Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Öfverseglade och omkomna fiskare.

För någon tid sedan utgingo från Ejsta, bland andra fiskare, äfven en båt hvari befann sig skomakaren Svensson jämte två andra personer. De begåfvo sig så långt ut, att de voro på andra sidan stora Karlsö, innan de lade sina nät. Under nattens mörker kom en större, okänd ångare vägen fram. För några andra fiskare slet den sönder 2 garn. På morgonen var den båt, hvari Svensson befann sig försvunnen, utan att man vidare hört af densamma. Den har tydligen af den nämde ångaren seglats i sank, hvarvid alla tre i båten varande sorgligt nog omkommit, skrifves till G. A.
Svensson, som var gift sedan ett par år tillbaka, efterlemnar en ung hustru och ett spädt barn. De båda andra hette Odin och Jacobsson, båda från Fröjel, den senare från Bockes derstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 December 1893
N:r 187

Publicerat

En större brand

ägde 22 dennes rum å Martebo myr. På middagen vid 12-tiden hade några kanalarbetare för att värma sig gjort upp eld i en rishög i den s. k. Korspallskanalen. Det blef emellertid mer än värme af, ty riselden tog snart nog en fruktansvärd utsträckning och snart stod en stor areal af med småskog bevuxen myr i brand, Elden spred sig hastigt med den starka vinden.
Så snart elden blef synlig sändes genast bud till fjerdisgsmannen, som uppbådade 20 mans sockenhjelp.
Efter flere timmars ansträngande arbete lyckades det dessa att bli herrar öfver elden, som hämmades vid en kanal, hvilken går till Martebo gräns. Då hade dock omkring 20 tunnland myr, tillhörige Landergren och Johan Olsson Lunds samt K. O. Björkaoder, Pajse, brunnit af.
Ända till långt in på natten gick man vakt kring brandstället, som nu företer en dyster och ödslig anblick.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 November 1893
N:r 184

Publicerat

Eldsvåda i Gothem.

I går söndag vid pass kl. 5 e. m., skrifves till G. A., underrättade Gothems kyrkklocka med sin mäktiga stämma församlingaborna: elden är lös!
Skyndande man ur huse, märkte man snart, att enkan Alma Larsson och hennes minderåriga dotter tillhöriga Busarfve gård stod i ljusan låga. Elden utbröt i en inom ladugårdens östra del befintlig låst snickarebod. Då ladugården i sin helhet var af trä och inrymde en mängd bränbara ämnen, såsom hö, halm, en massa torrt ämnesvirke, jordbruksredskaper och dylikt, blef straxt tydligt, att någon räddning af densamma eller dess innehåll var omöjlig. Tack vare den unge gårdsdrängens, enkans systerssons, sionnesnärvaro, som jämte den lilla flickan var ensam hemma, då enkan sjelf under eftermiddagen var på besök i sitt föräldrahem Svalings, räddades dock gårdens kreatur utom några fjäderfän. Det blef derför blott fråga om att söka begränsa elden till ladugården. Innan kyrkans brandspruta hunnit lända till platsen, hade skräddare J. P. Björklunds strax intill belägna ladugårdslänga, likaledes af trä, fattat eld; genom ihärdiga bemödanden lyckades man dock rädda denna från att dela grannladagårdens öde att i grund nedbrinna. Vinden, som var ostlig och stilla vid brandens början, öfvergick efter några timmar till storm, dock först sedan man blifvit herre öfver elden, men ock sedan vattnet i alla närliggande brunnar var uttömdt.
Hur elden uppkommit, är hittills alldeles okändt, då ingen af gårdens husfolk under hela dagens lopp lär varit inne i snickarboden eller varit med ljus i ladugården, ej heller märkt någon annan som varit der. Inga yttre lösören, hvilka alla innebrändes, utom en vagn, voro försäkrade, och ovisst är ännu, om ersättning för ladugården, som var gammal och förfallen, erhålles.
Den unga enkan har på kort tid blifvit hårdt pröfvad: gift för 3 år sedan, bortrycktes hennes man genom döden efter blott två års äktenskap, och innevarande år ha äfven hennes ej synnerligen åldriga svärföräldrar aflidit.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181

Publicerat

Från landsbygden.

Grötlingbo, 18 Nov.
Grötlingbo kyrka och dess invigning.
Då man från Hemse färdas den präktiga landsvägen till Hoburgen har man strax söder om det gamla flacka Sendesrum på venster hand Grötlingbo härliga kyrka, der den resande har allt skäl göra ett uppehåll. Belägen på en högre grusås, reser hon sig stolt öfver nejden och man står undrande och spörjande, huru just denna lilla församling på 12 7/8 mantal fått ett sådant tempel.
Skeppat tillika med det rymliga koret och tornet är i längd utvändigt 42 meter och bredden nära 17 meter, och uppbäres det 9-korshvalfviga taket af 4 vackra kolonner. Uppgången från koret till predikstolen torde vara i ett slag enastående, Den är tagen mellan den breda triumtbågen och södra muren, hvilket var ett djerft företag at Jakob Tofftenius, som var pastor här i slutet af 1700-talet, men så var han ock enligt Lemke en utomordentligt korpulent man.
Orsaken, hvarför jag denna gång framhåller »söderns domkyrka», är den att detta härliga tempel under innevarande sommar invändigt undergått en rätt grundlig och värdig restaurering och till på köpet fått en den allra präktigaste orgel, som för flera, sedan lång tid tillbaka, varit ett önskningsmål. Äfven i akustiskt hänseende eller som musikrum betraktad täflar kyrkan med de förnämsta på ön. Derupps under hvalfven ha vi symboliska vackra målningar: vingården och vingårdsmannen och borta i koret S-raferna i helig tillbedjan och hvilka skönt målade korfönster, allt i värdigt skick återstäldt!
Man må prisa församlingens offervillighet, så mycket mera som den nyligen afslutat ett dyrt laga skifte och dessutom nu flera år å rad haft stora kostsamma reparationer å socknens öfriga offentliga bygnader och man får väl ej mindre prisa och framhålla församlingens verksamme och energiske kyrkoherde, som varit själen i denna genomgripande förändring, åtminstone hvad angår templets förskönande.
Förliden gårdag eller 24:e söndagen efter tref. öppnades åter templets partar för en gudstjenstfirande menighet och väldiga folkskaror äfven från angränsande socknar hade infunnit sig. Invigningstalet hölls af kyrkoherden på platsen. Kontraktsprosten skötte hela den öfriga gudstjensten och behandlade ämnet: Guds omätliga kärlek i Kristus Jesus. Båda äro ju kända som framstående talare. Till sist framhölls kristna kyrkans symboliska bilder eller betydelsen af hvarje sten af hvarje minsta del af kyrkbygnaden, hvilket för många nog var intressauta nyheter. Utom pralmsång och messa, som spalades af skollärare Weraer, utfördes flera Davids psalmer för blandad kör på ett anslående sätt, hvarvid fru Jakobsson med virtuositet och bebag ledde orgelackompanjemanget.
Fröjdas må nu alla inom församlingen, som fått sin kyrka så föryngrad och förskönad, och icke minst den gamle kantorn. Han kan nu om församlingen har lust att »der bortsjunga dagens sorg och dagens tunga» med dämpad orgelton leda dess sånger och om missljud uppstår klämma till litet kraftigare för att nedtysta dessa fel. Och att detta märkliga Guds hus, der himmelska och hugsvalande sanningar såväl i mäktiga ord som böner förkunnas, skall draga fortfarande talrika åhörare till sig är vår lifliga förhoppning och öfvertygelse.

Nordöstra Gotland, 13 Nov.
Ett hotande tillbud till eldsolycka yppade sig häromdagen vid en bondgård härstädes. Å stället i fråga hade verkstälts bakning och under väggen till bygnaden hade utlagts kol, som man trodde vara slocknade, En pojke, som händelsevis sprang ute och lekte, fick se rök uppstiga och denne skyndade in och berättade hvad han sett. Man skyndade tillstädes, och fick till sin förskräckelse se att väggen som var af trä stod i ljusan låga. Tack vare nu att vatten fans i närheten, kröntes släckningsarbetet med framgång. Elden hade då redan spridt sig så att en hörnstolpe måste nedhuggas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 November 1893
N:r 178

Publicerat

Från landsbygden.

Östergarn, 3 Nov.
Nytt reglemente för härvarande sparbank har af kommunalstämman antagits, dock först efter åtskilligt ordande i saken, ty en del voro för det föreslagna reglementets antagande, en del andra ville helt enkelt hafva bort hela banken.

Se upp med småttingarne är en varning, som ej nog ofta kan upprepas.
En liten gosse härstädes råkade för några dagar sedan stjälpa omkull en gryta, innehållande kokande soppa, med den påföljd, att hans ena hand blef mycket illa bränd. Den lille hade på något sätt fått fatt i den krok, hvarmed grytan brukade aflyttas från elden och hvilken ännu satt qvar, dragande på så sätt innehållet öfver sig. Handen är nu, dess bättre, nära nog återstäld.

Jagt efter allfågel är nu som bäst i gång och lär det vara ovanligt godt om sådana, efter hvad man berättat.
Nu på hösten äro fåglarna ej så rädda, och således äfven lätt för jägarne att komma inom skotthåll, men längre fram på vintern, sedan de någorlunda fått göra bekantskap med »herr Mauritz Vidfors’s goda varor», äro de som man säger skutvarä och sällan händer det då, att någon får en större mängd på en gång.
En af fyrbetjeningea här å Östergarnsholm har på en dag dödat inemot ett femtiotal.

Skarlakansfeber grasserar här inom socknen; äfven i Gammalgarn skola flera personer hafva insjuknat i nämda sjukdom.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 November 1893
N:r 172

Publicerat

Bland de offer,

som den i den hemska sammanstötningen mellaa Ångarne »Nordstjernan» och »Gerda» vid Nyland kräfde nämner St. Db. äfven en gotländing, arbetare Vilhelm Johansson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 November 1893
N:r 171

Publicerat

En explosion

inträffade i morgse vid 1/2 10-tiden å bryggeribolagets gård vid Strandgatan. Man var sysselsatt med att hartsa en af de stora ölliggarne, hvarvid denna af någon anledning exploderade, så att båda bottnarna sprungo ut och fatet tog eld, hvilken dock genast släcktes. En med hartsningen sysselsatt arbetare, vid namn Ihre, skadades lindrigare i ena handen. Explosionen var emellertid så stark att en stor mängd fönsterrutor i det krivgliggande etabligsemenotet sprungo sönder af lufttrycket.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 November 1893
N:r 171

Publicerat

Efter långa år.

Spegeltabrikören Karl Hellman hade vid en varpkastning för omkring 20 år sedan fått en sten slungad mot ena benet. Stenen gjorde ett djupt sår, som dock läktes. Men allt emellanåt har hr Hellman sedan dess känt besynnerliga smärtor på än det ena, än det andra stället i kroppen.
Härom dagen erhöll han en bulnad på ena sidan af halsen, så att han i förgår måste undergå en lindrigare operation, hvarvid ur bulnaden framdrogs en fingertjock kalkstensskärfva. Var det månne en qvarlefva af den mot benet slungade varpstenen, som under ett tjog år gjort sina vandringar i kroppen?
Lasarettsläkaren synes emellertid ej dela denna uppfattning. Stenen visade spår af rost, och möjligen har hr Hellman råkat vid något tillfälle få i sig en liten spik eller dylikt, som sedan så småningom omgifvits med ett kalklager.
Huru som helst, det uttagna föremålet har tydligen gjort en lång vandring genom hr Hellmans kropp, innan det värkte ut på halsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 November 1893
N:r 170

Publicerat

Dödsfall Herman

Att vår ömt älskade son Herman genom olyckshändelse torsdagen den 5 dernes omkom i New Yorks hamn i en ålder af 31 år, 4 månader och 5 dagar, djupt sörjd och saknad at oss, 2:ne bröder, slägt och många vänner, varder härmed tillkännagifvet.
Visby den 26 Oktober 1893.
Christina och Carl Andersson.
Sv. Ps. 470, 1, 6 v.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Oktober 1893
N:r 167

Publicerat

Från landsbygden.

Nordöstra Gotland, 23 Okt.
Gubben och höken. Då en gammal man häromdagen sysslade hemma i gården med vedhuggningsarbete, fick han syn på en väldigt stor hök, som utan uppgörelse styrde kosan rakt in i hönshuset. Gubben skyndade med lika stor fart efter och stängde dörren för att förpassa höken till de sälla jagtmarkerna, men den gången hade gubben uppgjort räkningen utan hr hök, ty då denne fick syn på den gamle jägaren, satte han kurs på hans ansigte och började på det väldigaste sätt bearbeta gubben, som så fort sig göra lät måste söka sin räddning ute i det fria, men så fort dörren kom upp var ej heller höken sen att begagna sig af tillfället. Fara är att den gamle mannen mister synförmågan på venstra ögat och hans ansigte är för öfrigt helt sönderrifvet. Han försöker troligen ej mer att döda hökar.

Olyckshändelse. Då en bondgumma för ett par dagar sedan var sysselsatt med att sönderstycka en sockertopp, var dervid ett hugg icke bättre måttadt, än ett finger blef bokstafligen afstympadt.

En lustig jagthistoria skall jag också berätta medan jag är i tagen. I söndags hade några ynglingar varit ute för att jaga hare; hela dagen hade de ströfvat omkring i skogen utan att få upp en enda at de eftersökta fyrfotingarne. Strax före skymningen lyckades dock hundarne få upp en hare. Till följd af mörkrets inbrott måste skyttarne ställa kosan åt hemmet; men hunderna fortsatte att drifva. En bonddräng som om qvällen vid niotiden skulle ut i ladugården för att ge kreaturen nattfoder hörde att hunderna ännu drefvo, men strax uppe vid gården, Sedan han gifvit kreaturen foder, skulle han efter vatten och låter deronder dörren till stallet stå öppen, när han kom tillbaka, finner han ena hästen vara mycket orolig och skrämd. Han sökte få reda på orsaken men utan resultat. Hästen började allt mer och mer göra alarm och höll på att slita sig lös. Just som drängen står der och tittar helt förfärad, fick han ögonen på en jösse som helt förskrämd tycktos vilja hafva nattlogi inne i dets. k. »båset».
Sedan dörren tillstängts och drängen som stridsklubba anlitat en sopqvast, fick jössen med lifvet plikta för sin närgångenhet.

Boge, 23 Okt.
Skarlakansfeber grasserar för närvarande härstädes.

Högt pris å potatis är det i år. För ätpotatis betalas från 5—6 kr. för gammal tunna; knapt finnas några goda sådana att erhålla.

Knapp tillgång på villebråd är här; hare och rapphöns fins nästan ej att få se, oaktadt ifrigt sökande. I den s. k. Bogevik härstädes är dock god tillgång på sjöfågel. Fisket vid »Sju strömmar» har från och med 20 dennes som vanligt tagit sin början.

Södra Gotland, 24 Okt.
Från Vamlingbo meddelas att vid en derstädes förliden gårdag hållen pastoratskommunvalstämma nya stadgar i enlighet med nu gällsnde lag antogos för Vamlingbo pastorats sparbark. Efter förhandlingarnes slut begärda en stämmomedlem att ny stämma måtte utlyses för att besluta om sparbankens upplösning.

Enstaka sjöfynd, bestående af läkt och bräder, lära i degarne påträffats vid öns sydligaste kuster. På en hittad plankstump lästes namnet »Henriette», troligen namnet på det fartyg hvarifrån det härrör.

Rågbrådden ser nästan öfverallt frodig och bra ut. På de flesta fält ser mau fåren beta i allsköns ro och trefnad. Potatisupptagningen har nu afslutats för året här ute isödret och kan skörderesultatet betraktas såsom medelmåttigt i jämförelse med förlidet års afkastning af samma vara.

De saknade Hamrafiskarenas öde anses nu afgjordt, ty en person från Öja påstår sig från stranden ha varit ögonvittne till när en fiskbåt af den saknades storlek ander seglation plötsligt sjunkit i djupet med man och allt. Att kunna komma de förolyckade till hjelp en undsättning var för mannen en omöjlighet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Oktober 1893
N:r 166

Om Oss Drivs med WordPress