Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
Ångaren Rosalind, kapten Wilson, hemma i Glasgow och kommande från Horsens i barlast destinerad till Kronfors, strandade natten till lördag vid s. k. Söderhamn å Stora Karlsö.
Ångaren, som är tät eller efter hvad man vet icke lidit någon skada, står fortfarande fast å grundet.
Belos har ditkommit från Stockholm för att assistera.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Maj 1895
N:r 81
Att vår ömt älskade son Axel August, genom drunkning omkom i Skönvik den 20 Maj 1895 i en ålder af 17 år, 4 mån. och 9 dagar, djupt sörjd och begråten af föräldrar, tvänne bröder och en syster samt morföräldrar och många vänner, hafva vi den smärtsamma plikten tillkännagifva.
Magdalena och Karl Hammarberg.
Ps. 345, v 1.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Maj 1895
N:r 80
Promenerande, som igår e m. styrde sina steg utåt lägret å Visborgs slätt, kunde dervid märka en tjock rök, som söderut steg mot himlahvalfvet.
Af allt att döma syntes en eldsvåda ha utbrutit åt Fridhemshållet, något som också . senare besannade sig. Det befans vara i Vesterhejde, der skogseld, utan att man kunde förstå orsaken, uppkommit å kronans mark.
Manskap från lägret utkommenderades genast af denna anledning och började med släckningsarbetet.
Tack vare detta raska ingripande blef elden snart dämpad, hvarefter vakt utsattes.
Efter hvad vi hittills veta blefvo endast ett par tunnland uppbrända.
Senare underrättelser gifva vid handen att en glödande cigarrstump orsakat olyckan. Polisförhör kommer att hållas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Maj 1895
N:r 79
Hangvar, 27 Maj.
Tillbud till eldsvåda yppade sig häromdagen i ett brygghus vid Austers. Eld var uppgjord derstädes och när dörren öppnades flammade lågorna upp och fattade i taket. som delvis nedbrann. Man lyckades dock dämpa elden i tid.
Kärlekens trångmål. »Det var bra» mellan en dräng och en piga på en gård i en socken norrut. Men så kom en förförare till i skepnad af en byskomakare och till drängens grämelse vände ungmön sitt flyktiga hjärta till mannen af sylen och becktråden. Naturligtvis förtröt detta den förre älskaren, som ansåg sig ha äldre rättigheter, och sedan man ett par dagar sett snedt på hvarandra, basade drängen och skomakaren ihop. Den förre fick smaka spannremmen så det förslog, och flickans kärlek till skomakaren växte efter detta samtidigt med drängens förtviflan. På två dygn åt han icke en bit mat, och när han så blifvit mager och skral, försökte han göra slut på sin tillvaro genom att stoppa ned sig i gårdsbrunnen. Men härifrån hindrados han och går nu fortfarande och rufvar på sin sorg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Maj 1895
N:r 78
En mycket sorglig underrättelse, som försänkt föräldrar och anhöriga i djup sorg, ingick igår hit på telegrafisk väg från Sundsvall.
Den meddelade nämligen att omkring 18-årige kocken å briggen Svante, kapten Högstadius, Axel Hammarberg råkat falla i sjön från briggen, der den låg vid Skönvik.
Huru dervid tillgått är änn icke kändt; efter hvad man emellertid tror sig veta skulle H. vid tillfället ha försökt embarkera ombord å ett intill liggande skepp, då han förlorade balansen och föll i på mycket djupt vatten. Trots det han var simkunnig sjönk han genast, antagligen fattad af någon strömhvirfvel.
H., som kort innan han företog denna sin första resa till sjös, var anstäld som springpojke å konsul A. Ekmans kontor härstädes, hade, förstått att göra sig omtyckt af alla och var känd som en skötsam yngling. Närmast sörjes han af föräldrarne, guldsmeden Hammarberg och hans hustru härstädes, samt syskon.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Maj 1895
N:r 78
Lärbro, 13 Maj.
Moderns önskan gick i fullbordan. Sistlidne fredag skulle en 5-årig flicka, dotter till sjöman August Andersson å Nors grund, ha tillsyn öfver sin tvåårige bror, medan de lekte ute på gården. Men hur det gick somnade den lilla i solskenet och tvååringen blef lemnad ensam. Derunder inträffade den sorgliga händelsen att han råkade falla ned i en brunn i närheten, i hvilken han drunknade. Faderns sorg blef stor, då han kom hem och fann sin lille gosse död, men modern, som ligger svårt sjuk, nästan döende, tog saken icke så svårt. Hon uttryckte nämligen för en tid sedan den önskan, att »den lille måtte få gå före henne».
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Maj 1895
N:r 74
En beklaglig olyckshändelse inträffade natten till gårdagen ombord å ångaren Gotland på dess resa från Stockholm, då volontären vid Gotlands infanteriregemente Johan Elof Ragnar gick öfverbord. Hur dervid tillgått har ej med säkerhet kunnat utrönas, alldenstund ingen vid tillfället var i R:s närhet eller observerade olyckan.
Att han fallit i hafvet och omkommit är så mycket antagligare som han saknades ombord strax efter kl. 1/2 1 på natten och sedan ingenstädes stod att finna. Icke heller kom han tillrätta på morgonen, när ångaren löpte in i hamnen, då han otvifvelaktigt, ifall han skulle kommit på den idén att gömma sig, skulle ha blifvit synlig.
Angående förloppet af händelsen ha den omkomnes kamrater, volontärerna nr 114 Edvard Alvin vid Hafdhems kompani och 174 Nordmark vid Hemse komp. samt vice volontärkorpralen nr 98 Vide vid Lärbro komp. afgifvit rapport å poliskontoret, af hvilken framgår, att R. saknades då båten vid 1-tiden på natten kommit utom Landsort och sedan ej stod att finna.
Alvin hade kommit ombord å Gotland vid dess tilläggningsplats vid Riddarholmen i Stockholm vid 6-tiden, strax före ångarens afgång. Han var då i sällskap med R.
Vid framkomsten till Södertelje gingo bägge, som hela tiden varit tillsammans, ned i försalongen, der de slogo sig ned hos några andra kamrater, hvilka rekvirerat in punsch.
Vid 1/2 12-tiden gick R. upp på akterdäck, der A. strax efter fick se honom sitta bredvid två okända fruntimmer, med hvilka han samspråkade. R., som äfven druckit punsch, var då något berusad. När A. en timme senare åter kom upp på däck var R. försvunnen; han antog då att R. gått ner i försalongen. Wide, som äfven varit med och druckit punsch märkte också, när R. vid nämda tid gick upp på däck; i öfrigt har han lemnat i hufvudsak samma uppgifter som sin kamrat. Vid 5-tiden på morgonen började de först att ifrigt söka efter R. i tanke att han fans ombord. men utan resultat.
De två omnämda ifruntimren äro skjutbaneägarinnan Augusta Steijner och hennes biträde Ottilia Pettersson, hvilka för sin del berättat, att de vid 11-tiden på aftonen suttit på en bänk å akterdäck tillsan mans med en annan flicka, som kallat sig Selma och sagt sig vara från Stenkyrka, då tre för dem obekanta manspersoner kommit fram till dem och afhämtat en kappsäck. Två af dem gingo åter sin väg, men den tredje stannada kvar och började språka. Sedan sträckte han ut sig på bänken och tycktes somna in.
Ottilia P. och den som kallade sig Selma, hvilka kände sig trötta; lade sig äfven de att sofva på däck.
De hade emellertid icke legat länge, då den sofvande karlen, hvilken skulle varit Ragnar, ramlade ned öfver dem från soffan. Han reste sig genast och Jade sig på nytt. Senare hördes åter en duns, men då trodde flickorna att han full som han var ramlat utför trappan till mellandäck, hvarför de ej egnade någon uppmärksamhet deråt. Klockan var då 1/2 1 på natten.
Af hvad som sålunda passerat kan ej tänkas annat än att R. antingen under sömnen eller då han skulle böjt sig öfver räcket vid något tillfälle tagit öfver balansen och på så sätt omkommit.
Han var född 1871 å Kungstorp i Rumskulla socken, Kalmar län, der fadern Sven Nilsson, som är torpare, jämte sin hustru för närvarande äro bosatta.
Af ångaren Gotlands besättning bar en karl, som jämte styrmannen vid passerandet af Landsort kastade ut loggen, förklarat, att han kl. 12,15 sett en karlligga sofvande på bänken å akterdäckets babordssida. Omkring 10 minuter senare, då han åter passerade däcket, var platsen tom, men han fäste sig ej alls. dervid.
Händelsen utgör en nykterhetspredikan i de allvarligaste ordalag. På aftonen hade Ragnar till en kamrat, som är absolutist, yttrat att denne vore lycklig, som ej kände begär efter rusdrycker. Själf ville han nog upphöra att begagna sådana, hans föräldrar hade bönfallit honom derom, men han hade ej kraft nog härtill.
En stund härefter gick han under ruset ur lifvet!
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Maj 1895
N:r 74
Lokrume, 11 Maj.
Ett tillbud till eldsolycka inträffade härstädes i går förmiddag, i det eld utbröt i en äng tillhörigihemmansägaren O. Olofsson, Kroks. Några kvinnor, som voro sysselsatta i närheten, märkte att något ovanligt var på färde enär rök syntes uppstiga, hvarför en af dem skickades för att undersöka hvad det var som rökte och då var det full brasa i rishögar och stubbar och den torra mossan och gräset brunno som fnöske. Alarm gjordes och snart samlades folk trån närliggande gårdar och sedan ägaren, till hvilken bud skickats, skyndsamt kommit tillstädes, vardt man med förenade krafter snart herre öfver elden, som då redan fattat i gärdesgårdarne Hade elden upptäckts en liten stund senare så att den hunnit in i cn intill gränsande hage, tätt beväxt med buskar och ungträd, kunde det haft oberäkneliga följder. Nu inskränkte sig skadan till att oukring ett tunuland ängsmark blef afbrändt samt en del gärdsel förstörd. Elden hade uppkommit derigenom att bränuing at »fag» försiggått i ofvannämda äng på morgonen, samt hade askhögarne sedan lemnats utan tillsyn.
Burgsvik, 12 Maj.
Olycksfall med djur ha under nu gångna veckan inträffat flere, såväl här inom socknen som i omnejd. För en egendomsägare härstädes, som utsläppte nötkreaturen på ladugårdsplanen, hoppade en kviga i glädjen öfver den erhållna friheten fyrfota i väders med påföljd att tre ben afbrötos och djuret genast måste nedslagtas.
För en hemmansägare i samma socken, hvilken utsläppte djuren på bete, afbröt en ko ryggraden och en tjur ett ben så att de bägge måste nedslagtas. Äfven inom Vamlingbo timade samma dag olycksfall med en ko, som afbröt ena låret och till deraf måste dödas, Djuren voro försäkrade i insocknesbolagen.
Rökande pojke, tillbud till eldsolycka. Från Wamlingbo mäles att en ung tjänstepojke derstädes, då han en dag i slutet af förliden vecka begagnade sig af genväg öfver en hage skulle tända sin pipa, men kastade den ännu brinnande tändstickan ifrån sig i en buske och aflägsnade sig utan att släcka densamma. Det torra gräset fattade genast eld, hvilken hastigt spred sig vidare från buske till buske. Några karlar, som arbetade på ett nybygge i närheten, fingo se den intensiva röken och anade något olyckstillbud, skyndade till och lyckades dämpa elden, då en större plan allaredan var afbränd. Släckningen kom just, som. man plägar säga i elfte timman, ty elden hade hunnit fram mot skogsbrynet och hade den fått fatta i den täta ungskogen hade tyifvelsutan en olycka i ej anad utsträckning skett.
Pojkslyngeln, som orsakade detta, gick och tog sig fridag, efter att sin vana trogen sprungit ifrån sin tjänst då vårbruket och den större brådskan för landtmannen började.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Maj 1895
N:r 73
Näs, 8 Maj.
Vådeld utbröt i dag vid elfvatiden hos hemmansägaren R. Persson, Jakobs, då hela hans nyligen bygda ladugård blef lågornas rot. Kyrkklockan kallade folk tillsamman; också anlände till olycksstället omkring ett 100-tal personer, men det rasande elementet härjade med sådan våldsamhet att ingen räddning var möjlig. Då sprutorna anländt, rmåste dessi först riktas mot manbygnaden, enär vinden bar ditåt, och tack vare god vattentillgån:; samt raskhet hos räddningsmanskapet bergades denna. ZLadugården nedbrann i grunder samt alla yttre inventarier. Äfven en gris och några höns innebrändes. Elden började i en halmstack, som var uppstäld vid ena galveln, och har olyckan troligen föranledts deraf att några minderåriga barn, som lågo och lekte vid halmstacken haft tänstickor. Barnen sprungo in och sade: «Det brinner i halmen» men innan någon hann ut stod redan hela ladugårdstaket i ljus låga. Ladugården var försäkrad i Södra häradets brandstodsförening för 2,500 kr. men ingen lösegendom var försäkrad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Maj 1895
N:r 71
som lätt kunnat få svårare följder, inträffade i onsdags afton å Gotska Sandön. Dervarande fyrvaktare Hafströms hustru råkade nämligen i ett obevakadt ögonblick, då hon skulle sätta i ett fönster, att falla baklänges ut genom fönstret, hvarvid detsamma, som gick i bitar, sönderskar henne rätt djupt bakom högra örat och å halsen, så att blod i stor ymnighet sprutade fram.
Mannen, som såg hennes fall, skyndade genast fram och lyfte upp henne, och fyrmästare Bourgström anlade derefter ett tillfälligt förband för att stilla det ovanligt häftiga blodflödet, — så häftigt att man trodde pulsådern å halsen blifvit afskuren.
Den skadade, som i öfrigt slapp lindrigt ifrån fallet, blef naturligtvis mycket matt af blodförlusten. För att förekomma några värre följder af olyckstillbudet, beslöts derför att föra henne till lasarettet härstädes. Kompresser anlades å såret, hvarpå affärden skedde med segelbåt nattetid från Sandön till Fårösund och derifrån hit med skjuts.
Efter hvad vi erfarit, befinner sig H., som idag intagits å lasarettet, utom all fara, och dess bättre var icke pulsådern skadad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Maj 1895
N:r 71