Intryck af »krigskorrespondenter».
Fårösunds befästande.
På Fårön, strax innanför det pu delvis spärrade inloppet, stå tre hvita taflor på något afstånd från hvarandra, och på motsatta »Storlandet», som Gotland här kallas, ligger det batteri, som fn bidraga till de härifrån i riktning mot hämde taflor i tre linier utlagda minornas försvar. Minledningen anses blifva färdig i slutet af veckan. Så snart ett fartyg synes på insegling, utsändes genast en ångbarkass från vaktfartyget — hela flottiljen ligger nu i närheten af minlinien — med den hjelp vid passagen, som kan anses behöflig.
Tarfvas bogsering, t. ex. för segelfartyg, lemnas äfven sådan.
Arbetet med förskansningen å Gotlandssidan fortgår oafbrutet med omkring 30—35 man af artilleriet, 50 båtsman från i hamnen liggande örlogsfartyg samt 40 man »civila» arbetare från närmaste trakter, hvilka för 2 kr. om dagen bidraga till öns försvar. Ehuru den gotländske arbetaren, åtminstone så här långt norrut, endast undantagsvis kan förtjena-en dagspenning af 1,25, lyckades det ej för vederbörande att anskaffa flere än nämde 40 och detta fastän både presterskap och kronobetjening gjorde sitt bästa. Men kunske man just derför att länsman var med fruktade något slags argan list.
Emellan två vallar å 200 fots längd och 12 fots höjd stå i minliniernas riktning fyra st. 12 centimeters refflade kanoner, två något mera framskjutna än de öfriga. Kanonerna äro skilda från hvarandra genom mindre vallar.
Marken, hvarå denna förskansning uppföres, erbjöd åtskilliga rätt stora svårigheter, Dels måste den såsom i hög grad vattensjuk afdikas och ett par mindre kärr urtappas, dels höll man på att ej få lämplig jord. Man tog visserligen sådan från bland annat en värliggande åkerlapp, men denna jord ansågs ej riktigt tjenlig, enär den i hög grad var uppblandad med kalkstensskärfvor, så att, om en fiend\’lig projektil skulle krevera i vallen, man kunde befara kanonservisens öfverösande af ett ingaluuda ofarligt stenregn. Men nu fiones ingen annan råd.
När förskansningen blifver färdig, kommer den ej att synas från sjön, förrän man kommit in i sjelfva skottlinien. Ett stycke norr eller nordvest om uvämda kanoner och alldeles dolda i småskogen ligga ytterligare två kanoner af samma storlek ck lag som de andra, men i olikhet med dessa skola de beskjuta fartyg redan vid ingåendet till sundet.
Ehuru kanonerna ansågos goda, hvilket äfven profskjutningen öfver till Fårö visat, äro lavetterna skäligen skrala. De höllo på att ej kunna forslå från lastbryggan till bestämmelseorten, enär de voro i fara att brinna upp. De äro helt och hållet af trä, hjulen ej ens undantagna, och ha i sin ungdom förmodligen gjort stor nytta i någon träkorvett vid tiden för Viborgska gatloppet eller någon annan bragd i: förra årbundradet. Både böjd- och sidoriktning sker med kilar, spakar och klubbor, och då kanonerna derjämte äro attladda från myuningen, anses att snabbbet i skjutningen, äfven med bästa vilja från servisens sida, ej kan blifva ett utmärkande drag vid försvaret af Fårösund. Men i samma mån man kommer sig bättre i ordning, blifver nog åtskilligt ändradt och afhjelpt.
St. D. B.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Maj 1885
N:r 39.