Burgsvik, 14 December.
Liket efter en af de under sistlidne Oktober månad drunknade Hamrabofiskarne har nu ilandflutit och hittades i söndags af en hemmansägare från Lilla Sindarfre i Hamra uppslaget på land strax norr om det fiskläge Ejmundsbod, från hvilket de vid olyckstillfället utgingo. Den funna var husbondesonen Lars Hansson Sindarfve. Hafvet hade så illa tilltyget sitt offer att det var alldeles oigenkänneligt, så att det blott var på klädespersedlarne ingenkände detsamma.
Egendomligt är att man i den dödes portmonnä fann en nästan oskadad sedel af femkronors valör, oaktadt liket legat två månader i hafvet. Portmonnän af papp var äfven oskadad, men då man rörde vid den föll den tillsammans. Klistret med hvilken den var hopsatt var utblött.
I går ägde jordfästningen rum å Hamra kyrkogård och hade der framlats många deltagande ungdomsvänner för att egna den så sorgligt bortgångae kamraten en sista vänskapsgärd.
Mössorna efter de förolyckade lära förut enligt hvad det berättas, vara upphittade vid Faludden i Öja.
Olyckshändelse. Från Vamlingbo berättas att, då en bonde vid Siffride derstädes på eftermiddagen i tisdags skulle hämta sina på morgonen i en åker utslöppta nötkreatur fann han en tjur liggande med afbrutet lår oförmögen att kunna resa sig hvarför djuret på stället nedslagtes. Trolgen hade olyckan skett vid brottning mellan djuren. Tjuren lär vara försäkrad i pastorarets försäkringsbolag.
Många djur i en ficka. En bonde, som i måndags vid en resa iklädt sig en ej förr i år begagnad respels fodrad med skinn, märkte då han var kommen ett stycke på väg något passlande i bröstfickan. Han knäppar upp rocken och känner efter i fickan, men häpnade då han fann att han hade med många lefvande att göra. Raskt kastade han rocken af sig samt skakade den upp och nedvänd, då ej mindre än nio stycken råttungar föllo ur. Ett fullständigt råttbo fanns der äfven, så att troligen hade råttmamma fått ögonen på den varma pelsan, att deri hafva sin nedkomst.
Att lasta spannmål för härvarande exportörers räkning gjorde ångfartyget Klintehamn en extra tripp hit ned. Det är ej ofta vi få se denna »budbärare», här så sent på året.
Ett tillbud till olycka yppade sig för några dagar sedan i en större väderqvara härute, då den s. k. grynstenen sprang sönder i flera delar under det qvarnenv var i full gång. Lyckligtvis skadades ej någon vid tillfället, men hade olyckan timat några ögonblick förut, då kunde man med säkerhet antagit att mjölvaren blifvit massakerad af de kringdansande stenstyckena, alldenstund han då uppehöll sig i närheten, Nu inskränkte sig skadorna blott till ramponering af åtskillgt i qvarnens innandöme.
Vidskepelse florerar ännu här och hvar. Se här ett exempel som är ganska löjligt: En gammal gumma som led af svår frossa, hade tätt i sitt hufvud att hennes sjukdom blefve botad om hon kunde erhålla ett »likben» till låns från kyrkogården på en liten tid. Alltnog hon sände, i hemlighet företås, tvänne af sina barnabarn till bemälde plats för att hämta »botemedlet» i fråga, men som dessa voro rädda att gå på kyrkogården efter det begärda och ej heller tordes komma hem utan det radikala medlet, hittade de på råd. Ien hage bredvid gården hade för en tid sedan en bagge ljutit döden. Skelettet låg ännu qvar, och från detta bemtade de ett »likben», hvilket gumman lade i sängen bredvid sig, och hvad häder; efter en kort tid var gumman återstäld från sin svåra sjukdom och det lånta fingo barnen tillsägelse att lemna igen på samma plats der de tagit det. Detta upptylde de och så till vida att de slängde fårbenet ut på sophögen, men hufvadändamålet blef dock vunnit!
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 December 1893
N:r 196