Högklint och Getsvältan.

— 3/4 mil söder om Visby. —
Några timmar på Högklint en stilla och solig sommardag måste vara verkliga högtidstimmar för den, som älskar vackra, storartade utsigter af haf och land, af strand och skög, af klippor och grottor, afifjärran framträdande tempelruiner, stadsmurar och fästningstorn.
Sådana utsigter erbjuder i rikt mått den med 151 fots höjd öfver hafvets yta framspringande udden Högklint, hvilken står liksom en kolossal skyddsmur i söder för den mycket lindrigt bugtande hafsvik, vid vilkån Visby är beläget; och hvilken vik längst i norr begränsas af udden Stenkyrke-huk. När, man, genom eller förbi Fridhems park k??????it ut på den lilla slätten vid Buske fiskläge, och derifrån. antingen på den smala, mellan lossnade klippblock långs randen af den branta sluttningen uppåt slingrande gångstigén eller på kösrägen genom Nygårds-hage hunnit upp till Högklints väldiga, gräsbevuxna a så ’stannar man några ögonblick, öfverraskad och hänförd. Bakom’si har mänh den nyssnämda Hägen då dess friska, för ett nordiskt landskap karakteristiska barrskog, hvars färgtow är så allvarlig ock nästan me: lafikolisk, men året om oföränderligt densamma. Framför sig ser man det friska, lifliga, blå och glittrande; mén städsé föränderliga hafvet så långt blicken når — Hafvet, som både i si hyila och i sin rörelse är’så rikt på glans och skiftande färger. Blickår mån mot norr, så synes till höger prinsessan Eugénies i schweéitzerstil (åren1861 och 1862) uppförda sommarvilla Fridhem, romantiskt och vänligt belägen i en af utomordentligt vackra, pyramidaliska granar bestående skogsdunge, hvilken af den höga ägarinnan. blifvit smakfullt ordSv till en äkta nordisk park med inflyttade, löfträd och brokiga. blomSLOrRpapRer Eör, stormen ; är, detta furstliga fridshem skyddadt, å södra sidan af Högklint, å den norra af Nygaras-brutt, sasom en tvärt afbruten udde benämnes. Mellan dessa uddar ochynedanförs Fridhem” bildar hafvet dekal eng liten vik: närmast stranden lyser genom det ljusa vatthet bottenhällen fram med sina hvita och röda stenar och bruna växter; men allt efter söm bottnen sluttar utåt, blir vattnets färg allt blåare, tills den, ute på djupet, blir alldeles mörkblå. Och blicka vi vidare framåt, skåda vi höga, branta, gulgrå stränder med här och; der smärre uddar: vi se Kopparsvik med sina pildungar, vi se röken stiga upp fråficement- och kalk-ugnarna derstädes, vise på höjden der Svan de många väderqyvarnarna.
Derefter stannar blicken och dröjer med förtjusning vid taflan af den monumentala, forna hansestaden, som i detta fjärran, isommarvarm belysning, visar sig i all sin höga, ålderdomliga skönhet. Omgifven af sin ringmur, som prydes af högre och lägre torn, och som i Norden icke äger sin like, höjer sig staden med tempel och kyrkoruiner och en oredig massa af boningshus midt ibland rikt grönskande omgifningar. Bortom staden har kusten i allmänhet tvärbranta konturer, tills den längst bort, förminskad och med ble: kare färger, slutar med en udde, bakom hvilken stranden kröker sig inåt och derigenom blir härifrån osynlig.
Att utsigten från Högklintiär hika egendomlig som hänförande, hafva många vidtbereste män i starka ordalag förklarat. Man har hört dem :berätta än om likheten af vattnets som: marfärg med Medelhafvets, än om de ljusa, strändernas likhet med Italiens; och en tysk författare, Ludv. Passarge, har uttalat sin hänförelse i följande ord: Visby murar och torn visa sig ingenstädes rer majestätiska än på detta afstånd Sedd från Högklint, höjer sig staden omedelbart ur och öfver bhevke strålande och härlig såsom en ur horisontens töcken uppgående stjerna. Vi räkna ännu en gång torn efter torn och sämtliga templen; och för vårt inre öga framstiger historien om denna den underbaraste bland Nordens städer, och man leémnar icke denna plats utan att känna en flägt af den ande, som talar ur Egyptens tempel, ur Akropolis ruin i Atén, tr pelarfragmenten på Roms Forum.
I Nationalmuséum finnes en af den berömde marinmålaren Joh. Kristian Berger (död 1871) utförd öch af prinsessan Eugénie (år 1868) föräråd oljemålning, framställande i natur trogna och glänsande drag den utsigt, hvärs säregna lynne här i korta ordalag blifvit antydt.
Vänder män sig möt söder, så ser man en romantiskt vild kuststräcka, der! Röfvar Liljas håla gömmer sin pittoreska hemskhet bakom en lång, fristående klippa, som liknar en fästningsmur, och der; längre fram, den ena udden bakom den andra springer fram med branta profiler, af hvilka uddar Stafklint är den sista, som härifrån är synlig.
På Högklints gräsbevuxna högslätt ser. man flerestädes tecken till remnor, i hvilka matjorden är rikareioch gräset, frodigare, . Dessa linier på berget bebåda framtida ras. Ty,när vågorna; förr eller senare, hunnit-att vid bergets fot än vidare söndersmula och urhålka det der befintliga, lösare mergel-lagret, då skola; ehligt tyngdlagen, de öfre partierna, som nu upptill på flera ställen skjuta dristigt fram och som synas liksom Hängandei luften, nedstörta, och Högklint skall sedan visa sig i nya former. Om sådana, längesedan och senast år 1845, skedda större ras vittna de huller om bullet nedramlade klippstycken, som ligga i vågsqvalpet vid bergets fot.
Men — det är icke blott uppe på bergslätten som man har märkliga taflor att skåda.
Genom en skrefva i bergets vestliga utsida och på en der, genom ägarens af Nygårds närbelägna herregård berömliga försorg, anbragt trappa stiger man ned, vid pass 30 fot, och kommer till en vacker och rikt gräsbevuxen terrass. I dess nordliga del finner man här en förunderligt danad, 8 till 10 fot djup grotta, hvars väldiga tak hvilar på en sned, fristående stenpelare; hvilken genom ’sin hårdare art motstått vågornas förstörings-arbete, när de i urminnes tid urhålkade grottan. Denna grotta kallas Getsvältan, och en af S. gjord teckning deraf pryder detta blad. Anledningen till namnet hår varit, att getter och får, som betat öfverst på berget, blifvit löckade af det frodigare gräset å terrassen och lyckats krafla sig ned genom skrefvan, men icke kunnat SR upp samma branta väg. Sedan de afbetät gräsplaånen, häfva de der Mätt svälta och dö af hunger och törst.
På samma terrass, något längre norr-ut, finnes äfven en annan mindre grotta. Men hvart vandraren vänder sig, vandre han varsamt, ty intet stängsel varnar för bråddjupet utanför den vidpass 120 fot höga, nästan lodräta bergväggen.
Professor Gustaf Lindström, som i många förträffliga skrifter med ord och bilder har skildrat äfven sin fäderneös geologiska förbållandenj, har i sitt arbete »Geologiens gruänder», bland annät, beskrifvit bergsbildningen på Gotlands branta vestkust och såsom den visar sig vid Högklint. Af denna beskrifning förstår män lätt, hur de många utskärningärnaoch grottorna i fordomtid hafva tillkommit. Den lärde författarens ord lyda i sammandrag:
Nederst vid hafvet ser man en underbädd bestående åf blå, tunnskifvig, mycket lerhaltig mergel-skiffer, i hvilken knölar af korallkalk ligga inblandade. Detta lager öfvergår upptill i en mergel-skiffer, som omväxlar med tunna kalkstens-skifyor. Dessa tilltaga i mäktighet och mängd ju högre upp man kommer, till dess att man anträffar endast en tät, hård kalk, som ligger i 2 till 3 fots mäktiga hvårf och som bildår det tredje lagret: Detta lager åtskiljes från det närmast lägre genom sin rikedom på enkriniter (förstenade liljelika stråldjur), af hvilkas sönderbrutna delar ofta stora klippstycken äro bildade. Dessa lager ’betäckas öfverst afen härd kalk, som ligger i oregelbundna bankar och som innehåller lemningar af koraller och enkriniter.
C. J. Bergman.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.

På Fridhem.

Vi äro framme. Dock — ännu hafva vi god tid till middagstimmen och hinna så ledes beqvämt göra en afstickare till Högklint. Vi fortsätta således vägen fram och få dervid tillfälle att bilda oss en god föreställning om den ganska vidtomfattande utsträckning, som Fridhem er: bjuder. Ty allt som vi se här inom det vätta rutstaketet hör till dess egor.
Vägen svänger nu af till höger. Der slutar också Fridhemsparken. Vi lemna: det täcka stället bakom oss och fara fram öfver en långsträckt platå med öppen ut: sigt öfver hafvet. Vi äro vid Högklinten.
Hoppla, det bär uppåt med rask fart.
Väglaget är stenigt och skrofligt. Hästarne slinta vid hvart steg, piskan klatschar flitigt i luften, ackompanjerad af körsvennens rop. Men framåt och uppåt går det. Ptro, nu stå på vi toppen af klinten med åkdon och allt. Färden var litet riskabel, det medges, men ha vi icke lön för mödan ?
Högklinten, på hvilken vi befinna oss, är majestätisk att skäda, störtar nästan lodrätt ned i hafvet, som vi skåda mer än 150 fot nedom oss. Anblicken af bafvet är här ännu mera praktfull än vid vår första anhaltstation: vi befinna ju oss nu på en vida ansenligare höjd.
Här till höger se vi det täcka och vänliga Fridhem, midt i ett lika friskt som vildskönt strandparti. Dess pikanta villor äro infattade i en ram af härligt grönskande granar. Der bakom, norrut, presenterar sig åter Visby, fast i mycket förminskad skala.
För att icke längre förlora oss i naturbeskrifningar taga vi farväl af Högklint, anträda återtåget med öflig försigtighet, kasta ännu en blick öfver den trollska marinen, för att fördjupa oss i Fridhemskogens dunkel igen. Vi äro åter framför hufvudingången till parken. Vi afskeda vår körsven och stiga på.
En af prinsessans trotjenare, en äldre man med mildt vänligt utseende, klädd i hertigligt livré, kommer ut ur schveitser villan midt för entréen och ber oss vara välkomna. Prinsessan är ännu ute isko gen, der hon vistas hvar förmiddag, men ekipaget har nyss farit för att hämta henne, hvarför hon snart är hemma. Vi begagna tiden för att göra våra rekognoseringar i parken.
Vi dess norra ända se vi en mindre bygnad 1 schveitserstil. Der bodde prinsessan första året hon tillbragte på sitt kära Fridhem, sommaren 1861.
Första dagen hon tog sitt nya som marhem i besittning öfverraskades hon med en serenad af herrar och damer från Visby, hvarvid bl. a. äfven afsjöngs följande stämningsfulla stycke, som jag icke kan neka mig nöjet här meddela. Det var författadt af en af de närvarande damerna och utfördes på melodien »Neckens polska».

»Se vid hafvet invid Högklintshällen
Fridhem sträcker mot dig sin famn.
Hviskar längtansfullt i sommarqvällen
O, furstinna! ditt dyra namn.

Var välkommen till det egna hemmets ro,
Der din lifvakt blott bli kärlek; hopp och tro,
Men der du uti ostörd frid
Får vjuta utaf sommarns korta tid.

Svärma fritt och dröm i månskensstunden,
När den strålande dagens drott
Sig bereder till korta blunden
Uti Thetis’ demanteslott.
Nu som förr har du på hälleberget bygt,
Derför kan du än i stormen lefva trygt
På ditt Fridhem, och fri och glad
Der slumra in vid hafvets serenad.»

Året derpå, 1862, blef den stora och egentliga villan färdig. Det är denna, som ligger alldeles vid ingången från landsvägen. Liksom den mindre bygnaden är äfven denna af trä och i schveiserstil.
Kring nedre våningen löper åt husets trenne sidor en bred, komfortabel veranda, prydd åt hufvudfasaden med en präktig uppsättning af blomstervaser samt slingerväxter.
Derutanför är en fri och öppen plats, som omedelbart gränsar intill parken. Här ser man, blandade med löfträd, de mörka granarne, de evigt grönskande. Det är just denna nordiskt friska granvegetation, hvilken omsluter Fridhem, som ger åt stället ett så eget och pittoreskt skaplynne, helst den aromatiska grandoften uppfriskas af de svalkande vindarne från hafvet och åstadkommer en den angenämaste bouquet. I fulla drag vjuter man deraf. Man tycker sig liksom insupa helsa vid hvarje andetag.
I denna skogspark äro slingrande gångar anlagda, hvilka på de uf naturen bildade strandterrasserna föra vandraren omkring till angenäma hviloplatser, än till en at smäckra spalierer uppförd luftig kiosk, i imitation af en fågelbur med pryd: ligt sirad vindvisare på toppen, än. till en grotta, än till ett litet tempel, flätadt af obarkade granstammar och qvistar, fullkomligt au nature, o. 8. v. Öfverallt finner man uppstälda långs gångarne beqväma soffor och stolar iimiterad björk eller hopfogade af trädrötter, fantastiskt utskurna i form af ormar och fåglar m. m. eller, enligt allra nyaste modet, försedda med markiser att fälla upp och ned.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Oktober 1884
N:r 86.

Förloradt.

En Schal förlorades söndagen den 8 Juni på Högklint. Den rättsinnige upphittaren anmodas inlemna densamma Tranhusgatan nr 4, 1 tr. upp.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Juni 1884
N:r 48.

Oskarshamnsbornas lustresa

hit i söndags skildras utförligt af deras båda platstidningar, af hvilka skildringar framgår, att belåtenheten med lustfärden varit stor och allmän hos deltagarne.
Ännu en lustresa hit ämna Oskarshamnsboarnå företaga, om ett-tillräckligt antal deltagare anteckna sig tills i dag. Ångfartyget »Tjelfvar» inlöper i så fall i morgon afton kl. 8 på sin ordinarie tur till Oskarshamn och hämtar de lustresande, hvilka hemföras af ångfartyget »Visby», som äfgår härifrån vid vanlig tid i öfvermorgon på qvällen.
Anstalter äro träffade af resekomiterade för utfärder till Fridhem, Högklint, Getsvältan m. fl. ställen, hvarjämte lustfararne komma att gemensamt besöka ruinerna och fornsalen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juli 1882
N:r 56

En lustresa

med ångfartyget Gotland företogs i tisdags afton af närmare 200 personer. Färden stäldes till Högklint och gynnades af klar himmel och fullkomlig vindstilla. Fridhem helsades med kanonskott och musik, som besvarades med flaggning från furstinneborgen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Juli 1880
N:r 57

Utanför Högklint på Gotland,

aqvarell af J. Hägg, har inköpts af föreningen för nordisk konst.
— ”Sommardag” aqvarell af Anna Gardell, har konstföreningen tillhandlat sig.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Juni 1877
N:r 44

Undervattensbåtar

ha visat sig utanför Visby i lördags och igår. Särskildt igår afton vid half 6-tiden syntes en sådan gynnare mycket tydligt på ungefär 3,000 meters afstånd från Högklint göra åtskilliga evolutioner både öfver och under vattnet för att till sist med god fart försvinna norrut. Ingen flagga syntes eller annat igenkänningstecken.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 25 Maj 1915
N:r 117

Manne Runstens utställning

i stadshotellets vidbygge har, glädande att omtala, omfattats med ganska lifligt intresse af den konstälskande allmänheten. Utställningen är också väl förtjänt af ett besök.
Af de utstälda konstverken, som alla vittna om ett samvetsgrant arbete och en brinnande håg hos den unge konstnären att arbeta sig fram till själfständig uppfattning och originelt framställningssätt, hafva följande redan funnit köpare: målningarna Högklint och Gamla hus (pris resp. 250 och 200 kr.), trenne teckningar (karikatyrer) samt etsningarna Gammalt hansehus (2 ex. sålda), Östra ringmuren, Hobergsgubben (2 ex.), Svarta gatan och Hufvud.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 26 Juni 1913
N:r 144

Frälsningsarmén

hade i går anordnat söndagsskolfest å Högklint. I festen, som pågick från 12-tiden på middagen till någor öfver kl. 6 på aftonen, deltog ett 80-tal barn med ledare. Festdeltagarne undfägnades med smörgårsar, mjölk och kaffe, och man roade sig på bästa sätt med lekar och dyl. Glädjen var stor, och likaså belåtenheten.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 Juni 1913
N:r 135

F. K. P. R.

härstädes har ur flykt till Högklint på söndagen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Juni 1913
N:r 134