För att inspektera

befästningarne vid Slite och Fårösund ankom hit i förgår schefen för fortifikationen generallöjt nant B. A. Leijonhufvud med fortifikationskaptenen E. G. Kinell som adjutant. General L. afreste samma dags afton til Slite, hvarifrån han i dag på f.m. begaf sig till Fårösund. I morgon afton åter reser inspektören till Stockholm.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 19 Maj 1885
N:r 40.

Från Gotland.

Intryck af »krigskorrespondenter».
Fårösunds befästande.

På Fårön, strax innanför det pu delvis spärrade inloppet, stå tre hvita taflor på något afstånd från hvarandra, och på motsatta »Storlandet», som Gotland här kallas, ligger det batteri, som fn bidraga till de härifrån i riktning mot hämde taflor i tre linier utlagda minornas försvar. Minledningen anses blifva färdig i slutet af veckan. Så snart ett fartyg synes på insegling, utsändes genast en ångbarkass från vaktfartyget — hela flottiljen ligger nu i närheten af minlinien — med den hjelp vid passagen, som kan anses behöflig.
Tarfvas bogsering, t. ex. för segelfartyg, lemnas äfven sådan.
Arbetet med förskansningen å Gotlandssidan fortgår oafbrutet med omkring 30—35 man af artilleriet, 50 båtsman från i hamnen liggande örlogsfartyg samt 40 man »civila» arbetare från närmaste trakter, hvilka för 2 kr. om dagen bidraga till öns försvar. Ehuru den gotländske arbetaren, åtminstone så här långt norrut, endast undantagsvis kan förtjena-en dagspenning af 1,25, lyckades det ej för vederbörande att anskaffa flere än nämde 40 och detta fastän både presterskap och kronobetjening gjorde sitt bästa. Men kunske man just derför att länsman var med fruktade något slags argan list.
Emellan två vallar å 200 fots längd och 12 fots höjd stå i minliniernas riktning fyra st. 12 centimeters refflade kanoner, två något mera framskjutna än de öfriga. Kanonerna äro skilda från hvarandra genom mindre vallar.
Marken, hvarå denna förskansning uppföres, erbjöd åtskilliga rätt stora svårigheter, Dels måste den såsom i hög grad vattensjuk afdikas och ett par mindre kärr urtappas, dels höll man på att ej få lämplig jord. Man tog visserligen sådan från bland annat en värliggande åkerlapp, men denna jord ansågs ej riktigt tjenlig, enär den i hög grad var uppblandad med kalkstensskärfvor, så att, om en fiend\’lig projektil skulle krevera i vallen, man kunde befara kanonservisens öfverösande af ett ingaluuda ofarligt stenregn. Men nu fiones ingen annan råd.
När förskansningen blifver färdig, kommer den ej att synas från sjön, förrän man kommit in i sjelfva skottlinien. Ett stycke norr eller nordvest om uvämda kanoner och alldeles dolda i småskogen ligga ytterligare två kanoner af samma storlek ck lag som de andra, men i olikhet med dessa skola de beskjuta fartyg redan vid ingåendet till sundet.
Ehuru kanonerna ansågos goda, hvilket äfven profskjutningen öfver till Fårö visat, äro lavetterna skäligen skrala. De höllo på att ej kunna forslå från lastbryggan till bestämmelseorten, enär de voro i fara att brinna upp. De äro helt och hållet af trä, hjulen ej ens undantagna, och ha i sin ungdom förmodligen gjort stor nytta i någon träkorvett vid tiden för Viborgska gatloppet eller någon annan bragd i: förra årbundradet. Både böjd- och sidoriktning sker med kilar, spakar och klubbor, och då kanonerna derjämte äro attladda från myuningen, anses att snabbbet i skjutningen, äfven med bästa vilja från servisens sida, ej kan blifva ett utmärkande drag vid försvaret af Fårösund. Men i samma mån man kommer sig bättre i ordning, blifver nog åtskilligt ändradt och afhjelpt.
St. D. B.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Maj 1885
N:r 39.

Minspärrningen vid Fårösund och lotsväsendet.

Som förut nämts hafva med anledning af de vidtagnaqmiaspärrningarna vid Fårösund föreskrifter blifvit meddelade derom, att lotsbiträde och bogserbjelp skola åt sjöfarande lemnas från det der stationerade vaktfartyget. Gällande förordning angående lotsverket innehåller emellertid dels i 3:e 8 att lotsning ej må, annat än i vissa uppgifna fall, vid laga påföljd förrättas af annan än kronolots, och dels i 29:e § att, där däckadt fartyg, som icke har kronolots om bord, bogseras i lotsled, för sådant fartyg skall, med vissa undantag, erläggas hälften af den lotsafgift, som bort enligt lotstaxwn utgå, derest fartyget gått under ledning af kronolots.
I anledning häraf har k. m:t förklarat, att hvad i ofvan åberopade §§ af lotsförordningen finnes stadgadt icke gäller det lotsbiträde och den bogserhjelp, som från vaktfartyget vid Fårösund lemnas sjöfarande vid passage genom minlinierna derstädes.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Maj 1885
N:r 39.

Vid Fårösund

har samme brefskrifvare äfvenledes gjort besök ett par gånger. Om sina intryck derifrån meddelar han 4 Maj:
Fårösund erbjuder för närvarande en myc ket liflig tafla. På samtliga fartyg synes man vara ifrigt sysselsatt med öfning i hvarjehanda krigiska saker, speciella för den eller den certen af ångare, hvilka nästan alla ligga med ångan uppe. Emellan flottiljens fartyg ila de små ångsluparne och här och hvar synes en båt, rodd af en mängd matroser, som med kraftiga tag föra farkosten framåt. Ångsluparne hafva en ganska stor hastighet, sex knop tror jag, och äro jämte sin egenskap af kommunikationsfartyg äfven afsedda att i krigstid föra stångminor. Under senaste rysk-turkiska krig utgingo vid ett tillfälle fem dylika mot en rysk monitor. Tre af dem jämte manskap förstördes visserligen af elden från monitorns kulsprutor, men två af de bräckliga båtarna nådde målet och sänkte monitoren. Maskinerna å svenska flottans dylika ångslupar äro dock mindre lämpliga, enär i mörkret elden från skorstenen och de häftiga ångstöterna redan på långt håll förkunna båtens ankomst.
Man börjar derför numera att använda kondenseringsmaskiner af Woolfska systemet.
En följd af de hastiga utrustningsorderna för i Fårösund liggande örlogsmän — Rota utrustades på otroligt kort tid — är, att tillräckligt med manskap för aktiv tjenstgöring ännu ej fiones. Men åtgärder äro redan vidtagna för att få denna brist afbjelpt. Vidare har man till nödiga skansarbeten saknat lämplig jord, hvilken med ej litet besvär och möda måst på hvarjebanda sätt anskaffas, I början var ock stor brist på arbetsfolk, men denna börjar mer och mer afhbjelpas liksom för öfrigt en hel del andra olägenheter. Det var ingen lätt sak för vederbörande befäl att i den första brådskan, obekanta med både lokala förhållanden och tillgängliga resurser finna råd för allt. Det förvånar nästan mera att det redan verkstälda kunnat utföras.
Bevakningen å sjelfva Fårön varder troligen af underordnad vigt, enär man här i händelse af allvar så lätt kan blifva afskuren från den öfriga bevakningen, utan kommer försvaret att| ledas hufvudsakligen från Gotlandssidan samt från krigsfartygen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 12 Maj 1885
N:r 38.

Krig i fred.

I Fårösund.
Redan då blicken första gången når Fårösund, märker man, att det osar krig. Allting ser så krigiskt ut, eller rättare sagdt det ligger liksom i luften, man känner det och ens känslor i den vägen skola ej heller komma på skam. Litet längre fram ser man hamnen och i den flere örlogsmän, monitorer, kanonbåtar, minfartyg m. m. En del af den svenska flottiljen ligger förankrad här, under det endast kanonbåten Skuld ligger i Slite.
Och på sjelfva Fårösunds hamn märker man mera än på Slite en mängd flottister och delvis äfven landtwmilitärer, nämligen de här förlagda Göta-artilleristerna från Karlsborg, som till numerären 33 man starka jämte ett par underofficerare stå under löjtnant Theoanders befäl, samtlige genom sina raska, hurtiga rörelser och sia uniform så bjärt afstickande mot den lugna, merändels gråklädda befolkvingen.
Tyvärr går det emellertid ej så fort med dessa vallarbeten, emedan det råder stor brist på arbetare. För att försvara inloppet (det södra) till Fårösunds rymliga och för en krigisk flotta i Östersjön så begärliga hamn är man sysselsatt med att utlägga minledningar innanför det midt i detta inlopp liggande Skarfgrundet, hvilka minlinier komma att skyd das af ett eller flere på gotländska fastlandets nordöstra udde anlagda batterier.
Dessa batterier, hvilkas vallar uppföras under ledning aft. f. fortifikationsbefälhafvaren på Gotland kapten Munthe och löjtnanten friherre Leijonhufvud, äro förlagda något i vester om det nämda grundet, och arbetena dervid hafva framskridit så långt, att det ena i dagarne är färdigt. Men arbetena gå långsamt, hvilket är helt naturligt, då så ogynsamma förhållanden råda.
Största svårigheten ligger i bristen på arbetskrafter. Emedan trakten deromkring är glest befolkad och invånarne å Fårösunds hamn antingen äro handlande eller idka annan näring derstädes eller också ha sin sysselsättning vid nämda hamn och sålunda ej äro beuägna att deltaga i dessa arbeten, så har man endast att hålla sig till bönderna och arbetskarlarne, de s. k. torparne. Man har låtit pålysa i kyrkorna eller genom ortenslänsman bragt till allmänhetens kännedom, att arbetsförtjenst derstädes gåfves; man har till och med ntsändt underofficerare för att rent af värfva folk, men till föga båtnad. Och oaktadt en jämförelsevis hög dagspenning i medeltal 2 kronor — betalas, har det ej lyckats befälbafvaren – anskaffa mer än omkring 45 till 50 man om dagen. En annan orsak härtill är naturligtvis att söka i de nu pågående vårarbetena vid jordbruket. Endast i obetydlig mån ha de här förlagda artilleristerna varit i tillfälle biträda. Från officerarne har telegram afgått till vederbörande med begäran om arbetsmanskap på ett eller annat sätt, ehuru ännu ej något i den vägen hörts af.
Vidare råder här största brist på virke, så att man fått forsla det från aflägsna ställen såsom Storugns vid Kappelsviken, der en mängd behöfliga risknippor hämtats, från en ångsåg vid Banna i Lärbro socken m. m. Hvar helst på nära håll något virke kunnat upptäckas, har man genast lagt beslag derpå, och befolkningen har kuriöst nog haft den tron att de varit liksom tvungna att — naturligtvis mot skälig ersättning — med det lilla de kunnat bidraga till de pågående befästningsarbetena. Några tolfter plankor som voro tillgängliga gingo genast åt.
Ej ens arbetsmateriel har funnits på platsen, utan man har t. ex. måst hämta 50 skottkärror från Visby. Likaså har ståltråd måst tagas derifrån.
En annan och iogalunda den minsta olägenheten har bestått i den ringa tillgången på matjord. Kalkhällen ligger derstädes nämligen i nästan öppen dager, i vanliga fall endast täckt af 6 till 9 tums jord. För att sålanda få den enligt beräkning långt öfver hundra tusen kubikfot erforderliga qvantiteten jord, måste stora ytor så att säga skrapas rena, och jorden naturligtvis forslas långa vägar. En närbelägen åker om etttunnlands ytvidd är inköpt, men det förslår så litet.
Till allt detta kommer att jorden, hvarpå vallarne uppföras, är sank, så att två närbe lägna småsjöar måst aftappas, emedan de i annat fall verkat skadligt på batteriet, som kommer att förläggas här. Häraf synes, huru illa stäldt det är och huru långsamt dessa arbeten gå.
Särskildt klagade officerarne öfver, att sjelfva jordvallarne ej blifvit på förhand uppförda, i hvilket fall de kostat betydligt mindre. Kitningar till denna liksom andra dylika provisoriska befästningar ha ej saknats. Tvärtom har topografiska kåren årligen framlagt utförliga förslagsritningar i den vägen, ehuru det i brist på nödigt statsanslag fått stanna vid blotta förslaget.
Den nu under arbete varande befästningsvallen kommer att blifva omkring 200 fot lång, paral!el med stranden, Vinkelrät mot denna anlägges en annan kortare och bakom dessa, der kanonerna placeras, mindre vallar eller så kallade traverser, en mellan hvarje kanon.
Då jag besökte dessa arbeten, voro 48 man sysselsatta der, somliga arbetande med jords framforslande, andra dränerande marken, hvaremot ett mindre antal snickrade på ammunitionskistor.
De pjeser som skola bestycka batteriet äro 6 stycken 12-centimeters kanoner, som tillhöra flottan och ännu ligga i flottans lavetter, hvarför de på landbacken taga sig mindre prydligt ut. Ett par stodo i dag nere vid bryggan och betraktades af allmänheten under stor nyfikenhet. De sågo som sagdt högst otrefliga ut, och kanske var det derför som alla hästar, hvilka kördes förbi dem, skyggade och satte i sken.
Föratom af dessa batterier komma de utlagda minorna också att försvaras af de här liggande krigsfartygen. Tyvärr äro dessa ej så väl utrustade som man haft rätt att vänta. Så till exempel lära de ej vara fullt bevärade, hvarjämte det fins maskinfolk endast för ett par dagar.
Då ångbåten Klintehamn i söndags afton ankom till Fårösunds hamn, var det en lust att se, hvilket folklif der var rådande. Flottister och artillerister trängdes bland de nyfiket gapande öinvånarne. De förre stoltserade med sina uniformer, som lyste i flickornas ögon och framkallade en känsla af jalonsi hos bondgossarne; de senare, liksom bländade af det granna de sågo och på samma gång afundsjuka, vände ryggen och låtsade sig förakta dagdrifvarne, Militärerna hade emellertid för ögonblicket en helt annan känsla än kärlekens. På Fårösund fins ingen utskänkningsrörelse, och nog behöfver väl en fosterlandets försvarare äfven han en tår att läska sig med. Klintehamn med sin restaurant var det förlofvade land, dit alla martissöner längtade, Passagerarne trängdes tillbaka, då de skulle lemna båten, af den törstiga hopen, och snart var hela försalongen och delvis öfverdäcket fullsatt med tappre gossar, som tömde det ena glaset efter det andra, Under tiden fingo de stackars bondgossarne behålla sina flickor i fred, och säkert är, att de nu togo sin skada igen. En spelman stämde sin fiol och spelade upp till dans. De civile dansade i allsköns lugn och anade intet ondt, då så småningom en efter annan af örostiftarne gjorde intrång i som de tyckte deras rättigheter att svänga om med töserna. Återigen färgas deras kinder af harmens rodnad. Hvartör vardt jag ej militär? tänkte mången, der han stod och såg allrakärestan dansa med en liflig och glad, mustascherad artillerist med gula passepoiler och blanka knappar. Se, huru hon småler mot honom, då han lätt och belefvadt trycker hennes hand eller midja! Ett litet improviseradt gräl med åtföljande handgemäng, tänkte bondgossarne, vore kanske på sin plats, men…
Ja, det kriget, det kriget!

På Enholmen.
Resan från Slite till Enholmen sker med båt på 20 minuter, Ju närmare man kommer, desto tydligare framträda alla konturer af sjelfva holmen och fästningsvallarne. Man ser huru kanonerna med sina stora, runda, mörka ögon blicka en nästan rakt i synen. Hu blixt ur dessa ögon, ett rökmoln och en knall, och man ser huru kulan sprutar upp vattnet på den sakta vaggande sjön, höjer sig igen för att snart längre bort piska hafsytan och sjunka till sjöbottnen. På andra sidan Enholmen åt fastlandet synes krutröken lägga sig som en dimma öfver sundet, stryaa fram öfver B>»gevikens lugna, spegelklara vatten, tills den så småningom skingras.
Då man kommit till Enholmen, påträffar man der först en rödmålad kasern eller barack, tillräcklig för 100 man. Sedan den blifvit vederbörligen reparerad och uppsnyggad, emedan golfvet var delvis uppruttet, fönsterrutorna spräckta eller helt och hållet borta eller också belagda med 30 års gammalt dam och spindelväf, så att intet menskligt öga kunde se derigenom, takstolarne, som till en del voro borta, ersatta med nya m. m. — kunde den truppstyrka af 66 man, som på söndagen hitkom, inqvarteras der, Nära intill denna barack ligger köket med 2inmurade pannmurar, hvardera rymmande 50 kannor, med hvilken anordning intendenten friherre Wrangel är synnerligen belåten, Här kan sålunda kokas för 200 man.
Går man längre fram på ön, kommer man till den egentliga befästningen. På Eaholmens östra och vestra sidor anlades under Oskar den förste 1854 två kasematterade batterier, täckta med råg och hvardera bestyckade med fyra 24-pundiga kanoner och åtta 24-centimeters bombkanoner, Detta är nu den materiel, som vid inträffande krigsoroligheter skall lemna den ofvan omtalade hamnen sitt försvar. Hurnadant detta skydd kan blifva är ju lätt att tänka sig.
Man kan visserligen säga, att Sverige endast behöfver visa sin goda vilja, men om den goda viljan är så vanmäktig som här, torde den vara liktydig med om ej ovilja så åtminstone en viss grad af likgiltighet.
Det är intet tvifvel underkastadt att denna fästning, ehuru den aldrig kommit att fullbordas enligt den ursprungliga planen, var, då den för 80 år sedan anlades, ett för den tiden både dugligt och ändamålsenligt försvarsverk. Men tiderna hafva förändrats och med dem krigsmaterielen. Nutidens pansarkolosser fordra i en jämn strid andra motståndare än 24-pundingar.
De omtalade batterierna äro ytterst prydligt och framför allt ändamålsenligt uppförda.
Bakom de kasematterade kanonhusen, som äro rymliga och beqväma, finnas logement för manskapet.
Vid kapten Virgins inträffande derstädes voro alla döda salar i den största oreda, som ju var att tänka, då den s. k. fästningen under åren endast är »besatt» af en vaktare med sin gumma. Ej underligt sålunda att vissa artiklar voro uppruttna, andra förrostade och måste ersättas med nya.
Med stor möda och otroligt besvär har kapten Virgin, till en del äfven kapten Bratt, iordningstält dessa saker i deras RAR skick, Ifrån tidigt på morgonen till middagen och stundom, äfven då annat göromål ej lagt hinder i vägen, på eftermiddagen hafva de sysselsatt sig härmed och torde snart nog hafva slutat dessa arbeten, Golf har måst inläggas i logementen, som voro gruslagda, så att manskapst kan bo der, Rummen äro jämförelsevis stora och beqväma.
Emellan de båda batterierna ligger den forna bastionen Klingan, som jämte fyra andra dylika, nämligen Haken, Dobbskon, Fästet och Baljan bildade den under drottning Kristinas tid 1653 anlagda fästningen Karlssvärd. DenDa fästning lät Gustaf 3 rasera 1788, såsom varande för kostsam att underhålla. Den uppbygdes likväl igen under Oskar den förstes tid, emedan Enholmens läge ansågs så ypperligt som försvarspunkt för Gotlands bästa hamn.
Befästningsverken blefvo färdiga 1858. Karl den tolfte hade för afsigt att här anlägga en stad medi stark fästning; men denna plan vardt aldrig satt i verket.
Hvad beträffar de nuvarande befästningsverken å Euaholmen, så torde deras gagn endast vara att försvara en utlagd minlinie, emedan minor upptagas af smärre båtar, som ej skola känna sig så smickrade af en svärm kartescher från dessa kanoner. Men &å andra sidan kan ett större pansarfartyg lägga sig utanför och med sina grofva kanoner bombardera fästningsvallarna, det vill här säga nedskjuta dem.
Sv. D. B.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Maj 1885
N:r 37.

Till Fårösund

ankom i förgår schefsfartyget Drott under befäl af amiral Virgin. Drott har jämte de öfriga fartygen utgått till minlinien och inkommer i morgon åter i Sundet. I dag vid 12-tiden anlände Drott till Slite och saluterades af fästningen, men vände kl. 3 på e.m. åter norrut.
Arbetet å förskansningarne vid södra inloppet fortgår med omkring 150 man.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Maj 1885
N:r 37.

Spärringen af Fårösund

har af sjöfartens idkare mottagits med mycket blandade känslor. Man har ansett åtgärden, särskildt sedan en fredlig stämning mellan stormakterna inträdt, icke vara af be hofvet påkallad, och man har gifvit uttryck åt sin önskan att ett så hämmande band på samfärdseln måtte fortast möjligt varda upphöfdt. Exempelvis har man för oss berättat, hurusom en skeppare i Norrköping, hvars fartyg var med salt befraktadt till Fårösund, förklarat aftalet brutet, sedan han fått kännedom om regeringens kungörelse, hvilken förbjöd all passage genom sundets norra inlopp.
Vi ha emellertid tillfredsställelsen meddela, att den frågasatta spärrningen icke kommer till stånd förr än krig förklarats eller spänningen mellan makterna antager så hotande form, att åtgärden anses till neutralitetens upprätthållande nödvändig. Genom telegram från Fårösund idag erfara vi att, ehuru minor äro utlagda mellan Fårö och Skarfgrundet, sjöfarten är obehindrad såväl genom norra inloppet som genom rännan i det södra. Såväl för ångaren Klintehamn som för andra är alltså farvägen fortfarande klar och kommer väl att så förblifva, enär de senaste dagarnes underrättelser gå i alltmera fredag och försonlig riktning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Maj 1885
N:r 37.

Fårösunds spärrning.

Då såväl norra som södra inloppen till Fårösund i början af denna månad komma att spärras med laddade minor, har sjöförsvarsdepartementet, till undvikande af olyckshändelser, meddelat följande föreskrifter:
all passage med fartyg och farkoster genom norra inloppet till Fårösund är ovilkorligen förbjuden;
vid passage genom södra inloppet skall far tyg antingen anlita kronolots eller ock anmäla sig å det der stationerade vaktfartyget för erhållan de af lotsbiträde;
segelfartyg erhåller, efter anmälan å vaktfartyget, bogseringsbjelp genom minlinierna, om sådan finnes nödig;
så väl den bogserhjelp som det lotsbiträde genom minlioierna, som gifves från vaktfartyget lemnas utan kostnad för de sjöfarande.
Efter hvad vi erfara voro minorna, som i södra gattet komma att ligga i 3 linier, ännu i: går icke utlagda. Dessa minor lära, efter hvad som berättas, icke vara vanliga sprängminor med glasrör, som springa vid påstötning, utan sådana, som antändas med elektricitet, hvadan någon fara för vänskapligt sinnade sjöfarande icke gerna torde kunna ifrågakomma.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 5 Maj 1885
N:r 36.

Den svenska flottiljen

är f. n. till stor del samlad i Fårösund.
Derstädes ligga nu monitorn Tirfing, kanonbåtarne Rota, Astrid och Alfhild, logementsfartyget Lagerbjelke med trenne ångkranpråmar samt en minbåt. Kommendörkapten Lind af Hageby är schef å Tirfiog samt kaptenerna Barclay, Smith och Sandström & de tre kanonbåtarne, Kanonbåtarne Astrid och Alfhild jämte pråmarne och minbåten anlände i igår afton till Fårösund.
Utbojning af minlinierna vid Skaren grundet äfvensom arbetena på skansen för minlinernas försvar pågå nu som bäst.
Tre kanoner hafva förts till batteriplatsen.
Monitorn Tordön, schef kommendörkapten Ulff, väntas till Fårösund i afton samt eskaderschefen amiral Virgin om måndag.
Stor brist på arbetsfolk till skansarbetenas utförande vid Fårösund är rådande, oaktadt två kronors .dagaflöning erhålles.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Maj 1885
N:r 35.