Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Helvi, 5 Juli.
Flagginvigning af en genom frivilliga bidrag till Halv folkskola anskaffad skolflagga företogs i sammanhang med den årsexamen, som förrättades vid läseårets slut. Glädjande var att bevittna den omfattande tillslutning, flaggfrågan rönte bland fosterländskt sinnade församlingsbor, då den fattige arbetaren eller landtmaunen efter förmåga lika offervilligt öppnade sin kassa, som den mera burgne. Sedan skolbarnen af läraren grupperats omkring den på skolplanen uppförda flaggståugen och ett stort antal äldre deltagare infunnit sig, höll skolrådets ordförande, kyrkoherde Sik, ett kraftigt och liffullt invigningstal. I vältaliga ordalag framhöll tal. fosterlandets betydelse för en hvar, våra plikter mot detsamma, samt de kraf, det ställer på alla, både på ministern på sin taburett, riksdagsmannen i riksförsamlingen, presten i predikstolen, läraren i katedern, barnet i skolbänken, arbetaren vid sin plog, hacke, yx, såg elier slägga Hvars och ens plikttrogna sträfvanden efter krafvens fyllaude skulle bäst af allt vittna om kärlek till fosterlandet. Men det menskliga sinnet söker efter något, hvarmed det kan beteckna sin fosterlandskärlek. Ett sådant talande tecken är fanan. Den svajade fordom i blodig lek, men den sväfvar ock siguade öfver fredlig id. En värdig plats skänkte derför folkskolan åt den sveuska fanan. Sedan fanan vecklats ut och ett fyrfaldigt lefve höjts för konung och fosteriand, afsjöngs en flaggsång jämte kungsången. I höjden svajade nu vår »korsfana blå», hvilken på sin ljusa bana talade ett kraftigt minnesspråk, Under dess hägn upptogs arbetet i skolan, vid hvars högtidliga afslutning den fosterländska tillställningen var ändad, lemnande åt deltagaren ett vackert minne.

Vamlingbo, 7 Juli.
Olyckshändelse. Då en hemmansägare härstädes i torsdags eftermiddag skulle hämta sina hästar från betet, fann han den ena, ett sto, med högra bakbenet afbrutet. Huru vid olyckan tillgått har man sig ej bekant. alldenstund ingen person var tillstädes. Då man ej ansåg någon räddning af djuret möjlig, bief det genast nedslagtadt. Det var försäkradt i pastorutets försäkringsbolag till fulla värdet.
Igenom dessa upprepade olycksfall bland djuren blifva de små försäkringsbolagen ganska betungade med utdebiterade ersättningar.

Blodförgiftning. Ett fruntimmer i Sundre råkade häromdagen, då hon sysslade med skurning af golfver, sticka sig i ett finger med en rostig sylspets. Det lilla såret aktades ej utan hon forisatte obehindradt med arbetet. Men snart började häftiga stickningar och plågor inställa sig, under det hauden och armen betydligt svullnade samtidigt. Genom att genast anlita läkare blef kvinnan dock efter några dagar återstäld.

Regn, mera regn, är återigen landtmännens ständiga önskan Det, som kom under midsommarveckan, tycktes nog gifva ordentlig »myr», men då jorden var så alldeles uttorkad förslog det ej utan nu är det nästan lika torrt igen. Det hotar regn nästan hvarje dag, wen molnen dela sig alltid och urladda sitt innehåll i hafvet. Åskan hörs nästan dagligen mullra, men äfven detta tyckes ej hjälpa något.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Juli 1895
N:r 103

Publicerat

Dödsfall Carl Gustaf Hultman

Tillkännagitres att min älskade son Styrman Carl Gustaf Hultman vådligen omkom på resa mellan Rockford och Filadelfia den 13 Februari 1894, i en ålder af 25 år, djupt sörjd och begråten af mig och två syskon samt slägt och vänner.
Visby 5 Juli 1895.
Christina Hultman,
född Östman.
Sv. ps 481, v. 8.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Juli 1895
N:r 101

Publicerat

Från landsbygden.

Ronehamn, 21 Juni.
I tisdags råkade ett par hästar tillhöriga handl. Krokstedt härstädes i sken å härvarande lastbrygga med den sorgliga påföljd, att båda störtade utför brohufvudet och drunknade, innan hjälp huonit anlända till räddning. Händelsen orsakades genom oförstånd vid aflossningen af slipstenslasset, enär största tyngden lemnades bak hvarvid främre delen for i vädret och hästarne blefvo skrämda. Sådant lär ha händten gång förut på samma sätt, men då vände hästarne på brohufvudet och ilade åt land. Lyckligtvis voro de försäkrade i Gotl. Kreatursförsbolag, men lågt upptagna till värdet.

Hemse, 27 Juni.
Ett statligt bröllop firades i midsommarhelgen hos handl. Aug. Melin härstädes, då frkn Karolina Smith från Skota i Lojsta sammanvigdes med handlanden Albin Duse.
Marskalkar och tärnor voro: hr Herman Dase—frkn E; Holmberg; hr Karl Kökeritz—frkn Sigrid akerman; kand. G. Melin—frkn Jenoy Lundberg; hr Rudolf Eneman—frkn Maja Norrby; handl. Sandelin—frkn Dika Åkerman; hr Erik Hansén—frkn Blenda Smitterberg; handl. Svahn—frknu I. Malmqvist, hr E. Bachér—frkn Ingeborg Petersohn.
Brölloppet, som stod midsommarafton, vara de helgen ut.

Vamlingbo, 27 Juni.
Regn har nu ändtligen fallit härstädes och det i riktigt strida skurar. Det kan också vara på tiden för den uttorkade jorden, hvilken behöfver ännu mer rotblöta. I tisdags föll regn vid vestra kusten; samtidigt i Hafdbem och När, der nederbörden blef ovanligt riklig. Åskan har hörts å flere ställen.
Bättre sent än aldrig, säger ordspråket och sant nog äfven här, ty fast nog större delen af sädesskörden fått vidkännas den lånevariga torkan, finnes ännu mycket som något hjälpas såsom hvetet, och kornet, af hvilket sistnämda, de strån, som ännu ej voro alldeles förbrända, nu komma att få sina fullt utbildade ax. Af rotfrukterna, hvilka ej haft någon nämvärd känning af torkan, kan man nu hoppas få en god skörd.

Fisket har ej på flera år varit så litet gifvande både af strömming och torsk som jenna försommar. Sedan vårfisket i April och början på Maj ha fiskrarne knappast fått hvad de behötva till eget behof. Också gäller torsken här nu femtio öre lispundet, hvilket i förhållande till andra år är ovanligt högt, då torsk vid denna tid vanligen säljes tjogvis å 33 öre ochunder gynnsamma förhållanden till 25 öre tjoget.

Höpriset stiger, så att nu begäres femtio kronor och deratöfver för häck och ändock står det ej till för köparne att kunna få något af den dyra varan.

Afslutning med examen har i dag hållits vid såväl folk- som småskolan härstädes, dervid skolorna dagen till ära voro smyckade med grönt och dyl.

Burgsvik, 27 Juni.
Skuddat stoftet af sina fötter i all tysthet och schappat i väg till annan marknad har en skräddare från fasta landet, som vistats här och arbetat en tre års tid, nu en af dagarna — eller rättare nätterna gjort. Sina tillhörigheter har han i all tysthet schackrat bort för att skaffa sig reskassa och lemnat den förhyrda buren tom åt de många brummande björnarne, som trott mannen om godt och lemnat honom rätt stor kredit.

Fide, 26 Juni.
Högtidligt var det i dag, då en på frivillighetens väg anskaffad skolflagga invigdes. Sedan skolbarnen blifvit på två lel ordnade och sjungit »Hell dig du höga nord», höll skolrådets ordförande ett varmt fosterländskt tal om flaggaus betydelse. Under lefverop, som af barnen besvarades med ett fyrfaldigt hurra, hissades flaggan och vajade ut för yvinden, beskådad af tjusta barnögon. Den högtidliga stunden afslöts med kungssången, som sjönga och åhördes med blottade hufvuden. — Härefter vidtog examen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Juni 1895
N:r 97

Publicerat

Ett missöde,

som kommer att vålla åtskillig rubbning i vår ångbåtstrafik den närmaste tiden, har i morgse träffat ångaren Gotland i Norrköping, i det fartyget vid backning intill kajen under tilläggningen råkade få sin propelleraxel bräckt. Man antager att någon starkare strömsättning varit orsaken till missödet.
Gotland kommer nu att repareras vid Vulkans verkstad i Norrköping, sedan ny propelleraxel bestälts från Bergsund. Denna vecka och troligen äfven nästa blifva turerna för båtarne naturligtvis åtskilligt rubbade. Så blir fredagsturen till Stockholm instäld. Meningen är att om möjligt i nästa vecka få Visby att intaga Gotlands tur på Norrköping med bibehållande af Kalmarturen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Juni 1895
N:r 96

Publicerat

Knuffad i sjön

af en åkarekärra blef på torsdags e. m, vid 5-tiden ett medelålders fruntimmer vid ångfartyget Klintehamns tilläggsplats vid Riddarholmen. Vid hennes högljudda rop på hjälp tillskyndade Klintehamns befälhafvare, och i ett nu var fallrepstrappan nedfirad och genom ett raskt grepp af en nedsprungen man af besättningen var den nödstälda uppdragen ur det ofrivilliga badet, omtalar St. Dagbl.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Juni 1895
N:r 95

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 17 Juni.
Vid torfbränning i den s. k. Valkmyr i dag råkade någon eldfloka hoppa öfver ett dike och fatta i en bredvid liggande agstack som ögonblickligen stod i ljusan låga, samtidigt som elden äfven kom lös i ett större stycke ouppodlad myr beväxt med ag. Genast skyndade flera i myren och i närheten varande personer till för att dämpa elden, som i det torra gräset, gynnad af den friska vinden, for fram med pilens hastighet. Efter ett ihärdigt arbete i nära en timmes tid, och sedan en brandspruta ankommit till platsen lyckades man dämpa branden efter det dock cirka 15 tunnland blifvit afbrända.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Juni 1895
N:r 93

Publicerat

Från landsbygden.

Lärbro, 15 Juni.
Eldsvåda. Torsdagen 13 dennes utbröt eld vid Staplebacke i hemmansägare Tomas Bogrens, Banna i Lärbro, brygghus, hvilket var af trä under brädtak. Nämde hus stod 20 meter från manbygningen af samma material. Elden hade börjat i brygghustaket, troligen af gnistor från skorstenen, och som det blåste starkt mot manbygnaden blefvo båda husen antända och på några minuter nedbrunno de till granden. Bogren och hans måg voro borta på arbete, endast deras hustrur voro hemma. Genom deras nödrop kommo några grannkvin nor tillstädes, men kunde ingenting göra vid elden, utan endast rädda någon lösegendom. Att släcka elden i husen var omöjligt i brist på vatten och hjälp. Sedan var fullt göra akta elden, hvilken spred sig långs jorden i det af solen förbrända gräset. Det hade kunnat blifva en ännu mycket svårare olycka om icke O. Pettersson och C. Öselin tillkommit då elden redan hade spridt sig till vedbacken, som då börjat brinna. Strax derefter kom handl. Hägvall ett lass folk och en större brandspruta och fick elden dämpad.
Det brandskadade var försäkradt i Gotlands norra härads brandstodsförening till omkring halfva värdet, en mycket vanlig hushållning, som så mången får ångra.
Vid besigtningen uppgick förlusten af båda husen och lösegendomen till kr. 742:67.

Vamlingbo, 16 Juni.
Kyrkoreparationen härstädes var ånyo föremål för extra kyrkostämmoförhandlingar sistlidne onsdag. Från öfverintendentsembetet hade nämligen de af församlingen insända förelag till omändring af kyrkans inre, såsom bänkar, golf m. m. återremitterats i syfte att yttrande skulle afgifvas öfver de af embetet föreslagna ändringar i församlingens förslag, innan detsamma framlades för k. m:t till fastställelse. Öfverintendentembetet hade föreslagit att golfvet i kyrkans sidogångar skulle inläggas af kalksten i stället för cemeat som af församlingen beslutits. Stämman förklarade sig icke kunna gilla detta, dels derför att kalkstensgolfvet blefve mångdubbelt dyrare, då tjävlig material dertill ej funnes på flera mils afstånd, och dels emedan cementgolfvet hade en mera passande färg i förhållande till sandstensgolfvet i stora gången. Kunde ej cementförslaget röna vederbörandes bifall, beslöt stämman att inlägga trägolf såsom det varit förut. Vidare hade embetet föreslagit att en å skeppets norra mur under hvitlimuingen befintlig målmig af öfverengeln Mikael vägande själar, skulle blottas och iståndsättas, enär densamma ägde ett ganska högt värde och dertill var enastående i sitt slag. Detta förslag kunde stämman icke heller godkänna, alldenstund ej så ringa kostnad erfordrades derför, hvilket än mera betungade den förut hårdt ansatta församlingen, hvilken äfven till stöd för sin vägran åberopade ett af k. m:t, på församlingens anmälan, år 1889 afgifvet utslag, deruti tillstånd lemnats att öfverstryka alla väggmålningar, enär antikvitetsskademien förklarat dem sakna konsthistoriskt värde. Ritning till bänkar i kyrkan hade embetet godkänt, men ville hafva dessa litet annorlunda placerade, hvilket stämman för sin del ej satte sig emot, likaså golfvets höjdskilnad i koret och skeppet, som embetet ville hafva olika emot församlingens åstundan.

Luzernskörden, som nu afmejats och inbergats, har i år lemnat mycket klent resultat. På många fält, der förra året skördats 10 häckar, har man i år ej lyckats skrapa i hop mer än 3—4, och klöfver- och timotejvallarne äro nästan öfverallt, åtminstone på högländ mark, likadana. Ert litet välkommet regn fingo vi i veckans början, men det var otillräckligt.

En sorglig händelse timade härstädes i dag på eftermiddagen, i det en hemmansägaren Lars Olsson, Kvarna, son Herman vådligen Tar genom drunkning vid fiskläget Grumpevik.

Gossen, jämte en statkarl Anders Sandsjös son, bägge tioåringar, hade begifvit sig ut på hafyet med en flatbåt, framskaffande denna med en stödjestake.
Båten, som var gammal och skröplig, intog vatten genom flere hål så att den snart hotade sjunka, men då voro pojkarne allaredan så långt ute att de ej nådde botten. När de sågo detta hoppade Herman under förklaring att han kunde simma i hafvet, då vid den rörelse, som uppstod, båten kantrade och rullade ikring. Han var dock ej simkunnig, utan drunknade efter att varit öfver vattenytan tre gånger och uppgifvit hjärtskärande nödrop.
Den andra pojken, som lär vara ovanligt vig och oförskräkt, lyckades krafla sig upp på den kantrade båtens botten, der han åsåg och hörde sin kamrats dödskamp utan att kunna göra något till dennes räddning.
Båten med sin börda drefs af den ostliga vinden utåt, der den lyckligtvis fastnade på en sten å deså kallade »Grumpårder». En hemmansägare vid det närbelägna Kvarna, fick se båten och då han tyckte att något rörde sig å densamma rodde han dit ut och bergade den nu alldeles förskrämda gossen. Liket af den förolyckade hade man ej kunnat finna när detta skrifves. De stackars föräldrarnes förtviflan, då de underrättades om sonens våd liga hädanfärd, lär ha varit gränslös.

Fide, 16 Juni.
För första gången hissades i går vid folkskolan den svenska flaggan, dagen till ära, med anledning af biskopsvisitationen. Skolrådsledamöterna blefvo på fredagskvällen anmodade att sammanträffa vid skolhuset och blefvo ej så litet öfverraskade då de blefvo ombedda att hjälpa till vid flaggstångens uppsättning. Denna är en skänk af kapten H. Wennemo; flaggan är äfven anskaffad genom samma persons föranstaltande. Det hela var en öfverraskning både för skolbarnen och äfven de äldre samt hedrar den, som arrangerat saken.

Hågen för idrott tycks beklagligt nog vara på aftngande härstädes. Orsaken torde nog på sätt och vis vara att söka i vissa vederbörandes afvoghet mot dylika »tillställningar» änskönt de väl kunna hänföras till oskyldiga nöjen. Då ungdomen för ett par år sedan, reste en majstång på en i alla tider dertill använd plats, nämligen gräsplanen framför sockenstugan, blefvo de tillsagde, att genast skaffa bort den; platsen var betänkligt nära kyrkogården. Men när bondgubbarne på stämma och sammanträden råka i lufven på hvar andra höjes ingeu varnande stämma åberopande samma orsak
Varpkastningen är ännu ej totalt bortlagd men bollspelet är alldeles förgätet och ändock äger ungdomen i Fide en den präktigaste idrottsplats, men nu är den belamrad med sten och virkesupplag samt inkräktad af krafsande tvåfotingar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juni 1895
N:r 92

Publicerat

Myrbrand

utbröt i lördags middag i Lunds myr i Etelhems socken, Man var sysselsatt med torfbränning, hvilken under middagsrasten lemnades utan tillsyn, och då folket kom tillbaka hade elden spridt sig öfver ett ansenligt stycke af myren samt dref inåt en skogsbacke, tillhörig Levide hemman.
Anstalter vidtogos genast för släckningen och myren gaf god tillgång på vatten. Folk uppbådades, men då man i början ej ansåg elden skola medföra stor fara, hemsändes en del. Emellertid hotade branden att alldeles taga öfverhand. Hela natten till söndagen härjade den, och i går måste folk uppbudas äfven från Butle och Guldrupe socknar midt under gudstjänsterna, som man nödgades inställa. Släckningsarbetet kunde nu bedrifvas så kraftigt, att man i morgse blef herre öfver elden, som dock ännu ligger och pyrar, så att vakt måste hållas.
Omkring en tredjedel af hela myren är afbränd och dertill 7—8 tunnland skogsmark.
Det är för märkvärdigt att man icke tager varning af de ofta inträffande eldsvådorna på myrmarkerna, utan fortfarande är lika oförsigtig vid odlingsarbetena.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juni 1895
N:r 92

Publicerat

Från landsbygden.

Stenkyrka, 11 Juni.
Hunnerna ha kommit, ej de. som Palin beskrifvit, och om hvilka vi pluggade i vår gröna ungdom, utan andra horder, som här trott sig kunna tygellöst taga den frihet, som det karga Småland nekar sina söner derhemma.
I lördags kommo med: tåget till Visby omkr. 100 stycken af de välkända stångaiterna, som hårdt men rättvist bjödos på näfrätt och småsten derute på torgdagen. Hvarest skaran höll hus på dagen, veta vi ej, men vid 8—9 tiden på aftonen, då klockorna klungo till helgamål, kommo fyra vurstar och en höskrinda lastade med omkring 60 stycken af de ökända individerna.
Under hurrarop, skrål, dragspelsolåt och ovettiga visor ackompanjerade af »flas keklang» bar det vägen förbi Veskinde och Lummelun: da med Hangvar som mål. I Stenkyrka hördes deras oväsen en hel mil!) bort. Vid en af butikerna gjordes halt Boden var stängd, men genom att våldföra sig på ett fruntimmer lyckades en del tränga sig in i köket, svärjande, hojtande, och pockande på mat. Handlanden, som inkom fick innan han sagt ett ord; af en bland skaran ett slag i ansigtet, som träffade och blodsprängde ögat samt kom näsan att blöda. Man var alldeles rådlös gent emot denna öfvermakt.
Slutligen lemnade pöbelhopen köket, men på väg och gård fortsattes röfvarelifvet. På nämda handl. kastade sålunda den honom först förfördelavde en tomlåda, men lyckligtvis träffade den ej, annärs hade följden nog blifvit vådlig.
På ett midt emot liggande ställe pockades på mat. Hit samlades snart några handfasta beväpnade karlar och hade ej resenärerna gitvit sig af, hade det snart kommit till batalj. Slutligen drogo de dock sin färde på samma sätt, som de kommit. En del af skaran var nykter och var det underligt, att ej dessa ordentliga karlar togo itu med de öfverfallande bråkiga, att dessa ej fingo handla såsom nu skedde.
På vägen till Hangvar hotade de vilda sällarna att tända eld på Ihre gård, om ej mat lemnades dem. I Kyrkebys begingo de svårt öfvervåld mot en landtbruksre, som nekade att släppa in dem, och stenar o. d. kastade mot bygnader.
Om samma personers grasserande i själfva Hangvar socken meddelade vi redan i onsdags.

Hänadssyn pågår sedan i måndags med anledning af klagomål af några delägare i 3:dje skifteslaget öfver verkstäldt landtmäteriskifte

Rågen afmejas grön, der frost och torka gjort största skadan.

Ängarna har man ock börjat slå, i det man fruktar, att om de få stå, gräset skal totalt torka bort.

Vamlingbo, 12 Juni.
Den kärleken. I söndags afkunnades lysning till äktenskap i härvarande. kyrka emellan en f. d. kronobåtsman och en flicka likaledes från samma socken. Mannen, som: för omkring femton år sedan genom olyckshändelse blef obotligt krympling, har sedan dess måst intaga sängen såväl natt som dag, alldenstund han ej kunnat vare sig stå eller röra sig på benen.
Några ord om mannens öden kunna förtjäna nämnas: För owkring femton år sedan afreste den då ännu helt unge båtsmannen, som redan vunnit sina förmäns bevågenhet så, att han erhållit en längre tids permission, till Köbenhavn för att söka hyra. För det unga lifvet hägrade då, som prespektiv, fri resa till Australien, dcet, nya förlofvade landet, under fullgörandet af en matros’ åligganden ombord, och tänkte sig den flitige och sparsamme unge mannen skaffa sig en oberoende existens. Men ödet eller hvad man nu vill kalla det hade annorlunda beslutat.
I Köbenhavn erhölls hyra med ett skepp, destineradt på långresa och man beredde sig att lyfta ankar, då, medan ännu skeppet låg på redden, den nyantagne matrosen skickades upp att klargöra något i riggen. Dervid brast en pertlina i hvilken han stödde sig och mannen störtade från den svindlande höjden ned i däcket. Man lyckades visserligen återkalla honom till lifvet igen, men det visade sig snart att bland andra förskräckliga sår och ledbrytningar äfven ryggraden vore afbryten. Länge vårdades han på sjukhus i Köbenhayvn, men alla försök från läkarnes sida att hela den afbrutna ryggen voro förgäfves; ban var och förblef obotlig krymplig Vederbörande, som ömmade för mannens olycka, läto nonom iänge »ligga på förbättring» utan att afskeda honom från båtsmanstjänsten med löneförmåner, men måste, dock omsider utstryka honom ur kompaniets rullor.
Nu var den unge mannen på bar backe med en förkrympt kropp, men långt ifrån att uppgifva modet tog nan sig an att lära sig något yrke som han kunde uträtta på sängen och fann snart ett sådant i skolagning i hvilhet han vann berömvärd färdighet, verkställande detta sittande nedbäddad i sängen. Då han jämt haft fullt upp med arbete, har han derigenom funnit sin fulla bergning.

I lifsfara voro ett par män härstädes i måndags, då de skulle vara lotsarne vid Burgsviks lotsplats behjälpliga att frakta reparationsmaterialer från lotsplatsen till blänkfyren på Näsrefvet. Till följd af det låga hafsvattenståndet kunde man ej lasta den stora båten vid tilläggsplatsen utan denna ankrade på djupare vatten och så skulle man föra dit matrialerna med tvänns flatbåtar — Vid första fraktningen, då båtarne voro lastade med cementtunnor och sand, kantrade först den ena båten, men den deri varande mannen ly kades ehuru ej simkunnig krafla sig upp på bottnen af den na upp- och nedvända båten.
Mannen i den andra båten skulle nu hjälpa sin nödstälda kamrat, men dervid stjälpte äfven den andra båten och dess förare föll med hufvudet nedåt i vattnet och blef på detta sätt stående fastklämd mellan bägge de kantrade båtarne Den ene lotsen, som vistades i den förankrade stora båten; hoppade genast i sjön, då han såg olyckan med första båten, för att simmande rädda de nödstälde, och kom just i lagom tid att hjälpa den fastklämde mannen. Medan denne fördes iland, drefs den andra båten med sin »börda på ryggen:, af vinden utåt hafvet, och då båt ej genast vore att tillgå till räddning såg det hotande ut för denne, men man lyckades omsider lyckligt berga denne: Då lotsen hoppade i sjön kastade han tröjan af sig: i brådskan ut i bafvet, samt lade sitt fickor på hufvudet och drog hatten ned deröfver, men under räddningsarbetet blåste hatten bort, och uret föll i sjön och förlorades jämte tröjan.

En mängd hårda åskknallar dånade här i går morgse och den molnbetäckta himmelen tycktes komma med det länge efterlängtade regnet, men molnen delade gig och gingo öfver hafvet, blott lemnande några små skvättar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juni 1895
N:r 90

Publicerat

Ena fotleden

bruten fick arbetare Andersson, Ringome i Alfva, igår f. m., då han skulle rida en häst ut på bete, hvarunder han föll af.
Fallet inger icke några svårare farhågor; A. vårdas å lasarettet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juni 1895
N:r 90

Om Oss Drivs med WordPress