Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Sundre, 12 Sept.
Ett märkligt åskslag. Vid Lars Hansson, Otes i Sundre, slog åskan i fredags ned i ett nybygge, som ännu var under arbete, med den påföljd att ett bräck, som var fastslaget vid toppen af takstolen med sexton tretumsspik lossrycktes och nedkastades på jorden ett godt stycke ifrån bygget utan att det minsta splittras. Åskstrålen gick vidare genom takbrädet utanför gafveln, der den passerade ned och upp flere gånger och splittrade fyra fönsterkarmar, gick tvärsigenom muren, sprängde sönder en stöttningsräcka, ihjälslog ett lam under det att ett annat blef bedöfvadt.
I flygeln, som är sammanhängande med bygget ifråga, bodde husfolket och några arbetare, och man kan tänka sig deras förskräckelse. När de sågo ut för att se efter om något råkat i brand, kändes en stark lukt af eld och svafvel, som trängde in genom dörrarne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 September 1891
N:r 143

Publicerat

Åskvädret 11 Sept.

Trakten af Stenkumla kyrka, 12 Sept.
Redan på förmiddagen i går tydde det på, att något ovanligt mellan himmel och jord var i annalkande, ty luften var den mest tryckande. Jag betraktade ett par slåtterkarlar på ängen. De brynte liarne oupphörligt — det ville ej bita, hette det, ehuru gräset ingalunda var af sådan beskaffenhet som växer under tallskog. Jag gick bort till dem ett par gånger. Sigden blef ej hvassare för det. Mitt eget arbete gick som det kunde i en sådan qvalmig sommarluft och i middagsstunden blef jag så sömnig att hvilan blef mera välkommen än maten.
På e. m, började tuppen då kyrkans torn att röra på sig, än hit än dit. Från NV sprang vinden om till full ost, sedan tillbaka till. NO. Ändtligen började spelet att röra på sig, och de första skotten hördes på afstånd åt Högklint. Denna gång lät det ej fridfullt vid Fridhem. Kl. omkring 1/2 6 gick jag upp på ett högre ställe, med fri. utsigt på några qvadratmil rundt omkring. Oupphörligt brann det, oupphörligt dånade det liksom åska. Det var åskväder, men ett oförlikneligt åskäder, som mer och mer nalkades närmare, tills det kom öfver mitt hufvud.
Och de stora regndropparne föllo som sliar, täflande om att släcka elden från trenne håll, ehuru det icke lyckades.
Jag måste ändtligen söka skydd, och gick till ett högt beläget loftrumsfönster. Nu var utsigten ännu vidsträcktare, ännu härligare öfver Stenkumladalen, fenomenet ännu mera majestätiskt. Det hade närmat sig Hogrän och Mästerby. Förra gången, tänkte jag, var åskans föremål Vall kyrka. Är det denna gång anexens, Hogräns, som i aftonstunden skall sättas i brand? Nej, derifrån syntes ingen eldpelare uppstiga, blott nedstiga. Intet klockljud hördes heller, ifall åskan slagit ner i någon landtgård, och för öfrigt var afståndet för stort för att kunna höra nejdens små klockor, som ändå öfverröstades af det hvarannan sekund smattrande åskvädret.
Så blef det kolmörkt, riktigt beckmörkt. Klockan omkring 8 sågo vi genom fönstren åt SO sken på himlen. Men det var icke från åskstrålarne längre, ty afståndet trån dem var nu större än så — det var tydligt vådeld bortåt Väte eller så. Vi som observerade, tyckte det brinna på två närbelägna ställen. Kanske var det några högre träd, stående tätt bredvid hvarandra, som undanskymde en del af elden, som måhända härjade en större gård. Förmiddagens postförare från Visby torde måhända kunna lemna någon upplysning.

Burs, 11 Sept.
Ett hemskt åskväder har i tvänne timmars tid dragit fram här i afton: blixt på blixt och knall på knall utan något uppehåll; allt tycktes vara ett enda eldhaf. Huruvida blixten slagit ned här inom socknen och förorsakat någon skada, kan jag ännu ej säga, men i närgränsande socknar kunna vi sluta till af de ljussken, som flamma omkring oss, att blixten antändt. Ännu kl. 9 på qvällen, då detta skrifves, synes vådeldar i, som det tyckes, Lye, När och Rone socknar. Synnerligen öfver, Lye och När flamma eldslågorna ganska vidlyttiga. Något så ihållande och skarpt åskväder som detta kunna gamla 70åringar ej minnas, säga de.

När, 12 Sept.
I går afton vid half 7-tiden antändes genom åskslag H. Holmérs, Rovalds i När, ladugårdshus, hvilka jämte foder och inbergad gröda nedbrann. Det uppbrända var lågt försäkradt i häradets brandstodsförening. Från sjön lär vid samma tid iakttagits eldsvådor på flera ställen af iandet, troligen åstadkomna genom åska.

Lau, 12 Sept.
Sistlidne fredag råkade naturen liksom i uppror. De hvita åskstackarne, som flere dagar stått kring horisonten, upptornade i synnerhet i östern förkunnande på förhand hvad som komma skulle. Redan på f. m, syntes mörka moln uppstiga ifrån NV, då nästan samtidigt stackarne i öster började under doft mullrande sätta sig isakta rörelse, sändande före sig små mörka skyar liksom förtrupper.
Klockan var då 5, och en halt timme senare blef luften helt: och hållet mörk. Blixt på blixt å tre till fyra olika håll slungades mot jorden, så att allt tycktes vara eld; och derunder följde eldstrålarne så hastigt att de knappt kunde hinna aflösa hvarandra, Somliga eldstrålar gingo horisontelt, korsande de andra. Dundret var förvånande. Jorden skalf; bygningarne darrade på sina grundvalar och fönsterrutorna höllo en säregen musik, hvarunder ett efterlängtadt och välgörande regn, i de nysådda uttorkade hveteåkrarne, föll.
Der syntes en eldslåga i vester som snart blef allt större och äfven en i söder, som just då började och hastigt tilltog, under det eldstrålarne oupphörligon slungades deromkring.
En ladugårdslänga vid Rovalls i När nedbrann. En tredja eld skall hafva varit synlig i vester men har den troligen genast blifvit släckt.
Förunderligt nog är att icke flera antändningar å sydöstra trakten af Gotland skedde, så tätt som blixtrarne öfverallt föllo.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 September 1891
N:r 142

Publicerat

Om fredagens åskväder

ha vi i dag icke mycket att tillägga till den utförliga skildring vi lemnade i lördagspumret af dess framfart. Emellertid mäles nu, att åskan äfven förorsakat en lindrigare eldsolycka vid Tibbles i Hejdeby. Dessutom skrifver till oss en meddelare rörande ett ganska märkligt åskslag:
Ett märkligt åskslag inträffade i Roma i fredags under det starka åskvädret. I en liten bygnad med ett rum knapt 10 qv:fot i storlek, der 4 personer vore samlade, slog åskan ner igenom skorster, gick tvärs öfver rummet under en byrå, sedan uppför väggen, der den slog sönder en spegel, så genom inre taket ut genom vindsfönstret, som kastades på marken, så efter väggen uppför yttre taket, der strålen delade sig på 4 olika ställen och sidor upprifvande fingertjocka träspjälor utan att åstadkomma någon eld eller ens svärta träet. Endast sotet i skorsten tog eld. Någon skada i öfrigt skedde ej, endast två af de innevarande personerna svimmade. Märkligt är äfven att blixten kunde träffa den låga stugan, hvilken ligger strax under den höga kyrkan, som äfven är omgifven af höga träd.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 September 1891
N:r 142

Publicerat

Ett åskväder så starkt,

att icke i mannaminne dess like sporta på Gotland, drog i går eftermiddag öfver våra bygder. Det tycks ha börjat nordost om Visby haft sin största styrka dels strax norr om staden i trakten af Veskinde, dels på sydöstra sidan af ön, som blef mest lidande af ovädret. Vid Fårösund och å Fårö utmärktes åskvädret icke af någon ovanligare styrka.
Iakttaget i här från staden erbjöd åskvädret en hemskt storartad anblick. Redan vid 1/2 3 tiden på e. m. begynte himlen mulna och ett doft, svagt åskmullrande hördes nära nog oafbrutet i ett par timmars tid. Vid 4-tiden begynte det blixtra, Himlen blef allt svartare och inemot kl. 5 var det mörkt som på aftonen. Så började stora, tunga regndroppar falla, allt tätare och tätare, tills det formligen öste ned, så att gator och torg forsade af strida, smutsiga vattenströmmar.
Och nu bröt ovädret löst i hela sitt raseri. Ljungeld efter ljungeld trängde igenom de mörka molnlagren. Det blixtrade i nästan alla väderstreck. Än syntes långa violetta zigzagstrimmor, tre, fyra åt gången, än flammade hela himlen i eld, allt under åskan ibland rent af be döfvande kratschande och brakande.
Hafvet stod mörkt som en natt. Tunga hängde molnen deröfver, då och då öppnande sig för riktiga eldflammor, som hväste ned i vattnet och dref det upp likasom i hvitt skum.
Med oförminskad kraft fortforo de lössläpta elementen att rasa i väl en och en halt timme. Luften var så mättad af elektricitet, att det såg ut som jord och himmel skulle brinna. Då och då kunde man af knallarne sluta sig till att åskan slog ned någonstädes, men lyckligtvis blet vår stad helt och hållet förskonad från de hotarde ljungeldarnes makt. Skrämseln och ängglan voro under ovädret gäster nära nog i hvarje boning. Vid 7-tiden var det öfver här.
Det tycktes, som om åskvädret skulle ha delat sig, då det kom inpå staden, gående dels åt hafvet, de!s öster om den samma, för att söder derom med förenad och fördubblad kraft fortsätta sin dunderfärd. Från de flesta ställen på södra Gotland till och med Burgsvik ingå underrättelrer om det oerhördt starka ovädret. Att detsamma icke skulle gått förbi utan att förorsaka förödelse antog man för giftet. Detta har nu besannat sig.
Vid Skäggs i Veskinde slog åsk ned i hufvadbygnaden och förstörde telefon apparaten samt splittrade 5 stolpar äfvensoms en tätt intill ladugårdshuset på gården befintlig pumpstång. I myren intill gården splittrades en tall.
Vid Veskinds i samma socken antändes en halmstack, som brunnit upp. Folk har under hela nattem. varit i rörelse för att hindra elden att sprida sig vidare.
Vid Bläsnungs i Veskinde ihjälslog åskan ett får samt ramponerade tröskverket. För öfrigt äro telegraf- och telefonstolpar på vägen mellan staden och Veskinde flerstädes illa åtgångna.
Öfver Slite gick åskvädret starkt fram vid 3-tiden, men har veterligen ej förorsakat skador.
Vid Sigsarfve i Viklau slog åskan per i en qvarn.
Ljugarn hemsöktes af åskvädret vid 5-tiden på e. m. En flaggstång vid hamnen splittrades.
Vid Rovalds i När slog åskan ned i en ladugårdslänga, som nedbrann. Det samma var förhållandet vid Mannegårda i Lye, der hela uthuslängan med inbergad gröda nedbrann i grund.
I Rone och trakterna deromkring var ovädret mycket svårt. Vid Stale i Rone slog åskan ned i en ladugård. Det lär vara tredje gången detta ställe varit, utsatt. för liknande missöde.
Kring den höjd, på hvilken Grötlingbo kyrka är belägen, tycks åskan riktigt ha koncentrerat sig. Den slog ner och splittrade kyrktornet, dock utan, att antända detsamma. Äfven ett uthus i närheten ramponerades. Vallen kring kyrkan synes upprifven på flere ställen, der åskstrålen gått fram.
I Burgsvik var ovädret starkast kl. mellan. 6 och 9 på aftonen. Hvarken der eller söder derom har någon skada försports.
Vid Klintehamn slog åskan ned vid Fyrvalds och skadade delvis boningshuset, der fönster och en, sparre i taket träffades af åskstrålen. Ehuru mennriskor funnos inne i huset, blef ingen af dem skadad.

Detta är hvad vi i dag hafva att meddela om ,det mer än vanligt svåra åskvädrets framfart. Säkerligen är detta dock icke allt. Man får emellertid. vara tacksam för att icke, enligt hvad hittills är kändt, något menniskolif gått förloradt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 September 1891
N:r 141

Publicerat

Dödsfall om skeppsbord

Skonerten Fenix, kapten H. Mortensen, hemma i Svendborg, kommande från Nykarleby, destinerad till Southampton med hafrelast inkom i onsdags till Slite för att begrafva sjömannen Nils Bengtsson från Ystad, som 7 d:s under arbete i riggen föll i däcket och genast dog.
Fartyget afgick genast, men återvände i går till Slite för motvind. Begrafningen äger rum i morgon.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1891
N:r 140

Publicerat

Från landsbygden.

Mellersta Gotland, 8 Sept.
Under den allra gynsammaste väderlek har det mesta af vårsådden blifvit inbergadt, rågen sådd vid Bartolomei tid (24 Augusti—1 September) och hvetet i dessa dagar. Det aft öskade kornet synes tämligen trindt och slaggfritt, fast något grått till följd af det myckna regnardet vid mognadstiden.
Hvad rotfrukterna beträffa är det tyvärr sanning att den gula potatissorten tagit skada af röta, dock ej ännu rätt mycket; men de röda sorterna stå sig i år bäst, liksom under fjoråret, hvarför det är skäl för handen att landtbrukarne mera allmänt lägga sig till det sistnämda slaget, som ock har företräde hvad smak och stärkelsehalt beträffar.
Att vestra kustens fiskare erhålla så ringa så ringa fångst, ör verkligen beklagligt. Det vore derför skäl att östra kustens fiskare inforslade något mera af sitt öfverflöd både till staden och bygderna, så att icke så stor import af sill behöfdes.

Vamlingbo, 8 Sept.
Illa stångad af en ilsken tjur blef härom dagen en landtbrukare från trakten, Gårdens drävg, som förut varit utsatt för den ilskna besten, blef genom husbondens bjelp befriad, och en äldre map, som énsam ute på betesmarken kom i den farliga tjurens väg blef äfven öfverfallen af denne, men lyckades, egendomligt nog, att få tag i en sten under det han låg på marken, bearbetad af det rasande djuret, och gifva det ett väldigt slag i pannan så att tjuren, skamflat öfver det oväntade anfallet, vek tillbaka så att gubben Iyckades undkomma.

Stora potatis skördas här i år. Jag var för ett par dagar sedan i tillfalle att se ett par vackra exemplar af den gsortea, som vägde ej mindre än tre skålpund hvilka tillsammans med en potatis af ett ekålpunds vigt vuxit under ett och samma potatisstånd.

En egendomlig tur hade en jägare härom dagen i Sundre, då han var stadd på harjagt. Han fick nämligen se en jösse liggande i en enebuske, och då han genast gaf haren ett, som han sjelf trodde, välriktadt skött, sprang dock denne sin väg, som det syntes, oskadd, hvarför ett andra skott måste lossas som ock fälde haren död till marken. När nu vår skytt, efter att ha »anammat» det skjutna villebrådet, passerade förbi enebusken, fick han till sin stora förvåning se en andra hare liggande död derstädes, hvilken han, ovetande, förpassat till de sälla jagtmarkerna med sitt första skott.

Rädda för att klifva i höjden tycks männen i en visa socken vara, ty då smörjning ef sockenkyrkans torn härom dagen utbjöds på entreprenadauktion, anmälde sig ingen spekulant, änskönt sådant arbete i regel betalas ganska högt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

Publicerat

Skonert Ida,

kapt. Andersson, på väg från Sundsvall till Lybeck med bräder, har på resan sprungit läck och inkommit i haveri till Kappelshamn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

Publicerat

Sjöförklaring

aflades inför rådhusrätten af kapten Nils Höglund, hvars fartyg jakten Kristian, såsom vi i fredags omnämde, i tisdags strandade söder om Burgsvik.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 September 1891
N:r 138

Publicerat

Drunkning under badning.

I onsdags omkom under badning i Värtan förre kyparen Karl Erik Svanberg från Stenkyrka. Han hade, trots det att han ej kunde simma, gifvit sig för långt ut, att alla försök att rädda honom miss: lyckades. Svanberg var ogift.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 September 1891
N:r 137

Publicerat

Strandning.

Sistlidne tisdags qväll stranndade i Burgsvik hemmahörande jakten »Kristian» förd af skepparrn Höglund, å Vestlandsholm, strax söder om Burgsviks hamn.
Fartyget, som vid Faludd intagit full last af gammalt skeppsjern, afgick samma dag till destinationsorten Ronneby, under frisk SO bris. Då det fram emot qvällen var i närheten af Hoburg gick vinden så småningom öfver mera åt sydvest, med tilltagande blåst och hög sjö, hvarför man vid pass kl. 7 beslöt att vända och söka hamn i Burgsvik, hvilket ock verkstäldes med den påföljd att fartyget vid niotiden törnade å »Holmsården» på förut angifvet ställe. Som sjön fortfarande giek hög och bränningarne blefvo så våldsamma att de totalt bröto sig in öfver akterskeppet, var ej annan råd än lösgöra båten för att berga lifvet; men man hann ej att sätta detta beslut i verkställighet förrän båten sönderslogs i epillror och gick öfverbord, dervid både vattenfat och öfriga varande saker fick göra sällskap. Vid elfvatiden sprang skutan läck och fyldes såväl i kajuta som lastrum och skans kort derpå med vatten hvadan besättningen, bestående af skepparen och en besättningskarl, jämte tvänne passagerare, en arbetare med hustru från Öja, hvilka se nare skulle till Karlskrona för att helsa på mannens slugtingar, måste söka sig. skydd & fartyget: fördäck, der de, alltjämt med döden för ögonen måste hålla ut hela natten i sitt förtviflade läge. Omsider blef det fall dag och de stackars nödstälda menniskorna började nu, genom högljudda rop om hjelp och viftningar m. m., försöka att göra sig bemärkta från land, hvilket också lyckades så tillvida att de snart sågö fem raska och hurtiga män komma ilande åt den plats af kusten der de befanno sig. De fem landtmännen som särskildt rördes af det bjertslitande skrik som utstöttes af den ombord varande unga hustrun, och hvilket stundom öfverröstade bränningarnes dån, sågo dock i första hand ingen möjlighet förefinnas att kunna berga de tillinödstälda, ty att i en öppen båt begifva sig haveristen ansågs nästan som en säker död. Men de armas fortfarande hjertslitande rop och förtviflade åtbörder, öfvervann snart hvarje betänklighet, hvarför man snart såg de modige och sjelfappoffrande männen, med landtbrukaren Jakob Zakrisson Vestlands i spetsen, springa till närmaste fiskläge, hoppa i en s. k. tremänningsfiskebåt och begifva sig för att kämpa mot det rasande elementet. Med uppbjudande af all sin förmåga nalkades de djerfve rodderne så småningom målet för sin färd, då kommer der plötsligt en förfärlig våg rullande, som med oemotståndlig kraft störtar öfver båten och dess besättning, hotande att begrafva dem alla i det våta djupet, och kastande den främste roddaren från sin plats vid årorna, Ett ögonblick faller modet, men i nästa sekund synas de åter med förenade krafter ifrigt arbata framåt sitt mål, hvilket ock alutligen lyckades, till stor glädje för de i den största själsångest, så väl öfver eget som de käcka räddarnes, öde, ombord varande personerna. Men huru nu kunna nalkas fartyget med den bräckliga farkosten? Det var en fråga som de tyst gjorde sig sjelfva; dock fann den nödstälde skepparen snart på en sinnrik utväg, ty en tom ankara väl tillkorkad å hvilken var fastgjord ändan af en tross sågs snart komma flytande, hvilken af båtmanskapet uppfiskades, hvarefter man haJade sig närmare fartyget med största möjliga försigtighet. Så småningom lyckades det sedermera att i båten få ombord de skeppsbrutne, sedan man dock med mildt våld nödgats att slita den stackars qvinnan lös från det föremål på fartyget i hvilket hon höll fast. Derefter begat man sig åter åt land, som ock lyckligt uppnåddes med den dyrbara lasten.
Enligt hvad vi sedermera erfarit har fartyget, som antagligen blir vrak, lagt sig mycket åt styrbordssidan, och det vill från land (emedan man för den ihållande störmen ej kunnat utgå till vraket) synas, som det håller på att gå sönder i flera stycken. Besättningen lär blott fått bergadt en obetydlig del af sina tillhörigheter. Skeppare föglund uppger skulden till strandningen ligga uti feltagning på Valsfyr, enär ett lyse från en bondgård ansågs vara fyren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 September 1891
N:r 136