utrycker om tisdag till Martebo skjutfält för skjutöfningar. Återkomsten till Visby blir påföljande lördag.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Juli 1895
N:r 100
Järnvägsmöte
hölls i onsdags i Martebo, då de vid kommunalstämma röstberättigade voro kallade till sammanträde för att öfverlägga om hvad som från Martebo sockens sida borde åtgöras för att möjliggöra anläggning af en järnväg norrut.
Öfverläggningen öppnades af redaktör Jeurling, som redogjorde för de undersökningar, med tillhörande kostnadsförslag, som utförts och i öfrigt närmare utvecklade betydelsen för en så aflägsen socken som Martebo att komma i åtnjutande af en järnvägsförbindelse, utan hvilken de 2,000 tunnland jord, som af sockenmännen vunnits genom den nyss fullbordade afdikningen, icke någonsin skulle kunna bringas i kultur, lika litet som traktens ladugårdsskötsel utan sådan samfärdsel någonsin skulle kunna uppbringas till någon utveckling från den låga ståndpunkt, der den nu befinner sig.
Uti den två timmars öfverläggning, som följde på detta anförande, yttrade sig flere talare, bland hvilka kyrkoh. Gutenberg, hrr Torell, Jeurling, Larsson, Medebys, Liljendal, Larsson, Skäggs, Björkegron, Pajse m. fl.
Med det afskilda läge, som utmärker Martebo socken, är det tämligen sjelffallet, att ett fasthållande vid det gamla och en obenägenhet för nyare tiders idéer skall trycka sin prägel på befolkningens uppfattning, Så mycket mera öf verraskande var det derför att höra vid denna öfverläggning, hurusom tanken på en järnvägsförbindelse hastigt vuxit fram derhän, att man nu framhöll en sådan såsom ett verkligt behof, för hvilket till och med mycket stora uppoffringar borde göras, Der påpekades bland annat, att en hemmansägare, som skulle kunna exempelvis inbespara 15 skjutsar till staden, skulle derigenom få en ren behållning af 75 kronor om året, då han tillika finge tillfälle att använda sina dragare och sitt folk i åkern, i stället för att låta dem ligga på landsvägarne. Der erinrades vidare, hurusom man alltid borde kunna beräkna 1 öre på litern för mjölken mera i staden, hvilket vid en produktion af t. ex. 4,000 liter gjorde 40 kr. om året, hvartill komme inbesparing af den nu behöfliga skjutsen för mjölkens transporterande till det aflägset belägna mejeriet. Der omnämdes ock den besparing i vägunderhållet, som genom en jernväg vinnes, och der framhölls äfven den gynsamma tidpunkten just pu att upptaga ett amorteringslån, som borde ställas på 40 års afbetalning. Dessutom påpekades de goda utsigter, som nu förefunnes för en järnväg på Gotland att verkligen bära sig, mot dem som erbjödo sig, då den nuvarande banan anlades.
Allt sammanlagdt stälde sig derför; frågan sålunda, att man trygt kunde påstå, att hemmansvärdet i Martebo, om en järnvägsförbindelse kom till stånd, ökades med minst 100 kr. på tunnlandet. Hvarje hemmansägare kunde derför själf räkna ut ökningen på sin gård äfvensom den årliga vinst han genom en järnväg på annat sätt kunde göra.
För att sätta sockenmännen i tillfälle att göra dessa beräkningar och i öfrigt begrunda nödvändigheten att raskt gripa sig an, upplöstes sammanträdet för att vid annat tillfälle fortsättas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juni 1895
N:r 90
Rättegångs- och Polissaker.
Visby rådhusrätt hade igår endast några civilmål att handlägga.
De för uppträdet i Stånga dömda bråkmakarne arbetarne Fr. Berg, och Aug. Persson — de fingo hvardera öfver 2 års straffarbete — ha nu i Svea hofrätt öfverklagat södra häradsrättens utslag.
Södra häradsrätten.
(Sjette sammanträdet å Skogs i Levide 4—5 Juni. Ordf. vice häradshöfding E. M. Grenander).
Utslag. Förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, yrkade att Georg Nilsson och Anders Johansson , Nasume i Tofta, måtte åläggas utbetala till Engström 500 kr. hvardera på grund af skriftlig öfverenskommelse, ogillades, enär sagda öfverenskommelse, som vi förut refererat, saknar stöd af allmän lag. Dessutom ålades Engström ersätta sin motpart med 20 kronor.
Telefonmålet mellan arrendatorn Karlsson å Vestergarnsholm samt handl. O. H. Nyman å Vestergarn förlorades af kär., enär han genom uraktlåtenhet att betala sin afgift för telefonen ansågs ha förverkat sin kontraktsrätt. Svar. skall dessutom hafva 15 kr. irättegångskostnader.
För våld å allmän landsväg dömdes drängen Johan Jacobsson från Klinte att böta 40 kr. samt ersätta målsägaren Jacob Södergren från Lojsta med 32 kr. Drängen Viktor Johansson som varit åtalad för samma brott ådömdes edgång.
Engströmska bråket. Maskinisten Vesterlund, som varit åtalad af agenten C. V. Engström från Garda angående öfvervåld den flera gånger omnämda 22 April förra året å Burgsvik friade sig i dag med ed från åtalet.
Han gick ej eden. Husbondesonen Oskar Lindberg, Gudings i Alfva, brast i honom ådömd edgång angående åtal för olaga handel med spritdrycker.
Försvunnen mejerska. Landtbrukaren Lars Munthe, Gardrungs i Stenkumla, m. fl. hade utverkat sig stämning å mejerskan Sigrid Jönsson, påstående att hon olofligt bortrest från sin plats i kär. mejeri, medtagande mejeriets kontanta kassa 15 kr., samt utan att aflemna någon som helst redovisning. Svar. som ej var närvarande vid rätten fäldes för utevaro att böta 5 kr. samt ålades vid förhöjdt vite af 20 kr. komma tillstädes andra dagen af höstetingets första sammanträde; då målet ånyo förekommer.
Ersättningsanspråk. Ogifta Rosa Bandelin vid Tjengvide i Stånga fordrar genom stämning till tinget att Jacob Qviberg, Qvie i Stånga, måtte åläggas betala henne för verkstäldt arbete med 50 kr. jämte ränta. Och skulle nämda summa utgöra hvad som ännu rester för hennes arbete hos Qviberg från 24 Oktober 1893 till innevarande vår. Före 24 Okt. 93 hade hon varit stadd tjänare hos Qviberg mot 80 kr. samt vivre, husrum och städja. Men sedan hade hon varit der, utan att vara stadd och verkstält hans arbete. Svar. påstod att han icke uppgjort med henne om någon ersättning; visserligen hade hon hos honom haft såväl husrum som uppehälle. Men hon hade en stor del af tiden gått som hon velat och verkställt eget arbete, samt äfven ibland verkstält arbete hos svar. Han hade försökt visa bort henne men utan resultat.
Käranden åter säger att sedan hon flyttat har svar flere gånger försökt få henne att flytta dit igen. Äfven detta mål uppsköts höstetingets första sammanträde andra lagen.
Liknande anspråk hade äfven pigan Olina Engström från Levide å landtbrukaren Ankar Lund, Kvie i Lojsta. Engström påstår att hon som mot 80 kr lön varit stadd hos svar för tjänst från den 24 sistl. Oktober, den 19 sistl. Februari blifvit af svar bortvisad ur tjänsten. Fordrar nu lönen 80 kr jämte hennes kista som ännu är kvar samt 25 öre om dagen. från förenämda dag i April till den 24 nästkommande Oktober, Svar medgaf såsom ostridigt att kär varit stadd mot den uppgifna lönen, men hade ej blifvit bortvisad utan s. d. som nämts, på egen begäran, på grund af sjukdom fått tillåtelse att slippa tjänsten. Kistan hade han tagit och insatt hos en svåger som är statkarl hos svar. Samma uppskof som föregående mål.
Fårhundar tyckes det finnas i Öja, ty hemmansägaren Oscar Vestberg, Siffride, vill af handl. Vietor Hansén å Burgsvik samt Anders Elgstrand hafva 185 kronor i ersättning för 9 st gamla får som Hanséns och Elgstrands hundar en natt i April månad ihjälrifvit. Emedan fåren varit drägtiga hade äfven 11 ungar blifvit förderfvade. Framstälde äfven ansvarsyrkande. Hansén bestred stämningen likaså Elgstrand, den förre hade visserligen hört talas om saken, men vet ej om hans hundar varit med. Samma uppskof som föregående mål.
Förmyndare skall ställa säkerhet. Aug Jacobsson, Mårtens i Garda, som yrkat Nils Larsson Bota i samma socken såsom förmyndare för en sinnessjuk broder till Jacobson måtte åläggas ställa säkerhet för 1608 kr 56 öre som han för myndlingen har om händer, fick sin ansökan bifallen sålunda att beloppet intecknades i förmyndarens fastighet. Dessutom vore Larsson såsom förmyndaregodman den som sjelf skulle granska sina egna redovisningar. Ock skulle inteckningen förvaras hos den andre godemannen i socknen.
Krångligt kraf. A. P. Törnvall, Rovide i Eskelhem krånglar med C. J. Söderdal Valde om en del penningar, som Törnvall vill hafva tillbaka emedan han betalt för mycket till svaranden Dervid skulle ha så tillgått, att kär. på grund af revers, som varit intecknad i dennes hemman, sedau den 1 Dec. 1879 varit skyldig svar 6,000 kronor. Under årens lopp har betalts åtskilliga summor dervid naturligtvis först räntan skulle afbetalas. När vidräkning den 15 sistl, Maj hölls hade kär kommit underfund med att han utbetalt 1,371 kr. 94 öre för mycket. Denna summa har uppstått dels derigenom att svar. lagt ogulden ränta till kapitalet samt räknat ränta derå, dels derigenom att svar. af kär. mottagit 675 kr. som förnekats. Svar. hade ej kommit till tinget, utan i st. lämnat en son fullmakt att lemna in en skrift, som bestred stämnings påståendena. Voro föröfrigt okunnig i saken. Skollärare H. Rosvall som parterna emellan hållit vidräkningen åberopades som vittne, samt vitsordade densamma. Äfven i detta mål blef, samma uppskof som förra målen.
Otrogen hustru. Olof Jonasson, Matsarfve i Lau, yrkar att blifva skild ifrån sin hustru emedan hon, sedan makarne i Mars månad 1886 afrest till Amerika öfvergifvit mannen för att derstädes föra ett sedeslöst lif. Och bar hon ej kunnat förmås att återvända och fortsätta äktenskapet. Yrkar dessutom att hon skall förlora sin giftorätt i boet. På cirka tre år hade han ej hört det ringaste af henne eller visste hvar hon vistades Ett vittne som varit ungefär 10 år i Amerika åberopades och upplyste att hon i Amerika haft s. k. »boarding» samt att vittnet bott hos henne och dervid iaktagit att hon var synnerligen förtjust i ungkarlar, samt att hon minst 1 1/2 år bott i samma rum som en mansperson. Hon hade äfven sagt att hon aldrig ville se sin man mera eller återvända till Gotland. Utlåtande vid tingets slut.
Norra häradsrätten.
(Vårtingets 6 sammanträde vid Allekvia 4—5 Juni. Ordf. e. o. notarien Åman.)
Edgång, hvilken utsattes till hösttingets första sammanträde, ålades arb. Oskar Melander i Björke i det mot honom väckta åtalet angående hemfridsbrott.
För oloflig jagt å af kär. bryggare L. Vedin i Visby arrenderad jagtmark i Hejdeby dömdes klockare V. Engström, Hejdeby, och husbonden O. Larsson Norrbys i samma socken att hvardera böta 25 kr. samt ersätta kär. hans kostnader i målet.
Nekade fortfarande gjorde hemmansägare Oskar Dahlström, Nickarfve i Hejdeby i det mot honom förut väckta åtalet angående djurplågeri.
Som bekant skulle svar under jordbruksarbete förlidet år ha användt en hvit. ytterligt utmagrad häst, behäftad med ett sår i lokstaden hvilken häst svar. fortfarande påstod sig icke ha begagnat.
För att ytterligare styrka förut förebringad bevisning hade åklagaren till detta sammanträde inkallat två nya vittnen, hvilka bägge sade sig förliden vår ha sett en hvit häst å svar.s gård ytterligt utmagrad och, som det stod i angifvelsen behäftad med ettsår ilokstaden af ungefär eu 2-kronas storlek. Ingendera af vittnena knonde erinra sig, hvem som dessförinuan kört med hästen, men i allmänhet var det drängen.
Svar bestred äfven dessa vittnesmål under samma anföranden som förut. Åklagaren, öfverlemnade målet, yrkande bifall till stämningen.
Utslag på sluttinget.
Förlikt förklarades målet mellan Natanael Stengård, Sylfaste i Follingbo, kär. och löjtnant Brunnström å Rosendal angående skadegörelse å kär:s egendom.
Afskritvet blef ett liknande mål med samma kär. mot landtbrukare G. Sundén i Follingbo, då kär. afstod från sin talan och svar., från anspråk på ersättning för inställelse m. m.
Förklaradt hvilande på framtida anmälan blef ett förut anhängiggjordt mål mot arbetarne O. Palmberg, A. Lindström och G. Karlsson angående ansvar för fylleri och oljud, alldenstund svar. hvilka för öfrigt ådömdes 10 kr. böter, afvikit från orten.
För öfverträdande af skogsförbud stod landtbrukare Herman Larsson, Medebys i Martebo, tillialad. Enligt stämningen skuile svar. förgripet sig å en del ungskog å ett par hemmansdelar i Medebys, som han sedan afverkat och försålt dels i sågadt, dels osågadt virke, deraf åtskillida tusen hasselbuskar, enligt svar:s uppgift, blifvit nedhuggna, men det med ägarens tillstånd — svar. var endast arrendator.
På det åklagaren skulle bli i tillfälle bevisa att utslaget vunnit laga kraft samt inkomma med ytterligare bevisning, alldenstund svar. bestred åtalet hvad angick att han skulle gjort sig skyldig till skada å afverkad ungskog, hvilken tvärtom icke skulle tagit någon skada, uppsköts målet till hösttingets första sammanträde.
Svar., som fordrade ersättning för inställelse, ålades närvara vid 10 kr. vite.
Med yrkande om ansvar för vållande till eldsvåda hade allmänna åklagaren instämt hemmansägare Edv. Larsson, Snaldarfve i Martebo, och arb. H. Gottberg, i Lummelunda.
Af kär:s påstående framgick det svar. skulle gjort sig skyldig till grof vårdslöshet vid torfbränning å egen myrmark.
Gottberg hade nämligen på L:s befallning antändt en del af myren, utan att dessförinnan ha vidtagit nödiga säkerhetsåtgärder för kringliggande marker. Ej heller hade han låtit utsätta vakt.
Enligt stämningen skulle elden som spred sig hastigt, nppbränt 100 tunnland deraf större delen tillhörde Martebo myrs utdikningsbolag, men svar. förklarade att det på sin var 30 tunnland, som skadats, deraf högst 5 på nämda bolags ägor. Bägge svar. hvilkas uppgifter sammanstämde, bestredo till sist att de skulle gjort sig skyldiga till grof vårdslöshet.
Uppskof för bevisning tillhösttingets första sammanträde då svar. skola vara tillstädes vid hvardera 10 kr. vite.
I liknande mål stod hemmansägare V. Björkegren, Snaldarfve i Martebo, tilltalad. Oaktadt stark torka och varnad af förstnämde Larssons brand antände svar. 10 Maj en risknippa å sin myr, och då stark blåst strax derefter uppkom spred sig elden med sådan hastighet, att inom kort 400 tunnland brunno upp.
Svar, som erkände att han uppgjorde eld förklarade att han vidtagit de försigtighetsmått han ansett behöfligt. Han hade nämligen innan myren antändes ställt ett par span vatten tillreds.
Åklagaren, som vidhöll sin åsigt att elden spred sig till följd af bristande tillsyn, yrkade ansvar.
Yttrande på sluttinget.
Slagsmål och rån En murare Johanson från Visby och järnarbetare J. H. Lundström, som logerade i samma rum hos. skepparen Carlsson på Slottsgatan i Linköping, hade pingstdagen råkat i delo med hvarandra, hvil ket urartade till slagsmål. Lundström tilldelade med en ölbutelj Johanson flera svåra slag i hufvudet, så att denne måste transporteras upp på sjukhuset. Derjämte lär Lundström hafva rånat sin rumskamrat på pengar och kläder.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Juni 1895
N:r 85
Frågan om järnväg norrut
har ryckt ett steg framåt, ehuru det går långsammare än hvad det behöfde göra, om det bland de intresserade funnes öppen blick och enig samverkan i stället för okunnighet och slö lojhet.
Vid ett möte, som hölls ifjor, uppdrogs åt sockenvis utsedde deputerade att verka för medels åstadkommande åtminstone för undersökning samt uppgörande af ritningar och kostnadsförslag. Så mycket förstånd trodde man skulle finnas, att svaret härpå skulle bli ett enhälligt bifall. Men det blef motsatsen, utom iden lilla pigga och vakna Veskinde socken, der medel till en del af kostnaderna för undersökningen villigt lemnades. Det var derför naturligt att, sedan hvad som för öfrigt behöfdes anskaffats på enskildt håll, undersökningen endast kom att omfatta järnbana till Veskinde socken, icke längre, då öfriga socknar icke så velat ha det.
Emellertid kom man under utstakningens fortgång underfund med, att om järnvägen från Veskinde utsträcktes endast 7 kilorheter till Nyplings, så skulle Lokrume, Tingstäde, Martebo, Bro, Stenkyrka och Lummelunda. socknar blott genom denna lilla förlängning af banan få ett mycket väsentligt gagn af densamma.
Derför bekostades förslag och ritningar för en järnväg från Visby till Nyplings tillsammans 16 kilometer, ehuru de socknar, som saken närmast rör, dertill icke bidragit. Kunna nu emellertid dessa socknar slå sig tillsammans för att anskaffa. hvad som behöfves för banan mellan Veskinde och Nyplings, så kommer den naturligtvis att fullbordas dit, eljest slutar banan i Veskinde socken, som då blir så godt som ensam om gagnet af densamma.
Veskinde kommun förtjänar att med erkännande nämnas icke blott för hvad ofvan antydts, utan äfven derför, att derifrån är att påräkna ett bidrag af 20,000 kronor för själfva jernvägsanläggningen.
Och det är med anledning deraf, som vi trott oss kunna säga, att frågan om järnväg norrut tagit ett steg framåt.
Derför samt med anledning af ritningarnas färdigblifvande var det, som igår på inbjudan af redaktör Jeurling ett nytt större möte hölls i Tingstäde gemensamt för alla de sju socknar, som i första hand hafva intresse af banans anläggning.
Efter det kontraktsprosten Reuser utgetts till ordförande, inleddes förhandlingarne af redaktör J. med ett längre föredrag, hvari han närmare utvecklade det förändrade och förbättrade läge, hvari frågan genom flere sammanstötande gynsamma omständigheter kommit sedan förra mötet.
Bland annat framhölls, att vi sedan dess vunnit två erfarenheter: möjligheten af framgångsrik betodling på Gotland och omöjligheten att utan järnvägsförbindelse i större skala drifva sådan odling på norra delen af ön. Dertill kom, att afdikningsföretaget nu vore ett fullbordadt faktum, som lemnade den säkraste öfverblick öfver de stora rikedomar, hvilka dolde sig exempelvis i Martebo, rikedomar som det vore en plikt att icke låta ligga otillgodogjorda längre. Begrepe icke Marteboiterna detta, då voro de icke värda att bruka den torfva, de ärft af sina förfäder. Skulle dessa 8,000 tunnland jord, som nyvunnits för plogen, komma till någon kultur, så vore det icke lönt att sitta med armarne i kors och vänta, utan med förenade krafter gripa sig verket an. Kunde blott hälften af kostnadssumman, som uppgår till 190,000 kr., skaffas, så komme den andra hälften så godt som af sig själf. — Särskildt betonades gynsamheten uti nuvarande låga pris på penningar, hvarigenom kommunerna alldeles säkert kunde räkna på att ej behöfva betala mera än 4 procents ränta, kanske något derunder. Afkastning på de aktier, som i järnvägsföretaget tecknades, behöfde ej uteblifva, ty såsom regel har det visat sig, att järnvägar inom orter, der betodling idkas, burit sig väl.
Uti den lifliga öfverläggning, som derefter börjades, yttrade sig bland andra hrr Reuser, M. Larsson, Skäggs, Larsson, Medebys, L. Bachér, Liljefelt, Grählert, Wedin, Olofsson, Lunds m. fl.
Af samtligas anföranden framgick, att intresset för banan under det år, som närmast gått, öfverallt märkbart ökats, likasom insigten att den är ett oundgängligt vilkor om icke jordbrukaren skall gå under i konkurrensen med dem,. som redan åtnjuta fördelarne af sådan samfärdsel. Från flere håll anfördes, att man nu kommit till den öfvertygelsen ,att pengars nedläggande i en järnväg vore den bästa användning sådana kunde få.
Särskildt framhölls dels den ökade behållning på betodlingen, som uppkomme genom besparade skjutsar, dels den absoluta omöjligheten för socknar, som låge ett par mil från järnväg, att någonsin odla sockerbetor. Derför borde hvarje socken göra största möjliga uppoffringar för att närma sig någon järnvägspunkt. Då finge de på hösten sina hästar lediga för plöjningen. Att för en socken som Martebo, som låge så långt från staden, bidraga till en järnväg med 30,000 kronor, ansågs vara väl använda pengar och skulle höja socknens afkastningsförmåga och jordvärde med hundra tusentals kronor.
Vidare uttalades som en bestämd öfvertygelse, att värdet af den odlade arealen genom en järnväg stiger med mycket lågt beräknadt 50 till 100 kronor tunnlandet.
Den jordägare, som icke hade egna pengar att genomföra sina nyodlingar, kunde då få sin hypoteksvärdering höjd och genom hypotekslån skaffa pengar till odlings- och andra jordförbättringsarbeten.
För öfrigt påpekades, att hvad som göres, borde göras snart, så att man redan i höst måtte få klart för sig, om man skall bereda jorden för betodling nästa vår. Blir icke frågan afgjord i år, så är ytterligare ett år förloradt.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, beslöts att uttala en liflig önskan att alla intresserade måtte förena sig för att så snart som- möjligt få en järnvägsförbindelse till stånd till Nyplings, samt att, då nu två allmänna möten hållits, hädanefter anordna sådana sockenvis.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Maj 1895
N:r 77
År 1894.
I den öfverblick af det gångna året, som återfinnes i hushållningssällskapets årsberättelse, som i lördags middag kom oss tillhanda, heter det:
Året 1894 skall i Gotlands minnesböcker betecknas som ett ekonomiskt lyckosamt och för det gotländska jordbrukets utveckling betydelsefullt år. Såsom hörnsten för en framtida mägtig förkofran betrakta vi något hvar den, efter energiskt planläggande arbete, nu införda sockerindustrien, med sin öfver all förväntan vackra första betskörd, som ådagalagt icke blott den gotländska jordmånens och klimatets företräden & detta kulturområde, utan ock den gotländska jordbrukarens läraktighet och vakenhet på ett nytt arbetsfält. Redan har, enligt en auktoritet i vår affärsverld, Enskbankens styrelse, detta efter våra förhål landen stora företag verkat ekonomiskt väckande i olika riktningar samt åstadkommit lifaktighet inom många förvärfsområden. Efter den erfarenhet som vunnits kan man med trygghet motse en utvidgad odling af betor till fabrikens fulla sysselsättande. Ehuru året utmärkte sig äfven i öfrigt genom en ymnig äring, synnerligen af vårt förnämsta till utförsel odlade sädesslag, likasom genom fördelaktig skörd af gräs och rotfrukter i allmänhet, kan dock, i betraktande af de låga prisen på jordbrukets vanliga produkter, odlingen och den fördelaktiga afsättningen af sockerbetor anses redan hafva utgjort en för landtmannen rätt hugnesam hjälp.
Det allmänna intrycket af årets ekonomiska vinning är att den förlamning, som drabbade öns alla näringar genom 1893 års till missväxt gränsande gröda, fullständigt häfts genom 1894 års. Ny och liflig verksamhet spåras på alla områden, artificiela gödningsämnen införas i ökad mängd, behofvet af kraftigare arbetsdjur förnimmes allmännare, kreatursskötseln omfattas med växande intresse, mejerihandteringen tilltager, men i synnerhet omfattas allt lifligare torrläggningen af vidsträckta vattenskadade myrmarker — och som ett gensvar till alla dessa kraf på mera omfattande verksamhet ökas år från år hos öns manliga ungdom åtrån att på andra orter inhemta mera vetande i landtbrukets yrke än hvad som -kan vinnas i hembygden. Betecknande är ock att samfärdslederna börja kännas trånga och allvarligt menade förslag till nya jernvägssträckor framläggas och tagas i betraktande. För den befintliga jernvägen, Visby—Hemse, ha framtidsutsigterna betydligt ljusnat.
Från år 1894 ha vi ock att ihågkom ma fullbordandet af ett annat, särskildt för norra Gotland högst vigtigt företag, utdikningen af Martebomyr. Från femtio år tillbaka ha sträfvandena för detta mål varit verksamma, visserligen med många långa afbrott. Dyra erfarenheter måste mellankomma, djupare insigter mogna angående myrmarkernas tillgodogörande. Nu var man härmed så till vida färdig, att nya hundra tusen kunde med trygghet nedläggas i och för utdikningen af dessa socknar. Härefter skall komma en storartad utveckling af dessa rika möjligheter och dermed arbetsfält och näringskällor öppnas för tusenden.
Många sådana myrfält, fast hvart för sig icke så vidsträckta, skola följa, liksom flera redan föregått, på vägen till odling och fruktbarhet. Mångenstädes skola de aflösa den gamla utmagrade åkerjorden, annars genom rikliga grässkördar bidraga till dennas förbättring, och derigenom en åker vinnas som, enl. Alex. Miller, lämpär sig för frambringandet af utsädeshvete, maltkorn, oljeväxter och trindsäd af yppersta kvalitet.
Man har redan djärfts uttala den förhoppningen, att Gotland i en ej alltför aflägsen framtid skall blifvaenaf de svenska provinser, der jordbruket kommer att stå högst, liksom den hittills varit en af dem, hvilka egt de gynsammaste naturliga betingelser för jordbruksnäringen.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Maj 1895
N:r 73
Till komsistorieombud
vid ägodelningsrättssammanträde 10 Juni vid Grausne i Stenkyrka har domkapitlet förordnat kyrkoherde Gutenberg i Martebo.
Till konsistorieombud vid syneförrättning rörande indragna kaplansbostället Sigreifs i Vesterhejde har utsetts kontraktsprosten Uddin i Sanda.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Maj 1895
N:r 71
Att närvara
vid ekonomisk besigtning å Stenkyrka kyrkoherdeboställe 30 dennes har förordnats kyrkoherde Gutenberg i Martebo.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Maj 1895
N:r 71
Präriebrand
har under de senaste dagarne ej mindre än tre gånger härjat i det yppiga gräset å Martebo myr. Under förra veckan afbrunno på olika ställen 15—20 tunnland på kringliggande åboars lotter. I måndags e. m. fick elden större utsträckning. Då härjade den ett område af vid pass 100 tunnland, boppade öfver afloppskanaler och in på ungefär 15 tunnland af myrbolagets ägor. Genom ringning sammankallades mycket folk, men en myrbrand är svår att släcka och det töfvade ock ganska länge, innan man blef herre öfver elden.
En beklaglig och klandervärd ovarsamhet hos myrlottägarne, som nu hålla på med odlingar, är i alla fallen orsak till eldsvådorna. Vid ett tillfälle gick man ifrån uppgjord eld i ett par timmar. När man återkom, stod myrdelen i ljus låga.
Det torde vara fråga, om ej vederbörande skulle kunna och borde lagföras för sin vårdslöshet, som ju kunnat medföra långt större olycka än nu dess bättre var fallet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Maj 1895
N:r 70
I geologiska föreningens
förhandlingar, senast utkomna bandet, förekomma två afhandlingar af dr. A. Vesterberg, den ena om en dolmitisk öfversilurisk kalksten på Gotland och den andra en analys af Kalkgyttja från Martebo myr.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Maj 1895
N:r 69
Rättegångs- och Polissaker.
Visby Rådhusrätt.
För förargelseväckkande beteende, dervid han skulle uppträdt bråkigt och förföljt några konstaplar, då de för någon tid sedan afförde en öfverlastad person, stod bagare J. Lindbohm tilltalad.
Svar., personligen tillstädes, anhöll i eninlemnad skrift om anstånd för att få tillfälle ingå i svaromål, hvadan målet uppsköts till 6 nästk. Maj.
För fylleri och våldsamt motstånd mot polis i förening med störande uppträdande å Vedins ölstnga för en tid sedan stod arbetaren Karl Aronsson instämd.
Han var icke personligen tillstädes, men dömdes på grund af skrifligt erkännande till sammanlagdt 20 kr. böter för fylleri och våldsamt motstånd.
Djurplågerimålet mot drängen I. F. Karlsson och dennes husbonde landtbrukare Adolf Malmros i Martebo förevar åter.
Den senare vari dag personligen närvaran de, dervid han vitsordade att drängens omdöme om att hästen var mager, menanförde att drängen, hvad anginge skafsåret i gjordstaden, egnat det otillräcklig vård och tillsyn.
Bestred föröfrigt drängens förut lemnade uppgift att han af sin husbonde, trots skafsåret, uppmanats köra med hästen in till staden.
Bägge svar. dömdes hvardera till 10 kr. böter.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 April 1895
N:r 61