som åtta dagar i dag strandade vid Misslauper, har i dag härstädes aflagt sjöförklaring, hvilken i hufvudsak innehåller:
Efter att hafva intagit en full och beqväm last och med fartyget i alla afseenden fullt sjövärdigt afseglade vi från Riga. — Fredagen 9 Nov. kl. 3 e. m. Infunno vi oss med lots ombord utanför Baren, bogserade af ångbåt. Lördagen och söndagen hade vi nordlig vind med vackert väder och höllo kryssande på Rigabugten. — Måndagen 12 var vinden ONO med tjock luft; passerade Domernäs fyr och fortsattes resan sedan, så att vi onsdagen 14 pejlade Fårö fyrtorn på 15 minuters gissad distans. Vinden var dit SV och SSV. Torsdagen 15 var vinden SSV med tilltagande hvarför brant- och storsegel fastgjordes; kl. 7 på f. m. pejlades Östergarns fyr i SSV inom synvidden, kl. 8 3/4 f. m. vände vi från land och kl. 9 pejlades samma fyrtorn i SV. Till middagen kl. 12 hade vi derifrån i distans 8 minuter och SO till 1/2 O behållen kurs. Från kl. 12 till 6 e. m. hvade vi i distans 14 minuter OSO behållen kurs. Kl. 6 e. m. vände vi åt landet, märsseglen refvades och klyfvare och mesan gjordes fast.
Fredagen 16 kl. 3 f. m. öfvergick vinden från styf kuling till SSV storm. Alla segel fastgjordes utom undermärsseglen. — Kl. 2 á 3-tiden f. m. var andre styrmannen uppe i förbramsalningen för att efterse fyr, men, ehuru vädret syntes vara sigtbart, kunde ingen fyr upptäckas. Kl. 3 1/4 f. m. syntes bränningar förut på lä bog, hvarför ögonblickligen kommenderades klart till vändning och babords vakt, som var till kojs, kom genast på däck, utom förste styrmannen, som redan befann sig der.
Rodret lades hårdt upp för att halsa rund och fartyget föll villigt, men började samtidigt att stöta emot grund, hvarigenom styrmakten förlorades och fartyget slogs af sjön våldsamt upp i bränningarna, der det blef stående huggande svårt, med förskeppet stäfvande i sydostlig riktning. Kl. 4 f. m. var redan fartyget fullt af vatten. Då det dessutom högt hårdt, som vi antogo emot stengrund, och vi befarade att riggen skulle falla ner, hvarigenom vi riskerade våra lif, beslöto vi oss att kapa densamma, men som vinden då drog sig något mera veslig, hvaraf sjön blef lugnare och fartyget icke mera högg så våldsamt mog grundat, läto vi riggen qvarstå. Fartyget lade sig hårdt öfver på babords sida med lästången i vatten på omkring 12-14 fots djup. Vi afbrände bloss för att tillkalla hjelp, men ingen kom förrän kl. 11 f. m., då bergningsångaren Neptun ankom och erbjöd sig att berga besättningen. Som fartyget befans liggande på utsidan af Rute Misslauper i ett högst farligt läge och ingenting kunde under förhanden varande omständigheter företagas för att rädda fartyg eller gods, gingo vi ombord på sagde ångare, med hvilken vi anlände till Fårösund kl. 4 e. m.
Förklaringen, som säger olyckan härleda sig från ovanlig hård strömsättning, är beedigad af kapten Davidsen, förste stymannen Henrik Egene och matroserna K. och H. Andersson.
I går gjorde Neptun ånyo ett bergningsförsök, men förgäfves, enär fartyget ridit än ytterligare upp på grundet, hvadan det nu torde få anses som vrak.
Gotlands Allehanda
Fredagen 23 November 1888
N:r 94
