Etikett: Othem

Cementtegel, murbruk, kalk och snickerier ha god avsättning. — Ung snickare kan göra 28 fisklådor i timmen.
— Jag är trafikbilägare från början och hade mjölkkörningen om hand, men så ville jag ha litet fyllnadskörning för bilen om eftermiddagarna och började då med murbrukstillverkning. Det stod inte länge på förrän efterfrågan blev så stor att jag måste skaffa en bil till för att få ut allt bruk till kunderna och i somras fick jag ha tre bilar i gång. Så nog har det blivit \”fyllnadskörning\”…
Det är fabrikör Alrik Jacobsson i Othem, som berättar om hur hans lilla industri på Hässlebackar kommit till och utvecklats under ett enda år, och det är något som är betecknande för hela den småindustri, som på senare år vuxit upp i öyre köpingen. Där bor nu 600 personer och där råder minst lika stark utveckling som i själva Slite.
Småindustrin i Othem har nu rätt länge haft fast fot på de s. k. Hässlebackar, halvvägs mellan Othems kyrka och Slite vid vägskälet till Boge, och det ser ut som om företagarna trivs där. Det kommer nya efterhand och nu finns där både snickareverkstad, kvarn, spånt och såg, tegelbruk och murbruksfabrik samt kalkugn.
Men det finns också ett nytt område, där utvecklingen går raskt framåt, och det är Othems kors. Ända till för några år sedan fanns det bara en liten stuga och en gammal såg vid själva vägkorset men i dag är landskapsbilden en helt annan. Nu finns där ett tegelbruk och detta har i sin tur lämnat materiel till 5-6 bostadshus på området norr om vägkorset, där tomtindelning skett.
Och om några år kan man vänta bebyggelse också på södra sidan av vägen: Ju§t nu håller vägförvaltningens folk på med att räta ut kurvorna vid trafikknuten och vägen får därvid en sydligare sträckning. Området söder om landsvägen utgöres av Othems prästgårds Storhagen och en tomtavstyckning har redan planerats här för att fullföljas så snart vägomläggningen är klar.
Vi räknar med att Othem kors skall bli ett bostadscentrum så småningom, säger kyrkoherde Anders Wernberg, som berättar för Allehanda om avstyckningsplanerna. Troligen blir det så att cementindustrien i Slite får söka sitt råmaterial på längre håll och då blir denna plats en central bostadsort. Vidare skall vi hoppas att småindustrien kommer att växa och då behövs det flera bostäder också för dem som är sysselsatta där. Kommer det sedan så småningom en affär till platsen så har vi faktiskt fått ett nytt litet centrum i köpingen.

Första tillverkningen skedde under bar himmel.
— Vi började här uppe i fjol höstas, berättar fabrikör K. G. Olof ss o n, som äger det lilla tegelbruket vid Othem kors, och i första början stod vi och slog tegel under bar himmel, tills vi fick så mycket att vi kunde bygga upp en ångkammare och få våra maskiner under tak.
— Verksamheten här omfattar licenstillverkning av s. k. Vibroblock och råmaterialet till dessa finns lyckligtvis inom kommunen. Cementen får vi givetvis från fabriken i Slite och gruset finns vid Sojdbro en fjärdingsväg borta. Fabrikens placering här beror främst på kraftförsörjningen men också ur kommunikationssynpunkt ligger den här hörntomten bra till. Transporterna går nästan uteslutande pr bil och kundkretsen sträcker sig nu från Fårösund i norr till Barlingbo i söder.
— Beställningarna på tegel blev större än vi kunde räkna med och för att stå bättre rustade till ett annat år håller vi på med ett tillbygge, som ger dubbelt så stort torkrum samt dessutom ett matrum för de anställda. Fyra man är nu i arbete och sommartiden behövs det ytterligare förstärkning för att klara leveranserna. Upp till 700 tegel pr dag har vi kunnat producera när vi kört för fullt. Tillverkningen framdeles kommer givetvis att fortfarande inriktas på tegel men jag hoppas kunna bygga till så småningom och ev. få plats med någon annan produkt om så skulle visa sin lämpligt.
Ett mindre parti slaggplattor har jag slagit för hand nu i höst, också det rena sliteprodukter med slagg från Kraftverket och cement från fabriken, och de går bra till mellanväggar och isolering.

Dålig telefonförbindelse försvårar arbetet.
— Något som emellertid försvårar vår kontakt med allmänheten är de besvärliga telefonförbindelserna för denna del av kommunen, framhåller hr Olofsson. Antalet abonnenten vid Othemarsväxeln har fördubblats på sex år men ingen ny linje har kommit till och det blir därför mycket tid som går till spillo i väntan på att komma fram, både för en själv och för kunderna. Vi skall hoppas att Telegrafverket vill ha oss i åtanke så att förbindelserna pr tråd kan bli litet smidigare. Eftersom det nu blir nu tomtstyckning här uppe kommer ju snart flera \”nybyggare\” hit och med dem också flera telefoner.

Liten skruddkvarn var fröet till småindustricentrum.
Bland de äldsta företagarna på Hässlebackar är kvarnägaren Sigfrid Pettersson, somhar utvandrat från Väskinde och slagit sig ned i det som nu blivit Othems första småindustricentrum. Han började 1939 med en liten skruddkvarn, sedan kom sågen till och ett år senare köpte han också spånthyvel. 1941 byggde han ut kvarnen ytterligare till fullständig kvarn och av den ringa begynnelsen har nu blivit en rätt stor anläggning, som bär tydliga spår av att ha vuxit en bit i sänder. Just nu står kvarnen inför en grundlig modernisering och två betydelsefulla delar i den nya utrustningen ha anlänt i dagarna efter lång väntan, nämligen en modern valsstol och en plansikt. Även själva inredningen skall göras om i kvarnen och bl. a. skall en lastbrygga anläggas till sommaren.
Traktens lantbrukare ha all anledning att vara belåtna med att kvarnen överhuvudtaget finns till och att den nu moderniseras är givetvis ytterligare ett plus. Sedan kvarnen i Slite lades ned hade man att välja mellan Vägome eller Gothem, när man skulle ha något malet och det blev alltså rätt långa transporter, en del bogebor hade också sin malning i Källunge. Vid den tiden hade hr Pettersson mjölktransporter om hand men så tröttnade han på åkan-det och slog till med kvarn och såg i stället, vilket han säkert inte har ångrat. Steg för steg har han arbetat sig framåt och det är just den rätta vägen för en liten industris utveckling.

Othems stenbackar ger förstklassig kalk.
\”Den bästa kalken på Gotland bränner vi i Othem\”, förklarar flera sockenbor, som är intresserade i byggnadsfrågor, och detta ger oss naturligtvis anledning till ett besök hos kalkbrännaren Ragnar Nilsson, som också håller till vid Hässlebackar och just håller på med att lägga in bottenlagret till en ny bränning.
— Det här yrket har gått i arv för far min var kalkbrännare i många år vid Länna och Klints, berättade han. Sedan kom jag också in i det här arbetet och var i tre år hos hr Björkegren vid Rings i Hejnum och skötte kalkbränningen där. Efterhand mognade planerna på något eget och 1939 slog jag till och byggde den här ugnen.
— Eftersom jag gör allt arbete praktiskt taget ensam blir det inte mer än 14-15 bränningar pr år. Flera av köparna vill att jag skall bygga ytterligare en ugn, men dels gäller det att få eldfasta tegel och dels hänger det på bränslefrågan. Det går åt i runt tal 35 kbm. grenved till varje bränning under 2 1/2 dygn, men när veden varit sur och vädret svårt har det t. o. m. behövts 46 kmb. På sommaren när vädret är bra kan det också stanna vid 30 kbm.
— Ugnen rymmer 16 ton råsten och av det blir det 8-8 ton packsten, som ofta försvinner lika fort som den plockas ut, särskilt på sommartiden då många byggen är i gång. Orsaken till att kvaliten blir fin är den att kalkstenen är särskilt finkornig här i trakten och för övrigt hänger det på noggrannhet i sorteringen av packstenen.
Sedan gäller det att som vanligt passa ugnen väl under bränningen och för att skydda ugnsmunnen har jag byggt ett litet skjul framför, som slutar tätt till och hindrar kallluften att komma in i ugnen. Konsten är att hålla sig vaken under de 2 ½ dygn som bränningen pågår, men också det blir en vana. Somnar man in några timmar när ugnen står i sitt bästa flor så kan man hälsa hem, för har värmen börjat gå ur stenen kan man inte få dit den igen, om man eldar aldrig så.

Fisklådor produceras på löpande band.
En modern och välutrustad snickeriverkstad hör också till småindustrierna på Hässlebackar i Othem. Det började med ett litet skjul där man spikade fisklådor men 1943 övertog hr Hilmer Olsson denna rörelse och utvidgade den till fullständig verkstad med modern maskinuppsättning. Nu i höst har rörelsen ånyo bytt ägare och den nye innehavaren är möbelsnickaren Bertil Larsson, vilken som bekant fick sin förra verkstad vid Långorre förstörd vid en häftig brand i somras. Nu har han spottat i närvarna på nytt och fortsatt sitt arbete på denna plats, varmed han har möjlighet att tillgodose sina gamla kunder med arbeten och skaffa nya.
— En betydande del av verkstadens arbete består av lådtillverkning för den gotländska fiskexporten och vi har f. n. fyra man i skogen för att skaffa virke till lådorna. Ett lager på omkring 1,000 stycken har vi också i beredskap och tillverkningen fortgår då och då, säger, hr Larsson.
— En duktig medhjälpare har jag i Bertil Lindstedt, som brukar ha ett 40-tal lådor klara till 3-tiden varje eftermiddag och som spikat 28 lådor vid en timmes intensivt arbete. En dag spikade han enbart lock till lådorna och kom upp till 300 sådana. Med två man på lådfabrikationen går det bra att få ihop 75 st. pr dag, förklarar hr Larsson och unge Lindstedt visade vid vårt besök att det inte var \”båg\”, när han på 3 ½ min. plockade samman virke och slog ihop det till en färsk och fin fisklåda med mittstycke och lock.
Hr Larsson själv sysslar med köksinredningar och möbelsnickerier och med maskinernas hjälp kan man fort och lätt tillverka fönsterbågar, dörrar och andra byggnadssnickerier, varför framtidsutsikterna förefalla goda.

Cementrörtillverkning kommer nästa år.
— Avsättningen av murbruk blev mycket större än jag någonsin kunde räkna med när jag startade den 1 okt. 1945, omtalar fabrikör Alrik Jako b s s o n, som innehar den färskaste industrien vid Hässle. Högst 4-5 kbm. murbruk om dagen räknade vi med att kunna framställa, men i somras kom vi upp till 10 vissa dagar i högsäsongen och det blev knepigt att hinna med alla transporter, då vi måste hämta sanden i Stenkyrka.
I januari började vi med tillverkning av cementhåltegel och nu är det inalles sex man i arbete. Cementvaror kan komma till användning i många former och i somras gjorde vi t. ex. en uppsättning blomkrukor till trädgårdar. Efterfrågan var livlig och och nu har vi inte en enda kruka kvar. Till våren är det meningen att vi också skall börja med rörtillverkning, om nu de beställda maskinerna hinner hit i tid.
Det framgår med all tydlighet att den industriella verksamheten nere i köpingen smittat av sig också till kommunens övriga delar och att man gärna ser de olika företagen växa upp som förstärkning av samhällets ekonomiska ryggrad, råder det intet tvivel om. Märkligt är också att se hur en småindustri drar andra med sig, tills det såsom i detta fall blivit en hel liten klunga. En särskild utredning om ytterligare stöd åt köpingens småindustri har också bebådata och det är alltså tydligt att man från kommunalt håll vill hjälpa fram den nuvarande verksamheten till ökad omfattning och få andra tillverkningar till stånd.
Till andra kommuner som gärna skulle vilja se en sådan utveckling inom sina egna gränser skulle man kunna. säga : Gack och gör sammaledes.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 12 December 1946
N:r 289

har beviljats metallarbetaren Harald Mattsson Blomberg från Othems församling, vilken varit estländsk undersåte. (P.)

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 5 December 1946
N:r 283