Vid Hoburg och Grötlinge hushållsgilles

sammanträde i går i Öja prisbelönade följande djur:

Tjurar:
Buffel, Veström, Burge i Öja, 1:a 15 kr.
Kasper Lindström, Prestgården, 2:a 10 kr.

Kor:
Stjerna, Viktor Hansén, Burgsvik, 2:a 10 kr.
Augusta, Viktor Hansén, Burgsvik, 3:a 5 kr.
Hilma, Viktor Hansén, Burgsvik, 3:a 5 kr.
Madamen, N. Johansson, Botarfvej, 3:a 5 kr.
Risa, O. Pettersson; Nora i Vamlingbo, 3:a 5 kr.
Nella, Veström, Burge i Öja, 3:a 5 kr.
Berta, Veström, Burge i Öja, 3:a 5 kr.
Sola, A. Boberg, Ronarfve i. Öja, 3:a 5 kr.

Qvigor:
Emma, A. Boberg, Ronarfve i Öja 2:a 10 kr.
Hjerta, Zachrisson, Vestansi Vaml:bo, 3:a 5 kr.

Utstälda voro 2 tjurar, 11 kor och 2 qvigor.
Vid gillessammanträdet . upplystes, , att jorden. fortfarande brukades. i: treskifte; en och annan hade börjat med växelbruk i 7 skiften. I Hamra, Vamlingbo och Sundre. märkes stark öfvergång från två till treskifte.
Betodling var försökt med lycklig början.
Gödsling af ängar hade afåtkilliga användts med framgång, Röjning af ängarne af. endast några få. Gödselns.vård och rätta tillvaratagande vore ej allmänvare iakttagna.
Burgsviks mejeri fortgår, men mjölktillgången och smörprisen äro ej fullt tillfredsställande.
Hästpremiering efter Skaraborgssystemet ansågs önskvärd.
Kreatursförsäkring inom trängre områden, bygd på inbördes förtroende, hade börjat inom, Öja och Hamra.
Man använde på södra Gotland hästarne till jordbruksarbete mera än i mellersta delen af ön.
I fråga om en ny strängare skogslag förenade sig gillet med af de föregående gillen uttalade önskningar och åsigter.
Med afseende på försvarsfrågam antogs den från föregående gillen bekanta resoIutionen.
Till ordförande återvaldes hr V. Hansén i Burgsvik, till ledamot i nötpremieringsnämden hr Jespersson. I fårpremieringsnämden invaldes hr O. Vestberg, Sibbenarfve i Öja, samt till ersättare för båda hr Jakob Rösendabl, Kattluuds. Nästa år hålles premieringsmötet i Grötlingbo.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Juli 1890
N:r 106

Borgenärerna

uti J. N. Vessmans, Strands i Öja konkurs, kallas att sammanträda å bandl, Th, Värnqvists kontor å Burgsvik måndagen den 14 nästkommande Juli kl, 5 eft. midd. för att granska redovisning och afdelningsförslag.
Domerarfve i Öja den 26 Juni 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juli 1890
N:r 105

Borgenärerna

uti J. N. Vessmans Strands i Öja konkurs, kallas att sammanträda å handl. Th. Vernqvists kontor å Burgsvik måndagen den 14 nästkommande Juli kl. 5 eft. midd, för att granska redovisning och atdelningsförslag.
Domerarfve i Öja den 26 Juni 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Juli 1890
N:r 101

Från landsbygden.

Södra Gotland, 25 Juni.
Nidingsdåd. För en fattig slipstensa.betare sönderslogs vid stenbrottet en natt under förliden vecka en del färdighuggna slipsten. Hvem som föröfvat detta usla och om en låg karaktär vittnande dåd, vet man ej med bestämdbet. Åtskilliga personer, som varit misstänkte härför, torde dock vid närmare granskning befianas oskyldiga. Apropå slipsten, kan antecknas att denna vara i år stått till ovanligt högt pris och rönt liflig efterfrågan, hvadan sandstensarbetarne haft en god inkomstkälla af slipstenshuggning, som äfven utöfvats af mången hemmansägare som en lönande binäring.

Bristen på våtväder börjar allt mer och mer göra sig känbar härute i södret. På många högländta åkertegar står rågen hvitnad, såsom vid skördetiden, och från Hablingbo (en eljest ovanligt bördig trakt) mäles, att mången landtman afmejat en del råg till foder åt kreaturen. 1 sistnämde trakt, der torkan särskildt varit svår, har kornet alldeles gulnat och förvissnat, äfvenså hvetet. Brunnar och bryor börja utsina här och hvar. Betet blir kuapt och magert åt kreaturen.
Slåttern, som på en del tillsåningsvallar särskildt luzern — i förra veckan tog sin början, torde under de närmaste dagarne blifva allmän om torrvädret fortfar, och tyckes det — öfverhufvud taget — som afkastningen blir ungefårligen medelmåttig. Hvad den naturliga ängsvallen åter beträffar, hoppas man att den, åtminstone å de sanka markerna, kommer att lemna någorlunda god skörd.

Fårösund, 26 Juni.
En drunknad. En fattig arbetare i närheten af södra inloppet till Fårösund ägde en ko, hvilken till följd af sin benägenhet att rifva upp gärdesgårdar fått en s. k. black på hornen, Denna skymde äfven för djurets syn. Emellertid begaf sig kon en dag ut i vattnet för att gå omkring en i detsamma utskjutande tun, men råkade komma ut på djupet så att hon måste simma, Som vinden blåste från Fårölandet, kunde djuret icke medelst lukten finna land, utan sam och sam, sannolikt hela natten. På morgonen hittades kon drunknad vid Sundets norra inlopp.
En mindre jordbrukare i trakten, som fick böra talas om arbetarens förlust — kon var naturligtvis ej försäkrad — föranstaltade gepast en insamling för honom, och med det lyckliga resultat, att efter ett par dagar kunde till arbetaren öfverlemnas omkring 70 kronor.

Öja, 20 Juni.
Natten till midsommardagen nedbrunno tvänne ladugårdsbygnader vid Sandqvie i Öja, den ena tillhörig Hans Jakobsson och den andra Karl Andersson. Folk och sprutor anlände skyndsamt, man kunde endast med stort arbete hindra elden att angripa närliggande manbygnader. Bygnaderna voro lågt försäkrade, Inga kreatur innebrändes, men en myckenhet redskap, vagnar, ett tröskverk m. m. förlorades.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juni 1890
N:r 97

Borgenärerna

uti handlanden L. P. Olssons i Hablingbo konkurs kallas att sammantråda å stadsbotellet i Visby lördagen den 21 i denna månad kloekan 12 på dagen för att besluta om underbåll åt gåldenåren samt andra konkursboet rörande frågor.
Domerarfve i Öja den 4 Juni 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Juni 1890
N:r 93

Borgenärerna

uti handlanden L. P. Olssons i Hablingbo konkurs kallas att sammanträda å stadshotellet i Visby lördagen den 21 i denna månad kloc:kan 12 på dagen för att beslnta om underhåll åt gäldenären samt andra konkursboet rörande frågor.
Domerarive i Öja den 4 Juni 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerna uti Banvakten J. M. Johanssons i Follingbo socken konkurs kallas att den 1 September 1890 före kl. XII midd. inför Domaren i Gotlands norra härad å tingsstället Alleqvia sina fordringar bevaka.
DOMAREEMBETET.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

Dödsfall Petter Weström

Att min ömt älskade make f. d. Kyrkovärden och Godemannen Petter Weström stilla och fridfullt afled vid Burge i Öja, Pingstdagen den 25 Maj 1890 kl. 1/2 9 förmiddagen i en ålder af 66 år, 6 månader och 5 dagar; djupt sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn, varder bärmed tillkännagifvet.
Maria Weström,
född Larsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Maj 1890
N:r 81

Landsbygden.

Burgsvik, 27 Maj.
Liflig rörelse råder för närvarande härstädes med sandstenshandeln. Enär slipsten särskildt röner stor efterfrågan, har priset ovanligt stegrats.

Farlig börda. Ea arbetare sysselsatt med dikesgräfning skulle häromdagen begifva sig till sitt hematt spisa middag, Kommen på halfva vägen rinrade han sig att han vid en buske qvarglit sin tröja samt skyndade tillbaka efter dnosamma och begaf sig åter på hemvägen bärnde tröjan på armen. Iakommen i stugar lade mannen tröjan på sängen.
Medan han så satt vid matbordet, kom han att titta åt ingen, då han fick se en huggorm slingra sg ur ena rockärmen ner på golfvet. Förskräckt skyndade mannen efter en i kakelungasvrin stående käpp, men innan han hann slå till hade husets katt redan slutat ormens lefnadsbana.

Öfverlistad tjuf. En hemmansägare från en närgränsande socken begärde i en handelsbod häromdagen att få köpa ett par hästskor, hvarför han af bokhållaren tillsades att utgå i packboden och der sjalf uppsöka hvad han begärt. Utkommen dit, fann han flere par som passade, ja hela dussinet fullt och ändock ett par öfver. Tilfället var frestande. TIngen mera fans i packboden och genom en bakdörr kunde han utkomma till sin i lidret stående vagn. Beslut och handling följdes åt och snart hade mannen i vagnens halm gömt 12 par hästskor samt skyndade samma väg tillbaka in till bokhål!aren att uppvisa det ena par han begärt och betala detsamma. Derpå begaf han sig ofördröjligen med brådskande fart åt hemmet. Men han blef lurad, stackars karl. Bokhbållaren, som kände mannen, hade haft ögonen öppna och sett hans olofliga tillgrepp och lagade att det orättfångna, medan mannen betald, borttogs ur vagnen. Nog blef mannen duktigt snopen vid hemkomsten.

Södra Gotland, 27 Maj.
Ett hastigt dödsfall omtalas från Öja i det att nämligen landtbrukaren och godemannen P. Wesiröm Burge sist, pingstdagens morgon der aflidit. W. hade g morgonen vid niotiden varit uppe och druckit sitt kaffe samt derefter tazit sin pipa och gått ut i sin sofkammare igen. En stund derefter kommer en sonson till W. in till farfar och finner danne i sängen orörlig, Genast underrättades de öfriga i familjen som tillskyndade och funno den gamle mannen död.
Dödsorsaken antages vara hjertslag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Maj 1890
N:r 80

Rättegångs- och polissaker.

Faststält har högsta domstolen det hofrättens utslag, hvarigenom hustru Sara Ulrika Pettersson i Eskelhem dömdes för mordbrand till straffarbete i 2 år. Södra häradsrätten Sod som bekant till blott 8 måuaders straffarbete.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 5—6 Maj).
För vägran att utlemna en vagn hade kronolänsman A. M. Eneman instämt arrendatorn J. A. Gustafsson, Smiss. Som emellertid mot svarandens nekande ej styrkts, att han nekat utlemna vagnen, frikändes han från ansvar i denna del, men ålades att vid vite af 25 kronor genast lemna vagnen ifrån sig.

För åverkan hade, såsom nämts, husbonden J. Eliasson, Petarfve, instämt arrendatorn Johan Nyman, Bomungs. Då det ej vore OR att svaranden olofligt huggit en tall och en björk, frikändes han, men ett parti ved dömdes han att ersätta käranden med 6 kronor.

I målet mellan länsman Lindström, åklagare, Johan Bokström, kärande, och Johan Olsson, Ringome i Alfra, svarande rörande olofligt tillgrepp af en revers, inne hos bröderna Bokström ogillade häradsrätten bevel om ansvar för hemfridsbrott såsom obestyrkt.
Men då svaranden erkänt, att han under påstående att han betalat sin skuld egenmäktigt tillegnat sig ifrågavarande revers, dömdes han härför att böta 10 kronor.

För misshandel å allmän väg, deraf ingen skada skett, å målsägaren arbetaren Karl Johansson såmt hemfridsbrott dömdes bröderna Karl och Albert Darling från Burgsvik att böta hvardera 75 kronor samt Karl Darling ensamt för våld mot kusken Söderberg att böta 10 kronor.

För oloflig vinutskänkning första resan dömdes handlanden Anton Jakobsson i Fardhem att böta 25 kronor.

Värjemålsed rörande ett förut omnämdt hästköp aflade vid tredje sammanträdet T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo. I en vid detta sammanträde till häradsrätten ingifven skrift återtog Berggren sin ed. Uppskof till nästa sammanträde.

Faststält har k. m:t det häradsrättens och hofrättens utslag, hvarigenom handlanden Oskar Bokström i Hemse dömts att med ed fria sig från honom påbördadt faderskap, och utsattes för edgången första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

Om äktenskapsskilnad hade Johan Engström, Sigvalds, instämt sin hustru Katarina Johansdotter, enär hon i Juni 1888 afrest till Amerika utan att sedan låta höra af sig.
Uppskof.

Om barnuppfostringshjelp hade pigan Hanna Lindstedt, Hablingbo, instämt drängen Reinhold Johansson, Krasse i Guldrupe, såsom fader till ett af henne födt gossebarn.
Svaranden nekade, Två vittnen hördes. Utslag nästa sammanträde.
— Ogifta Maria Eriksson, Mästerby, hade med liknande yrkande instämt P. J. Danielsson, Långmöra på Öland. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes att utgifva förrotet vite med 25 kronor samt förständigades att vid 50 kronors vite inställa sig andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

För oloflig släketägt hade hemmansägaren Lars Hansson, Otes i Sundre, instämt husbonden Per Cederlund dersammastädes. Parterna äga, käranden 1/4:del och svaranden 3/16:delar af samma hemman med gemensam släkedye. Svaranden skulle nu utan öfriga delägares hörande ha bortfört 125 parlass släke, hvarför yrkades ansvar samt dessutom ersättning med 25 öre för lass.
Svaranden genmälde, att då han haft rätt att taga eläke ur dyen och dessutom underrättat käranden om att han ämnade göra det, men denne ej velat följa med, han ansåg sig ej tagit något utan lof. Han hade ej heller tagit mer än han skulle ha, ty minst tusen lass funnos qvar.
Svaranden hörde två vittnen: arbetaren Karl Olsson, Tomase, intygade att svaranden underrättat kärandens son om den tillämnade släketägten samt bedt om delning och att svaranden icke tagit mer än högst fjerdedelen af hvad han hade rätt till. Hemmansägaren Hans Larsson, Tomase, hade etter tägten varit med om att dela upp dyan och ansåg att svaranden tagit blott fjerdedelen af hvad honom tillkom. Käranden bestred det första vittnesmålet och vidhöll sina yrkandep. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag vid slutsammanträdet.

För utspridande af rykte att Emelie Palm från Ejsta hade fördrifvit och dödat foster hade denna instämt skomakaren N. Svensson från Ejsta. Han nekade, och käranden erhöll uppskof för vittnens hörande till första rättegångsdagens nästa sammanträde.

För djurplågeri hade länsman Lindström å anmälan af T. Berggren instämt Olof Nikas Ronqvist, Olofs i Öja. Svaranden skulle enligt stämningen i Juli månad i fjor till körsel ha användt en selbruten häst. Han nekade att hästen varit bruten, då han satte för hästen, men det vore möjligt att han fått någon liten skavank under körningen, men dock ej selbrott. Såsom vittnen på åklagarens sida hördes 4. P. Norman, Hallbjens i Sundre, och drängen Herman Viderström. Den förstnämde hade ej vid det omstämda tillfället sett hästen, men ett par dagar efteråt hade han vid besök bos angifvaren iakttagit att djuret å ena sidan hade ett rödt märke utan hårborttdnad. Viderström vittnade detsamma. Åklagaren öfverlemnade målet och yrkade ansvar. Utslag vid tingets afslutning.
— För samma förseelse var på anmälan af skomakaren Karl Johansson instämd f. handlanden Johan Bokström, enär han under hela sommaren 1889 kört med selbruten häst. Svaranden nekade; han hade vid denna tid icke ägt, mycket mindre kört någon bäst.
Drängen Oskar Larsson vittnade, att han sommaren 1889 för Bokströms räkning och på hans befallning kört med en häst, som lätt blef selbruten, då lokar användes; men då bade genast bringsele anlagts. Han bestred dock ej att hästen kanske någon gång varit selbruten under lokarne. Bokström invände, att hästen körts för hans borgenärers räkning.
Arbetaren Nils Björkander hade likaledes flere gånger iakttagit att hästen i fråga varit selbruten, men ändå användts.
Svaranden nekade, hvarför åklagaren fick uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för vidare bevisning.
— Hemmansägaren Johan Jakobsson, Butjerfve i Alfva var instömd för djurplågeri, fylleri och oljud. Han hade sietlidne torgdag i Hemse under ganska sträng köld låtit ett par oxar stå utan mat och täcken i 3 1/2 timme utanför Mihrers värdshus och derefter skränat på landsvägen, Han erkände. Utslag vid tingets afslutning.

För utskänkning af vin och maltdrycker ria vad tid var inetämd värdshusidkaren Louis Mührer i Hemse, Svaranden nekade att ha utskänkt annat än till mat. Som vittne hördes eldaren Johan Hägg, som 15 Februari vid 8-tiden på aftonen i en kammare hos sva: randen sett 5—6 personer sitta och dricka öl vid ett bord. På ett annat bord stod en brödkorg med bröd. Två personer hade fått öl utan mat. Svaranden nekade. Uppskof för ytterligare vittnen.

Klubbekriget i Hemse. Till fortsatt behandling förelåg äfven det af allmänna åklagaren kronolänsman Lindström instämda målet mot f. handlanden Johan Bokström för våld och hemfridsbrott hos skräddaren N. Persson, i Hemse mot hvilken Bokström å sin sida förde talan för våld.
Till en början ville Bokström ha den frågan framstäld till målsägaren, om denne hade mer än en klubba i sitt hus, hvilket t. f. domaren ej ansåg höra till saken. Vidare framstälde B. den anmärkningen mot protokollet, att deri ej stod intaget nämdeman O. R. Petterssons yttrande, efter att ha sett Bokström i hufvudet, att han der hade ett stort sår.
Som vittne å svarandens sida hördes först arbetaren Oskar Nilsson, Hafdhem, hvilken iakttagit, att Bokström, då han vid omstående tillfället gått nedåt stationen, ej iakttugit att han var blodig om munnen, hvilket han varit då han gick derifrån, men kunde ej säga om blodvitet uppstått efter det slag Persson tilldelat Bokström med handen.
Vittnet hade ej hört målsägaren säga att han skulle slå B. Bokström hade först slagit Persson med en käpp öfver venstra axeln.
Arbetaren Nils Johansson som bor midt emot målsägaren hade vid tillfället ifråga varit hemma och ätit middag, då Perssons hustru kommit springande in till vittnet och ropat: äre gen er menniskor, Janne Bokström håller på att mörda Perssom. Då vittnet kom ut, kom Bokström bakvägen ut från Perssons- samt sade då: >Det var skada att du inte kom förr; jag har fått stryk af Persson>, Blod rann då bakom högra örat, men om Bokström slagit sig sjelf eller fått stryk, det visste vittnet ej.

Vittnet Karl Stenqvist, Hemse, hade sett Bokström gå åt det håll, der Persson bor, han var då ej blodig, hvilket han varit, då han kom tillbaka. Vittnet visste ej om Bokström varit hos Persson, men då B. kom tillbaka hade han burit på några stycken rockfoder.
Åklagaren öfverlemnade målet; målstgaren begärde 50 kronor för sveda och värk. Svaranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af första höstsammanträdet för att förebringa slutbevisning.

För olaga vinutskänkning var af t. f. länsman Emil Eneman instämd handl. Anton Jakobsson i Fardhem. Han nekade. Uppskof för vittnen.

För slagsmål å allmän väg hade t. f. länsman Eneman instämt arbetarne Aron och Johan Pettersson, Ganne i Burs. De skulle enligt stämningen ha 11 April på allmänna vägen utanför Ganne öfverfallit, slagit och med knif hotat målsägaren drängen Karl Eriksson. Johan Pettersson hade ej med stämning anträffats, och som det blifvit upplyst att det var han som hotat med knif, afstod åklagaren i denna del från åtalet å Aron Pettersson. Denna bade emellertid kastat omkull målsägaren i ett dike, slagit honom med knytnäfvarne samt sparkat honom. Svaranden erkände, och målsägaren återkallade allt ansvarsyrkande mot honom, hvilket dock vidhölls af åklagaren. Utslag vid slutsammanträdet.

Dyrbar tingsresa. Skomakaren Adolf Johansson, Burgsvik, hade vid tioget infunnit sig för att lösa ett Pappor, Han tog sig dervid för mycket till bästa samt uppträdde berusad i tingssalen. Tre gånger utfördes han af tingstjenaren, men kom åter in, Allmänna åklagaren yrkade då ansvar & Johansson för fylleri vid rätten, och då Johansson på t.f. domarens tillsägelse fördes upp till dombordet, uppförde han sig så oanständigt, att äfven härför yrkades ansvar. Han skrek och föll domaren i talet, svarade på hans tillsägelse att nästa dag infinna sig för att stå till svars, att »det gjorde han inte» m, m.
Han infann sig ej heller och dömdes då att utge försutet vite med 25 kronor samt ålades vid 50 kronors vite att infinna sig vid nästa sammanträde.

I målet mellan Nils Jakobsson, Bara, och arrendatorerna K. Bomqvist och A. V. Fransson rörande den förut omnämda olofliga vedoch timmerhuggningen, hördes denna gång tre vittnen.
Lars Nygren berättade, att svarandena under år 1888 vid Etelhems ångsåg fått 7—8 stockar af omkring en kronas värde hvar och en försågade. De hade sålts till handlanden Jakobsson i Etelhem och vittnet hade uppburit penningar. Han visste dock ej hvar de voro tagna. Om de låtit försåga stockar under 1889, såsom käranden påstod, visste vittnet ej, erinrade sig ej heller, på fråga, att svarandena bedt vittnet verkställa sågningen i sitt namn, ej heller hur mycket han uppburit i betalning.
Johan Pettersson, Tenglings, hade sett svaranden Fransson en dag på vintern köra fyra foror med 8 stockar på hvarje. Han hade kommit från kärandens skog, och äfven sagt till vittnet att han huggit virket der. Fransson bestred detta.
Båtsman Olof Box hade sett Fransson köra timmer från kärandens skog och lassa af det på 3 stockhög upplagd på gårdsmannens mark.
Fransson och Bomqvist påstodo att de ej huggit mera än kontraktet gaf rätt till, eller 8 kastar ved och timmer till nödiga reparationer. Kärandens påstående, att på 2 år minst 29 kastar huggits bestreds. Målet öfverlemnades och afkunnas utslag vid tingets slut.

»Lyktmålet», d. v. s. rörande Johan Bokströms talan mot Os: Nilsson, Ringome i Alfva för att ha slagit målsägaren med en lykta, förevar ånyo. Målsägarens vittne lumpsamlaren Böklund hade ej infannit sig, hvarför han dömdes att böta 1 kr. 50 öre samt ålades inställelse vid höstetingets första sammanträde, andra dagen.

Norra häradsrätten.
För djurplågeri hade länsman Smedberg instämt Karl Jansson, Audungs i Bunge. Han dömdes att böta 15 kronor för det han 26 sistlidne Januari under yrväder och köld låtit ett par oxar stå ute i flere timmar utan tillsyn.
För oljud och förargelseväckande beteende, skrål på allmän väg söndagen 23 Mars och Maria bebådelsedag 25 Mars, hade samme åklagare instämt drängarne Emil Hasselgren, Busarfve, August Edvall, Qviende, Öskar Engström öck Karl Törner, File, alla i Othem.
De dömdes hvar och en att böta 10 kronor, 5 kr. för hvardera förseelsen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Maj 1890
N:r 69

Skolgången

inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 April 1890
N:r 62