Ett gammalt gutniskt bondhus.

Norr- och Söder- Kvie i Gröttlingbo, hvilket gårdsnamn kommer af det fornnordiska. Qvi eller Kvie, d. ä. fäbodvall, mjölkstad, äro sambygda bondgårdar med sådana gammaldags flata stentak, hvilka ännu brukas på Gotland, men blott i öns södra del, och hvilka åt gårdarne der, ofta liggande i täcka löflundar, förläva en sydligt täck prägel. I det nw mera mest skoglösa »Södret», hvarest man ej kan bygga hus med hög takresning, brukas öfver allt, både på manbygningar och uthus, sådana flata sten-eller flistak, hvilka hvila på grofva runda understockar med vanligt brädtak. Först derofvanpå läggas dessa ofantliga flisar, af kalk- eller sandsten, hvilka stundom hafva en vidd af 6 till 8 alnar och enstjocklek af 3 till 6 tum. Men att kunna få upp dessa tunga. hällar på ett ej sällan två våningar högt tak, är ej lätt. Man gör då af bjelkar en snedt sluttande ställning från marken upp till takfoten, ställer derpå en låg drög med fasta rullar, hvilken kallas »stain-gait» \'(stenget) eller flisvagn, lägger derpå den stora takhällen, tager sedan dragtåget tvärs öfver huset och spänner så en häst för lasset, hvilket sålunda behändigt släpas upp på taket, Sedan takflisorna blifvit på det nogaste sammanjämkade, lägger man mindre täckstenar öfver fogningarne; och om stentaket då är omsorgsfullt och väl lagdt, så är det gildt och tätt mansåldrar igenom. På de, senare åren hafva »sudar-gutarne» börjat bygga dessa stentak vida prydligare derigenom, att man hugger både under- och täckhällarne jämna, rätvinkliga och sins emellan lika stora. Dessa flistak hafva, utom tätheten, den stora fördel i hushållningen, att de säkrare än andra utestänga både hetta och köld; så att bondgumman kan om sommaren ha på vinden sitt öl och dricka, som der ej surnar, samt om vintern t. ex, potatis och annat, som der ingalunda tager skada af kölden.
För öfrigt äro dessa manbygningar, då de bestå af blott en våning, inredda efter vanlig . gutased, eller så, att husets. ena ända utgör hvardagsstugan, hvarest alla »husfolken» ligga; man kokar i »grufvan» och arbetar vid spiseldens sken med slöjd, spånad, nätbindning m. m;, då ännu ofta i skogsbygden en och annan, för att bättre se vid lyset, sitter makligt på den 5 eller 6 alnar långa »gruf-pakken» (en vedstock), som. i början ligger långt ut på stugugolfvet, men: efter hand skjutes in i elden. Den andra ändan af häset innehåller nystugan, som stundom är högtidsrum och hvarest man eljes har i förvar kläder, selar, spamnål, o. s. v. Ändtligen är mellan dessa den afskilda s. k. kammaren, ett mycket litet rum, hvarest gamle »faffar» eller ockenålderstigen »spannemåls-källing», sm har undantåg, bor och stundom hushållar försig sjelf. I senare tider, har man ej sällan jämte den egentliga manbygningen för större; utrymme uppfört ett särskildt litet tillbygge, hvaruti man har köket. — Och i dessa gammaldags hus, när de voro snygga, bodde gutarne. efter forntidens enfaldige seder varmt, godt och trefligt.
Men våra dagar hafva med sin växanr de håg för öfverflöd och; storlefverne lockat vår allmoge, som i allmänhet ännu vanligen har god, och lätt tillgång på timmer eller sten samt. kalk, att uppföra stora granna »på-byggningar» eller tvåvåningshus med tegeltak, som visserligen gifva landsbygden ett rikare utseende, men blott innehålla för bonden alldéles öfverflödigt många. rum, hyilka med sina frånsluppna tapeter, svartnade .spegelglas och gistna dragkistor, o. s. v., skänka huset föga trefnad, men oftast belasta ägaren med en odräglig skuld, alltid draga sinnet och kraften från åkerbruket och hus: värfven, samt ej sällan för all framtid knäcka sjelfva »grundarfvingeén>, eller det af husets barn, som skall iarfskiftet dyrt utlösa syskonen och. sedav alltjämt underhålla den onödiga och kostsamma manbygningen, som blott, står der och ståtar till en ögonfägnad för samtligere: sande och till afund för ofötnöjsamme grannar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 November 1885
N:r 92.

Uppgift

på folkmängden och taxeringsvärdena för fast egendom äfvensom inkomst bevillningen inom nedannämda socknar enligt senast hållna mantalsskrifnings- och taxeringsförrättningar.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 6 November 1885
N:r 89.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 31 Oktober.
Väderleken
fortfar alltjämt att vara ogynsam ständigt regn och kylig luft. Allt gifver för handen att vintern är i antågande och att landtmannen måste skynda på med sina göromål »utom hus» för att förekomma vinterns inbrott. Potatisen är likväl merändels upptagen och höstplöjningen till största delen afslutad. I Vamlingbo m. fl. trakter har jag funnit, att potatieupptagningen m. m. ännu pågår. Den 19, 20 och 21 Okt. var marken stundvis betäckt med snö. Då visade termometern endast + 2 grader. Sedan dess har den växlat mellan + 5 och — 9 grader.

Orkanen,
som natten mellan 7 och 8 Oktober rasade så fruktansvärdt, framfor ätven här med den vildaste häftighet. Vraket efter barkskeppet Rivalen kastades totalt i land, ty vinden var, vid den tiden fartyget sönderbråkades, S. V. och sålunda kunde icke — som en meddelare till tidningen yttrat — någon del deraf inslås vid Sandvik och allt det öfriga bortkomma.
Stenkolen, som utkastats af ångaren Inwerleith, kastades bokstafligen högt upp på det torra och ha på lediga stunder syselsatt kustborna med bergningen, som derigenom mycket underlättades. Flere träd kullkastades.
I skymningen 9 Okt. syntes härutanför

Ett nödstäldt fartyg
formligen drifva för vinden i sydostlig riktning. Vinden, som då var frisk s. v., gick på natten om till s., och man hoppades, att fartyget då skulle drifva tillbaka mot kusten. Men man bedrog sig härutinnan. Fartyget, som var en skonert, hade på focxmasten intet segel, och det antogs, att seglen i den häftiga stormen blåst öfver bord. I går passerade ett barkskepp härutanför, som upprepade gånger gaf hälsningssignal. Det var förmodligen någon bekant med orten, som endast på detta sätt gaf sin närvaro tillkänna.

Sällsam fångst.
Två personer i Öja gingo en natt i förra veckan till stranden för att draga not vid Stockviken, Man tänke sig deras förvåning, då de i noten fiskade upp en — mansperson, som under inflytande af spritens verkningar förirrat sig till nämda våta ställe och der, iden djupa dyv, hjelplöst nedsjunkit. Den ovanliga E sken fördes medvetslös till närmaste bostad.
Hade icke hjelp i denna stund anländt, hade han säkert under natten öfvergått till en annan verld.

En trogen tjenarinna
från Skoga i Sundre, vid namn Brita Larsson, har en tid af 33 år, troget, redligt och sitt husbondefolk till nöjes tjenat på ett och samma ställe, Flere husmödrar etter hvarandra hafva under hennes dervaro der residerat, men hon kar såsom ett värdefullt inventarium följt med i huset. Som belöning för trogen och långvarig tjenst, har hon blifvit erbjuden medalj, men hon har vägrat att emottaga utmärkelsetecknet.

»Tagal».
Norske barkskeppet »Tagal», som strandat på »Faludens» grund i Öja, har af stormen slitits derifrån och inkastats till Gröttlingebo kust.

Ett uppbyggelsemöte
i det s. k. frikyrkliga samfundet ägde rum vid Norrgårda i Hamra måndagen 26 och tisdagena 27 Okt. Mötet börjades båda dagarne kl. 10 f.m. och slöts kl. 10 e.m., hvarunder en timmes middagsrast förekom. Ett fåtal åhörare hade församlats, dels iföljd af detdåliga väglaget, dels ock emedan under samma tid och på samma ort andra stmmankomster voro ordnade. Mötets ordförande var hr Björkdahl.

Olyckshändelse.
En minderårig gosse från Petsarfve i Vamlingbo dog lördagen 24 Okt. på ett egendomligt sätt. Gossen skulle näml. stiga ned uti en brunn för att upphämta en der flytande brädbit. För att förekomma olycka på denna farliga passage hade ett par andra honom jämnåriga kamrater hållit honom i fötterna, så att han skulle sträcka sig ned med bufvudet före. Genom denna öfveransträngande sträckning hade någon af de inre delerne brustit, hvilket gjorde att gossen strax efter uppkomsten ur brunnen uppgaf andan.

Ovanlig äggtjuf.
Om man ibland hört att tvåfotade äggtjufvar förekomma, har man dock sällan sport att fyrfotade sådana kunna uppträda. Vid Otes gård i Sundre socken hade man en längre tid märkt, att hönsäggen bortkommo, under det de tomma äggskalen qvariågo. Slatligen upptäcktes, att den oförmodade äggtjufven var — en igelkott. På brottslipgen tog man genast fast och bortförde honom ett ansenligt stycke från gården, men inom ett dygn var åter samme »industririddare» på sitt forna goda ställe, men då med den påföljd att han a utom möjligheten att vidare förnya besöken.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 November 1885
N:r 88.

Dödsfall Christina Catharina Söderberg

Att den Aldrahögste efter sitt allvisa råd och beslut och efter långvarigt lidande till sig hemkallat min ömt älskade maka Christina Catharina Söderberg, som stilla afled den 27 dennes kl. 1,45 e.m, i en ålder af 71 år, 11 månader och 10 dagar; sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn, varder härigenom vänner och bekanta tillkännagifvet.
Stenstugu i Grötlingbo den 28 Juli 1885.
C. J. Söderberg.
Sv. Ps. nr 470 v. 6.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Juli 1885
N:r 61.

Från landsbygden.

4 Juli.
Den omkomne båtskepparen
O. Dahlgrens båt bar nu ilandslagits vid stranden i Näs socken. Reliugarna voro inslagna äfvensom båtinveutarierna förkomna.

Nära döden
voro häromdagen två fiskare från Öja socken, den ene vid namn A. Liljegren, den andre K. F. Olsson. Båda hade tidigt begifvit sig ut för att torska. Den vestliga vinden, som allt mera tilltog, öfvergick till storm och försatte våra fiskare i en icke afundsvärd belägenhet. L. med sin båt dref sedermera i land i Lau socken; dock åtgick för den färden två och ett halft dygn. O. räddades medels hjelp från land, dock så att säga i elfte timman.

Strömmingfisket
vid de södra kusterna har i vår varit särdeles litet lönande. Torskfisket deremot har varit gynsamt, isynnerhet för Sundre och Vamlingbo socknar.

Näktergalen,
som eljes brukar hålla sig i trakten omkring Öja, har nu äfven varit hörd vid Gärvalds i Vamlingbo.

En jättelik man
hade man tillfälle att under sista exercismötet på Sandesrum i Grötlingbo få göra bekantskap med. Hans längd är vid 18 års ålder 6 fot och 9 tum. Som motstycke kan anföras en annan, en första klassens rekryt, som mätte knappa 4 fot.

Årets skörd
är föga lofvande. Då jag i går reste från Grötlingbo till Sundre, kunde jag ej annat än beklaga denna del af landet. Rågen har hvitnat. Af höet har en del brunnit bort, en del förvissnat. Man beklagar sig och man har skäl dertill. Ett vederqvickande regn kunde ännu mycket uträtta, blott det der med ej dröjer allt, för länge.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 Juli 1885
N:r 54.

På begäran

af Landtbrukaren herr M. Th. Lyth i Gröttlingbo, anställes auktion å hans gård vid Koparfve i Gröttlingbo socken lördagen den 20:de västa Jani klockan 12 på dagen, dervid till den högstbjudande försäljes 265/512 mantal af Koparfve hemman att genast tillträdas.
Fastigheten, bebygd, är belägen i en naturskön trakt i närheten af Gröttlingbo kyrka och utmed landsvägen till Burgsviks hamn samt består af omkring 216 tunnland mark af bördig beskaffenhet. — Å hemmanet finnas besådda 16 tunnland med höstsäd och 9 1/2 tunnl. med vårsäd, — Af hårdvallshö bar i medeltal årligen inbergats 42 häckar. — At köpeskillingen får amorteringslån till Gotlands hypoteksförening öfvertagas med 6,750 kronor, och öfverskjutande beloppet gäldas i mån af reel köpares beqvämlighet, Fastigheten utbjudes såväl i mindre lotter som i sin helhet.
Stånga den 26 Maj 1885.
M. E. Svallingson,
anmodad auktionsförrättare.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Juni 1885
N:r 44.

Från landsbygden.

Väderleksförhållandena
börja ändtigen te sig något annorlunda på söder, sedan vi nu fått ett godt och välgörande regn som åstadkommit en blidare temperatur. Somliga dagar ha vi till och med haft 10—12 grader varmt; också trifves nu såväl höst som vårsädet i allo förträffligt och allt andas lif och glädje; potatissättningen är ännu ej afslutad i sin helhet.

Vackert föredöme.
Omkring 500 st. gran- samt en mindre del. bok- och ekplantor ba under inneva rande vår utplanterats i närheten af Vamlingbo skolhus af läraren derstädes: Detta manar till efterföljd, alldenstund i då södra trakterna af Gotland sådana trädsiag höra till sällsyntheterna, och trefligt skulle det te sig, om vi i en framtid finge skåda gröna grandungar här och der på den eljes så skogfattiga delen af ön.

Förmodad olyckshändelse.
Sistl. 19 Maj på e.m. begaf sig förre båtskepparne Olof Dahlgren från Gervals i Vamlingbo ut på sjön å vestra kusten i närheten af Hoburg för att fiska och har sedan dess ej afhörts, hvadan man med säkerhet antager, att den försvunne, som under de senare åren led af fallandesot, under ett anfall af nämde sjukdom fallit ur båten och funnit. sin graf i Vågorha.s Båten har af flere personer iakttagits drifva söderut sagde dag på qvällen och på följande morgon lär demännu sydts långt till sjös i söder om Hoburg. Vinden, som vid tillfället var N. O., öfyergick på natten mera åt nordlig, för öfrigt vacyert och lugnt väder. En åra lär äfven ha ilandflutit &å kusten utanför Sundre, hvilken förmodas tillhöra Dablgrens-båt, och om så skulle vara förhållandet, kan man äfven antaga, att Dahlgren i\’saknad af åror (segel hads han ej med sig) måst öfverlemna sig åt sitt öde och låta båten drifva -hvart den behagade, nota bene om han under anfallet: ej: ramlat ur båten. Någon förhoppning att D. fins i lifvet förefinnes ej, såvida ej det oförmodade in träffat, att han af något förbiseglande fartyg blifvit upptagen. Dahlgren var något öfver femtiotalet, var ogift och bodde ensam i en liten. bygnad, som. af baptisterna, till hvilkas sekt han hörde, blifvit uppbygd åt honom.

Egendomlig dödsorsak.
En tjur, tillhörig en person i Vamlingbo, utsläpptes häromdagen på bete, dervid han afbet en törnestjelk, hvilken fastnade i matstrupen, med den påföljd att djuret måste nedslagtas. Veterinär var ej tillkallad. Djuret var ej försäkradt, hvadan ägaren drabbag af förlusten.
Under nu förflutna pingsthelg har ett

Missionsmöte
varit ordnadt i Vamlingbo missionshus, dervid- ett flertal predikanter varit tillstädes. Orantliga menniskomassor ha äfven varit samlade, mera än huset beqvämligen kunde rymma. Allt har aflupit i frid och stilla endrägt, fastän stundom -under diskussionen oluka äsigter tyckts varit rädande. Jag torde en annan gäng närmare komma att. beskritva både; diskussionsämnena och predikanternas föredrag.

Hundlande
växa långs vägen inellan Grötlingbo och Hoburg svin svampar ur jorden. Bönderna buda bolag. Sina hemman lemna dessa deremot dåligt bearbetade eller undeles oskotta. Då många äro stjare, men köparne äro lå, kan man lätt inse resulatet?

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Maj 1885
N:r 43.

Dödsfall.

Komministern i Dalhem Olof Peter Reinhold Laurin, en af stiftets äldste prester, afled i förgår efter en tids sjuklighet. Laurin, född 1806 i Burs, blef student i Upsala 1827 samt prestvigdes 1834 i Visby; tjenstgjorde i Burs dels som adjunkt dels som v. pastor från 1834 till 1847, då han förordnades till v. pastor i Atlingbo ; efter att under ea del af året 1849 varit adjunkt i Sanda, vardt han samma år v. pastor i Grötlingbo samt utnämdes 1852 till komminister i Dalbem, hvilken tjenst han innehaft i 33 år.
Laurin, hvars föräldrar voro kontraktsprosten i Burs doktor J. F. Laurin och dennes hustru Magdalena Beata, född Fåhrens, ingick 1855 äktenskap med en dotter till kyrkoherde Fåbreus i Stenkumla, i hvilket äktenskap fem barn föddes.
Bland Laurins sja syskon var den tidigt bortgångne begåfvade musikern Karl Johan Oskar Laurin.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Maj 1885
N:r 43.