Etikett: Hallshuk

Hallshuk en hög kustklint på nordvästra Gotland, Halls socken.

Publicerat

Premieringen av fisk.

Prisutdelningen
i fiskareförbundets premiering å rökta eller beredda fiskvaror ägde i lördags rum å N. T. O:s lokal. Följande pris utdelades:
Böckling:
1) Karl Andersson, Hallshuk, 10 poäng,
2) V. Pettersson, Skälsö, 10 p.,
3) G. Norman, Hallshuk, 9,5 p.,
4) H. Åstrand, Bläse, 9,4 p.,
5) H. Jakobsson, Visby, 9,3 p. (Första och andra pris fördelat genom lottning).
Rökt ål:
1) H. Jakobsson, Visby, 10 p., H. Åstrand, Bläse, 9 p.,
Lökströmming:
1) H. Jakobsson, Visby, 10 p.,
2) V. Pettersson, Skälsö, 9,3 p.,
3) 0. Larsson, Fårö, 9 p.,
4) A. Karlström, Fårö, 8,5 p.,
Kryddströmming:
2) K. Bodin, Gammalgarn, 9 p.,
3) H. Jakobsson, Visby, 8,8 p.,
4) V. Pettersson, Skälsö, 8,7 p.,
5) 0. Larsson, Fårö, 8,7 p.
Salt strömming:
1) O. Larsson, Fårö, 10 p.,
2) V. Liljegren, Botvaldavik, 9,8 p.,
3) E. Siggelin, Herrvik, 9,8 p.,
4) V. Nyström, Botvaldavik, 9,2 p.,
5) V. Pettersson, Skälsö, 9 p.

Prisutdelningen förrättades av fiskare förbundets ordf. och bevistades av ett 40-tal intresserade. Bedömningsnämden hade utgjorts av kontrollör H. Myrgren, Hudiksvall, fru Svea Gustavsson, Visby, och fiskaren H. Pettersson, Skälsö. I studiesyfte bevistades premieringen av askerikonsulenten U. Lundin, Västervik.
Efter prisutdelningen höll kontrollör Myrgren kritik över de till premieringen anmälda varorna. Enligt denna kritik hade deltagarna lyckats utmärkt i beredning av böckling, lökströmming, saltströmming och rökt ål. Däremot var beredningen av kryddströmming ej fullt så tillfredsställande. Det gällde här att pröva sig fram med stöd av de erfarenheter, man fick från dessa premieringar. Efter kritiken besvarade hr Myrgren en mängd frågor rörande inläggning och insaltning.

Gotlands Allehanda
Måndagen 7 December 1936
Nr 285

Publicerat

Två fiskebåtar borta i stormen.

Laxkuttrarna kommo icke tillbaka.
I radio igår afton efterlystes en saknad fiskebåt från Västergarn, vilken icke återvänt efter att igår morse ha utgått till sina laxkrokar. Det befanns sedermera att även en liknande båt från Koviks fiskläge saknades.
Från Västergarn utgingo igår morse fiskebåtarna som vanligt för att vittja laxkrokarna — de ligga c:a 10 distansminuter till havs — men i den tilltagande blåsten och sjön vände de flesta i hamn redan fram mot middagen. De bruka i vanliga fall vara tillbaka vid 3-tiden, men igår kommo de i land tidigare. En båt med fiskaren Konrad Melin och chauffören Karl Smitterberg från Lekarve i Sanda, den förre 50 år och den senare mellan 40 och 50 år gammal, observerades vid 12-tiden r:a 4-5 distansminuter utanför Västergarns utholme under segel, varför man gissade att båten fått motorhaveri. Efter en regnby, som drog fram över havet, försvann båten ur sikte, men man antog att den länsade undan nordost ut efter kusten. Då båten eller de båda männen ännu sent på eftermiddagen icke avhörts, anmäldes saken till landsfiskalen, som genom rundradion och Tingstäde radio utsände efterlysning efter de försvunna.
Båten var en laxkutter av den vanliga typen, i medelgott stånd, däckad och försedd med en motor, som dock krånglat ibland. Man hade vidare med sig ganska nya segel och åror, men däremot ansågs rodret dåligt, och otänkbart är icke att båten fått roderskada, varigenom den icke kunnat manövreras nöjaktigt.
På aftonen befanns det erpellertid som sagt att ännu en båt saknades, nämligen en från Koviks fiskeläge mellan Västergarn och Klintehamn. Även denna båt hade gått ut på morgonen men sedan icke avhörts. I denna båt, som uppges ha varit i gott stånd, befunno sig fiskarna Anders Westberg från Botvide i Sanda och Gustaf Pettersson från Hemmungs i samma socken, båda mellan 40 och 50 år gamla. Deras båt är mellan 4-5 år gammal och även den försedd med motor. Samtliga de fyra saknade männen ha stora familjer i icke allt för goda omständigheter.
Utefter hela kusten kommo fiskebåtarna i den tilltagande blåsten och sjögången tidigt i land igår. Fram mot kvällen kunde Gnisvärds fiskehamn icke angöras på grund av vädret. Att det varit en svår natt för de båda båtarna och deras besättningar kan man vara säker om, då sjön ännu idag är mycket grov. Kapten Klintberg på Drotten, som kom in hit ett par timmar försenad idag, meddelar, att man där ombord trots noggrann utkik icke kunnat iakttaga någonting. Men sjön till havs var synnerligen grov ännu idag.
Igår eftermiddag uppskattades vindstyrkan här på Gotlands västkust; till 20 sek.-meter SV- eller SSV-lig, men vinden ökade och på vissa utsatta delar liksom ute på havet har, vindstyrkan säkert varit över 25 sek.-meter. Landsort uppgav vid 5-tiden igår eftermiddag 32 sek.-meter och sämsta vädret i år. Igår afton avtog vinden något, men ännu idag blåser här 18-20 sek.-meter.
En efterfrågan, som vi idag gjort pr telefon till Klintehamn, Västergarn, Fridhem, Ihrevik, Hallshuk, Kappelshamn, Ahr och Fårösund blev negativ, ingenstädes har man sett eller hört av de saknade. Tänkas kan även att de med rådande vind länsat undan mot fastlandet, och då dröjer det längre innan man får några underrättelser från dem. Någon proviant medfördes antagligen i båtarna, men för någon längre tid kan den knappast förslå.
I förmiddags begärde landsfiskal Jakobson i Klintehamn tillstånd till flygspaning, då man för närvarande har tre maskiner liggande i Fårösund.

Flygspaning idag.
Efter framställning från landsfiskal Jakobson startade ett av de i Fårösund liggande tre flygplanen kl. 11,45 i förmiddags för att spana efter de försvunna båtarna och deras besättningar. Varken från denna maskin, pr radio eller på annat sätt ha de försvunna emellertid av-hörts ännu kl. 2 i middags.
Maskinen återkom kl. 2,25 utan att ha kunnat upptäcka något.
Man hade då avspanat området mellan Fårö, Gotska Sandön och över mot Landsort. En hel del fartyg befunno sig emellertid inom detta område.

Vrakspillror funna vid Tofta stranden.
I pressläggningen meddelas, att folk, som gått längs med stranden av Tofta vid Stafs klint, funnit en del vrakspillror, nämligen delar av en ruff, ett skåp, en koj, åror o. dyl. Av beskrivningen att döma härstamma dessa spillror icke från Västergarnsbåten, men de behöva ju heller icke vara från Koviksbåten, då det kan vara äldre vrakspillror, som kommit I land. Man får alltjämt hoppas att de nödställda blivit upptagna av något fartyg eller länsat undan mot fastlandet.

Gotlands Allehanda
Lördagen 5 December 1936
Nr 284

Publicerat

Statsunderstöd för förlorade strömmingsskötar.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker hos k. m:t, att fiskaren Herbert Johansson, Hallshuk, beviljas statsunderstöd med 234 kr. för förlorade strömmingsgarn, varav hälften som understöd utan återbetalningsskyldighet oeh hälften som räntefritt lån.
Ett liknande understöd å 160 kr. tillstyrkes åt fiskaren Wilhelm Nyström, Botvaldavik i Gothem. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 December 1934
N:r 296

Publicerat

Premiering av beredda fiskvaror

har i dag ägt rum på Stora torget härstädes på initfatikv av Gotlands fiskarförbund. Fin hel del olika varor utställdes och en rad pris, utdelades. Som prisdomarn tjänstgjorde fruarna Hanna Danielson och Gerda Krok från husmodersföreningen, direktör Markusson å Stadshotellet samt Harry Friberg som representant för fiskareföreningen.
Pristagare blevo:
För böckling: 1) Tyko Olofsson, Hallshuk, 10 p., 2) Emil Siggelin, Herrvik, 8, och Carl Norrby, Brissund, 7 poäng.
För rökt ål: 1) Herb, Jakabssons fiskrökeri, Visby, 10 poäng, som även erhöll ettextra Fris för rökt sik, vilkan tilldrog sig prisnämdens lovord. (Anmärkas bör, att hr Jakabsson icke varit i tillfälle att utställa böckling, enär han gått bet på en beräknad leverans av strömming).
För kryddströmming: 1) Emil Nilsson, Östra Vi, 10 poäng, 2) Karl Bolin, Gammelgarn, 9, 3) Emil Siggelin, Herrvik, 5 poäng.
För salt strömming: 1) Helge Lundbmrg, Hallshuk, 9 poäng, 2) Emil Nilsson, Östra Vi, 7 poäng. Extrapris för gotländsk spickströmming (lökströmming) till Karl Bodin, Gammelgarn.
Dessa premieringar torde komma att fortsättas, enär de dels tjäna till att fästa allmänhetens uppmärksamhet på de beredda fiskvaror, som finnas tillgängliga, dels komma yrkesmännen att taga upp konserveringsfrågor till ytterligare studium, varigenom utvecklingen kan gynnas icke blott kvantitativt utan även kvalitativt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 December 1934
N:r 281

Publicerat

Idrott och sport.

Gotlands motorförenings orienteringstävling
natten till söndagen blev en synnerligen lyckad sådan, spännande och ganska svår, utan att dock materielen bör ha blivit så illa åtgången. Deltagarna torde ha varrit ganska nöjda med densamma, och det enda man kan beklaga var att motorcyklarna icke kunde fullfölja tävlingen. Starten gick kl. 7 på lördagskvällen från platsen utanför J. E. Siltbergs bilaffär på Kung Magnus väg, och körordern, som då utdelades förutsatte att deltagarna skulle återvända dit, men vid återkomsten fingo de nya order vid Österby och körde i stället till västra mynningen av Lancastergränd, där ännu en körorder utdelades och deltagarna sändes ut på södra Gotland, där prövningarna fortsatte.
Från Visby bar det emellertid först norrut på första etappen. Vägen över Annelund—Hästnäs—Gellungs i Vestkinde—kanalen—Etebols i Lummelunda —vägskälet c:a 500 meter väster om H i Hangvar—Sigsarve i Hangvar—Halls kyrka—Nors— Hallshuk—Vestös—Ganns ödekyrka—Ytlings i Othem—Boge—Hejnum kyrka—Tomase i Lokrume—skolan Haltarve—Björnungs i Lokrume—»granar» i Bro—Vatlings i Fole—Hejdeby—Visby (Lancastergränd)—Norrgårda i Tofta—Ragnvalds södra—Eskelhem—Mästerby kyrka—handelsboden i Väte—Gullarve i Väte—Dals—Krämplösa—över skogen till landsvägen från Lojsta vid Stebstu—Ejmunds—Stenkumla kyrka—Visby och målet.
Alla tre motorcyklarna mäste ge upp strax i början av tävlingen, och en av bilarna fastnade vid en vändning uppe i Lummelunda, vilket sinkade en del, varpå bilen ifråga i Hallsskogarna körde bort sig och gav upp. Det blev alltså sju bilar, som toga sig tillbaka till Visby, men av dessa kommo endast 5 medan målet ännu var öppet, d. v. s. till kl. 6 på söndagsmorgonen. I mål inkommo ekipagen i följande ordning: nr 2 Sellin på Ford kl. 4,38, nr.8 Norman, Chevrolet, 4,41; nr 11 Knut Falck, Ford, 4,42; nr 4 Gustaf Falck, Opel, 5,19; nr 5 Leibertz, Whipet, 5,24; nr 10 Elisabeth Johansson, Pontiac, några minuter över 6. Nr 12 Ekdahl på Ford hade ännu på förmiddagen icke avhörts, men lär ha fyllt bensin i Hejde vid 6-tiden på söndagsmorgonen.
Då man teoretiskt beräknat att första man skulle kunna vara i mål kl. 1 på natten, visa ju ovanstående tider att vägarna och orienteringen bjudit en hel del svårigheter. Vägarna voro frusna med uppblött mark under, och väglaget tvingade sålunda förarna till försiktighet. Allt avlöpte väl och utan olyckshändelser. Tävlingen har omfattats med det största intresse av förarna, och allmänna meningen lär vara att tävlingen var lika lyckad som intressant. Tack vare prickbelastningen torde det icke bli någon svårighet att skilja förarna åt — de som av allt att döma ligga bäst till äro hrr Norman och Gustaf Falck, men slutligt besked härom kan först erhållas sedan tävlingsledningen och prisdomare fått närmare granska resultaten och protokollen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 november 1932
N:r 277

Publicerat

Ångaren Renates undergång.

Byråchefen Adolf Tydén gör ett uttalande för N. D. A.
Den tyska ångaren Renate, som sjönk norr om Hallshuk på Gotland, kan absolut icke ha stött på något drivande vrak. Denna kategoriska förklaring avger byråchefen Adolf Tydén till en medarbetare i N. D. A. som begärt ett uttalande med anledning av kritiken mot lotsstyrelsen. Styrelsen klandrades som bekant bl. a. för att inte ha använt sig av flygspaning för att leta reda på vraket, som misstänktes flyta omkring aoch utgöra en fara för sjöfarten.
— Till en början skulle jag vilja meddela, att vederbörliga rapporter om olyckan omedelbart Ingivits till latsstyrelsen, säger byråchefen. Först kom en muntlig rapport om händelsen och sedan skriftlig. Några andra åtgärder har det Icke ankommit varken på lotskaptenen eller lotsförmannen i Visby att vidtaga. Jag är angelägen att fastslå detta för undvikande av allt missförstånd i saken.
— För bedömandet av händelsen har man endast att hålla sig till de uppgifter, som lämnats av ångaren Renates kapten, fortsätter byråchefen. Den första frågan, som uppställer sig, när man granskar dessa uppgifter, tirnar ångaren stött på ett vrak? Ett flytande sådant har överkanten i vattenytan. Det rådde vid tillfället full dager, laber vind och ingen sjöhävning. Vraket skulle alltså ha kunnat upptäckas vid eller dfter kollisionen. Det är vidare lad märka, att ett drivande vrak, som förlorat sin fly tkraft, sjunker och kan ei sväva mellan botten och vattenytan. Svaret på frågan måste därför bli, att det ej kan ha varit något vrak på platsen.
— En annan fråga är, om ångaren stött på ett sjunket vrak, vars uppstående delar skadat ångaren så svårt att den sjunkit. Omöjligt, ty vattendjupet På platsen är över 100 meter. Man kommer Illunda till den slutsatsen, att det icke varit något vrak alls och därför har det heller inte funnits någon anledning för lotsstyrelsen att föranstalta om några efterforskningar. De sjöfarande kunna vara fullkomligt lugna.
— Kaptenens uppgifter geemellertid anledning till åtskilliga andra frågor, återtar byråchefen. Jag tycker för min del att hans handlande vid tillfället är litet egendomligt. Man kan fråga varför han ej stannade på platsen för att undersöka läckan och försöka täta den samt för att utröna vad som kan ha träffat fartyget. Kaptenen nämner heller ingenting om att pumparna sattes i gång för att hålla fartyget läns. Efter rapporten sattes genast kurs på Gotland, men efter en kvarts timme stoppade maskinen på grund av överhettade lager. Någon anledning härtill uppgavs icke. Men allt tyder på att någon läcka inte funnits maskinrummet.
— När maskinen stoppade gick besättningen i båtarna. Det uppges, att ångaren siönk efter två timmar. Läckan måste ha varit ganska obetyfflig, eftersom ångaren kunnat hålla sig flytande dessa lvå timmar. Jag kan inte förmoda annat, slutar byråchefen, än att domstolen har många frågor att framställa till befälhavaren.
Av ovanstående uttalande framgår, dels att lotsstyrelsen anser älg ha på ämbetsrummet konstaterat, att intet flytande för sjöfarten farligt föremål förorsakat »Renates» undergång, och dels att rapport om händelsen omedelbart ingått till styrelsen. Vederbörande lotsbefattningshavare i Visby har sålunda fått upprättelse. Eljest var det samme byråchef, som framhöll för oss pr telefon, att någon officiell rapport angående olyckan icke inkommit. Då N. D. A. på söndagen återgav vår artikel i ämnet, förklarade den, att eftersom man för dagen ej kunde vända sig till lotsstyrelsen, bleve tidningen först på måndagen i tillfälle till att återgiva lotsstyrelsens uppfattning. Det dröjde egendomligt nog likväl till torsdagen innan Svaret kom, så det tyckes hava tagit tid för vederbörande att få en egen uppfattning i saken.
Red.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 augusti 1932
N:r 179

Publicerat

Studieresa för fiskare.

Till deltagare i den av hushållningssällskapet anordnade studieresan ha efter förslag av fiskareförbundet uttagits följande anmälda fiskare: Valter Nilsson och Martin Ekström, Gnisvärd, Karl Hallander, När, Helge Pettersson, Skälsö, Helmer Larsson, Sanda, Herbert Frisk, Bläse, Anton Broman, Fårö, Herbert Johansson, Hallshuk och Axel Rydatröm, Lummelunda.
Resan är avsedd anträdas den 25 Dennes under ledning av fiskeriinstruktör T. Gustavsson och att taga en tid av åtta dagar. Därunder besökas några norrländska fiskelägen för studier i fiske, inläggning och rökning, varjämte uppmärksamhet skall ägnas avsättningsfrågor och fiskhandel bl. a. i Gävle och Stockholm.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 juni 1932.
N:r 140

Publicerat

Hallshuks fyrplats.

Lotsstyrelsen har anmodat lotskaptenen i Stockholm att införskaffa anbud å förhyrande tills vidare av lotsverkets hus vid Hallshuk med undantag av den för kustsignalväsendet avsedda byggnaden. (H. B.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 februari 1932
N:r 49

Publicerat

Från landsbygden.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Norra Gotland, 16 Sept.
Räddningen af skonerten Xenia. Torsdagen 13 dennes vid 10-tiden på förmiddagen märkte fiskare från Lickerahamn ett större afmastadt fartyg, drifvande omkring 5 minuter från land vid Hallshuk i N. NO från Stenkyrkehuks fyrplats. Vinden var NV, med halt storm och ofantligt hög sjö sedan ovädret föregående dygn. Isynnerhet var landsjön svår.
Från stränderna af Halls och Hangvars socknar hade jämväl det nödstälda fartyget iakttagits; dock vågade man sig ej ut till landsättning.
Icke destomindre begåfvo sig Lickershamns fiskare, 13 till antalet, ut i 3 båtar. Sjön gick våldsam hög, men det lyckades dem dock efter stora ansträngningar nå vraket, som rullade i oroväckande grad. Efter flere försök kom man ändtligen ombord å detsamma och befann dess namn vara Xenia, lasten trä. Fartyget tycktes vara i godt stånd, förutom riggen, som gått öfver bord, förriggen i sitt fall förstörande den mindre båten. Den större var instufvad, men besättningen hade ändå lemnat fartyget, som man vet upptagen af Loch Garry.
Räddarnes, eller de ombord verandas första åtgärd var att få upp nödrigg, som med deras egna båtsegel verkstäldes —, detta för att kunna få styrfart på Xenia och sedan med den goda vinden uppnå det nu närbelägna Kappelshamn. Sedan seglen blifvit i ordning, något som i anseende till den svåra sjön ej var så lätt, sattes och kurs på land.
Ett tiotal kabellängder från land hade man dock knappt hunnit, då Neptunbolagets ångare Hermes, kapten Höjer, kom ned till fartyget, satte ut en båt med förste dykaren och några man, som strax kommo ombord å Xenia. Utan att fråga om någon hjelp behöfdes, fördes en kabel ombord från Hermes till Xenia, som på så sätt bogserades in i Kappelshamnsviken, der den förankrades.
Skonerten hade då blott omkring 2 fots vatten i rummet, och hade ångbåren, säga fiskarena, kommit 1 1/2 till 2 timmar senare hade densamma den gången gått förgäfves.
Fiskarena förplägades ombord å Hermes på bästa vis.
De begärde 1000 kronor bergningen, en summa, som i anseende till det räddades värde (fartyg i godt stånd, 10 år gammal blott, med last af 95 standard trä), deras egen fara och arbete ej kan sägas vara för stor, och ej på långt när uppgår till det i lag bestämda, 1/3 af fartyg och last. Dock afprutades beloppet af vederb. till 600 kr, på 13 personer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 September 1888
N:r 75.

Publicerat

En skeppsbruten finsk besättning

ilandsattes här i går morgse af skotska ångaren Loch Gerry från Dundee. De voro med kaptenen 9 man och tillhörde finska skonaren Xenia från Raumo, på väg från Björneborg till Kiel med last af 95 standert trä, hufvudsakligen läkt.
Under den på onsdagseftermiddagen uppstickande stormen gick förmasten, som lär varit tämligen gammal, öfverbord vid 4-tiden, och i fallet drogs också stormasten med. Riggen släpade an jämte fartyget, men måste snart hopas loss för att ej under den hårda sjögången slå sönder fartyget. Nu tacklades upp en hjelplig nödrigg och nödsignaler tillsattes.
Under det att Xenia låg redlös och dref på detta sätt, prejades han af åtskilitga fartyg, hvilka alla vägrade att på kaptenets framställning taga fartyget på släp. Rädda besättningen ville man dock, men denna kunde ej på några vilkor förmås att lemna sitt fartyg.
Under natten tilltog blåsten och blef full storm. Då vinden fram mot morgonen gick öfver, började skonaren drifva ned mot Gotlandskusten. Vid 7 tiden på morgonen befann man sig ungefär 15 minter från land på höjden af Halls huk. Nu kom äter en ångare i sigte, den ofvan nämda Lock Garry. Äfven denna vägrade bogsering, men efter nattens vedermödor hade besättningen nu ingenting emot att lemna fartyget, hvarför man utan att hinna medtaga annat än det nödvändigaste begaf sig ombord på ångaren, hvilken derpå satte kurs på Visby. Här signalerades mellan 8 ock 9 på morgonen efter lotskuttern, som också gick ut och förda iland de skeppsbrutna, hvilka omhändertogos af ryske konsuln.
Den i Slite liggande dykarbåten Hermes underrättades om haveriet, hvarpå ångaren utgick vid middagstiden för att söka bogsera Xenia i hamn. Hermes lyckades och så finna skonaren, och i går afton inkom densamma i Kappelshamn.
Xenia är endast 10 år gammal och äges af skepparen kapten Vestring. Fartyget är oassureradt, hvarför ägaren i alla händelser drabbas af förluster. I dag ha besigtningsmän utrest till Kappelshamn för besigtning af skrof och last. Besättningen kommer att hemsändas så fort som möjligt. Befälhatvaren inväntar haveriets afslutning.

Gotlands Allehanda
Fredagen 14 September 1888
N:r 74.

Om Oss Drivs med WordPress