Till ledamöter i pröfningskomiten,

som sammanträder i Visby 19 September har länsstyrelsen utsett: vagnmakare K. Lindell, fabrikör P. A. Hellgren och konsul Björkander i Visby, kyrkoh. Eneqvist i Roma, nämdeman J. Arvidsson, Glammungs i Akebäck, skollärarne G. A. V. Ljungberg, Fole och L. Mörrby i Boge, hemmansägare M. P. Broström, Broa å Fårö, kyrkoherde G. H. Tilén i Gothem; hemmansäg. O. Larsson, Norrbys i Hörsne och J. V. Smedberg, Möllbos i Halla, orgelbyggaren A. Cedergren, Bringes i Vänge, handl. H. Rondahl, Katthammarsvik, bankdirektör V. Åkerman i Stånga, hemmansägare O. Pettersson, Hallute i När, handl. J. T. Jacobsson i Öja, hemmansäg. L. Hansson, Snefvede i Hafdhem och O. Pettersson, Lerdarfve i Ejsta, handl. G. Cramér, Ronehamn och R. Snöbohm, Klinte, hemmansäg. J. Johansson, Gardarfve i Fardhem och O. Gahnberg, Kroks i Tofta samt skoll. J. R. Lindahl i Atlingbo.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1892
N:r 109

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sjökapten O. H. Kihlberg, förande skonerten Amfitrite hade till i dag instämtsa för det han vid insegling till Visby för lotsen uppgifvit fartygets djupgående till 11 fot i st. f. verkliga 12 1/4, hvilken uppgift orsakat fartygets grundstötning. Svaranden erkände och dömdes att böta 20 kronor.

För tillgrepp af en rock från enkan Kristina Hallgren dömdes skräddaren J. N. Hallgren att böta 30 kronor.

Södra häradsrätten. (Slutsammanträdet.)
För olaga vinförsäljning dömdes handlanden O. Jacobsson i Garda att böta 10 kronor.

Till edgång dömdes arbetaren Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla i målet angående misshandel mot A. Byström dersammastädes.

Ogilladt blef pigan Maria Petterssons i Sanda talan mot drängen Johan Lyberg i Vestergarn angående barnuppfostringshjelp, likaså Kristina Nordströms i Etelhem yrkande om barnaföda af L. P. Nygren dersammastädes.

I målet mellan arbetaren Karl Hejdenberg å Klintehamn, kärande, och handl. K. L. Krokstedt, svarande, ang. beskyllning för tillgrepp ådömdes Krokstedt edgång.

Till 800 kronors böter för öfverträdelse af skogsförbud å egendomen Hesselby i Linde dömdes landtbrukaren A. A. Johansson.

L. Jakobsson, Mårtens i Garda, instämd för misshandel mot sin fader, kunde ej, till följd af bristande bevisning, fällas till ansvar.

Att fria sig med ed från åtalet för åverkan dömdes Jakob Rondahl, Rangsarfve i Alskog.

Målet mot fru Ferdinanda Dehling, barnmorska i Öja, angående försummelse i tjensten, hvarigenom otillräcklig hjelp skulle hafva lemnats en hustru Sandsjö, som aflidit, remitterades af rätten till medicinalstyrelsen för utlåtandes afgifvande.

Norra häradsrätten.
För olaga maltdrycksutskänkning dömdes hemmansägaren Jakob Olsson att böta 60 kronor.

Edgång ådömdes drängen K. J. Lundqvist i ett barnupptostringsmål, instämdt af pigan Anna Rosvall.

I ärekränkningsmålet mellan lotsåldermannen L. Olsson i Östergarn och fiskaren Johan Herlitz derstädes, förut flere gånger refereradt, dömdes svaranden att böta 10 kronor.

Skollärare L. P. Höggren i Ganthem dömdes för misshandel å gossen Gunnar Andersson, hvaraf lindrigare sjukdom följt, att böta 30 kr. samt utgifva ersättning för läkarevård med 40 kr.

Hemmansöfverflyttning.

K. m:t har bifallit, att följande hemmansdelar må öfverflyttas:
från Vamlingbo till Hamra socken 9/128 mtl af hemmanet Bonsarfve tillhörigt O. N. Olsson, 7/82 mtl af Rofinds tillhöriga O. N. Olsson, L. Pettersson, L. Claeson och L. Skogelin, lägenhet afsöndrad från 1/4 mtl Rofinds och tillhörig L. Siggelin, 8/160 mtl af hemmanet Mickels, tillhörigt H. Jakobsson, 3/50 mtl af Mickels, tillhörig J. Jakobsson, lägenhet afsöndrad från Qvarna hemman och tillhörig P. Jakobssop, lägenhet afsöndrad från 8/8 mantal Bottarfve, tillhörigt J. Jakobsson, lägenhet afsöndrad från 1/12 mtl Lingsarfve och tillhörig N; Nilsson, 1/32 mtl af Austre, tillhörigt L. P. Hallbom, 3/64 mtl af Sippmanna hemman tillhörigt L. Hanson med såväl alla inägor belägna i Hamra som äfven den inom Vamlingbo sockens område belägna skogsmarken, 1/48 mtl af Vestergårda tillhörigt H. L. Hansson;
från Fide till Hamra socken: lägenhet afsöndrad från Bredqvie. tillhörig L. Siggelin;
från Sundre till Vamlingbo socken: 1/96 mtl af Ottes hemman tillhörigt N. L. Olsson, 1/96 mtl af samma hemma: , tillhörigt samme man, 1/12 mtl af Vestergårda hemman och tillhörig A. Virsén, lägenhet afsöndrad från Vestergårda hemman och tillhörig K. Ekholm;
från Hamra till Öja socken: 3/128 mtl af Herrans Hemman, tillhörigt O. Larsson med inberäknande af inom Hamra socken liggande 1,312 hektar jord.
Öfverflyttningarna gälla från och med ingången af 1893.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Juli 1892
N:r 100

Från landsbygden.

Grötlingbo, 20 Juni.
Hoburgskretsens sommarmöte hölls i Grötlingbo skolhus lördagen 18 dennes och var talrikt besökt af såväl kretsmedlemmar som utanför kretsen stående, för skolans sak varmt iotresserade, bland hvilka märktes folkskoleinspektören R. Uddin. Mötet öppnades i kyrkan af kyrkoh. Kullin, som, efter afsjungandet af Ps. 806:5, höll ett varmhjertadt föredrag öfver 1 Kor. 3: 9—15. Efter föredraget afsjöngs Pe. 229, v, 6—8.
Sedan mötesbesökarne samlats i skolan och der at ordf. helsats välkomna, hölls en lektion i Formläran af Skoll. P. Svallipgsson i Vamlingbo, samt en lektion med småskolans barn af lärarinnan Miria Ronstedt trån Näs, som behandlade ett poetiskt läseboksstycke, »Sparfven och hästen», Mad anledning af den först hållna lektionen diskuterades frågan: »Böra de latinska eller svenska termerna användas vid den språkliga undervisoingen i folkskolan?» Möcet uttalade sig enhälligt för användandet af de latinska, dock sedan barnen tattat deras betydelse på svenska. Inspektören uttalade som en önskningsmål, att man, vid språkundervisningen kunde, för att uppmuntra barnen, tage fram ett gotländskt ord, för att visa dessas mångfaldiga böjningsformer.
Kyrkoh. Jacobsson, som bekostade mötet, inbjöd alla mötesbesökare till gemensam middag, hvilken intogs under gladt samspråk och angenäm stämning. Eftermiddagens förhandlingar började med diskussion öfver frågan: »Hvilken betydelse för folkundervisniogens framgåLrg har godt förhållande, eamarbete och vänligt umgänge mellan skolrådets ordf. och lärarerersonalen?» Frågan inleddes af kyrkoh. Kullin som betonade förtroendet å ömse sidor. Ett godt förhållande är rådande, der skolr.ordf. och lärarepersona\’en gemensamt sträfva åt samma ädla mål.
Kyrkoh; Jacobsson ansåg att missförbållande snart kunde uppstå mellan tvänne starka karaktärer.
Inspektör Uddin betonade att ett godt förhållande kan finnas äfven om ej sympati råder. På skolans område måste dock antipatien vika för den goda sakens skull. Ordf. och lär bygga på samma byggnad ordf. den öfre, läraren den undre våningen.
Kyrkoh, Gadd ville ansluta sig till det kända ordet: »När hvar och en sin syssla sköter» etc. Betonade vänligt umgänge äfven utom skolan. Häri instämde hrr Gabnström, Dahlqvist m. fl.
Skoll. Hartman betviflade att ett godt förhållande kunde råda, der antipati förefans, Diskussionen fick utgöra svar.
Frågan om sjukhjelpsföreningens bildande förevar, men då tiden var långt framskriden beslöts att den som hade något emot de utarbetade stadgarne skulle skriftligen inlemna sina anmärkningar till föreningens ombud skoll, Gahnström i Hafdhem.
Till ordf. efter skoll. Hartman, som i dessa dagar afflyttar till Endre, valdes skoll; Laurin i Öja.
Den afgående ordt. tackade kretsen för förtroendet med några hjertliga ord och den pyvalde ordf. tackade den afgående för godt kamratskap. Mötet afslöts med bön och sång.
Sedan man åter samlats i prestgården och intagit kaffe samt. sjungit några. fosterländska sånger, hvilka ljödo vida omkring i den stilla sommarqvällen, skildes man åt, en hvar säkerligen nöjd med festfirandrt på 50:de årsdagen af Folkskolestadgans tillkomst.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Juni 1892
N:r 95

Från landsbygden.

Norra Gotland, 14 Juni.
Upprepadt nidingsdåd. Det för någon tid sedan skedda nidingsdådet, hvarigenom några handl. Engström i Stenkyrka tillhöriga unga alléträd nästan afekuros, har ånyo för litet sedan »gått igen», Denna gången ha de unga träden afbrutits i kronan. Vore önskligt att föröfvare af slika lågheter erhölle allvarsamt straff för sina tilltag.

Mot å fjorårets sista kyrkostämma i Stenkyrka fattadt beslut angående värmlednings anskaffande i kyrkan hade några församlingsbor klagat hos k. m:ts bef., som dock faststält detsamma.

En ort, som vid åskväder liksom Skäggs alltid är mycket hårdt »ansatt», är Stenkyrkehuk. I närheten deraf slår också gemenligen åskan ner. Som fyrtorn af järn fins alldeles bredvid boningshuset, som dessutom har höga träd tätt vid, är det vid åskväder ej just så roligt hafva sin varelse derstädes.

Årsväxten är den grannaste i mannaminne. Rågen dock ojämn, der den tog skada af förra höstens torka. Till och med har på ett par ställen händt, att den delvis, fast i mindre skala, nedplöjts och lemnat rum för potatie, men öfver hufvud taget är den annars utmärkt, Alla andra sädesslag äro ock vackra. Foder lofvar det bli godt om i år. Väderleken öfvermåttan gynsam.

Sjuklighet råder litet hvarstädes — influensan tycks ännu spöka härstädes.

Reducering. Som bekant begärde lotsstyrelsen expropriationsnämd vid bedömande at priset å fyrtomten vid Hallshuk, som af jordägarne blygsamt nog uppskattades till ett värde af 500 kr. På hela tomten, som ej är annat än afrösningsjord, kan med svårligbet, tro vi, 10 spann matjord fås.
Nämdea har fixerat priset till 80 kr. — en i vårt tycke ändå öfverdådigt styf betalning.
I allmänhet har man fått för sig, att »kronan» skall betala hvad som helst. Att det är misstag ibland, synes af ofvanstående.

Öja, 14 Juni.
Ett hemskt har fynd påträffats i en gödselhög vid Stockvika gård härstädes, nämligen liket af ett nyfödt barn, som antagligen en längre tid legat derstädes, enär datsamma öfvergått till förruttnelse. Att ett barnamord här föreligger är ej tvifvel underkastadt, men att få rätt på den onaturliga modren, tyckes ej blifva så lätt. Alltnog, misstankar lära vara fästa på en flicka i grannskapet, som för kort tid sedan schappade i väg från sitt husbondefolk till annan ort, men af blifvande undersökning skall väl bringas ljus i saken. Man antager såsom säkert att det lilla liket blifvit nedgräfdt i gödselstacken, medan ännu kä\’en var i jorden, ty i annat fall hade ej en sådan plats valts, der man ändå kunde veta att upptäckt skulle göras. Saken är — så säges det — öfverlemnad till vederbörande kronobetjening.

Ett riktigt »blötregn», i högsta grad välkommet, föll sistl. söndag härstädes. Äfven i natt har regn fallit, och allt, både säd och gräg, trifves och växer, så att man kan glädja sag deråt. — Landtmännen ha i år hopp om en god skörd.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Juni 1892
N:r 90

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Oloflig vinförsäljning. Kronolänsman E. Eneman åtalade handl. J. V. Jakobsson i Garda för att hafva under de två sista åren till afhämtning försålt vin i mindre qvantitet än 10 liter, ehuru han dertill saknat rättighet. Svaranden erkände genom ombud. Utslag afkunnas vid tingets slut 15 Juli.

Handl. Oskar Jakobsson i Garda hade instämts af länsman E. Eneman för olaga utdelning af spirituösa drycker — punsch och konjak — i öppen salubod. Åtalet afsåg de båda sistförflutna åren. Svaranden genmälde i inlemnad skrift att han endast en gång bjudit en person, »som han trodde inte begagnade något sådant», på litet punsch, och detta hade skett i dörren mellan boden och kontoret. Nog kunde det hända att han sedan en eller annan gång på kontoret bjudit en bekant ett glas, men hade han ej trott detta vara lagbrott. Det hade skett i okunnighet. Åklagaren begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af höstingets första sammanträde för att styrka anklsgelsen.

Bedrägligt förfarande. Kronolänsman Svallingsson yrkade på angifvelse af f. nämdeman Engström ansvar enligt 22 kap. 1 paragrafen strafflagen å hemmansäg. Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, för bedrägligt förfarande, Angifvaren var personligen tillstädes, svaranden företräddes af sakförare C. E. Björkegren, Vestergarn. Anvgifvaren uppgaf, att han blifvit lagsökt och tvingad att betala två reverser å hvardera 50 kronor, hvilka innehafvaren, G. Bolin, Mafrids, erhållit af svaranden. Reverserna voro visserligen försedda med Engströms namn, men saknade borgen och vittnesunderskrifter och hade aldrig utgifvits såsom skuldförbindelser; de voro i sjelva verket endast skuldsedelsformulär, som Engström i oförstånd undertecknat med sitt namn, Han antog att de genom något misstag kommit i Karlssons ägo på samma gång som en mängd andra papper, åtkomsthandlingarne till Ragnvalds i Tofta, hvilken egendom Engström vid tiden för reversernas tillkomst, 1884, sålt till svaranden. — Svaranden bestred på det lifligaste att han på oärligt sätt kommit i besittning af de omstämda papperen; käranden visste allt för väl genom hvilka transaktioner de kommit i hans hand. I stället för vittnens namn voro de försedda med utställarens sigill. Han yrkade ansvar för falsk angifvelse och ville ha 200 kr. i skadeersättning. Målsägaren yrkade att hr Björkegren skulle frånträda sitt ombudskap, enär han vid målets fortsatta handläggning ärnade påkalla honom som vittne. Engström ville till sist ha hörda en tre, fyra vittnen, »som inte visste att han var skyldig någon menniska något». Åklagaren yrkade uppskof och att svaranden skulle ålägges personlig inställelse.
Rätten resolverade efter enskild öfverläggniog att målet uppskjutes till andra rättegångsdagen af första sammanträdet med hösttinget och att svaranden då skulle vid 25 kronors vite iakttaga personlig inställelse.
Svarandeombudet anmälde häröfver missnöje.

För underlåtenhet att skotta bort snön på ett vägstycke inom Vesterhejde socken var arrendatorn af Vestergarnsholm C. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson på angifvelse af fjerdingsmannen i distriktet. Förseelsen skulle ha skett 12 Mars. Svaranden genmälte, att han genom domänstyrelsens resolution blifvit arrendator af Vester garnsholm först 12 mars och att han dessförinnan ej kunde åläggas någon väghållnings skyldighet. Åklagaren påstod att svaranden under hela vintern innehaft egendomen och der verkstält arbeten, ehuru det formliga tillträdet skedde 14 Mars. Svaranden bestred alla kärandens yrkanden och begärde 30 kr. för sin inställelse. Målet uppsköts på kärandens begäran till första sammanträdet af nästa ting.

I barnuppfostringsmålet mellan Maria Pettersson, Sanda, och Johan Lyberg, Vestergarn, öfverlemnade käranden målet och yrkade att sv. skulle åläggas edgång. Svaranden har, som vi förut nämt, afrest till Amerika.

Testamentsklander. Lars Wahlqvist, Vestergarn, m. fl. yrkade upphäfvande af ett af snickaren Georg Sandelin i Vestergarn gjordt muntligt testamente, hvarigenom tillfallit P. Sellin och hans hustru en sparbanksbok på omkring 600 kronor. Klandret skedde på den grund, att muntligt testamente gäller endast ifall testator haft så liten tid på sig, att skriftligt testamente ej hunnit upprättas. Här hade en tid af ett och ett halft år förflutit mellan det muntliga testamentet och Sandelins hastig inträffande död (han blef nämligen vådaskjuten). Testamentet hade förut bevakats vid rätten, hvarvid ena vittnet C. Cedergren, hördes personligen; det andra, hustru Helena Kristina Cedergren hade på grund af sjukdom afgifvit skriftligt vittnesmål. Detta sistnämda vittnesmål godkändes först af käranden, men sedan han fått reda på att qvinnan aflidit återtog han sitt godkännande. Svarandena bestredo klandret emedan den aflidnes önskan genom vittnena var bevisad och man ej hade något skäl antaga att han sedermera ändrat beslut. Atthan ej lemnat skriftligt affattadt testamente kunde förklaras deraf; att han ej trodde sitt slut så nära.
Utslag afkunnas 15 juli.

Jordatvist. Vi ha förut nämt, att handl. Viktor Hansén på Burgsvik instämt enkan Bina Danielsson samt Johan Pettersson och hans hustru, Strands i Öja, Pettersson i egenskap af förmyndare för enkan Danielssons son, med yrkande att de skulle dömas skyldige afträda en lägenhet afsöndrad från Bobbenarfve i Öja. De nuvarande ägarne hade fått den i egenskap af sterbhusdelägare efter Jakob Öjedal, Mårtens, som i sin ordning bekommit den genom byte med en viss Cnasseur i Visby vid århundradets början. Käranden yrkade idag att få målet afgjordt på anförda skäl, men svaranden begärde uppskof för att styrka, det nära nog urminnes häfd finnes å lägenheten. Uppskof beviljades till andra dagen af första sammanträdet med höstetinget.

Misshandelsmålet mot Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla, förevar ånyo. Svaranden hade till rättegångsbiträde utsett Lars Jakobsson, Mårtens i Garda. Denne blef emellertid — figurligt taladt — »vägd på ena våg och befunnen för lättan», ty han stod sjelf tilltalad för misshandel. Båda par erna öfverlemnade målet, svaranden vidhållande sitt bestridande. Utslag 15 juli.

Oredlig hästhandel. Grälet om hästkraken emellan Petter Persson, Vesterväte i Väte, och Jakob Hjorter, Grogarns i Gammalgarn, för hvilket vi förut redogjort, anmäldes förlikt.

Kriget mot skyttarne i Tofta. Kronolänsman Svallingsson yrkade ansvar å f. hemmansägaren Petter Persson, Nasume i Tofta, för oloflig rapphönsjagt under de två sista åren. Svaranden nekade. Åklagaren erhöll uppskof till höstetingets fjerde sammanträde för att få som vittne hörd en sjöman, som för närvarande är ute och seglar.
— Samme åklagares mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, förevar ånyo. Denne är anklagad för att under förbjuden tid hafva innehaft och forslat rapphöns. Svarandennekade ilsket; det var »nagg och afund» alltihop. Ett vittne hördes, som berättade, att en dag i vintras svaranden fått åka med vi tnet till Visby, hvarvid han omtilat, att han med en annan skjuts till staden hade sändt en korg innehållande fåglar. På fråga hvad sorts fåglar det var, hade han svarat rapphöns. Svaranden bestred vittne-målet. Han hade nog sändt fåglar till Visby den dagen, men inga rapphöns — gamla vanliga bondhöns. Å svaranden, som hade mycket svårt att hålla sig lugn, yrkades af åklagaren ansvar för oskickligt beteende inför rätta.
Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde.

Skogshygge. I målet mellan J. Olsson, Kyrkby Etelhem, m. fl. och P. Pettersson, Smiss i Garda, m. fl., om olofligt hygge af undantagsträd, hvarom vi förut bsrättat, yrkade käranden, att edgång måtte svaranden ådömas, derest ej bevisniogen fioge anse full. Utslag afkunnas 15 Juli.

Ärekränkning. Alfred Petterssons, Kyrklasse i Atlingbo, uppskjutna mål mot hustru Anna Söderberg, Väte, behandlades. Stämningen innehöll, som bekant, att 9. skulle om käranden utspridt rykte, att denoe stått i brottsligt förhållande till en sin piga och bebållit henne i tjensten för att brottet fortsätta. Svarauden företräddes äiven denna gång af samme skarpsinniga ombud som förra gången. På kärandesidan hördes ett vittne, Nils Vestergren, Väte, som berättade en hårresande historia: »I höstas när jag arbetade hos Alfred Pettersson med slåttern, skulle vi en dag sofva middag och lade oss på logen. Men när jag höll på att somna, då kommer Anna Söderberg krypande bort till mig och tar mig i foten och säger: »Kom skall du få se något roligt», Jag sparkade till käri gen, förstås, men sen tyckte jag det kunde vara roligt få veta hvad det var, så jag gick dit. Och då fick jag se Alfred Pettersson stå kapprak i båset med tröjan på armen och — ta sig en pris snus». Både rätt och menighet funno historien dråplig, och kärandeombudet begärde betänksamt uppskof för att få tag i styfvare vittnen, Målet kommer för igen andra dagen af nästa sammanträde.

Samme kärande hade stämt muraren Joh. Fagerström, Väte, för ärekränkning. I detta mål hördes samma vittne som i det föregående, och berättelsen vardt ungefär lika upplysande.
Äfven här uppskof.

Misshandel. I dag var Lars Jakobsson, Mårtens i Garda, tillstädes att svara för misshandel, Han nekade för att ha slagit sin far trettondedagen. Hålet i pannan Hade väl gubben fått när han ramlat iku!l någon gång Inte hade svaranden varit full vid det omstämde tillfället heller. Han ville ha 50 krose för sin inställelse. Utslag afkunnas 15 Juli.

Skogsåverkan å Löjsta annexhemman. Till i dag var instämd utom Joban Karlsson äfven dennes far, C. O. Karlsson, såsom varande rätte arrendator af den mark, hvarest åverkan skett. Svarandena, som företräddes af ombud, nekade, Åklagaren begärde upp skof, samt att C. O. Karlsson måtte åläggas personlig iaställelse. Målet uppsköts till andra dagen af höstetingete första sammanträde och skall då C. O. Karlsson personligen infinna sig, vid vite at 25 kr.

A. A. Johansson, Hesselby i Linde, var åtalad för öfverträdelse at skogsförbud, Han erkände i dag förseelsen, men hade den helt och hållet skett på grund af okunnighet om tillvaron af något förbud.

Slagsmålet på Burgsvik. Då målet mot sjömännen Erhard Larsson och Ferdinand Jakobsson påropades var den förre frånvarande, Men då han genom intyg styrkte giltigt förfall blef han ej bötfälld. Tvänne vittnen hördes, hvilkas berättelser i hufvudsak öfverensstämde med förut aflagda vittnesmål. Sakens fortsatta behandling uppsköts till nästa rättegånogstillfälle.

Norra häradsrätten.
Frikänd från ansvar för ötverdådig framfart å landsväg blef husbonden Petter Karlsson, Sudergårda i Stenkyrka.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87

Stor lösöreauktion.

Torsdagen den 16 och fredagen den 17 innevarande Juni, båda dagarne från kl. 10 f, m,, låter herr C. J. Bäckström genom offentlig auktion, som hålles å Bobbenarfve egendom i Burgsvik, till den högstbjudande försälja större delen aft gin utomdentligt väl vårdade lösegendom, såsom silver, 1 kaffeservis, flere dussin skedar och åtskilliga par ljusstakar, nysilfver: kaffe-, té- och gräddkannor, sockerskålar, bricka; förlägg-, mat-, dessert- och téskedar, gafflar, etc., koppar: 90 kg. arbetadt till en myckenhet pannor, kittlar och kastruller, jern- och blecksaker, glasvaror at hvarjebanda slag, deribland-\’karaffiner, geléskålar och syltkarotter samt en del antika, äkta kristallglas, äkta och annat porslin, deribland två serviser; fönster- och rull gardiner, mattor, sängkläder, 310 kg. fjäderfylda bolster och dynor, 83 kg. tagelmadrasser, krollsprint och avdra madrasser, täcken och filtar, linne: flere dussin lakan, öroogått, banddukar och servicttér, större och mindre borddukar, deraf en del damast, samt hvita täcken, allt i bästa skick; möbler at valnöt och andra träslag samt busgerådesaker: 1 större antal resår- och andra soffor, eomans- och tvåmansimperialsängar, mat-, spel-, fönster-, sy:, blomster-, nattduks- och andra bord, gungoch andra stolar med såväl stoppade säten som af rottiog och trä, byråer, skänk och linneskåp; oljefärgs- och andra taflor, 3:ne större väggspeglar, deraf 2 mycket antika med äkta förgyllning, flere ljuskronor och lampetter; tak- och bordslampor, lavtirer, kommo: der, koffertar och kappsäckar, 1 mekanisk mangel, 1 ny vätsto , div. flaggor, böcker och planschverk, 1 brefkopiepress, bikupor, smörtjärnor, 1 ny illuminationskamin och en massa träkärl af hvarjebanda slag m. m. som här ej så noga kan uppräkvoas. Ve derbäftige och af mig godkände köpare lemnas betalviogsanstånd till den 1instundande Oktober.
Domerarfve i Öja den 1 Juni 1892.
Efter anmodan,
J. A. LINDSTRÖM.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Juni 1892
N:r 84

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 9 och 10 Maj.) För försummelse i tjensten anklagade A. G. Sandsjö barnmrorskan i Öja kommun frå Ferdinanda Dabhling, f. Dahlqvist. Käranden berättade att han 28 Februari sökt svaranden för att hämta henne till hustrun, men hade barnmorskan då ej varit hemma utan var på sjukbesök i Fide socken. Käranden hade farit efter dit, men ej heller der träffat henne, då hon redan begifvit sig derifrån på besök till sina föräldrar, ett stycke längre bort. Der hade han slutligen träffat henne och fått henne med sig. Emellertid hade hustran vid deras hemkomst rédan nedkommit med ett barn och modren dog sjelf vid pass en timme efter deras ankomst. Dödsorsaken ansåg kär. vara förblödning. Svaranden genmälde, att hon gjort hvad i hennes makt stod för att rädda modrens lif. Hon förnekade ej att hon varit utom socknen, men då det varit sjukbesök ansåg hon sig vara berättigad dertill. Hon hade sökt telefonera till läkare, men hade telefonen befupvnits vara stängd. Målet öfverlemnades å båda sidor och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

Höga böter. En handlande i Levide var instämd att svara i flera skuldfordringsmål, men uraktlät att infinna sig, Härför dömdes han att böta tillsammans 75 kronor. . Kommer han ej heller nästa gång målen äro före blir det 125 kr.

Johan Löfgren, Tass i Hejde, blef 2 Februari häktad för att han skulle ha gjort inbrott i Hejde prestgård och derstädes anlagt mordbrand. Vid polisförhör å stället uppgafs att L. på natten till 2 Februari medels våld skaffat sig inträde i prestgårdens häststall och inkommen dit antändt en halmkärfve, som han låtit ligga på golfvet tills röken blef besvärande, då han sparkat ut den brinnande halmen och släckt elden. Derpå hade han tagit två hästar ur stallet och spänt dem för en vagn, men blifvit af tillstädeskommande personer hindrad att begifva sig bort dermed. Löfgren uppgaf att han beredt sig inträde i stallet för att kunna fodra hästarne, då hästarnes ägare, arrendatorn af prestgården, låg sjuk, Han tände eld på halmen !för att lysa sig, alldenstund lykta saknades i stallet, Hästarne hade han spänt för v gnen för att fara efter läkare åt den sjuke. — Löfgren hade sedan införpassats till fängelset, men snart visat sådana tecken till sinnesförvirrirg att han måst vårdas på hospitalet. Nu var han åter frisk och instäld att svara. Han vidhöll sina vid polisförhöret gifna uppgifter att allt hade gjorts i god afsigt och för att hjelpa arrendatorn Bjergren. Målsägaren framstälde intet ansvarsyrkande. Rätten resolverade att Löfgren för omstämda handlingar icke kan till ansvar ställas och att han skulle ur häktet lösgifvas.

Vägunderhållningstvist. Per Mårtensson, Enges i Burs, m. fl. fordrade att bli fria från skyldigheten att underhålla en viss vägsträcka vid egendom som tillfallit dem genom skifte, på den grund att de ej begagna vägstycket. Svarandena genmölde att båda parterna i lika mån begagna vägen och att ingen orsak funnes att befria kär. från underhållningsskyldigheten. Kärandena yrkade bifall till stämningen och .att erhålla 50 kronor \”i rättegångskostnader. Svarandena begärde 10 kr. i ersättning för hvarje inställelse. Efter öfverläggning atkunnade rätten det beslut, att käromålet till alla delar ogillades, och att den af kär. som bäst gälda gitter skall till hvar och en af svarandena för hvarje inställelse betala 5 kr. (tillsammans 85 kr.) samt att utgifva lösen för protokoll.

En guanosak, Vi ha förut omnämt, att bandl. Aug. Nyberg, Klintehamn, yrkat ansvar å August Åström, Eskelhem, för bedrägligt förfarande vid handel. Åström hade köpt 2 säckar guano och betalat dem kontant, men på samma gång på kredit fått ytterligare 2 säckar, som han uppgaf för sin numera aflidne morbrors räkning. Morbrodern hade emellertid aldrig haft med saken att göra, utan säckarne användes af Joh. Andersson, Lingsarfve i Eskelhem, Han hade inte betalt och nu skulle Åström få sitta emellan. Joh. Andersson uppgaf att han sökt få betala, men patron Nyberg hade ej velat ta emot penningarne, Domhafvanden sökte jämka ihop saken, men käranden ville nödvändigt ha Åströms skalp. Han ville att Åström med ed skulle betyga, att ban ej för sin morbrors räkning köpt de 2 säckarne. Utslag meddelas vid tingets slut.

Karl Hejdenberg, Antsarfve i Fröjel, hade i dag gräft upp stridsyxan och riktigt gifvit sig af på krigsstigen. Handl. C. L. Kroketedt i Klinte hade haft H:s dotter i sin tjenst för någon tid sedan. Då hon flyttade, lade husbonden embargo på bennes tillhörigheter, tills hon redovisat för hvad hon omhänderhaft. Nu hade Hejdenberg stämt K. för att utfå sakerna, och denne infann sig pliktskyldigast med tvistefröet under armen i ett blått skrin. Svaranden mälde att han trott sig ha rätt att innehålla flickans saker tills hon redogjort, men när det kom till kritan kunde han ej styrka att hon hafi om händer mera än hvad hon lemnat tillbaka, När saken avancerat så långt langade svaranden — säkerligen med tungt hjerta — det blåa skrinet tvärs öfver dombordet till sin vedersakare, hvars anlete sken af belåtenhet tills han tittat i skrinet. Der fans visserligen litet af hvarje: ylleduk, biblisk historia, perlband, hårpil, finkam, knappnålsbref, synåls d:o, brosch, skritbläck, blomsterkort, sax, tolf skilling kontant m. m., m. m., men det vigtigaste saknades: en klädning, sommarhatt, förkläde och åtskilligt annat. Svaranden lofvade att betala det der, och käranden värderade det efter samvetsgrann pröining till inalles 2 kr. 37 1/2 öre. Derpå lemnade han fram en kostnadsräkning på 36 kr., som han också ville ha betaldt för. Betaldt ville äfven sv, ha, fast han nöjde sig med 16 kronor.
Utslag vid tingets slut.

Ett mål till hade samma parter. Då Hejdenberg häromsistens varit inne hos Krokstedt på ett litet förberedande gräl om det olycksaliga blåa skrinet, lär Krokstedt insinuerat att flickan lagt sig till med en gräddkanna, hvilket var en af de bidragande orsakerna att inte skrinet töljde med tösen då hon flyttade, Det borde K. aldrig sagt; han borde i stället ha cederat de fyra styfver, som kannan var värd. Ty nu blef han anklagad för ärekränkning och kär. hade med sig ett vittne, som styrkte anklagelsen. Utslag vid tingets slut.

Ännu en gång var Hejdenberg i elden. Denna gång var fieaden enkan Brita Andersson, som köpt en ko af H. Käranden sa\’ att köpesumman var 66 kronor, men svaranden sa\” 60, Deo skiljande 6 skulle blifva segrarens lön. Käranden hade två vittnen, af hvilka ett intygade att aftalet var 66. Det andra vittnet visste ingenting. Kostvaderna i rålet ha gått till 49:50, som naturligtvis båda vilja att den andra skall betala. — Utslag vid tingets slut.

Skogsafverkning. Till förnyad handläggning förevar kronolänsman Enemans mål å tjenstens vägnar emot arrendatorn af Ragnsarfve häradsskrifvareboställe Jakob Rondahl för olofligt hygge å boställets skog, för hvilket mål vi förut utförligt redogjort. Svaranden var idag personligen tillstädes och medgaf att atverkuing skett, men hade allt användts blott till gårdens behof, med undantag af en ringa del, som han i tagit vederlag för från Rofride hemman taget virke, hvilket kommit Ragnsarfve till godo. Då han ibörjan af 1888 öfvertagit bostället, bade nämligen allt varit i fallfärdigt skick. Likväl hade R. ej velat ta af boställets skog till förbättringarne förr än utstämpling skett, utan i ställe: användt Bofride skog. Sedermera hade han till Bofride brott återburit det lånade. Om detta vore blott, så hade han felat endast af oförstånd.
Ett vittne omtalade hvilka arbeten, som utförts af R. på Rangsarfve och hur mycket virke dertill kunde hafva åtgått. Käranden erhöll uppskof till andra rättegånsdagen af nästa sammanträde för slutpåståendes afgifvende.

I ett uppskjutet barnuppfostringsmål, Kristina Nordström mot L. P. Nygren, hördes två vittnen, som ingenting visste. Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för bättre vittuens anskaffande.

Norra häradsrätten.
För ärekränkning hade lotsförmaunen L. Olsson, Östergarn, instämt fiskaren J. Herlitz, Tre vittnen intygade, att svaranden under ordväxling kallat käranden äggtjuf och »äggmåns», Svaranden bestred. Uppskof till nästa sammanträde.

Till edgång i ett mål avgående åverkan var Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, dömd.
Han uteblef. Yttrande vid slutsammanträdet,

Brast åt eden gjorde också drängen Oskar Pettersson, Vatlings i Fole, i ett mål rörande barnaföda, instämd af Helena Matilda Andergson, Garungs i Rute.

För olaga ölförsäljning var instämd Jakob Olsson, Sojvide i Sjonhem och hans dotter Hlisabet. Åklagaren afstod från åtalet mot dottern, men fullföljde mot fadern, som nekade. Uppskof för bevisning.

Angående barnaföda hade pigan Matilda Vesgeman från Fårö instämt drängen Johan Eriksson, Gåsemora. Han nekade. Uppskof till Septembersammanträdet.

För djurplågeri hade länsman Boberg instämt hemmansägaren Johan Gardell, Boters i Anga. Julaftonen 1891 hade han å landsvägen mellan Östergårn och Kräklingbo med storändan af piskan vildt slagit en af sina hästar. Svaranden nekade. Uppskof för vittnens hörande.

Målet mot fru von Corswant å Stafva för försummad väghållning förevar ånyo. Tre vittnen intygade att vägen vid omstämda tillfälle varit i bögst eländigt skick, men svaranden bestred vittnesmålen och erhöll uppskof för motbevisning.

För ärekränkning mot lotsförmannen L. Olsson, Katthammarsvik, dömdes hemmansägaren Karl Österberg, Östergaro att böta 185 kr.

I målet rörande den skada som uppkommit genom borttagande af en damlucka vid Botcrs såg i Anga dömdes svarandena att ersätta damluckan med 12 kr. samt den genom borttaganget uppkomna skadan med 40 kr.

Poststationsföreståndaren G. Risbergs å Slite förda talan mot arbetaren Strandberg kunde mot svarandens bestridande, ej bifallas.
Svaraudens mot käranden gjorda yrkande om ansvar för olaga rättegång afslogs.

För olaga utskänkning dömdes snickaren Nils Petter Peitersson, Qvie i Stenkyrka att böta 15 kronor oah handl. Teodor Larsson från Botvatte i Ala att böta 30 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Maj 1892
N:r 71

Inbetaldt dikningslån.

Sedan statskontoret på ansökan af Petter Larsson Rudvier såsom ägare af 1/8 mantal Rudvier, 7/48 mtl Ronnarfve, 1/16 mtl Mattsarfve och 5/72 mtl Robbenarfve, Matts Melin Rudvier såsom ägare af 5/48 mtl Sandqvie, 1/8 mtl Rudvier och 1/16 mtl Mattsarfve, Hans Olsson Orleifs såsom ägare af 5/32 mtl Orleifs och 1/16 mtl Ranarfve, P. Dahling såsom ägare af 5/128 mtl Skogs, L. Norrbys arfvingar såsom ägare af 1/16 mtl Petes och Olof Andersson Boxarfve såsom ägare af 1/32 mtl Skogs och 3/32 mtl Boxarfre alla i Öja socken förklarat dem med stöd af mom. 12 i kung. 27 April 1888 om vilkoren för lån från odliogsfonden vara berättigade att 15 dennes inbetala de på ofvannämda fastigheter belöpande andelar i det beviljade lånet å 37,450 kr. för utdikniog af Hongänna myr, så hafva dessa låneandelar blifvit till statskontoret inbetalda.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 April 1892
N:r 63

Rättegång- och polissaker.

Norra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning hölls i går med ynglingarne Ludvig Melker Daniel Norman-Hejdlund, född 1873 i Endre, och Oskar Alfred Fardelin, född 1875 i Follingbo. Enligt egen bekännelse hade de natten mellan 17—18 sistlidne Oktober madelst inbrott genom ett fönster i manbygningen å Stora Vede i Folliogbo tillgripit omkring 80 liter päron och 3 burkar sylt värderade till omkring 20 kr.
De dömdes hvardera till 4 månaders straffarbete.

För uppsåtlig misshandel å sabbatstid, hvarå ringare skada följt, dömdes drängen O. Bolin att böta 25 kronor. Åklagarens talan mot i samma mål instämde E. Björkander nedlades.

Södra häradsrätten. (Fjerde sammanträde, ordf. e. o. hofrättsnotarien M. Vedberg.)
Misshandel. Kronolänsman Svallingsons mål, å tjenstens vägnar, mot arbetaren Gust. Östman, Tjengdarfve i Träkumla, för misshandel å Avders Byström, Träkumla, förevar ånyo. Svaranden företrädde personligen. Han bade ingalunda våldfört sig å Byström utan denne hade i stället rusat på Ö. utan anledning, dragit honom i håret, svurit mot boaom och slagit honom med en enstör på skuldran »så att hufvet hade epricket om de träffna, och för resten var inte Byström 80 år, som folk påstod, utan bara litet öfver 70. Käranden hade inkallat tre vittnen, hustru Fredrika Grefberg och bustru Emma Bäckström, båda från Träkumla, samt Oskar Nordström, Mikels i Vall. Mot vittnet Grofberg framstälde svaranden jäf på den grund att hon skulle vara mivdre vetande — hon skulle visa betyg, ville han. Jätsanmärkningen lemnades af rätten utan afseende. Nordström berättade, att han vid förbifarandet af Grefbergs stuga blifvit ditropad af hustru G. för att skilja ett par kämpar åt. Vid framkomsten till valplatsen hade han funnit Östman lutad öfver den på marken liggande B., troligen hållande honom i kragen; vittnet hade uppmanat Ö. att följa med derifrån och fått till svar: »Kan inte, för gubben håller i mitt bean», Emellertid hade de skilts, hvarefter de nöjt sig med att träta på hvarandra, Vittnet hade iakttagit en blå fläck i B:s ansigte. Det återstående vittnet, hustru Gretbers, berättada, på tillfrågan, att Bäckström bor hos henne »i aine änden, i aignes rum». Östman bade kommit in för att få låna en yxa, hvarvid hustru Grefberg passat på tillfället att be Ö. ta vara på sina getter, annars måste vittnet och Byström stänga in dem. Då hade Ö. i vredesmod svarat: »Jag skall dj-—n anamma hbjelpa den gubben, jag», hvarefter han gått ut. Vittnet följde efter och såg Ö. draga B. i ena kinden så att blod rann, och slå honom ett slag under ögat, hvaraf en blå fläck uppkommit, -kasta omkall honom oh trycka honom på bröstet. Byström sjuknade efter det der och måste hålla eig till sängs i12 dagar. Han var nu frisk, men klagade stundom öfver smärtor i bröstet. På fråga upplyste de båda sista vittnena att Östman besökt Byström och bjudit förlikning med 10 kronor, men att detta blifvit afslaget af B., som i stället fordrat 25 kr. Östman medgaf att börja med att han bjudit 3 kronor, men ändrade sig sedan till 10. För öfrigt bestred han helt och hållet hustru Grefbergs vittnesmål. Målet uppsköts till andra rättgångsdagen af sjette sammanträdet, då svaranden skall sig inställa vid vite af 25 kr., käranden med den bevisning, hvaraf han vill sig begagna.

Förmyndareredovisning. Karl Franzén i Stockholm är förmyndare för Hildur Diewenkorn och har blifvit ålagd i denna egenskap afgifva redovisning; men då han ännu ej erhållit någon sådan från sina företrädare i förmyndareskapet, Joh. Gardell, Martille i Stenkumla, och fru Dina Diewenkorn i Stockhulm, har han för utfående af dylik stämt till häradsrätten. Ingen af svarandena infunno sig och käranden öfverlemnade målet med yrkande om redovisning inom 3 månader samt att den af svarandena, som bäst gälda gitter, skulle åläggas betala rättegångskostnaderna.

En hårdnackad kamp. Från ett föregående sammanträde var uppskjutet ett mål, hvari P. Persson, Westerväte i Väte, yrkade ansvar å Jakob Hjorter, Grogarns i Gammalgarn, för bedrägligt förfarande i det att H. skulle på torgdagen i Hemse 7 Okt. till kär. för 150 kr. sålt en häst, som visat sig istadig och omöjlig att begagna, om hvilka fel säljaren skulle ha varit medveten, Att svara i detta mål jänte Hjörter var nu instämd Joh, Gardell, Svartdal i Gammalgarn, emedan vid förra behandlingen af målet vittnesberättelserna antydt, att Gardell varit egentlige ägaren till hästen och Hjorter tjenstgjort endast som mellanhand, Detta visade sig bli ett inveckladt mål. Gardell försvarade sig förtvifladt och kämpade tappert om hvarandra fotsbredd grund; han bestred riktigheten af de) förut aflagda vittnesmålen (ett af dessa intygade, att Gardell bjudit vittnet 5 kronor, om han kunde sälja stoet åt honom); han hade förut på dagen 7 Okt. sålt stoet till Hjorter och visste ej om Hjorters transaktion förr än senare. Till att börja med tycktes det som han sålt kampen på kredit till Hjorter, men efter en stund medgaf han att han fått 130 kr. kontant och revers på 20 kronor. Sjelf bade han betalt kreaturet med 75 kronor och 50 valar strömming. Efter band som det blef svårare att klarera sig fick han allt värre och värre att förstå ordförandens frågor, och nekade till slut alldeles att ingå i svaromål »för stämningen var odräglig». Efter enskild öfverläggniog ålade rätten Gardell att svara, hvaremot G. anmälde missnöje. Rättens ordförande hade äfven sedermera rätt svårt att förklara för G. hvad det ville säga att svara på frågor. Hjorter blef under förhöret allt döfvare och döfvare.
Ett vittne å kärandesidan, Nils Närström, Gammalgarp, berättade att vid ett tillfälle efter första förhöret, då vittnet till Hjorter yttrat denj förmodan, att Hj. nog skulle klara sig, sagt sig veta att detta ej blefve så lätt, ty Gardell skulle nog höras som vittne. Några dagar förut hade G. sagt, att han sålt hästen till en Vätebo. Hjorter och Gardell i förening hade en gång berättat för vittnet, att Hjorter på torgdagen fått i uppdrag att sälja märren för 160 kronor, men kommit till. baka till Gardell med besked, att det ej stod till att få mera än 150 kr. Härpå hade G. svarat: »Nå så få vi väl ta det då».G. bestred alltihop och Hjorter gjorde likadant. Nytt uppskof till andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet beviljades för slul påståendes angifvande. Kärandens yrkanden äro icke få eller små: återbärande af de 150 kronorna, ränta derpå sedau 8 Okt., 50 öre om dagen sedan 8 Okt. till underhåll af hästen tills återlemnandet eker, ersättning med 10 kronor för en resa till Gammalgarn i ändamål att få köpst att gå tillbaka, samtliga rättegångskostnader samt till sist lagligt ansvar för bedrägligt förfarande.
Målets behandling upptog en tid af nära tre timmar.

Beedigad konkursstat. Handlanden E. R. Söderlund i Hejde och hans hustru Julia Söderlund beedigade sin konkursstat, som upptog tillgångar 351 kr. 28 öre och skulder 911 kr. Till god man valdes Aug. Nordstedt, Klintehamn; till rättens ombudsman utsågs kronolänsman M. E. Svallingson, Klinte, och till god man för hustrun dennas fader f. skol lären C. H. Löfveberg i Burs.

Skogsåverkan. Till förnyad behandling företogs f. nämdeman Olof Olofssons, Ventinge i Hejde, åtal mot godsägaren W. Wöhler, Klintebys i Klinte, för olaga åverkan af skog i en skogsmark, Branden kallad, hvilkens skog Olofson i slutet af 1888 sålt till Wöhler för afverkning intill I Januari 1892. Härifrån hade reserverats 200 fröträd, som ej fiogo röras. Dessa vilkor hade enligt kärandens mening öfverträdts, derigenom att W. låtit efter 1 Jan, bortforsla förut huggen skog och att en del af fröträden äfven tagits. Härför yrkades en ersättning för 100 lass mestadels grenved med 300 kronor, jämte godtgörelse för en förstörd tun och en sönderbruten( grind, som efter 1 Jan, hindrat inträdet i Branden. W. Wöhlergs inspektor Hellmuth Wöhler skildes från målet. Käranden hade inkallat 6 vittnen, som berättade: Vittnet Nils Qvarnstedt: Hade varit närvarande då kontraktet skrefs och fick då den uppfattningen, att såväl köpare som säljare menat att allt skulle vara. bortfördt före 1 Jan. 1892. På af svaranden framstäld fråga kunde han likväl ej tega på sin ed att annat menats än hvad som nämts i kontraktet (hvilket stadgar, att afverkningsrätten intill I Jan, var åt Wöbler öfverlåten). Vittnet Ferd. Jakobsson: var närvarande vid kontraktets uppställande. Olofsson ville ej sälja skogen på mer än 2 år, men ingick till sist på köparens önskan att få 3 år, då Wöhler fruktade att ej hinna forsla bort allt på 2 år, om blidvinter skulle inträffa. Vittnets mening var, att kontraktet gålde äfven det atverkade virkets bortförande inom loppet af de treåren. Vittnet Herrman Ramberg: I början af förlidet år hade han varnat svaranden för att hugga fröträd på Branden, alldenvstuvd han sett W:a folk göra så Wöbler hade dervid frågat hvem som gjort detta, hvilket vitinet ej velat uppgifva, alldenstund han ej velat ställa sig ovän med någon. Dessutom hade han sett öfver 100 lass grenved och fröträd köras från Branden efter 1 Januari, hvarjämte han sett en 4 eller 5 kastar grenved tagas från Olof Olofssons bredvid liggande mark. På fråga uppgaf han sig veta, att alla tagna fröträd varit s. k. vindfälda. Vittnet Johan Ramberg, den föregåendes gon: Hade varit med att bortföra öfver 100 lass grenved och delvis fröträd, allt efter 1 Jan. 1892. Hade sett att det huggits på ägan efter nyåret och hade han känt igen arbetarne såsom tillhörande Klintebys. Han hade räknat 88 afverkade t:äd, hvilka delvis användts till kälkstafvar. — Efter detta vittnesmåls afläggande yrkade kärandecs ombud ansvar å Wöbler äfven för huggving af skog sedan kontraktet utlupit. — De två återstående vittnena Vilhelmina Ramberg och Olof Pettersson hade i sak detsamma som de föregående att förmäla.
Svaranden hvarken bejakade eller förnekade det faktum, att skog huggits, men bestred att något ansvar kunde drabba svaranden, alldens\’und sv:s folk mot hans vilja och uttryckliga befallning vidtagit de omvittnade åtgärderna. Käranden yrkade ansvar å Wöhler för att han olofligt afverkat skog och skiljt annan från hans egendom, samt ersättning med 300 kronor för efter 1 Jan. bortförd skog, och ifall detta yrkande ej bifalles, att svaranden måtte ådömas erlägga 25 kronor för trån Olof Olofssons skog bortfördt virke samt 50 kr. för från Branden bortförda fröträd. Utslag atkunnas å andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet.
Käranden anmälde missnöje äfven att hans begären om förnyadt uppskof för skrittligt ansvarsyrkandes aftgifvande ej bifölls af rätten.

Mycke skrik och lite ull. Om en obebygd jordägendom, mätande å ena leden 50 fot och å den andra icke mindre än 37 centimeter, tvistade husbonden Petter Karlsson, Dyple i Tofta, med sin granne Lars Kristoffersson. Sakan är nämligen den, att de båda gubbarnes ägor åtskiljas medels en hundraårig tun och till yttermera visso ett par råstenar som ändpunkter. Käranden upptäckte en dag att ett afstånd af 35 centimeter skiljer stenar och fun och bums skulle det bli mål af saken. Målet har varit före en gång förut, en idag hade käranden framfört sitt tunga artilleri, fyra vittnen, förste landtmätaren i länet och tre hemmansägare. Landtmätaren antog, att stenarne voro att rätta sig efter, ty de hade tydligen stått orubbade sedan storskiftet 1820, emedan rundt om dem stora träd uppskjutit, De andra tre vittnena voro inkallade för att. värdera det hö, som möjligen kunnat växa på jordremsan samt att intyga, det de flesta stötestörarne stodo på kärandens mark (!). Samtlige vittnena värderade höet till 50 öre öm dagen. Allting i detta härliga mål var litet — utom kostnaderna. Vittnens ersättningar uppgingo till 92 kr. Käranden yrkade i slutpåståendet att svaranden skulle betala: 20 kr. för hvarje inställelsedag, alla rättegångskostnader, vittnesersättningarne och kostnaderna för deras kallelse m, m. — Utslag afkunnas första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Samme kärande yrkade åläggande för Nils Jakobsson, Öfvide i Eskelhem, att fortsätta en tun. Deras ägor stöta till hvarandra och käranden uppgifver sig ha tunat sin del, hvilket deremot svaranden underlåtit, hvarigenom kärandens tun blifvit utan nytta. Svaranden genmälde deremot att emellan de båda ägorna går en skogsväg, uttagen från ägorna gemensamt, och att således ingen skyldighet kunde honom åläggas att tuna, aldra helst som han stängt mot vägen, Målet öfverlemnades och utslag afkunnas första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Öfvorträdelse af jagtstadgan. Kronolänsman Svallingson hade å tjenstens vägnar instämt f. hemmansägaren Petter Pettersson, Nasume i Tofta, med yrkande om ansvar för oloflig rapphönsjagt under de 2 sista årens vintrar. Svaranden nekade och målet uppsköts till andra rättegångsdsgen af sjette sammanträdet, hvarvid svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.
— Samme åklagare hade samma yrkand för samma föreseelse under samma tid mot bondesonen Karl Mårtensson, Krokstäde i Tofta. Denne erkände genom ombud. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af femte sammanträdet.
— Samma åklagare yrkade ansvar å Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, rör att han under förbjuden tid innebatt och försålt skjutna rapphöns. Han nekade genom ombud. Uppskof till andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.

För olaga utskänkning af maltdrycker under sabbat var handelsidkerskan Josefina Österberg, Klintehamn, instämd af kronolänsman Svallingason. Svaranden erkände. Utslag afkunnas å första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Skifteskrångel. Johan Olsson, Kyrkeby i Etelhem, m. fl. hade till tinget instämt Petter Pettersson, Smiss i Garda, med yrkande om ansvar för att P. skulle ha afverkat 30 st. undantagsträd å en skogslott, som genom laga skifte i Garda socken öfvergått till Frendarfve hemman från Smiss, Smiss hade bytt om ägare, och nye ägaren hade afverkat 30 st. träd, ehuru han vetat att förre ägaren redan låtit afverka de undantagna träden.
Svaranden medgaf att han verkstäldt afverkningen, men bestred att han haft kännedom om den förut skedda trädfällningen. Sedan tre vittnen hörte, som intygade, att svaranden ägt vetskap om förhållandet och som värderade de fälda träden till 30 kronor, uppsköts målet på kärandens anbållan till andra rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

(Tredje rättegångsdagen.) Ärekränkningsmål. Husbonden Alfred Pettersson, Kyrklasse i Atlingbo, hade uttagi: stämning å hustru Anna Söderberg och muraren Fagerström, båda från Väte, för att de skulle hafva otspridt rykte att käranden stått och fortfarande står i brottsligt förhållande till en ännu i hang tjenst befintlig piga. Hustru Söderberg hade till ombud utsett sin herre och man, sem i ett grannt tal upplyste om, att ärekränkniogen inte skett ännu, »men kummar sen när det blir vittnesmål». Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen at sjette sammanträdet för att med vittnen styrka åtalet.
Muraren Fagerströms ombud bestred att hufvudmannen i ringaste mån utspridt förklenande rykten, men medgaf att han inför några socknebor afgifvit ett skriftligt intyg att F. vid tillfälligt arbete hos Pettersson iakttagit omständigheter, som förefallit honom misstänkta, hvilket intyg af sockneborna användts att styrka en af dem till domkapitlet ingifven anmälan att P. begått horsbrott. Svar ndeombudet sade sig tro, att denna stämning tillkommit för att hindra Fagerström att höras om vittne i den till domkapitlet anmälda saken. Kärandeombudet bestred att något afseende måtte fästas vid denna omständighet, alldenstund i fall af kär:s brottslighet hustrun vore rätta åklagaren, och denna påstod att ryktet vore tull omlig lögn. Sakens fortsa ta behandling uppsköts i liknet med föregående.

Våld mot fader. Tvänne vittnen, hemmansägaren Anton Pettersson, Bota i Garda och hans hustru hördes i dag i det förut omnämda målet mellan Jakob Larsson och hans son Lars Jakobsson, Mårtens i Gurda, angående misshandel. Vittnena berättade, att gubben hyr rum i deras bus och att de trettondagen på aftonen från Larssons kammare hört oväsen och till sist sågo Jakobsson springa sin väg ifrån huset. Anton Pettersson bade då gått in och funnit målsäganden i mycket lätt drägt och med ett större sår i pannan, från hvilket blod rikligt flöt. Larsson uppgaf att Jakobsson slagit honom med ett paraply. Vittnena intygade, att stridigheter ofta rådde mellan parterra och att Jakobsson brukade helsa på gubben endast när han, Jakobsson, hade varit i staden och blitvit litet full. Målet uppsköts för svarandens hörande till andre dagen af sjette sammanträdet, då svaranden vid hämtnings äfventyr skall vara tillstädes. För förfallolöst uteblifvande i dag dömdes svaranden att utgifva försutna vitet, 25 kronor.

Skogsåverkan. I det till i dag uppskjutna målet mot Job. Karlsson, Qvie i Lojsta, för oloflig åverkan å Lojsta annexhemmans skog förekom ingenting egentligt nytt. Svarandens ombud inlemnade en skrift, hvari anhölls att Joh, Karlsson skulle blifva från målet skild, alldenstuad kan blott i egenskap af tjenare hos fadren och på dennes bud verkstält buggningen. Åklagaren begärde uppskof för att äfven instämma fadren, som uppgafs vara den verklige arrendatorn af annexet, och för att åvägabringa bevisning. Uppskofvet beviljades till andra dagen af sjeite sammanträdet.

Jordatvist. Vid förra sammanträdet hade Stånga kemmun genom tre å kommunslstämma utsedde personer instämt hemmansägaren L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, med yrkande att Lagergren skulle åläggas mot ersäftning till kommunen ötverlåta 10 tunnland jord från Ståvga myr, hvilken jord Lagergren på kommunalstämma 1 November 1886 skulle fått i uppdrag att för kommunens räkning inköpa för att användas till torftagning för skolans m, fl:s behof, men hvilken jord Lagergren sedermera låtit lag ara i eget namn. På stämma 4 Maj 1891 utsågos 3 personer för att förmå Lagergren öfverlåta jorden, eller, ifall detta ej skulle lyckas, sätta sig i förbindelse med juridiskt ombud f.r att på laglig väg tvinga L. dertill. Som nämdt hade dessa stämt till förra sammanträdet, men målet kunde ej då till behandling upptagas, enär de tre komiterade ej fått stämmans fullmakt att väcka åtal. Vid detta sammanträde hade åtalet väckts af kronolänsman E. Enaeman, på fullmakt af de vid kommunalstämman utsedda 3 personerna, Svaranden nekade äfven denna gång att ingå i svaromål på deh grund att de fullmakten utfärdande personerna ej haft lagligt bemyndigande dertill. Häremot protesterade käranden, yrkande att rätten måtte ålägga svaranden att genast ingå i svaromål. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten att målet ej kunde till pröfning upptagas, på den grund att kommunalstämmobeslutet ej vunnit laga kratt. Käranden anmälde sig bäremot vilja erlägga vad. Svarandeombudet begärde för sin hufvudmans två inställelser 15 kr. och tillerkändes af rätten 10 kr., hvilket bestreds af käranden.

Qfverträdelse af skogsförbud. Kronolänsman E. Eneman instämde hemmansägaren A. Johansson för att han skulle borthuggit skogen i s. k. Hedhagen vid Hesselby i Linde i trots af k. befhdes förbud af 14 Oktober 1885, utfärdadt tillh:smmansägaren Firnhaber, Hesselby, att hugga i hagen annat än till husbehof. Åklagaren yrkade utgifvande af försutna vitet, 300 kr. Svaranden bestred, och käranden erhöll uppskof till andra dagen af sjette sammanträdet, för att åklagelsen styrka.

Vinhandel. Å tjenstens vägnar yrkade kronolänsman Eneman ansvar å handl. Fritiof Kahl, Alskog, för olaga försäljning af vin.
Svaranden erkände; öfverträdelse hade skett emedan han trott att han på grund afrättighet att sälja vin å norr äfven ägde denna rättighet i Alskog. Utslag afkunnas vid sjette sammanträdet.

Slagsmål. Till kronolänsman Lindström i Öja hade af hemman äg. J. P. Pettersson, Sibbjens i Vamlingbo, anmälts att sjömännen Fred. Johansson och Erhard Larsson, båda från Burgsvik, qvällen 12 sistl. Mars gjort försök att »mörda honom» genom att bl. a. kasta en full ölbutelj på P. så att den träffat foten och der åstadkommit en svullnad samt genom att tilldela P. slag på slag så at P. måste fly till sin släde och köra i väg allt hvad tygen höllo för att undkomma sina plågoandar, som likväl ett långt stycke förföljt honom med stenkastning. Dessutom hade våldsverkarne utslungat de rysansvärdaste hotelser mot Pettersson, såsom att de skulle »ta strupen af honom», »qvärka och plocka honom i stycken». För alltihop det der ville han nu ha 100 kronor.
Af på stellet för öfvervåldet, gästgitvare gården Domerarfve i Öja, hållet polisförhör, hvars protokoll upplästes inför rätten, framgick af vittnens utsago, att Johansson och Larsson befunnit sig i köket, då Peitersson också kommit dit. Larsson hade gäckats med Pettersson, hveröfver denne bitfvit förargad och sagt några hårda ord. Till svar hade en full ölbutelj kommit flygande mot P., som dervid frågat »hvad det var för busar han hade att medgöra.» P. hade dervid gått ut på gården, men Jakobsson följt efter, hvarefter båda tyckas ha t-umfat på. hvarandra. Striden slutade med P:s flykt och stenkastning af sjömännen.
Jakobsson var personligen närvarande och erkände delvis hvad som lad s honom till last, men hade vid tillfället varit så berusad, att han nu ej kunde påminna sig hur bataljen tillgått eller att han hotat P. till lifvet.
Gästgifvaren C. J. Andersson, Domerarfye i Öja, och hans piga Amanda Gyllström hördes nu som vittnen och vidhöllo sina vid polisförhöret afgifna berättelser. Målet uppsköts.

Gotlands Allehanda
torsdagen den 14 April 1892
N:r 57