Etikett: Fårösund

I Fårösund.
Redan då blicken första gången når Fårösund, märker man, att det osar krig. Allting ser så krigiskt ut, eller rättare sagdt det ligger liksom i luften, man känner det och ens känslor i den vägen skola ej heller komma på skam. Litet längre fram ser man hamnen och i den flere örlogsmän, monitorer, kanonbåtar, minfartyg m. m. En del af den svenska flottiljen ligger förankrad här, under det endast kanonbåten Skuld ligger i Slite.
Och på sjelfva Fårösunds hamn märker man mera än på Slite en mängd flottister och delvis äfven landtwmilitärer, nämligen de här förlagda Göta-artilleristerna från Karlsborg, som till numerären 33 man starka jämte ett par underofficerare stå under löjtnant Theoanders befäl, samtlige genom sina raska, hurtiga rörelser och sia uniform så bjärt afstickande mot den lugna, merändels gråklädda befolkvingen.
Tyvärr går det emellertid ej så fort med dessa vallarbeten, emedan det råder stor brist på arbetare. För att försvara inloppet (det södra) till Fårösunds rymliga och för en krigisk flotta i Östersjön så begärliga hamn är man sysselsatt med att utlägga minledningar innanför det midt i detta inlopp liggande Skarfgrundet, hvilka minlinier komma att skyd das af ett eller flere på gotländska fastlandets nordöstra udde anlagda batterier.
Dessa batterier, hvilkas vallar uppföras under ledning aft. f. fortifikationsbefälhafvaren på Gotland kapten Munthe och löjtnanten friherre Leijonhufvud, äro förlagda något i vester om det nämda grundet, och arbetena dervid hafva framskridit så långt, att det ena i dagarne är färdigt. Men arbetena gå långsamt, hvilket är helt naturligt, då så ogynsamma förhållanden råda.
Största svårigheten ligger i bristen på arbetskrafter. Emedan trakten deromkring är glest befolkad och invånarne å Fårösunds hamn antingen äro handlande eller idka annan näring derstädes eller också ha sin sysselsättning vid nämda hamn och sålunda ej äro beuägna att deltaga i dessa arbeten, så har man endast att hålla sig till bönderna och arbetskarlarne, de s. k. torparne. Man har låtit pålysa i kyrkorna eller genom ortenslänsman bragt till allmänhetens kännedom, att arbetsförtjenst derstädes gåfves; man har till och med ntsändt underofficerare för att rent af värfva folk, men till föga båtnad. Och oaktadt en jämförelsevis hög dagspenning i medeltal 2 kronor — betalas, har det ej lyckats befälbafvaren – anskaffa mer än omkring 45 till 50 man om dagen. En annan orsak härtill är naturligtvis att söka i de nu pågående vårarbetena vid jordbruket. Endast i obetydlig mån ha de här förlagda artilleristerna varit i tillfälle biträda. Från officerarne har telegram afgått till vederbörande med begäran om arbetsmanskap på ett eller annat sätt, ehuru ännu ej något i den vägen hörts af.
Vidare råder här största brist på virke, så att man fått forsla det från aflägsna ställen såsom Storugns vid Kappelsviken, der en mängd behöfliga risknippor hämtats, från en ångsåg vid Banna i Lärbro socken m. m. Hvar helst på nära håll något virke kunnat upptäckas, har man genast lagt beslag derpå, och befolkningen har kuriöst nog haft den tron att de varit liksom tvungna att — naturligtvis mot skälig ersättning — med det lilla de kunnat bidraga till de pågående befästningsarbetena. Några tolfter plankor som voro tillgängliga gingo genast åt.
Ej ens arbetsmateriel har funnits på platsen, utan man har t. ex. måst hämta 50 skottkärror från Visby. Likaså har ståltråd måst tagas derifrån.
En annan och iogalunda den minsta olägenheten har bestått i den ringa tillgången på matjord. Kalkhällen ligger derstädes nämligen i nästan öppen dager, i vanliga fall endast täckt af 6 till 9 tums jord. För att sålanda få den enligt beräkning långt öfver hundra tusen kubikfot erforderliga qvantiteten jord, måste stora ytor så att säga skrapas rena, och jorden naturligtvis forslas långa vägar. En närbelägen åker om etttunnlands ytvidd är inköpt, men det förslår så litet.
Till allt detta kommer att jorden, hvarpå vallarne uppföras, är sank, så att två närbe lägna småsjöar måst aftappas, emedan de i annat fall verkat skadligt på batteriet, som kommer att förläggas här. Häraf synes, huru illa stäldt det är och huru långsamt dessa arbeten gå.
Särskildt klagade officerarne öfver, att sjelfva jordvallarne ej blifvit på förhand uppförda, i hvilket fall de kostat betydligt mindre. Kitningar till denna liksom andra dylika provisoriska befästningar ha ej saknats. Tvärtom har topografiska kåren årligen framlagt utförliga förslagsritningar i den vägen, ehuru det i brist på nödigt statsanslag fått stanna vid blotta förslaget.
Den nu under arbete varande befästningsvallen kommer att blifva omkring 200 fot lång, paral!el med stranden, Vinkelrät mot denna anlägges en annan kortare och bakom dessa, der kanonerna placeras, mindre vallar eller så kallade traverser, en mellan hvarje kanon.
Då jag besökte dessa arbeten, voro 48 man sysselsatta der, somliga arbetande med jords framforslande, andra dränerande marken, hvaremot ett mindre antal snickrade på ammunitionskistor.
De pjeser som skola bestycka batteriet äro 6 stycken 12-centimeters kanoner, som tillhöra flottan och ännu ligga i flottans lavetter, hvarför de på landbacken taga sig mindre prydligt ut. Ett par stodo i dag nere vid bryggan och betraktades af allmänheten under stor nyfikenhet. De sågo som sagdt högst otrefliga ut, och kanske var det derför som alla hästar, hvilka kördes förbi dem, skyggade och satte i sken.
Föratom af dessa batterier komma de utlagda minorna också att försvaras af de här liggande krigsfartygen. Tyvärr äro dessa ej så väl utrustade som man haft rätt att vänta. Så till exempel lära de ej vara fullt bevärade, hvarjämte det fins maskinfolk endast för ett par dagar.
Då ångbåten Klintehamn i söndags afton ankom till Fårösunds hamn, var det en lust att se, hvilket folklif der var rådande. Flottister och artillerister trängdes bland de nyfiket gapande öinvånarne. De förre stoltserade med sina uniformer, som lyste i flickornas ögon och framkallade en känsla af jalonsi hos bondgossarne; de senare, liksom bländade af det granna de sågo och på samma gång afundsjuka, vände ryggen och låtsade sig förakta dagdrifvarne, Militärerna hade emellertid för ögonblicket en helt annan känsla än kärlekens. På Fårösund fins ingen utskänkningsrörelse, och nog behöfver väl en fosterlandets försvarare äfven han en tår att läska sig med. Klintehamn med sin restaurant var det förlofvade land, dit alla martissöner längtade, Passagerarne trängdes tillbaka, då de skulle lemna båten, af den törstiga hopen, och snart var hela försalongen och delvis öfverdäcket fullsatt med tappre gossar, som tömde det ena glaset efter det andra, Under tiden fingo de stackars bondgossarne behålla sina flickor i fred, och säkert är, att de nu togo sin skada igen. En spelman stämde sin fiol och spelade upp till dans. De civile dansade i allsköns lugn och anade intet ondt, då så småningom en efter annan af örostiftarne gjorde intrång i som de tyckte deras rättigheter att svänga om med töserna. Återigen färgas deras kinder af harmens rodnad. Hvartör vardt jag ej militär? tänkte mången, der han stod och såg allrakärestan dansa med en liflig och glad, mustascherad artillerist med gula passepoiler och blanka knappar. Se, huru hon småler mot honom, då han lätt och belefvadt trycker hennes hand eller midja! Ett litet improviseradt gräl med åtföljande handgemäng, tänkte bondgossarne, vore kanske på sin plats, men…
Ja, det kriget, det kriget!

På Enholmen.
Resan från Slite till Enholmen sker med båt på 20 minuter, Ju närmare man kommer, desto tydligare framträda alla konturer af sjelfva holmen och fästningsvallarne. Man ser huru kanonerna med sina stora, runda, mörka ögon blicka en nästan rakt i synen. Hu blixt ur dessa ögon, ett rökmoln och en knall, och man ser huru kulan sprutar upp vattnet på den sakta vaggande sjön, höjer sig igen för att snart längre bort piska hafsytan och sjunka till sjöbottnen. På andra sidan Enholmen åt fastlandet synes krutröken lägga sig som en dimma öfver sundet, stryaa fram öfver B>»gevikens lugna, spegelklara vatten, tills den så småningom skingras.
Då man kommit till Enholmen, påträffar man der först en rödmålad kasern eller barack, tillräcklig för 100 man. Sedan den blifvit vederbörligen reparerad och uppsnyggad, emedan golfvet var delvis uppruttet, fönsterrutorna spräckta eller helt och hållet borta eller också belagda med 30 års gammalt dam och spindelväf, så att intet menskligt öga kunde se derigenom, takstolarne, som till en del voro borta, ersatta med nya m. m. — kunde den truppstyrka af 66 man, som på söndagen hitkom, inqvarteras der, Nära intill denna barack ligger köket med 2inmurade pannmurar, hvardera rymmande 50 kannor, med hvilken anordning intendenten friherre Wrangel är synnerligen belåten, Här kan sålunda kokas för 200 man.
Går man längre fram på ön, kommer man till den egentliga befästningen. På Eaholmens östra och vestra sidor anlades under Oskar den förste 1854 två kasematterade batterier, täckta med råg och hvardera bestyckade med fyra 24-pundiga kanoner och åtta 24-centimeters bombkanoner, Detta är nu den materiel, som vid inträffande krigsoroligheter skall lemna den ofvan omtalade hamnen sitt försvar. Hurnadant detta skydd kan blifva är ju lätt att tänka sig.
Man kan visserligen säga, att Sverige endast behöfver visa sin goda vilja, men om den goda viljan är så vanmäktig som här, torde den vara liktydig med om ej ovilja så åtminstone en viss grad af likgiltighet.
Det är intet tvifvel underkastadt att denna fästning, ehuru den aldrig kommit att fullbordas enligt den ursprungliga planen, var, då den för 80 år sedan anlades, ett för den tiden både dugligt och ändamålsenligt försvarsverk. Men tiderna hafva förändrats och med dem krigsmaterielen. Nutidens pansarkolosser fordra i en jämn strid andra motståndare än 24-pundingar.
De omtalade batterierna äro ytterst prydligt och framför allt ändamålsenligt uppförda.
Bakom de kasematterade kanonhusen, som äro rymliga och beqväma, finnas logement för manskapet.
Vid kapten Virgins inträffande derstädes voro alla döda salar i den största oreda, som ju var att tänka, då den s. k. fästningen under åren endast är »besatt» af en vaktare med sin gumma. Ej underligt sålunda att vissa artiklar voro uppruttna, andra förrostade och måste ersättas med nya.
Med stor möda och otroligt besvär har kapten Virgin, till en del äfven kapten Bratt, iordningstält dessa saker i deras RAR skick, Ifrån tidigt på morgonen till middagen och stundom, äfven då annat göromål ej lagt hinder i vägen, på eftermiddagen hafva de sysselsatt sig härmed och torde snart nog hafva slutat dessa arbeten, Golf har måst inläggas i logementen, som voro gruslagda, så att manskapst kan bo der, Rummen äro jämförelsevis stora och beqväma.
Emellan de båda batterierna ligger den forna bastionen Klingan, som jämte fyra andra dylika, nämligen Haken, Dobbskon, Fästet och Baljan bildade den under drottning Kristinas tid 1653 anlagda fästningen Karlssvärd. DenDa fästning lät Gustaf 3 rasera 1788, såsom varande för kostsam att underhålla. Den uppbygdes likväl igen under Oskar den förstes tid, emedan Enholmens läge ansågs så ypperligt som försvarspunkt för Gotlands bästa hamn.
Befästningsverken blefvo färdiga 1858. Karl den tolfte hade för afsigt att här anlägga en stad medi stark fästning; men denna plan vardt aldrig satt i verket.
Hvad beträffar de nuvarande befästningsverken å Euaholmen, så torde deras gagn endast vara att försvara en utlagd minlinie, emedan minor upptagas af smärre båtar, som ej skola känna sig så smickrade af en svärm kartescher från dessa kanoner. Men &å andra sidan kan ett större pansarfartyg lägga sig utanför och med sina grofva kanoner bombardera fästningsvallarna, det vill här säga nedskjuta dem.
Sv. D. B.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Maj 1885
N:r 37.