Ronehamn, 28 Juli.
Ett apropå var säkerligen meddelandet från norr om lösdrifvande hundar under förbjuden jagttid. Ty äfven här i trakten får man nästan dagligen höra »dref» och i söndags påträffades det ej mindre än 6 st. hundar i sällskap. En var mörk, de andra voro röda till färgen. Ea unghare fick också sätta lifvet till. Undras just om det ej är skäl låta unghararne få basta tills tiden kommer.
Månne tjufgods? Ena henmansägare varsnade i våras i sin hage ett litet upplag af plank och bräder. Men som det fans en lokomobil i närheten och som upplaget mycket snart försvann, Jade han ej just så särdeles stor vigt dervid. Emellertid varsnades helt nyligen i en s. k. »bryttun» bland riset några plankändar framsticka och undersökning vidtogs. Här fann man nu det ofvannämda uppslaget och än mera, Bud sändes till sågverksägarep, som igenkände desamma såsom varande hans och hemförde sin egendom. På stället lemnades en bräda med påskrift »att stjäla går väl an, men gömma det är värre», hvilket nog här besannades. Men hvem är tjufven? Man tänker visserligen hit och dit och troligen blir det klart en gång, men det måtte dock varit en som haft starka skuldror enär afståndet ifrån eågen var väl 1/8 mil.
Väderleksförhållandena hafva i år varit bra säregna. Den ena stunden värme, den andra kyla, den ena regn, den andra hagel och likväl öfverhofyud taget stark torka så att redan på många ställen är vattevbrist åtminstone till kreaturen i hagarne. I tradaga föll här i halfva socknen ett starkt skyfall, eller så att regn och hagel rent af störtade ner, så att dikena blefvo i hast öfverfulla, Och under allt detta föll icke en droppe i det en qvarts mil härifrån belägna Hemse den gången.
En omväxling i dagliga enformigheten nu under pågående rågskörd beredde oss artilleriafdelningen, som med sin tross af 40 hästar, 7 vagnar och 2 kanoner anlände hit, dag kl 2. Det hela såg rätt krigiskt och många, som ej hålla tidningen, kommo med andan i halsen frågande hvad som stod på.
Från Eke berättas att då man från utställningen vid Hemse gillet ledde hem de två prisbelönta tjurarne, bade dessa kommit i strid med hvarandra, med den påföljd att båda förarne måste rymma fältet. Den ena blef dessutom ganska illa tilltygad af den ena tjuren och lär ej ännu vara frisk samt hade blifvit än mera illa åtgången, om ej de båda behornade bestarne råkat i delo med hvarandra, Tillstädeskommande folk blefvö, sedan tjurarne blifvit fasttagna, herrar öfver krigsplatsen.
Fisket har under denna sommar varit så jämt gifvande som ej då många år. Strömmingen är fet, stor och rar och priset det normala eller 25 öre valen.
Sundre, 28 Juli.
Se efter barnen. En liten sexårig flicka från Hamra erhöll en dag lof af sina föräldrar att besöka några i närheten boende jämnåringar, dervid de under lekens yra togo sig det orådet före att klättra upp på logloftet. Plötsligt störtade den lilla tösen ned från sin höga plats på logen öfver en derstädes stående vagn, dervid hufvudet blef högst illa tilltygadt af.
ena vagnsslåen. Vid de öfriga barnens skrik tillskyndade folk, som bar in den lilla, hvilken af det olycksdigra fallet förlorat medvetandet, hvarefter hon sedermera forslades till sina föräldrar, som naturligtvis blefvo högst bedröfvade öfver olyckan, Fl\’ckan lär emellertid pu befinna sig på bättrivgsvägen.
Rask fjortonårig djurvän. En hök slog häromdagen ned på en stackars fågel och borrade sina klor djupt in i den senares rygg. En pojke som händelsevis var vittne till detta morddrama rördes af medlidande med den värnlösa stackaren, som skrek erbarmligt. Han sprang in efter fars laddade bössa, lyckades att derefter komma den på marken och sitt offer sittande roffågien inom håll och pang der låg vår herr hök, till den lycklige skyttens stora förvåning och glädje, liflös. Varsamt löstes nu klorna ur den svaga fåglens rygg, som så emåningom qvicknade till, och med ett gladt qvitter såsom tack åt sin räddare flög han sedermera derifrån.
När damerna föra krig. Följande i trakten enastående komiska scen utspelades för några dagar seden i en grannsocken: För att verkställa höräfsning hade en landtman bjudit åtskilliga qvinliga anförvandter och slägtingar till sig. Under arbetets fortgång, då de flestas tungor voro i en ganska liflig rörelse, råkade tvänne af de närvarande, nära slägtingar, i en häftig ordstrid med hvarandra ; ingen ville blifva besegrad. Den ena, en nära sjuttiårig gumma, som väl tyckte att hon borde vara den »starkare», hade dock funnit sin öfverman på detta område, hvarför hon i förtrytelsen häröfver blef så uppbragt att hop, under det en mängd ohyggliga eder flödade öfver hennes läppar, tilldelade sin vederpart ett våldsamt slag för bröstet med sin räfsa, hvarefter hon skyndsamligen aflägsnade sig åt sitt hem; i vreden förglömmande både sin middag som på stunden vankades, och sina på morgonen hopsamlade »kakbullar». Hemkommen satte hon ögonblickligen eld och lågor i den hemma varande dottren som genast skyndade till landtmannens gård efter de förglömda effekterna, dervid äfven hon med ett egendomligt tillbygge (ett bleckspann) måttade ett väldigt slag åt sjelfva kokaremor i huset, som dock lyckligtvis icke träffade.
Af nyfikenhet att se en negergosse, som missionär Nilson förde med sig, var i dag Vamlingbo missionshus totalt fullproppadt af folk.
Hemse, 29 Juli.
På tal om resande kan meddelas, att till och med det ju i många afseenden obetydliga Hemse fått glädja sig åt framstående mäns besök. Ledamoten at riksdagens förste kammare, godsägaren Hugo Tamm och hans fru hafva nämligen i dag besökt Hemse, dervid folkhögskolans föreståndare fick visa folkhögskolans och landtmannaskolans lokal, uudervisningsmateriel m. m., derv:d herskapat Tamm med synnerligt intresse gjorde sig underrättade om allt som rörde landtbruksundervisningen och dess ordnande härstädes. Återresan ägde rum med eftermiddagens bantåg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Juli 1890
N:r 116
