Etikett: Lickershamn

Lickershamn är ett fiskeläge på nordvästra Gotland vid länsväg 149 cirka tre mil norr om centralorten Visby.
Lickershamn ligger i Stenkyrka socken.

Publicerat

Från landsbygden.

Norra Gotland, 16 Sept.
Räddningen af skonerten Xenia. Torsdagen 13 dennes vid 10-tiden på förmiddagen märkte fiskare från Lickershamn ett större afmastadt fartyg, drifvande omkring 5 minuter från land vid Hallshuk i N. NO från Stenkyrkehuks fyrplats. Vinden var NV, med half storm och ofantligt hög sjö sedan ovädret föregående dygn. Isynnerhet var »landsjön» svår.
Från stränderna af Halls och Hangvars socknar hade jämväl det nödstälda fartyget iakttagits; dock vågade man sig ej ut till undsättning.
Icke destomindre begåfvo sig Lickershamns fiskare, 13 till antalet, ut i 3 båtar. Sjön gick våldsam hög, men det lyckades dem dock efter stora ansträngningar nå vraket, som rullade i oroväckande grad. Hitter flere försök kom man ändtligen ombord å detsamma och befans dess namn vara Xenia, lasten trä, Fartyget tycktes vara i godt stånd, förutom riggen, som gått öfver bord, förriggen i sitt fall förstörande den mindre båten. Den större var instufvad, men besättningen hade ändå lemnat fartyget, som man vet upptagen af Loch Garry.
Räddarnes, eller de ombord varandes första åtgärd var att få upp nödrigg, som med deras egna båtsegel verkstäldes — detta för att kunna få styrfart på Xenia och sedan med den goda vinden uppnå det nu närbelägna Kappelshamn. Sedan seglen blifvit i ordaing, något som i anseende till den svåra sjön ej var så lätt, sattes ock kurs på land.
Ett tiotal kabellängder från land hade man dock knappt hunnit, då Neptunbolagets ångare Hermes, kapten Höjer, kom ned till fartyget, satte ut en båt med förste dykaren och några man, som strax kommo ombord å Xenia. Utan att fråga om någon bjelp behöfdes, fördes en kabel ombord från Hermes till Xenia, som på så sätt bogserades in i Kappelshamnsviken, der den förankrades,
Skonerten hade då blott omkring 2 fots vatten i rummet, och hade ångbåten, säga fiskarena, kommit 11/2 till 2 timmar senare hade densamma den gången gått förgäfves.
Fiskarena förplägades ombord å Hermes på bästa vis.
De begärde 1000 kronor bergningen, en sum: ma, som i anseende till det räddades värde (fartyg i godt stånd, 10 år gammal blott, med last af 95 standard trä), deras egen fara och arbete ej kan sägas vara för stor, och ej på långt när uppgår till det i lag bestämda, 1/3 af fartyg och last. Dock afprutades beloppet af vederb. till 500 kr. på 13 personer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 September 1888
N:r 75.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt har i dag haft att handlägga endast några mindre civilmål.

Urarfvsansökan efter afl. konsul G. T. Romnahl inlemnades i dag till härvaranderådhusrätt, som förordnade handl. A. Palm till god man.

Norra häradsrätten.
För djurplågeri dömdes vid det nu afslutade vårtinget arbetaren Kristen Karlsson från Lickershamn att böta 75 kronor. Han hade sistlidne vår vanvårdat, plågat och misshandlat en get samt två hästkreatur.

Ett mera uppseendeväckande mål är det som nu afslutats mellan länsman Smedberg såsom åklagare och barnmorskan Kristina Katarina Viberg från Lärbro socken, hvilken stått till ansvar för vårdslöshet och oskicklighet i utöfningen af barnmorskeyrket.
Under ransakningen har framgått, att Viberg 7 April 1887 på kallelse infunnit sig hos hemmansägaren Carlberg från Hammars i Lärbro för att biträda vid hans hustrus förlossning.
Påföljande dag hade non flere gånger försökt att med tång uttaga fostret under förhållanden, som enligt medicinalstyrelsens utlåtande varit synnerligen egrade att förorsaka fostrets död, om det varit vid lif, och kunnat gifva upphof till sådan skada å modrens födslodelar som kunnat lägga grunden till dea barnsängsfeber, hvari hustru Carlberg aflidit. T illika hade hon underlåtit att efter förlossningen rätta sig efter medicinalstyrelsens cirkulär till rikets barnmorskor 13 Juni 1881, samt hade, ehuru hon under förlossningens lopp insett att fara fans för hustru Carlbergs lif, ej underrättat dennas avhöriga och begärt läkarebjelp eller biträde af annan närboende barnmorska. Genom dessa försummelser hade hon gjort sig skyldig till ansvar för vållande af hustru Carlbergs död — och dömdes på grund häraf att böta för vårdslöshet och oskicklighet i yrket 100 kronor samt för vållande genom försummelse till hustru Carlbergs död 200 kronor eller tillsammans 300 kronor.

Södra häradsrätten.
För oloflig utskänkning dömdes hemmansägaren JohanssonSandelius, Källgårds i Stenkumla, att böta 75 kronor samt att erlägga 56 kronor 25 öre i utskänkningsafgift. Han hade söndagen 26 Februari sålt 2 qvarter bränvin för 60 öre

Förärekränkning, beskyllning för olofligt förhållande till en qvinna, mot hemmansägaren J. G. Jacobsson, Bockes i Fröjel, dömdeshemmansägaren Lars Nyman och dennes hustru Jakobina likaledes från Bockes, att hvardera böta 15 kronor.

För skymford och smädliga yttranden hade handlanden Johan Bokström instämt arbetaren August Olsson och skomakaren Karl Jakobsson, dels samme Olsson instämt handl.
Bokström. Olssons talan mot Bokström ogillades och dömdes Jakobsson och Olsson att hvardera för ofvannämda brott böta 30 kronor.

Till äktenskapsskilnad har häradsrätten dömt mellan Katarina Andersson, Saudqvie i Öja, och hennes man Jakob Andersson, enär denne icke inom utsatt tid infunnit sig för att fortsätta äktenskapet.
Likaledes har till äktenskapsskilnad dömts mellan hustru Augusta Gahnoström, Kyrkebys i Etelhem, och hennes man snickaren Olof Vilhelm Gahnström, enär denne underhållit oloflig förbindelse med ogifta Emma Vahlström från Ronehamn.

För barnuppfostringshjelps erhållande hade pigan Sofia Lundgren från Näs instämt drängen Joan Nyström från Vamlingbo. Lundgrens talan ogillades, enär Nyström gått den föreskrifna värjemålseden.

Edgång ålades smeden Axel Lutteman, hvarigenom han skulle svära sig fri från faderskapet till ett af pigan Johanna Fredrika Gardstedt, Sandegårda i Sanda, 16 Oktober 1887 framfödt gossebarn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 16 Juli 1888
N:r 57.

Publicerat

Från landsbygden.

Fole, 19 Mars.
Ladugårdsskötsens upphjdpande på basen af mejerihushållningen
utgjorde ämnet för agronomen Kihlbergs föredrag i måndags e.m, i Fole skola.
Mojaribushållningen hade på senare tiden tagit fart på flere ställen af ön, och allmän belåtenhet förspordes öfverallt, der mejerier kommit till stånd. Man hade alltid, då mejerifrågan kommit på tal, haft att invända, att det icke funnes mjölk nog; men blott mejeriet kommit till stånd hade man snart fått mjölk. Så hade skett i det öfriga landet och äfven på de ställen på Gotland, der mesjsrier kommit i gång. Äfvea i denna ort borde mera göras i detta afseende. Icke nog med, att några kommit till insigt om mejerihushållningens nytta; desse borde förmå de öfriga att rycka upp med i ledet. Meningen vore ingalunda att motarbeta Gotlands Mejeriaktiebolag, utan tvärtom. Här borde verkas för att åter få en filial till stånd. Mejeribolaget borde gå till mötes med anskaffandet af en ångmaskin och separator, så att skummjölken fioge begagnas hemma och endast grädden transporteras till Visby, hvilket då icke behöfde ske så ofta, till större lättnad för leverantörerna och äfven för mejeribolaget. Det vore ingen afundsvärd sak för mejeriet att emottaga den 1 1/2 till 1 3/4 mil långa vägen i vinterkylan forslade mjölken, hvilken, isig som den vore, måste uppvärmas till behöflig värmegrad.
En vigtig sak vore att betala mjölken efter dess fetthalt, så att allmänheten komme till insigt derom. Man skulle då vionlägga sig om att fodra sina kor bättre än förut. De skulle mera än hittills kommai åtnjutande af kärnan af jordens afkastnivg och icke såsom hittills i de flesta fall skett, behöfva nöja sig med endast halmen. Ersättningen skulle blifva: icke allenast mera och fetare mjölk, utan ock rikare och bättre skördar genom den bättre spillning, som komme jorden till del.
Hvilka kreatursraser borde man välja för sin koladugård? Gotlandsrasep vore den lämpligaste. Man tordeinvända: »Gotlandskorna äro så små, Visserligen sant, men genom en bättre utfodrig och ej för tidig parning skulle utom de förutnämda fördelarne en bättre afkomma erhållas. Länge skulle det ej dröja, innan våra kor komme att i alla afseenden kunna mäta sig med de på fastlandet förekommande raser. Exempel funnes redan härpå.
Hvad Gotländingarne i allmänhet behörde lära sig, vore att på sina jordegendomar underhålla ett mindre antal dragare, i synnerhet hästar, och ett större antal och bättre fodrade kor.
Många för landtmannen vigtiga frågor behandlades samtalsvis efter föredragets slut.

Stenkyrka, 21 Mars.
Stenkyrkehuks fyr
tändes åter 19 d:s då den fasta isen bortgått och efterföljts af tämligen grof drifis, som med en fart af 3 till 4 knop i timmen satte vestsydvestvart hän.
Den 20 kunde fyren åtsrigen släckas, men tändes den antagligen igen i dag, då vinden öfvergått till frisk SO, som förer den packade drifisen till hafs.
Längs utefter vägen norrut på ända till en mil från staden synas epir af fattigmans yxa, som nöden tvingat afverka de lättare åtkomliga tallgrenarna och spädare furor, och om man en eftermiddag bagifver sig från staden Lummelundsvägen skall man p1 kort afstånd från hvarandra möta trasiga, om största armod vittnande gestalter, dragande sina kälkar, fulla af sura grenar.

En dold skatt
hade en brefskrifvare härifrån häromlagen att omförmäla, Det är nog sant, att en nyligen afliden person på sin dödsbädd yttrat något sådant, äfvensom att hans efterlefvande anstält ifriga undersökningar i väggarne på ett brygghus.
Di det deremot uppgafs, att misstankar skulle hafva yppats mot en afliden Lundin att ha’va varit med vid ett strandningstillfälle, då en del gods skulle hafva förkommit, så må upplysas i eanningens intresse, att nämde Lundin kom till Lickershamn först år 1845 under det strandningen inträffide år 1841. Rykten i förenämda hänseende hafva inom socknen varit riktade mot en qvinna.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 Mars 1888
N:r 24

Publicerat

Från landsbygden.

Stenkyrka, 8 Mars.
Väderleken.
Ett tiodygns härligt väder med 10 till 15 grader kallt efterföljdes i lördags af en förfärligt hård nordostlig snöstorm, som gjorde alla vägar oöfarbara. De personar, som denna dag begifvit sig till Visby, kunde på grund af snöhinder ej hemkomma förr än i söndags; ett lik, som var ämnadt jordfästas på lördagen, kom ej i grafven förr än måndagen; söndagens gudstjenst var ej bevistad af mer än sju personer, af hvilka de, som hade någon betydlig väg att tillryggalägga, måstetaga densamma öfver åkrar och gärden, med ett ord der man kunde komma fram, ty landsvägen var betäckt af famnshöga drifvor.
Först på tisdagen blef stora landsvägen trafikabel, men »qviorna» till resp. gårdar hade man ej haft tid iordningsställa. Igår började återigen en snöstorm, som åter gjorde vägen ofarbar, men slutade den som väl var på ett dygn.

Tillämnad säregen skridskofärd.
Den 1 dennes ämnade sig två personer att längs efter strandkanten, der ett 25 till 30 famnars bredt isband låg, göra en tripp till Visby, men kommo de ej längre än i närheten af Lummelunds bruk, då de påträffade öppet vatten, som satte p för resans vidare fortsättande. Hade dock nämda dags väderlek varit samma som föregående dags och ej »på landsstorm», skulle deras färd otvifvelaktigt lyckats.

Fisket.
Oaktadt den skarpa kölden har vid Lickershamns fiskläge fångats en väldig massa torsk, af soml. båtlag ända till 60 pund på dagen. Ända från 4 till 500 lisp. dylik fisk ha fiska rena vid Lickershamn fått en dag förliden vecka eller veckan förut. Det oaktadt gäller torsken härute som i staden 50 öre pundet.

Rapphönsen.
Rapphönsen härute hotas denna vinter gå sin undergång till mötes. Oaktatt såväl G. A:s som enskilda personers råd, vill ingen förstöra (!?) sin rågåker med att undanskotta snö å några qvadratfot, på hvilka de arma kräken skulle kunna lifnära sig.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Mars 1888
N:r 21

Publicerat

Dold skatt?

Det var för många år sedan, — skrifves till Gotl. Allehanda ett skepp, lastadt med styckegods, skall hafva strandat i närheten af Lickershamn i Stenkyrka.
Huruvida fartyget blef räddadt eller vrak, veta vi ej, men från detsamma bortkom en mängd dyrbarheter i silfver och guld. Efterspaningar efter detsamma lände ej till resultat; misstankar föllo emellertid på två personer, en viss nu afliden Lundin och en hans slägting, Jakob Strandberg, bägge fattige fiskare i Lickershamn, enär dessa efter omskrifna strandningstillfälle oförklarligt och hastigt erhöllo ett visst välstånd.
Saken råkade i glömska, tills för någon tid sedan den sistnämde Strandberg, också gick ur tiden, då han i sina sista stunder för sin dotter och sonhustru yppade, att han gömt en skatt i brygghusmuren till sin gård — den utgjordes ej af penningar, utan af andra ting. Några ställen i muren ha nu undersökts, utan önskadt resultat, hvarför man i dagarne skall nedrifva hela brygghuset i och för efterspaningar. — Skatten hade den döende uppgifvit representera 9,000 kronors värde.
Fins skatten verkligen, eller var det blott en sjuks fantasier? Detta skall framtiden utvisal Och är det en del eller allt, som vid ofvanskrifna strandning försvann?
Det sistnämde är omöjligt säga, ty hvarifrån den förmente skatten ursprungligen kommit, är en hemlighet, som den 72-årige S. tog med sig i grafven.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Mars 1888
N:r 21

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För snatteri vaf i dag tilltalad pigan Mathilda Gustafsson, i tjenst hos husbonden J. Norrby, Nors i Veskinde.
Hon hade en dag på hösten, då hon varit i staden och sålt fisk, kommit in i Häggs och Johanssons salubod och der tillgripit ett par kängor tillhöriga pigan Josefina Jonsson.
Mathilda Gastafson ville försöka göra troligt att hon tagit kängorna i vederlag för en korg som hon förlorat i ofvannämda salubod. Åtta dagar senare fick hon emellertid igen sin korg »och då var det just dumheten, att jag inte lemnade igen kängorna» — sade hon. När hon sedan togs till vaktkontoret, vid en annan stadsresa, hade hon kängorna på sig hade just då tänkt lemna igen dem, sade hon, och för att inte glömma det, hade hon tagit dem på sig.
Det fick nu den tro, som ville det, men Mathilda Gustafsson dömdes till 10 kronors böter för första resan snatteri.

Länsfängelset.
Ransakningen med häktade enkan Bokström fortsattes i dag, och hade anmälan inkommit om ytterligare stölder: från kapten Lyberg åtskilliga linnepersedlar, samt 8 kannor bränvin, fråa trädgårdsmästare Lind, evligt dennes uppgift, I tunna potatis och 1 1/2 unna korn samt några skålpund bruna bönor och från fröken Sofia Björkanderen röd verkenvskjol. Allt detta erkände Bokström och tillade att kornet sålts till hökaren Olsson vid torget. Dessutom bekände bon att hon stulit kli ur en säck från bagaren Lefvander vidÖsterport, samt några burkar och smärre föremål i Sjöströms lustbus mellan Norder- och Österport.
Om denna stöld hade anmälan inkommit som upptog en större mängd bortkomna effekter.
Dels för att höra hr Sjöström och för att invänta den förut nämda fullmakten uppsköts målet. Sjömannen Vilhelm Edlund, med hvilken Bokström sammanbott, förnekade all vetskap om stölderna.

Hvad vi sluppit äta. Under sistlidne Dec. månad hafva af länsveterinären tagits i beslag och förbjudits till försäljning: ett magert och missfärgadt nötkreaturskött (benskörhet) torgfördt af husbonden Oskar Carlström, Kyrkebys i Hejnum; ett nötkreaturskött, magert och missfärgadt samt refbensbrott, torgfördt af arbetaren Petter Stenström, Hall i Bro; bakdelen af ett nötkreatur, blodinfiltreradt, torgfördt af husbonden Otto Stengård, Stengårda i Stenkyrka; ett heltsvinkött, rödfläckigt & baken, i följd af dålig slagt, torgfördt af husbonden Jacobsson, Qvie i Stenkyrka samt ett nötkreaturskött, magert och missfärgadt (nedslagtadt på grund af främmande kropp i matstrupen) torgfördt af husbonden H. Olsson, Rovalds i Eskelhem.

Södra häradsrätten.
För oloftig afverkan af ett par tallar i Timmerlundsskogen dömdes Nils Lingvall, Botes i Etelhem att böta 10 kronor samt att godtgöra käranJakob Jakobsson dersammastädes med 3 kronor.

Ansvar och ersättning för en 23 Maj 1885 i Augstens myr timad brand yrkade Mats Martensson, Nora i Vamlingbo, å Peter Olofsson derstädes, enär elden skulle uppkommit genom svarandens vållande. Häradsrätten frikände Olofsson och dömde käranden till 150 kronors rättegångskostnader.

För fylleri och oljud å allmän väg dömdes garfveriarbetaren Alfred Henriksson i Klintehamn att böta sammanlagdt 10 kronor.

För olofligt fiske i det till Lausholmarne gränsande fiskvattnet, dömes Nils Jakobsson i Nylund m. fl. att böta 15 kronor, samt att ergätta fisken med 25 kronor och rättegångskostnaderna med 100 kronor.

För olofligt tillgrepp från Gustaf Hellberg hade smeden Vilhelm Pettersson instämts-till häradsrätten. Trots synnerligen besvärande omständigheter kunde svaranden ej fällas mot sitt nekande.

Norra häradsrätten.
För misshandel har statdrängen O. Malander från Roma kungsgård dömts till 10 kronors böter. Han hade med en qvist slagit snickaren J. A. Jonson i ansigtet.

För snatteri dömdes husbonden T. Blomberg från Vidby i Gothem att böta 50 kronor. Han hade olofligen tillgripit en lina i Slite varfsbolags salubod.

För ärekränkning — mot f. nämdemannen N. Viddin på Qvie i Bro — dömdes hustru Josefina Gardell från Duss att böta 10 kronor samt till 50 kronors rättegångskostnader. Hon hade tillvitat käranden att han tillegnat sig en ek som vid laga skifte tillfallit henne,

För samma brott dömdes undantagsmannen Petter Pettersson från Suderbys i Gothem att böta 30 kronor samt i rättegångskostnader 45 kronor. Han hade kallat Olof Olofsson från Vibby, samma socken, >skojare, bedragare och dålig karl.

För oloflig utskänkning dömdes hustru Jenny Elm på Mickelgårds att böta 50 kronor, och drängen Karl Johansson från Stenstugu i Stenkyrka ait böta 56 kr. 25 öre.

För olofligt skjutande vid bröllop vid Lice: kershamn, dömdes Ernst Hejdenberg från Lickershamn att böta 5 kronor.

För samma brott vid samma bröllop, hvarigenom, som bekant flickan Emma Kristina Åkerberg ljöt döden, dömdes arbetaren Edvin Vinberg för olofligt skjutande vid bröllop att böta 5 kronor samt för det han genom vårdslöshet varit vållande till annans död att hållas i fängelse i 2 månader, samt att ersätta Åkerbergs fader med 60 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Januari 1888
N:r 1

Publicerat

Offer för en plägsed,

som i våra tider borde vara försvunnen, blef ilördagsa en 14-årig flicka, Emma Kristina Åkerberg i Stenkyrka. Arbetaren Edvin Vinberg från Lickershamn hade ofvan nämda dag vid ett bröllop företagit sig det sedvanliga oskicket att aflossa flere skott till brudparets ära. På eftermiddagen hade han varit i bröllopsgården, men derifrån gått hem och vid 11-tiien på qvällen i sitt hem laddat en lånad större pistol, hvarvid han begagnat sig af hopvikta gråpappersproppar som förladdning. Han nedstötte 3 stycken samt ytterligare en, som han tuggat i hop i form af en kula. Sedan begaf han sig åter till bröllopsgården för att aflossa det sista skottet. Vid tillfället något rusig, blef han inbjuden att deltaga i dansen. Då han sedan skulle gå ut, snafvade han omkull på gården, hvarefter han, uppbragt öfver de närvarande bröllopsgästernas hån, aflossade skottet. I det samma hördes ett jämmerrop och då man såg efter, låg flickan Åkerberg på marken, blidande ur ett sår. Hon afled strax. I anseende till mörkret hade ingen lagt märke till att den olyckliga befann sig så i närheten. Vid företagen besigtning af liket utröntes, att skottet träffat midt i venstra brösthalfvan och att förladdningspropparne trängt in i lungorna. Åtal har af länsman Smedberg väckts mot Vinberg, enär denne gjort sig skyldig till vårdslöst handskande med skjutvapen.
Det är icke första gången seden att skjuta för brudparet varit vållande till olyckshändelser. Då man på många ställen ännu hyser den tron, att den äktenskapliga lyckan ej blir fullständig om skjutandet uteblifver, borde det ligga prester och skollärare om hjertat att söka utröta denna ofta olycksbringande hedniska vantro.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 21 Oktober 1887.
N:r 84.

Publicerat

Fiske och hamnanläggningar.

Då hushållningssällskapet genom uppsägande af det till Herta salteribolag lemnade räntefria lånet å 1,000 kronor äger till sitt förfogande medel, afsedda till fiskerinäringens förbättrande, har fiskeri: tillsyningsmannen dr Kolmodin hemstält, att en del, högst hälften af nämda belopp, måtte anslås till bestridandet af utgifterna för verkställande af lokala undersökningar och uppgörande af förslag å de omkostnader, gom kunna blifva erforderliga för förbättrandet af hamn- och landningsplatserna vid Ihreviks, Nyhamns och St. Karlsö fiskeplatser. Hvad Ihbrevik sngår, hafva redan samtlige dervarande fiskare i en till k. m:ts bef. stäld skrifvelse framhållit de olägenheter vid fiskets idkande, som der för närvarande äro för handen, då bottnen närmast utanför ländningarne är uppfyld af stora stenar, hvilka, då pålandsvind är rådande, göra såväl utgåendet till sjös som än mer landningen i hög grad svår och lifsfarlig, så att fiskarena derstädes, då för öfrigt gynnsamma förhållanden för fiskets idkande äro för handen, förhindras från att gå ut eller ock, om de befinna sig ute, ofta äro nödsakade att söka in vid Lickershamn eller annan plats för att icke riskera lif och gods genom att landa vid eget fiskläge. Det är tämligen klart att denna olägenhet skalli hög grad menligt inverka på fiskets bedrifvande å denna plats, som för öfrigt har rätt gynnsamt läge såväl för bedrifvande af strömmings- och torsk-, som ock iax- och flundrefiske och der rätt ofta, då strömmings och torskfisket på andra ställen felslå, icke obetydliga fångster hafva gjorts. Afkastningen af fisket kan beräknas till omkriog 5,000 kronor för år.
I ofvan nämda skrifvelse anhålla fiskarena om ett bidrag å 800 kronor till förbättrandet af hamnen och hafva vidfogat ett förslag å de omkostnader, som enligt deras förmenande dervidlag skulle vara erforderliga, men då ett dylikt kostnadsförslag skall för att af vederbörande till pröfning och godkännande kunna upptagas vara uppgjordt af i frågan fullt kompetent person synes det, anser dr. K., nödigt att sådan person tillkallas för verkställande af undersökning oeh afgifvande af derpå grundadt kostnadsförslag.Vid Nyhamns fiskläge i Lummelunda socken äro olägenheterna ungefär af samma beskaffenhet som vid Ihrevik och skulle förbättringen der äfvepledes hufvudsakligen bestå i sprängning af utanför landningarne liggande klippblock och fast häll. De på senaste åren timade olyckshändelse:na hafva nogsamt visat de faror, för hvilka dervarande fiskare (särskildt vid landningen) äro utsatta och tala för önskvärdbeten af en förbättrivg i landningsplatsen. Här bedrifves ett icke obetydligt strömmings- och torskfiske, och den årliga inkomsten af fisket derstädes kan beräknas till minst 7,000 kronor.
Hvad slutligen Stora Karlsö avgår är den med hänsyn till sitt läge otvifvelaktigt lämpligaste platsen på hela Gotland för idkandeaf strömmingsfiske med drifgarn och laxfiske med ref och möjligen äfven med garn alldenstund den utgör medelpunkten för ett betydligt stort fiskeområde, som bättre än något annat här på ön erbjuder tillfälle till ett mera kontunierligt bedrifvande af nämda fiskesätt.
Om — såsom det är att hoppas — inom en icke alltför aflägsen framtid fisket härstädes kommer att bedrifvas mera yrkesmässigt än hittills och i’sammanhang dermed en noggrannare sorterivg och behandling af fångsten och förbättrad saltningsmetod komme till stånd, synes en lämpligare plats än St. Karlsö icke finnas för anläggande af salteri och rökeri, då man derstädes kan få fisken så att säga omedelbart ur hafvet och sålunda genast underkasta den nödig behandling, hvilket såsom bekant är af största vigt för beredandet af en god och afsättlig vara. Då platsen för närvarande icke erbjuder någon säker hamn för andra än sådana farkoster, som när som helst kunna dragas på land, men fisket der framdelees sannolikt kommer att bedrifvas med vida större farkoster, torde en undersökning om möjligheten att åstadkomma nödigt skydd för dessa sistnämde vara af vigt och betydenhet.
Hushållningssällskapet har i dag beviljat 500 kronor till undersökningar för hamnanläggningar på dessa platser, särskildt med hänsyn dertill, att det för fiskens afeättning är af vigt att på St. Karlsön åogf. kunna någorlunda trygt lägga till för att lasta. Så torde exempelvis i framtiden Tjelvar på sina resor till Stettin kunna landa vid Karlsön för att intaga last af såväl rökt som färsk fisk.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 14 Oktober 1887.
N:r 82.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Renhållningsmål. Åklagaren afstod från åtalet mot fru Bachér, enär hon afhjelpt de anmärkta missförhållandena å sin gård. Målet afskrefs.
— Bagaren Broström fick ytterligare fjorton dagars frist för att vidtaga för gårdens snygghet nödiga åtgärder.

För olaga handel med lerkärl dömdes kringresande handlanden Gustaf Jonsson från Ålems socken i Kalmar län till fem kronors böter.

För aflossande af ett bösskott å en gård vid. S:t Hansgatan fäldes ekrädderiarbetaren Karl Johan Hugo Bolander att böta fem kronor.

För oljud och fylleri var f. artilleristen Johannes Henriksson instämd. Vitnen berättade, att ban i berusadt tillstånd vid skeppsbron öfverfallit en resande, som han tilldelat ett par örfilar, samt att han på ett groft sätt oqvädat en poliskonstapel och maskinisten å ångfartyget »Tjelvar», hvilken senare sökte hindra H. att intränga på fartyget, dit den öfverfallne resanden tagit sin tillflykt. Henriksson erhöll uppskof för motbevisnings förebringande.

För våld mot landtbrefbäraren K. J. Karlsson var den ofvanhämdes broder Oskar Henriksson åtalad. Ett vitne intygade, att H. tilldelat K. ett slag, hvartill H. nekade. Både svaranden och målsegaren begärde uppskof för vitnens inkallande.

För misshandel af en sin arbetare Johan Hugo Engström fäldes smeden Karl Vickman att böta fem kronor. Vickman erkände, att han gifvit E. ett par slag, emedan denne, då V. förehållit honom häns slarf i arbetet, fattat V. i rocken och sönderrifvit denna,

Fiskaren Kristian Karlsson från Lickershamn i Stenkumla var åtalad, emedan han låtit sin häst beta å stadens mark vid Lummelundsväg. Karlsson, som ej iakttog inställelse, bötfäldes tillstvå kronor samt ålades att vid tio kronors vite komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 5 Augusti 1884
N:r 63.

Publicerat

Hafvets offer.

I förra veckan ilanddref vid kusten af Hall en båt, omkring hvars förstäf ett lik hängde. Af i båten varande: saker framgick, att ännu en person tillhört dess besättning. Ännu har man ej fått kunskap, om hvilka de omkomne varit, men antages det, att de varit i Lickershamn boende fiskare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Augusti 1883
N:r 66.