha bestått deruti att Lindström låtit föra Engström iland från ångaren 22 sistl. April, när ångt.låg i Burgsviks hamn. Besättningen hade dervid på länsmannens uppmaning kastat sig öfver Engström samt slagit honom.
Vesterlund hade, då Engström promenerat på däck, knuffat omkull honom så att han slagit näsan i blod.
Stenberg hade ej kunnat anträffa med stämning.
Svarandena bestredo kär:s påståenden såsom osanningsenliga. Som vittnen hördeg, fru Amanda Stenkvist, hvilken sett en man, af ångarensa besättning, (okänd för vittnet) tillsäga Engström aflägena sig, emedan han vore full, samt sedan knuffa till honom så att han snafvat mot en ketting, samt fallit kull och slagit näsan i blod. Hade äfven hört länsmannen bedja Engström aflägena sig, samt sedan tillsäga besättningen att bära bort hovom, hvilket äfven skett, samt när Engström ville göra sig fri, uppmana besättningen att slå till honom. Hagström var väl rifven, men ej blodig.
Alb. Stenkvist hade sett det samma som förra vittnet, visste äfven att det var Vesterlund, som slagit till Engström, Svarandena bestredo fortfarande, Länsmannen hade försökt stilla oväsendet. Uppskop till tredje sammanträdet.
Ett liknande åtal hade äfven bröderna Gustaf Pettersson från Botvide i Öja, samt Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo mot t. f. länsmannen Svante Lindström, kapten Alfred Snöbohm å ångf. Klintehamn, samt besättningekarlarne å samme ångare Bäckström, Törnkvist och den i förra målet omnämda Stenberg. Såsom ombud för kapten Snöbohm, Bäckström och Törnkvist, instälde sig hr Hjalmar Snöbom från Visby. Kär. Jakob Pettersson afstod från åtalet mot länsman Lindström. Törnkvist och Bäckström tilltalades för det de vid samma tillfälle som nämts i förra målet sparkat och slagit Jakob Pettersson, samt kapten Snöbohm för det denne uppmanat besättningen till sådant våld.
Gustaf Pettersson tilltalade t. f. länsman Lindström för det deune knuffat till honom så att han ramlat emot en magasinsvägg. Svarandena bestredo åtalet. Bäckström och Törnkvist hade blott på befälhafvarens tillsägelse hjelpt länsman Lindström att afstyra ett oväsen på bryggan. Flere vittnen voro inkallade, af bvilka skräddare Liljeros sett läns mannen knuffa till Gust Petterson så att han hukat baklänges emot en magasinsvägg. Hade äfven sett besättningen misshandla båda kärandena, men som han icke personligen kände besättningskarlarne kunde han icke bestämdt säga hvem af dem, som slagit kär.
Olof Olofssons vittnesmål ungefär lika med Liljeros’, men som han kände Bäckström och Törnkvist till utseendet kunde han säga att det var desamma som slagit kärandena.
Hugo Pettersson och Karl Bergström vittnade ungefär detsamma som första vittnet.
Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag vid nästa sammanträde.
Krångel om hästbyte. Oskar Nilsson, Waldarfve i Eskelhem, yrkade genom stämning att Aug. Jacobsson, Källgårds i Atlingbo, måtte förklaras skyldig återlemna ett sto som denne olofligen uttagit ur Nilssons stall. Yrkade dessutom ansvar för detta egenmäktiga förfarande. Svar. upplyste genom ombud att bägge parterna på en torgdag i Hemse köpt hvar sitt hästkreatur. Jakobsson hade betalt sitt med 260 kronor. Vid hemresan hade vid Burge i Levide byte skett emellan parterna. Inom tvänne dagar hade Jacobsson emellertid ångrat sig, emedan det djur han i byte erhållit ej vore felfritt. Hade då för att äterbyta besökt Nilsson, hvilken äfven varit villig att återbyta. Nilsson kunde emellertid icke genast återlemna Jacobsons sto, emedan det befans längre borta på bete, Ett par dagar efteråt hade Jacobsson ånyo ditkommit, samt till Nilssons svärfader lemnat 50 kr., hvilka erhållits som afbetalning af mellangifo å bytet, hvilken mellangitt skulle vara 115 kr., samt erhållit sitt sto af svärfadren. Kär. medgaf att så tillgått, delvis som svar. uppgitvit, men hade kär. vid återbytet för 265 kronor tillbandlat sig stoet samt lemnat 50 kr. på hand. Målet uppsköts till nästa sammanträde.
För våld mot polisman hade länsman Svallingsson på angifvelse af poliskonstapeln Albert Johansson i Visby tilltalat döfstumme jernarbetaren Oskar Pettersson från Visby. Angifvaren hade vid idrottstäflingen 19 Aug. varit anstäld som ordningsman, dervid Pettersson öfverfallit honom och gifvit honom flera slag, samt då han skulle föras till militärvakten gjort våldsamt motstånd. Svar. genom sin fader nekade. Uppskof för svar. personliga »hörande» till första dagen ät fjerde sammanträdet.
Norra häradsrätten.
(Hösttivgets första sammanträde å Allekvia 3—5 Sept. Ordf. e. o. notarien Åman).
Målet mellan ogifta Maria Olivia Viddin, Smide grund i Väte, och drängen Ludvig Larsson i Visby angående barnuppfostringsabidrag och hvari svar. ålades edgång, förklarades som förlikt parterna emellan, hvadan det afskrefs.
Olaga fiske, Detta af hemmansägare Olof T. Påhlsson och Nils Tomasson, Kyrkebinge i Gothem, mot hemmansägare J. O. Johansson, Magnuse i Gothem, anhängiggjorda mål, förekom åter till behandling. Kärandena hade inkallat några vittnen, af hvilka ett, T. Blomberg, i skrift intygade att han varit svar., som sjelf var tillsyningsman öfver fisket, behjelplig afstänga Gothemsån genom att utlägga nät. Afståndet mellan pålarne hade varit 10—15 alnar, men då näten ej nådde botten, trodde vittnet att fisken ändå kunnat ta sig fram.
De öfriga vittnena hade äfven sett att nät varit utlagda i åns mynnig, men kunde ej yttra sig om huruvida kärandena deraf lidit någon skada.
Dessas ombud öfverlemnade målet och yr kade ansvar å svar, för olega fiske, påpekande att denne, ehuru tillsyningsman, förut varit tilltalad för samma förseelse.
Svar. genmälde att han förut erkänt att han lagt ut nät, men då han ingen fisk fått och han föröfrigt icke öfverträdt ötverenskommelsen ansåg att han kärandena icke lidit någon skada.
Urslag vid tredje sammanträdet.
För olaga utskänkniug af vin och maltdrycker, hvicket haft gräl och slagsmål till följd, stod handl. Otto Lerberg i Kappelshamn tilltalad.
Svar. nekade icke till att han haft utskänkning, men bestred att oordaingarna uppkommit deraf.
— För samma förseelse var handl. S. Sisefsky i Hangvar inkallad.
Svar., som bjudit på vin i sin bod, erkände, men förklarade att det skett af oförstånd.
I båda målen afkunnas utslag vid sluttinget.
Med yrkande om äktenskapsskilnad hade urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund instämt sin hustru Katarina Lindlöf.
Då kär. emellertid ej var tillstädes, och hade laga förfall, uppsköts målet till nästa sammanträde.
För förstörande af forntida grafvar stod arbet. Karl Aug. O. Sjölund, Visby, förut tilltalad.
Annandag påsk hade svar. varit synlig å graffältet i Veskinde i sällskap med f. handl. Ahlberg, hvilket ett par vittnen intygade och hvilka sett såväl att I. som A. gräft i graf varne.
S. nekade som förnt, under förklaring att han aldrig gräft någonting der på platsen, han hade inte haft verktyg en gång.
I målet, som öfverlemnades och i hvilket yrkades ansvar å svar. och att denne måtte åläggas iståndsätta grafvarne, faller utslag på sluttinget.
— Ett liknande mål mot bröderna Gust. A. och Joh. Larsson i Visby uppsköts till 3 sammanträdet, emedan svar. uteblefvo; vid laga ansvar skola de då inställa sig.
Målet mot hemmansägare Petter Karlsson i Sudergårda angående ansvar för öfverdådig framfart afskrefs, då svar. under uppskofstiden aflidit.
Målet mot husbonden Edvard Jakobsson, Hammars å Fårö, för oloflig försäljning af spritdrycker, förevar ånyo.
Två vittnen, drängen Alfred Bolin, hvilken haft anställning hos svar., och Karl Nyström, som kom ända Gotska Sandön tör att vittna, hördes.
B. berättade att han en dag förlidet år af svar. fått en liter punsch och en liter konjak, hvarför svar. sedermera dragit af 3 kr. 20 öre på hans lön.
Svar. bestred som förut under förklaring att till B. hade han lemnat ut omtalade varor för det att B., som var sjuk, skulle komma i svettning.
N. hade deremot icke fått något, det förnekade han alldeles, Svar., som begärde uppskof till 3 sammanträdet, ålades att då vara beredd att slutligt svara i målet.
För det han olofligt tillegnat sig en kär. Oskar Andersson, Vesterbjers i Gothem,; tillhörig lambock, samt för ärekränkning, var hemmansägaren Jakob Hellgren, Ljusarfve i samma socken instämd.
Då svar. förut bestridt kär:s påståenden, försökte denne nu med några vittnen styrka desamma.
Ett af dessa, som fått den uppfattningen att H. skulle ha beskylt kär, för att ha tagit bocken, sade sig ha hört svar. säga att kär. tagit hans bock, hvilken varit märkt och blodig.
Äfven skulle enligt ett annat vittne svar.nyttrat 28 Mars: det förundrar mig att A., en hederlig karl, tagit min bock.
Kär. yrkade bifall till stämningen och ersättning för kostnader, och faller utslag i målet, hvari svar. som förut nekade, på sluttinget.
I ärekränkningsmålet mellan Oskar Olofsson, Kännungs i Helvi och handl. Adolf Falk derstädes hördes ett par vittnen, Niklas Nyström och Petter Sundgren. N. hade i början af Sept. 1893 varit tillsamman med parterna, då träta uppkommit mellan dem, hvarvid Falk ofredat kär.
S. vittnade detsamma och hade hört att svar. kallat kär. bedragare m. m.
Kär. fordrade ersättning för ärekränkning med 100 kr., 5 kr. st. för 8 stämningar, vittneslöner m. m.
Svar., som bestred det höga ersättningsanspråket och förklarade att han förnt erkänt de ord, han låtit undfalla sig i vredesmod, begärde i sin ordning ersättning för rättegångskostnader efter den dag målet första gången var före, då sedan dess intet nytt i detsamma förekommit. Utslag på sluttinget.
»Kände dem, gjorde han inte, men han visste att de hette Anna och Augusta», förklarade ett vittne Karl Berggren, som hördes i ett mål mellan hustru Maria Andersson, Halla, och hennes man snickare Karl Andersson angående äktenskapsbrott.
Kär:s man hade nämligen en pingstafton kommit hem till vittnet och bedt honom gå med ut. Utanför B:s bostad hade de då träffat två flickor med ofvannämda pamn och med hvilka de gjort sällskap hem till A., hvars hustru den kvällen var borta.
Först fram på morgonen hade den ena flickan lemnat A., hvilken sedan flere gånger varit tillsamman med henne.
Svar., som fvr andra gången uteblef, skall vid hemtningspåföljd vara tillstädes vid 2 sammanträdet, då målet åter förekommer.
»Det var inte meningen att du skulle ha stämningen», påstod ett annat vittna, som hördes i ett klockmål mellan Jakob Jakobsson i Sjonhem och arbet, Hj. Gardell, Gammalgarn, att kär, vid ett tillfälle skulle ha yttrat till svar.
Denne hade närliger för en tid sedan köpt en klocka af J., hvarför kär ännu icke skulla ha fått betalning.
Yttrandet bestreds af kär., och liksom förut nekade svar. för skulden.
Utlåtande på 3 sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 September 1894
N:r 138
har i dag varit samladt i Hemse. Deltagarnes antal var ganska stort, dock mest från landsbygden.
Ordförande blef åter konsul L. Cramér, vice ordf. R. Snöbohm, sekret. J. V. Broander och kassaförv. Aug. Melin.
Värdar nästa år: R. Vallér och Lars Duse.
Högtidsdagen firas då I Etelhem. Gillets anslag till pris vid idrottstäflingarna i år 25 kr, till bollspel och 10 kr. till varpa.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Augusti 1894
N:r 119