Fardhem, 20 Sept. 1887.
En enkel fest
för befrämjande af djurskyddssaken var isöndags ordnad i en naturskön äng i närheten af Fardhems kyrka, på föransta!taude af några djurvänner inom Fardhems och Linde socknar. Sedan. alla barn, tillhörande djurskyddsföreningen gratis bjudits kaffe m.m. (hvilket äfven serverades öfriga deltagare mot en afgift af 10 öre) och: småskrifter utdelats till dem, talades såväl till äldre som yngre om det kristliga och upphöjda i djurskyddsarbetet, om det förädlande ioflytasds nämda arbets utöfvar på menniskan sjelf m. m. Emellau föredragen sjöngos sånger med ackompanjemang af orgel. Vidare förevisades och beskrefvos slagtmasken och hästskyddarne. En signalapparat, tillkännagifvande eldsvådors utbrott i ladugårdar, var uppsatti och mellan ekarne i ängen och afprofvades ett par gånger medels afbrännande at snörledningen, då kanonen ögonblickligen affyrade skottet. På aftonen, då ängen var upplyst af kulörta lyktor, diskuterades åtskilliga frågor rörande djurskyddet. Mötet var talrikt besökt.
Folkmusiken,
såväl den vokala som instrumentala, tyckes snart sagdt vilja utdö på vår ö. För omkr.
20 år tillbaka kuade man få höra så många härliga inhemska folkvisor sjungas så reat och klangfallt med både känsla och behag at såväl äldre som yngre bland folket. Numera är det endast en och annan bland de åldrige, som kan prestera en vacker folkvisa. Den uppväxande uvgdomen har knappast hört, mycket mindre lärt sig någon af dessa gamla musikaliska klenoder. Fiolen, som för ett par årtionden sedan ännu var gotländingens älskliogsinstrament, är nu nästan ötverallt utdömd bland folket; ja tidsandan har så omarbetat folklynnet, act det knapt tål höra andlig musik föredragas från en fiol. På många ställen anser man t. o. m. det vara rent af syndigt att hysa en sådan »tingest» i sitt hus. Deremot har dragspelet vunnit allmänt inträde; de nakna, skärande tonerna från »piglocket» tolereras af både »andligt» och »verldsligt» sinnade personer. Gotländingens tillförede så rena sinne för sång och spel hålier på att alldeles törderfvas af dragspelets toner, hvilka sönderslita och förstöra hvarje naturligt rent öra.
På det att den äldre generationen af folket icke måtte taga denna skatt af gamla häriga melodier med sig i grafven, bletvo för några år sedan de förnämsta af Gotlandspolskorna upptecknade och i tryck utgifna, och nu i sista stund håller en person på med upptecknandet af Gotlands vackra folkvisor, af hvilka han redan samlat omkring 50 stycken. Arrangerade för mansröster torde många af dessa kuona mäta sig med de bättre bland det öfriga Sveriges. Texten, till dem är äfven af ett godt och sedligt innehåll. — Det vore önskligt, om en och annan af dem blefve sjungen vid någon wmusiktest, åtminstone af enklare slag. Det vore åtminstone toner, som kunde förstås af folket. — Och måvget upplysande drag ur det gotländska folkets lif och seder, om dess sinne för naturen, om dess trogna kärlek m. m. torde dessa gamla visors text hafva att omförmäla.
Ejsta, 21 Sept.
En fars sätt att uppfostra barn.
I lördags var jag bland flere andra åsyna vittne till en dess bättre ovanlig händelse. En kronobåtsman inkom i en handelsbod och anhöll hos köpmannen att få låna två kronor till måndagen. Han ville sätta en half tunna korn i paut, ty hans hustru — sade han — hade tagit hans plånbok af honom och han skulle nu bege sig till Karlskrona. Men köpmannen förklarade, att ban ej kunde villfara bå:smannen med en dylik låne-trausaktion.
Ej lång stund derefter kommer en af båtsmannens minderåriga döttrar, troligen för att se hvad fadren tog sig till. Jag sact under tiden i ett angränsande rum till handelslokalen, men får inom kort höra att båtsmannen slog alarm på vägen: han förföljde barnet vildsint med sten, stora som knytnäfvar, men var ej för tillfället träffsäker, ty flickan hoppade före, men ej med ryggen åt fadren, utan baklänges, — öga mot öga — hånskrattande och- parerande. Stackars barn tänkte jag. När båtsmannen återkom till handelsboden och vi der förebrådde honom hans skamliga beteende, svarade han endast: »harm gör helvete.»
Hvad är i första rammet orsaken till denna harm och detta helvete, hvaruti han dagligen lefver? Han har ett dåligt hem och han — super.
Vådaskott.
Hemmansägaren Karl Norrby i Mallgårds, Levide, och muraren Lars Viman, Gerum, gingo tillsammans helt nyligen ut på harjagt. Viman hade skjutit på en hare och böjt sig ned; Norrby kom ock strax fram och lade an, men såg ej sin kamrat, som träffas af skottet i ena benet. De komma hem och uppgöra skriftligen, Norrby förbindande sig att för Vimans sveda och värk samt oförmögenhet till arbete under första tiden utbetala trettiosex kronor. Denna uppgörelse skedde skriftligen. Några dagar derefter ber den person, som anmodats förtatta afhandlingena, att ånyo få se densamma. Detta beviljades. Men han stoppar den i sin ficka och vill icke återlemna papperet. Viman hade nämligen ångrat sig att han ej begärt större ersättning. Nu fordrar han i stämning — 2 till 3 tusen kronor, och saken skall naturligtvis afgöras vid — tinget.
Stararne.
våra gamla vänner, äro på väg söderut, och hafva nu efter vanligheten kommit hit för att för året säga sitt sista farväl, dels med toner, dels med vingklappningar.
Gotlands södra härads ägodelsrätt,
som på anförda klagomål började sina förhandlingar i Ejsta sockens tredje skifteslag 22 sistl. Augusti och sedan alltjämt oafbrutet arbetat, lär ej derstädes hinna afsluta skiftesmålet detta år. Omkostnaderna till rätten stiga till omkring 50 kr. för hvarje arbetsdag; sedan kommer en dryg protokollslösen för hvarje. klagande; så litet till landtmätaren för de rättelser han, enligt ägodelningsrättens föreskrift, måste göra. Men jag glömmer att k. m:t fiones till, dit man skall för att söka ändring, om också ingenting är att vinna. Ännu ett visst forum : den person, som alltsedan skiftets afslutandei December månad varit sysselsatt med »granskning» af haudlingarne, uppmätning af en del skiften för att kontrollera med — oxesar om landtmätaren räknat rätt, uppsättning af breda klagoskrifter för att fördyra lösen afprotokollen, resor m. m.;
Sedan förestående var skrifvet, erfar man, att skiftesdelägarne, efter sammanträde i måndags, ej vidare komma att påkalla ägodelningsrättens pröfning för skogsräkning m. m.; och kommer första utslag efter fem veckors förhandling att afkunnas i nästa vecka.
Lärbro, 21 September.
Ett efterlängtadt regn
föll här i måndags natt, men ej tillräckligt för att afhjelpa vattenbristen vid våra vattenqvarnar, som en längre tid stått obrukbara, till stort men för landtbrukaren och andra, hvilka varit i stort behof få mjöl till bröd. Vid ångqvarnen å Fårösund har man derför haft fullt upp att göra, men man har naturvis ej kunnat hjelpa alla, Svårt har det varit att få mala och svårare vardt det, när qvarnen gick sönder och mjölnaren derstädes skadade sig rätt illa — han fick nämligen sin ena armindragen i en en växel — och måste föras till lasarettet. Nu har der visserligen blifvit en annan mjölnare och qvärnen åter kommit i gång, men, som sagdt är, alla kunna ej få mala. Många personer ha derför måst resa flere mil med sin mäld för att få den sönder vid någon annan qvarn. Den »holländska» qvaro, som varit uppförd här i Lärbro, men för några år tillbaka »gick all verldens väg», har derför saknats rätt mycket.
Råg- och hvetesådden
är på de allra flesta ställen afgjord. Koruskörden här på orten hade nätt och jämt kommit under tak, innan regnet kom; med dess tröskning hålles na på som bäst; afkastningen: 9—10 kornet.
Medan många sucka öfver svårigheten att få mala, sucka andra öfver
dåliga tider och brist på penningar
och andra öfver att utgifterna ej ställas någorlunda jämt med dagspenningen och sädesprisen isynnerhet hvad dagsverkena till presterskapet augå. För ej så lång tid tillbaka fick hvar och en sjelf göra sitt dagsverke hos presten; men nu skall detta utgå i penoingar, till stor börda för månge fattige arbetare, som få knoga flere dagar för att få ihop den erforderliga summan till presten, som ej sjelt uppbär den utan genom aunan person, hvilken derför ock skall hafva ersättning.
Presten förtjenar på detta törhållande, ty under dessa tryckta tider betalar han sina arbotare ej mer än andre arbetsgifvare, hvilket blir mindre än hvad hvart dagsverke är uppskattadt till.
Stånga, 22 Sept.
En väldigare räfjägare.
I en i Gotlands Allehanda nr 71 införd notis med öfverskrift »en väldig räfjägare» läses, huru som södra Helsinglands Jägareförbund tillerkänt en hemmansägare Nilsson Svenska Jägareförbundets bronsmedalj -m. m. för dödandet af omkring 280 rälvar. — Att äfven våra bygder kunna framvisa en och annan veteran på jagtstråten visar följaude: En bland dem, som kuana benämnas Gotlands störste. räfjägare, är säkerligen arbetaren Lars Karlström från Stånga. Under en lång följd af år har gubben hvarje vår genomsökt närmare och fjermare belägna skogar, och vanligen ha hans ströftåg icke varit förgäfves. Enligt egen uppgift har han dödat — 404 räfvar. — Borde icke gubben på något sitt belönas?
Gotlands Allehanda.
Fredagen 23 September 1887.
N:r 76.
