Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Fårösund: 23 Juni, skonert Arna, Andersson, Lübeck, barlast. — Till Rone: 10 Juni, jakt Levana, Querneland, Visby, sill; 11 Juni, slup Pauline, Ast, Liban, tomt fartyg; 20 Juni, slup Karl Edvard, Vallin, Norrköping, barlast af stenkol; 21 Juni, brigg Marie, Cauzie, Närsholm; 25 Juni, skonert Laurentius, Vestberg, Holtenau, sandbarlast.

Utgångna: Från Fårösund: 19 Juni, skonert Hildur, Hansé12, Eagland via Sundsvall, barlast; 22 Juni, Ångaren Nautilus, Svinhufvud, London, trävaror; 23 Juni, skonert Auns, Andersson, Rendsburg via Sundsvall, barlast. — Från Kappelshamn: 4 Juni, skonert Sofia, Högqvist, Danmark, farubräder; jakt Mina, Godman, Stockholm, kalk; slup Fritiof, Hök, Vesterås, kalk; 11 Juni, skonert Alma, Gothberg, Fårösund, tomt fartyg; 12 Juni, skonert Karl Johan, Pettersson, Simrishamn, kalk och slipers; skonert Dockan, Ringbom, Stockholm via Bläse, barlast, 13 Juni, jakt Ellen Maria, Carlsson, Stockholm, kalk; 15 Juni, skonert Karl Johan, Öhman, Karlshamn, kalk; jakt Ina, Carlsson, Norrköping, kalk; 19 Juni, skonert Albion, Siltberg, Sölvesborg, slipers; 21 Juni, skonert Gustaf, Johansson, Landskrona, slipers. — Från Rone: 13 Juni, galeas Cejlon, Johansson, Helsingborg, slipers; 14 Juni, slup Pauline, Ast, Pernau, slipsten; 15 Juni, jakt Levana, Querneland, Norge, slipsten.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 Juni 1889
N:r 72

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 13 Juni: skonert Konfidentia, Schultz, Ystad, tomt fartyg. — Till Klinte: 8 Juni: skonert Augusta, Levauder, Holtenau, barlast. — Till Fårösund: 11 Juni skonert Hildine, Hansen, England, Stenkol.

Utgångna: Från Visby: 11 Juni: galeas Anna Rebecka, Sötb, Memel, kalksten; 12 Juni: jakt Karolina, Österberg, Fårösund, barlast; jakt Ina, Karlsson, Kappelshamp, barlact. — Från Klinte: 5 Juni: skonert Felix, Gardell, Kiel, trävaror; 7 Juni: jakt Två Bröder, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror.

Gotlands Allehanda
Fredagen 14 Juni 1889
N:r 67

Ett häftigt oväder

med åska och hagel synes i fredags afton ha hemsökt hela nordöstliga Gotland snart sagdt. Våra bref från landsbygden i dagens nummer mäla åtskilligt om ovädrets härjningar. Dessutom har det samma med stor styrka gått fram öfver Dalhem socken och i Hejnum, der i närheten af Kyrkebys gård ett par halmstackar antändes af blixten.
Vårt telefonnät var också här och der utsatt för åskans inverkningar. Utom de å annat ställe omnämda splittrade stolparne i Ala och Kräklingbo, blef centralapparaten i Bjerges skadad, så att den var otjenstbar, men ändapparaterna förblefvo oskadade. Likadant var förhållandet i Fårösund, der också endast centralapparaten led något men af åskvädret, som att döma af alla dess verkningar, var för Gotland ovanligt starkt och häftigt. Alla ledningarne äro nu återstälda.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 11 Juni 1889
N:r 66

Från sjön.

(Meddeladt af grossh. Molander). Skonert Konfidentia, kapten Schultz, anlände idag till Ystad med sliperslast från Fårösund.
— Sveriges största ångfartyg, Ocean, om 1,939 tons drägtighet, hemma i Göteborg och fördt af kapten K. H. Edgren, har, enligt underrättelse från Bremerhaven af 31 Maj, vid afgång derifrån till Middlesbro, råkat på grund å farvattnets vestra sida. Enligt senare underrättelser har fartyget tagits flott genom tre bogserångare och inbogserats på redden.
— Norska barkskeppet Activ, från Fleckefjord till Hernösand, har, enligt underrättelse från Helsingör af 27 Maj varit på grund vid Ellekilde, men åter, under assisteng, kommit flott med ackord af 500 kr.
— Vid förra söndagen af norska briggen »Tjalf», med last af 800 fännor sill gjordt försök att forcera deismassor, som för närvarande göra Hudiksvalls hamn otillgänglig för segelfartyg, blef briggen så skadad af isen, att den blef läck och sjönk inom 5 minuter. Fartyget står på 7 famnars vatten med en del af masterna ofvan vattnet, Besättningen, 6 man, Sken inräknad, räddades i lotsbåten.
Välvilliga, opåkallade »bergare» från Njutånger lära allaredan på eftermiddagen samma dag gjort påhelsning, men blefvo dessa snart nog af anländande vederbörande derifrån bortvisade.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 5 Juni 1889
N:r 64

Uti Fårösunds norra gatt

hafva i farleden påträffats fyra stenar, antagligen ditförda af drif-is under sistförflutna vinter. Vid tre af stevarne, som ligga något på vestra sidan om farvattnet, äro tillsvidare utsatta tre slätprickar. Den fjerde stenen, nästan midt i farleden, har utmärkts genom en qvastprick. Stenarne ligga sydvest om de hittills befiatliga prickarne.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Maj 1889
N:r 59

Gotlands näringslif.

Fårösund.
När trädens knoppar börja svälla, när det begynner bli ljumt i luften, när himlen mist sin vintriga färgton och det börjar torka upp på vägarne efter vårfloden, då käns det skönt att en dag eller ett par få slå sig riktigt lös från hvardagslifvets mångahanda och knoga af ut åt den fridfulla landsbygden. Om solen för tillfället svept sig i en lätt slöja, om ett smattrande vårregn natten förut gjort de billiontals damkornen litet mindre lifliga af sig — så mycket bättre. I annat fall knäpper man till damrocken, drar den bredskyggiga hatten ned öfver ögonen — och det är så bjertinnerligt roligt ändå.
En sådan der härlig vårdag var det här om sistens, då ett sällskap — jag citerar den gamle klassiske lektor E. af stadens maskulina invånare — jag vill precis inte nämna hvilka de voro — alltnog: hrr X. och Y. och jag beslöto oss för att kuska af utåt landet. Den här gången gälde färden Fårösund, denna för vårt godtländska försvar så vigtiga punkt utan telegrafstation, denna den bästa hamn i hela Östersjön, som af strategiska skäl absolut inte får bli djupare i norra inloppet. Det var inte alls meningen att företaga någon slags inspektion af befästningarna — ty deinspekterades så grundligt i fjor — nej, våra syften voro, utom det att roa oss litet, helt fredliga.
Färden i den tidiga morgonstunden var särdeles angenäm. Vägen låg jämn och damfri som en jättelång kägelbana, luften var mild och solvärmen ej tryckande; Vägen norrut från Visby kan iallmänhet ej skryta med någon större skönhet. Den är mestadels kal och enformig. Här och der träffar man emellertid på en liten skogsdunge, som till och med kan vara så inbjudande, att man rent af slår sig ned i gröngräset under några skuggiga tallar, slår upp matsäcksskrinet och tar sig en liten frukostrisp. Det smakar så innerligen skönt i vårmorgonen och gör att man med mera jämnmod sedan uthärdar vägens enahanda.
Sex timmar tar den fem och en half mil långa vägen till Fårösund och då får man ändå lof att ha ett par goda hästar. Vid middagstiden ankommo vi till vår resas mål.
»Ändå något» — sa han som fick se Åmål. Om Fårösund kan man, efter våra gotländska förhållanden, med fog säga »mer än något». Ty det är ju en hel liten köping man har framför sig med sin »storgata» sina vackra och solida hus, handelsbodar och industriela anläggningar. Och läget är verkligen härligt, vid det vackra sundet med dess djupblå vatten, på hvars andra sida köjer sig den skogiga, långsträckta Fårön.
Man har under senare tider här på Gotland börjat tala om Fårösund som lämplig plats för en badort, och deri torde man ej ha så orätt, Flereafvestkustens nu mycket besökta badorter ha bestämdt börjat med mindre resurser och ej på långt vär så gynsamma förutsättningar. Rundt omkring, ej allt för långt borta, en härlig, änuu ej sköflad barrskog, vackra promenader — och så sundet, pulsådern för ortens lif.
Dessa förutsättningar ha också insetts af en bland Fårösunds fastighetsägare och affärsmän, handl. Axel Sjöström, hvilken under förra året der började åtskilliga anläggningar, afsedda just att göra platsen till såväl badort som en industriel punkt för norra delen af vår ö.
Dessa anläggniogar, ehuru ej ännu fullbordade, äro ändå tillräckligt intreseanta för att förtjena en närmare beskrifning ander rubriken »Gotlands näringslif».
Herr Sjöströms possession, som omfattar en areal af flere tunnland, bar ett ypperligt läge invid sjelfva Fårösundets strand. Den omfattar en stor och rymlig handelslägenhet, varmbadhus och ångqvarn samt är ämnad att upptaga äfven en ångsåg.
Hvad först qvarnen beträffar, torde den vara en bland de största på Gotland. Den innesluter fyra par stenar, grynverk och alla öfriga af qvarnindustriens ryaste och bästa maskiner, bland dessa en s. k. »hevrekamaskin», hvilken har till uppgift att innan förmalningen sker befria säden från smuts och dam. Och på resultatet af dess arbete synes nogsamt att en sådan process är behöflig. Verket, som arbetar väl, drifves af en 25 hästars lågtrycksmaskin.
Derna maskin förser också genom komplicerade och sinnrika rörledningar badhuset med dess behof af såväl varmt och kallt vatten som ånga. Badhuset, som för närvarande endast har en del badrum iordningstälda, är en smakfullt uppförd bygnad med plats äfven för blifvande societetssalong och konversationsrum. Sjelfva badrummen äro elegant inredda och äro redan nu i stånd att servéra varmbad, ångskåp och varmluftbad af fullgod beskafferhet. Kallbadhus finnes ännu ej, men lämplig plats för sådant saknas ej, när behofvet så påkallar.
Invid badhuset är anlagd en park med flere hundra löfträd samt trädgård med en mängd fruktträd och buskar, det hela lofvande att med tiden blitva en vacker och behaglig plats. Lägger man nu härtill att Fårösund ingalunda saknar bostäder för badgäster, så torde ej vara tu tal om att orten har alla förutsättningar för att bli badort. Luften är ren och frisk såväl från hafvet som från skogen, luga och frid råder i den lilla köpingen, tillförseln på lifsförnödenheter god, och kommunikation finnes on gång i veckan med våra gotlandsbåtar. Utom allt detta är Fårösund en verkligt vacker plats och sundet mellan »storön» och Fårön torde söka sin like. Som ett bredt band af djupaste blå färg stryker det fram mellan å ena sidan den sluttande, stenbundna stranden och å andra sidan Fåröns lummiga furor, i norr och söder hejdadt på sin färd af några holmar och skär. Och är man i tillfälle att se det en morgon, när solen går upp, förgyllande vatten och stränder, då är det en syn värd att skåda.
Man kan ej annat än önska, att Fårösund verkligen måtte blifva hvad det har så stora förutsättningar för.
Sedan vi ou vandrat igenom hr Sjöströms solida och dyrbara anläggningar styra vi kosan söder ut efter strandbrädden bort till batterierna, som virka fjärran i skogsbrynet. Ja, de. äro ju ganska försvarliga dessa vallar med sina pressenningtäckta kanoner och, »enligt vår åsigt», fullt ut tillräckliga att försvara vår väpnade neutralitet.
På aftonen företedde köpingen mera lif än under den solvarma middagen. Då kommo fåröbor, som varit in Åt storön, tillbaka och färjade öfver sundet. Egendomligt var att se, hur de kloka bästarne kunde praktisera sig ned i båtarne utan att bryta benen af sig. Men det gick sakta och vackert. Och köpingens egen befolknivg slog sig lös, lustvandrade arm i arm i den ljumma qvällens skymning. Allt var fridfullt och stilla och tystnaden stördes endast då och då af ett par idkeligt fram och åter skramlande velocipedryttare med några ilskna hundrackor efter sig.
Man sof godt i den friska fårösundsluften och man vaknade lätt om hjertat när morgonsolen började sticka in genom fönstret och fåglarne qvittra. Då gjorde man ännu en promenad genom den helgdagsklädda köpingen och det goda intrycket man fått af densamma stärktes än mer. Och när vi sedan lomnade den bakom oss, var det med minnet af en angenäm utflykt till en af de vackraste punkter på Gotland.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 Maj 1889
N:r 56

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 23 April, skonert Georg, Pettersson, Helsingborg, barlast; skonert Minna, Nilsson, Århus, barlast; skonert Felix, Jenssen, Bremerhafven, koks; 25 April, ångaren Otto, Åberg, Königsberg, spanmål; jakt Två Bröder, Ahlström, Klinte, trävaror; galeas Alliance, Odland, Hangesund, sill; skonert Imanuel, Höinge:s, Skudenäs, sill; 26 April, galeas Island, Rosenvold, Stavanger, sill. — Till Fårösund 23 April, skonert Julius, Jönsson, Köbenhavn, sandbarlast.

Utgångna: Från Visby: 25 April, skonert Felix, Gardell, Klinte, barlast; skonert Lars, Hultman Liibeck, trävaror; 26 Åpril, ångaren Otto, Åberg, Norrköping, spanmål.

Gotlands Allehanda
Fredagen 26 April 1889
N:r 47

Till Fårösund

inkommo i lördags ångaren Axel, på väg med korn från Göteborg till S:ockholm, samt Helsingforsångaren Storfursten. Axel hade sökt sig upp utefter Gotlands vestra kust — i torsdags syates han utanför Visby — samt sökt komma mellan Sandön och Salvoren, men måst vända och gå in till Fårösund. Båda ångarne qvarligga, sedan Storfarsten gått af och måst vända tillbaka.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 23 April 1889
N:r 46

Bevakningspersonal vid Fårösund.

Sedan byguaderna för tillsyningspersonalen af batterierna vid Fårösund nu blifvit fullbordade för inflyttning har k. mit befalt stationsbefälhafvaren i Stockholm att träffa aftal med lämpliga perso ner att åtaga sig denna bevakningstjonst. Personalen skall bestå af enitjenst varande eller pensionerad underofficer vid flottan, i senare fallet med en aflöning utöfver pensionen af 1 kr. 50 öre per dag jämte fri bostad; af en vapensmed eller eljest i vapsosmedsyrket hemmastadd man mel en aflöning at 60 kr. por måaad jämte fri bostad; samt af en vaktkarl med en aflöning af 50 kr. i månadenjämte fri bostad.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 April 1889
N:r 40

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Skilsmässa begärde i har hustru Lotten Vikander från sin man sergeant J. P. Vikander. Kärandens ombud var sakföraren Stenmark; svaranden hade infunuit sig personligen. Stämningen innehöll, såsom grund för ansökan det stridiga förhållande som länge rådt makarne emellan och som ej trots såväl pastors som kyrkoråds varningar blifvit bättre. Hustru Vikander yrkade att få behålla hos sig makarnes två barn samt att Vikander skulle åläggas bidraga till deras uppehälle.
Svaranden: Då detta mål har ett visst sammanhang med ett mot min hustru vid Stockholms rådhusrätt anhängiggjordt af den art, att det måste behandlas inom slutna dörrar, får jag vördsamt anhålla, att så äfven sker med detta mål, enär jag nödgas framdraga omständigheter, som ej lämpa sig för en större allmänhet, Borgmästaren. Här kan endast komma i fråga att behandla målet i hvad detrör stämningen och den innehåller intet af den art, att svarandens anhållan kan bifallas, utan får svaranden hålla sig till hvad här är fråga om.
Svaranden: Hvad då oenigheten i äktenskapet angår, har min hustru under fyra års tid gång på gång under längre eller kortare tid mot mitt begifvaude öfvergifvit hem och familj och vistats dels i Norrköping och Oskarshamn, dels i Stockholm; huru hon der föfhållit sig, torde framgå af det ofvan nämda målet för äktenskapsbrott. Bland vänner och beskyddare har hon haft en som heter Sondell.
Borgmästaren: Detta hör ej alls hit.
Svaranden: Jag anser mig böra utreda orsakerna till oenigheten ; nog af, hon har varit tilltalad för sedlighetsbrott i Stockholm.
Käranden: Jag bestrider att hustru Vikander mot mannens vilja öfvergifvit honom; likaledes bestrider jag beskyllningen för äktenskapsbrott, enär hon af rådhusrätten blef frikänd, Svaranden: Ja, emedan hon visste att i detta fall fordras det två vittnen för fällande och hon var nog klok laga att inga sådana funnos. Föröfrigt får jag tillägga att stämningen här i detta mål ej är undertecknad af min hustru utan af hr Stenmark — nå det fäster iag mig egentligen icke vid — men hr Stenmark har stått i ett mycket intimt förhållande till henne.
Käranden: Jag yrkar ansvar å Vikander för detta påstående.
Svaranden: Jag ger gerna mitt samtycke till skilsmässan, endast beklagande att den ej kommit till stånd för länge sedan. Deremot bestrider jag yrkandet angående barnen; dem vill jag behålla och uppfostra till hederliga menniskor; likaledes bestrider jag allt understöd, ty min hustru har visat att hon kan förtjena mera än jag, som endast har 300 kronors lön.
Kärandeombudet visade nu officielt intyg på att svarandens inkomster nästlidet år uppgått till 1,055 kronor, men svaranden genmälde att han å sin sida, oaktadt han ej klagat, kunde visa att detta var för högt taxeradt; man hade beräknat extrainkomster som han aldrig haft. Käranden anhöll om uppskof för att visa, det hustrun ej mot mannens begifvande lemnat hemmet samt att oenigheten uppkommit genom Vikanders brutalitet. Han hade till och med slagit henne. Svaranden medgaf uppskofvet.

Målet mot bagare Lindbom förevar i dag ånyo. Svaranden bestred alla at käranden vid förra rättegångstillfället gjorda påståenden. Kärandeombudet hörde två vittnen på att Lindbom drifvit sin affär med legda bitriäden. Båda parterna öfverlemnade målet.
Utslag 10 December.

För förargelseväckande beteende och fylleri dömdes arbetskarlen Karl Gustafsson att böta 25 kronor.

För olaga utmätning hade i dag hemmansägarne Johan Hansson Alvide och Kristoffer Johansson Enbjänne i Hogrän instämt länsnotarien Donner och kamrer A. Odin. Saken var den att länsnotarien Donner låtit utmäta paviljongen i badhnsparken, hvilken Odin bebor, för en Odins skuld. Nu vore emellertid paviljongen kärandenas. Svaranden bestred att utmätningen kunde bli föremål för tvist, enär sökandena ej inom laga tid besvärat sig öfver utmätningen, som vunnit laga kraft. – Kärandeombudet begärde uppskof för Odins hörande, hvilket beviljades.

Till förmyndare för enkan Johanna Margareta Petterssons omyndiga dotter förordnade rådhusrätten i dag vaktmästaren O. Olsson.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset.) Ransakning hölls idag med häktade Erik Gustaf Andersson från Norra Meckleby på Öland. Den häktade sade sig vara född 13 November 1842, vistades hos sina fosterföräldrar farbrodern Erik Östenson, Sandby socken på Öland till han var 25 år, gifte sig 1868 med Maria Nilsdotter, med hvilken han har ett barn, födt 1871, blefi Oktober i år af Ölands södra mots häradsrätt dömd till ett års skilnad i äktenskapet för å hustrun öfvergånget våld, hade från åren 1874 flera gånger varit i Stockholm och der arbetat som murerihandtlangare, var första gången här på Gotland 1875 och arbetade då någon tid hos byggmästare Sjöström i Vall, Andra gången hitkom han 13 Oktober i år med ångaren Tjelvar cch begaf sig då utåt landsbygden för att söka arbete och kom så till Kronoholmen i Vestergarn der han några dagar arbetade; derefter hos Vahlgren Malmunde och kom så till Pehrsson, Valfva i Eskelhem, der han arbetade från 20 till den 28 Okt. På söndagen bortgick han, men återkom på måndagen, då något bättre klädd än förut. Under sin arbetstid hos Pehrsson hade han visat sig mindre arbetsduglig och blifvit tillsagd att gå sin väg. Ha dag hade han gått ifrån gården, då Pehrsson af andra blifvit ovbedd att se efter sin arbetskarl ty han gick ikring i bygden. Han hade då påträffats i en hage der han satt och skar sönder ett läderstycke som Pehrsson igenkände vara sitt. Lädret hade han tagit ur en bod dit han inkommit genom att med en sticka lyfta af närfveln. Dev 31 Oktober hade den tilltalade tagit en rock, som hängde i en kammare likaledes hos Pehrsson. Rocken hade han gömt i en halmstack och då personer sågo honom syssla der, gingo de till Pehrsson och omtalade detta. Denne fruktade att han skulle sätta eld på halmstacken emedan han hotat med sådant hvarför han eftersågs och träffades då i en hage med åtskilliga kläder i en säck, deribland den omtalade rocken som värderades till 4 kronor, och som dock Pehrsson återfått. För lädret, hvilket deck var skadat genom sönderskäring, fordrade Pehrsson ersättning med 2 kronor. Den häktade innehade vid häktningen 57 kr. 88 öre samt ett silfvercylinderur som han sade sig ha köpt i Visby. Före sin afresa till Gotland hade han sålt spanmål i Kalmar men ej för mer än omkring 25 kronor; deraf han dock köpt upp en del.
Målet uppsköts för prestbetygs anskaffande.

Norra häradsrätten.
Med för förfalskning häktade hemmansägarer K. J. P. Löfqvist, Hägvide i Lärbro, fortsattes i lördags inför norra häradsrätten ransakning rörande åtskilliga i sparbanker å landsbygden belånade, af L. förfalskade skuldsedlar. Dessa voro till antalet,5: en i Bunge sparbank å 400 kronor, en i Lärbro å 130 kr., samt4i Hangvar och Halls sparbank de senare å tillsammans 850 kronor. Sjelf har han på samtlige dessa förbindelser stått som låntagare, samt till borgensmän användt omväxlande följande namn: sjökapt. K. J. Löfqvist, Norrgårda, den häktades fader, sjökapt. G. A. Löfqvist, den häktades broder, hemmansägaren Job. Jak. Hellströn, Kännungs, hans svärfader, hemmansägaren M. Joh. Hellström, Ssigs, hans svåger, f. hemmansägaren J. P. Klintbom, Kyllej och hemmansägaren Ant. Stenberg, Längers, samtlige på ett undantag när bosatta i Hellvi. Alla förnokade bestämdt att de skrifvit sina namn eller gifvit L. löfte att teckna dem på dessa papper, med undantag af Klintbom (på Lärbroreversen), som icke med säkerhet kunde påminna sig förhållandet, men som medgaf att hans namn borde finnas på en af dessa förbindelser, såsom han trodde belånad i Kappelshamn. Funnes ingen sådan derstädes belånad, så vore namnteckningen på denna riktig.
Den tilltalade erkände, att han falskeligen skrifvit såväl samtlige borgesmännens namn, utom Klintboms, äfvensom alla vittnenas namn, med undantag af två, de der bevittnat hans eget. Sjelf :hade han deremot icke skrifvit någon af skuldsedlarne. Förfalskningen hade han, med användande af flere slags pennor, utfört dels i sitt hem, dels å Fårösund, der han tidtals uppehållit sig i egenskap af postförare. Den likhet, med hvilken namnen voro efterapade, förklarade han bero på att han haft äkta namnteckningar på äldre inlösta förbindelser att se efter. Att han haft någon medbrottsling förnekade han bestämdt.
Allmänna åklagaren kommissarien Smedberg yrkade ansvar å den tilltalade såväl för förfalskningarne som derför att att han uttagit och uppsåtligen undanhållit fem enskilda bankens och riksbankens utsända avisbref till borgensmänner, allt enligt 12 kap. 4 och 21 paragr. samt 22 kap. 10 och 22 paragr. Med hänsyn till den djerfhet, förfalskaren ådagalagt under många år, yrkades det strängaste ansvar lag stadgar.
Beträffande dessa avisbref förklarade L. att han haft sina gårdsmäns och grannars uppdrag att hämta deras post från Lärbro poststation samt att han dervid behållit, men ej förstört, sådana af honom lätt igenkända aviser från bankerna till personer, hvilkas namn han förfalskat. För närmare utredning af denna del af målet uppsköts ransakningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93