Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Ronehamn
Ronehamn består av ett mindre samhälle, en lant- och fiskehamn samt småbåts- och gästhamn.
1 Oktober uppvisades 73 täflinde kronprof, för hvilka pris, som igår utdelades, tillerkändes följande personer: 1sta pris 50 kr Niklas Larsson, Pejnarfve i Levide, Jakob Pettersson, Robbenarfve i Garde, Lars Jakobsson, Sindarfve i Garda. 2:dra pris 30 kr. Nils Christianson, Sicklings i Klinte, Karl Pettersson, Hallbåtor i Levide. 3:dje pris 20 kr. Aug. Nyberg, Odvalds i Klinte, Nils Nilsson, Krämplösa i Hejde, Lars Pettersson, Källstäde i Lärbro, Jakob Walby, Pejnarfve i Levide, Jakob Oskar Pettersson, Magnsarfve, Ekeby, K. J. Broander, Ronehamn, Petter Bendelin, Anderse i Bara.
Gotlands Allehanda Lördagen den 4 April 1891 N:r 51
Ronehamn, 29 Dec. Kommunalstämma har i dag hållits härstädes, då åtskilliga val förrättades. Till ordförande i kommunalstämman valdes handlanden L. Cramér och till v. ordf. hemmansägaren N. Nilsson, Åhlarfve, hvilka båda äfven blefvo valda till samma befattningar i kommunalnämden. Öfriga ledamöter i nämden blefvo konsul L. Cramér, omvald, handlanden J. W. Broander och hemmansägaren P. Tomason, Gullgårda, nyvalda. Suppleanter bletvo hemmansäg. J. V. Hansson, Stahle och J. Tumsson, Engårda. I fattigvårdsstyrelsen invaldes hemmans: ägarne N. Wahlby, Davide, och P. Jacobson, Eogårda. I magasinsstyrelsen invaldes J. Hansson, Smissarfve, ordförande, J. Petterson, Vinarfve och A. Johanson, Davide, ledamöter, Till revisorer för att granska det löpande årets räkenskaper utsågos landtbr, L. Duse och folkskollärare J. Stengård. En fråga, som ansågs ej böra lemnas obeaktad, var de många »extra vakanser» från i tjenst varande pigor, som kastas på fattigvården i oroväckande antal. För att i någon mån motverka detta missförhållande och för att bördan må bli dräglig för skattskyldige föreslogs som högst önskvärdt att låta kontrahenterna hålla gårdgång med vissa matdagar på hvarje gård.
Kyrkostämma hölls derefter med pastoratet för anskaffandet af ett rum för konfirmandundervisningen. Sedan kyrkoherden förklarat att för året sådant torde kunna beredas i prestgården på grund at det ringa antalet barn, vardt ärendet tillsvidare uppskjutet.
Fattigvården. Att en qviona, som sagt sig vara från Boge, bettlande strukit omkring i trakten här på hösten, är nog riktigt. Men som hon ej blef tagen i förhör, fick saken passera. Dessutom ha här varit personer från Guldrupe, Buttle, Burs, Eke, Linde, Klinte och Stånga. Om dessa varit i sådana behöfvande omständigheter, att de behöft bettlia, kan ju naturligtvis ej afgöras. Godt är det emellertid, att fattigvårdsstyrelserna ej tillgripa skjutsar eller s. k. lagligt tillvägagående genast, ty det har här visat sig, att ett bref förot till den eller de socknar, saken närmast rör, gjort mycket god verkan, och så har man sluppit att köra onödigt, ty ej alla af den sorer) folk behaga tala sant, som nog är väl ändt.
Vamlingbo, 29 December. Fördomen mot användandet af slagtmasker vid verkställande af slagt börjar så småningom att försvinna på landsbygden, efterhand som djurägarne få se och erfara nyttan af desammas begagnande. Vanligtvis utföres slagten vid dessa tillfällen af någon i yrket kun nig person, men ibland händer ock att någon »företagsam» kreatursägare sjelf pröfvar på den nya metodev, hvarvid mången gång ej allt tillgår som sig bör, och då rätt komiska scener utspelas. Ett sådant förhållande uppstod för kort tid sedan härstädes, då en landtman medels elagtmask skulle slagta en honom tillhörig oxe. Afnyfikenhet hade många åskådare infunnit sig på platsen der exekutionen skalle försiggå. Men vår »slagtare» lyckades ej att med första slaget å den sprint, som indrifves i hjernan, träffa denna, hvadan djuret slet sig från bållkarlen och ut på gården. Allmän uppståndelse af de talrika åskådarne, som så fort som möjligt försökte sätta sina respektive personer i säkerhet för det rasande djuret. Omsider lyckades det dock några »modige» män med djurägaren i spetsen att mota in djuret och fasttaga detsamma, hvarefter »lyckan stod de djerfve bi», så att oxen vid första slaget dignade medvetslös till marken, till sor glädje för de ur sina gömslen framkrypande, halft förskrämda »observatörerna». På tal om kreatur kan äfven antecknas att ett försäkringsbolag nyligen bildats inom Öja och Hamra socknar, med som tyckes god framtid för sig, enär nästan hvarenda djurgare ingått i ds detsamma som medlem eller delägarf. Till en början lär en afgift af 25 öre för ett hundra kronors försäkring vara bestämd, och sedan allt efter behofvet. Inom Vamlingbo socken, der ett likadant företag för några år tillbaka var å bane, funderas nu återigen, tack vare föredömet från grannsocknarne, starkt på att inrätta ett dylikt kreatursförsäkriogsbolag. Beslut – derom skall på pyåret fattas.
Ryktesvis förmäles, att fiskare från de sydöstra fisklägen under sina fångstförsök i början af denna månad iakttegit en mängd fylda fat — det antages att de innehållit vin flytande i sjön, men hvilka det dock var omöjligt att berga i deras små fiskebåtar.
Höga pris på bränsle gälla härstädes. Så t. ex. betaltes häromdagen på en auktion 12 till 13 kronor pr gammal kast för furuved, ceh för björk omkr. 14 kronor. Vid bållna auktioner å skog ha äfven utomordentliga pris betipogata i förhållande till varans verkliga värde.
Ett utmärkt slädföre har uuder helgdsegerna varit härstädes som äfven begagnats ganska flitigt såväl helg- som söckendag.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 31 December 1890 N:r 203
i Johan Larssons Allmungs i Stånga konkurs kallas att sammanträda Å värdsbuset i Ronehamn måndagen den 22 December 1890 kl. XI f.m. för att mottaga redovisning öfver boets förvaltning och granska upprättadt förslag till utdelning. Rättens Ombudsman.
Borgenärerna uti handl. L. P. Olssons i Hablingbo konkurs kallas till sammanträde å herr Axel Lundbergs kontor i Visby torsdagen den 18 dennes kl. 12 på dagen för att bestämma och föreslå förvalningsarfvoden jämte andra konkursboet rörande frågor. Domarartve i Öja d. 1 December 1890. RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 10 December 1890 N:r 192
Sundre, 2 Dec. Att en ung mans väg till ena pigo ibland är tämligen hemlighetsfull är ej så ovanligt; men att, då det gäller en friarefärd till en aflägsen socken, hålla traktens pratsjuka gummor i okunnighet härom faller sig allt litet svårare. En afortens ungersvenner, som råkat förälska sig i en ung flicka från en nordlig socken, hittade dock härsmsistens på följande listiga knep i den vägen. En af den kärlekskranke ynglingens gifta manliga vänner vidtalades att med sin skjuts och i egenskap af »böneman» medfölja vår friare för detta ändamål, under tysthetslöfte naturligtvis. För att nu allt skulle ske i största tysthet så begaf ungersvennen sig tidigt på morgonen till fots i väg, under förebärande för grannarne att han skulle på hamnen, hvarefter »bönemannen» senare på dagen äfven knogade i väg med skjutsen åt samma håll för att besöka — slägtingar i »nådri», efter det han under största försigtighet och hemlighetsfullhet i sin vagn praktiserat »friarens» ytterrock och er Men ödet ville att de båda männen blefvo sedda af en person från hemtrakten, då de i triskt traf färdades vägen fram bortom »hamnen», försänkta i tämligen högljudda kärlekskommentarier, och dermed var dr snart kringspridt bland grannarne, helst som äfven mannen från hemtrakten ytterligare på vägen fått bekräftelse på hvart resan gälde och hvad ändamål den hade. Så går det när man vill hålla någonting fördoldt i mörkret, som hörer till de allra läckraste rariteter för »gummor» vid kaffetåren och »gubbar» vid toddyglaset.
Norra Gotland, 4 Dec. En bortglömd landsända? Med glädje och tillfredsställelse måste den sanne djurvännen helsa de åtgärder, som Gotlands djurskyddsförening vidtagit för att lära allmogen slagta på ett sätt, som bespar djuren de många och långa pinsamma stunder, de nu få utstå, då de skola fara hädan, men detta endast på södra Gotland; då deremot vi, nordergutar, eller rättare våra arma kreatur ej hafva blifvit berörda af denna förenings ädelmodiga verksamhet på nämda område. Vi hafva hvarken slagtmasker eller någon som lär oss att slagta på ett förnuftigt sätt, men kreatur hafva vi, gunås så visst, som behöfva skydd.
Tulljakten, som ombestyr bevakningen å östra kusten, råkade för litet sedan ut för det missödet att frysa. inne vid Kylley och sak nade förbindelse med land. Sedan nu blidväder inträdt, har den erhållit order att förpassa sig till Ronehamn, för att undgå vidare gruff med Bore.
Fatal glömska. Från en af våra landthamnar sku!le en person med ångbåten försända er låda fisk till Stockholm, men öfverlemnade åt ett ombud att aflemna låda jämte konnossement å båten. Denne gjorde dock ej sin sak bättre än att han glömde konnossementet, hvarför adressaten, som blifvit underrättad om lådans ankomst, ej utfick densamma. Emellertid kommer sent omsider till vår afsändare en räkning från Stockholm å omkostnaderna för en af sundhetspolisen bortskaffad låda skämd fisk, och får han ou vedergälla denna glömska med en liten förlust på omkring 60 till 70 kronor.
Ronehamn, 4 Dec. Om eldsvådetillbudet skrilfves ytterligare: Vid Jakobs gård utbröt natten till i tisdags eldsvåda. Ea gaslampa, som oförsvarligt nog lär haft sin plats kakelugnen, fattade nämligen eld, som blossade upp under taket i rummet, der fjorton fiskegarn hängde till tork ning, hvilka lätt avtändliga som de äro snart stodo i ljusan låga. Innan nu något för släckning kunde göras och folk från i närheten liggande Engårda gård hunno anlända, var hela rummet ett enda eldhaf, men som dörrarne ej öppnades fick elden endast litet luft, hvarför den ock ej kom vidare. Men en äldre person som låg i sängen, Olof Olofsson, erhöll svåra brännskador i nacken och ansigtet, dock ej lifsfarliga. Jämte horom låg äfven en hund, hvilken blef så illa både qväfd och bränd att han måste dödas. Nämde hund plägade sprioga dit från Erelhem, der han är hemma. Sedan folk anländt och lilla sprutan kom i gång släcktes elden snart utan att skada mera än än rummets möbler, sängkläder och diverse annat samt fiskgarnen, som naturligtvis blefvo totalt förderfvade. När stora sprutan från hamnen anlände, var det värs\’a öfver. Men hade hela hnset kommit att brinna så hade Eagårda af flere parter bestående gård på grund af vinden starkt hotats och en svårare eldsvåda kunnat uppstå. En annan eldsvådeunge. Hos en arbetare, som, talande med en person på landsvägen, gick ut ett ögonblick, uppstod eld derigenom att gnistor sprakat ut i sängen och der gjorde åtskilliga förödelser, innan den hann begränsas och släckas. Skorstenseldar uppstå ganska ofta, men lyckligtvis aflöpa de utan skada, ett bevis på att brandmurarna äro i godt skick. En tre, fyra på en gång är ej alls sällsynt på landet här.
Yrkestiggeri pågår äfven på landet. Som exempel härpå kan anföras att ända från Guldrupe, Boge och Tofta spatsera personer med syfte att tigga, hvilket är lättare än att arbeta, Ett stort fel är att det tillåtes af fattigvårdsstyrelserna. Och huru användes det så sammansparade? En qvinona hade fått ull ända till 5 skålp. och hennes barn kunde väl behöfva kläder, men i stället för att arbeta samman det så samlade såldes det för en spottstyfver och så fortsatte qvinnan sitt fria lif. En annan, en mansperson, erhöll råg och malt men som snart såldes rent af för underpris och så förvandlades pengarne i bränvin. Detta har skett helt nyligen. Och så klagas öfver dåliga tider. En arbetare, för öfrigt känd, frisk och rask, gör aldrig annat året rundt än tigger. Han har hustru och 5 barn och ett följer honom.
Alskog, 2 Dec. Folkskolläraren i Alskog, hr Osk. Lindgrev, erhöll til present utaf några af sina skolbarn på sin namnsdag Oskarslagen en bordlampa, som ett tacksamt minne.
Gotlands Allehanda Fredagen den 5 December 1890 N:r 189
Från Ronehamn ingår underrättelse, att handl. Karl J. Broander derstädes i går afton aflidit efter en längre tids sjuklighet och flere upprepade slaganfall. Tillsammans ried sin broder öfvertog han på 1860-talet handelsrörelsen efter sin svärfader och bar under tre årtionden under firma C. J. Broander drifvit jämförelsevis omfattande affärer. Den aflidne, som var tysk konsularagent på platsen, efterlemnar enka, född Björkander, och 4 barn.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 24 September 1890 N:r 148
Att min käre make, Handlanden Carl Johan Broander, efter långvarigt lidande stilla afled å Ronehamn den 23 September kl. 8,30 e.m. i en älder af 53 år och 14 dagar, djupt sörjd och sakvad af mig, barn, åldrig moder och svärmoder, syskon, slägtingar och många vänner; har jag den sorgliga plikten tillkännagifva. Hilda Broander, född Björkander. Sv. ps. 235, v. 5. Joh. Upp. b. 21 kap., 4 v.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 24 September 1890 N:r 148
För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken. Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo. När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp. Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare. Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand. Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra. Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.» När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida\’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden. Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar. Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla. Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken: 1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda: 0—3 dåligt spel 4—6 godt spel 7—8 mycket godt spel 9 utmärkt spel 10 högst berömligt spel 2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna; 3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen. För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.
Prisdomare voro: i bakpärk: handl. R. Snöbohm, Klinte, bankbokb,. A. Pettersson, Visby, handl. C. Degerman, Visby, fabrikör J. Ödin, Visby, bokb. J. Eklund, Visby, handl. J. L. Kahlquist, Visby.
i frampärk: konsul Lars Cramér, Ronehamn, lektor M. Klintberg, Visby, fanj. N. Hägg, Bjerges, kommissarie E. Svallingson, Klinte, handl, C; Smitterborg, handl. G. Cramér, Ronehamn.
i varpa: doktor O. Klintberg, Visby, skoll. J. P. Nordin, Veskinde, handl. Robert Löfving, Visby, handl. Josef Johansson, Visby, garfvare T. Ödin, Visby, fabrikör J. Stenström, Visby, löjtnant B. Sillén, Visby, stadskassör Kr. Ekelund, Visby, handl. R. Vallér, Visby, bokh. Cedergren, Visby, styckjunkare O. Johansson, Visby, landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.
För bedömande Vv bäste. pärkkarlen: Kapten J. Facht, Fröjel, handl, J. N. Myrsten, Slite, kamrer J. Ihre, Visby. i öfriga täflingar : löjtnant E. Sillén, löjtnant E. Nyberg, löjtnant E. Fahnebjelm, direktör A. Lindström, L. P. Hansén Dalhem, handl. C. Smitterberg, löjtnant L. Sellergren, löjtnant J. Elert.
Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö. Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas. Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:
I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare. Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng. Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva. De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen. I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen. I varpan blef resultatet följande:
Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby. Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58. Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började
frispelen, hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits. Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen. Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen. Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden. Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter. Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner. På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen. Prisutdelningen. Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal: Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen. Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle». Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar. Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt Lefve Konungen ! Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma. Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman. I öfrigt fick prislistan följande utseende:
Bakpärk: Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare. Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.
Fram- (puttpärk): Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare. Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare. Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare. Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.
Varpa: 1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim. 2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em. 3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm. 4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.
Stångstörtning: 1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo, 2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.
Höjdsprång: 1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Längdsprång: 1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.
Höjdsprång med staf: 1:a pris: 10 kr.: R Mätaby 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Hankdragning: 1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.
Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid. Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.
*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.
Gotlands Allehanda Måndagen den 18 Augusti 1890 N:r 127
