Etikett: Ronehamn

Ronehamn består av ett mindre samhälle, en lant- och fiskehamn samt småbåts- och gästhamn.

Publicerat

Från landsbygden.

Lickershamn, 12 Mars.
Liken af de vid Lickershamn drunknade fiskarena ha ännu ej anträffats, men åror, skott och mataskar ilandflöto samma dag olyckan timade. Seglet har nu hittats. Detta senare befans vara ihopslaget — en förunderlig sak, då den olycksdigra brottsjön bröt ut rorsmannen öfver bord under seglatsen. Det ser ut som om någon eller bägge Jakobssönerna fått tid att »slå ihop» seglet, innan båten antingen sjönk eller kantrade. En af dem har setts sysselsatt vid masten då olyckan hände. Någon fullständig reda i denna punkt får man aldrig, men saken är i alla fall högst besynnerlig.
I sammanhang härmed skulle jag vilja nämna några ord om segling eller rättare båtriggning.
Den som haft tillfälle att i andra öppna skärgårdar se der befintliga fiskarebåtar, måste anse fastlandets båtar i allmänhet bättre utrostade än här vis å vis riggning!
Här har man, då väl masten kommit upp och seglen utslagits, mycket svårt, ja rent af omöjligt att vid häftigt byväder få dem fort bergade. Orsaken härtill är att masten står fast i toften, och att på seglen ej fins något fall. Fastlandets båtar ha sina master stående i en s. k. mastfot eller på en vanlig liten brädlapp, men med vant till stöd. Vanten äro med »tågnål och kosing fästade i en jernring i vrängarna, Vid häftigt väder behöfver man blott knäppa ringen (kosingen) öfver lovarts tågnål, och hela riggen faller. Ett ögonblicks verk. Seglet kan upphissas och nedhalas genom fall (isynnerhet utmärkt vid refning), och är derför med litser fästadt vid masten. Focken är jämväl löpande på stag antingen nederst läder- eller fina tåglitser eller små jernkosingar och kan på få sekunder halas ned, enär den jämväl är försedd med fall. Naturligtvis är fockstaget ock försedt med tågnål och kosing likasom vanten. Följden af fockens bergning genom nedhalning blir, att den blir liggande i båten naturligtvis, och aldrig kan slå ut, som händt och händer, då dem bergas på här brukliga sätt.
I allmänhet har man på fastlandet större fock och mindre storsegel i proportion. En följd häraf blir, att båten vinner i välsegling, ty den ligger härmed ej så hårdt på rodret som vid bär rådande bruk. En stor olikhet råder mellan fastlandets fiskarebåtar och våra beträffande årorna.
Fick en fastlandets fiskare se en här bruklig åra med »rodd», skulle han benämna dem »bondåror». Bönderna begagna nämligen sådana på insjöarna. I öppen sjö äro de opraktiska, Vid roende emot vinden kan man ej skafva här brukliga åran med tullpinnar, och tar hon derför ett erormt vindfång. Skulle en årtull förloras, som lätt händer, är man urståndsatt att begagna åran vidare, så vidt man ej har reservtullar, hvilket man sällav, om ens någon:in har.
På fistlandet begagnas antingen jernklykar, som kunna »försäkras», att de aldrig hoppa ur, eller ock s. k. årkrokar med årband af tåg. — I bägge fallen kunna årorna skafvas.
— En fördel vid rodd i motvind och mycket mera tilltalande för ögar än »tullpinnrodden».
Skulle ett årband springa, har man alltid rep ombord (om ej annat än fånglinan) för att strax kunna afhjelpa skadan. I nödfall kan jag t. o. m. ro utan årband.

Ångsågar äro i gång litet hvarstädes och »skogsraseriet» tycks vara värre än någonsin.
Huarn länge skall det dröja, innan landet blir »rent»? — Förvisso ej många lustrer med slik misshushållning.

Burs, 18 Mars.
— Vid den orkanlika storm i tisdags, som till middagstiden var förenad med blandad snö och regn, afbrötos stora träd, och ett hustak lyftades af och ramponerades. Isaroe utför kusten försvann med samma.

Godt om räf ha vi i Burs, men Bursborna vill ej göra sig besvär att skafta bort dem.
En hemmanegägare yttrade på stämman, att gå på räfskall det var bara att vara hund för herrar o. s. v.
I dag kl. 6 på morgonen är här 5 grader varmt, och sångfåglarne slå sina drillar. Kälen är nu ur jorden och vägarne äro ganska svåra att färdas, det tycks.som det skulle bli vår med detsamma.

Ronehamn, 13 Mars.
Tisdagsstormen. I förgår under då rådande starka stormen blåste taket (eller s. k. resningen på fodertaket med sparrar och allt) ned af en ladugård vid Autsarfve i Rone.
Ladugården var nybygd för några år sedan och var väl underhållen, hvilket kan ge ett begrepp om stormens styrka. Dock skedde ingen vidare skada, hvilket väl får anses som en stor lycka emedan kreaturen stodo inne. Man antager deck att något fel begåtts vid uppsättningen.
Afven i Ronemyr nedblåste en gammal ladugård samma dag. I den funnos dock ej några kreatur, ej heller foder.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40

Publicerat

En ångare

var i går synlig utanför norra farleden vid Ronhamn med lotsflagg, men kunde ej erhålla någon lots, på grund af den myckna issörjan, som gjorde det omöjligt att med båt komma ut.
Lotsarne försökte dock att ifrån Tomteboda fiskeläge komma ut, men äfven detta misslyckades. Ångaren gick sedan norr på allt jämt förande lotsflagg. Man antar att ångaren gick till Slite.
— Fartyget var enl. senare underrättelser ångaren »Rurik» på resa från Lä beck till Reval med bomull. Ångaren, som var mycket nedisad, qvarligger ännu i Slite.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Februari 1890
N:r 32

Publicerat

Från landsbygden.

Slite, 10 Febr.
En ovanlig högtidlighet ägde rum i Boge sistlidne söndag, då kyrkoherden Gradelius till 84-åriga enkan Bingström vid Pihlgårds utdelade af barnbusdirektionen i Stockholm henne tillerkända belöningsmedaljen, att i silfverkedja kring halsen bäras å bröstet. Det prydliga diplomet som medföljde är afsett att under glas och ram förvaras. På frågan hvad har då gumman gjort för att erhålla en sådan ovanlig utmärkelse svaras, att hon, jämte öfrige husets anförvandter, har låtit sin fosterson, ynglingen Axel Bodin ingå i arf jämte de öfriga fostersyskonen, så att han, som just nu lemnat sitt barndomshem, der han sedan sitt första lefnadsår vistats, för att sätta eget bo, medförde en liten god grundplåt.
Bland andra tönkvärda yttranden tillönskade kyrkoherden den åldrige och svaga gumman, att, likasom hon genom vackra och goda handlingar mot »värnlösa små» som det stod på det mycket vackra etuiet, förvärfvat sig denna krona, hon ock af nåd måtte få emottaga lifvets ovanskliga krona.

En på Gotland sannolikt sällsynt fågel af uggleslägtet fångades för några dagar sedan af landtbr. Lytb, Möjner. Fågeln var af en dufvas storlek, brun till färgen med askgrå fläckar på de korta trubbiga vingarne. Benen liknade kattassar och voro försedda med skarpa men späda klor. Mest uttrycksfulla hos fågeln voro ansigtet och ögonen, de senare försedda med en brandgul cirkelrund regnbågshinna, hornhinnan mycket kupig; de mycket utvecklade ögonlocken voro försedda med långa fransiga ögonhår.
Dess läte kan närmast återgifvas med: upp! upp! upp! Månne ej hade varit skäl att lemua den åt läroverkets zoologiska samlingar?

Massuntierskrifter samlas här och hvar i byarne vit de ofta hållna nykterhetsmötena för att melels opinionsyttring. verka för värdshusrörelsers upphörande på Slite.

Riklig tillgång på räf tycks det vara höromkring enär under vinterns lopp, medels förgiftad åtel, redan dödats 10 räfvar; några lära dessutom vara dödade men ej upphittade, Vore ej skäl att alla socknar i likhet med Boge och Lärbro använda en del af hundskatten till särskilda premier för rofdjurs dödande, för att ersätta dem, som dermed uppoffra tid och arbete?
Lärbro kommun betalar 3 och Boge 2 kr. för hvarje räf som dödas inom socknen. Det mellanliggande Othem, som sålunda skördar nyttan af grannsocknarnes uppoffringar, har icke någon sådan premie, oaktadt hundskatten der utgår med 3 kronor.

Ronehamn i Februari.
Nu är redan första månaden gången på det nya året och nog har den varit växlingsrik i mer än ett afseende. På landsbygdens stilla, idoga arbete beror det ju, om städernas handel och näringslif skall förkofras och blomstra.
Tecken till en lifligare spskulation i skogsprodukter bör derför helsas med glädje äfven om det för fosterlandsvännen på ett eller annat ställe skulle synas som hoppade man öfver de lagliga skrankorna. Det gäller dock att den som äger och förståndigt använder sina skogsvarsr må få högsta möjliga valuta. Och de lokomobiler, som här och der med energi arbeta, kunna ju dertill bidraga väsentligt bara icke väderleken lagt så stora hinder i vägen. Vi ha ju! riktigt hvarannardagsvinter. Man säger att vi icke haft en sådan sen! 1839. Och i skogen försvåras arbetet derför i högsta grad. Landtmannen behöfver vog äfven sälja hvad han kan undvara ty åttionian var ett klent skördeår. Åtskilliga tecken tyda ock på ett litet uppsving, så man nästan börjat balft om halft hoppas på bätte tider. Fast gunås! nog låta de vänta på sig i den här gyttjan; ty det är ju ej annat på vägar och stigar härnere än smörja. Det är hennes och influensans tid nu — men ej kom JR i grefvens. Nog tycker jag det var i otid.
Ni frågar efter nyheter. Visst skall steken ha sås och visst skall en tidning ha nyheter.
Att ångare och segelfartyg synas här utanför nästan dagligen har väl berättats. Det är alldeles som vi hade våren inpå oss. Svanen flyger i luften och simmar i vattnet. Vår jägareålderman här, Vigsten, sköt en häromdagen. Lärkor synas äfvev, icke enstaka exemplar utan i flockar och starar likaledes här långs kusten, Barnen ba börjat skolan och myggen börjat dansa, isen brister och ryssjan torkar, så nog är det vårtecken som heta duga.
Som en ytterst sorglig underrättelse kan äfven nämnas, att en 14-åring (till sorg både för föräldrar och närmaste) nyligen blifvit förlöst med ett barn.

Skattmötet, som årligen återkommer och aldrig nteblir, aflöpte 8 Febr. här stilla och lugnt utan skrål, rammel och kopparslagare. Hvar och en erlade sin tribut, köpte litet af smeden och blekslagaren — fruntimren fingo hålla tillgodo med »krokmakaru» och »jungfru Maria», som sålde karameller — och så gick hvar och en till sitt. På samma tid och samma timme bölls af kronolänsman Lindström ett möte för omläggande af den stora s. k. »Frixarfve bro» som vore bristfällig och i hvilken kostnad alla delägare i Alfva myr ålades deltaga. Mötet beslöt att bygga en ny bro af sten och en comité utsågs bestående af landtbr, A. Petterson Hulte, Hemse, J. Wahlby, Östris, Alfva och K. Lindberg, Frixarfve, Rone, å hvilka uppdrogs att upprätta kostnadsföreslag och anskaffa sten m. m. Deanna bro lär emellertid af myrlottägarne en gång förut satts i stånd och blifvit af vederbörande kronolänsman afsynad. Mången hade derför förestält sig att något vidare nu ej skulle komma i fråga från myrägarnes sida. Men detta hopp var fåfängt. Ty enligt vederbörandes utsago kommer den alltid att vidlåda delägarne i myren till åtminstone halfva kostuaden.

Tandläkareyrket är ett yrke, hvari ofta fuskas till stort men för den lidande allmänbeten. För något öfver ett år sedan led en gosse här i socknen svåra plågor genom felaktigheter vid en tands utdragning, enligt sedermera tillkallad läkares utsago, så att endast tjenlig läkarebehandling kunde hjelpa det onda och au har en annan äfven varit illa deran.
Ett ungt fruntimmer lät för 3 år sedan uttaga en tand, men naturligtvis vände man sig ej till läkaren utan till en annan person. Nu i höst har samma fruntimmer plågats af stark hufvudvärk med tanivärk hvarvid en stor bulnad uppstod på tandköttet. Nu måste läkaren ändtligen anlitas, som efter stort besvär och för patienten ett lidande som om 5 tänder skulle uttagits utdrog roten till den tand, som för så lång tid sedan uttogs. Benröta var ej långt borta.
Den stora vädermjölqvarnen å Ronehamn miste häromdagen sin ena vinge i stormen.
Den brödbehöfvande sakna den.

Stenkyrke, 13 Febr.
Tjufvarne låta ännu alltjämt höra af sig. Så ba de, troligen at hämd derför att häststölden vid Vale misslyckades, der en natt brutit sönder hänglåsen för ett af husen samt släpt en häst lös. Potatisgroparna ha haft talrika visiter. Till följd af den rådande, alltmera stigande osäkerheten, skall man om lördag vid betalande af skatten öfverlägga om bästa sätt att få tjufvarna gripna och i fall någon särskild kan anses misstänkt för stölderna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Väg- och vattenbygnader inom Gotlands län.

Under år 1888, de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga, erhöll länet af statens låneanslag (å en million kronor) för understödjande medels lån för sanka trakters odling ett lånebidrag å 2,500 kronor för torrläggning af Sipphage och Bandhage myrar, belägna inom Graute bys område uti Hejnums socken och hemmanen Uppuse, Bäls annex, Ösarfye, Gute och hospitalslägenheten Bälgåker i Bäls socken, hvarigenom skulle vinnas en vatten befriad mark af 69,65 hektar med en beräknad kostnad för afdikning af 2,800 kronor och för odling af 2,407 kronor 14 öre.
Väg- och vattenbygnadsstyrelsen har besigtigat och kontrollerat dels fortgången af pågående arbeten, dels underhållet af äldre sådana inom landet och öfver dessa afgifvit följande utlåtande:
Visby hamn. Under Mare månad år 1888 hade en beklaglig olyckshändelse inträffat i det att 9 besättningskarlar i tjenst hos dykeribolaget Neptun, omkommit i hamnen, hvilken olycka tillskrefs frånvaron af en vågbrytare mot söder, hvarför anläggning af en sådan nu ansågs vara oeftergiflig, och hafva flere förslag härtill uppgjorts, dock utan resultat.
För utrönande af bästa sättet att åstadkomma skydd för hamnen mot sydliga vindar, hafva försök anstälts med utläggande af betonblock, hvarmed dock hittills icke vunnits önskad verkan. Å hamnarmen, hvars kalkstensbeklädnad svårt angripits af sjöns åverkan, pågick iståndsättning med beton. Mot hamnens underhåll var icke något att anmärka.
Rone hamn. Hamnen är af god beskaffenhet som nödhamn, med naturligt skydd af holmar och grund. Djupet i hamnen utgjorde 5,05 m. och på redden med god ankargrund 10,7 m. Mot hamnens underhåll förekom ingen anmärkning. På norra sidan af densamma och omedelbart derinvid ligger
Husfiskehamn, som består af tvänne mindre vågbrytare 4 pierres perdues med pirhufvuden af stenkistor äfven öfver vattenytan. Såväl i insegliogen som i hamnen med sandstensbotten var djupet endast 1 till 1,2 m. Hamnen vari godt skick.
Nystrands fiskehamn. Hamnen är belägen söder om och i närheten af Rone hamn samt är af ungefärligen samma beskaffenhet som hamnen vid Hus, med samma djup, men af mindre dimensioner. Vågbrytarens yttre sida utgjordes af ganska svaga förtimriogar med stenfyllning. Botten utgöres äfven här af sandstenshäll.
Slite hamn. Vid besigtningen gjordes ingen annan anmärkning än att genom öppningarna i den på kistor grundlagda nyalastbryggan fortfarande delsindrefs sand i hamnen, dels ock fortplantades vågslag i densamma, hvarigenom vid vissa starka vindar åtskilliga svårigheter och hinder vid lossning och lastning vållades för närliggande fartyg. Djupet i inre hamnen utgjorde 3,5 till 4,2 m. och i den yttre 6 till 7 m, Mot underhållet af hamnen var iatet att anmärka.
Kappelshamn. Djupet på yttre sidan af bryggan var 5 m., men på den iore sidan endast 2,1 till 2,4 m. Vanliga reparationsarbeten voro utförda, men var stort behof af muddring innanför lastbryggan, för hvilket arbete hamnen saknade nödiga redskap. Vid denna liksom andra hamnar uttalades önskvärdheten af att för den gemensamma s. k. landthamnsfonden ett gemensamt mudderverk skulle inköpas.
Klintehamn. Mot underhållet af denna hamn förekom vid besigtningen ej någon anmärkning. Djupet i hamnen utgjorde 5,33 m.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Januari 1890
N:r 16

Publicerat

Lyckad säljagt.

En ovanligt stor sälhund sköts 13 dennes af förre lotsåldermannen Vigsten vid Ronehamn. Med en liten båt rodde han sagda dag på morgonen ut för att söka efter kut. Utkommen ett stycke till sjös, får han syn på en, som kom simmande efter båten, och med ett välriktadt skott från mannens bössa fick sälen plikta för sin nyfikenhet. Då skytten väl fått sitt byte i båten, fortsattes spaningen och ett stycke längre ut i sjön påträffades ännu en säl af ovanlig storlek. Äfven denna fick en kula i kroppen. I tro att djuret var dödt, närmade sig mannen intill honom. Men plötsligt reser sig sälen, då vår jägare icke var sen att hugga båtshaken i hans rygg. Men nu blef det en färd. Sälen började simma än åt ett håll, än åt ett annat, alltjämt dragande båten efter sig. Då han slutligen tycktes utmattad, vände han sig om, reste sig vrålande mot båten och högg efter mannen deri. Denne passade då på tillfället och gaf djuret dess bane med några duktiga slag i hufvudet. Hur den gamle jägaren fått upp den stora sälen i sin båt, är en gåta för alla. Den lilla farkosten var så nedlastad att det var förenadt med verklig lifsfara att ro den iland den 3/4 mil långa vägen.
Dagen efter den lyckade jagten vallfärdade hela Ronehamns befolkning till ort och ställe för att beskåda den stora sälhunden, öfver hvars död fiskarne isynnerhet uppstämde jubelhymner. Tvänne dagar efteråt kom samme jägare iland med ännu tvänne sälar och under förliden höst har han skjutit ej mindre än 15 stycken. Det är särdeles intressant att höra den gamle mannen berätta sina äfventyr från säljagterna, med hvilka han sysselsatt sig sedan sitt femtonde år.
Den ofvan omtalade stora sälens hud mätte, afdragen, 7 1/2 fot i längd och 4 3/4 fot i bredd. Späcket vägde 8 1/4 pund.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Januari 1890
N:r 10

Publicerat

Landsbygden.

Ronehamn är en plats, som, ehuru af ej ringa betydelse, dock sällan låter tala om sig.
Under de senaste åren har den varit i stark tillväxt, hufvudsakligen sedan ångbåtstrafiken kom i gång Om Gotlands jernväg här fått sin ändpunkt, hade det utan gensägelse varit en vinst såväl för jernvägsbolaget som för platsen. Det var också doktor Lyths tanka, Men är det försent änvu att tänka på denna tanvkes förverkligande? Ja, derom må andra döma. Men at de män som varmast och mest nitigt verkat för platsens välfärd må särskildt nämnas konsul Lars Cramér. Under bans tid har bryggan förlängts (ett för öfrigt försvarligt undervattensarbete) och hamnen fördjupats och förbättrats, m. m. Eastor mängd arbetsfolk har genom honom erhållit arbete och bröd, mången gång jord och stuga och då han nu ingår i sin ålders höst (han är öfver 70 år), äger han det medvetandet att han verkaf till gagn och nytta för sin ort, Vi behöfva ej orda mycket derom — fråga bara en arbetare på Ronehampvp, Verket fortsättes äfven af sönerna Gustaf och L. Cramér, som låtit, för att nämna något, verkställa en hel del uttyllningsarbeten, så aft det uppstått en stor, rymlig lastageplats vid bryggan. I höst ha nämde herrar låtit plantera omkring 700 tall- och granplantor i en nyanlagd park. Afhvad sålunda göres får man sannerligen ej skörda frukt samma dag, men den kommer framtiden tillgodo.

Efter lång väntan erhöll nu häromdagen en hustru ett bref från sin man i Amerika.
Det var visserligen ett assureradt penningebref men afstämpladt i Juli månad och fram: kom hit först nu. Hvar har det legat? Lång måtte färden varit.

En häst blef plötsligt för en landtbrukare så sjuk, att han måste nedslagtas. Den var — naturligtvis — ej försäkrad.

Japanesiska höns, en egendomlig. sort komna fråu Tyskland, äges af en person bärstädes.
Hönsen äro små som rapphöns men utmärkt vackra.

Rättelse. I sista brefvet härifrån var en vilseledande notis tillkommit troligen genom tryckfel. Det var ej folkskolans elever utan folkhögskolans som inhämtade undervisning i nya slagtmetoden.

Burgsvik, 16 Dec.
Ett raskt bergningsarbete må man med skäl kalla det arbete, som utfördes vid Neptunbolagets ångare »Poseidons» grundstötning i Burgsviks hamninlopp. Såsom förut är bekant törnade nämde ångare — som det säges till följd af felaktig tydning af de nya fyrarne vid Valor och Burgsvikens ostligaste kust på qvällen 3 dennes. (Det säges ock, att en för tillfället på yttre redden förankrad ångare i sin mån bidragit till misstydningen af fyrarne med sin lanterna). Omedelbart efter grundstötningen begaf sig en del af ånvgarens befäl och besättning i land för att reqvirera hjelp. För detta ändamål utgick en handlanden Hancé0 tillhörig jakt »Sex syskon» samt några arbetare till strandningsstället för att biträda vid flottagningen. Sedan en del af »Poseidons» kablar, ketting och slangar m. m. lossats i jakten lyckades det ungefärligen vid 10-tiden på förmiddagen att få ångaren flott, hvarefter den gick in på inre redden och lade sig till ankars.

Sjöfarten är ännu icke atslutad för året, ty dagligen ser man både segel och ångfartyg passera förbi Gotlands södra udde.

Fisket har nu upphört för året härstädes, blott fjellfiske idkas med ryssjor, hvilket fiske dock lemnat klept resultat nästan öfverallt på södra kusterna. På tal om fjellfiske kan jag nämna att en pojke på is lyckades häromdagen med sin klobba döda en gädda, som vägde omkring sex kilogram (eller nära 15 skålpund). Fisket försiggick i en liten vik eller insjö på vestra kusten. Sjukligt är det nu i trakten härute i södret. I en grannsocken har många (största delen medelålders) personer, angripits af en elakartad sjukdom, som antagligen har någon slägtskap med difteri.

Bränsle från skogen börjar allt mer och mer krypa i hop för en del af sudergutarne, särskildt den mindre bemedlade arbetareklassen, hvarför man måste förse sig med bränntorf, som i långa banor upptagits i en myr och befunnits tämligen väl motsvara sitt ändamål. Ingen auktion å skog (som under laga skiftestiden förrättades i parti) bar ännu hållits här i trakten denna vinter, och såvida jag ej är illa underrättad, torde. sådana blifva högst fåtaliga detta år eller rättare sagt denna vinter, nu sedan uthuggningarne vid skiftet blifvit verkstälda.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 18 December 1889
N:r 148

Publicerat

Landsbygden.

Rone, 25 Nov.
Djurskyddsvännerna härstädes, hvilka visserligen ej äro många, öfva dock en liten verksamhet. Förutom de möten, som ibland hållas, hafva de låtit en slagtare i socknen, arb.
P, Simander, lära sig de nya slagtmetoderna med mask. Äfven slagt af kalfvar, lam och fjäderfä tillgår på helt annat sätt än förut, hvarigenom äfven köttet blifver mera närande och välsmakande. Det är märkvärdigt emellertid att icke sådant blifvit långt före detta kändt och erkändt. Derför borde hvarje sann menniskovän arbeta för att minska djurens lidanden. Det hör ingalunda till sällsyntheterna, att djur, som äro af menniskan beroende, erhålla endast en knapp föda eller en otjenlig sådan, ofta nog måste de både svälta och törsta, hugg och slag blifva ej sällan lönen för deras arbete och till sist händer det att man vid slagten bereder dem en onödigt långsam och qvalfull död.
De religlösa mötena, som mot vinterns början bruka taga en allt kraftigare ansats, ha äfven härstädes visat samma karaktär i år. Hafvudsakligon är det des. k. frikyrklige, som röra på sig med någon egentlig framgång bland folket. För litet sedan predikade vid Tomta en ung predikant, Fristedt, från Vermdön och nu i dagarne hade vi besök af predik. P. Jönsson från Östergötland. Den senare predikade vid Lillgårds. De hade ej förut besökt Gotland.

Vildgäss och änder uppehålla sig ännu här och hvar i myrarna. Den blida väderleken påskyndar ej heller deras färd.

Sina garn, 10 till antalet, förlorade två fiskare häromnatten vid Nystrands fiskläge: Förlusten på väl 100 kr. är stor nog att kännas fir den fattiga fiskaren. Det var en ångbåt sim afslet dem från de öfriga.

Mantalsskrifning har i dag förrättats härstädes med Rone och Eke socknar. Derifrån anteckna vi endast, att de s. k. utfattiga eller skattfria voro inalles 30 och att dessa ökas betänkligt år från år.

Något nybygge för folkskolan på Ronehamn lär ej blifva utaf enär konsul Överbergs egenbergs egendom troligen kommer att inköpas för ändamålet.

Starkt barometerfall från 780 till 754 igår och i dag bådar omslag i väderleken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 November 1889
N:r 137

Publicerat

Från landsbygden.

Ronehamn, i Nov.
Tillbud till olycka af svår art, men som lyckligtvis aflöpte utan synnerlig skada, yppa des för litet sedan här en mycket mörk natt. Då lossning och lastning af ångbåten pågick råkade nämligen ett par hästar i sken och rusade från bryggan i mörkret just som en hel mängd lars anlände, Drängen som körde första vagnen af de mötande bade, då han hörde bullret, nog sinnesnärvaro att rycka ett fruntimmer bakom sin egen skjuts af vagnen ochSkastade sig sjelf sedan ögonblickligen på. En sekund senare rusade det skenande paret med åkdon förbi just der dessa personer nyss förot haft sin plats.

En sjöman skulle häromdagen praktisera en större låda öfver landgången och föll dervid i sjön men blef lyckligtvis snart räddad utan svårare olycka än det kalla badet.

Stängde sig sjelf ute gjorde en bokhållare härstädes i måndags natt. Han hade läst de andra dörrarne, men som han slog igen dea sista föll en stor tung rigel för af sig sjelf och — huset vardt låst. Men nu var han ejelf och principalerna äfven utestängda. Och om det kunde gå för natten, hur komma i boden nästa morgon? Ja, följden blef att man måste vackert och väl bryta sig in, hvilket ock skedde,

Fiskeriet har i dessa dagar varit rätt gitvande vid stränderna bär, Nu några nätter har det vankats ända till 130 valar på båt, hvilket dock varit det högsta. Annars har det varit så der en 30 valar pr ican (90 valar pr båt) mer eller mindre men dock så der jämt fiskeri på denna sena årstid. Den sista natten till 21 vardt det dock slut. Då fick man ungefär lika många strömmingar som förat valar.

Ett litet krakel vid kyrkan tillstälde några pojkar i söndags qväll. Det var som vanligt inbördes stridigheter och de lära äfven bultat hvarandra litet smått. Emellertid blef fjerdingsmannen påkallad för att stäfja ofoget, hvilket då han anlände redan var afstyrdt.
Uppkallade inför pastor har der sedermera förlikning ingåtts jämte lämpliga tillrättavisningar tilldelats dem sjelfva till tukt och andra till varnagel för framtiden.

De förut omtalade tjufvarne, som stulit bygnadsvirke i Ronemyr, har man nu kommit på spåren och lära de inom kort blifva åtalade, såvida ej förlikningsackord, som lär erbjudits, antages.

Gotlands Allehanda
Måndagen 25 November 1889
N:r 136

Publicerat

Väghinder.

Till följd af omläggning af broar blifva nedanstående vägar ofarbara:
vägen emellan Vall kyrka och Vallbys gård i Hogrän socken onsdagen 13 d:s;
vägen emellan Vall kyrka och Qvie gård i Vall socken torsdagen 14 d:s;
vägen i närheten af Hallvede i Eke socken torsdagen 14 d:s.
vägen emellan Handelsbolaget unde firma L. & G. Cramérs handelsbod å Ronehamn och värdshuset derstädes torsdagen 14 d:s och
vägen midt för Bro gård i Halla socken onsdagen 13, torsdagen 14 och fredagen 15 d:s kunnande vägfarande i sistnämda fallet begagna väg genom Ganthem och Sjonhem socknar.
Hejdebogata eller allmänna vägen förbi Forsa och Smiss gårdar samt vägen utanför Hejde prestgård bli af samma anledning ofarbara onsdagen 13 dennes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 November 1889
N:r 129

Publicerat

Landsbygden.

Ett ryskt skonertskepp, lastadt med stenkol, inkom häromdagen och lade sig till ankars utanför Sundrekusten, samt hissade flaggan till tecken att det önskade förbindelse med land. Till följd deraf begåfvo sig trenne kustbor ut till fartyget, men som de icke förstodo ryska språket, kunde de ej fatta hvad kaptenen ville. Sedan åtskilliga proviantartiklar såsom fisk, potatis o. d. blifvit dem förevisade, äfven som ett tomt vattenfat, förstodo de omsider att kapten ville hafva proviant och vatten, hvarför de åter begåfvo sig i land medförande vattenfatet. Försedda med vatten och proviant samt i en språkkunnig persons sällskap rodde de derefter åter ut till skeppet, då det blet upplyst att fartyget varit utsatt för svåra stormar och sedan proviantförrådet becydligt minskats hade de i närheten af Sverfverorts och Lyserorts fyrar gifvit signal för erhållande at lots, men hvilken dock till följd af hård sjögång icke kunde angöra fartyget, hvarefter det åter måste länsa undan åt Gotlandshållet. Sedan den från land ankommande provianten och vattnet tagits ombord, afseglade skeppet åter på natten till bestämmelseorten, som för Eder meddelare är obekant.

Ronehamn, 2 Nov.
En stöld af bygnadsvirke från utgården Nygårds i Ronemyr har i dagarne begåtts. Femtio kronor utlofvas för tjufvens upptäckande.

Stor mosskultur. Herr Duse, hvilken, som bekant, nyss köpt Ronemyr, ämnar i höst låta upplöja 150 tunnland myrmark för odling och brukning i stor skala.

Utskänkningsstället å Ronehamn stängdes i går för allmänheten. Det har väl ej varit stängdt på 30 år.

Föräldramöten ha af härvarande v. pastor hållits i skolsalen två gånger i förra månaden.
Bland talare märkas förutom pastorn skollärarne i Burs och Rone. Deltagarne ansågo dessa möten för den vigtiga saken högeligen af nöden.

Skolinspektören, kyrkoherden Uddin, besökte i förra veckan folk- och småskolorna här.
Dervid anmärkte särskildt vissa föräldrars stora försummelse att i månader hålla barnen borta från skolan under terminen. Detta borde ändras såvida ej skolrådet skulle ingripa.
Dessutom borde ej barnen sluta sin skola förr än tiden vore inne. — Vid samma tillfälle behandlades något frågan om att till blifvande skolhus inköpa en lägenhet — konsul Öfverberg tillhörig — å Ronehamn. Något beslut är derom dock ej fattadt.

En ko dog förra söndagen helt plötsligt af trumsjuka. Man hade sett den frisk kl. 1, men kl. 3 var kon död.

Sin vigselring förlorade en brud häromdagen vid kyrkan, då hon skulle utkasta äpplen till barnen — »brudgutt». Efter något sökande återfans den dock snart. Men åldriga gummor tro dock att det ej »bådar godt för framtidens lycka» — inte vet jag men jag tror ej det bådar något alls.

Från Oktoberstämman anteckna vi, att utdebiteringen för nästa år pr fyrk af nämd och stämma sattes till 47 öre. Förra året var det 83 öre, alltså en höjning med 14 öre. Detta får dock ej skrifvas på minskad inkomst af utskänkningen, utan på de stora behofven till fattigkassan, hvars behållning under detta år åtgått.

Till deputerad för val af brandstodskompromissarie valdes skollärare Joh. Stengård, som äfven erhöll brandstodsskrifvarebefattningen.

Till svar på Svenska Handelsföreningens förfrågan ansågs som riktigt att landthandeln ofta beärefves oskickligt, hvarför dess förläggande till hamnar och handelsplatser vore önskvärdt; att icke kommunalstämman utan k. m:ts bef. vore det forum, som bäst kunde läripligen öfvervaka densamma oah att annars i andra fall intet intrång på den personliga friheten borde göras. Den bords fritt utveckla sig.
Till sist några ord om ett gammalt minne för blott

femton år sedan,
då insändaren at dessa rader först gjorde bekantskap med Gotl. Allehanda och gaf uppslag till de nu så utvecklade landsortsbrefven. Det var nämligen tjufvarne Hjert och Tectors gyllene tid, då de dansade ön rundt efter silver och klingande valutor från kyrkor och bondgårdar. Befolkningen var i feber och frågan gälde: är du tjuf eller icke? MHustjuf eller kyrktjuf gjorde detsamma. På en utstakad linie voro vi sex fredliga män försedda med yxor, spadar och spett men blefvo utan barmhertighet tagna för tjufvar och skickade en hel halfmil i väg, till dess ortens pastor hjelpte oss ifrån de frivillige poliserna som foro fram värre än horngubben på Skanstull. Andra lära på den tiden varit ute för samma öde, hvilket hade till följd en märkelig epistel i denna tidning som med skäl kunde kallas ett ord i sinom tid. Det var då jag fann att pressen var en makt.
Frans Syntax.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 6 November 1889
N:r 128

Om Oss Drivs med WordPress