Barn drunknadt under badning.
I förgår e. m, vid 1/2 6-tiden inträffade vid härvarande vattenkuranstalt en mycket sorglig olyckshändelse, i det en trettonårig flicka vid namn Elin Edla Amalia Rondahl, dotter till snickaren Johan Anton Rondabl härstädes, omkom under badning.
De närmare omständigheterna vid den sorgliga händelsen äro följande:
Elin Rondahl jämte hennes tio-åriga syster Emma och en kamrat vid namn Anna Nyman, nio år gammal, hade vid 5-tiden på e m. infunnit sig vid anstalten för att bada.
Enligt hvad den drunknades syster berättat, hade Elin först gått i vattnet och sedan de båda andra, hvilka ej vågat sig ut längre än trappan räckte. Elin däremot visade sig betydligt djärfvare, eburu hon, i likhet med kamraterna, ej var simkunnig. Hon begaf sig nämligen två särskilda gånger utanför skyddsseglet vid bassängens yttre, mot hafvet öppna sida, sista gången under yttrande att hon snart skulle komma tillbaka.
Strax efter det hon begifvit sig utanför bassängen, inkom baderskan Josefina Gabrielsson och tillsade flickorna att raska på, enär de vistats rätt länge i vattnet. Hon saknade emellertid Elin och frågade hvar hon var.
—- Hon är i bassängen bredvid, svarade systern.
Baderskan gick då ut igen. Omedelbart därpå hörde de två flickorna Elin ropa »aj». De halade då upp seglet för att en hvad som var på färde. De sågo emellertid ej till Elin, hvarför systern steg upp på en stol och såg öfver räcket. Då varseblef hon systern helt nära bassängen, liggande under vattenytan och sparkande med benen. Förskräckt häröfver började hon att skrika, hvarvid baderskan åter skyndsamt tillkom och frågade hvad som stod på.
— Elin håller på att drunkna därute!
— ropade systern alldeles utom sig.
Baderskan kunde emellertid ej se till flickan, hvarför hon ropade till några i en bredvid liggande bassäng badande flickor med fråga om Elin var där. När dessa svarade nej, skyndade hon in till badanstaltens kamrer fröken Molér och underrättade henne om hvad som händt.
Denna sprang då genast ut på hamnen för att skaffa hjälp samt vidare till telefonen i tullhuset för att tillkalla läkare.
Styrmännen Otto Ericsson och Edmund Smitterberg jämte en tredje person vid namn Albert Sandström skyndade genast i an båt för att ro ut till den drunknande. Båten saknade årtullar, bvarför en annan måste tagas. Med några kraftiga årtag voro de vid olycksplatsen och styrman Ericsson kastade sig genast i vattnet, dök ned och drog upp flickan och förde henne i land.
Doktor Bolin, som strax därpå anlände, ägnade den drunknade nödig behandling, men då efter en timmas tid intet tecken till lif visat sig hos henne, förklarade han, att alla förgök att återkalla henne till lif vore förgäfves!
Detta är den sorgliga händelsens hufvuddrag. Några minst sagdt upprörande biomständigheter finnas dessutom.
Här har åter rådlös- och tafattheten visat sig i all sin utsträckning. När baderskan kom utrusande ur badhuset, stodo utanför detsamma flere personer, fullvuxne män, som hörda hvarom det var fråga. Men ingen flyttade sig ur stället för att hjälpa den drunknande, Vidare måste man på det lifligaste beklaga, att baderskan så totalt förlorade besinningen, att hon ej själf gjorde försök att rädda det stackars barnet. Risken härmed var synnerligen liten, enär vattnet ej var djupare än att hon godt kunnat vada ut till olycksplatsen.
Till följd af dessa omständigheter, fick barnet, i stället för att genast uppdragas och möjligen blifva räddad, ligga omkr. 20 minuter i vattnet inför flera personers öron, innan det uppdrogs — som lik.
Vid den med anledning af olyckshändelsen hållna undersökningen utröntes, att intet som helst redskap för räddning af en i nöd stadd människa finnes inom badanstalten. Det är att hoppas, att detta missförhållande efter det nu skedda skall blifva afhjälpt. En annan brist, som ock borde med det snaraste undanrödjas, är frånvaron af telefon inom anstalten, Då behof hastigt påkommer att tillkalla läkare, skulle tydligen genom telefonerande direkt från badhuset en mången gång ödesdiger tidsförlust kunna undvikas.
Vid anstalten väckte händelsen naturligt nog allmän bestörtning. I parken spelade artillerimusiken en munter melodi, då plötsligt bud kom att den skulle sluta, enär en människa drunknat, midt under det skaror af sorglösa människor glammade tätt invid den plats, där hon kämpade i vågorna, Alla rusade till platsen, där läkaren var i färd med att behandla den drunknade, och panik var nära att uppstå.
I den drunknades hem blef naturligtvis stor sorg och bestörtning. Händelsen bör emellertid utgöra en varning för föräldrar att ej släppa sina barn ensamma till badhuset, utan att några äldre är med.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Augusti 1898
N:r 126
