Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Högklint är en klintspets på Gotlands västkust, cirka sju kilometer sydväst om Visby.
om skeppsbord. Norska ångaren Lovisa, kapten Eriksen, kom i dag vid 11-tiden upp på rodden här för att ilandsätta sin första maskinist, hvilken nyss förut, då ångaren befann sig under Högklint, vid arbete med ångwinchen råkade få sin högra hand krossad. Han har intagits på lasarettet för att erhålla vård.
Ångaren, som är hemma i Tönsberg kom från England och fortsatte härifrån resan till bestämmelseorten, Stockholm.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 Augusti 1899
N:r 126
I onsdags e m. företogs, som vi redan då meddelade, en utflykt till Högklint. Affärden skedde kl. half fem e. m. i vurstar från paviljongsplanen. Vid framkomsten hälsades deltagarne med ett kort anförande af hr Sylve Norrby, hvarpå man intog en del förfriskningar. Besök aflades i Getsvältian och röfvare Liljas håla, och efter återkomsten därifrån serverades smörgåsar och diverse.
Tal hölls af hr Nerman från Karlstad för arrangören af den angenäma och lyckade utflykten, hr 8. Norrby. Återfärden till staden och paviljopgen, där samkvämet fortsattes, skedde vid 1/2 9-tiden på kvällen. Gårdagens förhandlingar började kl. 12 middagen, då diskussion öfver på programmet återstående frågor förekom samt en del val förrättades.
Till ledamöter af Sveriges sortimentsbokhandlareförenings styrelse valdes hrr Axel Nerman, Karlstad, Hj. Ewerlöf, Gäfle, Em. Bergman, Jönköping, J. Sunesson, Sundsvall, och Axel Quiding, Vexiö, med brr I. M. Göthe, Stockholm, Aug. Hånell, Hessleholm, J. Wallin, Eskilstuna, och J. Hartelius, Göteborg, till suppleanter.
Förutvarande revisorerna, hrr O. Humble och J. Nerman från Norrköping, med deras suppleanter, brr Medén och Wettergren från Göteborg, omvaldes.
Vidare beslöts, att nästa möte skall hållas i Helsingborg under senare delen af Juli månad 1900.
Efter förhandlingarnas slut intogs gemensam middag å paviljongen. Måltiden präglades af den mest angenäma stämning, och det ena talet med thy åtföljande hurrarop aflöste det andra.
Från den på middagen följande avecen begaf man sig till den på annat ställe i dagens n:r omnämda ruinfesten samt därifrån åter till paviljongen, där s. k. smörgåssupé intogs.
I dag hafva mötesdeltagarne med ångf. Gotland begifvit sig på en lusttur till Stora Karlsö.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Augusti 1899
N:r 121
en af Sveriges äldsta och största, aflade under helgen ett besök hos syskonföreningen härstädes. I lustfärden, som företogs med ångf. Polhem, deltog ett hundratal föreningsledamöter, men därutöfver hade en nästan lika stor skara hitom föreningen stående medföljt hit.
Vid ångarens ankomst hit möttes de lustfarande af Visby arbetareförening, företrädd af sitt standar och af artillerimusikkåren.
Sedan de första hälsningarna växlats och gästerna hunnit i land, begaf man sig till badhus parken; där kaffe intogs. Kl. 10 samlades deltagarne i gamla folkskolans lokal, där hr Gust. Pettersson hälsade gästerna välkomna, hvarefter en rond företogs genom ruinerna, hvars storslagna anblick gjorde ett mäktigt intryck på de resande. Lektor M. Klintberg, som godhetsfullt stält sin kända talang som ciceron till de resandes tjänst, tolkade med vanlig liflighet och klarhet de gamla templens saga.
Etter slutad vandring i ruinerna intogs frukostmiddag i paviljongen, och därifrån styrdes kosan till Högklint, där en liten festlighet för de resande arrangerats af Visbyföreningen.
Sedan bålarna framsatts, äskade fabrikör C. Lindell ljud och hälsade gästerna välkomna. För Visby-föreningen talade Norrköpings-föreningens ordförande, fabrikör Jarl, och hr G. Rydelius talade för samtliga Sveriges arbetareföreningar och samarbetet mellan dem. Talen åtföljdes af hurrarop och fanfarer från den Norrköpinge-föreningen medföljande mässingsextetten »Verdandi».
Tiden därute tillbringades i öfrigt på det. angenämaste med åseende af varpkastning och ett svagt men aktningsvärdt försök af några gotländska deltagare att utföra en kadrilj. Inte för att gotländingarne ej kunde sin kadrilj, men musikanterna saknade naturligtvis musik till dansen. Enskilda kotterier företogo besök i Fridhemsparken och i röfvare Liljas håla, och alla syntes nöjda med sin utfykt, liksom ock förtjusningen öfver den härliga utsikten var lika stor som allmän. Sedan en enkel aftonmåltid intagits, företogs hemfärden. Det lilla regn som på kvällen föll förhindrade Visbyborna att, som ämnadt var, bjuda sina gäster den härliga anblicken af en solnedgång sedd från Högklint.
Gårdagens förmiddag ägnades åt besök i fornsalen under lektor Klintbergs ledning samt i Burmeisterska salen, hvilken godhetsfullt öppnats för de lustresande af öfverste Björlin.
Kl. 1 på middagen förde ew extra tåg skaran ut till den vackra Veskindeängen, där förfriskningar intogos och dansen vid artillerimusikens toner gick med lif och lust. Och nu fingo gotländingarne tillfälle visa, att de kunna danså kadriljen, hvilken af fastländingarne vederbörligen beundrades och berömdes.
Innan hemfärd skedde, framförde Norrköpings-föreningens ordförande de lustresandes tack till Visby-föreningen, och höjde för densamma ett lefve, som åtföljdes af ett ljudligt trefaldigt hurra.
Sedan därpå gemensam middag samt kaffe med avec intagits å paviljongen, skedde aftroppning till båten, som kl. 8 e m. ångade ut från kajen under det hurraropen skallade både från land och från skeppsbord och hattar, mössor och näsdukar i oräknelig mängd viftade farväl.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Juni 1899
N:r 95
företogs i går med ångfartyget Tjelvar, som därvid, liksom ock blir fallet under ännu några resor, under kapten Gardstens sjukdom fördes af kapten Bernbard Sandström, Som besiktningsmän tjänstgjorde kaptenerna Vessman och Landström samt maskinist Holmqvist, hvilka funna allt i i bästa ordning.
Ångaren har under vintern fått en ny, rymlig röksalong, som i fonden prydts med fyra vyer från Visby och en från Högklint och Fridhemsbukten, samtliga särdeles lyckade och hedrande för artisten som målat dem. hr Karl Romin.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 April 1899
N:r 53
Deltagarna i feriekurserna företogo i onsdags e. m. en utflykt till Högklint. I förhyrda vurstar, uppgående till ett antal af 23, företogs affärden från Visby kl. 4 på e m, och en balftimma därefter voro deltagarne framme vid Fridhem, där afsittning skedde hvarefter resten af vägen passerades till fots.
Vägen togs genom Fridhems härliga park, och framför fursteboningens corpe du logis gjorde skaran halt, och en i största hast sammansatt manskör uppstämde en sång. Kallad af tonerna framträdde snart prins Bernadotte själf och tackade för sången, vänligt hälsande de närmast stående med handslag. Prinsen ledsagade därefter samtlige deltagarne genom den yppiga trädgården och förevisade dess sevärdheter. Ytterligare ett par sånger sjöngos, och till sist höjdes lefverop för konungen, hvarpå följde kungssången, samt för kronprinsen och för prinsparet Bernadotte, Härpå troppade skaran vidare upp mot Hösgklint.
Kvällen var gudomligt vacker, och det härligaste »Högklintsväder» rådde. Några tunga moln ströko i början fram öfver himlahvalfvet, hotande att utgjuta sina floder öfver de lustresandes hufvuden. Men det stannade vid blotta hotelsen. Molnen försvunno, och solen strålade varm och klar från högblå himmel, sakta sänkande sig mot hafvet, hvilket krusades af en lätt bris.
På Högklints högsta topp voro bord med förfriskningar framsatta, Så fort skaran nått höjden, äskade föreståndaren för kursernas byrå, skoll. P. J. Gerdén, tystnad.
Han hälsade i bestyrelsens namn deltagarne välkomna ut i det fria. Meningen med denna utfärd hade varit att låta dem af kursdeltagarne, som aldrig för varit på Högklint, få ett tillfälle att se och beundra en af det vackra Gotlands vackraste punkter. Och denna afsikt hade gynnats af naturen själf — kvällen lofvade att blifva den allra härligaste med en af dessa solnedgångar, för hvilka Gotland och specielt Högklint äro berömda. Han bjöd deltagarne att där i en härlig naturs sköte glädja sig såsom goda barn af naturen samt skitade med en förnyad välkomsthälsning.
Förfriskningar intogos nu, hvarefter man i skilda grupper roade sig med lekar af alla slag. Hvad som särskildt måste glädja en gotländing var att se det det intresse, hvarmed fastländske deltagare, liksom under undervisningen i fria lekar, deltogo i och sökte lära sig våra gotländska lekar och idrotter. Och det visade sig exempel på, att mången fastländing under sin korta öfningstid kommit att blifva rätt duktig t. ex. i varpkastning. Mellan lekarne utförde sångarne den ena sången efter den andra.
Ej eå få af deltagarna besökte röfvare Liljas håla eller företogo ströftåg till andra platser i grannskapet.
Snabbt ledo dock timmarne hän under den angenäma sammanvaron, och uppbrottet nalkades, Solen stod då nära att gå ned och med tyst andakt och med tjusta blickar betraktade deltagarne det härliga skådespelet.
D:r La Cour, den ende deltagaren af annan än svensk nationalitet, bringade i vältaliga ordalag först sångarne ett tack för deras medverkan vid den oförgätliga utflykten, Han bringade vidare alla deltagarne i kurserna sitt tack för all vänlighet och alla de bevis på broderskänslor, han fått röna. Han önskade svenska folkskolan »god held» och Guds välsignelse till framgångsrikt arbete i folkupplysningens tjänst, till att mer och mer sammanföra och ena de nordiska folken.
Han slutade med en uppmaning till deltagarne att med honom »instämma i ett trefaldigt lefve för sig själfva» — för den svenska folkskolan.
Åter klingade en sång, en hyllning till den danske brodern, nämligen: »Det er et yndigt Land.» Följde så »Mitt lif är en våg» m. fl. sånger, och stämningen blef verkligen andaktsfull på bergets topp i solnedgången.
Och just som solen började att gömma sitt anlete i sjön, föredrog hr G. Rydelius följande af honom på festplatsen improviserade verser, hvilka vi på åhörarnes begäran återgifva:
Hvad utsikt skön, hvad anblick klar
På Högklints topp i kvällent
Se, bort från fästet solen drar,
Men stjärnehärens gyllne cbar
Snart skrider fram på pellen:
Den glänser mild och ljus och blid
I sommarkvällens stilla frid.
Vid klippans fot går vågen tyst
Till ro i aftonväkten,
Sen fjärran strand bon sakta kysst
Och, fagert smekt af solen, lyst
I blåa vackra dräkten.
Och rundt kring klippan faror stå
I dröm och se mot rymder blå.
Du sköna syn i skuggors tid,
Du sagohöjd vid stranden!
Dn bringar hopp och kraft och frid,
Du smeker ögat, skär och blid,
Och stärker mänskoanden,
Du föder tanke, föder sång
Vid vindars sus och böljors gång.
Du manar denna ljusets här,
Som tjust på berget träder,
Att stiga högt mot tankens sfer
Och blicka djupt i hafvet, där
Sig mången aning kläder
I härlig skrud och går och går
Mot strand, där lyckans tempel står.
Du manar oss, som glade stå
I ljusets täta leder,
Att högt mot idealen gå
Som klara le i fjärran blå,
Att blicka stilla neder
I gåtors djup och forska där,
Hvar sannings pärlemussla är.
Så söke vi, eom höjden nått,
Det enda, sanna ljuset ::;’:
Ej ibland gyllne solar blott
Och ej i stjärnors gyllne slott,
Men äfven uti graset.
Den väg, som säkrast hemåt bär,
Bland brus och skuggor planad är.
Den för ej alltid emot höjd,
Ej alltid klar den lysor,
Men vandraren må vara nöjd
Fast stundom han af sorger böjd
På tankens böjder fryser.
Då blicke han i djnpet ner,
Och oron, smärtan är ej mer
Ty dväljas frihet, friskhet, ljus
På lifyete Högklint ofta,
Väl äfven invid strandens grus,
Där lifvets vågor gå med brus,
Små glädjeblomster dofta.
På höjden är väl friskt och klart,
I dalen fridfullt, underbart.
Där hviska trötta vågor än
En saga ifrån fjärran,
Där födes slappad tro igen,
Där tankens trötte arbetsmän
I stillhet tacka herran
Och längta att med våg få fly
Till kust. där lyckans dag skull gry.
Du skara, samwlad här i kväll
På Högklints topp — bör vågen,
Hur tyst hon går mot kalkig häll
Och hviskar stilla, hviskar säll
Och gör dig varm i hågen ! . . .
Hon manar dig att tacka Gud
I aftontid vid vågors ljud.
Så stige våra böners ljud
I stilla skymningstimma,
När kvällsol sänder aftonbud
Och Högklint står i stråleskrud
Och vikeps vågor glimma,
Till honom, som med allmakts hand
Så härket ovntat sdtars strand.
Vi bedje att den fagra strand,
Där nn vi tysta drömma
Vid skymning öfver haf och land,
Må skyddas af hans starka hand,
Att han sin nåd må tömma,
Så rikt som stjärnor strö sin glans,
Kring nejd, hvars like aldrig fauns.
Vår aftonbön på Högklints topp,
Här invid hafvets salar
Må vara, att i seklers lopp
Ej våld och ofred hinna opp
Det fagra Gotlands dalar;
Att stilla, helig ro och frid
Må hägna gutars strand alltid!
Så blottade alla sina hufvuden, och tonerna af den härliga psalmen »Oss välsigna och bevara» svingade sig ut öfver hafvets vidder, där solens sista stråle lekte öfver blåa vatten. Pastor Sjögren & Fridhem nedkallade Guds välsignelse öfver deltagarne, och så fick denna utflykt, lyckad och angenäm som den varit, en högstämd, upplyftande afslutning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130
I dag kl. 12—12,45 e. m. höll direktör T. Holmberg sin sista föreläsning i etik, hvari statsbegreppet från etisk synpunkt skärskådades. Efter föredragets slut ljödo först — lifliga applåder, och omedelbart därpå uppstämdes: »Vårt land, vårt land», som sjöngs unisont i Pacii sättning.
— Antalet betalande deltagare i feriekurserna har ökats något under den gånga veckan och uppgår nu till 277, mot 258 förliden onsdag.
— En improviserad konsert hölls i går e. m. å läroverkssalen. Medverkande voro operasångaren T. Hofer, fröken Ina Laurin samt pianisten Kahn. Samtlige uppträdande belönades för sina förträffliga prestationer med de lifligaste bifallsyttringar från det talrika auditoriets sida.
— I eftermiddag företages utflykt till Högklint. Öfver 200 deltagare däri äro anmälda. Affärden sker vid 4-tiden från Södertorg i uppbådade vurstar, och vid 7-tiden vänder man tillbaka till staden.
— På fredags afton anordnas å stadshotellets terrass en afskedsfest, hvartill kursdeltagarne inbjuda föreläsarne och bestyrelsen för feriekurserna jämte borgmästare Een och stadsfullmäktiges, ordförande, kronofogde Bokström.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 Augusti 1898
N:r 129
förberedes till om fredag e. m. af badsocieteten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Augusti 1898
N:r 117
vid vår kust. Detta är nu tredje året i följd som dylika olyckor vid ungefär samma tidpunkt på året inträffat vid stranden af Visby.
De nu sist så sorgligt omkomna äro tre laxfiskare, Olof Abrahamsson-Åman, Knut Alfred Södergren och John Lundgren. De två förstnämde äro från Mjällby församling i Blekinge och den tredje är gotländing, född och bosatt i Visby.
Olyckan, som inträffade i måndags kväll under det af oss på annat ställe i dagens tidning skildrade ovädret, synes enligt i af tillförlitliga personer lemnade redogörelser, ha tillgått sålunda:
De tre fiskarena hade strax efter middagen begifvit sig ut till sjös i laxkuttern »Tordenskjöld», hvilken ägdes af den nu drunknade Åman. Vädret var då det bästa och vinden god. Kursen sattes söder på, och man väntade sig en god fångst. Efter väl fullbordad fiskefärd vände »Tordenskjöld» mot kvällen åter stäfven mot Visby. Vinden hade då börjat att något friska i, Kommen till Högklint, upphans och förbiseglades kuttern af laxfiskaren Larsén. Denne hade då upptäckt det annalkande ovädret och varskodde nu »Tordenskjölds» manskap om den sig mer och mer närmande våghvirfveln samt uppmanade Åman, just då Larséns kutter länsade förbi, attsätta till toppseglet, för att klara sig i sjöarne. På denna uppmaning svarade Åman intet, och snart var Larsén utom sikte för Åmans kutter.
Länge hade emellertid ej L. seglat, förrän han möttes af ovädret. Hans båt kastades tvänne gånger med våldsam fart inåt mot de farliga refven vid Kopparsvik och fattighuset, och han såg klart, att vid en tredje störtvåg skulle hans kutter kastas upp på land och sönderslås i bränningarna. Det lyckades honom dock att kasta om rodret innan den tredje vågen kom och att sålunda åter nå smult vatten. Vågorna hade då flera gånger brutit öfver båten och utsikterna för räddning hade synts vara nära nog inga.
Nu är det antagligt — och på antaganden får man här stödja sig, då alla ombord varande omkommit — att »Tordenskjöld», som dock ej kunnat vara på allt för långt afstånd från Larséns kutter, blifvit utsatt för gamma pressning af sjön som denna. Men troligen hade »Tordenskjöld» dels varit något närmare land, dels ej hunnit få upp det nödvändiga toppseglet och sålunda varit mindre motståndskraftig, då störtsjöarna kommo. Så hade då kuttern kastats upp mot land och på Skutrefvet, hvarvid de tre männen af de hårda brottsjöarne ryckts öfver bord och spolats ut i djupet.
Allt nog — i Visby hamn hördes »Tordenskjöld» ej af på kvällen eller natten men man hoppades att den förmått hålla sjön och länsat undan för vinden för att söka hamn på annat ställe.
På morgonen i går upptäckte emellertid t. f. föreståndaren för stadens försörjningsinrättning på stranden nedanför inrättningen den ett godt stycke upp på torra landet uppkastade och sönderslagna kuttern, och omkring densamma resterna af masten, de bruna seglen samt en del klä despersedlar. Af de tre männen syntes intet spår.
I kajutan påträffades vid undersökning af densamma bl. a. ett fickur som stannat på 6:20. Detta ger ytterligare stöd åt antagandet, att Tordenskjöld och dess besättning samtidigt med att den andra kuttern lyckades berga sig, hade kämpat sin sista strid med det rasande hafvet.
Ty det var just vid den tiden ovädret var starkast och det var då hr Larsén lyckats vinna smult vatten. Af de sålunda omkomne var endast den ene, Åman, som är född 22 Mars 1865, gift och bosatt i Blekinge. Han efterlemnar dessutom 4 minderåriga barn. Södergren var född 16 Maj 1876 och Lundgren, som väl var ogift, men som på nyåret skolat ingå äktenskap, var 23 år gammal. Han efterlemnar dessutom en åldrig moder, hvars enda stöd-och hjälp han var och vid hvilken ban, som var en exemplarisk, absolut nykter ung man, varit fästad med varm kärlek.
Alla tre voro de erfarne, duktige sjömän, och olyckan får väl sålunda skrifvas på de vidriga omständigheternas konto — hafvet har emellertid åter kräft sin årliga blodsskatt vid vår kust.
Sedan ofvanstående skrifvits, har underrättelse — ingått om, att liket af en af de drunknade, Alfred Södergren, påträffats af samme man, f. skoll. Elfner, som först påträffade den förolyckade kuttern. Det låg uppkastadt på land bortom Kopparsvik och var illa tilltygadt af vågorna, som slungat det. mot strandens hvassa stenar.
Bakre delen af hufvudet är sönderslagen; under hakan och på pannan har liket förfärliga krossår och ser för öfrigt mycket vanstäldt ut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 December 1897
N:r 187
angående skeppet Maries, kapten E. Wessman, kaveri vid Högklint i somras afgafs i torsdags i Stockholm.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 November 1896
N:r 173
har inatt farit illa med skeppet Maria ute vid Högklint, och då detta skrifves finnes endast några lösa vrakdelar kvar af fartyget. Kl. 9 igår afton gingo nämligen masterna öfverbord och vid 10-tiden slogs skrofvet af den våldsamma sjön midt itu, hvarpå lösa delar drefvo till sjö. En del af kollasten hade förut bergats och inbogserats Karen af Aina.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Augusti 1896
N:r 118