Etikett: Havdhem

Havdhem socken ligger på södra Gotland.
Gårdsnamn: Allmungs Lilla, Allmungs Stora, Anningåkre, Antarve, Bols, Burge, Gimbrings, Hajslunds Lilla, Hajslunds Stora, Havor, Hemöstris, Kulle, Kvinnegårde, Kälder, Libbenarve Lilla, Libbenarve Stora, Lingvide, Livsungs, Nickarve, Prästgården, Rangvalds, Rommunds, Rosarve Lilla, Rosarve Stora, Sigers, Sigters, Snauvalds, Snevide, Spenarve, Uddvide.

Publicerat

Folkpartiets valsedel.

Folkpartiets Gotlandsförbund har nu fastställt sin kandidatlista till höstens riksdagsmannaval och den har följande utseende (med 1:e resp. 2:e suppleanter inom parentes):
Riksdagsman Johan Ahlsten, Hemse (Lantbr. Aug. Jacobsson, Havdhem, Kyrkoherde Erik W. Amer, Eksta).
Fru Margit Lindström, Klintehamn (Landsfiskal Berthil Bonde, Slite, Bokhandlare Hans Pettersson, Visby).
Folkskollärare S. G. Tingström Visby (Verkmästare Ragnar Johansson, Fårösund, Folkskollärare Sten Sandelin, Guldrupe).
Lantbrukare Ragnar Ottosson, Bro (Polisman Herman Larsson, Garda, Lantbr. Bertil Jakobsson, Stånga).
Fiskare Karl Hallander, När (Lärarinnan Edit Lamberg, Västerhejde, sergeant Bo Hoppe, Visby).
Lantbrukare Em. Sandborg, Gothem (Flaggjunkare Bo Edlund, Fårösund, Lantbr. Henry Grönhagen, Mästerby).

Gotlänningen
Onsdagen 6 augusti 1952
Nr 179

Publicerat

Jordfästningar

Till gravens ro i vigdes i går stoftet efter f. smeden Ernfrid Pettersson, Lickershamn i Stenkyrka. Som inledning på den högtidliga akten sjöngs ps. 119: 1-2, varefter kyrkoherde Erik Björlander höll griftetal med utgång från Upp. 1: 17-18. Efter jordfästningen sjöngs ps. 542: 6-8. Under det att kantor Nils Åkerbäck utförde sorgemusik på orgeln utbars kistan och sänktes i graven. Vid denna nedlades en rik och vacker blomstergärd.

På måndagen vigdes stoftet efter f. lantbr. Oskar Olsson., Gimrings, Havdhem, till griftero. Efter samling i sorge-guset, där en kort andaktsstund hölls fördes den avlidne i procession till Elimkapellet. Fru Annie Thomsson utförde på orgel Händels Largo. Därefter sjöng baptistförsamlingens blandade kör »Ser du den staden Jerusalem» och sången 746 i Psalmisten sjöngs unisont. Fru Aina Wik sjöng »Inga skuggor» och pastor Ragnvald Wik förrättade jordfästningen. Han erinrade i sitt tal om den avlidnes redbara vandel och varma gudsfruktan vilken särskilt funnit sitt uttryck i hans offersinne och intresse för församlingen. Han tillhörde under många år församlingens diakonkår och tidigare i sin ungdom var han körens ledare. Efter jordfästningen sjöng kören en sång som den avlidne en gång övat in med sångarna, nämligen: »Och jag såg en ny himmel». Sången 625 sjöngs och under det fru Thomsson spelade »Sorgmarsch» av Chopin bars kistan ut och fördes till kyrkogården där en rik blomstergärd nedlades. För släktingarna talade mågarna Karl-Gustav Carlsson och Bertil Karlström och en broder till den avlidne. Pastor Wik nedlade baptistförsamlingens krans.

Till den sista vilan vigdes i går stoftet efter änkefru Fredrika Karlsson, f. Nordström, Visby. Akten förrättades i Östra gravkapellet, där domkyrkoorganist L. Siedberg spelade sorgemusik under samlingen. Som inledning sjöngs ps. 21, varefter pastor Nils Bergström förrättade jordfästningen och talade över orden i Jes. 40: 5-8. Sedan ps. 557: 1 och 5 sjungits utfördes ett violinsolo och till sist skedde gravsättning på östra kyrkogården, där en riklig blomstergärd nedlades.

På tisdagen jordfästes i Östra gravkapellet änkefru Anna Olofsson, f. Klang, Visby. Som inledning spelade musikfanjunkare Ernst Pettersson ett violinsolo och sedan ps. 21 sjungits förrättade pastor Nils Bergström jordfästningen, varvid han höll en betraktelse över orden i Kor. 13: 4, 7, 13. Akten avslöts med ps. 355: 1-3 och efter ytterligare ett violinstycke till domkyrkoorganist Siedbergs ackompanjemang fördes kistan till norra kyrkogården där en rik och vacker blomstergärd nedlades.

Gotlänningen
Onsdagen 6 augusti 1952
Nr 179

Publicerat

HAVDHEM

En stämningsmättad högtid fick besökarna i Elimkapellet, Havdhem, uppleva i söndags förmiddag. Efter unison sång höll församlingens pastor, Ragnvald Wik, parentation över en hemgången medlem, lantbr. Oskar Olsson, Gimrings. Kören sjöng och evangelist Kjell Peterson predikade. Efter ytterligare sång döptes fyra ungdomar. Dopförrättare var pastor Wik.
På kvällen hölls avslutningsmötet i den taltmötesserie, som pågått sedan den 22 juli. Tältkyrkan, som var rest på Korsby, har besökts av många lyssnare. Arrangör har varit Gotlands baptistungdom. Bland möten med speciell karaktär märks intervjuKvällen, som belyste Kristustrons värde på skilda livsområden, mötet för nyomvända, vilket samlade ett 20-tal ungdomar samt ungdomarnas vittnesbördskväll. Även under övriga kvällar har aktuella kristna spörsmål behandlats.
I Talare har varit evangelist Kjell Peter Tordefelt, stud. Gertrud öberg samt pastor Ragnvald Wik. Baptistförsamlingens Isängarkrafter har gjort förtjänstfull insats.

Gotlänningen
Onsdagen 6 augusti 1952
Nr 179

Publicerat

Bröllop

Ett ståtligt bröllop i gammal gotländsk stil firades i lördags i Vänge, då lantbrukaren Hans Mattson, Löves i Hejde, vigdes med fröken Birgit Olofsson, dotter till lantbrukaren K. E. Olofsson och hans maka, född Bergström, Nickarve i Vänge. Före avfärden till \’kyrkan samlades brudgummens släktingar vid Löves, där kyrkoherde B. Bergdahl höllett vackert tal. Brud och brudgum möttes sedan vid kyrkan o. med riksspelman Karl Hägg och hr Axel Johansson i täten tågade bröllopsföljet in i det med blommor och ljus vackert smyckade templet. Sedan hr Hägg utfört ett violinsolo förrättade kyrkoherde Bergdahl vigseln. Hr Hägg spelade därpå »Hjärtats saga», varpå brudparet jämte uppvaktning uttågade under det att folkskollärare Sven Lundström utförde bröllopsMusik på orgeln.
Genom flera vackra äroportar ställdes sedan färden till bröllopsgården vid Nickarve, där brudens föräldrar gav middag för 150 inbjudna. Vid middagen hölls tal av brudens och brudgummens fäder, bruttbonden, disponent Lars-Erik Mattson, Hemse, folkskollärare Sundahl och Lundström samt vigselförrättaren. Under dagens lopp anlände en mängd telegrafiska lyckönskningar.
Uppvaktande tärnor och marskalkar var Kajsa Forsgren—Åke Mattson, Ingrid Hansen — Erik Johansson, Karin Johansson — Mats Bergström, Laila Larsson — Gerhard Bergström, Britta Hansen — Thomas Thomsson, Dagmar Johansson — Mark Andersson, Ingrid Johansson — Bertil Pettersson, Barbro Hansen — Bernt Bergsten, Elisabeth Thomsson — Bertil Larsson. Brudnäbb var Margaretha Hansen och Karl-Ola Häglund.
Bruttbonde var trädgårdsmästare Harry Jakobsson, Sproge, och bW överska fru Gunnel Nilsson, Viklau. Som värd fungerade lantbrukaren Tore Bergström, Vänge, och som värdinna fru Inga Häglund, Vänge.
På kvällen samlades mycket folk för att se brud, och då brudparet med uppvaktning gjorde sin rond kring den på gården resta ungmansstången hyllades de nygifta med salut och leven, varjämte vackra fyrverkerier avbrändes.

Ett trevligt bröllop ägde i lördags rum i Atlingbo, då lantbrukaren Allan Nilsson, Petes i Linde, vigdes med fröken Gunhild Johansson, dotter till lantbrukaren Bernhard Johansson och hans maka, född Pettersson, Myrände i Atlingbo. Sedan brudgummen anlänt från Lina tågade brudparet med uppvaktning och två spelmän i spetsen in i den vackert dekorerade kyrkan, där kyrkoherde E. Amer, Eksta, förrättade vigseln. Fröken Kerstin Logström sjöng Folkvisa av Merikanto.
Efteråt ställdes färden. till bröllopsgården vid 1Vlyrände, där brudens föräldrar gav middag för över 100-talet inbjudna. Tal hölls av vigselförrättaren, bruttbonden och äldste marskalken. Vidare föredrog brudgummens moder en egenhändigt författad hyllningsdikt. Ett stort antal telegram anlände under dagens lopp. På kvällen hyllades brudparet, på sedvanligt sätt med salut, leven och fyrverkerier av de många som kommit för att se brud.
Brudparet uppvaktades av följande elva par tärnor och marskalkar: Signhild Wesley — Torsten Ahlsten, Gunnel Pettersson — Evert Jacobsson, Stina Nilsson — Hilding Pettersson, Kerstin Ahlsten—Karl-Olof Wesley, Lena Kahlström — Arne Pettersson, Gudrun Wesley — Nils-Arne Sandquist, Gertrud Hellgren — Folke Pettersson, Solveig Ahlsten — Gösta Pettersson, Kerstin Logström — Thore Nilsson, Gunvor Bergvall — Bengt Hellgren, Lilian Larsson — Hans Johansson. Brudnäbb var Karin Runfeldt och Göran Hägg. Som bruttbonde fungerade folkskollärare Thore Carlsson, Linde, och som bruttöverska fru Ingrid Hägg, Björke. Värd var lantbr. Gunnar Gustafsson och värdinna fröken Greta Södergren.

På söndagen vigdes i Betel, Adelsö, folkskollärare Holger Fröjmark, Fröjel och sjuksköterskan Lisbeth i Jacobson, dotter till trädgårdsmästare Frank Jacobson och hans maka, född Johansson, Adelsö. Vigselförrättare var pastor Bengt Arvidson. Sång utfördes av hr Sigvard Thulin med kantor Nils Lundgren vid orgeln. Kyrkomarskalkar var stud. K. V. Jacobson och hr Hilding Fröjmark samt tärnor fröken Agneta Friden och fröken Els-Mari Björk. Brudens föräldrar gav därefter middag i sitt hem.

En vacker bröllopshögtid ägde i lördags rum i Fide, då folkskolläraren Henning Nilsson, Väte, vigdes med Fröken Karin Jakobsson, dotter till lantbrukaren Hjalmar Jacobsson, och hans maka, född Jakobsson, Västergårda i Fide. Då brudparet jämte uppvaktning och företrätt av en spelman, folkskollärare Lars-Lennart Svensson, tågade in i kyrkan utförde folkskollärare Valter Karlsson, Havdhem, bröllopsmusik på orgeln. Sedan folkskollärare Karl-Johan Nilsson sjungit »Där björkarna susa» förrättade kyrkoherde Åke Johansson vigseln. Hr Nilsson sjöng sedan »To maa man vwre».
Färden ställdes sedan till bröllopsgården vid Västergårda, där värden lantbr. David Wessman hälsade de till ett 100-tal uppgående bröllopsgästerna välkomna. Vid middagen hölls tal av vigselförrättaren, bruttbonden, bruiens moder och broder, folkskollärarna Valter Karlsson, Henning Larsson gch Lars-Lennart Svensson samt byggmästare Henry Wessman. Ett 50-tal telegram anlände.
Brudparet uppvaktades av följande åtta par tärnor och marskalkar: Gunborg Hansson—Bengt-Arne Nilsson, Eivor Ydrefeldt—Gustav Jacobsson, Dagny Olsson—Sven Hedergren, Berit Persson—Sten Isberg, Barbro Johansson—Georg Wessman, Margit Liljegren—Ivan Lindqvist, Lisa Englund-Mattias Siggelin, Lisbeth Wennerström—Bertil Jacobsson. Brudnäbb var Ingrid Jacobsson, Kathe Jacobsson, Sven-Olov Jacobsson och Solveig Helm. Bruttbonde var folkskollärare Karl-Johan Nilsson och bruttöverska fru Elna Jacobsson. Som värdinna fungerade fru Ingegerd Wessman.
På kvällen samlades mycket folk, i det vackra sommarvädret, varvid brudparet hyllades med leven, salut och fyrverkerier.

I Visby domkyrka vigdes på lördagen civilingenjör Arvid Hedberg, Göteborg, och Sophiasystern Maj-Britt Wimmerstedt, dotter till framlidne sjökapten Anders Wimmerstedt och hans efterlevande maka, född Palm, Kalmar. Vigseln förrättades av pastor Nils Bergström och operasångaren Olle Siwall sjöng solo Betthovens »Lovsång».
Till och från domkyrkan åkte brud ret med brudnäbb i landå genom staden. Efteråt gav brudens moder middag hemma hos brudens broder, dir. Arne Wimmerstedt. Kyrkomarskalkar var teknologie dr Gunnar Åkerlindh och dir. A. Wimmerstedt, uppvaktande tärnor Barbro Hedberg, Margaretha Bourdin o. Kristina Åkerlindh. Brudnäbb var Eva Wimmerstedt. Ett 100-tal telegram inströmmade under dagens lopp.

I Sofiakyrkan i Stockholm sammanvigdes på lördagen kontorist Bengt Ericson, Visby, och fröken Ulla Rundqvist, Visby, dotter till framlidne direktören vid Gotlands Järnhandel, Wilhelm Rundqvist, och hans efterlevande maka, född Bengtsson. Efter vigseln gavs middag på Solliden, och under dagens lopp fick brudparet också motta ett 20-tal telegrafiska lyckönskningar.
— På lördagen vigdes i Visby domkyrka folkskolläraren Ove Karlsson, Uppsala, och fröken Ethel Westberg, dotter till framlidne lantbr. Thycko Westberg och hans efterlevande maka född Lindgren, Lundbjers i Lummelunda. Vigseln förrättades av kyrkoherde 4nders Wernberg, Othem. Före vigseln spelade sent. stud. Inger Fredricson, Lärbro, ett violinsolo och efteråt utförde sem. stud. Georg Bergström, Visby, solosång. Middag gavs sedan på Hantverkargården, där disp. John W. Bergström, Visby, samt hans maka Elva, fungerade som värd och värdinna. Ett 50-tal telegram anlände. Uppvaktande tärna och marskalk var Astrid Lindlöv—Bert Linder, kyrkomarskalkar kamrer Tage Wigren, Stockholm, och sergeant Bertil Översjö, Borås, samt brudnäbb Lena Lindgren och Kerstin Bergström.

Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177

Publicerat

Dagens Turist.

\"\"

I dag får ett gäng gotländska pojkar som legat på scoutläger i Tyskland gemensamt representera »Dagens turist». De kom hem i går och är naturligtvis fulla av intryck. Det var ju första utlandsresan för så gott som varenda en, och den sträckte sig till två främmande länder, t. o. m. var de och nosade ett litet tag på järnridån!
Pojkarna, som representerar godtemplarscoutkårerna i Visby, Havdhem, Levide, Mästerby och, Klintehamn, har deltagit i IOGT:s scoutläger i Hamburg, som omfattade 400 svenska scouter, en mängd schweizare och tyskar samt dessutom en staka deltagare från andra länder, såsom Norge, England och Holland.
— Vi har haft det bra, berättar en av gotlänningarna, den kände idrottsmannen Bertil Lawegren i Havdhem. Lite regnigt har det varit förstås, men sånt lever man ju över. Maten var inte så rolig att börja med just, vi fick inte tillstånd att elda, och de tyska sopporna var lite ovanliga för oss. Men mycket roligt har vi fått vara med om, ioch kamratskapet har varit ut\’ märkt, även om det förstås var besvärligt med språkförbistringen. En dag såg vi Hagenbecks väldiga djurpark, vidare gjorde vi en rundtur i hamnen, och en tredagarsfärd i buss genom Rhendalen, förbi bl. a. Köln, Bonn, Koblenz och Göttingen, var mycket intressant, även om det naturligtvis blev lite drygt att avverka över 125 mil i buss på tre dagar. Under den resan kom vi också till en gränsstation mellan väst- och östzonen.
— Och kostnaden?
— Resan gick på 110 kronor, lägeravgiften på 85, och så skulle ju var och en ha lite fickpengar; de flesta växlade in 50 kr. Tack vare bidrag från olika håll stannade dock totalkostnaden för många vid 150 ,kr, skulle jag tro, och det måste man ju säga är billigt för att få uppleva så mycket som vi nu gjort.
Frågar man en annan av deltagarna, Torsten. Seigerlund från Visby, om vad som var toppunkten på den här resan, så svarar han: Rhenresan, absolut!
— Vi for bl. a. genom Ruhrområdet och utmed zongränsen, och där var inte litet att se. Hamburg var inte så roligt precis — där var så mycket bombat, det såg man inte minst från hamnen — men Hagenbecks var alla tiders. Om det var en lyckad resa och om vi är belåtna? Jo, det kan man lugnt säga. Inte minst roligt var det att träffa samman med ungdom från så många nationer.
Turistsnoken.

Gotlänningen
Måndagen 4 augusti 1952
Nr 177

Publicerat

Gammalt sojde i Havdhem till heders igen.

Bränning ger 500 kg tjära.

Gammalt sojde i Havdhem

Att bränna tjära i sojde är inte vanligt nu för tiden, man behöver helt enkelt inte använda denna ålderdomliga metod — moderna maskiner sköter om den saken. Följden har blivit att alla sojden försvinner, ingen bryr sig om dem längre. Just på gränsen mellan Alva och Havdhem, alldeles vid landsvägen, ligger ett sojde ,Rom man i alla fall bränt tjära i den här veckan. Det är tre fornvårdsintresserade lantbrukare i Havdhem som gjort anläggningen i ordning och, den fungerar bra, men så har man också en riktig »sojdgubbe» som sköter bränningen. Viktor Dahlbom heter han och har bränt tjära, i 36 år.
— Vi tände på här i tisdags kväll, berättar herr Dahlbom, och nu tar det tre å fyra dygn innan det är färdigt och då skall det väl ha blivit inemot 500 kg tjära. Men innan man kan tända på sojdet, så är det ett styvt arbete att hugga upp veden och stapla den och sedan täcka över den först med halm och sedan med sågdus. Sen under bränningen måste man passa sojdet, så att inte elden slår igenom. Då kan det snart vara slut, om det blåser det minsta.

Har bränt tjära i många år.
Medan vi sitter och pratar i sojdkällaren, så kallas stället där tjäran tappas, går elden igenom, men ett par skopor dus gör att det snart är släckt. Man kan inte ha för tjockt lager på heller, då blir det inte någon luft till förbränningen och det skulle snart sluta att brinna.
— Det här sojdet har legat här — det ligger förresten vid Ragnsarve i Alva och på andra sidan vägen, där jag bor, hör marken till Havor i Havdhem, gränsen går mitt i vägen — så länge jag minns, fortsätter hr Dahlbom sedan han sett om att allt är som det skall. När jag gick i skolan var det en som vi kallade för »Skinn-Johan» som skötte sojdet, det var för över femtio år sedan. 1916 brände jag här för första gången och hur många gånger jag bränt sedan dess, det kommer jag inte ihåg, men många är det … Nu är det reparerat här, bl. a. en ny haggvann (det är stocken som tjäran rinner ut igenom), som är nio alnar lång. »Ärlen» är den gamla förstås. Ärlen? Ja, det är namnet på själva gropen som är stensatt med flisor.

Tändningen viktig procedur.
Förr i världen brände man tjära just vid den här tiden på året, när höskörden var avklarad och innan sädskörden kom hade man tid med sånt!
Jämte sojdet har man en liten eld, det är lillsojdet. Någon praktisk betydelse har det inte, men det är en gammal sed att när man tände, så skulle elden tas därifrån. Själva tändningen var en väldigt viktig procedur, sojdgubben skulle vara alldeles ensam, ingen fick komma och störa med visslingar eller högljutt tal. Nu skrattar man åt sådana konster, förr var det allvar.

Synd det skulle förfalla.
— Vi var tre lantbrukare här i Havdhem, som tyckte det var synd att det gamla sojdet skulle förfalla, berättar lantbr. Edvin Lindqvist, Solstäder, det var C. G. Carlsson och Edmund Hedergren, Gimrings. och jag som satte igång med att göra i ordning det. Det blev mer arbete än vi först hade trott, då vi måste sätta dit ny haggvann, men det gick och nu är det. färdigt. Men att det skulle bli någon tjära bränd i sojdet hade vi inte vågat hoppats på, men lantbr. Mattias Cedergren, Libbenarve, hade ved och Viktor Dahlbom var villig att vara sojdgubbe. så att på det sättet kom det också i bruk. Platsen som sojdet ligger på har vi arrenderat på 49 år och vi gjorde det, som sagt, för att inte del skulle förfalla. För hur det än är, så är det roligt med dessa gamla saker.
Det är verkligen ett exempel som är värt att ta efter även på andre ställen. Att, som dessa hembygdsintresserade karlar, ha ögonen öppna för det som våra förfäder byggde och brukade och sedan bevara det till glädje för oss själva, och får vi hoppas för — turisterna.
Rune

Gotlänningen
Fredagen 1 augusti 1952
Nr 175

Publicerat

Födelsedagar

ÅTTIOFEM ÅR fyller på söndag förre timmermannen Karl Johan Hansson, Ålderdomshemmet, Stenkumla.

SJUTTIO ÅR fyller fredagen den 1 aug. glasmästare Gustaf Fridlund, Valdemarsgatan 12, Visby. Han är född i St. Sigfrids församling i Kalmar län. Redan vid 14 års ålder kom han i förvärvsarbete; glasmästaryrket blev den bana han från början valde. Av olika anledningar övergick han sedermera till byggnadsfacket, och startade år 1909 egen byggmästarrörelse. På senare år har han återgått till glasmästarbranschen och driver nu egen rörelse i sin fastighet.

Sjuttio år fyller i dag fru Emma Larsson, Stenkumlaväg 19 i Visby. Hon är född i Sjonhem och änka efter skomakaren Gustav Larsson. Jubilaren är ansluten till metodistförsamlingen.

SEXTIO ÅR fyller på söndag hemmansägaren Josef Hansson, Lilla Hestlunds i Havdhem. Han är född i Grötlingbo, där han vistades i fädernegården till 1935, då han inköpte gården i Havdhem. Han har gjort sig känd som en präktig och rejäl karl.

FEMTIO ÅR fyller på söndag industriarbetaren Manfred Augustsson, Puttersjaus i Rute, yngre dagar var han till sjöss och arbetade sedan bl. a. på cementfabriken i Rute. Numera är han anställd vid Fosfatbolaget på Furillen. Han har gjort sig känd som en duktig arbetare.

Femtio år fyller på söndag förre hemmansägaren Einar Johansson, Unsarve i Halla. Jubilaren, som tidigare innehaft och brukat en gård i Lummelunda, har ganska nyligen inflyttat till Halla, där han äger ett mindre ställe.

Femtio år fyller den 3 augusti hr Bror Nyman, Stockholm, bördig från Västergarn.

Gotlänningen
Torsdagen 31 Juli 1952
Nr 174

Publicerat

Dödsfall Oskar Olsson.

Vår käre Far och Morfar Oskar Olsson född 9/12 1879 har i dag stilla lämnat oss efter endast några dagars sjukdom.
Innerligt sörjd av oss, släkt, vänner samt Havdhems Baptistförsamling.
Gimrings i Havdhem den 29 juli 1952.
Svea och Carl-Gustav Carlsson
Arina och Bertil Karlström
Barnbarnen

Ty så älskade Gud världen att
Han utgav sin enfödde son, på det
att var och en som tror på Honom
skall icke förgås utan hava evigt liv.
Joh. 3: 16.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Dödsfall

I den höga åldern av 91 år avled i går änkefru Fredrika Karlsson, född Nordström, Visby. Hon var född vid Storugns i Lärbro men lade under större delen av sitt liv varit bosatt i Kappelhamn. Den bortgångna, som var änka efter lantbrukaren Emil Karlsson och efterlämnar minnet av en arbetsam och omtyckt kvinna, sörjes närmast av en son i första giftet, löjtnant Knut Norman, Visby och en dotter, Elsa, maka till förrådsman Hilmer Fahlberg, Visby, syster och sonhustru samt barnbarn och barnbarnsbarn.

F. smidesmästaren Ehrenfrid Pettersson, Lickershamn, avled i går, 81 år gammal. Han var född i Stenkyrka och innehade i många år smidesrörelse. Den bortgångne, som efterlämnar minnet av en glad, präktig och hjälpsam människa, sörjes närmast av dottern Helny, gift med lantbrukaren Emil Enström, Lickershamn, och en syster samt barnbarn.

Efter endast några få dagars sjukdom avled i sitt hem i går lantbrukaren Oskar Olsson, Gimrings i Havdhem, sjuttiotvå år gammal.
Den så hastigt och oväntat bortgångne var född i Havdhem och hade genomgått Hemse folkhögskola. Han har innehaft en del allmänna förtroendeuppdrag inom hemkommunen och bl. a. varit ledamot av kommunalnämnden samt i många år revisor av kommunens kassor. Han har också i en lång följd av år tillhört Havdhems baptistförsamling, vars sångledare han även varit.
Närmast sörjes den avlidne, som i vintras blev änkeman, av döttrarna Svea och Anna, den förra gift med lantbrukaren Carl-Gustav Carlsson, Gimrings, den, senare med handl. Bertil Karlström. Den bortgångne efterlämnar även barnbarn.

I sitt 86:e år har fru Augusta Nilsson, Tungelbos i Levide, avlidit. Hon var född vid Löves och sedan ett flertal år änka efter lantbr. August Nilsson, Bofride. Bl. a. har hon varit mycket intresserad av missionen och deltagit i arbetet inom Levide gamla syförening. Närmast sörjande är en avlägsen släkting, lantbr. Erik Pettersson, Tungelbos, och dennes familj, hos vilken den avlidna på senare tid vistats.

Gotlänningen
Onsdagen 30 Juli 1952
Nr 173

Publicerat

Bröllop utan vigsel med 75 glada gäster firades i Havdhem.

Frälsningssoldaten Sixten Ekström, Stockholm, och fröken Anna-Lisa Dahlbom, Havdhem, som på grund av tassel med papperen fick inskränka sig till bröllopsfirande utan vigsel.
En vacker bröllopsfest utan vigsel firade i lördags i brudens hem frälsningssoldaten Sixten Ekström, Stockholm, och fröken Anna-Lisa Dahlbom, dotter, till lantbrukaren Viktor Dahlbom och hans maka, född Johansson, Havor i Havdhem.
Det var först på fredagskvällen som man fick vetskap om att någon lysning aldrig ägt rum. Eftersom redan 75 personer inbjudits beslöt man i alla fall att fira bröllopet i vanlig ordning. Orsaken till det kuriösa bröllopet var ett missförstånd i brudgummens hemförsamling. Paret ansåg sig ha tagit ut lysning i vanlig ordning. Något lysningsformulär hade de dock aldrig undertecknat. »Då tar jag ert muntliga ja», hade prästen sagt, varpå paret trott att allt var klart.
Kyrkoherde Åke Johansson i Havdhem har haft semester den senaste tiden, och då han mot slutet av förra veckan kom hem, hade det från Stockholm endast anlänt ett äktenskapsbetyg.
— Beklagligt men vad skall man göra när man bjudit in 75 personer, säger brudgummen. Bröllopsfestligheterna har i alla fall varit trevliga, traktens ungdom har samlat till brudgåva och det har hållits tal.
I söndags lyste det för första gången och om tre veckor blir det antagligen vigsel i Dalarna med pastor Ragnvald Wik som vigselförrättare.

Gotlänningen
Tisdagen 29 Juli 1952
Nr 172

Om Oss Drivs med WordPress