Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Grötlingbo, 18 Dec.
En olyckshändelse, hvilken medförde dödlig påföljd, inträffade härstädes förliden fredag, då den af alla lånsökande väl kände och anlitade 63-årige hemmansägaren Matias Erasmisson Breens, fick en sorglig ändalykt. Förloppet var detta. En lånesökande från angränsande socken kom till honom och ville låna en summa (man har sagt 900 kr.) mot aflemnande af fullgod säkerhet, som bestod i värdehandlingar, hvilka af lånegifvaren mottogos och godkändes, Gubben, lånesökanden och vittnen gingo upp i andra våningen, der den förstnämde i salen hade sin byrå, med inlåsta penningar och skuldförbindelser. Affären uppgjordes, och så skulle den, efter vanligheten, bekräftas med spirituosa. Vare sig nu att gubben tagit in mera än han förmådde bära af den falska varan, eller någon svindel öfverfallit honom, hur som helst, men det faktiska är, att gubben vid nedgåendet föll framstupa utför trapporna och ned på förstugans stengolf, med dena påföljd, att han förlorade både sans och medvetande och förblef mållös till sin död den 17 dennes på e. m. Det förundrar väl vågon, att icke de medföljande yngre personerna hjelpte den gamle ned. Jo, de hade erbjudit honom hjelp, men han afslog den med dessa ord: »Å, Jag har gått så många gånger de här trapportnn, så jag hjelper mig nog sjelf». Läkaren telefonerade man genast efter, han kom, men han kunde intet uträtta.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 December 1893
N:r 198

Publicerat

Skenande hästar — spildt menniskolif.

I går middag vid 1/2 3-tiden kom en med 2 hästar förspänd skjuts körande genom Söderport nedför Slottsbacken. Skjutsen, hvark voro lastade 3 tolfter bräder, en halfkast ved och ett par fodersäckar, tillhörde L. J. Eklund, Dune i Dalhem, och kördes af 21-årige ogifte drängen Johansson.
I Slottsbacken blefvo hästarns skrämda af någonting och började skena, och deras fart ökades ytterligare, då de skyggade för ett hvitt skynke, hvarmed en qvinna höll på att tvätta fönstren i det i hörnet ligande kafét. Drängen uppmanades att släppa tömmarne, men höll dem dock qvar och sprang med. Utanför trappan till sakförare Stenmarks hus, klämdes emellertid körsvennen in mellan vagnen samt slog hufvudet i trappstegen så att han blef liggande orörlig utan tecken till lif nästan.
Han bars genast in på hr Stenmarks kontor och på telefonbud kommo tillstädes doktorerna Ramberg och Dahlgren, hvilka dock ingenting kunde uträtta. I hr Stenmarks skjuts forslades den olycklige dock till lasarettet, men hade aflidit innan han ankom dit, till följd af de erhållna skadorna, som förorsakat hjernskakning.
Hästarne fortsatte att skena Hästgatan framåt, men fasttogos oskadda vid handl. Lindgrens.
Åter en allvarlig maning till våra gotländingar: kören in edra hästar bättre!

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 December 1893
N:r 198

Publicerat

Från landsbygden.

Burgsvik, 14 December.
Liket efter en af de under sistlidne Oktober månad drunknade Hamrabofiskarne har nu ilandflutit och hittades i söndags af en hemmansägare från Lilla Sindarfre i Hamra uppslaget på land strax norr om det fiskläge Ejmundsbod, från hvilket de vid olyckstillfället utgingo. Den funna var husbondesonen Lars Hansson Sindarfve. Hafvet hade så illa tilltyget sitt offer att det var alldeles oigenkänneligt, så att det blott var på klädespersedlarne ingenkände detsamma.
Egendomligt är att man i den dödes portmonnä fann en nästan oskadad sedel af femkronors valör, oaktadt liket legat två månader i hafvet. Portmonnän af papp var äfven oskadad, men då man rörde vid den föll den tillsammans. Klistret med hvilken den var hopsatt var utblött.
I går ägde jordfästningen rum å Hamra kyrkogård och hade der framlats många deltagande ungdomsvänner för att egna den så sorgligt bortgångae kamraten en sista vänskapsgärd.
Mössorna efter de förolyckade lära förut enligt hvad det berättas, vara upphittade vid Faludden i Öja.

Olyckshändelse. Från Vamlingbo berättas att, då en bonde vid Siffride derstädes på eftermiddagen i tisdags skulle hämta sina på morgonen i en åker utslöppta nötkreatur fann han en tjur liggande med afbrutet lår oförmögen att kunna resa sig hvarför djuret på stället nedslagtes. Trolgen hade olyckan skett vid brottning mellan djuren. Tjuren lär vara försäkrad i pastorarets försäkringsbolag.

Många djur i en ficka. En bonde, som i måndags vid en resa iklädt sig en ej förr i år begagnad respels fodrad med skinn, märkte då han var kommen ett stycke på väg något passlande i bröstfickan. Han knäppar upp rocken och känner efter i fickan, men häpnade då han fann att han hade med många lefvande att göra. Raskt kastade han rocken af sig samt skakade den upp och nedvänd, då ej mindre än nio stycken råttungar föllo ur. Ett fullständigt råttbo fanns der äfven, så att troligen hade råttmamma fått ögonen på den varma pelsan, att deri hafva sin nedkomst.

Att lasta spannmål för härvarande exportörers räkning gjorde ångfartyget Klintehamn en extra tripp hit ned. Det är ej ofta vi få se denna »budbärare», här så sent på året.

Ett tillbud till olycka yppade sig för några dagar sedan i en större väderqvara härute, då den s. k. grynstenen sprang sönder i flera delar under det qvarnenv var i full gång. Lyckligtvis skadades ej någon vid tillfället, men hade olyckan timat några ögonblick förut, då kunde man med säkerhet antagit att mjölvaren blifvit massakerad af de kringdansande stenstyckena, alldenstund han då uppehöll sig i närheten, Nu inskränkte sig skadorna blott till ramponering af åtskillgt i qvarnens innandöme.

Vidskepelse florerar ännu här och hvar. Se här ett exempel som är ganska löjligt: En gammal gumma som led af svår frossa, hade tätt i sitt hufvud att hennes sjukdom blefve botad om hon kunde erhålla ett »likben» till låns från kyrkogården på en liten tid. Alltnog hon sände, i hemlighet företås, tvänne af sina barnabarn till bemälde plats för att hämta »botemedlet» i fråga, men som dessa voro rädda att gå på kyrkogården efter det begärda och ej heller tordes komma hem utan det radikala medlet, hittade de på råd. Ien hage bredvid gården hade för en tid sedan en bagge ljutit döden. Skelettet låg ännu qvar, och från detta bemtade de ett »likben», hvilket gumman lade i sängen bredvid sig, och hvad häder; efter en kort tid var gumman återstäld från sin svåra sjukdom och det lånta fingo barnen tillsägelse att lemna igen på samma plats der de tagit det. Detta upptylde de och så till vida att de slängde fårbenet ut på sophögen, men hufvadändamålet blef dock vunnit!

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 December 1893
N:r 196

Publicerat

Funnen process mot ryska örlogsministeriet.

Som man torde minnas, öfverseglades hr F. Nyström å Slite tillhöriga briggen Dorette 7 Maj 1890 i Öresund af ryske örlogsångaren Rasboynik och blef kondemrerad. Rättegång inleddes med anledning häraf mot vederbörande i Ryssland, då örlogsmannen var orsak till kollisionen. Hr Nyström förlorade målet i första instansen, men gick vidare och nu har utslag till hr N:s förmån fallit i högsta rätt. I dag har hr Nyström fått mottaga i ersättning för Dorette af Ryska staten 8,827 riksmark.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 December 1893
N:r 196

Publicerat

Om den sorgliga sjöolycka,

som meddelades i ett telegram i vårt onsdagsnummer, nämligen att Sliteskeppet Kristina strandat vid Mardö i närheten af Arendal i Norge, ha visserligen ännu icke inlupit några detaljerade underrättelser. De antydningar, som lemnades om att befälhafvaren saknades, ha emellertid smärtsamt nog besannat sig. Enligt senare meddelande har vämligen kapten Mathias Kindberg vid strandningen omkommit. Hans lik påträffades efter strandningen, och i morgon äger begrafningen rum.
Kapten Kindberg var en synnerligen dugande sjöman, som i många år fört fartyg, nu senast en längre tid för handlanden F. Nyström i Slite. Han befann sig nu, då olyckan timade, på resa från England till Köbenhavn med last af koks.
Besättningen utgjorde, utom befälhafvaren 7 man, så att man, att döma af onsdagens telegram, torde få anse densamma räddad. Åtminstone ha ej de senare underrättelserna jäfvat detta antagande. Ingenting nämnes heller i de enskilda meddelandena om att någon vid olyckan blifvit vansinnig
Kristina, riggad som barkskepp, var ett af de medelstora fartygen inom Gotlands handelsflotta lastande 100 standard. Man anser, att detsamma nu blir vrak.
Om vi ej misstaga oss, är Kristina det tredje fartyget, som hr Nyström under detta år förlorat. — Alla ha de varit oförsäkrade.
I dag har ingått underrättelse, att Kristinas rigg och inventarier inbergats till Arendal från vraket mot ersättning af en tredjedel af värdet.
Besättningen bestod af styrman Österman från Lärbro, konstapel Lindblom från Helvi, lättmatrosen John Blomberg och Hugo Karlbom samt jungmannen Oskar Johansson från Slite, jungman Arvid Löfqvist från Lärbro och kocken Karl Pettersson från Visby. De hämsändas i dag från Arendal.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 December 1893
N:r 196

Publicerat

Dödsfall Mathias Kindberg

Tillkännagifves att min älskade make Sjökapten Mathias Kindberg, vådligen omkom utanför Arendal den 12 December 1893 i en ålder af 52 år, 8 mån. och 26 dagar; innerligt sörjd, saknad och begråten af mig, 2 barn, syskon, svärföräldrar och en talrik vänkrets.
Hanna Kindberg,
född Nyström.
Sv. Ps. nr 481, v. 8.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 December 1893
N:r 196

Publicerat

Från landsbygden.

När, 10 Dec.
Olyckshändelse. Es dräng var häromdagen uppe på husloftet att hemta foder åt kreaturen, dervid han råkade falla ned iden derunder befintliga ladau, Han kom vid fallet midt öfver den i ladan stående hackelsemaskinen med den påföljd att han skadade sig rätt svårt.
Han är dock något bättre nu.

Strömmingfisket fortfar ännu är ute, oaktadt den långt framskridna tiden, I fredags natt hade trenne båtar satt vid Kapellets fiskläge. Deras fångst blef dock icke jämförelsevis stor, växlande mellan en half och fyra valar på man. Denna natt torde vara den sista för året, enär båtarna dragas upp på landbacken och doningarna forslas hem, Apropå fiske kan nämnas att laxfisket vari dåligt. Torskfiske med krok har endast ett par gånger varit något gifvande. Strömmingfisket var under våren och sommaren klent, under hösten deremot rikligt.

Södra Gotland, 18 Dec.
Ovanlig fridstörare. Under pågåsnde stormväder i förra veckan stördes ett bondfolk härstädes i sin bostad plötsligt derigenom att en fönsterruta klingande flög i skärfvor ut på golfvet. Uppskrämda dera, troende sig vara utsatta för ett gement nidingsdåd af någon illasinnad person, skyndade man sig »man ur huse» beväpnade och till ledning försedda med lyktor och bloss att söka våldsverkaren, Men ingen person eller spår af någon syntes i närheten, hvadan man ej kunde uträtta något till fridstörarens finnande. Till sist varsnades ett litet mörkt föremål, som upptogs och vid närmare efterseende befans vara en död rapphöna. Troligen hade fågeln, förvirrad af det hiftiga stormvädret, sökt skydd msd ledning af ljusskenet, men dervid törnat emot fönsterrutan, med påföljd ntt han nedfallit död och sålunda vållat uppståndelsen inom ofvanskrifna hus.

En obehaglig förnimmelse af stormen sistlidne lördagsnatt fick en hemmansägare från Vamlingbo erfara. Då han i söndags morgon utkom fann han till sin häpnad taket afvräkt från en uthusbygnad.
Man hade glömt tillsluta en glugg och genom denna hade stormen trängt in och för att då finna utgång atkastat teglen å taket. I fallet hade teglen krossats hvadan ägaren drabbas af förlust.

En gammal sägen är, att drifvor, som komma i advent, skola blifva qvarliggande till våren. Detta är hvad vi skola få se i vår, ty drifvor fingo vi advent och dem, som ej äro små. Hur pass godt de göra på de ofrusna sädesåkrarne torde ej vara qvistigt att afgöra.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 December 1893
N:r 194

Publicerat

Omkommen gotländing.

I måndags vid 9-tiden, då arbetaren Johan August Carlsson skulle gå öfver Hammarby sjö invid Stockholm föll han ned i en vak och omkom. På hans rödrop kommo personer till hjelp med anskaffade plankor men förgäfves. K. var 38 år gammal, ogift samt bördig från Gotland.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 December 1893
N:r 191

Publicerat

Från landsbygden.

Fide, 1 Dec.
Olyckshändelse. Då en här bosatt snickare för några dagar sedan hemkom från hamnen sprungo hans tvenne gossar, respektive 2 och 4 år gamla, emot honom vid inträdet i bostaden dervid den äldre, som hade en ullsax i handen på något vis törnade emot sin yngre broder, med den påföljd att saxena ena spets inträgde i ena ögonvrån på den lille och skadade honom så mycket, att man genast måste resa till läkare. Som vid hemkomsten ifrån läkaren det farliga såret alltmer förvärrades och värk och plågor tillstötte, måste föräldrarne dagen derpå begifva sig till Visby med det skadade barnet, der det fick nödig vård och skötsel, så att förmodad fara att sjelfva ögat skulle lida men af den olyckliga händelsen, anses vara öfverstånden.

Vamlingbo, 2 Dec.
Såsom förut i denna tidning meddelats, har Vamlingbo kommunalstämma i sistl. November fattat beslut att pastoratets sparbank skulle upplösas. Ärendet var nu i dag förelagdt sparbankens styrelse till afgörande, Efter en ganska intressant diskussion framställdes proposition i frågan, dervid omröstning begärdes, som utföll sålunda att 3 ledamöter röstade för bifall till stämmans beslut och 7 ledamöter för fortsättandet af sparbankens verksamhet.

Sydligaste Gotland, 2 Dec.
Fisktjufvar grassera härute. Fyrmästaren på Hoburgs fyr, jämte flere, idka rätt starkt ryssjefiske och nu någon tid har man haft rätt goda fångster, Somliga morgnar, då man vittjar sina fiskdon, finner man dessa dock alldeles tomma — ehuru personer finnas, som sett ryssjorna vara nära nog fulla med fisk två eller tre timmar före rätte ägarens vittjande. Man har haft svaga aningar om att fisktjofvar här existera och för att med ens vinna vissbet, lade man sig en natt i försåt, med resultat att man tydligt och klart fick se hvem tjufven var. Emellertid gat man sig ej tillkänna, utan, för att visa »töjven» ettstort tillmötesgående, låter man ej lagföra honom ne; utan väntar tills han nästa gång skattar andras ryssjor. Är han, trots denna efterlåtenhet, dum eller rättare djerf nog att fortsätta sitt »nattliga yrke» må han skylla sig sjelf för sina »mörka gerningars» påföljd.

Sundre går framåt. Utom det att man nu, tack vare fabrikör Herm, Lindström i Visby (hvilken vi, inom parentes sagdt, ha mycket annat godt att tacka för) fått direkt teletonförbindelse med köpingen Hemse, ha vi nyligen fått en stor, ståtlig väderqvarn efter »nutidens fordringar». Qvarnen tillhör hemmansägare Anton Larsson på Vännäs och säges vara den största och mest inventiöse i sitt slag i södra häradet.

Konservator ha vi också fått, så att nu kan man få fåglar, sälar och råttor, ja t. o. m, kattor och hundrackor uppstoppade — ja, så säger åtminstone konservatorn sjelf. Men det tyckes i det hela taget ej bli mycket at med honom — han konverserar nämligen bra mycket mer än han konserverar. Då detta, på stående fot, nedskrifves, förmäles att »uppstopparen» i sitt logi »stoppat» på gig allt hvad han ägde, beståsnde af, utom nödigt emballage af sin kroppshydda, ett får- och ett fågelkranium, och spårlöst försvunnit.

Ryssjefiske nämdes nyss och i sammanhang dermed må nämnas det fyrmästaren på Hoburg häromsistens vid tillseendet af sina ryssjor i en af dem fann en större säl, hvilken under jagt efter gäddor sjelf råkat i fällan. Sälen säges varit ganska stor samt inbringade ryssjeägaren en god dagspenning.

Bergsbruk. Jämte det vi förut ha Lindströmska marmorbrottet der nere vid Hoburgen, är det nu en »offentlig hemlighet» att det i vår hitkommer ett »batteri på 100 man» stenarbetare för att spränga sandsten i des.k. Hallströmska brotten. När socknen alltså blir, så att säga, full af »stajopikkåhuggare» bli allt lifsförnödenheterna dyra härute.

Handelsbod ha vi nu här, inrymmande för sockenboarne mest behöfliga varor.

Hösten är här ute mild och vacker, eburu litet blåsig, och synas dufflockar från Hoburgs fyr muntert tumla om i bondgårdarne, liksom glada för den blida senhösten.

Signalstation på Hoburgs fyr »glunkas» det om. Skuile detta bli en verklighet, kommer staten sannolikt att sträcka en särskild telefonlinie från fyren till Visby.

Roma, 2 Dec.
Roma nya folkskolehus, som är förlagdt på nytt ställe at skoljorden, är uppfördt af sten och rymmer i första våningen tvänne lärosalar med gemensam rymlig och ljus tambur, förstuga samt 3 bostadsrum och kök för läraren. På vindsvåningen finnas 2 rum för lärarinnan, kommunalrum och slöjdsal. Tvättstuga och källare äro förlagda i jordvåningen.
Arbetet är gjordt med omsorg. Ytterväggarna äro öfverallt genomdragna at luftrör, ett isoleringsskikt är anbragt för att utestänga fuktigheten från jordvåningen, och alla de offentliga rummen målade med olja i fina, för ögat behagliga färger. Roma lilla församling med omkring 5 1/2 hundratal invånare har icke skytt någon uppoffring, utan med sällspord enighet här gitvit 14,000 kronor till det uppväxande slägtets undervisning och uppfostran.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 December 1893
N:r 189

Publicerat

Från landsbygden.

Rone, 25 Nov.
Ur hr Möllers föredrag i folkskolan vilja vi relatera följande angående betodlingen. Talaren började sitt anförande med att påvisa den låga kultur jordbruksnäringen (vår modernäring för öfrigt) innehar för närvarande här på vår ö. Men att den bäfstång, som alldeles otvifvelaktigt kommer att höja den är det stora företag som numera kommit till stånd, päml. Roma socke bruk. Men för att detta må kuona drifva sin verksamhet, så måste vi nu alla med förenade krafter gripa oss an med betodling. I Skåne underhålles ett sådant företag af en sju eller åtta socknar. Ja exempel funnos på att man der måst afvisa betodlare för omkring ett par hundra tunnland som velat men ej kunnat få vara med om betoling. Här på Gotland åter är det omkring 40—50 socknar, som skola underhålla ett enda sockerbruk och det må väl gå. Det är äfven detta som gör att så många på fastlandet tecknat aktier och nedlagt penningar här. Och när vår landshöfding så energiskt arbetat för detta företag, fullt öfvertygad om dess stora betydelse för landtbruket, så må vi väljeke längre stå med händerna i kors, som man säger, ty det vore den största skam för Gotlands landtbrukare. Hufvudsaken är nu i början att reda till en mindre areal, plöja minst 8 tum djupt och göda väl. Ty utan fullständig gödning går det ej. Ladugårdsspillningen, om sådan användes, bör utföras nu på hösten; det borde redan vara gjordt. På mulljord, der ej ladugårdsspillning användes, får man nu före jul utså koncentreradt kalisalt, minst 4 säckar på tunlandet. Jorden borde egentligen vara dränerad, men det låter sig ej göra, utan med väl afdikad jord med öppna diken går det nog bra. Sedan på våren utsås guano 20 procentig, minst 2—3 säckar efter jordens beskaffenhet och qväfvehalt hvarefter den genomköres till fullt djup med vanlig klös, Närmast före sådden, som helst bör ske så fort jorden väl reder sig i början eller midten af Maj efter vårens beskaffenhet, uteås chilisalpstern på det att de små plantorna må af den draga den största möjliga nytta. Sådden bör ej eke för tätt, 20 tum ungefär mellan raderna och 7—10 tum mellan hvarje planta. Talaren förevisade en betsåningsmaskin, som tycktes utföra sitt arbete särdeles fort och väl och betingade ett pris af omkr. 180 kr. Härefter beskrefs en mängd redskap, hästhackor, handbackor, upptagningsgrep och lastningsgaffsl, hvilken sistnämda var försedd med små kulor på ändarne, på det ej betorna må såras eller skadas under lossningen. En del förfrågningar besvarades och mötet upplöstes sedan talaren lofvat återkomma något efter jul för att upprätta kontrakt med betodlare, då fabriken lemnar de nödvändiga artificiella gödningsämnena.
Det omtalades, att här hade i sommar foderbetsodlingen lyckats alldeles förträffliga; sålinda funnos foderbetor exempelvis som vägde 3 1/2 kg. och voro 8 tum tjocka, hvaraf hr Möller drog den slutsats, att der foderbetan går till, der lyckas också sockerstan.

Södra Gotland, 30 Nov.
Olyckshändelse. Vid hofbeslagning af en häst häromdagen erböll ägaren, en hemmansägare från Vamlingbo, en så våldsam spark af hästen under magen, att han tumlade baklänges. Som en följd deraf har mannen sedan dess varit oförmögen till arbete.

Ett fall från höjden. Under pågående rothuggningsarbete å en nyodling, skulle en yngling härstädes fästa en tåglina i toppen af tall för att draga omkull densamma med.
Uppklättrandet gick lyckligt och ynglingen hade äfven fästat tåget och beredde sig till nedstigandet då den qvist han böll sig fast uti vid ett häftigt ryck brast af och den stackars klättraren störtade från den ansenliga böjden med en svindlande fart mot jorden med ryggen vänd nedåt, Genom en lycklig omständighet kom han dock i närhet n af linan, så att, då han var på omkring tio fot från marken hån lyckades fatta tag i linan. Af den stora farten mäktade han dock ej hålla sig fast, men det hade dock det goda med sig att det hindrade farten och ändrade den fallandens läge. En half timme efter fallet låg ynglingen bedöfvad, men sedan man badat hufvudet med vatten qvicknade han till och utbrast då: »de’ had’ när gått gale’», samt gick då utan hjelp till hemmet. Någon yttre skada hade han ej bekommit utan kände sig blott litet yr i hufvudet, men följande dag var han i arbetet igen.

Litet vinter fingo vi helt hastigt i söndagsnatt. Men lika hastigt som den kom, lika fort gick den sin väg igen. På måndagsnatten for den bistra kölden sin väg och en hastigt upptändande sydvestlig vind, hade till tisdagsmorgonen, sopat bort det hvita täcket igen så att bjellerklang fingo vi ej höra i November månad i år och lika godt var det. Bottenlösa vägar och vattendränkta fält, var hvad som blef i stället.
Ett godt hade denna snö med sig och det var att den nödgade djurplågare, som ännu hade sina hästar och något enda nöt med gående på bete dygnet om, att stalla dem.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 December 1893
N:r 187

Om Oss Drivs med WordPress