Visby för 80 år sedan.
Ett dokument till Gotlands turistväsens historia.
Visby som stor turistort är egentligen en produkt av de allra senaste decennierna. Ännu omkring sekelskiftet var turistväsendet i vårt land föga utvecklat (efter den moderna tidens sätt att se). Först under senare hälften av 1800-talet började den vetenskapliga världen på allvar få upp ögonen för kyrkoruinernas stora betydelse. (Säkert har härtill i icke ringa mån bidragjt Lundaprofessorn C. G. Brunius för sin tid märkliga arbete »Gotlands konsthistoria», 1862). Även utomlands fick man vid denna tid klart för sig Visbys värde som levande dokument till den baltisk-nordiska medeltidens historia och kultur, något som kom till uttryck i nordtyska vetenskapsmäns färd från Lübeck till Visby 1881 (Hansische Wisbyfahrt). Under 1870-talet var Visby skådeplatsen för ett badortsliv av ganska märkvärdigt slag. En badläkare, Melander, samlade då om somrarna talrika badgäster, vilka där kunde sköta såväl kroppens som Själens hälsa. Badkurerna hade en pietistisk religiös grundval och Melander höll själv predikningar för sapatienter. Sedan rörelsen övertagits av en annan läkekare Berg, vilken ej hade samma förmåga att ta människorna, minskades åter hastigt badgästernas antal. Dessa kommo säkert mera som kurortsbesökare än som turister i vår tids bemärkelse.
Under det tidigare 1800-talet hade väl enstaka antikvurmar, romantiker och konstnärer besökt Visby utan att därigenom intresset för Visby hos den stora allmänheten synnerligen stimulerats.
Det är mycket möjligt, att dat är Emelie Flygare-Carlén, som genom sin av samtiden beundrade roman »Jungfrutornet» (1848) lagt den första grunden till Visbys ryktbarhet som turistort. Så stort kan väl antalet resande knappast ha varit vid mitten av 1800-talet. Dock tycks det i alla fall redan då ha lönat mödan att utgiva ett kartblad över Visby med tillhörande text till ledning för de besökande. Det kan vara av intresse att taga denna första turisthandbok över Visby i närmare betraktande.
Titeln lyder: Några .ord Wisby fornlemningar m. utgifna såsom upplysningar till kartan över Wisby af 0. J. Sjöberg. (Tryckt hos Theodor Norby 1851). I förordet framhåller förf. att hans mening icke varit att sammanskriva en historisk avhandling utan endast att lämna några upplysningar för de rasande som på egen hand önska skaffa sig kännedom lom stället, och han hoppas också »hos andra väcka hågen, att närmare lära känna vad Wisby har märkvärdigt och sålunda bidraga till ställets välförtjänta uppmärksamhet även utom ön.» Därefter följer en kort historisk översikt, varpå skildras ringmuren och Visborgs slott. Han berättar därpå kyrkoruinernas historia (som ruiner betraktade) och konstaterar att de nu icke längre vanvårdas…» stallen och vagnslidren ha självmant borttagits… den (ruinen) anses ännu i folkspråket såsom de närboendes egendom, men en egendom, vilken då vårda och pryda, ty utom det egna nöjet av det intressanta grannskapet, utgör det deras glädje att ruinen beundras, att den af tecknas och uppmätt s.»
Ruinerna skildras därefter i tur och ordning med på det hela taget korrekta uppgifter med undantag för byggnadsår en, vilka anföras efter Strelow och alltså huvudsakligen ligga på 1000-talet. Förf. uttalar dock ett svagt tvivel angående dessa vördnadsvärda årtals tillförlitlighet. Något utförligare uppehåller han sig vid Maria-kyrkan. Dess årtal 1190 och 1225 uppger han, riktigt, som de för Visbykyrkorna enda fullt säkra. Som altarprydnad nämnes den som numera står i Swertingska kapellet. korset \’och Lammet »ditsatt vid reparationen 1830 i stället för en grann theaterdekoration som då med rätta blef borttagen.» (Härmed avses den praktfulla barock-uppsatsen Som nu står i södra sidoskeppets sidiol). Bland kuriositeter uppräknar han en S. Göran till häst, en Maria-bild, en Kristusbild m. m. (nu i Fornsalen).
Etter denna avdelning följer en förteckning i alfabetisk ordning på offentliga byggnader och andra mera betydande företeelser. Av dessa kan vara av intresse att här nämna:
Badinrättningar. För kalla och varma bad i N:o 266 S:t Hansgatan. För gyttje- och saltsjöbad vid södra hamnarmen.
Boklådor. Hr Ridelii i N:o 250 S:t Hansplats, Hr Andersins i N:a 480 Bremergränd och Demois Molanders i N:o 29 Birgersgränd. På det senare Stället finnes äfven ett Lånebibliotek i Romanlitteraturen.
Gymnasiihuset. N:o 6 Strandgatan. Innesluter Bibliothek, samt för provinsens historia och natur upplysande Mynt-, Vext-, Petrificatch fågelsamlingar…
Hospitalet, Lasarett och Curhus. N:o 240 Norra Kyrkogatan. Lazarettet, som anses för ett av de bättre av dylika inrättningar i Riket, försattes i sitt nuvarande skick år 1833, i synnerhet genom d. v. Landshöfdingen m. m. von Hohenhausens ritiska omsorg.
Länshäktet. N:o 609 Södra Mur-gatan. Efter ett här till fängelserum inredt torn som hette »Caesar» kallas stället ännu »Kejsaren».
R u m för Resande med Wärldshus harva C. J. Chasseur, N:o 10 Strandgatan, Blombergs Enka, N:o 30 Hästgatan och F. Wickman, N:o 241 S :t Hansplats.
Sparbanken, stiftad af Sällskapet D. B. W. Öppen varje lördags afton kl. 6-7. F. n. i huset N :a 274 S :t Hansgatan.
Stadsvaktens Corps-duGarde N:o 272 Klosterplan.
Följande afdelning behandlar i korthet märkligare platser i stadens omgivningar, Korsbetningen, Skolbetningen, Högklint m. m. Här nämnes också Jägaregillets skjutbana invid stadsmuren utom Österport. (De sönderskjutna stenarna i den södra kaponjären visa ännu var måltavlorna voro uppsatta).
Om Snäckgärdet, brännpunkten för våra dagars turistliv, skriver förf.:
Snäckgärdet en hafsvik 3/8 Mil norr om Staden. Stället gaf anledning till stiftelsen af Sällskapet D. B. W. Dess topografi är poetiskt beskrifven i C. J. Bergmans Gottländska Minnesblad, år 1849, i vilka blad man äfven får upplysning om nämde Sällskaps samhällsgagneliga och vördnadsvärda verksamhet.
För resande som ha en dag övrig till att göra en färd åt landet reddelar förf. två förslag till resor, »hvilka kunna på en dag med direkt skjuts eller förut beställda hästar medhinnas.» Den ena färden går till Slite över Bro, Tingstäde ,och Othem, den andra till Klintehamn över Follingbo, Björke, Mästerby. Bland sevärdheterna påpekas Bro kyrka, »märkvärdig ej blott för sitt byggnadssätt, med portaler af marmor och beundransvärt väl arbetade capitäler i haut-relief, utan ,ock för den folktr ) som qvarlever om denna kyrkas undergörande egenskap er», vidar 3 Dalhems kyrka och Roma Kloster. Som avslutning lämnas en tabell över gästgivargårdarna och avstånden på dessa färder.
På det hela taget är denna lilla turisthandbok anmärkningsvärt praktisk, redig och vederhäftig, och det är påfallande hur föga den i uppställning och allmänt innehåll skiljer sig från våra dagars. I all sin anspråkslöshet har den icke ett obetydligt kulturhistoriskt värde, särskilt om man vill skriva Gotlands Turistväsens historia.
B. S—g.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 februari 1932
N:r 37