Etikett: När

Länsfängelset.
Sten på jernvägen. Södra häradsrätten cammauträdde i lördags å cellfängelset till ransakning med häktade Lars Pettersson Holm, hvilken 31 sistl. Aug. vältat en sten på banan i närheten af Etelhems station.
Den häktade är född vid Hallbjens, När socken, 17 April 1866. Efter länsmansrapportens uppläsande vidtogo nedanstående vittnesförhör:
Den häktades matmoder Elisabet Pettersson, Nygårds, Etelhem, berättade att hon jämte pigan Söderberg och Holm dagen dådet skedde Varit på lingonplockning i Buttle. Då de gått hem på aftonen hade de följt banan tills de hört aftontåget från Visby till Hemse komma, då de gått afsides, utom Lars Holm, som stannat qvar invid banan. När tåget sedan gått förbi hade de båda qvinnorna åter kommit fram och då sett Holm vara sysselsatt med att välta en sten ur diket upp på skenorna. Matmodern hade varnat honom, men Holm hade då sagt att det vore inte farligt, ty tåget hade redan gått förbi, men det kunde åtminstone göra så mycket, att banvakterna, de guustig herrarne, som kommo åkande på dressin, kunde få stiga af och välta bort £tenen. Pigan Söderström hade äfven varnat Holm och omtalat för honom att då hon var nio år hade hon en gång lagt småsten på skenorna, men då af banvakten fått mycket bannor äfvensom af modren, så att det vore bäst att han läte bli det der. Holm hade sedan två gånger hindrat vittnena att taga bort stenen.
Dagen derpå hade en banvakt från Buttle kommit till Nygårds och frågat om Elisabet Pettersson dagen förut varit med pigan och Lars ute på lingonplockniog samt om de vid hemgåendet följt banan, hvarpå matmodern svarat jakande. Banvakten hade då frågat, om de ej lagt märke till något på banan, som tappats från lokomotivet, samt, då Elisabet Pettersson visat sig ängslig, tillagt att det ej var farligt, ty det var icke alls det han ville. Lars Holm var vid tillfället ute, men då han kom in på middagen hade matmodern berättat honom att banvakten varit der samt yttrat, att om det blefve fråga om den der steaen, skullehon säga sanningen. Holm hade då yttrat, att den som vågade öppna munnen om detta, skulle han slå ihjäl på stället.
Arbetarne Karl Johansson och Qviberg hade på dressin ofvannämde dag kommit banan framåt på väg från Hemse till Buttle och bade då i lutningen af banan ungefär 4 kilometer från Etelhems station stött på stenen med den påföljd, att dressinen urspårade och föll jämte Qviberg i högra diket; Johansson kom ned till venster utan att dock vidare skada sig. På gruud af skymningen i den djupa skogen hade de ej märkt stenen förrän ett par rälslängder framför sig. Lyckligtvis hade dressinen ej gått med stark fart. Stenen hade de lagt ned i diket, men togo på sin ed att det var densamma som vid förhöret förefans. Den vägde 19 kilogram.
Länsman Svallingson öfverlemnade härefter målet, likaledes Holm med begäran att om möjligt få slippa med böter.
Klockan 1/2 5 e.m. afkunnade sedan häradrätten sin dom som på grund af att Holm, oaktadt varningar, uppsåtligen lagt en sten på banan, så att svårare olycka deraf kunnat uppkomma, lydde på staffarbete i 2 år och 6 månader.

Rådhusrätten.
Ransakning företogs i dag med flickorna Amalia Vestergren och Hulda Johansson, den förra född 1877, den senare år 1875, hvilka, såsom vi omtalat, erkänt sig skyldiga till en mängd stölder under sista stortorgdagen. Flickorna vidhöllo i allmänhet sina förut gjorda bekännelser, men öfverensstämde ej i flere punkter. Det sorgliga i saken är den förslagenhet, hvarmed barnen gått tillväga i planläggningen och döljandet af sina tillgrepp. Så kan nämnas att de för att bemantla sina stölder hos skomakaren Lager medtagit in i dennes butik 5-årige Eugen Engström och profvat skor på denne medan tillgreppen föröfvades. De båda fäderna voro inkallade men sade sig ej vetat något af saken förrän de blifvit kallade till inställelse för rätten. Angående mödrarnes vetskap om stölderna hade barnen olika uppgifter, hvadan hustrurna Vestergren och Johansson äfven komma att inkallas. Målet uppsköts.

Urmakaren Forsberg, hvilken, såsom nämts, af rådbusrätten blef dömd till vissa ersättningsbelopp i målet angående den förkomna klockan, har vädjat till hofrätten.

Utslag afkunnades i dag i målet mellan vaktmästare J. V. Engström och styrelsen för Visby allniänna sjuk- och begrafningskassa, angående utbetalning afsjukbjelp, och dömdes svarandena att för sjukdomen under år 1886 utbetala sjukhbjelp för en vecka med 4 kronor; hvad sjukhjelpen innevarande höst beträffar, kunde käromålet i denna del ej upp[gast Kostnaderna qvittades parterna emelan.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 7 November 1887.
N:r 89.