Etikett: Hellvi

Hellvi socken ligger vid Gotlands nordöstra kust.
Gårdsnamn: Annexen, Harde, Hemmungs, Ire Lilla, Ire Stora, Kyrkebols, Kännungs, Längers, Malms, Norrgårde, Nystugu, Saigs, Stengrinde, Sudergårde, Vivlings.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby, rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i dag hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunnit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarna emellan och som ej trots såväl pastorn som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikandar yrkade att få behålla hos sig makarnas två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehålla.
Svaranden: detta mål har ett viset sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker mad detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet.
Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad det rör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandena anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden. Hvad då oenigheten i äktenskapat angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvande öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dela i Stockholm; huru hon der förhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren. Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd.
Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster jag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniakor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan fortjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandena inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskot för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.

Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla af käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet. Utslag 10 December.

För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.

För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhusparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.

Till förmyndare för makan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.)
Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blef i Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som mureri handtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall. Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar och begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. En dag hade kan gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ombedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Den 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, ginge de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket dock var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade kan sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.

Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägaren K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa vore till antalet 5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt 4 i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Joh. Jak. Hellström, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Seigs, hans svåger, f, hemmaneägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmaneägaren Ant. Stenberg, Längers, samtliga på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnekade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelskamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtliga borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dela i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen vore efterapade, förklarade kan bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt. Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarna som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmännen, allt enligt 18 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända avisar från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
(Länsfängelset.)
Många förfalskningar. Ransakning har i går hållits med den förut omnämde hemmansägaren Karl Johan Löfgvist från Hägvide i Lärbro, hvilken af kronolänsman Smedberg införpassats till härvarande länsfängelse såsom förvunnen till förfalskning af åtskilliga papper i riksbankens afdelningdontor, samt i Gotlands Enskilda bank. Löfgvist har sedermera inför fängelsedirektören erkänt ännu några förfalskningar i tre sockensparbanker. De förfalskade papper han nu vid ransakningen erkände sig hafva tillverkat och belånat voro följande:

  1. En lånehandling i riksbankens afdelningskontor af 30 Januari 1888 å 450 kronor. Som utgifvare stod Löfqvist sjelf, som löftesmän hemmansägarna Johan Olofsson, Vikers i Lärbro, och Johan Olsson, Hägvide i Lärbro. Vittnen voro nämdemannen A. E Englund, Banna i Lärbro, samt dennes son Adolf Englund. Alla dessas namn voro skrifna af Löfqvist sjelf.
  2. En lånehandling i riksbankens afdelningskontor å 400 kronor, daterad 23 April i år. Å denna stodo namnen Johan Olofsson, Elof Edmark och Mårten Olsson, alla falska. Med denna handling följde ett öfverkorsadt koncept, dateradt 12 April och lydande på 450 kronor. Äfven här voro namnen, desamma, falska. Papperet hade följt med, emedan vederhäftighetsintyget befann sig på detsamma.
  3. En lånehandling i riksbankens afdelningskontor, lydande å 600 kronor, och daterad 7 Maj 1888. På denna stod ofvannämde Olofsson som låntagare; för öfrigt voro namnen de samma som på förra papperet och likaledes falska.
  4. En lånehandling i Gotlands Enskilda bank lydande å 500 kronor. Som utgifvare stod här O. Olsson, Hägvide, och som löfesmän Mårten Olsson, Hagvide, samt gårdsmannen Elof Edmark. På blanketten stod Löfqvists eget namn.
  5. En lånehandling i Gotlands enskilda bank, lydande å 500 kronor. Samma namn som här ofvan.
  6. En lånehandling i Gotlands Enskilda bank, lydande å 325 kronor. Här voro de förfalskade namnen broderns Gustaf Alfred Löfqvist, Norrgårds i Hellvi, och svågerns Johan Hedström, Hellvi. Det tredje namnet, Anton Stenberg, Längers i Hellvi, var deremot äkta.
  7. n lånehandling i Fårösunds sparbank å 400 kronor, troligen utgifven år 1883. De förfalskade namnen voro broderns och svågerns.
  8. En lånehandling i Kappelshamns sparhank å 650 (750?) kronor med broderns och svågerns förfalskade namn. Utgifningetid antagligen 1884.
  9. En lånehandling i Lärbro sparbank å 130 kronor, utgifven år 1885 eller 1886. Äfven här voro brodern och svågern löftesmän. Förfalskningarnas belopp stiger sålunda till en summa af omkring 4 turen kronor. Af dessa falska papper förevisades vid rätten endast riksbankens tre; enskilda banken var ej närvarande genom något ombud, ej heller någon af sparbankerna.
    De penningar, som Löfqvist erhållit å de falska handlingarna, har han användt dels till omsättningar, så att några af de här ofvan upptagna skuldbeloppen nu ej äro så stora utan delvis af betalts. Svaranden nekade bestämds till att han hade haft någon hjelp vid förfalskningarna; han hade sjelf verkstält dem alla, sjelf hos kronolänsmannen anhållit om och fått vederhäftighetshevis för löftesmännen och sedan insändt handlingarna med posten eller genom kommissionär i Visby.
    Upptäckten af förfalskningarna hade skett derigenom att en af de falska löftesmannen Johan Olofsson, Vikars blifvit lagsökt för ett af Löfqvist ej i rätt tid omsatt lån. På ombudsmannens i riksbanken fråga huru Löfqvist gått till väga för att dölja för sina löftesmän, att han användt deras namn, då ju bankerna alltid plägade avisera, svarade den anklagade att han, som körde posten mellan Othem och Fårösund, på postkontoret i Läroro alltid plägade få bref och tidningar till sina grannar. Brefven från riksbanken hade han lätt att igenkänna på deras stämpel, på dem från enskilda banken kände han igen på stilen.
    Hvad reversen å 130 kronor i Lärbro sparbank beträffar kände bankens styrelse redan till denna förfalskning och för att tillgodogöra sig för beloppet hade han måst lemna dem ett qvartal af legan för postkörningen samt en häst.
    Om sina lefnadsförhållanden berättade Lötqvist att han var född 1 Sept. 1842 i Hellvi socken. Föräldrarna äro Karl Johan Löfqvist och hans hustru Anna Sofie, båda ännu i lifvet och boende å Norrgårda i Hellvi. Till år 1877 vistades han i hemmet, då han mod 3 tusen kronors hjelp hemifrån köpte 1/8 mantal Längers i Hellvi för 5,600 kronor. Detta hemman ägde han till 1880, då han, medan det låg under skifte, sålde för 4 tusen kronor, för hvilken summa han nyssnärada år förvärvade 7/64 mantal Hägvide. År 1872 gifte han sig och fick i hemgift 800 kronor, Som orsak till förfalskningarna uppgaf han ständiga penningesvårigheter, uppkomna genom förluster, dels på Längers, dels på borgen; bland annat hade han förlorat 700 kronor i Klintbonas på Kyllej konkurs. Det var då han belånat det falska papperet i Kappelshamns sparbank.
    För vidare utredning uppsköts ransakningen.

Med den för stöld af bröd häktade drängen Karl Johan Herman Klint, i tjenst hos bagare Lyberg, hölls vid samma tillfälle ransakning. I den utmålats från den anklagades husbonde, hvarpå han blifvit häktad, hette det att han onsdagen 13 dennes saknat omkring 20 stycken s. k. grof bröd, hvarjämte han förlorat åtskilliga persedlar, och för alla dessa stölder misstänkte han Klint, enär denne på senare tiden varit mycket begifven på starka drycker, hvilka han, som varit mycket sparsam om sin lön, på något sätt måste ha förskaffat sig.
Den tilltalade erkände nu, likasom förut vid polisförhöret, ehuru då först efter nekande, att kan ofvannämda dag, stortorgdagen, tillegnat sig 14 eller 15 grofbröd, af hvilka han aflenmat tre eller fyra hos hustru Bolin, hvilken hade brödförsäljning för bagare Lyberg. Hustru Bolin var också uppkallad, men fans ingen anledning antaga att hon afvetat, det bröden varit stulna. På hennes fråga, hvarför Klint kommit till henne med bröd som hon ej reqvirerat, hade han svarat, att det skulle skrifvas upp dagen derpå, och då häri ej låg någonting ovanligt, hade hon nöjt sig med svaret. Ytterligare 5 bröd hade han aflemnat hos sina föräldrar, boende på Klinten. Fadern, förre artilleristen Klint, berättade att sonen vid tillfället kommit ned till fadern i källaren och der sagt att han lemnat modern bröd förtvätt, som hon verkstält åt honom, och på faderns fråga: du har väl aldrig blottstält dig? — hade han svarat: ä, så pappa pratar. Ej heller han kunde misstänka brödens oärliga åtkomst, då de burits hem så öppet, Ett af bröden hade förtärts, de öfriga återlemnats.
Återstoden af bröden, som lågo i en likaledes Lyberg tillhörig korg, hade Klint derefter stält in hos hökaren K. Olsson vid torget. Angående detta berättade Klint, att han under den tid han varit i arbete hos kakelugnsmakare Cedergren gjort bekantskap med Olsson samt att denne, sedan Klint kommit till Lyberg, vid flere tillfällen, då han träffat Klint sagt till honom: hör du, du kan gerna ibland skaffa mig litet bröd. Enligt Klints åsigt hade det varit Olssons mening att den tilltalade skulle stjäla bröden, ty annars kunde ju Olsson ha gjort reqvisition hos bagaren sjelf. Vid nu ifrågavarande tillfälle, hade Olsson, enligt Klints berättelse, stått i dörren till sin bod och, då Klint kommit med korgen, sagt: Jaså, har du bröd nu; det var bra det — hvarpå han, då korgen kommit in i boden, stält den innanför disken.
Olsson, som var inkallad, sökte nu i ett längre, vidlyftigt försvarstal freda sig för denna skarpa anklagelse för delaktighet i stölden. Han påstod att han ej mycket kände Klint, som blott kört för honom några gånger med hr Cedergren hästar, att han aldrig talat vid honom, sedan denne kommit till bagare Lyberg, att Klint bedt honom om att få ställa in korgen i boden, hvilken kan medgifvit, då Klint var alldeles öfverlastad, samt att han med Klints hjelp stött korgen innanför disken för att den ej skalle stå i vägen. På morgonen hade Olssons dräng, som naturligtvis ej kände till hvems korgen var, tagit tre bröd derur till hästarna, och då sedan en pojke kommit för att hämta korgen och Olsson fått se att bröd vore tagna derur, hade han behållit jämväl de 5 återstående, i tanke att sälja dem och sedan liqvidera Lyberg, Han framhöll mycket starkt, att han ej hade skäl att misstänka någon oärlig åtkomst, då ju i bageriyrket det var vanligt att drängarna buro omkring brödet och sålde det till hvem som helst. Om han änskönt köpt brödet, hade han ej begått något straffvärde, mycket mindre nu, när han endast tagit korgen och brödet i förvar.
För att styrka sina påståenden bad han rätten höra upplysningsvis 14-åriga gossen John Pettersson, som varit vittna till när korgen lemnades. Gossens berättelse föreföll dock ganska sväfvande.
Mot Klint yrkade åklagaren ansvar äfven för öfverdådig framfart, fylleri och våld mot person. Samma dag stölden skedde hade han nämligen kört vildt på Adelsgatan samt tilldelat skräddaren J. Pettersson några knytnäfeslag. Klint erkände att han varit berusad och kört fort, men påstod att han blifvit förfördelad af Pettersson. Emellertid erkände han att han slagit honom.
Klint är född 1863 i Lärbro och har aldrig varit straffad.
Åklagaren yrkade ansvar å honom för fylleri, våld mot person, överdådig framfart och för stöld från husbonde samt å Olsson för delaktighet i stölden genom att gå tjufven tillhanda. Detta yrkande grundade åklagaren på Olssons tillvägagångssätt att icke alls om brödkorgen och bröden underrätta Lyberg, hvilken saken dock närmast gälda. Olsson bestred detta yrkande.
Etter öfverläggning dömde rådhusrätten Klint att för första resan snatteri undergå en månads fängelse samt för de öfriga förseelserna till 60 kronors böter eller i ena bot till 1 månad och 9 dagars fängelse. Klint försattes genast på fri fot. Olsson deremot ansåg räten ej hunna mot sitt nekande fällas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 September 1888
N:r 78.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Länsfängelset.
Inför norra häradsrätten fortsattes i dag den uppskjutna ransakningen med för barnamord häktade ogifta Maria Hallgren från Sudergårda i Hellvi. Åtskilliga vittnen voro till i dag inkallade för att om möjligt utröna, huru vida svaranden redan från början umgåtts med tanken att taga fostret afdaga.
Enkan Anna Brandt från Lingers ansåg att det ej varit svårt för Maria Hallgren att erhålla nödig hjelp vid förlossningen, enär pigan Anna Lingstedt och arbetaren Anders Bergström varit sysselsatta med potatissättning omkring 3 hundra alnar från svarandens bostad och att hon mycket väl kunnat se dem. På morgonen hade vittnet, på väg till Kyllej, träffat Hellgrens två barn i en hage och vid förfrågan efter modres hade det äldsta, gossen, sagt: Ha jär sjauk; dej finnar så mycke blod u vatten fran hennes häudä.
Hustru Sofia Lindbloms från Hemmungs hade biträds vid svarandens två föregående förlossningar. Hon vitsordade att Maria Hallgren alltid visat sig som en öm mor mot de andra barnen.
Arbetaren Anders Bergström från Hemmungs hade varit ute och satt potatis ungefär 3 hundra alnar från den byggning, der svaranden bor. Hon skulle, om hon velat, mycket väl kunnat göra sig hörd af dem. Han hade ej stannat qvar på fältet längre än till 12-tiden, då han blifvit sjuk och måste gå in.
Pigan Anna Lingstedt, likaledes från Hemmungs, vitsordade Bergströms uppgifter i hvad de rörde möjligheten för svaranden att göra sig hörd. Äfven hon hade varit borta från fältet ungefär en timme från kl. 12 för att äta middag. Ingen hade sett svarandens barn, som denna uppgifvit, gå med bud till enkan Brandt.
Rätten höll härefter öfverlaggning, sedan åklagaren, kronolänsman Smedberg, yrkat ansvar å Hallgren enligt 14 kap. 22 paragr. strafflagen, och dömdes Maria Hallgren enligt ofvan anförda lagrum till 5 års straffarbete samt att ersatta vittnena kostnaderna för obduktionen å fostret.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Augusti 1888
N:r 65.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld, begånnet mot polis, var i dag inför rådhusrätten inkallad förre artilleristen Johan Ahlsten. Han hade sistlidna midsommarafton sökt befria en kamrat, som anhållits af ordningsmakte först med godo och sedan genom sparkar. Sparkarna kostade honom 20 kronor.

Fickan full af kaffe tillgrep i lördags förre husbonden Oskar Fredrik Gardell från Karby, Roma, då han för tillfället var inne i den under Nybergska bokhandeln liggande saluboden, der han satt sig på en kaffebal. Tillgreppet åsågs af ett par i ett inre rum varande konstaplar. Gardell anhölls ute på gatan, men hade då hunnit kasta kaffet ifrån sig.
Svaranden erkände, men målet uppsköts för anskaffande af prestbetyg.

För olaga lotsning hade allmänna åklagaren efter anmälan från lottverket instämt sjökapten Frans Molander, hvilken 13 Juli 1887 skulle under det han var t. f. hamnmästare, lotsat ut ur hamnen Hertigens af Sutherland lustjakt Sans Peur. Enligt meddelande från Sans Peur befälkafvare från Bangkok i Siam, till svar på förfrågan af lottverket, skall befälhafvaren ha tillfrågat svaranden, om han ville lotsa ut fartyget kvartill denne svarat ja och derpå gjort det, samt lemnat jakten vid den vanliga platsen. Kapten Molander bestred detta under påstående att han endast, sin plikt likmätigt, svängde om fartyget och att hans qvarstannande ombord endast berott på att han, som under hertigens vistelse här skött åtskilliga af hans affärer i land, ej för tillfället haft tid att betala en i sista stund kommen räkning, utan måste följa med ut ur hamnen för att erhålla och ilandföra liqvid för räkningen. De lotspenningar, kapten Molander skulle ha erhållit, förklarar han varit bestämda för karlarna, hvilka kastat loss förtöjningarna vid afgången. För vittnens inkallande uppsköts målet.

Länsfängelset.
Inför Norra häradsrätten har i dag företagits ransakning med för barnamord häktade arbetaredottren Maria Mathilda Hallgren från Sudergårda i Hellvi socken. Af obduktionsprotokollet, afgifvet af provinsialläkaren doktor Holmén, framgick att fostret, ett fullgånget gossebarn, lefvat en eller ett par timmar efter födseln, samt att det kunde misstänkas, men ej med bestämdhet sägas, att fostret aflidit genom qvittning eller på annat sätt på grund af bristanda omvårdnad strax efter födelsen.
Den tilltalade, som förut födt 2 oäkta barn, berättade om förloppet, att hon blifvit mycket hastigt sjuk vid middagstiden 2 Juni och känt födslosmärtor, ehuru hon ej väntade sin nedkomst förrän 14 dagar senare. Hon hade förgäfves skickat sina båda barn det ena 7, det andra 5 år till en grannqvinna, hustru Lindblom för att få hennes hjelp, men ingen hade kommit, enär barnen ej åtlydt befallningen. Hon hade sedan i stående ställning, stödd mot sängen, ensam hemma (modren var borta på arbete) framfödt fostret, som fallit i golfvet, enär modern var så sjuk att hon ej kunde hindra det. Hon hade emellertid släpat sig upp i sängen och lagt barnet bredvid sig insvept i en kjol. Hon var nu så sjuk att hon trodde sig skola dö. Hon ville då ej att barnet skulle lefva efter henne, utan lade derför handen öfver dess näsa och mun och qväfde det på så sätt. Hur länge hon legat med handen öfver barnets ansigte kunde hon ej uppgifva, enär hon afsvimmat och varit utan medvetande i flere timmar. Då hon vaknade, var emellertid barnet dödt. Hon förnekade bestämdt att hon förut umgåtts med tanken att bringa fostret om lifter. Den hade hon fått först när hon lagt det i sängen. Hon hade aldrig färnekat sitt hafvandeskap.
Matilda Hallgren är född 31 Juli i 1857 i Lärbro församling. Fadren Petter Niklas Hallgren dog 17 Mars i år, modern är nu bosatt i Hellvi socken, och har dottern sedan sitt 22 år varit hemma och med sitt arbete bidragit till familjens uppehälle. Hon har aldrig förut straffats.
För vittnens inkallande uppsköts målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Juli 1888
N:r 59.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Såsom misstänkt för barnamord införpassades i lördags till härvarande länsfängelee ogifta Maria Hellgren, Sudergårda i Hellvi, Barnet föddes 2 sistlidne Juni och har lefvat ett par timmar efter födseln samt troligen dött genom yttre våld. Den häktade är omkring 30 år gammal.

Gotlands Allehanda
Måndagen 9 Juli 1888
N:r 55.

Publicerat

Utdrag av lagfartsprotokollet,

hållet vid lagtima hösttinget med Gotlands norra härad å tingestället Allekvia den 1 oktober 1928.
§ 69.
Av orsak, som under § 63 här ovan i protokollet förmäles, utfärdades följande
Kungörelse.
Att Olof Niklas Lundin den 21 januari 1919 vid Gotlands norra häradsrätt sökt och denna dag fullföljt ansökning om lagfart å 7/128 mantal Stora Ire i Hellvi socken, vilken fastighet han enligt bouppteckningsinstrument och arvsförening den 12 augusti 1889 bekommit i arv efter sin avlidne fader Lorens Niklas Lundin, men att, enär arvlåtarens åtkorast till fastigheten icke blivit styrkt, ansökningen förklarats vilande, det varder jämlikt 10 § lagfartsförordningen härigenom kungjort. Som ovan
På Häradsrättens vägnar:
Aug. Toll.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 december 1928
N:r 290

Publicerat

Automobilskattemedel till vägarbeten.

Länsstyrelsen tillstyrker hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av vägstyrelsen i Gotlands norra härad gjord framställning att bidrag ur automobilskattefond lämnas med 2/3 av de beräknade kostnaderna till vissa vägarbeten. Dessa äro ombyggnad av en bro över Vägomeån i Lärbro å landsvägen Othem—Hellvi, grundförbättring å landsvägen Visby-Etelhem mellan avtagsvägen till Sjonhem och avtagsvägen till Halla samt grundförbättring och breddning av bygdevägen Martebo kyrka—Martebo järnvägsstation. Bidraget av automobilskattemedel skulle efter ovannämda beräkningsgrund bli sammanlagt 39,446 kr. 67 öre. Därest bidrag till samtliga företag icke kan på en gång lämnas, böra desamma komma i åtnjutande av sådant i ovan nämd ordning.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 22 november 1928
Nr 275

Publicerat

Hovillusionisten Max Hofzinser

ger ännu ett uppträdande här i Visby, nämligen vid en nattiné å godtemplarlokalen vid Mellangatan om lördag. I kväll troljar han i Rute och routen går sedan över Hellvi, Lärbro, Slite, Hemse, Burgsvik, Klintehamn till Roma, där de Hofzinser tänker visa sina sista hokus pokus för denna sejour. Programmet är, som förut nämts särdeles underhållande och utföres elegant.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 November 1928
N:r 260

Publicerat

För visat deltagande

i vår stora sorg vid vår kära moders Jacobina Falcks bortgång och den stora blomstergärd, som lämnats vid hennes bår, bedja vi att till släkt och vänner få framföra vårt innerliga och vördsamma tack.
Norrgårda i Hellvi den 14 aug. 1928.
BARNEN.
C. G. PALM.

\"\"

Gotlands Allehanda
Onsdagen 15 Augusti 1928
N:r 190

Publicerat

Lärarevalen i Visby Överklagade.

Folkskolläraren Sten Lindström i Hangvar har hos domkapitlet anfört besvär över skolrådets i Visby förslag till återbesättande av två läraretjänster vid Visby stads folkskolor samt över det på grundval av detta förslag den 16 juli verkställda valet, vid vilket som bekant den i andra förslagsrummet uppförde Knut Håkegård, Hellvi, och den i sjätte förslagsrummet uppförde Samuel Tingström härstädes valdes till innehavare av de båda tjänsterna.
Klaganden anser, att han borde erhållit förslagsrum före åtminstone den i femte förslagsrummet uppförde. Dennas överlägsenhet i undervisngsskicklihet enligt seminariebetyget kan ej giva honom företräde, då han i övriga avseenden är klaganden underlägsen. Klaganden har nämligen högsta betyg från fyra skoldistrikt i fråga om nit och förmåga att upprätthålla ordning samt leda ungdomens uppfostran. Den i femte förslagsrummet har ej något tjänstgöringsbetyg alls. Klaganden anser också, att seminariebetyg rörande fallenhet för lärarekallet samt undervisningsskicklighet är mindre tillförlitligt än tjänstgöringsbetyg. Dessutom åklaganden absolut överlägsen samtliga å förslag uppförda ifråga om kunskaper och färdigheter. Redan hans student- och folkskollärarebetyg ära högre än de flestas. Därtill kommer sedan klagandens studier vid Uppsala universitet i många för lärarekallet viktiga ämnen, framför allt pedagogik, huvudämnet i klagandens kandidatexamen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 8 Augusti 1928
N:r 184

Om Oss Drivs med WordPress