inom länet tio till antalet hafva under de två sistl. veckorna haft sammanträden under landshöfding Poignants ordförandeskap. Länsagronomen af Vetterstedt har på nio af dessa sammanträden hållit föredrag om ladugårds- och mejeriskötsel samt sekre terare H. Gustafson om kreatursförsäkrings nytta vid två sammanträden.
Till ordförande omvaldes för Burs och Garda gille nämdeman O. R. Pettersson, för Hoburgs och Grötlinge handlande V. Hansén, för Hejde och Fardhems godsäga re V. Wöhler, för Hablinge och Hemse folkhögskolföreståndaren Sätervall, för Stenkomla och Banda folkskollärare Anderason, för Endre och Dede direktör Gardell, för Bro och Lummelunads konsul Stare, för Rute och Forsa handlande F. Nyström, för Bäls och Lina kapten Broander samt för Halla och Kräklinge landtbrukare N. Jakobsson, Kyrkljufves.
— Angående gårdfarihandeln uttalade nio gillen som sin åsigt, att ortens tillverkningar måtte få af ortens befolkning kringföras till salu, men annan gårdfarihandel aflysas.
— Endre och Dede gille ansåg, att endast ett kreatursförsäkringsbolag borde finnas inom länet. Landshöfding Poignant nämde för några gillen att, sedan beslutade väsentliga ändringar i länsbolagets stadgar vunnit stadfästelse, dessa stadgar skulle utdelas till gillets medlemmar, samt uttalade den önskan och förhoppning, att landtmännen mera allmänt skulle ingå i bolaget, helst genom ett allmännare till slutande till bolaget tillskotten kunde väntas varda billigare.
— Vid Halla och Kräklinvge ting väckte hr J. Kjellström fråga om fördelen af ränte- och kapitalförsäkring särskildt med afseende på fattigvården. Landshöfdingen upplyste att sådan försäkring kunde vinnas i Stockholms ränte och kapitalförsäkringsanstalt genom förmedling af D. B. V:s sparbank samt att denna försäkring gjorde gagn isynnerhet genom att uppmuntra till sparsamhet, som i allt fall vore den vig tigaste utvägen till sjelfhjelp. På af skollärare Qviberg framstäld fråga om utsig terna för sparbanksräntans nedsättande anförde hr landshöfdingen, att den egentliga svårigheten låge uti att få gemensam åtgärd vidtagen af sparbankerna; i detta syfte torde uppmaning först böra utgå till sparbanksstyrelserna att bereda sådan ändring i reglementena, att styrelsen blefve berättigad att nedsätta räntan.
— I fråga om den föreslagna jernvägsutsträckningen från Barlingbo till Fårösund och Slite ansågo ledamöter i Fole och Lokrume, att den borde gå midt mellan den gamla utstakningen 1875 och den nu i år gjorda, men i allt fall öster om Videmyr, hvarigenom vida mindre dyrbar jord komme att upptagas af jernvägen. Foleledamöterna ansågo vidare, att i stället för vid Krampebo station skulle läggas vid Kisslings såsom mer centralt för Fole, lämpligare för Hejnum, Bäl och Bro samt ej otjenligt för Källunge. Station vid Träskvälder ansågs mycket olämplig. Utgångspunkten för bibanan till Slite önskades der jernvägen skulle skära vägen mellan Grausne och Mallgårds, och syntes denna linie kunna förläggas vester och norr om Norrbys och Nygårds samt söder om Rnigs. Ledamöter från Tingstäde, Martebo och Stenkyrka ansågo station fördelaktig vid Furubjers.
Medlemmar från Rate önskade att linien i Rute socken måtte dragas norr om landsvägen med minsta möjliga vägöfvergångar och att en mindre station måtte förläggas vid Rute kyrka. Äfven Fårö ansågs af ledamöter derifrån kunna hämta nytta af jernvägen i hvarje händelse, men en ojämförligt större om en ångfärja förde en jämn och oafbruten kommunikation öfver Fårösund.
Ledamöter i Bäls och Lina gille ansågo rätta platsen för första station vara vid Krampebo, der station ovilkorligen be höfdes. Ledamöter från Hejnum yttrade derjämte, att på banan till Slite, som borde utgå från Grausne, hållplats vore behöflig norr om Bjers vid vägen, som går genom Hejnum och Tingstäde. Gillet ansåg vidare rättvist att biljett ej skulle behöfva betalas för längre väg än från den håll plats, vid hvilken påstigning skedde, samt att hållplatser borde anläggas vid hvarje vägöfvergång.
— Bro och Lummelunda gille ansåg den nu föreslagna utdikningen af Martebo myr vara högst önskvärd och nyttig för de kringboende förutsatt att den utfördes utan uppskof och på deafingeniör Faustman föreslagna vilkor.
— Vid Rute och Forsa gilles sammankomst nämdes, att erfarenhet angående Wagnerska foderodlingen vore, att under innevarande år, vallarnes andra, de visat sig täta och rika på olika grässlag samt att redan förlidet år efter den torra försommarens slut vallarne betydligt förkofrats, Sådan odling ansågs med fördel kunna fortsättas.
Erfarenbeten härom från andra trakter åter går i motsatt riktning.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 6 Juli 1886
N:r 54.